nr 119
nr 119
Adepter, Mahatmor, Nirmanakayor
En uttömmande avhandling om Adepter, Mahatmor och Nirmanakayor skulle kräva mer än en bok. Den utveckling de är exempel på, är så främmande för modern uppfattning och så ovanlig i dessa dagar av allmän medelmåtta, att den vanlige läsaren med svårighet förmår fatta bilden av dem såsom den kan förmedlas i en kortfattad artikel. Och då nästan allt som kan sägas om Adepterna – för att inte tala om Nirmanakayorna – fordrar en fullständig förklaring av dolda lagar och svårfattliga spörsmål, föreligger det alltid en risk att bli missförstådd även om volymer författades om dem. Dessa varelsers utveckling, villkor, krafter och funktioner innefattar hela evolutionsprogrammet, ty, som mystikerna säger, Mahatman är en tidsålders blomma. Adepterna kan i våra dagar endast vagt förstås, Nirmanakayorna har blott omnämnts i förbigående och Mahatmorna är missuppfattade både av de som tror och de som inte tror på deras tillvaro.
Men den lag som vägleder dem är lätt att påvisa och bör inte vara svår att förstå. De ingriper inte i karma, de varken vill eller får det. Med andra ord, hur mycket en individ än verkar behöva hjälp, så ger de den inte på det sätt han önskar, om hans karma inte tillåter det, och de skulle aldrig ge sig tillkänna på den mänskliga tankens områden i avsikt att förvirra mänskligheten genom utövande av en makt, som från alla håll skulle anses som mirakulös. Man har sagt, att om bara de teosofiska Adepterna inför Europas ögon skulle utföra några få av sina underverk, så skulle de genast få massor av anhängare. Men det skulle inte bli följden, utan i stället ge upphov till dogmatism och avguderi värre än någonsin, samt en skadlig reaktion som skulle bli omöjlig att motverka.
Den andra gruppen som kallas Nirmanakayor är ständigt sysselsatta med det arbete som av dem anses vara större än alla världsliga företag: nämligen människosjälens förädling och all annan godhet som de kan åstadkomma med hjälp av mänskliga ombud. Kring dem kretsar den länge diskuterade frågan om Nirvana eftersom deras ställning i detta inte blivit klart fattad. Ty om Max Müller har rätt i sin åsikt, att Nirvana är liktydigt med förintelse, så är en Nirmanakaya en omöjlighet. För att uttrycka saken paradoxalt: de befinner sig i och utanför detta tillstånd på en och samma gång. De äger rätt till Nirvana men vägrar ta emot det, för att de i stället skall kunna hjälpa det lidande värnlösa barnet Mänskligheten. De har följt uppmaningen i De Gyllene Föreskrifternas bok: "Träd ur solljuset in i skuggan för att bereda plats åt andra."
WILLIAM Q JUDGE| till Teosofiska Speglingar | till ULTs hemsida |
Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö
Uppdaterad 2014-03-23
