Skenbara avvikelser
 

HELENA BLAVATSKY

© 2011 Online Teosofiska Kompaniet Malmö 

Till författaren av “THE THEOSOPHIST” 

Jag har nyligen varit engagerad och ägnat några kvällar till att studera din beundransvärda artikel, ”Fragments of Occult Truth ”, som förtjänar mycket mer uppmärksamhet än bara en tillfällig läsning. Det anges däri att det hädangångna Jaget kan inte sträcka sig över den avgrund som skiljer dess tillstånd från vårt, eller att det kan inte nedstiga i vår atmosfär och nå oss; att det attraherar, men kan inte bli attraherad, eller, kort sagt, att ingen bortgången ANDE kan besöka oss. 

I Vol. I. sidan, 67 av ”Isis”, Finner jag det sagt att många av de andar som subjektivt kontrollerar medier, är mänskliga okroppsliga andar, och de är välvilliga eller onda i kvalitet vilket till stor del beror på mediets privata moral, att ”de inte kan materialisera sig, utan bara projicera sina æteriska reflektioner på de atmosfäriska vågorna.” På sidan 69: ”Vem som helst kan inte attrahera människoandar, trots att de vill. En av de mest kraftfulla attraktionerna är från våra bortgångna för deras starka kärlek till dem som de har kvar på jorden. Det drar dem oemotståndligt, gradvis, in i astralljusets ström som vibrerar mellan den person som sympatiserar med dem och den universella själen.” På sidan 325: ”Ibland, fast mer sällan, så skapas dessa (subjektiva manifestationer) ... av planetandarna ; ibland andarna av våra bortgångna och älskade vänner, etc.” 

Av ovanstående verkar det som om de båda lärorna inte var enhetliga, men det kan vara så att själar i stället för andar är underförstått, eller att jag har missuppfattat innebörden.

Sådana svåra ämnen är ganska förbryllande för västerländska studenter, särskilt för en som, liksom jag själv, är en ren nybörjare, men alltid tacksam för att ta emot kunskap från dem som är i stånd att ge sådan.

 Högaktningsfullt
CALEDONIAN teosof
Den 9 januari 1882

UTGIVARENS KOMMENTAR. Det är att befara att vår värderade Broder har både missförstått vår mening i ”Isis” och i ”Fragment of Occult Truth.” Lästa i dess rätta bemärkelse, så uppvisar påståenden i den senare inte den minsta avvikelse med uttalanden från de avsnitt som citeras från ”Isis”, båda lärorna är enhetliga.

Vår ”Caledonian” Broder tror att, eftersom det anges i ”Isis”, att ”många, bland dem som kontrollerar mediet subjektivt, är mänskliga okroppsliga andar” och i ”Fragments” för att citera vår kritiker, att ”Jaget kan inte sträcka sig över den avgrund som skiljer dess tillstånd från vår…  kan inte nedstiga i vår atmosfär…  eller, kort sagt, att ingen bortgången ANDE kan besöka oss.” –det finns en motsättning mellan de två lärorna? Vi svarar ”Inga alls”. Vi upprepar båda uttalanden, och kommer att försvara påståenden. Tvärsigenom ”Isis” – även om ett försök gjordes i det Inledande kapitlet att påvisa den stora skillnaden som finns mellan begreppen ”själen” och ”anden” – den ena en relik av det personliga JAGET, den andra den rena essensen av den andliga INDIVIDUALITETEN – termen ”ande” måste ofta användas i den betydelsen som spiritualisterna gett den, liksom andra liknande konventionella termer, eftersom den annars skulle orsaka en ännu större förvirring. Därför bör innebörden av de tre meningarna, citerad av vår vän, förstås på följande vis:

På sidan 67 där det påstås att många av andarna, som subjektivt kontrollerar medierna, är mänskliga okroppsliga andar etc., får ordet ”kontrollerande” inte förstås i betydelsen av en ”ande” som besitter ett mediums organism; inte heller, att det i varje enskilt fall, är en ”ande”; för ofta är det, bara ett skal i sitt inledande skede av upplösning, när de flesta av den fysiska intelligensen och förmågorna ännu är friska och har ännu inte börjat falla sönder, eller blekna ut. En ”ande” eller det andliga Jaget, kan inte nedstiga till mediet, men det kan attrahera mediets ande till sig, och det kan göra detta endast under de två intervaller – före och efter dess ”havandeskaps period”. Den första intervallen är tiden mellan den fysiska döden och införlivandet av det andliga Jaget i det tillstånd som är känd i den Esoteriska Arhat Läran som ”Bar-do”. Vi har översatt det som ”havandeskapsperioden” och den varar från några dagar till flera år, enligt bevis från adepterna. Den andra intervallen varar så länge som förtjänsterna från det gamla jaget ger det rätt att skörda frukten av sin belöning i sitt nya regenererade Jag-skap. Det inträffar efter att havandeskapsperioden är över och det nya andliga Jaget återföds – likt den mytomspunna Fågel Fenix från dess aska – från den gamla. Lokaliteten, som den förra lever i, kallas av de nord-buddhistiska ockultisterna ”Deva-chan”, ordet motsvarar kanske paradiset eller himmelriket för de utvalda kristna. Efter att ha haft en tid av sällhet, i proportion till sina förtjänster, får det nya personliga Jaget re-inkarnera i en personlighet när hågkomsten av hans tidigare Jagskap naturligtvis bleknar bort, och han kan inte längre ”kommunicera” med sina medmänniskor på planeten han för alltid lämnat, såsom den individualitet han var känd för att vara. Efter otaliga re-inkarnationer, och på mängder av planeter och i olika sfärer, kommer det en tid, vid slutet av Maha-Yuga eller stor cykel, när varje individualitet har blivit så förandligad att, innan den slutgiltiga absorptionen i den Enda Enheten sker, kommer dess serie av tidigare personliga existenser att passera framför honom i en retrospektive ordning liksom de olika dagarna gör under en period av en människans existens.

Orden – ”de är välgörande eller onda i kvalitet beror till stor del på mediets privata moral” – vilka avslutar den första citerade meningen och betyder helt enkelt detta: ett rent mediums Jag kan dras till och för ett ögonblick, förenas genom en magnetisk relation med en verklig kroppslös ande, medan själen hos ett orent medium kan bara samspråka med den astrala själen, eller med den avlidnes ”skal”. Den tidigare möjligheten förklarar de ytterst sällsynta fall av direkt skrift i erkänd handstil och meddelanden från högre klasser av okroppsliga intelligenser. Vi bör säga då att den personliga moralen av mediet skulle vara ett rättvist test av äktheten i manifestationen. Som citeras av vår vän, ”kärlek till dem som de har kvar på jorden” är ”en av de mest kraftfulla attraktionerna” mellan två älskande andar – den förkroppsligade och den okroppsliga. 

Varifrån kommer då idén, att de två lärorna ”inte är enhetliga”? Vi kan mycket väl anklagas för ett alltför löst och slarvigt sätt att uttrycka oss, ett missbruk av det främmande språk som vi skriver på, genom att lämna alltför mycket osagt och oförsvarligt av den hos läsaren ofullkomligt utvecklade intuitionen. Men det fanns aldrig, kan inte heller finnas, någon radikal avvikelse mellan undervisningen i ”Isis” eller den under senare period, eftersom båda utgår från en och samma källa – ADEPT BRÖDERNA.

The Theosophist, juni, 1882

 

    Översatt från H P Blavatskys Theosophical Articles, vol I, sid 488-490, ”Seeming Discrepancies.” Utgiven av The Theosophy Company, Los Angeles 1981.

____________________________________________________

 | till Helena Blavatsky  Online | till ULTs hemsida |

Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö     
Uppdaterad 2014-03-23