Den västerländska spiritualismens strömning



HELENA BLAVATSKY

© 2005 Online Teosofiska Kompaniet Malmö 

HELENA BLAVATSKY 1831-1891

  

DE senaste rönen från världens olika delar verkar indikera på, emedan det finns ett ökat intresse för spiritualistiska fenomen, framförallt hos eminenta vetenskapsmän, så finns det även en ökad längtan att lära känna teosofernas åsikter. Därför kan man säga att den första fientliga impulsen mot teosofin nästan ebbat ut, och tillfället närmar sig när ett mera tålmodigt öra skall lyssna på våra argument. Detta förutsade vi från början. Grundarna av vårt Samfund var i huvudsak veteraner inom Spiritualismens område, som hade växt ifrån sin första förundring över de märkliga fenomenen och kände nödvändigheten av att grundligt utforska lagarna som styr mediumskapet. Deras läsning av medeltida och antika litterära verk som behandlade de ockulta vetenskaperna visade dem att våra moderna fenomen endast var återupprepningar av vad som hade blivit upptäckt, studerat och förstått under tidigare epoker. I biografierna över asketer, mystiker, teurgister, profeter, hänförda; även astrologer, ”spåmän”, ”magiker” och ”svartkonstnärer”, samt andra studenter, patienter och utövare av de Ockulta Krafterna i dess många förgreningar, fann de många bevis för att den västerländska spiritualismen endast kunde förstås genom skapandet av en vetenskap av Jämförande Psykologi. Genom en liknande syntetisk metod, under ledning av Eugéne Burnout hade språkvetenskaparna löst hemligheterna med det religiösa och språkvetenskapliga arvet och sprängde därmed sönder de västerländska teologiska teorierna och dogmerna som dessförinnan hade varit obestridliga.

Genom att fortsätta i denna anda trodde teosoferna att de hade upptäckt några anledningar till att betvivla korrektheten i den spiritualistiska teorin, det vill säga, att alla fenomen som uppkommer inom de spiritualistiska kretsarna nödvändigtvis helt och hållet måste tillägnas handlingarna hos våra döda vänners andar. De forntida kände till och klassificerade andra supraförkroppsligade entiteter som hade krafter att flytta föremål, låta mediers kroppar sväva i luften, undersöka identiteten hos döda personer, och genom att kontrollera känsliga personer få dem att skriva och tala okända språk, måla bilder, och spela ovanliga musikinstrument. Och de kände inte bara till dessa krafter, utan visade hur dessa osynliga krafter kunde kontrolleras av människan, och kunde utföra dessa ”mirakel” när hon så önskade. De fann dessutom att Ockultismen hade två sidor – en god och en ond sida; och att det var farligt och en förskräcklig sak för den ovane att befatta sig med den sistnämnda – farlig för vår moral liksom för vår fysiska natur. Och då övertygelsen tvingade sig in i deras tankevärld, emedan de märkliga spiritualistiska undren var de mest betydelsefulla av alla dem som kunde studeras, så var mediumskapet, full av faror, om man inte var fullt uppmärksam på alla dess förhållanden.

Genom sådana tankar och övertygad om nödvändigheten av en grundlig kunskap om mesmerism och alla andra grenar av Ockultismen så etablerade dessa grundare det Teosofiska Samfundet, för att läsa, utforska, jämföra, studera, experimentera och lyfta fram Psykologins mysterier. Omfattningen av undersökningarna inbegrep såklart en genomgång av vedisk, brahmansk och annan äldre orientalisk litteratur; för i den – speciellt i den förra, den mest storslagna reservoaren av visdom som någonsin varit tillgänglig för människan – ligger hela naturens och människans mysterium förborgad. För att förstå modern medialitet är det, nödvändigt att göra sig bekant med Yoga Filosofin; och Patanjalis aforismer är mer essentiella än de såkallade ”Gudomliga Uppenbarelserna” av Andrew Jackson Davies. Vi kan aldrig veta hur mycket av de mediala fenomenen vi måste tillägna den icke-förkroppsligade, tills det klargjorts hur mycket som kan göras av den förkroppsligade, och de blinda men aktiva krafterna som är verksamma inom dessa regioner som ännu är outforskade av vetenskapen. Inte ens bevis av en existens bortom graven, om den kommer till oss i en fenomenell skepnad. Detta kommer att medges utan förbehåll, tror vi, förutsatt att historiens vittnesbörd kan räknas som bekräftelser på de påståenden vi fört fram.

