Idag växer intresset för yogan hela tiden och det verkar inte finnas några gränser för hur djupt vi kan nå när det gäller att lära känna yogans olika aspekter. Yogan erbjuder oss en rik variation av olika ”vägar till frihet”. Yoga är på modet, allt från Hatha Yoga (fysiska övningar) till Raja Yoga (ockulta meditationsövningar). Det finns olika centra överallt i vårt land där dessa metoder lärs ut. Yoga betyder ”förening” med det gudomliga medvetandet eller Gud, genom stillhet, genom meditation, genom övningar.

Att lära känna sig själv, både kroppsligen och själsligen är något som allt fler människor längtar efter att lära sig. I en tid då snabba förändringar ständigt avlöser varandra uppstår det spontant en längtan efter att finna Ande-Själen som är permanent inom oss. Enligt yogafilosofin och den esoteriska läran (teosofin) så söker vi medvetet eller omedvetet efter Atman eller det som inom de olika österländska skolorna (darshanas) har fått många namn, som till exempel: Anden, det Oföränderliga, det Eviga, Skådaren, Vittnet, Iakttagaren, Självet, Tystnaden, Stillheten.

Atman är DET som ÄR och finns i våra hjärtan. Atman är DET som upplever allt som rör sig, men förblir själv alldeles stilla. Atman är odödlig och när vi identifierar oss därmed, så blir vi också odödliga. Det är Punkten i Cirkeln. Detta är vårt inre centrum, navet i det stora kretsloppet. Atman är strålen från Brahman som är det Absoluta. Vi har alla inom oss en gnista av det gudomliga Varat.  

Människan kan enligt den ockulta yogafilosofin indelas i en Högre Triad, som består av Atma-Buddhi-Manas eller Självet (Atman), Urskillningsförmågan (Buddhi) och det Högre Förnuftet (Manas), och i en fyrfald som består av Begäret (Kama) eller Viljan, Livskraften (Prana), Astralkroppen (Linga Sharira) och den fysiska Kroppen (Stuhla Sharira). Dessa sju principer finns överallt i hela skapelsen eller i livets olika skeenden.

I en övergånstid så förändras allting mycket snabbare, ibland till det bättre, ibland till det sämre. Kriser och konflikter ökar nationer emellan, våldet i samhällen ökar markant. Märkliga förändringar i miljön sker mera regelbundet än tidigare, som till exempel när snön faller i massor i öknen, eller när isen smälter vid polerna i en takt som aldrig förr. Detta är viktiga signaler. Naturen verkar ha kommit ur led. Det sker stora naturkatastrofer som tsunamin och jordbävningar, liksom mycket annat som globalt sett är obekvämt för oss människor, och troligtvis är allt detta en påminnelse om att vi måste tänka mera på att vi är Jordens Väktare och handla klokt därefter.

Vår tid kräver mera eftertanke än någonsin. Starka krafter är i omlopp i denna tidsålder, så vi måste bevaka våra tankar och alla jordens invånare måste tillsammans mer än någonsin bekämpa denna planets negativa tankeklimat. Det som är allra viktigast i detta sammanhang är att vi själva personligen tar vårt lilla ansvar och börjar tänka och handla så att vi kan bemöta ”den inre miljöförstöringen” på ett annat sätt än vi tidigare gjort. Detta kräver större insikter. Kanske bör vi tänka på att naturens märkliga uppträdande återspeglar våra egna förvirrade tankar och känslor eller vår inre ”väderlek”. Vi måste försöka finna en balans och jämvikt inom oss och utanför oss. Vi behöver lugn och ro i våra tankar. Vi måste fokusera på vad som händer runt omkring oss, vi måste idag bli mer medvetna om tankarnas betydelse. Tankarna är ju naturens yttersta byggstenar enligt teosofen Helena Blavatsky. När det gäller att förstå dessa mentala processer kan yogafilosofin vara till stor hjälp med sina olika metoder att kontrollera, sinnena, känslorna och tankarna, liksom teosofins visdom, med sin syntes av religion, filosofi och vetenskap.

