9B

Den Avslöjade Isis
Online

Kapitel 5
Andra avsnittet, sidorna 145-162
ISIS SLÖJA
 
© 2013 Online Teosofiska Kompaniet Malmö 

 Första Volymen.

”OFELBARHETEN” I MODERN VETENSKAP.
______________________________________________

KAPITEL V.

ETERN, ELLER ”ASTRAL LJUSET.” 

En primär kraft, men många förbindelser…................... 126
Tyndall lyckas nätt och jämnt undgå en stor upptäckt… 127
Omöjligheten i mirakler…............................................ 128
Den ursprungliga materians natur… ..............................133
Tolkningen av specifika urgamla myter… .....................133
Fakirernas experiment…............................................. 139
Utvecklingen i den hinduiska bildliga framställningen…. 153

 ISIS SLÖJA

KAPITEL 5.

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 145                                                              TRANSMURAL VISION. ISIS SLÖJA. sidan 145

En klar patient som ligger i sin säng och tillkännager ankomsten av personer, vilka han för att kunna se dem måste äga en transmural vision och den här förmågan benämns av Brierre de Boismont – hallucination. I vår okunnighet, har vi hitintills oskyldigt antagit att för att rätteligen kunna benämnas vara en hallucination, måste visionen vara subjektiv. Den måste äga rum enbart i den sinnesförvirrade patientens hjärna. Men om den senare tillkännager ankomsten av en individ som befinner sig miltals bort och den här individen anländer på det exakta ögonblick som blivit förutspått av siaren, så var hans vision inte längre subjektiv, utan tvärtom fullkomligt objektiv, för han såg den individ som var på väg att anlända. Och hur skulle patienten genom fasta kroppar och avstånd kunnat se ett objekt som inte fanns inom räckhåll för vårt förgängliga synfält, om han inte tränat sina andliga ögon under detta skede? Är det en tillfällighet?

Cabanis tar upp specifika nervösa sjukdomstillstånd under vilka patienterna enkelt kunde urskilja infusionsdjur och andra mikroskopiska varelser med blotta ögat, något de andra enbart kunde urskilja med kraftfulla linser. ”Jag har mött försökspersoner”, säger han, ” som kunnat se lika klart i ett kimmeriskt mörker som i ett upplyst rum;... andra ”som likt hundar följde individer i spåren och som genom doften kunde känna igen de ting som tillhörde dessa individer eller till och med sådana som enbart berörts av dem, med en skarpsinnighet som hitintills endast observerats hos djur.” †
 
Precis; för förståndet, säger Cabanis utvecklas endast till priset och förlusten av den naturliga instinkten, likt en kinesisk mur som sakta stiger upp på ordklyveriets jordmån och som till slut stänger ute människans andliga förnimmelsesförmågor, varav instinkten är en av de viktigaste. När förnuftet och de resonerande förmågorna tycks vara paralyserade av svaghet och kroppslig utmattning, kan instinkten – den andliga föreningen av de fem sinnena – se, höra, känna, smaka och dofta, utan att vara försvagad av vare sig tid eller rum. Vad vet vi om de exakta begränsningarna för det mentala handlandet? Hur kan en fysiker åta sig att särskilja de imaginära från de verkliga sinnena, hos en människa som kanske lever ett andligt liv i en kropp så uttömd på sin vanliga vitalitet att den i själva verket är oförmögen att hindra själen från att oozing ut från sitt fängelse?

Det gudomliga ljus varigenom själen förnimmer
 
___________________________________

* Brierre de Boismont: ”Des Hallucinations, ou Histoire raisonnee des apparitions, des songes, des visions, de l'extase du Magnetisme”, 1845, sid. 301 (fransk utgåva). Se även Fairfield: ”Ten Years Among the Mediums.”

† Cabanis, sjunde biografi: ”De l'Influence des Maladies sur la Formation des Idées,” etc. En respekterad lagstiftare från New York, äger den här medfödda förmågan.

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 146                                                                                                  ISIS SLÖJA. sidan 146

saker och ting som inträffat, inträffar och kommer att inträffa obehindrat av materian, som om dess strålar fokuserades i en spegel; den dräpande åskvigg som slungas ut under ett ögonblick av flammande vrede eller vid höjdpunkten av ett sedan länge närt hat; den välsignade vindfläkten från ett tacksamt eller generöst hjärta; och den förbannelse som slungas ut mot ett objekt – gärningsman eller offer –  alla måste passera via den universella kraften, vilken under den ena ingivelsen är Guds andning och under den andra – djävulens gift. Den upptäcktes av Baron Reichenbach och blev benämnd OD, om det var avsiktligt eller på annat vis kan vi inte säga, men det tycks enastående att en beteckning valts ut som finns omnämnd i ett av kabbalismens mest forntida verk.

