Att presentera teosofin för allmänheten är alltid en utmaning. Att hålla ett föredrag eller samtala inför en grupp personer som knappt har hört talas om teosofi är alltid svårt. Vad ska man tala om? Hur ska man förmedla teosofi till ungdomar eller nya åhörare? Vad är det som engagerar dem mest? Hur får man dessa åhörare att lyssna? Hur kan man fånga deras intresse för livets stora frågor? Teosofen William Q Judge skrev följande om sin stora lärare och kollega Helena Blavatsky:

[...] Kom ihåg att vår tids mest kända Adept var en västerländsk kvinna, en ryska, och att i vår tid så framträdde kraften från Mästarelogen först här i Västerlandet. Om det är så, är det då inte förståndigt att anta att Västerlandet har sina ockultister, även om de är okända. Kom även ihåg, att H.P.B. i sitt hem i New York och i vittnens närvaro tog emot besök av västerlänningar, som ägde insikt i den ockulta vetenskapen och som ibland åstadkom märkvärdiga mirakel där. Kanske förhåller det sig på det viset, som så många gånger antytts, att sanningen ligger i en förening mellan Österlandet och Västerlandet. Benämningarna Guru och Chela har missbrukats på så sätt, att alltför många blickar riktas mot Indien efter hjälp, varifrån de kommer att få väldigt lite hjälp, åtminstone tills Västerlandet själv är full av insiktsfulla elever i ockultism, som fattar betydelsen av att karman låtit dem födas i Västerlandet. Faktum är, att i Österlandet så blickar människorna upp till den ädla ryska kvinnan efter den andliga hjälp, som tydligt i första hand spred sitt ljus över Västerlandet. Dessutom säger Mahatma K.H. i ett brev till en västerlänning, att han borde arbeta inom sitt eget land och inte glömma att karma fordrar detta. (”Vad teosofer bör låta bli” av WQJ)

Det är mycket intressant att teosofins främste förespråkare var en kvinna, som gjorde allt för att vidga vyerna hos allmänheten under sin livstid som varade till 1891. Hon förespråkade frihet från fördomar, dogmatism och vidskepelse. Hon förmedlade en gnosis som byggde på en syntes av religion, filosofi och vetenskap. Sina tankar samlade hon i huvudsak i fyra böcker, Isis Unveiled 1877, The Secret Doctrine 1888, The Key to Theosophy 1889 och The Voice of the Silence 1889. De sista tre omnämnda böckerna finns översatta till svenska och finns delvis även online. Hela den Teosofiska Rörelsen vilar på Helena Blavatskys förmedling av de forntida teosofiska idéerna, som hon i sin tur fått i uppdrag av Mästarna att sprida världen runt inför Vattumannens Tidsålder. Många av dessa idéer och begrepp genomsyrar New Age rörelsen som den så populärt kallas för idag. Blavatsky grundade det första Teosofiska Samfundet 1875 i New York, och utifrån detta enda frö har teosofin sedan spritt sig runt om i hela världen. Helena uppsatte Tre Syften som skulle vara vägledande för sina TS medlemmar, dessa var:

1. Att bilda en kärna av Universellt Broderskap inom mänskligheten utan att fästa  avseende på ras, troslära, kön, samhällsklass eller hudfärg      

2. Att studera forntida och moderna religioner, filosofier och vetenskaper, samt klargöra vikten av sådant studium.
         
3. Att utforska de oförklarade naturlagarna och människans latenta psykiska  krafter.  
 

Helena Blavatsky skrev tidigt följande angående Universellt Broderskap och universella etiska regler vilka betraktades som några av de viktigaste idéerna inom Rörelsen:

Det är kanske först av allt nödvändigt att fästa läsarens uppmärksamhet därpå, att påståendet att ”Teosofi inte är en Religion” inte utesluter det faktum att ”Teosofi är Religionen” själv. En religion i ordets sanna och enda rätta mening är ett band som förenar människor med varandra – inte ett särskilt antal dogmer eller trossatser. Nu är det så, att religionen i och för sig, i sin mest omfattande bemärkelse är det som sammanbinder inte bara alla MÄNNISKOR utan alla VARELSER och alla ting i hela Universum till en enda storslagen helhet.

...Följaktligen säger vi att teosofi inte är en religion utan RELIGIONEN själv, det enda föreningsbandet, vilket är så universellt och allomfattande att ingen människa lika lite som en enda prick – från gudar och dödliga ner till djur och gräsets blad och atomen – kan finnas utanför dess ljus. Därför måste nödvändigtvis varje organisation eller samfund som bär detta namn vara ett UNIVERSELLT BRODERSKAP.