Varför befinner vi oss på jorden? Är vår vistelse här bara en slump? Har de själar haft otur som hamnat i Afrikas slum eller i det söndersargade Palestina, och har de själar haft tur som fötts i Sverige eller i Norden?  Teosofins filosofi ger oss kloka svar på dessa frågor, den ger oss en plan, den ger oss en förklaring, den ger oss gnosis (insikt och kännedom om hur detta förhåller sig), så att vi ska kunna förstå dessa synbara orättvisor som finns i världen, och framför allt så förser den oss med en överblick.

När vi väl har insett att vi är mer eller mindre okunniga om meningen med livet, då har vi kommer vi till en punkt i våra liv när vi längtar efter kunskap eller visdom. Denna visdom kallar indierna för Sanatana Dharma eller Visdomsreligionen och den har blivit  förmedlad till alla människor av forntidens Rishier. Denna kunskap är mänsklighetens arv. 

Det står i Bhagavad gita följande i kapitel 4, vars väg beskrivs som Hängivelse genom andlig insikt av William Q Judge:

 Krishna: 

Denna oförgängliga Yogalära förkunnade jag en gång för Vivasvat,. Denne meddelade den till Manu, och Manu utlade den för Ikshvaku,. På så sätt överbringad från den ene till den andre studerades den av rajarishierna, tills under tidernas lopp denna mäktiga lärdom gick förlorad, o dina fienders gissel. Men just denna oförgängliga, hemliga, eviga lära är det som jag idag har förkunnat för dig, därför att du är min hängivne och vän. 

...Både du och jag har genomgått många födelser, o du dina fienders gissel! Mina är kända för mig, men du känner inte dina.

Fast jag själv är ofödd, av oföränderligt väsen och herre över allt varande, är jag ändå när jag råder över naturen – som är min – född men genom min egen maya, [1], självskapandets mystiska kraft, den eviga tanken i det eviga förnuftet [2]. Jag frambringar mig själv bland varelser, o son av Bharata, närhelst dygden avtar och last och orätt uppreser sig i världen. Så tar jag från tidsålder till tidsålder kroppslig gestalt för att bevara de rättrådiga, förgöra de onda och uppehålla rättfärdigheten.

[1] Maya, illusionen.

[2] Det heter i Krishna Yajurvedas Varaha-upanishad: ”Hela universum utvecklas uteslutande genom sankalpa (tanken eller ideskapandet). Det är endast genom sankalpa som universum bevarar sitt utseende.”

Denna yogalära eller vishetslära som Krishna beskriver till sin lärjunge Arjuna, kallas av  teosoferna för Visdomsreligionen, och denna tar form med jämna mellanrum på vår jord, speciellt vid begynnelsen av en ny tidsålder (denna gång på tröskeln till Vattumannens tidsålder). Den ger svar på det som är viktigast för oss människor just nu. Den beskriver och talar om den GODA LAGEN som finns överallt, och som vi måste lära känna. Denna lag – KARMALAGEN –  handlar om orsak och verkan, den reglerar följderna av våra handlingar, den skapar konsekvenserna av vårt handlande. Den talar samtidigt om SJÄLVSTYRD utveckling som bara vi människor kan utöva, eftersom vi har en fri vilja att välja. Att ta ansvar för sina handlingar är en gemensam insikt som Visdomsreligionen liksom Yogan delar. 

Alla våra handlingar antingen de är fysiska övningar eller mentala tankar, leder till följder som bara vi själva kan styra genom våra val, som kan vara på gott eller ont. De flesta människor söker någon slags harmoni, balans eller inre ro. Hur uppnås detta? Patanjalis Yoga Aforismer säger oss att vissa tankar och känslor binder oss vid jorden, dessa modifierar helt enkelt vårt tänkande, och står i vägen för oss om vi ska bli fria självförverkligade varelser. Hur ska vi komma ur denna villfarelse och bli frigjorda upplysta varelser?