Våra läsare kommer säkerligen fråga sig vad då det osynliga alltet egentligen är? Hur kommer det sig att våra vetenskapliga metoder, om än fulländade, aldrig någonsin upptäckt några av de magiska egenskaper som ryms inom det? På detta kan vi svara, det finns ingen anledning varför moderna vetenskapsmän är okunniga om dem, att de inte skulle äga alla dessa egenskaper som de forntida filosoferna var utrustade med. Vetenskapen avvisar idag många ting som hon under morgondagen kanske tvingas acceptera. För mindre än ett århundrade sedan förnekade Vetenskapsakademin Franklins elektricitet och idag kan vi knappast finna ett hus utan en åskledare på taket. Genom att sikta mot dörren missade Vetenskapsakademin själva ladan. Moderna forskare gör väldigt ofta så i sin egensinniga skepticism och lärda ignorans. 

Emepth, den första högsta principen skapade ett ägg; som han genom att ruva över, genomsyrade med sin egen besjälade essens, och fick på sätt det inneboende fröet att utvecklas; och Phtah, den aktiva kreativa principen, gick vidare härefter och började sitt arbete. Från den kosmiska materians gränslösa omfång, vilket hade format sig själv under hans andning eller viljan, bildade denna kosmiska materia – astralljuset, aetern, eldstöcknet, livsprincipen, det spelar ingen roll hur vi benämner den här kreativa principen eller evolutionslagen, som våra moderna filosofer kallar den – solar och stjärnor och satelliter; styrde utplaceringen av dem i enlighet med den oföränderliga lagen om harmoni och befolkade dem ”med livets alla former och egenskaper” genom att försätta de potenta krafter som ligger vilande inom den, i rörelse. Inom de forntida österländska mytologierna, konstaterar den kosmogoniska mytbildningen att det bara fanns vatten (fadern) och den fruktsamma gyttjan (modern, Ilus eller Hyle), varifrån den mundana orm-materian krälade fram. Detta var guden Phanes, den uppenbarade, Ordet, eller logos. Hur beredvilligt den här myten accepterades även av de kristna, som ställde samman Nya Testamentet, kan man enkelt sluta sig till utifrån följande fakta: Phanes, den uppenbarade guden avbildas i den här ormsymbolen i form av en protogonos, en varelse utrustad med huvuden, av en människa, en hök eller en örn, en oxe – taurus och ett lejon med vingar på bägge sidor. Huvudena relaterar till zodiaken och typifierar årets fyra årstider, för den mundana ormen är det mundana året, medan

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 147                                               EVANGELISTERNAS FYRA DJUR. ISIS SLÖJA. sidan 147

själva ormen symboliserar Kneph, den fördolda eller icke-avslöjade gudomligheten Gud Fadern själv. Tiden är bevingad därför avbildas ormen med vingar. Ifall vi kommer ihåg att var och en av de fyra evangelisterna avbildas med ett av de beskriva djuren nära sig – grupperade tillsammans i Salomos triangel i Hesekiels pentagram och som återfinns hos de fyra keruberna eller sfinxerna på den heliga valvbågen – kommer vi kanske att begripa den hemliga innebörden, likasom det skäl som fanns till att de tidiga kristna adopterade den här symbolen; och hur det kommer sig att de nuvarande romerska katolikerna och den östliga kyrkans greker, ännu låter sina evangelister avbildas tillsammans med de här djuren i de illustrationer som ibland eskorterar de fyra evangelierna. Vi kommer även att förstå varför Irenaeus, Lyons biskop, i så hög grad hade insisterat på det nödvändiga av ett fjärde evangelium; där orsaken angavs vara att det inte kunde finnas färre än fyra stycken av dem, eftersom det fanns fyra zoner i världen och fyra huvudsakliga vindar, som kom sig från de fyra kardinala punkterna, etc.*

Enligt en av de egyptiska sägnerna blev fantomformen av ön Chemmis (Chemi, forntida Egypten) vilken flyter på den himmelska sfärens eteriska vågor, framkallad av Horus-Apollo, solguden, som orsakade den att utvecklas ur världsägget.

I det kosmogoniska poemet om Völuspa (profetissans son), som innefattar de skandinaviska legenderna om tidsåldrarnas gryning, avbildas universums fantom-frö som liggandes i Ginnungagap eller i illusionens bägare, en gränslös och tom avgrund. I denna världs matris, tidigare en nattlig och ödslig region, droppade Nibelheim (dimmans plats), en kall ljusstråle (aeter), vilken flödade över i den här bägaren och frös till inuti den. Sedan blåste den Osynlige ut en brännhet vind, vilken löste upp de frusna vattnen och skingrade dimman. Dessa vatten, som benämns Elivågors strömmar, destillerades till besjälade droppar, som när de föll ned, skapade jorden och jätten Ymir, vilken endast hade en ”skepnad av människan”  (den manliga principen). Tillsammans med honom skapades kon, Audhumla † (den kvinnliga principen), från vars juver det flödade fyra mjölkströmmar, ‡ som spreds ut genom rymden (astralljuset i sin renaste emanation). Kon Audhumla skapar en högre varelse som kallas Bur, stilig och kraftfull, genom att slicka på de stenar som var täckta med mineral salt.
___________________________________

* Irenaeus: Bok iii., kap. ii., stycke. 8.

