nr 22

Karma och Ockultism

Vi betraktar karma som universums Yttersta lag – upphovet, ursprunget och källan till alla andra lagar som genomsyrar hela naturen. Karma är den ofelbara lag som avpassar verkan efter orsaken på tillvarons fysiska såväl som mentala och andliga plan. Eftersom ingen orsak, från den största till den minsta, blir utan sin väl avpassade återverkan – från en rubbning av den kosmiska jämvikten ända ner till rörelsen av min hand – och lika alstrar lika, så är det karma som är den osynliga okända lag som på ett vist, förnuftigt, och rättvist sätt avpassar varje verkan efter dess orsak och spårar orsaken tillbaka till dess alstrare. Trots att den i sig själv är ogripbar är dess verkningar förnimbara. Fastän vi inte vet vad karma är per se, till sitt väsen, vet vi hur den verkar och vi kan med noggrannhet bestämma och beskriva dess verkningssätt.

HELENA BLAVATSKY

 

Det sägs, att till och med lite uppmärksamhet ägnad åt ockultism medför stora karmiska följder. Så är det, eftersom det är omöjligt att ägna sig åt ockultism utan att definitivt välja mellan det vi vanligen kallar gott och ont. De första stegen i ockultism leder den forskande till kunskapens träd. Han måste ta av frukten och äta; han måste välja. Han kan inte längre låta bli att välja på grund av okunnighet. Han går vidare antingen på den goda eller den onda vägen. Och att definitivt och medvetet bara ta ett enda steg på endera vägen medför stora karmiska följder. De flesta människor irrar hit och dit, osäkra på riktning och mål; deras livsideal är oklara och därför verkar deras karma på ett förvirrat sätt. När man en gång har nått kunskapens tröskel börjar förvirringen att minska. Därför ökar de karmiska verkningarna ofantligt eftersom de har samma riktning på alla de olika planen. Ockultisten kan inte göra något halvhjärtat och det finns ingen återvändo när han väl har överskridit tröskeln. Allt detta är lika omöjligt som att en vuxen skulle kunna bli barn på nytt. Individualiteten har genom mognad närmat sig ett tillstånd av ansvar; ett ansvar den inte längre kan undgå.

Ljus på Vägen,
MABEL COLLINS
 

 |  till Teosofiska Speglingar  |  till ULTs hemsida   | 

Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö     
Uppdaterad 2014-03-23