I Patanjalis Yoga Aforismer, Bok 1 står följande visa råd i William Q Judges tolkning:

2. Koncentration eller Yoga är förhindrandet av den tänkande principens modifikationer.

Med andra ord, brist på tankekoncentration beror på det faktum att förnuftet – här kallat ”den tänkande principen” – är underkastat ständiga modifikationer förorsakade av dess uppsplittring på en mängd ämnen. ”Koncentration” är således detsamma som att justera splittringstendensen för att uppnå vad hinduerna kallar ”inriktning på en enda punkt”, eller förmågan att rikta in förnuftet på att varje ögonblick beakta endast en tankepunkt och därmed utesluta allt annat.

Denna Aforism utgör kärnpunkten i systemets metod. Orsaken till brist på koncentration i ett visst ögonblick är att förnuftet förändras av vartenda subjekt och objekt som det ställs inför; det liksom förvandlas till detta subjekt eller objekt. Därför är förnuftet inte den mest upphöjda eller högsta kraften utan endast en funktion, ett verktyg med vilket själen arbetar, förnimmer jordiska ting och gör erfarenheter. Inte heller får hjärnan förväxlas med förnuftet, för hjärnan är i sin tur endast ett verktyg för förnuftet. Härav följer att förnuftet utgör ett område för sig själv, skilt från själen och hjärnan. Vad vi måste lära är alltså att bruka viljan – som också är en särskild kraft skild från förnuftet och hjärnan – på ett sådant sätt, att i stället för att låta förnuftet irra från det ena subjektet eller objektet till det andra och bli påverkade av dem, så skall vi vid varje tillfälle och så länge vi vill använda det som en tjänare för betraktandet av vadhelst vi beslutat oss för att begrunda.

Vi är alltså hela tiden styrda av våra fem sinnen och dess information, av intellektet, av gamla mönster och minnesbilder, tills vi frigjort oss och blivit självförverkligade. Vi lever alldeles för ofta i det förflutna eller i framtiden, vi lever mycket sällan i nuet. Detta måste vi ändra på genom att börja meditera. Meditation skänker oss lugn och ro, vilket leder till att vi kan begrunda vår situation mera insiktsfullt. En återkommande meditation på AUM mantrat som Patanjali beskriver – som en utav flera vägar till självinsikt – kommer att leda oss till en djupare kännedom om oss själva och om kosmos. AUM-ljudet sägs vara universums yttersta vibration.

I Patanjalis Yoga Aforismer, Bok 1, aforismerna 23-30 kan vi läsa följande tolkning och kommentarer av William Q Judge angående Aum-ljudet :

23. Den abstrakta meditationens tillstånd kan uppnås genom djupsinnig hängivenhet mot den Högsta Anden betraktad i sin begripliga manifestation som Ishwara.

Det sägs att denna djupsinniga hängivenhet är ett utomordentligt sätt att uppnå abstrakt meditation och dess frukter. ”Ishwara” är Anden i kroppen.

24. Ishwara är en ande, som varken berörs av problem, gärningar, gärningars frukter eller begär.

25. I Ishwara blir det allvetande oändligt som i människan blott existerar som ett frö.

26. Ishwara är allas lärare, även de allra första skapade varelserna, ty Han är inte begränsad av tiden.

27. Hans namn är OM.

28. Upprepandet av detta namn bör göras med eftertanke på dess innebörd.

OM är den första bokstaven i sanskritalfabetet. Dess uttalande innebär tre ljud, de med ett långt au, kort u, och ”avslutningen” eller labialkonsonanten m. Med denna trefaldighet är djup mystisk symbolisk betydelse förknippad. Den betecknar såsom åtskilda men likväl i förening Brahma, Vishnu och Shiva, eller Skapande, Bevarande och Förstörande. Som helhet inbegriper det ”Universum”. Tillämpat på människan refererar au till den Gudomliga Andens gnista som finns i mänskligheten; u till kroppen genom vilken Anden manifesterar sig; och m till kroppens död eller dess upplösning i sina materiella element. Med avseende på cyklerna som påverkar varje planetsystem betecknar det Anden, representerad av au såsom grunden för de manifesterade världarna; u kroppen eller manifesterad materia genom vilket anden verkar; och m ”avslutaren som återför ljudet till dess källa”, dvs. Pralaya eller upplösning av världarna. I praktisk ockultism refereras genom detta ord till Ljud eller Vibrationer i alla dess egenskaper och verkningar, såsom varande en av de största krafterna i naturen. Vid användandet av detta ord som övning skapas med hjälp av lungorna och halsen en bestämd verkan på människokroppen. I Aforism 28 används namnet i sin högsta betydelse, som ovillkorligen innefattar alla de lägre. Alla uttalanden av ordet OM som övning har potentiell syftning på den medvetna separationen av själen från kroppen.

