Livsatomernas kretslopp – Transmigration


HELENA BLAVATSKY

© 1999 Online Teosofiska Kompaniet Malmö 

[ I en artikel benämnd ”Hierosophy and Theosophy” som publicerades i the Theosophist, julinumret, 1883, hänvisar William Oxley, F.T.S., kortfattat till mumifiering som utövades av de gamla egyptierna, för att få bekräftat sina spekulationer angående ”atomer” och ”själar”. Till detta avsnitt bifogade H.P.B. en kritisk fotnot. Därefter, i det kommande augustinumret, ställde en korrespondent, N.D.K. några frågor beträffande de påståenden H.P.B. gjort i sin fotnot. Här nedan publicerar vi först julinumrets fotnot, sedan en sammanfattning av N.D.Ks. frågor, därefter följer artikeln med ovannämnda rubrik, som ger H.P.B.s svar.]

Herr Oxley får ursäkta om vi tillrättavisar honom. Han betraktar endast det objektiva jordiska och tomma skalet – ”mumien”, och glömmer att det under den grova allegorin, kanske finns gömd en stor vetenskaplig och ockult sanning. Vi har lärt, att en egyptisk mumie under minst 3 000 år, trots alla de kemiska beredningar den genomgått, fortfarande och ända till slutet av nämnda period avsöndrar osynliga atomer, vilka ända från dödsögonblicket åter ingår i tillvarons många olika kretslopp för att ”genomlöpa alla möjliga organiska livsformer”. Men detta är inte själen, den femte principen, och ännu mindre den sjätte principen, utan det är jivas – den andra principens – livsatomer. Vid slutet av de 3 000 åren, ibland tidigare och ibland senare, efter ändlösa transmigrationsförlopp, förs alla dessa atomer ännu en gång tillsammans för att bilda den nya, yttre klädnaden eller kroppen för samma monad (den verkliga själen), som de redan en gång förut, för omkring 2 à 3 000 år sedan, iklätt sig. Även då det värsta scenariot inträffar eller då den medvetna personliga principen förintats, är monaden eller den individuella själen alltid densamma liksom de lägre principernas atomer, som pånyttfödda och förnyade i varats evigt flödande ström, åter dras till varandra magnetiskt på grund av sin samhörighet. Sådan var egyptiernas sanna ockulta teori.

[ I sitt brev till Utgivaren, påpekar N.D.K. att H.P.B.s fotnot utgör ”ett nytt tillskott av ockult vetande” och antyder att den finns en grund för transmigrationsläran. Han frågar därefter ”Vad menas då med livsatomer och deras ändlösa omflyttningar eller vandringar (transmigrationer)?” Dessutom frågar han: ”betyder det att såväl den fysiska kroppens som jivas osynliga atomer, (efter att de vandrat genom de olika livsformerna), återvänder för att på nytt bilda den fysiska kroppen och Jivan, d.v.s. livsprincipen av den väsenhet, som nått slutet av sitt Devachanska tillstånd och är redo att återigen inkarnera? Vidare säger han: ”Innefattar uttrycket ’lägre principer’ även, ’Kama-Rupa,’ eller menar man endast den lägre trefalden: kroppen, Jiva samt Linga-Sarira? Slutligen, ”kommer den fjärde principens ( Kama Rupa) atomer och den lägre delen av den femte, som inte kan assimileras av den sjätte… också att återförenas – sedan de genomgått olika transmigrationer, för att åter bilda nästa inkarnations fjärde och lägre femte princip?”]

