Fråga 160. Vad innebär det att den  imaginära förmågan är den viktigaste förmågan?

Svar. Imaginationen [föreställningsförmågan] utgör den mest grundläggande förmågan. Hela detta universum har sin grund i den bildskapande förmågan hos de varelser som bildar detta. Allting existerar först som en tanke som sedan skapas konkret. Den imaginära förmågan ligger till grund för skapandet av alla ockulta fenomen.

Utdrag ur Svar på Frågor  i Teosofins Ocean av Robert Crosbie

 

Fråga:Vad är föreställningsförmågan och vilka är dess begränsningar? Jag ser ofta mentala bilder av mig själv och andra, i vilka vi agerar, pratar etc. Ibland inträffar det som bilderna visat i verkligheten. Var ska man dra gränsen?

WQJ: Enligt min uppfattning är föreställningsförmågan precis det som går att plocka fram och se, det vill säga, den mentala bildskapande förmågan som människan besitter och som antyds i djuren. Så definierades den bland de gamla ockultisterna och av de hermetiska filosoferna. Men nuförtiden har den inget större värde, fastän den har alldeles nyligen fått större betydelse genom Mental Healers (mentala helare) som omedvetet har snubblat på en stor lag. Det som ofta kallas föreställningsförmågan är faktiskt bara fantasi, det meningslösa skapandet av bilder med kort varaktighet. Det medvetna användandet av den bildskapande förmågan i dess högsta potens är emellertid en nödvändighet vid utförandet av ockulta konsterna, för inga ockulta konststycken kan utföras utan denna förmåga. Experiment inom mesmerismen under ett helt århundrade, och nu senast hypnotiska experiment har visat att varje människa har förmåga att skapa bilder omkring sig, som för en skådares inre sinnen är klart objektiva. Skapandet sker helt och hållet medelst föreställningsförmågan. Om bilderna är vagt strukturerade på grund av att föreställningsförmågan inte är tydlig och stark, ser skådaren bara något obestämt. Oavsett om det var bra eller dåligt var det föreställningsförmågan som strukturerade bilden. Den indiske fakiren låter dig se en orm eller något annat föremål – fastän alla dina sinnen fungerar – ty hans föreställningsförmåga har genom århundraden av ärftlighet och år av träning blivit så uppbyggd, att den framför sig ser bilden så tydligt, och du tror dig varsebli en objektiv verklighet, när det i själva verket inte finns någonting alls. Och när det gäller Adepternas brev till A P Sinnett, så finner vi dem säga att för att kunna precipitera [materialisera] några rader, måste de tydligt se varje bokstav (med föreställningsförmågan)  innan de kan precipitera de materiella elementen genom denna matris på ett papper. Så vi har inte bara mystikernas vittnesbörd, utan också de Adepters vittnesbörd som på senare tid visat detta för några.
     
Så till den gränsdragning som frågeställaren efterlyser. En sådan kan knappast göras. Ty är frågeställaren helt eller delvis klärvoajant, ser han ibland bilder av vad vi felaktigt kallar framtiden. Det finns dock ingen framtid, allt är nu. När han ser på det sättet, gör han inte bruk av sin föreställningsförmåga. Vid dagdrömmeri använder han sin fantasi eller aktualiserar glömda tankekombinationer, eller så påverkas han av en annan människas tankeflöde. Georg Gichtel såg en gång handen av en änka som ville gifta sig med honom sträckas ned från himlen samtidigt som en röst sade "du skall ha henne". Han förstod då att hans irrande tankar och fantasi tillfälligtvis hade alstrat en bild för hans inre syn. Men detta hade väldigt lite att göra med hans föreställningsförmåga.

Utdrag ur ForumSvaren av William Q Judge