† Kon symboliserar ett fruktsamt alstrande och en intellektuell natur. Hon var helgad åt Isis i Egypten; för Krishna i Indien och hon personifierades åt oändligt många andra gudar och gudinnor de olika produktiva krafterna i naturen. Kon ansågs i korthet vara personifikationen av alla varelsers Stora Moder, både åt de förgängligas och de gudomligas och åt det fysiska och andliga framalstrandet av ting.

‡ I Mosebok delades floden Eden ”och blev till fyra grenar” (1 Mosebok 2:10).

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 148                                                                                               ISIS SLÖJA. sidan 148


Ifall vi nu tar hänsyn till att detta mineral var universellt betraktat av de forntida filosoferna, att vara en av de viktigaste skapande principerna inom den organiska skapelsen; av alkemisterna som det universella menstruum som de påstod måste förarbetas av vattnet; och av alla andra, även då det nu av vetenskapen liksom inom de populära föreställningarna, ses som en nödvändig ingrediens för människa och djur; kan vi med lätthet omfatta skapelsen av människan, i denna allegoris fördolda visdom. Paracelsus kallar salt ”vattnets centrum, vari metaller borde dö ut”, etc. och Van Helmont kallar Alkahesten för ”summum et felicissimum omnium salium”, det framgångsrikaste av salter.

I Matteusevangeliet säger Jesus: ”I ären jordens salt: men ifall saltet mister sin sälta varmed skall man då giva det sälta igen? ”Och när man läser vidare i liknelsen tillägger han: I ären världens ljus” (vers 14). Detta är förmer än en allegori; dessa ord pekar på en direkt och otvetydig innebörd som relaterar till de andliga och fysiska organismer som existerar i människans tvåfaldiga natur och visar dessutom på en kunskap inom den ”hemlig läran”, de direkta ledtrådar vi i samma mån återfinner inom de äldsta forntida och rådande populära traditionerna, både i det Gamla och Nya Testamentet och i skrifterna av de forntida och medeltida mystikerna och filosoferna.

Men för att återgå till vår Edda-legend, så faller jätten Ymer i sömn och svettas ymnigt. Denna perspiration förorsakar hans vänstra armhåla att frambringa en man och en kvinna, medan hans fot skapar en son åt dem. Under tiden som den mytiska ”kon” alltså föder fram ett släkte av överlägsna andliga människor, avlar Ymer fram Rimtursarna eller frostjättarna, ett släkte av onda och moraliskt fördärvade människor. Vid jämförelser med manuskript inom de hinduiska Vedaböckerna, finner vi med viss modifikation, densamma kosmogoniska legend till innehåll och detalj. Så snart den Högsta Guden, Bhagaveda utrusat Brahman med kreativa krafter, skapar han levande varelser som först är helt och hållet andliga. Dejotas innevånarna i Surg, (den himmelska) regionen, är inte lämpade att leva på jorden, därför skapar Brahma, Dainterna (jättarna som blir bosättare i Patal, kosmos lägre regioner) som inte heller är lämpade att bo på Mirtlok (jorden). För att lindra ondskan, utvecklar de kreativa krafterna, ur hans mun, den första Brahman, vilken på sätt blir vårt släktes stamfader; från sin högra arm skapar Brahama, Raettris, krigaren och från den vänstra, Shaterany, Raettris fru. Sedan uppstår deras son, Bais, från skaparens högra fot och hans fru Basany, från den vänstra. Medan Bur (kon Audhumlas son), en högre varelse inom den skandinaviska legenden, gifter sig med Besla, dotter till jättarnas depraverade släkte, gifter sig den första Brahman inom den hinduiska traditionen med Daintary, även hon dotter till jättarnas släkte; och vi ser i Moseböckerna att Guds söner tar fruar från människornas döttrar och på samma vis skapar forna dagars mäktiga människor; det
 
_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 149                                           INNEBÖRDEN AV “SKINNKLÄDER”.  ISIS SLÖJA. sidan 149

hela upprättade en obestridlig ursprunglig identitet mellan kristenhetens inspirerande Bok och Skandinaviens och Hindustans hedniska ”fabler”. Traditionerna från nära nog varje annan nation kommer ifall de undersöks ge liknande resultat.

Vilken modern kosmogonist skulle inom en så pass enkel symbol som den egyptiska cirklade ormen, kunna komprimera en lika uttrycksfull värld? Här har vi, hos detta djur, hela universums filosofi: materia som levandegjorts genom ande och de två som förenade ur kaos (Kraft), utvecklar allt som var ämnat att bli till. För att understryka att elementen inom denna kosmiska materia är starkt begränsad, som ormen symboliserar, band egyptierna ihop ormens svans till en knut.