Vi skulle till en början vilja fästa uppmärksamheten på slutmeningen i ovan anförda not, ”Sådan var egypternas sanna ockulta teori”. Ordet ”sanna” användes där i betydelsen, att sådan var den lära de verkligen hyllade, till skillnad från de lärosatser några orientalister och Oxley pålagt dem och även det som moderna ockultister numera förkunnar. Det vore inte förnuftigt om vi – förutom de ockulta sanningar som var kända av, och förmedlades genom de stora Hierofanterna under den sista invigningen – antog allt vad egyptierna eller andra folkslag trodde var sant. Isisprästerna var de enda verkligt invigda, och deras ockulta läror var ännu mer hemliga än kaldeernas. Först kom Hierofanterna av det inre Templet och deras sanna lära; sedan prästerna av det yttre Templet och deras till hälften beslöjade hieratiska trossatser; och slutligen den allmänna folkreligionen för den stora okunniga hopen, som tilläts dyrka djur som gudomliga. Som Sir Gardner Wilkinson riktigt visat, lärde de invigda prästerna ut att ”all upplösning utgör endast en orsak till nya föreningar… ingenting går förlorat som en gång existerat. De ting, som skenbart förstörs, ändras enbart till sin natur och övergår till en annan form”. I föreliggande fall överensstämmer emellertid den egyptiska atomläran med våra egna ockulta läror.

Ovanstående riktiga anmärkning av vår iakttagande broder, som naturligtvis tar orden ”Jivas livsatomer” i strängt bokstavlig mening, påminner oss mer än någonsin om det viktiga faktum, att man kan inte vara tillräckligt tydlig när det gäller att förmedla nya idéer då man skriver om metafysiska ämnen. När dessa rader skrevs som nu är under granskning, hade jag faktiskt ingen tanke på att idén var ”ett nytt tillskott”, och därför uppstod det ur dess ofullständiga förklaring ytterligare missförstånd. Otvivelaktigt är Jiva eller Prana något alldeles skilt från de atomer, åt vilka den ger liv. Prana hör till materiens lägsta eller grövsta tillstånd – det objektivt begränsade. Jiva hör till det högsta tillståndet, vilket den oinvigde, okunnig om dess natur, skulle kalla det ”objektivt ändliga”. För att undvika framtida missförstånd, kanske vi tillåts kalla det subjektivt eviga – hur paradoxalt och ovetenskapligt uttrycket än kan tyckas vara – på samma gång och i en viss betydelse den varaktiga tillvaron.(1)

1) Fastän det på adepternas språk finns ett bestämt uttryck för detta begrepp är det svårt att översätta det till ett europeiskt språk. Vilket namn kan man ge det som är objektivt men ändå immateriellt i sina oändliga manifestationer, subjektivt men till sitt eviga väsen även substansiellt (fastän inte enligt vårt begrepp om substans)?   Vi har förklarat det så gott vi kunnat, och lämnar  uppgiften att finna ett lämpligare uttryck åt våra lärda engelska ockultister – Utg.

Liv, säger ockultisten, är den eviga, oskapade energin och det som inom det oändliga världsalltet ensamt representerar vad fysikerna enats om att kalla kontinuitets-principen eller -lagen, fastän de därmed endast betecknar det villkorligas ändlösa utveckling. Men när den moderna vetenskapen medger genom sina mest lärda professorer att ”energin har lika stor rätt att betraktas som objektiv verklighet som materien själv,”(2) och då liv enligt den ockulta läran – är den enda energi som verkar proteusartad under de mest olika former, har ockultisterna en viss rättighet att använda ett dylikt uttryckssätt. Liv är alltid närvarande i atomen eller materien. Detta gäller såväl den organiska som den oorganiska materien – en skillnad, som ockultisterna inte accepterar. Deras lära innebär att liv är lika närvarande i den organiska som i den oorganiska materien. När livskraften är aktiv i atomen, är denna atom organisk, när den är latent eller vilande, är atomen oorganisk. Uttrycket ”livsatom” är på sätt och vis missledande för läsaren och det är därför riktigt, då ockultisterna anser att ingenting i naturen kan vara oorganiskt och vill inte heller veta av några ”döda atomer”, vilken betydelse vetenskapen än ger detta adjektiv.

2) Unseen Universe.

Lagen om biogenesis som den vanligen förstås, är följden av vetenskapsmannens okunnighet om ockult fysik. Den har antagits, eftersom vetenskapsmannen varit ur stånd att hitta de medel med vilka man kan väcka det slumrande liv till aktivitet, som innebor i vad han kallar en oorganisk atom: härav den falska slutledningen, att ett levande ting endast kan frambringas av ett annat levande ting. Som om död materia någonsin har funnits i naturen! I enlighet med den åsikten och för att vara konsekvent, bör en mulåsna också räknas till oorganisk materie, eftersom hon inte kan fortplanta sig och alstra liv.

