nr 59
Människans liv är en pilgrimsfärd 

Den träning som lärjungar av de lärare som tillhör de teosofiska Adepternas skola genomgår saknar motstycke och överensstämmer inte med moderna utbildningsidéer. I ett avseende är den en exemplifiering av de i Indien så vanliga pilgrimsfärderna till någon helig ort, där det i helgedomen inneslutna föremålet för vallfärden är själen själv, för i denna skola är själens tillvaro en av de första grundsatserna.

I Österlandet anses människolivet vara en pilgrimsfärd, inte endast från vaggan till graven, utan även genom den långa tidsperiod vilken omfattar miljontals år, som utgör en manvantara eller evolutionsperiod. Eftersom människan anses vara en andlig varelse, så fortsätter hennes tillvaro utan avbrott. Nationer och civilisationer uppstår, blomstrar, råkar i förfall och försvinner; men den verkliga människan fortlever, en åskådare av alla de otaliga förändringar som sker i omgivningen. Utgående från det stora Alltet, strålande likt en gnista från den centrala elden, samlar hon erfarenhet under alla tidsåldrar, under alla möjliga härskare, genom alla civilisationer och alla nationers sedvänjor, ständigt engagerad i sin pilgrimsfärd till den helgedom, från vilken hon utgick. Än är hon härskaren, än är hon slaven; i dag på rikedomens och maktens tinnar, i morgon vid foten av stegen, kanske i  elände och armod, men ständigt samma varelse. För att symbolisera detta är hela Indien översållat med heliga helgedomar till vilka pilgrimsfärder görs. Det är allas önskan i detta så kallade förmörkade land att åtminstone en gång i livet få göra en sådan färd, ty livets religiösa plikter anses inte fullt utförda, om man inte besökt sådana heliga orter.

De som förstår den inre betydelsen av detta, uppger som ett viktigt skäl till nämnda bruk, att dessa vallfartsorter är centra för andlig kraft, varifrån stärkande inflytande utstrålar, omärkbara för den köttätande och vindrickande turisten. Många har verkligen försäkrat att det på de flesta större vallfartsorter finns en Adept av samma samfund som de teosofiska Adepterna påstås tillhöra. Dessa är alltid redo att ge en gåva av andlig upplysning och hjälp åt de renhjärtade som kommer dit.

WILLIAM Q JUDGE 
Utdrag ur Eko från Orienten, kap 13 
 

 |  till Teosofiska Speglingar  |  till ULTs hemsida   | 

Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö     
Uppdaterad 2014-03-23