Omklassificering av principerna



HELENA BLAVATSKY

© 2003 Online Teosofiska Kompaniet Malmö 

HELENA BLAVATSKY 1831-1891

I majnumret av Theosophist (1887), fann jag i första delen av en lång utförlig artikel av T. Subba Row, att den skicklige författaren har tagit sig besväret att ingående analysera nästan varje ämne jag skrivit om de senaste tio åren.

Min första tanke var att lämna hans ”svar” utan kommentar. Men efter att ha läst igenom det noggrant har jag emellertid kommit till den slutsatsen att det kanske inte är klokt att göra så. Artikeln är ett manifesto. Jag tillåts inte längre att arbeta under intrycket att det endast var en ytlig oenighet. De nuvarande och före detta medlemmarna av vårt Samfund vilka hade glatt sig åt Subba Row´s påpekanden var följaktligen korrekta i sina slutledningar, och mina var felaktiga. Medan jag inte erkänner –  i varje fall inte i vårt fall – att ”ett hus delat emot sig själv” måste falla, ty det Teosofiska Samfundet kan aldrig sjunka så långt ner eftersom dess grund är mycket stark. Jag betraktar inte oenigheten, även om den är verklig, såsom varande av väsentlig betydelse. Likväl, skulle jag låta bli att besvara den i fråga varande kritiken, skulle det genast innebära att jag höll tyst om argumenten; eller än värre, att jag hade förklarat en lära som inte hade någon grund.

Innan jag säger någonting mera beträffande huvudämnet, måste jag uttrycka min förvåning över att finna den lärde författaren hänvisa till mig som hans ”kritiker”. Jag har aldrig kritiserat honom, inte heller hans läror, vare sig muntligt eller i tryck. Jag har helt enkelt bara uttryckt min beklagan att i Theosophist finna ord, vilka jag då tänkte var beräknande, att skapa falska intryck. Det förhållningssätt som antogs av föreläsaren av Gitan var lika oväntad som den var ny för mig, och mina påpekanden var avsedda att vara så vänliga som jag bara kunde göra dem. Inte heller nu är jag påverkad av några andra känslor. Jag kan bara beklaga och inget mer, att sådana nya idéutvecklingar förekommer just nu, efter nära sju år av tyst medgivande, även om det inte fanns verklig enighet.

Inte heller finner jag på sid. 450 i aprilnumret av Theosophist (se ”Classification of Principles”. [Klassificering av principerna]) i min fotnot någonting som skulle antyda, även avlägset, och minst av allt ”sannolikt” att jag godkände åsikten att ”en nedsättande anmärkning blivit pålagd den ursprungliga undervisningen”. Jag sade att ”somliga (teosofer) resonerade att det såg ut som en nedsättande anmärkning”. Och vad beträffar mig själv, så har jag alldeles för stor vördnad för de ”ursprungliga” LÄRARNA för att någonsin erkänna att någonting sagt eller gjort, någonsin skulle kunna bli ”en nedsättande anmärkning” över deras läror. Men om jag personligen, skulle förklaras vara ”den ursprungliga uttolkaren”, då kan där över huvud taget inte finnas någon nedsättande anmärkning. Det innebär i värsta fall oenighet i personliga åsikter. Det står var en och en fritt inom Teosofiska Samfundet att ge fullt uttryck åt sina egna idéer – jag liksom alla andra; speciellt när jag vet att dessa åsikter är de som kommer från trans-himalayiska esoteriken, och inte från cis-himalayiska esoteriska brahmanismen, vilka jag nu ärligt berättar om – för första gången. De ord som skrevs av mig i fotnoten – ”naturligtvis är de som inte håller sig till den gamla Ariska skolan och till Arhat adepterna inte på något sätt bundna att anta den sjufaldiga klassifikationen” – var därför aldrig avsedda för Subba Row. De användes helt oskyldigt, och såsom jag trodde fördomsfritt, till varje medlem av vårt sällskap. Varför min vän T. Subba Row, skulle tillämpa dem på sig själv är en av dessa mystiska sammankopplingar – som utan tvivel är utvecklade genom min egen karma – vilka går bortom min förståelse. Att förvänta sig att en brahmin, en vedantin (vare sig det är en ockultist eller ej) skulle acceptera enligt den döda bokstaven läror av buddhistiska (även om det är ariska) adepter, är som att förvänta sig att en västerländsk kabbalist, en infödd israelit med sina åsikter, skulle bekänna sig till vår Herren Buddha istället för Moses. Att på sådana grunder anklaga mig för dogmatism och en önskan att utveckla ”en ortodox troslära” utifrån de läror jag har försökt att förklara för dem som är intresserade i buddhistisk ockultism, är ganska svårt. Allt detta tvingar mig att förklara min dåvarande och nuvarande ställning. Då den andra delen av Subba Row´s svar knappast kan innehålla starkare anklagelser än dem jag fann i den första föreläsningen, jag ber om tillåtelse att påstå följande:

(I) Varken den ursprungliga ”Fragments of Occult Truths” eller ens Esoteric Buddhism, [i sv. övers. De Invigdes Lära] var någonsin avsedda att förklara brahminsk filosofi, utan snarare de trans-himalayiska Arhaternas filosofi, som det mycket riktigt påstås av Subba Row i hans artikel ”Brahminism on the Sevenfold Principle of Man.” –  ”det är ytterst svårt att visa (för den profana H.P.B.!) om tibetanarna härleder sina läror från de forntida Rishierna i Indien, eller om de forntida brahminerna lärde sig sin ockulta vetenskap från Tibets adepter: eller vidare, om adepterna från båda länderna ursprungligen bekände sig till samma lära och härledde den från en gemensam källa... Hur det än förhåller sig med detta, så blev kunskapen om de ockulta naturkrafterna som invånarna av det sjunkna Atlantis var i besittning av, förmedlad till Indiens forntida adepter, och bifogades av dem till deras esoteriska lära, vilken lärdes ut av invånarna från den heliga ön (Sham-bha-la). De tibetanska adepterna har däremot  inte accepterat detta tillägg till sina esoteriska läror.”(*) Theosophists läsare blev alltså  informerade från första början (1882) att de ”skulle räkna med att finna en skillnad mellan dessa två läror”. En av de sagda ”skillnaderna” finns i den exoteriska framställningen, eller presentationsmodellen av människans sju-faldiga principer.

________________
(*) Se artikeln ”The Aryan Arhat Esoteric Tenets on the Sevenfold Principle in Man” av Subba Row, i den nyutgivna boken T. Subba Row´s Collected Writings vol I, sid 17-18. Compiled and Annotated by Henk J. Spierenburg. Utgiven av Point Loma Publications, San Diego, USA 2001.[Övers. anm.]

(II) Fastän den grundläggande läran inom Ockultismen och den Esoteriska filosofin är en och samma världen över, och detta är den hemliga betydelsen som ligger bakom det yttre skalet av varje gammal religion – (hur mycket de än skiljer sig i det yttre) – [eftersom var och en] är resultatet av, och utgår från den universella VISDOMS-RELIGIONEN – så skiljer sig naturligtvis tankesättet och uttrycksformerna från varandra.  Där finns till exempel sanskritord – ”Jiva” är ett sådant exempel – som används av  de trans-Himalayiska adepterna, vars innebörd skiljer sig starkt i dess ordagranna användning, från innebörden den har bland brahminerna i Indien. 

(III) Jag har aldrig skrytet med att ha någon kunskap i sanskrit, och när jag kom till Indien så sent som 1879, så kände jag mycket ytligt till filosofin angående brahminernas sex skolor. Jag gjorde aldrig anspråk på att undervisa i sanskrit eller förklara ockultism på det språket. Jag påstod att jag kände till de trans-Himalayiska Ockultisterna’s esoteriska filosofi och inget annat. Vad jag däremot visste var att de forntida Dwijas och Invigdas filosofi  varken skiljde sig, eller kunde skilja sig  i väsentlig del från ”Visdomsreligionens” esotericism, mera än den forntida zoroastricismen, den hermetiska filosofin och den kaldeiska kabbalan kunde göra det. Jag har försökt att bevisa detta genom att framföra de tekniska termer som används av de tibetanska Arhaterna beträffande saker och principer,  såsom de antagits inom den trans Himalyiska undervisningen (och vilka, då de gavs till A.P. Sinnett och andra utan deras sanskrit eller europeiska motsvarighet förblev obegripliga för dem, liksom de skulle bli för alla i Indien) – i termer som används inom den brahmaniska filosofin. Jag har kanske misslyckats att göra detta korrekt, det är mycket troligt att jag gjort det, och att jag gjort misstag. Jag har inte gjort anspråk på att vara ofelbar – men det är ingen orsak till varför den sjufaldiga indelningen skulle bli betraktad som "ovetenskaplig". Att det var kinkigt har jag redan erkänt, men om den bara blir fullständigt förklarad, så kommer man att se att den är den rätta, fast inom den transcendentala metafysiken fungerar den fyrfaldiga lika bra. I mina skrifter i the Theosophist har jag alltid rådfrågat lärda och (även de icke lärda) sanskrit talande brahminer, och berömt var och av dem för att de kände till värdet av sanskrittermerna bättre än jag gjorde. Frågan gäller då inte, om jag har eller inte har använt mig av fel sanskrittermer, utan snarare om de ockulta lärorna förklarade genom mig är de rätta – i varje fall den ”Ariska-Kaldeiska-Tibetanska läran”  som vi kallar den ”Universella-Visdomsreligionen.” (Se: Five Years of Theosophy första kommentaren  till Subba Row’s ”Brahminism on the Sevenfold Principle of Man,” sid. 177-9)

