Frågor beträffande karma och återfödelser framförs ständigt och stor oklarhet verkar vara rådande angående dessa ämnen. De som är födda och uppvuxna i den kristna tron och som har undervisats i föreställningen att en ny själ skapas av Gud för varje nytt barn som föds, hör till de mest förvirrade. De undrar och frågar om antalet monader som inkarnerar på jorden är begränsat, och härpå ges ett jakande svar. Vi har sagt, att karma-Nemesis, vars tjänarinna naturen är, anordnar allt på det mest harmoniska sätt, och att därför inströmningen eller ankomsten av nya monader upphörde, så snart mänskligheten nått sin fulla fysiska utveckling. Inga nya monader har alltså inkarnerat sedan mitten av den atlantidiska rasen. Sen får vi också komma ihåg att – med undantag av barn som dött i späd ålder, och individer vars liv blivit våldsamt förkortat genom olyckshändelser –   inget andligt Väsen kan reinkarnera, innan en mellantid av många århundraden förflutit, och sådana avbrott allena måste visa, att monadernas antal nödvändigtvis är begränsat... Härav den uppgiften, att många av oss nu avtjänar följderna av de dåliga karmiska orsaker vi i atlantidiska kroppar åstadkommit. KARMAS LAG är oupplösligt förbunden med Reinkarnationens....

Det är endast denna lära, säger vi, som kan för oss tyda det godas och det ondas mystiska gåta och förlika människan med den fruktansvärda, skenbara orättvisa varav livet ar uppfyllt! Ingenting utom denna visshet kan lugna vår upprörda rättskänsla.

Utdrag ur Svar på Frågor i Teosofins Ocean av  ROBERT CROSBIE
Teosofiska Speglingar – ULT-bulletin nr 182, September, 2005