nr 160
Karma – en välgörande Lag
Karma är en välgörande lag, omutligt rättvis och därför barmhärtig. För sann barmhärtighet består inte av gunst eller nåd, utan i opartisk rättvisa.
Mina bröder! Varje människas liv
är följden av hennes föregående levnad.
Forna synder alstrar sorg och lidande,
forna dygder bringar lycka...
Så lyder läran om karma.
(Edwin Arnold: Asiens Ljus, bok 8)
På vad sätt påverkas då vårt nuvarande liv av våra goda och dåliga gärningar i det förflutna? Är karma bara ett annat namn för en på förhand bestämd skickelse som vi inte kan undkomma, och som därför kan förleda oss till liknöjdhet i vårt sätt att tänka och handla? Nej, karma är inte fatalism. Allt det vi gjorde i en tidigare kropp har konsekvenser som vi får njuta eller lida av i vår nuvarande. Ty som Paulus säger, så låter Gud inte gäcka sig. Människan får skörda som hon sår. Varje verkan innebor i sin orsak, och karma åstadkommer bara dess framträdande i den återförkroppsligade människan. Varje orsak är relaterad till sin upphovsman, och därför får denne och ingen annan uppbära dess konsekvenser. Det kan visserligen ibland se ut som om vi inte har någon del i det som händer oss, men även vid sådana tillfällen skördar vi faktiskt konsekvenserna av våra egna gärningar i detta eller tidigare liv. Vi lever och verkar inte isolerade från varandra, och allt vi har för oss berör därför också andra människor. Våra handlingar och deras underliggande tankar får sålunda relationer till både oss själva och dessa.
| till Teosofiska Speglingar | till ULTs hemsida |
Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö
Uppdaterad 2014-03-23