165. Karmalagen

Vår jord är en i en kedja på sju planeter och den enda på det synliga planet, medan de andra sex är på olika plan och därför osynliga. (De andra planeterna i vårt solsystem tillhör var sin kedja på sju.) Livsvågen passerar från den högsta till den lägsta i kedjan till dess den når vår jord och stiger sedan uppåt och passerar till de andra tre på den motsatta bågen, sålunda sju gånger.

Mänskligheten passerar från glob till glob i en serie av runder genom att först kretsa kring varje glob och reinkarnera på den ett bestämt antal gånger. Angående den mänskliga utvecklingen på de dolda planeterna eller globerna är föga tillåtet att säga. Vad vi bör intressera oss för är vår egen jord, och bara den. När vår jord hade nåtts av den mänskliga vågen för sista gången (i denna vår fjärde rund) började den att utveckla människan och underindela henne i raser. Var och en av dessa raser börjar försvinna då den genom sin utveckling har nått den period som är känd som “valets stund” och därvid fattat beslut om sitt framtida öde som individuell ras. Raserna separeras dessutom från varandra genom naturkatastrofer såsom sjunkande kontinenter och väldiga jordbävningar. Samtidigt med rasernas utveckling sker utvecklingen av speciella sinnen; sålunda har vår femte ras än så länge utvecklat fem sinnen.

De Vise berättar vidare att denna världs angelägenheter och dess människor är underkastade cykliska lagar och att det under en viss cykel är omöjligt att uppnå den grad eller kvalitet av utveckling som hör hemma i en annan cykel. Dessa cykliska lagar verkar i varje tidsålder. Samma lagar råder när tidsåldrarna blir mörkare, det är bara cyklerna som är kortare, det vill säga de är lika långa i absolut mening men överskrider den givna gränsen efter en kortare tidsrymd. Dessa lagar medför begränsningar för rasens framåtskridande. I en cykel där allting är uppåtgående och nedåtgående måste Adepterna vänta tills tiden är inne, då de kan hjälpa rasen att stiga uppåt. De varken kan eller får ingripa i den karmiska lagen. Sålunda börjar de bli aktivt verksamma igen i andlig mening när cykeln närmar sig sin vändpunkt.

Utdrag ur Teosofisk Resumé av WILLIAM Q JUDGE