nr 175
nr 175
Om naturkatastrofer och översvämningar
Vad gäller de stora naturomvälvningar som inträffar i början och slutet av stora cykler, så regleras dessa verkningar huvudsakligen av karman och reinkarnationen under inflytande av den cykliska lagen. Det är inte bara människan som styrs på detta sätt, utan också varje atom i materien, och denna förändras därför hela tiden jämsides med människan. Den måste uppvisa förändringar som svarar mot dem som tänkaren undergår. På det fysiska planet åstadkoms dessa förändringar av elektriska och andra fluider, som jämte gaser verkar på globens fasta beståndsdelar. Vid slutet av en stor cykel når dessa krafter vad som kallas en explosionspunkt, och åstadkommer då våldsamma utbrott av typen jordbävningar, översvämningar, världsbränder och nedisningar.
Enligt teosofin finns det två huvudorsaker till jordbävningar. För det första underjordisk värme och ånga som höjer eller sänker jordskorpan. För det andra elektriska och magnetiska växlingar som samtidigt påverkar både vatten och jord. I det senare fallet har växlingarna kraft nog att på ett ögonblick göra jorden flytande utan att smälta den, och därigenom åstadkomma våldsamma förflyttningar i större eller mindre vågor. Detta kan man ibland iakttaga i vulkaniska trakter när liknande elektriska orsaker, fast i liten skala, är i verksamhet.
Översvämningar förorsakas av att väldiga mängder vatten till följd av jordskorpans höjning eller sänkning flyttas ut sitt läge. Sådana höjningar och sänkningar kan samverka med elektriska växlingar, som åstadkommer en enorm ”urladdning” av fuktighet och en plötslig omvandling av stora fasta kroppar till vatten.
En världsbrand förorsakas av elektriska och magnetiska växlingar i atmosfären, varvid fuktigheten dras ur luften som blir till ett eldhav. Men den kan också uppkomma genom att solens magnetiska centrum expanderar till sju magnetiska centra.
Nedisningar uppkommer inte bara genom plötsliga förändringar av jordaxelns lutning, utan också genom temperaturfall förorsakad av riktningsförändringar hos de varma havsströmmarna och hos de heta magnetiska strömmarna i jordens inre. Det undre lagret av fuktighet fryser då helt plötsligt, och stora landytor täcks över natten av metertjock is. En nedisning kan lätt drabba de Brittiska öarna, om de varma havsströmmarna avleds från deras kuster.Utdrag ur Teosofins Ocean, kap XIV av WILLIAM Q JUDGE
| till Teosofiska Speglingar | till ULTs hemsida |
Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö
Uppdaterad 2014-03-23
