nr 21

Drömmen om ett evigt liv

I vårt sökande efter en mening med livet, finner vi olika teorier om människans odödlighet presenterade under diverse olika former. Vissa väldigt materialistiskt uttryckta, andra mera av djup filosofisk karaktär. Vem har inte med största fascination läst Bulwer Lyttons ockulta roman Zanoni och fängslats av beskrivningen hur livselixiret, denna magiska dryck, preparerades för att ge aspiranten evigt liv i kroppslig gestalt.

Tanken om ett sådant livselixir hör inte enbart till de ockulta romanerna. Detta begrepp har varit rådande inom de flesta kulturer, men framställd på lite olika sätt och under varierande namn. I Indien kan man till exempel höra talas om Amrita, odödlighetens vatten, den ambrosialiknande drycken som förtärdes av gudarna. Från Orienten har sedan denna tankegång nått våra medeltida alkemister som i förtäckta kemiska formler försökte beskriva framställandet av denna högst eftertraktade och samtidigt minutiöst bevakade dryck, så att den inte kom i den oinvigdes händer. Ofta har denna tradition väckt anstöt hos den kristet orienterade människan som associerat verksamheten med den mörkare sidan av naturens krafter. Detta utan att kanske reflektera över den så välbekanta nattvardsceremonin där vinet som förtärdes anses vara Kristi eget blod, som till de troende skänker evigt liv. Ja, vart vi än vänder oss mot världens olika kulturer så finns tanken om ett livselixir där, mer eller mindre beslöjat.

Den sökare som genom meditation och dagligt omsättande av visdomen, har lärt sig att identifiera sig med sitt Själv, sitt eget sanna ursprung, den människan behöver ingen fysisk dryck för att påminna sig om sin odödlighet.

Detta är början på den ockulta process som kallas alkemi genom vilken vi med stor ihärdighet, målinriktad vilja och en stor portion av tålamod, bit för bit omvandlar våra oädla metaller – de själviska elementen inom oss – till guld. Då kommer den likt den lysande osjälviska kärnan inom oss (Gudagnistan) lämna mer och mer plats i vår tillvaro för att till slut fullständigt genomsyra hela vårt väsen och då göra oss odödliga i ordets djupaste och mest medvetna betydelse.

Ledarartikel
TEOSOFISKA RÖRELSEN nr 63
 

 |  till Teosofiska Speglingar  |  till ULTs hemsida   | 

Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö     
Uppdaterad 2014-03-23