Det finns ännu ett viktigt emblem som hänger samman med ormens ömsande av skinn, vilket så vitt vi vet hitintills, aldrig blivit uppmärksammat av våra symbolister. På samma vis som kräldjuret återupptar sin existens med förnyad aktivitet efter att ha kastat av sig sitt skinn och befriat sig från det grova hölje av materia som hämmat dess kropp, så inträder människan, genom att kasta av sig sin tunga materiella kropp, till nästa stadium av sitt varande, med utökade krafter och återuppväckt vitalitet. Omvänt berättar de kaldeiska kabbalisterna oss att den första människan som tvärtemot den darwinistiska teorin var renare, visare och långt mera andlig, vilket påvisats genom de skandinaviska myterna om Bur, de hinduiska Dejotas och de mosaiska ”Gudasönerna” – i korthet ägde en långt högre stående natur än vårt nuvarande Adamitiska släkte, vilket avspiritualiserades eller befläckades med materia och som sedan för första gången fick en köttslig kropp, vilken exemplifieras i Moseböckerna i den där djupt signifikanta versen. ”Och HERREN Gud gjorde åt Adam och hans hustru kläder av skinn och satte på dem.”* Om inte kommentatorerna ämnade skapa en himmelsk skräddare av den Första orsaken, vad för något annat kan de uppenbart absurda orden betyda än att den andliga människan genom en utbredd tillbakabildning, nått fram till den punkt då materia dominerade över och besegrade anden och förvandlade honom till den fysiska människan, eller den andra Adam i Mosebokens andra kapitel?

Den kabbalistiska läran utvecklas mycket mer i Jashers bok. † I kapitel vii., tar Noa över dessa skinnkläder till arken, vilka han ärvt från Methusalem och Enok, som i sin tur ärvt dem från Adam och hans fru. Ham stjäl dem från
___________________________________

* 1 Mosebok. iii:21.

† Den påstås vara en av de förlorade böckerna bland judarnas heliga kanoniska skrifter i Joshua och Andra Samuelsboken. Den upptäcktes av Sidras, en av Titus officerare, under plundringen av Jerusalem och publicerades i Venedig under sextonhundratalet, men såsom rabbinernas rådsförsamling anför i förordet till både den amerikanska och engelska utgåvan, har den rykte om sig bland moderna rabbiner, att vara en förfalskning från det elfte århundradet.

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 150                                                                                             ISIS SLÖJA. sidan 150

sin far, Noa, ger dem ”i hemlighet” till Cush, som döljer dem för sina söner och bröder och ger dem vidare till Nimrod.

Medan några kabbalister och till och med arkeologer påstår att ”Adam, Enok och Noa till det yttre kan vara olika människor, så var de i verkligheten precis samma gudomliga individ.” * Andra förklarar att det mellan Adam och Noa inföll åtskilliga cykler. Rättare sagt, att alla de antediluvianska patriarkerna figurerade som representanter för ett visst släkte under en ordningsföljd av cykler; och där andligheten för vart släkte minskade, i förhållande till föregångarna. Därför kunde Noa, som även om han var en god människa, inte ha tålt en jämförelse med sin föregångare, Enok, som ”vandrade sida vid sida med Gud och inte kunde dö.” Följaktligen, förklarar den allegoriska tolkningen att Noa får skinnklädnaden genom ett arv från den andra Adam och Enok, utan att bära den själv, för annars hade ju inte Ham kunnat stjäla den. Istället slog Noa och hans barn en bro över floden; och medan den föregående patriarken tillhörde den gamla och ännu andliga antediluvianska generationen, i så motto att han bland alla människor blivit utvald på grund av sin renhet, var hans barn post-diluvianska. Den skinnklädnad som bars av Cush ”i hemlighet”, – det vill säga, när hans andliga natur började befläckas av det materiella – placerades på Nimrod, den mest kraftfulla och starka av fysiska människor på den här sidan floden – den sista återstoden av de antediluvianska jättarna. †

Inom den skandinaviska legenden blev jätten Ymer ihjälslagen av Burs söner och blodströmmarna från hans sår var så kopiösa att floden dränkte hela is-släktet och frostjättarna och Bergelmir räddades ensamt från det släktet tillsammans med sin fru genom att ta sin tillflykt till en barkbåt; vars faktum lät honom att överföra en ny gren av jättar från den gamla stammen. Men Burs alla söner nåddes inte av floden. ‡
 
När symboliken i den här diluvianska legenden nystas upp, så kan allegorins sanna innebörd förnimmas omgående. Jätten Ymer exemplifierar den ursprungliga råa organiska materian, de blinda kosmiska krafterna i sitt kaotiska tillstånd innan de mottagit den intelligenta impulsen från den Gudomliga Anden, vilken försatte dem i regelbundna rörelser som vilande på orubbliga lagar. Burs avkomma är ”Guds söner” eller de mindre gudar som omnämns av Platon i Timæus och som anförtroddes, som han uttrycker det, med skapandet av människan; för vi ser hur de hämtar de illa tilltygade kvarlämningarna av Ymer, till Ginnungagapet, den kaotiska abyssen och använder dem för vår världs skapelse. Hans blod går åt till att skapa oceaner och floder; hans ben, till bergskedjorna; hans tänder till klipporna och stenblocken;

 –––––––––––––––––––––––––––––––––––––
* Se Godfrey Higgins: ”Anacalypsis”, vilken citerar Faber.