Var det på annat vis skulle teosofi endast vara ett nytt ord lagt till hundratals andra liknande ord lika högt ljudande som de är pretentiösa och tomma. Betraktad som en filosofi är teosofi i sin praktiska verksamhet vad smältdegeln var för medeltidens alkemist. Den förvandlar den skenbart oädla metallen i varje ritualistisk och dogmatisk trosbekännelse (kristendomen inkluderad) till verklighetens och sanningens guld och alstrar på så sätt verkligen ett universalmedel mot människosläktets olyckor och motgångar. Detta är skälet varför ingen av dem som begär inträde i T.S. blir frågade vilken religion han tillhör eller vilka hans åsikter om Gud kan vara. Dessa åsikter är hans egen personliga tillhörighet och har inget att göra med samfundet. För teosofi kan utövas av kristen eller barbar jude eller hedning agnostiker eller materialist eller t.o.m. av en ateist förutsatt att ingen av dessa är en trångsynt fanatiker som vägrar att erkänna varje man eller kvinna som sin broder eller syster som inte tillhör hans egen särskilda bekännelse eller troslära. Greve Leo. N. Tolstoy tror varken på bibeln, kyrkan eller Kristus gudomlighet, och likväl överträffar ingen kristen honom i praktisk tillämpning av de principer som innehålls i bergspredikan. Dessa principer är just teosofins; inte för att de uttalades av den kristne Kristus, utan därför att det är universella etiska regler som predikades av Buddha, Konfucius, Krishna och alla andra stora Vise årtusenden innan bergspredikan nedskrevs. Följaktligen, när vi väl en gång kan leva upp till en sådan teosofi så skulle den verkligen bli ett universalmedel, för den helar de sår som av de kyrkliga ”ismernas” skarpa hörn och kanter tillfogats varje av naturen religiös människas känsliga själ. Hur många av dessa som av den reaktion vilken föds av missräkning, vilka blivit drivna ut ur en blind tros trånga område, in bland den ofruktbara otrons led, är det inte som har förts tillbaka till en längtan, fylld av hopp om något högre, endast genom att förena sig med vårt Broderskap – hur ofullkomligt detta i själva verket än är.(Är teosofi en religion? av HPB)
 

När vi nu har fått förklarat för oss att den moderna teosofin framträdde på uppdrag av Mästarna genom Helena Blavatsky, så bör vi också förstå att teosofi är ett ord som funnits några år och myntades långt tillbaka i forntiden: HPB skriver såhär i sin bok Nyckeln till teosofin varför ordet teosofi valdes och vad det står för:

Fråga: Man hör ofta sägas att teosofin och dess läror är en nymodig religion. Är den en religion?

Svar: Nej. Teosofi är en gudomlig kunskap eller vetenskap.

Fråga: Vad betyder ordet egentligen?

Svar: ”Gudomlig Visdom”, (theosofia) eller gudarnas visdom, liksom (theogonia), gudarnas genealogi. Det grekiska ordet (theos) betyder en gud, en av de gudomliga varelserna, men inte ”Gud” i den mening man idag förknippar med ordet. Därför är den inte ”Guds visdom” som vissa översätter det, utan den Gudomliga Visdom som gudarna besitter. Uttrycket är många tusen år gammalt.

Fråga: Var kommer namnet ifrån?

Svar: Det kommer från de alexandrinska filosoferna, kallade sanningsälskare, filaleter, från (fil) ”älskande” och (aletheia) ”sanning”. Namnet teosofi går tillbaka till tredje århundradet e Kr. Det började användas av Ammonios Sakkas och hans lärjungar(1) som grundade det eklektiska teosofiska systemet.

________________________

[Fotnot 1) Även kallade analogister. Professor Alexander Wilder (medlem av Teosofiska Samfundet) skrev i The Eclectic Philosophy* att de kallades så, därför att de i sin tolkning av alla heliga legender och berättelser, myter och mysterier brukade tillämpa analogins eller korrespondensens regel eller princip. De ansåg nämligen att händelser i den yttre världen uttryckte skeenden och erfarenheter i den mänskliga själen. De kallades också neoplatoniker. Även om teosofi, eller det eklektiska teosofiska systemet, i regel hänförs till trehundratalet har teosofin, enligt Diogenes Laertius, ett långt äldre ursprung. Han hänför systemet till en egyptisk präst, Pot-Amon, som levde under den tidiga ptolemeiska dynastin. Samma författare säger att namnet är koptiskt och betyder ”den som är vigd åt Amon”, Visdomens Gud. Teosofi är liktydigt med Brahma-Vidya, gudomlig kunskap.

* ”Den Eklektiska Filosofin” publicerad i New Platonism and Alchemy, Albany, N.Y.: Weed, Parson and Company, 1869. (Öv anm)]

Fråga: Vad är syftet med detta system?