29. Ur detta upprepande och eftertanke på dess innebörd, uppstår det en kunskap om Anden och alla hinder försvinner som står i vägen för att uppnå det önskade målet.

30. Hinder i vägen för den som önskar uppnå koncentration är Sjukdom, Slöhet, Tvivel, Vårdslöshet, Lättja, Böjelse för sinnliga ting, Felaktig Förnimmelse, Misslyckande i att uppnå något abstrakt stadium och Instabilitet i varje tillstånd sedan det uppnåtts.

Vad är då meningen med livet när vi äntligen nått målet? Enligt den esoteriska läran så ska vi återvända till jorden och inte ingå i Nirvana eller Mukti eller total absorbering utan kontakt med omvärlden, utan stanna kvar på jorden och hjälpa våra medmänniskor och nå samma mål som vi själva uppnått. Detta är en handling som inrymmer en stor portion medkänsla. Men medkänslan måste paras med visdomen för att bekämpa okunnigheten, och detta sker genom den gradvisa ockulta undervisningen som förmedlas steg för steg under olika initieringar. Liksom fågeln inte kan flyga utan sina två vingar, så måste vi ha våra två ”andliga vingar”, medkänslan och visdomen fullt utvecklade, för att vi ska kunna flyga högt upp och nå människans rena medvetande eller nirvanas höjder.
   
En annan kunskap som Yogan och Teosofin instämmer i, är läran om de tre kvalitéerna (gunas) i naturen. Dessa är Sattva, sanningen och ljuset, Rajas, begären och lusten samt Tamas, okunnigheten och mörkret. Allt i livet är indelat i dessa tre kvalitéer eller egenskaper. Detta påverkar allt vi gör och är grundläggande. 

Det står såhär i Bhagavad gita i kapitel 14 i William Q Judges tolkning:

Krishna:

Jag vill ytterligare förklara för dig den upphöjda andliga insikt som är överlägsen alla andra. Genom kunskap om den har alla vise nått den högsta fullkomningen efter upplösningen av denna kropp. De tar sin tillflykt till denna vishet, och när de har nått mitt tillstånd föds de inte på nytt ens vid världsförnyelsen och oroas inte heller vid tiden för den allmänna undergången.

Den stora brahman är mitt sköte, i vilket jag lägger min säd. Ur det framgår, du son av Bharata, alla existerande ting¹. Denna stora brahman är skötet för alla de olika former som framgår ur varje sköte, och jag är fadern som lämnar säden. De tre stora egenskaper som kallas sattva, rajas och tamas - ljuset eller sanningen, lidelsen eller begäret och likgiltigheten eller mörkret - föds ur naturen och binder den oförgängliga själen vid kroppen, du med de starka armarna. Av dem binder egenskapen sattva, genom sin klarhet och fridfullhet, själen till återfödelsen på grund av dennas dragning till kunskap och det som är angenämt. Vet att rajas är begärets egenskap, som frambringar törst och lust. Den, Kuntis son, fängslar själen genom handlingens följder. Egenskapen tamas, frukten av naturens likgiltighet, är den som förleder alla varelser, du son av Bharata. Den fängslar jaget i kroppen genom tanklös dårskap, sömn och sysslolöshet. Egenskapen sattva binder själen genom lycka och glädjeupplevelse, rajas genom handling, och egenskapen tamas, som insveper omdömesförmågan i liknöjdhet, binder själen genom tanklöshet.