† Se Corys ”Ancient Fragments.” BEROSUS.

‡ För ytterligare detaljer hänvisar vi läsaren till ”Prose Edda” i Malletts ”Northern Antiquities.”
 

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 151                                   BLAND GUDAR OCH DÖDLIGA I EDDAN.  ISIS SLÖJA. sidan 151

hans hår, till träden, etc; medan hans skalle bildar himlavalvet, understödd av fyra pelare som representerar de fyra kardinalpunkterna. Av Ymers ögonbryn skapades människans framtida boning – Midgård. Denna boning (jorden), säger Eddan, måste för att återges korrekt, i alla sina minutiösa detaljer, begripas som att vara lika rund som en ring, eller som en skiva, som flyter i den Himmelska Oceanens (Eterns) mitt. Den är omsluten av Jörmungandr, det gigantiska Midgård eller Midgårdsormen, som håller sin svans i munnen. Detta är den världsliga ormen, materian och anden, Ymers kombinerade skapelse och emanation, den tunga elementära materian och ”Gudasönernas” ande, vilka designade och skapade alla former. Denna emanation är kabbalisternas astralljus och den ännu så länge problematiska och knappt kända etern, eller våra fysikers ”kraftigt tänjbara och hypotetiska representant”.
 
Hur säkra de forntida var på den här läran om människans treeniga natur går att sluta sig till utifrån samma skandinaviska legend om mänsklighetens skapelse. Enligt Völuspán, fann vårt släktes stamfäder, Odin, Honir och Lodur under en av sina vandringar längs oceanens strand, två stavar, som ”kraftlöst och utan riktning” flöt omkring på vågorna. Odin blåste in livsanden i dem; Honir utrustade dem med själ och rörelse; och Lodur, med skönhet, tal, syn och hörande. Mannen kallade de Askr – asken* och kvinnan, Embla – almen. Dessa första människor placeras i Midgård (den mellersta trädgården, eller Eden) och ärver så så sätt, från sina skapare, materia eller oorganiskt liv; förnuft, eller själ; och ren anda; det förstnämnda motsvarar den del av deras organism som härrörde från Ymers kvarlämningar, jätte-materian, det andra, från Æsir eller gudarna, Burs ättlingar och det tredje, från Vanr eller företrädarna av den rena anden.
 
I en annan version av Eddan har vårt synliga universum sin upprinnelse under världsträdets frodiga grenar – Yggdrasil, trädet med de tre rötterna. Under den första roten rinner livets källa, Urd; under den andre, finns den omtalade Mimers brunn, i vilken Uppfattningsförmågan och Visdomen ligger djupt begravna. Allfadern Odin ber om en klunk av detta vatten; han får det, men finner sig själv tvingad att lämna sitt ena öga i pant; ögat är i detta fall en symbol för Gudomligheten som uppenbarar sig själv i den egna skapelsens visdom; för Odin lämnar det på den djupa brunnens bottnen. Omvårdnaden av det jordiska trädet anförtros till de tre ungmörna, Nornorna eller Parcerna, Urd, Verdandi och Skuld – eller, det Nuvarande, det Förgångna och Framtiden. Varje morgon, medan de iordningställer villkoren

––––––––––––––––––––––––––––––––––––

* Det är viktigt att lägga märke till i det mexikanska ”Popol-Vuh”att människosläktet skapas från ett vasstrå, och i  Hesiod, från askens träd, som i den skandinaviska legenden.

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 152                                                                                             ISIS SLÖJA. sidan 152

för det mänskliga livet, leder de vatten från Urdars källa och strilar det över rötterna på världsträdet, så det får fortsätta leva. Utdunstningarna från asken Yggdrasil kondenserar och medan det faller ned på vår jord väcker det till liv och förändrar varje del av den livlösa materian. Detta träd symboliserar det universella Livet, organiskt så väl som oorganiskt; dess emanationer representerar den ande som levandegör varje skapelseform; och av dess tre rötter, sträcker sig denna till himlen, den andre till magikernas boning – jättarna, innevånare i de höga bergskedjorna – och vid den tredje, där källan Vergelmer är belägen, där gnager monstret Nidhögg på roten, vilken ständigt leder mänskligheten mot det onda. Tibetanerna har även de sitt världsträd och legenden härrör från uråldriga tider. Hos dem kallas det Zampun. Dess första rot sträcker sig även den till himlen, till bergskedjornas högsta topp; den andra leder ned till den lägre regionen; den tredje stannar halvvägs och når fram till Österlandet. Hinduernas världsliga träd är Aswatha.* Dess grenar är den synliga världens beståndsdelar; och dess löv är Vedaböckernas Mantras, världsalltets symboler i sin intellektuella eller moraliska karaktär.