Svar: Först och främst att inpränta vissa stora moraliska sanningar hos dess lärjungar och alla ”sanningsälskare”. Därav Teosofiska Samfundets motto: ”Det finns ingen religion högre än sanningen”.(2)

________________________

[Fotnot 2) Den eklektiska teosofin delades in i tre huvudpunkter: 1) Tron på en absolut, ofattbar och högsta gudomlighet eller oändligt väsen, som är hela naturens upphov och upphovet till allt som finns, både synligt och osynligt. 2) Tron på människans eviga, odödliga natur, eftersom hon strålar ut från den universella själen och är identisk med dess väsen. 3) Teurgi eller ”gudomligt arbete”, eller att frambringa gudarnas verk; från ordet theoï = ”gudar” och ergeïn = ”att arbeta”. Denna term är mycket gammal men kom inte i allmänt bruk eftersom ordet tillhörde MYSTERIERNAS vokabulär. Det var en mystisk tro – praktiskt bevisad av initierade adepter och präster – att människan kunde beveka gudarna att förmedla gudomliga mysterier till henne. Ibland kunde gudarna också göra sig själva synliga, antigen subjektivt eller objektivt. Villkoren för detta var att människan gjorde sig själv lika ren som de okroppsliga varelserna – det vill säga, att hon återgick till sin ursprungliga rena natur. Detta var den transcendentala aspekten av det vi nu kallar spiritualism, men genom att den blev missbrukad och missförstådd av allmänheten, kom den att betraktas som nekromanti och blev allmänt förbjuden. En travesterad form av Iamblichos teurgi praktiseras fortfarande i vissa moderna kabbalisters ceremoniella magi. Modern teosofi undviker och förkastar båda dessa former av magi och ”nekromanti” eftersom de anses vara mycket farliga. Sann gudomlig teurgi kräver en nästan övermänsklig renhet och heligt liv, annars degenererar den till mediumskap eller svart magi. Ammonios Sakkas, som också kallades theodidaktos, ”guds-lärd”, hade Plotinos och hans efterföljare Porfyrios som närmaste lärjungar. De förkastade teurgi till att börja med, men försonades till slut med den. Det gjorde de genom Iamblichos, som skrev verket ”De Mysteriis” under namnet Abammon. Abammon var en berömd egyptisk präst och Iamblichos egen läromästare. Ammonios Sakkas föräldrar var kristna men han blev neoplatoniker efter att ha känt sig avskräckt sedan barndomen av dogmatisk spiritualistisk kristendom. Han sägs ha fått gudomlig visdom uppenbarad för sig i drömmar och visioner, precis som Jacob Böhme och andra stora siare och mystiker. Därav namnet theodidaktos. Han beslöt sig för att förena alla religionssystem till en universell tro grundad på etik genom att påvisa deras gemensamma ursprung. Hans liv var så oklanderligt och rent, hans lärdom så djup och bred, att flera kyrkofäder blev hans hemliga lärjungar. Clemens Alexandrinus talar i många berömmande ordalag om honom. Plotinos – även kallad Ammonios’ ”S:t Johannes” – var också en allmänt respekterad och högaktad man, som hade djup lärdom och integritet. Vid trettionio års ålder reste han till Orienten, tillsammans med den romerske kejsaren Gordianus och hans här, för att få undervisning av Baktriens och Indiens vise. Han ledde en filosofisk skola i Rom. Hans lärjunge Porfyrios, en helleniserad jude vars verkliga namn var Malek, samlade sin mästares alla skrifter. Porfyrios själv var en stor författare och gjorde en allegorisk tolkning av några av Homeros’ skrifter. Det meditationssystem filaleterna hängav sig åt var extasens, ett system liknande det som praktiseras i indisk yoga. Det vi känner till om den eklektiska skolan kommer från Origenes, Longinos och Plotinos, Ammonios’ närmaste lärjungar. (Se The Eclectic Philosophy, av A. Wilder.)]

Det främsta syftet grundarna av den eklektiska teosofiska skolan hade, var det samma som ett av de tre syften som Teosofiska Samfundet, dess moderna efterföljare har. De ville förena alla religioner, sekter och nationer under ett gemensamt etiskt system som grundades på eviga sanningar. ( Teosofi och Teosofiska Samfundet) (Nyckeln till Teosofin, kapitel 1 av Helena Blavatsky)
 

Vilka är då teosofins allra viktigaste frågor? Vad för slags läror är teosofin uppbyggd kring? Utan tvekan skulle de flesta teosofer först svara karma och reinkarnation Helena Blavatsky skrev själv så här:

Frågor beträffande karma och återfödelser framförs ständigt och stor oklarhet verkar vara rådande angående dessa ämnen. De som är födda och uppvuxna i den kristna tron och som har undervisats i föreställningen att en ny själ skapas av Gud för varje nytt barn som föds, hör till de mest förvirrade. De undrar och frågar om antalet monader som inkarnerar på jorden är begränsat, och härpå ges ett jakande svar. Vi har sagt, att karma-Nemesis, vars tjänarinna naturen är, anordnar allt på det mest harmoniska sätt, och att därför inströmningen eller ankomsten av nya monader upphörde, så snart mänskligheten nått sin fulla fysiska utveckling. Inga nya monader har alltså inkarnerat sedan mitten av den atlantidiska rasen. Sen får vi också komma ihåg att – med undantag av barn som dött i späd ålder, och individer vars liv blivit våldsamt förkortat genom olyckshändelser –  inget andligt Väsen kan reinkarnera, innan en mellantid av många århundraden förflutit, och sådana avbrott allena måste visa, att monadernas antal nödvändigtvis är begränsat... Härav den uppgiften, att många av oss nu avtjänar följderna av de dåliga karmiska orsaker vi i atlantidiska kroppar åstadkommit. KARMAS LAG är oupplösligt förbunden med Reinkarnationens....

Det är endast denna lära, säger vi, som kan för oss tyda det godas och det ondas mystiska gåta och förlika människan med den fruktansvärda, skenbara orättvisa varav livet ar uppfyllt! Ingenting utom denna visshet kan lugna vår upprörda rättskänsla. Ty när vi blickar omkring oss och ser de stora olikheterna i börd och levnadsställning, i förståndsbegåvning och medfödda anlag, när vi ser den heder som bevisas narren och den lastbare, på vilken lyckan slösat sina håvor blott av hänsyn till hans börd, under det att hans närmaste granne trots all sin begåvning och sina höga dygder – som gör honom i alla avseenden bättre förtjänt – dukar under av armod och brist på deltagande, när vi ser allt detta och måste vända oss bort, ur stånd att hindra det oförskyllda lidandet, med hjärtat svidande och öronen genljudande av smärteskrin omkring oss – då hindras vi endast av denna välsignande, allt förklarande kunskap om karma från att förbanna livet och människorna såväl som deras förmente Skapare.

...Vi betraktar karma som universums Yttersta Lag, upphovet, ursprunget och källan till alla andra lagar i hela naturen. Karma är den ofelbara lag som avpassar verkan efter orsaken på tillvarons fysiska såväl som mentala och andliga plan. Eftersom ingen orsak från den största till den minsta – från en rubbning av den kosmiska jämvikten ända ned till en rörelse av min hand blir utan sin väl avpassade verkan, så är karma den osynliga och okända lag som på ett vist, förnuftigt och rättvist sätt avpassar varje verkan efter dess orsak och spårar orsaken tillbaka till dess upphov. Fastän själv ovetbar, förnimmes den i sina verkningar. Fastän vi inte vet vad karma är i sig och till sitt väsen, vet vi hur den verkar, och vi kan med noggrannhet bestämma och beskriva dess verkningssätt. (Karma och Reinkarnation av Helena Blavatsky)
 

Vad är då meningen med teosofi egentligen? Hur ska man förstå den? Hur ska jag förhålla mig till den? Vad har jag med den att göra? Vad är det som är aktuellt inom teosofin idag som inte finns någon annanstans? Vad är det som är unikt inom teosofin? Teosofin försöker att förklara att denna kunskapskälla är väldigt gammal och väl dokumenterad genom tiderna i alla länder jorden runt. Det är ingen ny uppenbarelse, utan den är lika gammal som människan själv, och att den förmedlats in i vår tid genom olika invigda Mästare som alla verkat för höjandet av människans medvetande. Dessa Mästare har dessutom fört denna hemliga gnosis från land till land genom årtusenden fram till vår tid. Helena Blavatsky svarar återigen på följande sätt angående dessa frågor:

Teosofi är alltså den arkaiska Visdomsreligionen, den esoteriska läran, som en gång i tiden var allmänt känt i alla forna länder som gjorde anspråk på att vara civiliserade. Alla gamla skrifter visar oss att denna ”Visdom” är utsprungen ur den gudomliga principen, och att den rena förståelsen av denna princip uttrycks i sådana namn som indiernas Budh, babyloniernas Nebo, den egyptiske Thoth och den grekiske Hermes. Denna förståelse kommer också till uttryck i t.ex. vissa gudinnenamn såsom Metis, Neitha, Athena, i gnostikernas Sophia men också i Vedaböckerna, som betyder ”att veta”. För alla forntida filosofer i både öst och väst, för forntidens egyptiska hierofanter, Aryavartas rishier och greklands Teodidaktoi”, rymde dessa namn hela kunskapen om det ockulta och det grundläggande gudomliga. De hebreiska rabbinernas Mercavah, de sekulära och de populära serierna, ansågs bara var bäraren, det yttre skalet, som rymde den högre esoteriska kunskapen. Zoroastrernas mager fick undervisning och initierades i Baktrias grottor och hemliga loger; de egyptiska och grekiska hierofanterna hade sina apporrheta, eller hemliga samtal, under vilka en Mysta blev en Epopta, eller siare.