Läsaren bör notera att den huvudsakliga skillnaden mellan de teosofiska och spiritualistiska teorierna angående mediala fenomen är att teosoferna säger att fenomenen kan skapas av mer än en förmedlare, och de senare erkänner bara en enda förmedlare, det vill säga, – de icke-förkroppsligade själarna. Det finns andra olikheter – som att det kan förekomma en utplåning av den mänskliga individualiteten som ett resultat av en väldigt ondskefull omgivning; och att goda andar sällan, om ens aldrig, orsakar fysiska ”manifestationer”; etc. Men den punkt som för måste avgöras här är den som först påstods; och vi har visat hur och i vilken riktning teosoferna anser att utforskningen skall fortsätta.

Våra österländska indiska läsare, till skillnad från dem i västerländska länder, vilka ser dessa riktlinjer, vet hur varmt och starkt dessa frågor har diskuterats de senaste tre åren. Det är tillräckligt att säga, att en gräns har nåtts när argumenten inte längre verkar meningsfulla och debatten upphört; och det nuvarande besöket av New York-teosoferna, och deras etablerande av Bombay högkvarteret, med bibliotek, föreläsningar, samt denna tidskrift, är det synliga resultatet. Att detta steg kommer att ha ett stort inflytande på den västerländska psykologiska vetenskapen är uppenbar. Om vår Kommitté i sig är kompetent att observera och grundligt utforska den Österländska Psykologin eller inte, så kan i alla fall ingen förneka att den Västerländska Vetenskapen måste onekligen berikas genom bidrag från indiska, singalesiska, och andra mystiker som nu kommer att finna en kanal i tidskriften THE THEOSOPHISTS varigenom de kan nå europeiska och amerikanska studenter i Ockultism, vilket man inte kunde föreställa sig innan, och än mindre sett tidigare. Det är vår uppriktiga förhoppning och tro att då de stora dragen av vårt Samfunds principer, dess ärlighet, och dess exceptionella möjligheter att samla orientalisk visdom är grundligt förstådd, så kommer den att uppfattas bättre än vad den görs nu av spiritualister, och attrahera till sitt brödraskap många fler av de förnämsta och bästa intellekten. Teosofin kan inte anses vara mer fiende till spiritualisterna än den är mot Mesmerism, eller någon annan gren inom Psykologin. I detta underbara utbrott av av fenomen som den västerländska världen har sett sedan 1848 har det framlagts en sådan möjlighet att utforska de dolda mysterierna av tillvaron som världen sällan tidigare upplevt. Teosofer manar endast på att dessa fenomen bör studeras så genomgående att vår epok inte skall försvinna utan att det stora problemet är löst. Vad som än hindrar detta – antingen det ytliga vetandets trångsynthet, teologins dogmatism, eller fördomarna hos någon annan grupp – så borde det svepas åt sidan som något fientligt för det allmänna bästa. Teosofin, vars mönster det är att söka bakåt bland de historiska vittnesbörden för bevis, kan ses som en naturlig utväxt av den mediala spiritualismen, eller som en prövosten för att visa värdet av dess rena guld. Man måste känna till båda för att förstå vad Människan är.

The Theosophists, Oktober 1879
HELENA BLAVATSKY

 

Översatt från Helena Blavatskys Theosophical Articles, vol II, sid 458-460, ”The Drift of Western Spiritualism”. Utgiven av The Theosophy Company, Los Angeles 1981.

_________________________________________________________


 | till Helena Blavatsky  Online | till ULTs hemsida | till toppen av sidan |

Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö     
Uppdaterad 2014-03-23