Vem kan ingående studera de forntida religiösa och kosmogoniska myterna, utan att i deras exoteriska form och esoteriska anda, varsebli att föreställningarnas slående likheter inte är ett resultat av bara tillfälligheter, utan ger uttryck för ett samstämmigt mönster? Detta visar, att det redan överallt på vår glob under de tidsåldrar som är utestängda från vårt synfält genom traditionens ogenomträngliga dimma, hade utvecklats en enhetlig harmoni i det mänskliga religiösa tänkesättet. Kristna kallar den dyrkan av naturen, av hennes mest undanskymda sanning – Panteism. Men om den senare, vilken dyrkar och avslöjar Gud för oss i rummet, i Hans enda möjliga objektiva skepnad – den synliga naturen – oavbrutet påminner mänskligheten om Honom som skapade den och en teologisk dogmatisk religion som enbart tjänar till att dölja Honom desto mer från vår syn, vilken skulle vara bäst lämpad för mänsklighetens behov?

Modern vetenskap håller fast vid evolutionsläran; detsamma gör även det mänskliga förståndet och ”den hemliga läran” och idén styrks av de forntida legenderna och myterna och till och med av själva Bibeln, när den läses mellan raderna. Vi kan iaktta att en blomma sakta utvecklas ur en knopp och knoppen ur dess frö. Men varifrån härrör den senare, med hela sitt förutbestämda program av fysisk omvandling, dess osynlighet och därför andliga krafter, som gradvis utvecklar dess form, färg och doft? Ordet evolution talar för sig själv. Vårt nuvarande släktes frö måste ha för- existerat hos ett föräldrapar, från vårt släkte liksom det frö som ligger dolt i

––––––––––––––––––––––––––––––––––––

* Se Kanne´s ”Panthenum der  Æltesten Philosophie”.
 

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 153                                           Aswatha; VÄRLDSTRÄDET. ISIS SLÖJA. sidan 153

blomman inför nästkommande sommar, har utvecklats i föräldrablommans kapsel; föräldern kan skilja sig en aning, men likväl avviker den från dess framtida avkomma. De antediluvianska förfäderna till våra nutida elefanter och ödlor var kanske mammuten och svanödlan; varför skulle inte stamfäderna till vårt mänskliga släkte ha kunnat vara Vedaböckernas, Völuspans, och Moseböckernas ”jättar”? Medan det bokstavligt talat är absurt att tro på att ”arternas omvandling” skulle ha skett enligt vissa av de mer materialistiska evolutionisternas hypoteser, är det enbart naturligt att tro på att vart släkte, om man börjar med molluskerna och slutar med apmänniskan, har blivit modifierad utifrån dess primära och särskiljande former. Anta att vi går med på att ”djuren som bäst, endast nedstigit från fyra eller fem stamfäder”; * och att till och med, a la rigueur [i nödfall] ”alla organiska varelser som någonsin levt på denna jord, nedstigit utifrån en och samma primära form”; † då kan alltjämt inte någon annan än en stenblind materialist, en som är i ytterlig avsaknad av intuition, på allvar förvänta sig att ”i den avlägsna framtiden skåda...  psykologi baserad på en ny grund, där det är nödvändigt att gradvis, förvärva varje mental kraft och förmåga.” ‡

Som barn av evolutionen, kan den fysiska människan anförtros den exakta vetenskapens man. Ingen, förutom han, kan kasta ljus över vårt släktes fysiska ursprung. Men, vi måste uttryckligen vägra materialisten samma privilegium när det kommer till frågan om människans psykiska och andliga utveckling, då hon själv och hennes högsta förmågor inte, via någon slutgiltig bevisföring, kan vara, ”lika mycket en evolutionär utvecklingsprodukt, som vad den allra underdånigaste planta eller det simplaste småkryp är.” §

Efter att ha sagt så här pass mycket, kommer vi nu att fortsätta med att presentera de gamla brahmanernas evolutionära hypotes som den förkroppsligas av dem i allegorin om världsträdet. Hinduerna framställer sitt mytologiska träd, som de kallar Aswatha, på ett sätt som skiljer sig från skandinavernas träd. Det framställs som om det växer i en omvänd riktning, där grenarna sträcker sig nedåt och rötterna uppåt; det förstnämnda, exemplifierar den yttre sinnliga världen, det vill säga, det synliga kosmiska universum och det senare, andens osynliga värld, därför att rötterna har sin begynnelse i de himmelska regionerna där mänskligheten placerat sin osynliga gudom, sett utifrån världens skapelse. Även om den kreativa energin haft sin upprinnelse i den ursprungliga punkten, förklarad av Pytagoras, Platon och andra

––––––––––––––––––––––––––––––––––––

* ”Origin of Species” sid. 484.

† Ibid. Vars sistnämnda ord vi inte kan acceptera, om inte denna “ursprungliga form” erkänns vara den första konkreta form som anden antog i sin skepnad av den uppenbarade Gudomen.

‡ Ibid., sid. 488.