Vi lägger stor vikt vid det ovan sagda, för det besvarar omedelbart alla kommande invändningar angående påståendet att en flera tusen år gammal mumie kan avge atomer. Meningen hade kanske varit tydligare om vi i stället för ”Jivas livsatomer” hade sagt, ”atomer besjälade av slumrande Jiva eller livskraft”. Å andra sidan är den definition på Jiva, som brevskrivaren anfört ur ”Occult Fragments nr 1, * på det hela taget fullt korrekt, fastän det egentligen kan uttryckas mer omfattande, även om den därigenom inte skulle vinna i klarhet. Jiva eller livsprincipen som besjälar människan, djuret, växten, ja själva mineralet, är verkligen ”en form av oförstörbar kraft”, eftersom denna kraft är det enda livet, anima mundi, den universella levande själen och att det på olika sätt, (som objektiva ting i naturen) visar sig för oss i sina atomiska sammanfattningar eller grupper, som mineraler, växter, djur och så vidare. Alla är skilda former eller tillstånd, genom vilken denna kraft manifesterar sig själv. Skulle den vara – vi vill inte säga frånvarande för det är omöjligt, då den är närvarande överallt – men för ett enda ögonblick overksam, t.ex. i en sten, så skulle dess beståndsdelar genast förlora sin sammanhållande egenskap och sönderdelas lika ögonblickligt, fastän kraften fortfarande finns kvar i var och en av dess partiklar, men i ett slumrande tillstånd. Den fortsatta definitionen, som säger, att om denna oförstörbara kraft ”frigörs ur en grupp atomer, upptas densamma omedelbart av andra grupper”, påstår inte att den helt och hållet överger den första, utan endast att den överför sin vis viva eller levande kraft – rörelsens energi – till en annan grupp. Men då den manifesterar sig i nästa grupp, som så kallad kinetisk kraft, följer därav inte att den föregående berövats densamma helt och hållet, för den är fortfarande närvarande såsom potentiell kraft eller latent liv.(3) Detta är en ockult huvud- och grundsanning, och den fullständiga kännedomen av densamma  förklarar alla företeelser. Accepterar vi inte denna punkt, måste vi överge alla andra ockulta sanningar. Vad som menas med att livsatomen är underkastad ”ändlösa transmigrationer”, är helt enkelt följande: Vi anser och kallar enligt ockult språkbruk, de atomer som sätts i rörelse av den kinetiska kraften för ”livsatomer” samtidigt som de som för tillfället är passiva – och innehåller endast osynlig, potentiell energi – kallas för ”sovande atomer”. Dessa två energiformer alstras samtidigt av en och samma kraft eller livsprincip. Vi måste be våra läsare om överseende: vi har varken en vetenskapsmans eller en skolastikers kunskap. Utan vi är tvingade av omständigheterna att ge ut det lilla vi vet, och vi gör det bästa vi kan för att förklara saker och ting. Fastän vi är okunniga om Newtons lagar, så hävdar vi att vi känner till en del om rörelsens Ockulta Lagar. Nu till den hinduiska läran om metempsykosis [själavandring].

[* Från ”Fragments of Occult Truth – I ” (Theosophist III, 18; se THEOSOPHY 2:100). Hela meningen lyder: ”Den Vitala principen (eller Jiv-atma ), en slags kraft, oförstörbar, som när den blivit avskild från en grupp av atomer, omedelbart blev attraherad av en annan”.]
(3) I brist på bättre ord måste vi använda termer, som blivit tekniska i den moderna vetenskapen – fastän de inte helt uttrycker den föreställning, som det är meningen att uppväcka hos läsaren. Det är fåfängt att hoppas, att den ockulta läran någonsin kommer att förstås i sin helhet – inte heller några av de få grundprinciper som tryggt kan meddelas världen i allmänhet – förrän en särskild ordbok ges ut som upptar och förklarar sådana ord.

