Den ovillkorliga kärleken förenar oss
Unesco tillägnar år 2007 en av världens främsta mystiker och poeter, Jalal al-din Rumi, som i september fyller 800 år. Dawood Neusser påminner om budskapet från den gränslösa kärlekens poet.
I en tid då västvärlden alltmer söker
efter lösningar på den gnagande nihilismen har
religionen återigen blivit en fiende. Under 2000-talet
är det islam som fått bära rollen som syndabock. I den
europeiska identitetskrisen behövs en fiende som kan få
oss européer att känna oss goda och förnuftiga igen. Vi
har gått igenom en historisk process av ideologier och
tankesystem som alla har visats sig vara lika oförmögna
att skapa det perfekta samhället.
Kapitalismen, som alltid har varit de moderna krafternas
trumfkort, börjar också ifrågasättas. I en sådan tid
finns ett tydligt val: antingen gå tillbaka till våra
rötter, de humanistiska idealen, och avskärma oss mer
från den övriga världen. Eller söka vår identitet i det
som förenar oss med andra.
Ingen kan väl så rent och ärligt som 1200-talets islamiske mystiker och poet Rumi stå som en representation för det senare:
En marodör är Kärleken, Sin kropp Den
smälter.
Skam den icke känner.
Han spelar allting bort. Han SÖKER ej belöning.
Han GIFVER likasåsom han TAGER mot allting, som en
fri gåfva, ifrån "HAN SOM ÄR".
Gud gifver honom Vara utan Causa.
Förthy att älska Gud betyder: gifva utan orsak.
Sig sjelf att spela bort och gifva upp står HÖGRE än,
och
UTANOM och ÖFVER-glänser hvar religion.
Ty religionen SÖKER, KRÄFVER. Söker nåd af Gud och
kräfver frälsning för sig sjelf.
Men de som spela bort sig sjelfve äro Guds utkorade, med
Honom sammansittande.
(Översättning: Eric Hermelin)
I denna dikt talar Rumi om kärlekens
sanna väsen. I kärlekstillståndet finns ingen självisk
vilja. Människan har återfunnit sin plats i skapelsens
eviga givande och tagande. En kärlek som varken strävar
eller som vill få någonting tillbaka och som ger utan
orsak. Enligt Rumi går kärleken över alla gränser,
geografiska, religiösa, sociala och politiska. För Rumi
är kärleken principen som allt levande bygger på.
Han är klart inspirerad av nyplatonska tankar men sätter
ändå kärleken högre än förnuftet. Bara genom kärleken
kan den gudomliga enheten upplevas. Kärleken skapar inte
som förnuftet en uppdelning mellan subjekt och objekt.
Ja, hela skapelsen är ett utflöde av kärlek och skönhet
i Rumis diktning.
Rumikännaren Carl-Göran Ekerwald skriver om Rumis
samlade verk Mesnavi: Det animala livet, det skamliga
och obscena får sin rättmätiga plats likaväl som längtan
efter himmelsriket – för en älskare är allt
vackert.
Den enhet människan söker efter går endast att finna i
kärlekens sanna väsen. Alla motsatser upplöses i
erfarenheten av den gudomliga kärleken.
Jag har gett upp dualismen, jag har sett
att de två världarna är en;
En jag söker, En jag känner, En jag ser, En jag kallar.
Jag är berusad av Kärlekens bägare,
De två världarna är bortom mitt förstånd
Jag har inget annat ärende än att festa och rumla
Dawood Neusser
Fria Tidningar
KULTURNYHETER söndag, 7 januari 2007