§ Föreläsning av T. H. Huxley, F.R.S.: ”Darwin and Hæckel.”

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 154                                                                                            ISIS SLÖJA. sidan 154

filosofer, består den här metafysiska hypotesen, bland folkens religiösa symboler, av ett likaså stort antal framställningar. ”Dessa kaldéer”, säger Philo,* hade åsikten att Kosmos, bland alla ting som existerar, är en enda punkt, som antingen är Gudomen själv (Theos), eller att Gud finns inom den, innefattande alla tings själ.”

Den egyptiska pyramiden representerar även den, symboliskt, idén om världsträdet. Dess spets [apex] är den mystiska länken mellan himmel och jord och står för roten, medan basen representerar de utspridda grenarna, som sträcker sig ut mot det materiella universumets fyra kardinalpunkter. Den förmedlar föreställningen att alla ting hade sitt ursprung hos anden – där evolutionen ursprungligen startade ovanifrån och fortsatte nedåt istället för det motsatta som lärs ut av den darwinistiska teorin. Med andra ord, har det skett en gradvis materialisering av formerna, fram tills att ett fastställt, slutgiltigt, nedbrytande uppnås. Denna punkt är den varvid den moderna evolutionsläran träder in på de spekulativa hypotesernas arena. När vi väl anlänt till den här perioden, kommer vi att finna det lättare att förstå Haeckels Anthropogeny, vilken härleder människans stamtavla ”från dess protoplasmiska rot, som, genomdränkt av sjöarnas gyttja, existerade innan de äldsta av de fossilbärande klipporna hade inrättats”, enligt professor Huxleys redogörelse. Vi kan möjligtvis med ännu större lätthet anamma, att människan utvecklades ”genom en gradvis modifikation av ett däggdjur med apliknande struktur” under det att vi kommer ihåg, (om än i en mer förtätad och mindre elegant men dock lika gripbar fraseologi) att samma teori enligt Berosus, sades ha lärts ut flera tusen år före hans tid, av den babyloniska halvdemonen, människofisken Oannes eller Dagon.† Vi kan som en intressant faktauppgift lägga till, att den här forntida evolutionsteorin inte bara hålls vid liv i liknelser och legender, utan även finns upptecknad på väggarna i vissa tempel i Indien och i korta brottsstycken återfunna i några egyptiska tempel och på de plattor som grävts fram av Layard, vid Nimrod och Nineve.

Men vad föregår det darwinistiska släktledet? Vad honom beträffar, ingenting annat än ”obekräftade hypoteser.” För, som han utrycker det, ser han alla varelser ”som ättlingar i rakt nedstigande led, till några få varelser som levde långt före den första siluriska flodbäddens avlagringar” ‡ Han gör inga ansträngningar för att visa oss vilka dessa ”få varelser” var. Men det tjänar vårt syfte mycket väl, för genom att medge att dessa alls existerar, får idén en stämpel av vetenskapligt gillande, genom att man anlitar forntiden för bestyrkande och omsorgsfull bearbetning. Med alla förändringar vår glob genomgått avseende temperatur, klimat, jordlager och – om vi ursäktas, med anledning av utvecklingsförloppen på senare tid – skulle han verkligen, med avseende på dess elektromagnetiska förutsättningar, vara fräck att våga säga något

––––––––––––––––––––––––––––––––––––
* ”Migration of Abraham,” § 32.

† Cory: ”Ancient Fragments.”

‡ ”Origin of Species”, sidorna. 448, 489, första utgåvan.

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 155                                  VÖLUSPANS FROST-JÄTTAR.  ISIS SLÖJA. sidan 155

om att nuvarande forskning säger emot den forntida hypotesen om den för- siluriska människan. Den flintyxa som först återfanns av Boucher de Perthes, i Somme-dalen, bevisar att människan måste ha existerat under en period så avlägsen att den inte ens går att tidsbestämma. Ifall vi hyser tillit till Buchner, måste människan ha levt till och med under och före den glaciala epoken, en underavdelning till den kvartära eller diluviska perioden som troligtvis sträcker sig mycket långt tillbaka inom den. Men vem vet vad nästa upptäckt har i beredskap åt oss?

När vi nu har obestridliga bevis för att människan existerat under en så pass lång tidsperiod, måste det ha skett underbara modifikationer i hennes fysiska organism som korresponderar med förändringarna i klimat och atmosfär. Tycks inte detta visa genom analogi, att om man spårar tillbaka att det kan ha förekommit andra modifikationer som stämmer med de mest avlägsna ”frostjättarnas” stamfäder att de även levt samtidigt med de devoniska fiskarna eller de siluriska molluskerna? Visserligen, lämnade de inga flintyxor efter sig, inte heller några ben eller grottlämningar; men, om de forntida har rätt, bestod släktena på den tiden inte enbart av jättar eller av ”mäktiga ryktbara män” utan även av Gudasöner”. Om dessa som tror på andens utveckling lika bestämt som materialisterna tror på materians utveckling, anklagas, för att lära ut ”obekräftade hypoteser”, hur snabbt skulle de inte kunna gå i genmäle mot sina belackare genom att slå fast att, bland deras egna bekännelser, är deras fysiska evolution fortfarande ”en obekräftad, om inte faktiskt en obekräftad hypotes”* Den förstnämnda, har åtminstone den deduktiva bevisföringen från legendariska myter att tillgå, den vittomfattande forntiden som både filologer och arkeologer erkänner; medan deras vedersakare, inte har någonting av samma slag, om de inte hjälper sig själva med en del av de forntida bildskrifterna och undertrycker resten.