1. Här måste brahman uppfattas som prakriti, eller naturen.

När, son av Bharata, egenskaperna tamas och rajas är besegrade, då råder sattva. Tamas verkar mest när sattva och rajas är dolda, och när sattva och tamas förminskas råder rajas. När visheten, det klara ljuset, strömmar fram ur kroppens alla portar, då kan man veta att egenskapen sattva råder där inne. Vinningslystnad, ivrig handling och påbörjandet av arbeten, otålighet och omåttligt begär uppträder när egenskapen rajas råder, medan tecknen på egenskapen tamas välde är frånvaron av upplysning, närvaron av tröghet, tanklöshet och villfarelse, du Kuntis son.

Om kroppen upplöses när egenskapen sattva råder, går jaget där inne till de fläckfria sfärer där de som är förtrogna med det högsta stället vistas. Om kroppen upplöses medan egenskapen rajas är förhärskande, föds själen på nytt i en kropp som är bunden vid handlingen, och så också själen hos den som dör medan egenskapen tamas råder. Hans själ föds igen bland skötena hos dem som är vilseledda.

Frukten av rättfärdiga handlingar kallas ren och helig, tillhörande sattva. Från rajas skördas frukten i smärta och tamas frambringar bara oförnuft, okunnighet och likgiltighet. Från sattva kommer vishet, från rajas begär, från tamas okunnighet, villfarelse och dårskap. De hos vilka egenskapen sattva är befäst stiger till de högre sfärerna, de som är genomsyrade av rajas förblir i mellansfärerna där människorna vistas, medan de som är överväldigade av den dystra egenskapen tamas sjunker till lägre sfärer. Men när den vise inser att dessa egenskaper är handlingens enda verktyg och förstår det som är överlägset egenskaperna, ingår han i mitt väsen. Och när det förkroppsligade jaget höjer sig över dessa tre egenskaper, godhet, handling och likgiltighet - vilka existerar samtidigt i kroppen - förlöses det från återfödelse och död, ålderdom och smärta, och dricker odödlighetens vatten.

Så i förståelsen av denna gamla yogalära ligger en av den hemliga lärans viktigaste insikter, som bör studeras noga om vi vill uppnå de högre stadierna, det vill säga, det rena medvetandet, och förstå innebörden av yoga utan gränser. I ett oändligt universum finns det oändliga möjligheter.

Vi har här förmedlat några viktiga tankar kring Atmans odödlighet, Människans konstitution, Karmalagen, Visdomsreligonens eviga tillvaro, Självförverkligande genom Stillheten, Meditation på AUM-ljudet, Medkänsla och Visdom, de tre Gunas. När vi lyssnar och tar till oss dessa ockulta begrepp så börjar dessa genomsyra vårt väsen, och då blir vi mentalt redo för fler mentala yogaövningar samt ytterliggare högre nivåer, där förståelsen av dessa leder oss till allt djupare visdom och medkänsla.

Avslutningsvis citerar vi ur Dalai Lamas senaste bok Människans olika stadier där hans tankar tangerar vad vi nyss sagt om yogan.

Yogier kan inte undanröja mentala hinder bara genom att öva enbart meditation med orubbligt lugn. Det leder bara till att man endast temporärt undantrycker de störande föreställningarna och illusionerna. Utan visdomens ljus kan inte de störande föreställningarnas vilande kraft undanröjas fullständigt, och således blir det omöjligt att förgöra dem. Det är därför det sägs i sutran Om att reda upp tanken: ”Koncentration kan på ett verkningsfullt sätt hålla stånd mot de störande  föreställningarna, och visdom kan i grunden förgöra deras vilande kraft.”

Att enbart meditera med orubbligt lugn leder inte till förmågan att förgöra mentala hinder för upplysningen och de störande föreställningarna. Även om man uppnår orubbligt lugn i sin meditation över tomhet, kommer det i sig inte att vara tillräckligt för att undanröja hindren. Det krävs att man även övar djup insikt.