Teosofisk Gnosis
nr 55
 

Mediumskap & channeling
eller
självtillit & adeptskap


© 2003 Online Teosofiska Kompaniet Malmö 

 

Det talas inom den teosofiska filosofin om hur alla nivåer av vår tillvaro styrs av cykliska lagar. Allt – antingen det rör sig om fysiska förlopp, tankar eller känslor –  återkommer periodiskt och rytmiskt. En av de mest intressanta cyklerna är den som kommer under det sista kvartalet av varje århundrade. Det sägs från initierat håll, att det utgår en impuls från den Stora Logen av invigda Mästare i slutet av varje århundrade för att befrämja och inspirera andlig utveckling. Denna impuls är tämligen lätt att spåra om vi blickar tillbaka på gångna seklers rörelser, och ser hur olika grupper som till exempel alkemister, hermetister, kabbalister, rosenkreutzare, frimurare och teosofer, har framträtt och varit som mest aktiva just vid denna tidpunkt av varje sekel.

En annan cykliskt återkommande tendens som tycks sammanfalla med den ovannämnda cykeln är det ökande intresset för kommunikation med så kallade andar från "andra sidan". I förra århundradet fick den dåvarande spiritualistiska rörelsen vid just denna tidpunkt ett stort uppsving, och man kunde i den alltmer materiella atmosfären av samhället på väg mot full industrialisering skönja, att det fanns andra dimensioner i vår tillvaro än blott den fysiska. I vår tid har denna periodiskt återkommande företeelse återigen fått ett uppsving, men denna gång kanske under en något mer avancerad klädedräkt. I dag har begreppet "channeler" (någon som kan kanalisera eller förmedla budskap från andevärlden) blivit så pass känd att vi allt som oftast möter det i massmedia. Förra århundradets "andeväsen" har avancerat, och budskapen från "andra sidan" är i dag betydligt mer filosofiska till sin karaktär. Och läran om reinkarnation verkar nu också ha blivit allmänt spridd bland dessa väsen. En naturlig följd får man förmoda av att denna lära även vunnit fotfäste i det gängse medvetandet.

Finns det någon likhet mellan förra seklets medier och vår tids "channelers"? Ja, en stor likhet finner vi i mediets och channelerns passitivitet vid förmedlandet av budskap från "andra sidan". I samtliga fall finner vi hos mediet och channelern en omedvetenhet om det budskap som förmedlas. Det vill säga, budskapets innehåll har inte mottagits då personen ifråga var medvetet närvarande, utan har snarare skett under ett så kallat transtillstånd. Vad innebär detta egentligen? Gång på gång varnas det i de teosofiska lärorna för intagandet av en passiv attityd. Mediumskap framställs ofta som liktydigt med passivitet och betraktas även som motsatsen till adeptskap. Vad innebär då passivitet i denna bemärkelse?

Att inta en passiv attityd kan ofta innebära att vi inte tagit ställning i en viss valsituation, eller att vi inte gått fram och markerat oss själva. Att inte markera sig själv ur ett andligt perspektiv, innebär att vi inte helt och hållit blivit medvetna om våra egna inneboende potentialer. Vi har inte insett att vi bär på möjligheterna att kunna förverkliga oss som människor. Alldeles för länge har vi som människor underskattat oss själva. Vi har indirekt genom vårt nedärvda kulturarv, medvetet eller omedvetet, anammat inställningen att vi är fattiga stackars syndare som inte bör träda fram, utan snarare träda tillbaka och låta oss tyglas av ett nyckfullt öde, en vredgad missbelåten gudom eller helt enkelt ställa oss till en disinkarnerad "andes" förfogande. Att våga träda fram, att markera sig Själv – och då i betydelsen av vårt inre Eviga Själv –  vilket innebär motsatsen till passivitet. Detta innebär ett dynamiskt ansvarstagande och en beredskap, samt att stå för de självskapande konsekvenser man kommer att möta. Livet självt är en dynamisk process där allt i naturen träder fram för att just markera det inre gudomliga Självets närvaro i alla ting.

Adeptskap innebär i motsats till mediumskap ett aktivt ställningstagande, som ständigt pågår under livets alla ögonblick, ett val att leva i harmoni eller disharmoni med naturen. Adepten kan då sägas vara någon som genom egen strävan och självbemödande helt och hållet låtit sitt Själv intaga sin rättmätiga plats i tillvaron. Det vill säga, låtit det gudomliga lysa igenom den personlighet som vi så ofta felaktigt betraktar som summan av oss själva, trots att den blott är ett knippe av tillfälliga attribut och begränsningar. Att utvecklas mot adeptskap innebär ett ständigt förverkligande av vår gudomlighet, ett ständigt ökat ansvarstagande, tills vi mer och mer fyller ut "vår plats" i tillvaron som eviga väsen. Varje sann mästares (mahatmas) avsikt med sina lärjungar (chelor) är att inspirera dem till en ökad självtillit och  större ansvarstagande, där individerna inte görs beroende av sin lärare utan snarare uppmuntras att stå på egna ben i tillvarons alla kretsar.

Att ge sig in på olika astrala dimensioner och där försöka kommunicera med diverse olika väsensenheter, för att få förmedlat till sig andliga insikter är inte något som rekommenderas av de teosofiska levande Mästarna. Mästarna förespråkar snarare ett upptäckande och förverkligande av våra egna slumrande potentialer, symboliskt uttryckta genom den Visdom som vilar inom oss själva. Det första steget inom all ockult undervisning utgörs av uppodlandet av tilliten. Inte en tillit till yttre föränderliga omständigheter, utan en tillit till Självet inom oss. Detta är självtillit i ordets verkliga betydelse, en insikt som klart pekar på nödvändigheten av att Själv träda fram och ta vårt individuella ansvar i livet. Varje öga behöver en horisont att fästa blicken på, och i vår materiella tidsålder finner vi att den andliga horisont som den teosofiska filosofin erbjuder våra själsliga ögon, i högsta grad väcker hopp inom oss att återfinna vår förlorade självtillit.

Redaktionell artikel
Årgång 10, jan/feb, 1989, nummer 1
Teosofiska Rörelsen nr 55

 _______________________________________________________________________________________________________

Samtliga teosofiska texter är hämtade från tidskriften Teosofiska Rörelsen. Dessa publicerades av United Lodge of Theosophists, Malmölogen under åren 1979-1993 som redaktionella artiklar. Det blev totalt 71 olika tema nummer. Vi har inför vår nya Online upplaga delvis omarbetat dessa artiklar (de ursprungliga texterna), dels grammatiskt, dels filosofiskt, men i stora drag bibehållit grundtankarna eftersom innehållet är tidlöst.

UTGIVARNA,
Teosofiska Kompaniet, våren 2003    
_______________________________________________________________________________________________________

 

|  till Teosofisk Gnosis HuvudIndex  |   till ULTs hemsida   | 

Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö   
Uppdaterad 2014-03-23