Den eklektiska teosofins grundtanke var att det bara fanns ett enda Högsta Väsende, Ogripbar och Ofattbar för, som Brihadaranyaka upanishaden frågar sig: ”Hur skulle man kunna varsebli varseblivaren?  Deras system kännetecknades av tre distinkta grunddrag: a) teorin om ovannämnda väsende, b) läran om den mänskliga själen – utsprungen ur detta väsende och därför likadan samt c) dess teurgi. Det är just teurgin som har fått neoplatonikerna att bli så missförstådda i vår tids materialistiska vetenskap. Eftersom teurgi innebär konsten att använda de mänskliga gudomliga krafterna för att kuva naturens urkrafter kallades dess anhängare till att börja med för magiker – en förvanskning av ordet ”Magh”, som betyder vis eller lärd – och blev utskrattade. Lika fel för sig hade de skeptiker på1700-talet som fnyste åt idéerna om grammofonen och telegrafen. Den ena generationens hånade och utstötta blir ofta nästa generations vise och helgon. (Vad är teosofi? av Helena Blavatsky)
 

Att leva teosofi och att omsätta dessa eviga sanningar i vardagen är det allra viktigaste i livet. Några tankar kring detta finner vi under teosofins etiska förhållningssätt och dess teurgiska väg mot att kanalisera Tystnadens Röst (det gudomliga medvetandet).

Hur vi på bästa sätt ska åstadkomma detta besvaras vägledande i nedanstående rader tagna från DE SJU PORTARNA. Helena Blavatsky skriver på ett mystiskt och poetiskt sätt i detta lilla ockulta verk från Mahayana Buddhismen inre cirkel sålunda:

Var vid gott mod, lärjunge; kom ihåg den gyllene regeln. Har du väl en gång trätt in genom Srotapattiporten; har en gång din fot trampat den nirvanska strömmens bädd, vare sig i detta eller något kommande liv, då har du endast sju andra liv framför dig, du med den diamantfasta viljan.

Skåda framåt. Vad ser du för dina ögon, du, som traktar efter gudalik visdom?

"Mörkrets mantel vilar över materiens djup; inom dess veck kämpar jag. Under min blick, Herre, tilltager mörkret; det skingras för en vink av din hand. En skugga rör sig, krälande liksom den slingrande ormen...Den växer, sväller ut och försvinner i mörker."

Det är skuggan av dig själv utanför VÄGEN, avtecknande sig mot den mörka bakgrunden av dina synder.

"I sanning, Herre; jag ser VÄGEN; dess fot i dyn, dess höjder förlorande sig i härligt nirvaniskt ljus. Och nu ser jag även de allt trängre och trängre portarna på den svåra och törnbeväxta stig, som leder till Jnana."

Rätt ser du, lärjunge. Dessa portar leder den sökande över vattnen fram till "den andra stranden". Till varje port finns den gyllene nyckel, som öppnar dess ingångsdörr och dessa nycklar är:

1. DANA, den odödliga barmhärtighetens och kärlekens nyckel.

2. SHILA, den nyckel, som innebär harmoni i ord och handling, som skapar jämvikt emellan orsak och verkan och icke mer lämnar rum för karmisk verksamhet.

3. KSHANTI, det milda tålamodet, som av intet kan rubbas.

4. VIRAGA, likgiltighet inför njutning som inför smärta, sinnesvillan övervunnen, sanningen allena varsebliven.

5. VIRYA, den okuvliga handlingskraft, som kämpar sig fram till den himmelska SANNINGEN, upp ur de jordiska lögnernas dy.

6. DHYANA, som, sedan dess gyllene port en gång blivit öppnad, leder Narjolen fram till det eviga SATS rike och den oupphörliga kontemplationen.

7. PRAJNA, vars nyckel gör en man till en gud, danande honom till en Bodhisattva, en son av Dhyanierna.

Dessa är de gyllene nycklarna till de sju portarna.

Innan du kan nalkas den sista, o du som väver på din frihetsklädnad, skall du tillägna dig dessa fulländade Paramitas – de trancendentala Dygderna, sex och tio till antalet – längs den tröttsamma Vägen.
 
