[PS 238] ”… AMEN, säger jag till er, när denna människa lämnat den Hyliska Kroppen, och hennes Själ blivit till en stor Ström av Ljus, så att den kan korsa alla Regioner tills den kommer till Kungariket av detta Mysterium. Men när denna människa inte har mottagit Mysteriet och inte tagit del av Ordets Sanning, under tiden hon förverkligat detta Mysterium, då har han förmedlat detta i Huvudet på en människa som lämnar Kroppen, en som inte mottagit Ljusets Mysterium [1] och inte heller blivit delaktig i Ordets Sanning …” 

[1] Vi har här ursprunget till riten med den Sista Smörjelsen såsom den utövades inom den romersk katolska och grekiska kyrkan. Förbönen, som reciterades vid dödsögonblicket för att skydda själen när den passerar ”mitten passagen”, har samma nedärvda upprinnelse. Som vanligt, har de äldre kyrkorna bevarat den ockulta traditionen med större trohet än de bildstormande och mer okunniga yngre systrarna. Den ockulta vetenskapen lär att sinnestillståndet hos en människa som dör, är av yttersta vikt beroende på det abnorma och psykiska tillstånd hon är i då. Den sista tanken hos en döende person gör mycket för att påverka hennes omedelbara framtid. Pilen är redo att flyga från bågen; bågsträngen är spänd ut till örat, och siktet kommer att bestämma det omedelbara ödet för pilen. Lycklig kan den vara där ”OM är bågen, Självet pilen, Brahman dess mål!” (Mundaka upanishaden II, ii, 4.) Vid ett sådant heligt ögonblick, är starka andliga aspirationer viktiga oavsett om de är naturliga, eller härledda genom en uppriktig uppmaning, antingen av en som har en sann övertygelse, eller ännu bättre, av en som besitter gudomlig Gnosis, och kommer på detta sätt att skydda Själen hos den som lämnar livet. Detta är emellertid inte avsett att godkänna den vidskepliga ”ångern vid dödsbädden”, för Karmalagens omutbara rättvisa och harmoni kan endast återgälda en flyktig orsak med en flyktig verkan; och det resterande av den karmiska skulden måste avbetalas i framtida jordeliv. ”Skynda dig att komma överens med din motpart medan ni ännu är på väg, så att han inte överlämnar dig till domaren, och domaren lämnar dig åt vakten och du sätts i fängelse. AMEN, Sannerligen säger jag till dig, du slipper under inga omständigheter ut förrän du har betalat till sista öret. (Matteusevangeliet V, 25, 26) Enligt den gnostiska och esoteriska tolkningen  innebär detta att du skall arbeta medan det fortfarande är dag, så att goda karmiska gärningar kan balansera de onda orsakerna som tidigare sattes i rörelse av personligheten. Annars kommer vi vid döden att dömas av det egna Högre Självet, och enligt den karmiska lagens redskap (Demiurgen kollektivt) så kommer vi då att behöva reinkarnera in i kroppens fängelse igen tills den tidigare onda karman har blivit uttömd. Inte förrän det sista öret av karmisk skuld är uttömd kan vi bli befriade från ”Samsaras” kretslopp.

Utdrag ur Pistis Sophia med kommentarer av Helena Blavatsky
Bulletin nr 212, Juni 2008, Malmölogen