nr 121
nr 121
Det är alldeles uppenbart för en fördomsfri iakttagare, att präster av olika anledningar avsiktligt undviker att befatta sig med människans sammansatta natur, även om deras stora auktoritet Paulus tydligt hänvisar till den. Han talade om kropp, själ och ande, prästerna däremot talar endast om kropp och själ; han tillkännagav att vi har en andlig kropp, de förhåller sig otydliga när det gäller själens kropp och hänger fast vid en absurd återuppståndelse av det materiella höljet. Det blev teosofernas uppgift att ännu en gång uppmärksamma det nutida förnuftet på den österländska indelningen av människans konstitution, för utan en klar förståelse av denna blir hennes tillstånd före och efter döden obegripliga. Paulus indelning är trefaldig, den hinduiska sjufaldig. Paulus indelning är för dem, som nöjer sig med allmänna drag, men inte bryr sig om detaljer. Ande, själ och kropp omfattar emellertid hela den sjufaldiga indelningen, som i sig endast utgör en mer komplett analys, och det finns många intuitiva tänkare som förmodat att Paulus kände till den, men på goda grunder behöll den för sig själv.
Vad Paulus kallar ande kan för våra ändamål anses motsvara innebörden av sanskritordet Atma. Anden är universell, odelbar och gemensam för alla. Med andra ord, det existerar inte en mångfald av andar, en för varje människa, utan endast en ande, som lyser lika över alla människor och så att säga, grovt uttryckt, finner uttryck hos lika många själar som det finns varelser i världen. I människan har anden ett mer komplett instrument eller samling av redskap att använda sig av. Denna andliga identitet utgör filosofins grund, på vilken hela strukturen vilar. Att däremot individualisera anden och anvisa varje mänsklig varelse en egen ande, avskild från varje annan människas ande, skulle innebära att kullkasta hela den teosofiska filosofin, att upphäva dess etik och tillintetgöra dess syfte.
Om vi därför utgår från Atma, anden, som innefattar det hela genom att vara dess grund och stöd, så finner vi att hinduerna erbjuder en teori om själens eller den inre människans höljen. Dessa höljen är nödvändiga från den stund evolutionen börjar och synliga ting framträder, så att själens syfte kan uppnås i samverkan med naturen.
WILLIAM Q JUDGE| till Teosofiska Speglingar | till ULTs hemsida |
Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö
Uppdaterad 2014-03-23
