Det är det andliga JAGET eller SJÄLVET som fungerar som den verkliga grunden, och som avgör tonen för människans hela liv – detta det mest nyckfulla, osäkra och föränderliga av alla instrument, och som mer än något annat instrument ständigt behöver stämmas om; det är dess röst ensam som, likt en orgels sub-bas, ligger bakom hela hennes livs melodi – vare sig dess toner är mjuka eller hårda, harmoniska eller häftiga, legato eller pizzicato.

Därför, menar vi, har människan förutom den fysiska också en andlig hjärna. Om mottagligheten hos den fysiska helt beror på den fysiska strukturen och utvecklingsgraden, är den å andra sidan, helt underställd den andliga, emedan den ensam är det andliga JAGET, och därmed i högre grad följer sina två högsta principer eller sitt fysiska hölje som mer eller mindre tydligt kan påverka den yttre hjärnan med förnimmelser av ting som är rent andliga eller immateriella. Därför är den beroende av skärpan i det inre JAGETS mentala känslor, på graden av sinnenas andlighet, för att förmedla de intryck och scener som dess halvandliga hjärna uppfattar, de ord den hör och det den känner, till den yttre människans sovande fysiska hjärna. Ju starkare den senares andliga sinnen är, desto lättare blir det för Jaget att väcka den sovande hjärnan, uppväcka de sensoriska nervbanorna och lillhjärnan och att påverka den förra – som alltid är helt inaktiv och vilande under människans djupa sömn med den levande bild av ämnet som överförs. Hos en sinnlig oandlig människa, vars liv och djuriska böjelser och passioner har gjort så att den femte principen eller det djuriska Astrala Jaget helt förlorat kontakten med den högre ”Andliga Själen”; liksom också hos en människa med hårt kroppsarbete som slitit så på den materiella kroppen att den tillfälligt är helt oemottaglig för den Astrala Själens röst och beröring – i sömnen förblir båda dessa människor i ett tillstånd av total livlöshet eller inaktivitet. Sådana människor drömmer sällan, om ens någonsin, ”allra minst sanndrömmar”. När uppvaknandet närmar sig och sömnen blir ytligare börjar hos den förra människan mentala förändringar att äga rum och dessa utgörs av drömmar som intelligensen inte har någon del i; hennes halvvakna hjärna formar enbart bilder som är vaga och förvridna återgivningar av hennes otyglade livsföring; medan hos den senare människan – om hon inte är helt absorberad av höga tankar – så kommer den ständiga och vanemässiga aktiva instinkten inte låta henne dröja kvar i det halvsovande tillståndet, när medvetandet börjar återvända och då vi upplever drömmar av olika slag, utan väcker henne plötsligt och utan övergång till full vakenhet. Å andra sidan, ju andligare en människa är, desto aktivare är fantasin och desto större är sannolikheten att hon får ta emot en syn med sanna intryck som förmedlas av det allseende, alltid vakna Jaget