(Ur Tystnadens Röst, Andra Fragmentet: "De Sju Portarna"  av Helena Blavatsky)

Teosofins filosofi om kosmos och människans daning som vi dag förstår dessa inom teosofin finns i stora drag förmedlade i boken Den Hemliga Läran och har tillkommit på följande märkliga sätt, HPB skriver:

Den Hemliga Läran är tidsåldrarnas samlade visdom, och enbart dess kosmogoni är det mest häpnadsväckande och fulländade av alla kända system, även i den beslöjade gestalt vari den framträder i de exoteriska Purana-böckerna. Men så stor är den ockulta symbolikens hemlighetsfulla makt att alla de fakta, som oräkneliga generationer av Invigda Siare och profeter har sammanställt, nedskrivit och förklarat under det långa evolutionsförloppet, är upptecknade på ett fåtal sidor med geometriska tecken och sinnebilder. Dessa Siares skarpa blick har trängt in till själva kärnan av materien och spårat tingens själ, där en vanlig oinvigd betraktare, om än aldrig så lärd, skulle ha varseblivit blott det yttre skalet. Men den nutida vetenskapen tror inte på "tingens själ" och förkastar därför hela den urgamla kosmogonins system. Det hjälper inte att framhålla att systemet ifråga inte är någon inbillning från en eller flera enstaka individer; att det är en oavbruten kedja av iakttagelser, gjorda av tusentals släktled av Siare, vars särskilda erfarenheter togs i anspråk för att pröva och bekräfta de traditioner som muntligen överlämnats från den ena till den andra av de tidigare raserna angående läror, meddelade av de högre, andliga väsen, som vakade över mänsklighetens barndom, samt att under långa tidsåldrar de "Vise Männen" av den Femte Rasen, den skara som bärgats och räddats vid den sista allmänna översvämningen och kontinentförändringen, tillbringade sina liv genom att lära sig och inte genom att undervisa. Hur gick de då tillväga? Svaret lyder: De prövade, jämförde och besannade inom varje naturens område de urgamla traditionerna med den självständiga iakttagelseförmåga som utmärker stora adepter, dvs. människor som till den högsta möjliga grad utvecklat och fullkomnat sina fysiska, mentala, psykiska och andliga förmågor. Ingen enda adepts iakttagelse togs för sann förrän den jämförts med och bekräftats av andra adepters iakttagelser - gjorda på sådant sätt att de kunde gälla som självständiga vittnesbörd – samt av århundradens erfarenheter.

(Den Uråldriga Källan från Den Hemliga Läran av Helena Blavatsky)
 

Dessa viktiga rader, som är lika aktuella idag som när de först publicerades, skrev HPB i början av Den Hemliga Läran och de behandlar frågor kring Gud, Lagen och Varandet. Dessa är allmänt kända inom teosofin som De Tre Grundsatserna:
 

Innan läsaren går vidare till att studera de Stanzor [sånger] ur Dzyans Bok, som utgör fundamentet för detta arbete, är det alldeles nödvändigt att han får kännedom om de få grundläggande begrepp som ligger till grund för och genomtränger hela det tankesystem åt vilket han inbjudits att skänka sin uppmärksamhet. Dessa grundidéer är få till antalet, och på deras klara uppfattande beror förståelsen av allt det följande; vi uppmanar således läsaren att först göra sig förtrogen med dem, innan han fortsätter genomläsningen av själva arbetet.

Den Hemliga Läran uppställer Tre Grundsatser:

(a) En Allestädes Närvarande, Evig, Obegränsad och Oföränderlig PRINCIP, över vilken all spekulation är omöjlig, emedan den övergår mänsklig fattningsförmåga och endast skulle förkrympas genom något som helst mänskligt uttryck eller jämförelse. Den ligger helt och hållet bortom tankens räckvidd – den är, med Mandukyas ord, "otänkbar och onämnbar".

Läsaren kan, för att klarare fatta dessa idéer, utgå från den förutsättningen att det finns en absolut Verklighet, som föregår all manifesterad, relativ tillvaro. Denna Oändliga och Eviga Orsak - oklart formulerad i den gängse europeiska filosofins "Omedvetna" och "Ovetbara" – är den rotlösa roten till "allt som var, är eller någonsin skall komma att vara". Den är naturligtvis blottad på alla attribut och har i grunden ingen gemenskap med manifesterat, ändligt varande. Den är "Varat" snarare än Varandet (på sanskrit Sat) och ligger bortom all tanke eller spekulation.

Detta "Vara" symboliseras i den Hemliga Läran under två aspekter. Å ena sidan absolut abstrakt Rum, representerande ren subjektivitet, det enda som inget mänskligt sinne kan vare sig utesluta från något begrepp eller begripa i och för sig. Å andra sidan absolut Abstrakt Rörelse, representerande Obegränsat Medvetande. Till och med våra västerländska tänkare har visat att Medvetande är ofattligt för oss, skilt från förändring, och rörelse symboliserar bäst förändring, som är dess väsentliga kännetecken. Denna senare aspekt av den enda Verkligheten symboliseras även av uttrycket den "Stora Andningen", en tillräckligt tydlig bild för att ej behöva någon vidare förklaring. Sålunda är Den Hemliga Lärans första grundaxiom detta metafysiska ENDA ABSOLUTA – VARA – som av det begränsade förståndet symboliserats som den teologiska Treenigheten.

