nr 104
Det Enda Medvetandet
Vi måste alltså systematiskt odla själen och aldrig försumma en del på bekostnad av någon annan. Krishna råder sin vän att tygla sinnena och sedan "stärka sig genom sig själv". Meningen är här att man måste lita på det Enda Medvetandet som, differentierat i en människa är hennes Högre Själv. Med hjälp av detta Högre Själv skall han stärka det lägre eller det som han är van att kalla "mig själv".
Det kan här vara lämpligt att citera några anteckningar från ett samtal med en av mina vänner. "Vårt medvetande är ett och inte många, inte heller olikt andra medvetanden. Det är inte vaket medvetande eller sovande medvetande eller något annat utan medvetandet självt. Det som jag har kallat medvetande är varande. Den urgamla indelningen var:
Sat eller varande,
Chit eller medvetande, urskillningsförmåga
Ananda eller sällhet.Dessa tillsammans kallas Sat-Chit-Ananda. Men Sat eller varande det första av de tre, är självt både Chit och Ananda. När varandet och medvetandet är i full harmoni med varandra är de sällhet eller Ananda. Därför kallas denna harmoni Sat-Chit-Ananda.
Men det "Enda Medvetandet" hos var och en är Vittnet eller Åskådaren till handlingar och erfarenheter inom alla tillstånd eller plan och tjänar till att vidmakthålla vart och ett av de tillstånd där vi befinner oss. Därav följer att det vakna sinnestillståndet inte är något separat medvetande.
Det enda medvetandet banar sig väg uppåt och nedåt genom varandets alla tillstånd eller plan och tjänar till att vidmakthålla minnet fullständigt eller ofullständigt av varje tillstånds erfarenheter.
Sat erfar och känner sålunda allt i det vakna livet. I drömtillståndet känner och ser Sat, likaså vad som försiggår där, trots att det kanske i hjärnan inte finns ett fullkomligt minne av det just lämnade vakna tillståndet. I Sushupti-tillståndet bortom drömtillståndet och vidare i oändlighet känner Sat fortfarande allt som görs eller hörs eller ses."
Ur Kommentarer till Bhagavad-Gita, sid 162-163 av WILLIAM Q JUDGE
| till Teosofiska Speglingar | till ULTs hemsida |
Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö
Uppdaterad 2014-03-23