nr 122
nr 122
Förmodligen finns det inget så intressant inom den teosofiska filosofins område som astralljuset. Hinduerna kallar det akasha, vilket kan översättas med aether. De säger, att de österländska yogiernas många underbara fenomen endast kan utföras genom en kännedom om akashas egenskaper. Det påstås även, att klärvoajans, kläraudiens, mediumskap och siarskap, i västerlandets förståelse av dessa begrepp, endast är möjliga med hjälp av astralljuset. Astralljuset är registret över våra tankar och handlingar, jordens stora bildgalleri, där siaren alltid kan iaktta händelserna i det förflutna såväl som i framtiden. I astralljuset simmar liksom i ett hav varelser av olika slag, och även de astrala återstoderna av avlidna människor. Rosenkreutzarna och andra europeiska mystiker kallade dessa varelser sylfider, salamandrar, gnomer, undiner, elementaler; hinduerna kallar dem gandharver eller himmelska sångare, yakshasaer, rakshasaer m m. De avlidnas "spöken" – som felaktigt uppfattades som individer av spiritisterna, vilket de inte längre är – flyter omkring i denna akashiska substans. De hinduiska mystikerna har sedan sekler tillbaka känt till dem under benämningar som bhuta, ett annat ord för djävul, och pisacha, förfärlig djävul. Dessa är inget annat än den avkastade, med jorden närmast besläktade "själakroppen" som är utan samvete och kraftfull endast i en ond eller negativ bemärkelse.
Liksom alla obekanta och ockulta ting är astralljuset svårt att definiera, huvudsakligen beroende på att det kallas "ljus". Det är inte ljus i dess vanliga mening och inte heller är det mörker. Kanske har det kallats så, eftersom det för klärvoajanter, när de använder sig av det, ser avlägsna föremål som lysande. Men eftersom det lika lätt kan fortplanta ljud på avstånd, lyfta tunga kroppar, föra dofter tusentals mil, återspegla tankar och förmedla mediernas alla olika fenomen, så är benämningen ljus, om än oundviklig, dock vilseledande. En fullständig definition måste, för att vara korrekt, rymma alla funktioner och krafter hos detta "ljus", men då de inte är fullt kända ens av mystikern och ett terra incognita för vetenskapsmannen, så får vi nöja oss med en partiell undersökning.
WILLIAM Q JUDGE| till Teosofiska Speglingar | till ULTs hemsida |
Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö
Uppdaterad 2014-03-23