Det kan emellertid möjligen vara den studerande till hjälp, om några ytterligare förklaringar ges.

Herbert Spencer har nyligen så till vida modifierat sin agnosticism att han förklarar att den "Första Orsaken" – som av ockultisten riktigare anges som utgången från den "Orsakslösa Orsaken", det "Eviga" och "Ovetbara" – kan vara av väsentligen samma natur som det inom oss uppvällande Medvetandet: korteligen, att den opersonliga verklighet som genomsyrar Kosmos är den rena tankens väsensgrund (noumenon). Detta steg framåt från hans sida bringar honom väldigt nära den esoteriska och vedantiska läran.

Parabrahm (den Enda Verkligheten, det Absoluta) är fältet för Absolut Medvetande, dvs det Väsen som står utan allt samband med relativ tillvaro och där medveten tillvaro är en begränsningens symbol. Men så snart vi i tanken vänder oss från denna (för oss) Absoluta Negation, inträder en tvåfald i motsatsen mellan Ande (eller Medvetande) och Materia, mellan Subjekt och Objekt.

Ande (eller Medvetande) och Materia får emellertid inte betraktas, som oberoende verkligheter, utan som de två aspekter eller sidor av det Absoluta (Parabrahm) som utgör grundvalen för allt relativt Varande, vare sig subjektivt eller objektivt.

I betraktande av detta metafysiska tretal som den Rot från vilken all manifestation utgår antar den Stora Andningen å ena sidan karaktären av för-Kosmisk Ideation. Denna är fons et origo [källan och ursprunget] till kraften och till allt individuellt medvetande och meddelar den ledande intelligensen i den kosmiska evolutionens väldiga schema. Å andra sidan antar den karaktären av för-Kosmisk Rotsubstans (Mulaprakriti), den aspekt av det Absoluta som ligger till grund för naturens alla objektiva plan.
På samma sätt som den för-Kosmiska Ideationen är roten till allt individuellt medvetande, är den för-Kosmiska Substansen materiens underlag i de olika graderna av dess differentiering.

Härav bör framgå att motsatsen mellan dessa båda väsenssidor av det Absoluta är väsentlig för det "Manifesterade Universums" tillvaro. Skild från Kosmisk Substans skulle den Kosmiska Ideationen inte kunna manifestera sig som individuellt medvetande, emedan det blott är genom ett materiellt redskap som medvetandet "jag är jag" uppkommer; ett fysiskt underlag är nämligen nödvändigt för att vid ett visst stadium av differentiering uppfånga och till en brännpunkt samla ljuset från det Universella Medvetandet. Sammalunda, skild från Kosmisk Ideation skulle den Kosmiska Substansen förbli en tom abstraktion, och inget framträdande av medvetande skulle kunna äga rum.

Det "Manifesterade Universum" är sålunda genomträngt av en tvåfald, som är, så att säga, själva väsendet för dess EX-istens som "manifestation". Men liksom de motsatta polerna subjekt och objekt, ande och materia blott är väsenssidor av den Enda Enheten, i vilken de sammanfattas, finns det i det manifesterade Universum "något" som sammanbinder ande med materia, subjekt med objekt.

Detta något, för närvarande okänt för västerländskt abstrakt tänkande, kallas av ockultisten Fohat. Det är "bron", med hjälp av vilken de i den "Gudomliga Tanken" existerande "idéerna" får sitt uttryck i den Kosmiska substansen såsom "naturlagar". Fohat är sålunda den Kosmiska Ideationens inneboende dynamiska energi; eller, sedd från en annan sida, den intelligenta förmedlaren, den ledande kraften i all manifestation, "Gudomstanken" överförd och gjord uppenbar genom Dhyan-Chohanerna, den synliga världens Arkitekter. Sålunda härleder sig vårt medvetande från Anden eller den Kosmiska Ideationen; från den Kosmiska Substansen härrör däremot de olika redskap i vilka detta medvetande individualiseras och uppnår självmedvetande eller självreflektion; emedan Fohat i sina olika uppenbarelseformer är den hemlighetsfulla länken mellan Medvetande och Materia, den livgivande princip som elektrificerar varje atom till liv.

Följande sammandrag bör ge läsaren ett klarare begrepp om det föregående:
    (1) DET ABSOLUTA,vedantinernas Parabrahm eller den Enda Verkligheten, SAT, vilken, såsom Hegel säger, är både absolut Varande och Icke-Varande.
    (2) Den första manifestationen, det opersonliga och, enligt filosofin, omanifesterade Logos, förelöparen till det "manifesterade". Detta är den "Första Orsaken", de europeiska panteisternas "Omedvetna".
    (3) Ande-materia, LIV, Världsanden, Purusha och Prakriti, eller det andra Logos.
    (4) Kosmisk Ideation, MAHAT eller Intelligens, den Universella Världssjälen; materiens Kosmiska Väsensgrund (noumenon), underlaget för de intelligenta verkningarna i och av naturen, också kallad MAHA-BUDDHI.

