nr 233
En tulkus InsiktANDEN ÄR INTE AVSKILD FRÅN HELHETEN
H.P.B. skrev i The Theosophist (januari 1886): ”Jag tror inte på en individuell avskild ande inom mig, såsom ett ting avskilt från helheten....[Ändå] hävdar jag som en ockultist, med stöd av Den Hemliga Läran, att trots människans ande fullständigt uppgår i Parabrahm, fastän inte individuell i sig, bevarar den ändå sin distinkta individualitet i Paranirvana, beroende på ackumuleringen inom den av de aggregat eller skandhas, som har överlevt genom varje död från de högsta förmågorna hos Manas [eller Förnuftet]. De mest andliga, dvs de högsta och mest gudomliga aspirationerna hos varje personlighet... blir en väsentlig beståndsdel i Monaden [och] bevaras till slutet av den stora cykeln (Maha-Manvantaran) när varje Jag inträder i Paranirvana eller går upp i Parabrahm. För vår talpatiska eller mullvadsliknande förståelse så förloras den mänskliga anden i den Enda Anden, såsom vattendroppen som kastas i havet inte längre kan spåras upp och återvinnas. Men de facto är det inte så i den immateriella tankens värld... Att sådana Parabrahmiska och Paranirvaniska 'andar' eller enheter, har och måste bevara sina gudomliga (inte mänskliga) individualiteter framgår av det faktum att, hur lång 'Brahmas natt' än är, eller till och med den Universella Pralayan... så händer ändå när den upphör, att samma individuella Gudomliga Monad återupptar sin majestätiska evolutionära väg... och för med sig allt som till sin essens är andligt sammansatt från sina tidigare, oräkneliga återfödelser.”
Teosofiska Speglingar
Utdrag ur Isis Unveiled and the Visishtadvaita av HELENA BLAVATSKY
Bulletin nr 233, Maj 2010, Malmölogen
Arkivet (1-232)
____________________________________________________________
| till Teosofiska Speglingar | till ULTs hemsida |
Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö
Uppdaterad 2014-03-23
