Den människa som väljer det outtröttliga strävandets väg och som vägrar tillåta slöhetens slummer fördunkla hennes själ, finner en ny och förfinad glädje i sina njutningar för varje gång hon smakar på dem – något visst subtilt och förnämt, något som gradvis avlägsnar dem allt mer från det tillstånd, där det rent sinnliga är allenarådande; denna subtila beståndsdel är det livselixir, som gör människan odödlig. Den som en gång smakat det vill inte dricka ur en bägare som saknar detta och finner snart hur livet vidgas och hur världen blir stor inför hans ivriga, vakna blick. Han känner igen själen i den kvinna han älskar och lidelsen byts ut med frid; han skönjer i sin tanke de finare egenskaperna av den andliga sanningen som ligger bortom det handlingsområde där vår intellektuella mekanism arbetar. Och istället för att bege sig in i intellektualismens ekorrhjul vilar han mellan de breda vingarna av intuitionens örn och stiger i den rena luften till den höjd där de stora skalderna har funnit sina ingivelser; inom sin egen förmåga av förnimmelse av njutning i frisk luft och solsken, i mat och gott vin, i rörelse och vila, och han blir medveten om de möjligheter som finns hos den inre subtila människan, den varelse som inte dör vare sig med kroppen eller hjärnan. I njutningen av konst, av musik, av ljus och skönhet – inom dessa former, åt vilka människan ständigt hänger sig ända tills dess hon inte längre finner någonting annat än formerna, skönjer hon glansen från de Gyllene Portarna. Och hon passerar igenom dem för att på andra sidan finna det nya livet som berusar och stärker, precis som den intensiva bergsluften berusar och stärker genom dess egen kraftfullhet. Men om hon dessförinnan droppvis har hällt allt mer och mer av livselixiret i sin bägare, är hon stark nog att kunna inandas denna intensiva luft och leva av den. Så oavsett om hon dör eller lever kvar i sin fysiska form, så går hon vidare och finner nyare och ädlare fröjder, mera fullkomliga och tillfredsställande erfarenheter för varje andetag som hon andas in och andas ut. 

Utdrag ur Genom De Gyllene Portarna kap I:8 av Mabel Collins
Bulletin nr 208, Februari 2008, Malmölogen