 Den äger en sann grund och är i själva verket en obestridlig sanning, men endast när det gäller mänskliga atomer och emanationer, inte enbart efter människans död utan under hela hennes livstid. Den esoteriska betydelsen i Manus Lagbok ( Kap. XII, 3 och XII, 54-55) i de verser, där det försäkras, att ”varje handling, den må vara tänkt, uttalad eller utförd, bär god eller ond frukt” (karma), samt att ”människornas olika transmigrationer (inte själarnas) genom de högsta, mellersta och lägsta stadierna förorsakas av deras handlingar”, och vidare, ”att en Brahman-dödare ingår i kroppen av en hund, björn, åsna, kamel, get, får, fågel” och så vidare, avser inte det mänskliga Jaget, utan avser endast människans kroppsatomer, hennes tre lägre principer och de från henne utströmmande fluidum.

Det kan nog vara bra för brahminerna att till sin fördel förvränga den verkliga meningen i dessa lagar, men de anförda orden innebar aldrig den betydelse man sedan tilldelade dem. Brahminerna tillämpade dem själviskt på sig själva, medan med ”Brahman” åsyftades allegoriskt på människans sjunde princip, hennes odödliga monad och det personliga Jagets innersta väsen. Den som inom sig dödar eller utsläcker Parabrahms ljus, det vill säga skiljer sitt personliga Jag från Atman och sålunda dödar den tillkommande ”devachan-invånaren”, är en ”Brahma-dödare”. I stället för att genom ett dygdigt liv och andliga strävanden befordra föreningen av Buddhi med Manas, dömer han genom sina egna onda handlingar varje atom av sina lägre principer att – på grund av den magnetiska samhörigheten, som skapats av hans passioner – dras till och ingå i lägre djurs kroppar. Detta är den verkliga innebörden i läran om metempsykosis. Man ska inte tro att en sådan blandning av mänskliga partiklar med djuriska eller till och med växt-atomer kan få innebörden av personligt straff. Detta åsyftas naturligtvis inte. Men här föreligger en orsak, vars verkningar kan uppenbara sig genom många på varandra följande återfödelser, såvida inte personligheten förintats. I annat fall följer verkan på orsak och varje verkan blir i sin tur en orsak som löper genom återfödelsernas cykel, och den en gång givna impulsen förbrukar sig själv först vid pralayas tröskel. Mer om detta på ett annat ställe.

Även orden av den högste och ädlaste av alla adepter – Gautama Buddha –  har på samma sätt  missuppfattats, förvrängts och förlöjligats, för att man varit okunnig om deras esoteriska betydelse. Hina-yana, buddhisternas lägsta form av transmigration, är lika litet förstådd som Maha-yana, deras högsta, och även Sakya Muni, den visaste bland alla världens vise, står anklagad för idiotisk övertro, för han sägs en gång ha yttrat till sina Bhikkus [lärjungar], samtidigt som han fäste deras uppmärksamhet på en sopkvast, att ”denna tidigare varit en novis, som medan han nekat sopa rådskammaren, återföddes som en kvast (!)” Varför inte försöka ta reda på den verkliga meningen i det bildliga uttalandet innan man fördömer? Varför hånar vi innan vi förstår?

Är inte det som kallas för magnetiskt fluidum någonting, ett stoff eller en substans som också är osynlig och omätbar? Om de lärda författarna till The Unseen Universe nekar till att anse ljus, värme och elektricitet som obestämbara faktorer och påvisar att var och en av dessa företeelser har lika stor rätt att betraktas som en objektiv verklighet som materien själv, då har vi långt större rätt att på samma sätt betrakta det mesmeriska eller magnetiska fluidum, som överföres från människa till människa eller från människa till det som kallas för ett livlöst ting. Det räcker inte med att säga, att detta fluidum är ett slags molekylär energi, liksom till exempel värmen, för det är mycket mera. Det sägs att värme uppkommer när rörelseenergin förvandlas till molekylär energi och kan avges av varje föremål sammansatt av slumrande atomer eller så kallad oorganisk materia. Det magnetiska fluidum, som utströmmar från en levande mänsklig kropp, är däremot själva livet. Det är verkligen ”livsatomer”, som en människa i blind lidelse omedvetet avger, och hon gör det med samma verkan som en magnetisör, som från sig själv medvetet och under sin viljas ledning överför dem på vilket föremål som helst. Låt en människa ge vika för en mycket intensiv känsla, som vrede, sorg och så vidare under eller i närheten av ett träd eller i direkt beröring med en sten. Efter många tusen år kan vilken som helst psykiskt utrustad person – psykometrist –   se denna människa och förnimma hennes känsla enbart genom att beröra en enda liten del av detta träd eller denna sten. Håll något föremål i handen och det blir genomträngt av era livsatomer. Dessa atomer, som upptas och avges, förändras och förflyttas i oss under varje ögonblick av vårt liv. Animal värme är endast ett antal livsatomer i molekylär rörelse. Det krävs inte en adepts vetande, utan helt enkelt en naturbegåvad god klärvoajants, för att se dem komma och gå från människa till föremål eller tvärtom, som en blåaktig fladdrande låga.

