Jesus sade till dem:

”Se till att ingen människa leder er vilse. Ty många skall komma i mitt namn och säga, jag är Kristus; och skall leda många på avvägar. Och ni skall höra krigslarm ... men därmed är ännu icke änden inne. Ty folk skall resa sig mot folk och rike mot rike, och där ska vara hungersnöd och jordbävningar på åtskilliga platser.  Men allt detta är endast början till födslovåndorna ... Många falska profeter skall uppstå och skall leda många vilse ... sedan skall änden komma ... När ni nu får se den avskyvärda förödelsen, om vilken Daniel har talat ... om någon då säger till er: ´Se, här är Kristus´, eller: ´Där är han´, så tro honom inte ... Om man säger: ´Se, han är i vildmarken´, gå inte dit; eller: ´Se, han är i de inre kamrarna´, tro dem inte. Ty liksom blixten kommer från öster och lyser ända till väster, så skall närvaron av Människosonen vara”, etc., etc.

Två ting blir uppenbara för alla i avsnitten här ovan, nu när deras felaktiga översättning blivit rättad i den bearbetade texten: (a) ”Kristus tillkommelse” betyder närvaron av Christos i en pånyttfödd värld, och inte alls den faktiska kroppsliga återkomsten av Kristus Jesus; (b) denne Kristus är att söka varken ”i vildmarken (öknen) eller i de inre kamrarna”, ej heller i helgedomen i något tempel eller i någon kyrka som är byggd av människan. För Kristus – den sanne esoteriske FRÄLSAREN – är ingen människa, utan den GUDOMLIGA PRINCIPEN i varje människa. Den som strävar efter att uppväcka Anden – som är korsfäst inom honom av hans egna jordiska passioner och begravd djupt ned i det syndiga köttets gravkammare – den som har kraften att välta undan materiens sten  från dörren till hans egen inre helgedom, han har den uppståndne Kristus inom sig. ”Människosonen” är ingen trälinnas barn – dvs. av köttet, utan är verkligen ett barn fött av den fria kvinnan – Anden, barnet som fötts av människans egna handlingar och som är frukten av hennes eget andliga arbete.

... Å andra sidan, inte sedan den kristna eran har förebådelsernas tecken beskrivna av Matteus stämt så bokstavligt och kraftigt för någon epok som de gör för vår egen tid. När har nationer rest sig mot nationer mer än i dessa tider? När har hungersnödstiderna – ett annat namn för utblottad fattigdom, och proletariatets hungrande massor – varit mer grymma, jordskalv mera vanligt, eller har täckt ett så vidsträckt område samtidigt, såsom de sista få åren? Millenister och adventister med robust tro kanske skulle fortsätta och säga att (den köttslige) ”Kristi återkomst” är nära ankommande och förbereda sig för ”världens ände”. Teosofer – i alla fall en del av dem – som förstår den dolda meningen av de universella väntade Avatarerna, ”Messiasgestalterna”, Sosiosherna och ”Kristusgestalterna” – vet att det inte är ”världens ände”, utan ”tidsålderns fullbordan”, dvs. slutet av en cykel som nu närmar sig snabbt.

... Det är många anmärkningsvärda cykler som går mot sina slut i slutet av detta århundrade [1800-talet]; Först de 5 000 åren av Kaliyugacykeln, de samaritiska judarnas Messianska cykel (även kabbalistisk): av mannen som är förbunden med Fiskarna (Ichthys eller ”Fiskmannen” Dag). Det är en cykel, historisk och inte så lång men mycket ockult, som varar omkring  2 155 solår men som får en sann betydelse endast beräknad med månens månader. Det hände år 2 410 och år 255 f. Kr., eller när vårdagjämningen inträdde i Vädurens tecken och därefter när den inträdde i Fiskarnas tecken. När den om några få år inträder i Vattumannens tecken kommer psykologerna att få en del extrajobb och människans psykiska idiosynkrasi kommer att genomgå en stor förändring.

Utdrag ur Evangeliernas Esoteriska Karaktär – del 1  
av HELENA BLAVATSKY, Lucifer 1887