nr 87

Förnuftet och dess krafter

Manas eller Tänkaren, är det reinkarnerade väsendet som bär med sig resultaten och värderingarna från alla tidigare liv som levts på denna jord eller någon annanstans. Dess natur blir tvåfaldig så snart som det blir förenat med en kropp. För den mänskliga hjärnan är ett utomordentligt organ som Manas använder sig av för att reflektera och dra slutsatser. Det är också detta som skiljer människan från djuret, för djuret handlar utifrån automatiska och så kallade instinktiva impulser medan människan har förmågan att dra slutsatser. Detta är den lägre aspekten av Tänkaren, eller Manas, och inte som vissa har antagit, den högsta och bästa mänskliga förmågan. Dess andra och enligt teosofin högre aspekt är det intuitiva, som vet, och som inte är beroende av att dra slutsatser. Det lägre och rent intellektuella står närmast Begärs-principen och skiljs på så vis från dess andra sida som har affinitet med de andliga principerna ovan. Om därför Tänkaren blir uteslutande intellektuell, tenderar hela människans natur att dras nedåt, ty intellektet i sig är kallt, hjärtlöst och själviskt eftersom det inte är upplyst av de två andra principerna, Buddhi och Atma, Andlig Urskillningsförmåga och Ande.

I människans högre Treenighet har vi Guden ovan var och en, detta är Atma, eller Anden, som också kan kallas det Högre Självet. Den andliga delen av själen kallas för Buddhi, eller Andlig Urskillningsförmåga; fullt förenad med Manas kan denna kallas för det Gudomliga Jaget. Det inre Jaget som reinkarnerar och som ikläder sig den ena kroppen efter den andra, som lagrar de olika livens intryck, som förvärvar erfarenhet och överför denna till det Gudomliga Jaget, som lider och fröjdas under väldiga tidsperioder, är den femte principen – Manas – inte förenad med Buddhi. Detta är den bestående individualiteten som ger varje människa känslan av att vara hon själv och ingen annan; som under alla växlingar av dagar och nätter, från ungdomen till livets slut får oss att känna samma identitet genom hela perioden; och som överbryggar klyftan vilken uppstår genom dödens sömn. Det är Manas och inte vår hjärna som höjer oss över djuren.

Utdrag ur Teosofins Ocean, kap VII av WILLIAM Q JUDGE  
 

---

 |  till Teosofiska Speglingar  |  till ULTs hemsida   | 

Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö     
Uppdaterad 2014-03-23