Varför skulle nu inte en kvast, gjord av en buske, som sannolikt växte i närheten av byggnaden där den late novisen bodde, som kanske många gånger vidrörts av honom när han var i ett tillstånd av vrede, som framkallats genom hans lättja och ovillighet att göra sin plikt – varför skulle inte en del av hans livsatomer ha kunnat ingå i det material, som skulle bli kvasten som Buddha varseblivit på grund av hans övermänskliga (inte övernaturliga) egenskaper? Naturprocesserna innebär ett ständigt lånande och givande tillbaka. Den materialistiske skeptikern kommer däremot aldrig att uppfatta någonting på annat sätt än det som anges av den döda bokstavstolkningen. Vi skulle vilja låta de kristna orientalister som skrattar åt denna berättelse från Buddhas lära, jämföra den med ett avsnitt från Evangelierna – en lära från Kristus. På sina lärjungars fråga: ” vem har syndat, han själv eller hans föräldrar, eftersom han föddes blind? – blev svaret de fick – ”Varken han eller hans föräldrar har syndat: men Guds gärningar skulle uppenbaras på honom.” (Joh ix. 2-3)

Eftersom Gautamas påstående har en vetenskaplig och filosofisk betydelse för varje ockultist åtminstone, även om det inte är lika tydligt för den oinvigde; så har däremot svaret som lades (troligen århundraden senare (4)) i munnen på kristendomen grundare av hans övernitiska och okunniga levnadstecknare inte den minsta esoteriska betydelse, vilka annars så många av Jesus ordspråk är fyllda av. Denna påstådda lära är en oberättigad hädisk förolämpning mot deras Gud, antydande, som det tydligt gör, att den för sitt nöjes skull uppvisar sin makt., och att Gudomen på förhand hade dömt en oskyldig människa till tortyr genom ett helt liv som blind. Vi kan lika gärna anklaga Kristus för att vara författaren till de 39 artiklarna. [engelska kyrkans trosbekännelse]

(4) Och troligen av och genom inspiration av Irenaeus – eftersom meningen finns i Johannes fjärde evangelium, som ännu inte existerade vid tiden då han hade sina dispyter med gnostikerna. – Utg.

Som avslutning på vårt alltför långa svar, säger vi att de i fotnoten tidigare omnämnda ”lägre principerna” är den första, andra och tredje. De kan inte omfatta Kama-Rupa, för den hör till den mellersta, inte till de lägre principerna. Och på vår korrespondents ytterligare fråga: ”återförenas då också dessa principers (den fjärde och femte) atomer, sedan de genomgått olika tillstånd, för att åter bilda nästa inkarnations fjärde och lägre femte princip”, svarar vi: ”Ja, det gör de.” Orsaken, till varför vi med ett så långt anförande försökt förklara läran om ”livsatomerna”, står i nära samband med denna sista fråga, och vår avsikt var just att framkasta ännu en innehållsrik vink. För närvarande känner vi oss däremot inte befogade att gå in på vidare enskildheter.

HELENA BLAVATSKY
The Theosophist, Juli, Augusti 1883

Översatt från H P Blavatskys Theosophical Articles, vol II, sid 249-256, ”Transmigration of the Life Atoms”. Utgiven av The Theosophy Company, Los Angeles 1981.

___________________________________________________________________

 | till Helena Blavatsky  Online | till ULTs hemsida | till toppen av sidan |

 

Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö     
Uppdaterad 2014-03-23