Aldrig är väl de kritiska granskarna i Kungliga Vetenskapsakademien mer förbryllade än när de står inför detta olösliga mysterium – människans inre natur. Nyckeln till detta mysterium är – människans dubbla natur.

[...] Därför, menar vi, har människan förutom den fysiska hjärnan också en andlig. Om mottagligheten hos den fysiska helt beror på den fysiska strukturen och utvecklingsgraden, är den å andra sidan, helt underställd den andliga, emedan den ensam är det andliga JAGET, och därmed i högre grad följer sina två högsta principer [2] eller sitt fysiska hölje som mer eller mindre tydligt kan påverka den yttre hjärnan med förnimmelser av ting som är rent andliga eller immateriella. Därför är den beroende av skärpan i det inre JAGETS mentala känslor, på graden av sinnenas andlighet, för att förmedla de intryck och scener som dess halvandliga hjärna uppfattar, de ord den hör och det den känner, till den yttre människans sovande fysiska hjärna. Ju starkare den senares andliga sinnen, desto lättare är det för Jaget att väcka den sovande hjärnan, uppväcka de sensoriska nervbanorna och lillhjärnan och att påverka den förra – som alltid är helt inaktiv och vilande under människans djupa sömn med den levande bild av ämnet som överförs. Hos en sinnlig oandlig människa, vars liv och djuriska böjelser och passioner har gjort så att den femte principen eller det djuriska Astrala Jaget helt förlorat kontakten med den högre ”Andliga Själen”; liksom också hos en människa med hårt kroppsarbete som slitit så på den materiella kroppen att den tillfälligt är helt oemottaglig för den Astrala Själens röst och beröring – i sömnen förblir båda dessa människor i ett tillstånd av total livlöshet eller inaktivitet. Sådana människor drömmer sällan, om ens någonsin, ”allra minst sanndrömmar”. När uppvaknandet närmar sig och sömnen blir ytligare börjar hos den förra människan mentala förändringar att äga rum och dessa utgörs av drömmar som intelligensen inte har någon del i; hennes halvvakna hjärna formar enbart bilder som är vaga och förvridna återgivningar av hennes otyglade livsföring; medan hos den senare människan – om hon inte är helt absorberad av höga tankar – så kommer den ständiga och vanemässiga aktiva instinkten inte låter henne dröja kvar i det halvsovande tillståndet, när medvetandet börjar återvända och då vi upplever drömmar av olika slag, utan väcker henne plötsligt och utan övergång till full vakenhet. Å andra sidan, ju andligare en människa är, desto aktivare är fantasin och desto större är sannolikheten att hon får ta emot en syn med sanna intryck som förmedlas av det allseende, alltid vakna Jaget. Det senares andliga sinnen, som är fria från de kroppsliga sinnenas inblandning, står i nära kontakt med den högsta andliga principen; och den senare, som även om den i och för sig är den halvt omedvetna delen av det totalt omedvetna, alltså det ytterst immateriella Absoluta [3] – men äger ändå i sig det Allvetandes, Allestädes närvarandes och Allsmäktigas inneboende förmågor, vilka så snart den innersta naturen kommer i kontakt med det rena sublimerade och (för oss) obegripbara materian – skänker till en del dessa attribut till det rena Astral Jaget. Härav följer att djupt andliga människor får syner och drömmar under sömnen och även när de är vakna: dessa människor är de mottagliga , de naturliga skådarna, som nu löst kallas ”andliga medier”, utan att åtskillnad görs mellan subjektiva skådare, person eller ens en adept ” en som är oberoende av sina fysiologiska egenheter och som helt har ställt det yttre under den inre människan. De som inte är andligt lika högt begåvade får sådana drömmar blott sällan, och tillförlitligheten hos dessa beror på intensiteten hos deras känslor för det aktuella objektet.

_________________

[2] Den sjätte principen, eller den andliga själen och den sjunde – den rent andliga principen, ”Anden” eller Parabrahm, emanationen från det omedvetna ABSOLUTA (se ”Fragments of Occult Truth”, Theosophist, oktober numret 1881).

[3] Denna undervisning tar ateisterna helt avstånd från och spiritualisterna kommer med olika invändningar. Det är uppenbart att vi inte i en så här kort artikel kan ge en fullständig redogörelse till denna synnerligen svårfattliga och esoteriska lärosats. Att säga att det ABSOLUTA OMEDVETNA är omedvetet om sitt medvetande, och därför för människans begränsade intellekt måste vara det ”ABSOLUTA OMEDVETNA”, kan tyckas som att vi talar om en fyrkantig triangel. Vi hoppas kunna utveckla detta påstående i kommande nummer av ”Fragment of Occult Truth” som kanske kommer att bli en serie artiklar. Vi kommer då kanske att, till de fördomsfrias belåtenhet, kunna bevisa att det Absoluta, eller det Obegränsade och (särskilt) det obesläktade bara är en overklig abstraktion, ett påhitt med mindre än att vi betraktar det ur den insiktsfullare panteistens synvinkel. För att göra detta måste vi betrakta det Absoluta som blott en sammansmältning av all intelligens, totaliteten av alla existenser, som inte kan manifesteras annat än genom samverkan mellan dess olika delar, eftersom Det är helt omöjligt att lära känna och icke-existerande utanför fenomenvärlden och helt beror på de ständigt samverkande krafterna, som i sin tur beror på den ENDA Stora Lagen. – Utg.