nr 96

Varför minns vi inte våra tidigare liv?

Fråga: Du har gett mig en överblick över de sju principerna; men hur kan man utifrån dem förklara att vi totalt förlorat allt minne av tidigare liv?

Svar: Det är lätt gjort. Då de principer som vi kallar fysiska och som inte förnekas av vetenskapen, fastän de ger dem andra namn, vid döden upplöses i de element varav de består, liksom minnet och dess hjärna också gör, så kan ju inte en försvunnen personlighets försvunna minne vare sig återkalla, eller registrera något i JAGETS nästa inkarnation. Reinkarnation innebär ju att detta Jag utrustas med en ny kropp, en ny hjärna och ett nytt minne. Därför skulle det vara lika absurt att vänta sig, att detta minne skulle kunna återkalla något det aldrig registrerat, som det vore meningslöst att undersöka med mikroskop den skjorta en mördare aldrig burit och på den leta efter blodspår, som bara kunde finnas på de kläder han bar vid mordtillfället. Det är inte den rena skjortan vi ska undersöka, utan de kläder han bar då mordet begicks. Och hur ska man få tag i dem, om de är uppbrända och förstörda?

Fråga: Men hur kan man få visshet om att mordet verkligen begåtts, eller att "mannen i den rena skjortan" verkligen existerat tidigare?

Svar: Definitivt inte genom fysiska processer, inte heller genom att förlita sig på vittnesbörd från något som inte längre existerar. Men det finns något annat, som heter indicier och som godtas av våra kloka lagar, kanske i högre grad än de borde. För att bli övertygad om den faktiska förekomsten av reinkarnation och tidigare liv, måste man sätta sig i förbindelse med sitt eget permanenta Jag och inte med sitt flyktiga minne.

Utdrag från The Key to Theosophy, kap VIII, ss 127-28, orig ed. 
HELENA BLAVATSKY
 

 |  till Teosofiska Speglingar  |  till ULTs hemsida   | 

Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö     
Uppdaterad 2014-03-23