Den ENHETLIGA VERKLIGHETEN och dess tvåfaldiga aspekter i det begränsade Universumet.

Den Hemliga Läran påstår vidare:

(b) Universums eviga tillvaro i dess helhet såsom ett obegränsat plan, periodiskt "skådeplatsen för otaliga Universum, oupphörligt uppstående och försvinnande", som kallas "de manifesterande stjärnorna" och "evighetsgnistorna". "Pilgrimens evighet" är såsom ett blinkande av Självtillvarons Öga (Dzyans Bok). "Världarnas framträdande och försvinnande liknar tidvattnets regelbundna stigande och fallande".
Denna Den Hemliga Lärans andra grundsats innebär den absoluta allmängiltigheten av den periodicitetens lag – lagen om stigande och fallande, ebb och flod – som den fysiska vetenskapen har iakttagit och antecknat inom naturens alla områden. En omväxling sådan som dag och natt, liv och död, sömn och vaka är ett faktum så allmänt, så fullkomligt universellt och undantagslöst att det är lätt begripligt varför vi däri ser en av universums orubbliga grundlagar.

Slutligen lär Den Hemliga Läran:

(c) Alla Själars i grunden fullständiga identitet med den Universella Över-Själen, den senare själv en aspekt av den Okända Roten, samt den för varje Själ – en gnista av den förra – obligatoriska pilgrimsfärd genom Inkarnationscykeln (även kallad "nödvändighetscykeln") i enlighet med den cykliska och karmiska lagen, under hela perioden. Med andra ord: ingen rent andlig Buddhi (gudomlig Själ) kan ha en självständig (medveten) tillvaro, innan gnistan, som utgått från den Universella Sjätte principens (eller ÖVER-SJÄLENS) rena Väsen, har (a) passerat genom alla elementala former av den nu pågående manvantarans fenomenella värld samt (b) förvärvat individualitet, först genom naturlig impuls och sedan genom självålagda och självuttänkta bemödanden (hämmade blott av dess karma) – och på så sätt uppstigit genom alla grader av intelligens, från det lägsta till det högsta Manas, från mineralen och växten upp till den heligaste ärkeängel (Dhyani-Buddha). Denna för den esoteriska filosofins karaktär så betecknande lära erkänner inga andra privilegier eller särskilda gåvor hos människan än dem som vunnits av hennes Jag genom personligt bemödande och egen förtjänst under en lång serie av metempsykoser och reinkarnationer. ( De Tre Grundsatserna från Den Hemliga Läran av Helena Blavatsky)

Teosofins filosofi är som sagt väldigt omfattande, ibland väldigt krävande, eftersom den behandlar i stort sett alla religioners esoteriska sida, och sammanför sedan dessa olika framställningssätt till en gemensam gnosis som kallas för teosofi, den inre kärnan. Därtill kommer att om man verkligen vill förstå denna upphöjda filosofi, så måste man också i vardagen efterleva dessa etiska regler och gudomliga sanningar genom att praktisera de fulländade Paramitas, de höga dygderna. Idag när religion nästan är ett skällsord, och ockultism något okänt, så ställs det stora krav på dem som förmedlar teosofin.

En stor fördel med dagens ungdomar är att de i allmänhet är trötta på krig, förtryck, lögner, orättvisor, religiös dogmatism, moraliska regler, rasistiska utspel, politisk teater och ekonomiska missbruk. De vill möta något nytt som inte är färgat av dessa förhållanden. Därför kan denna meta-filosofi,  meta-religion och meta-vetenskap vara ett bra ALTERNATIV och motvikt till alla dagens rådande religioner och filosofier, eftersom denna meta-fysiska teosofi bara omfattar det bästa inom alla religioner och förkastar det dogmatiska, det personliga, det egoistiska, det vill säga, det yttre skalet. Detta är något som kommer att växa sig starkare för varje år som går, och vi kommer längre och längre in i Vattumannens Tidsålder, ty då kommer denna Ockulta Tradition att bli erkänd av stora delar av mänskligheten säger Mästarna eftersom detta är Ande-Själens filosofi.

De forntidas religion är framtidens religion. Helena Blavatsky skrev dessa visa ord vilka får avsluta detta Nyhetsbrev.

Några få århundraden till, och så kommer inte några sekteriska troenden i någon som helst av mänsklighetens stora religioner att leva kvar. Brahmanism och buddhism, kristendom och muhammedanism kommer alla att försvinna för den mäktiga strömmen av fakta.