(IV) Genom att säga att den sjufaldiga klassificeringen av principerna är absolut nödvändig för att förklara post-mortem fenomenen, upprepar jag bara det jag alltid har sagt och vad varje mystiker kommer att förstå. ”När vi en gång lämnar planet av rent subjektivt (eller metafysiskt, alltså rent teoretiskt) resonemang över esoteriska ämnen till det praktiska demonstrerandet inom ockultismen, där varje (lägre) princip och attribut bör analyseras och definieras i sin tillämpning... till post-mortem livet (det angående spöken och pisachas), då är den sjufaldiga klassificeringen den rätta”. Dessa är mina ord, vilket varje spiritualist kommer att förstå. Vedantinska metafysiker förnekar detta, precis som de förnekar den objektiva verkligheten eller den betydelse våra fysiska kroppar utgör, och kommer troligtvis inte lägga ner tid på att indela de lägre principerna i människan, de sammansatta aspekterna och karaktären av denna  fantom. Praktisk ockultism gör däremot detta; och det är en av plikterna hos de teosofer som studerar ockultism, att varna sina bröder för de faror de ådrager sig genom dem som inte vet någonting om den sanna naturen av dessa vålnader: att varna dem att ett skal inte är ”anden”.

Detta påstående av mig finner jag beskrivet som ”rent absurt”. Jag har inte betraktat någonting som Subba Row  sagt eller skrivit såsom absurt, jag kan inte hämnas även om jag skulle vilja, jag kan bara uttala epitet, låt oss säga – ovänligt för att beteckna det blygsamt. Hade författaren behövt utföra ”praktiska demonstrationer” i andliga fenomen och  såkallade ”materialisationer av andar”, skulle  han snart komma fram till att hans fyra principer aldrig kunna beskriva detta slags fenomen. Även den lägre aspekten av manas principen (fysisk hjärna, eller dess post-mortemska auriska kvarleva) och av kama-rupa är knappast tillräckliga för att förklara de till synes intelligenta och andliga principerna (bhut eller elementalerna) som manifester sig genom de mediala.

(V) Det är inte överensstämmande med fakta och sanningen att anklaga mig, ”den ursprungliga  förmedlaren”, för att ändra mina begrepp beträffande naturens principer. ”Jag har inte ändrat dem, inte heller kan jag göra det.” I detta hävdar jag min rätt, precis som Subba Row gör, till mitt bevis anför jag ”det bästa och mest direkta tillgängliga vittnesbördet, dvs. mina egna medvetande stillstånd.” Jag har kanske använt fel sanskrit uttryck (och för den delen, även felaktiga och klumpiga engelska meningar) – när jag försökt att förena arhaternas med brahminernas ockulta läror. Beträffande dessa begrepp, måste mina ”fyra principer” disintegreras och försvinna i tomma intet, innan någon större kritik kan betrakta mina tio fingrar som endast fyra; fastän metafysiskt, så är jag fullständigt förberedd att erkänna att de existerar endast i min egen mayaviska iakttagelseförmåga och medvetenhetstillstånd.

(VI) Subba Row tar grepp på  Esoteric Buddhism [i sv. övers. De Invigdes Lära], ” The Elixir of Life” [ i sv. övers. Livselixiret ], och Man, och finner nöje i att lägga alla försummelser och bemyndiganden på den ” Ursprungliga Förmedlaren” Detta är knappast rättvist. Det första verket skrevs absolut utan min kännedom, och då författaren förstod dessa läror utifrån brev han hade mottagit, vad har Jag med dem att göra? ”Livselixiret” blev skriven av dess författare under direkt diktamen, eller överinseende, i sitt eget hus, i ett ett fjärran land, i vilket jag inte kom till förrän två år senare. Slutligen blev Man helt omskriven av en av de två ”chelorna” och utifrån samma material som A.P. Sinnett använde för De Invigdes Lära; de två hade förstått lärorna, var och en på sitt sätt. Vad har jag  med de tre författarnas ”medvetandetillstånd” att göra, där två skrev i England medan jag var i Indien? Han kan hänföra till brist på vetenskaplig noggrannhet i de ”ursprungliga lärorna”, på den punkten att det är ett ”hopplock”. Ingen skulle anklaga Subba Row’s Bhagavad-Gita föreläsningar för några sådana brister. Ändå  har jag redan hört tre eller fyra intelligenta personer bland våra medlemmar förklarat de tre föreläsningarna (de som redan kommit ut) – på tre olika och diametralt motsatta sätt.

Detta får räcka, tycker jag. Den Hemliga Läran kommer utan tvivel innehålla ännu mer heterodoxa påståenden utifrån den brahminska synvinkeln. Ingen tvingas att acceptera mina uppfattningar eller läror inom det Teosofiska Samfundet, där en av reglerna gör gällande att endast ömsesidig tolerans för religiösa åsikter råder. Vår organisation är helt osekterisk  ”och kräver bara från varje medlem den toleranta övertygelsen av andra som han begär... beträffande sin egen tro.”

De flesta av oss har försummat denna gyllene regel beträffande alla andra: ju mer desto värre.

HELENA BLAVATSKY
Ur The Theosophist, Augusti1888.

Översatt från H.P. Blavatskys Theosophical Articles, vol II, sid.244-248, ”Re-Classification of Principles”. Utgiven av The Theosophy Company, Los Angeles 1981.

 

___________________________________________________________________

 | till Helena Blavatsky  Online | till ULTs hemsida | till toppen av sidan |

 

Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö     
Uppdaterad 2014-03-23