Det är mer än tursamt att, medan verk från vissa vetenskapsmän – som med rätta vunnit sin stora ryktbarhet – kommer helt och hållet att motsäga våra hypoteser, forskningar och ansträngningar, tycks andra, inte mindre framstående fullt ut bekräfta våra hypoteser. I Alfred R. Wallaces senaste arbete, The Geographical Distribution of Animals, finner vi att författaren på ett seriöst vis favoriserar idén om ”en något långsam utvecklingsprocess” hos de nuvarande arterna, till skillnad från de som föregick dem, där hans idé sträcker sig oräkneliga cykler tillbaka. Och om djuren, varför inte då den animala mänskliga varelsen, som föregåtts ännu längre tillbaka, av en helt och hållet ”andlig” någon – en ”son av Gud”?

Och nu, ska vi än en gång återgå till gångna tiders symbolik och deras fysio-religiösa myter. Innan vi avslutar vårt arbete, hoppas vi mer eller mindre framgångsrikt, kunna demonstrera hur nära sammanlänkade föreställningarna hos de sistnämnda var, med ett flertal av den moderna vetenskapens landvinningar
 
––––––––––––––––––––––––––––––––––––

* Huxley: ”Darwin and Hæckel.”

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 156                                                                                            ISIS SLÖJA. sidan 156

i fysik och naturfilosofi. Under det gamla prästerskapets emblematiska utrustningar och underliga fraseologi, ligger förborgade vetenskapliga ledtrådar, vilka under vår nuvarande cykel än så länge står oupptäckta. Väl insatt, som den skolade bör vara i det hieratiska skivandet [egyptisk skrift] och i egyptiernas hieroglyfiska system, måste han först av allt lära sig att sålla bland deras källor. Han måste, med passare och måttstock i hand, försäkra sig att de piktogram han undersöker stämmer överens, med en inriktning, med specifikt fastställda geometriska former, vilka för den typen av urkunder är de fördolda nycklarna.

Men det finns myter som talar för sig själv. Till den här kategorin kan vi inkludera de dubbelkönade första skaparna, inom varje kosmogoni. Den grekiska Zeus-Zen (aeter) och Chthonia (den kaotiska jorden) och Metis (vattnet), hans fruar; Osiris och Isis-Latina – den föregående guden representerar även eter – den första emanationen av den Högsta Gudomen, Amun, den ursprungliga ljuskällan; återigen, jordens och vattnets gudinna; Mitras,* den ur klippan, födda guden, symbolen för den manliga världselden, eller det personifierade primitiva ljuset och Mitra, eldgudinnan, på en och samma gång hans moder och fru; eldens rena element (den aktiva, eller manliga principen) betraktad som ljus och hetta, i förening med jord och vatten, eller materia (kosmisk alstring genom kvinnliga eller passiva element). Mitras är Bordjs son, det persiska världsberget † utifrån vilket han far ut och blixtrar likt ett strålande ljus. Brahma, eldguden och hans fruktsamma gemål; och den hinduiska Unghi, den strålande gudomen, från vars kropp det utgår ett tusen praktfulla strömmar och sju flammade eldstungor och till vars ära Sagnikus Brahmanerna intill denna dag håller en evig eld vid liv; Shiva, som framställs genom hinduernas världsberg – Meru (Himalaya). Denna fantastiska eldgud, som i legenden sades ha nedstigit från himlen, likt den judiska Jehova, i en pelare av eld och i ett dussintals andra arkaiska dubbel-könade gudomligheter, som alla med hög röst tillkännager sina dolda avsikter. Och vad kan dessa duala myter ha för innebörd förutom den ursprungliga skapelsens fysiokemiska princip? Det första uppenbarandet av den Högsta Orsaken i dess trefaldiga manifestation av ande, kraft och materia; det gudomligas inbördes förhållande, vid dess evolutionära begynnelse punkt, allegoriserad som äktenskapet mellan eld och vatten, produkter av elektrifierande ande, en förening av den manliga aktiva principen med det kvinnliga passiva elementet, vilka blev föräldrar till sitt telluriska barn, prima materia, kosmisk materia, vars ande är eter, ASTRALLJUSET!

På så sätt kan alla världsbergen och världsäggen, värdsträden och världsormarna och pelarna, vetenskapligt,

––––––––––––––––––––––––––––––––––––
* Mitras ansågs bland perserna vara Theos ek petros – klippans gud.

† Bordj kallas ett eldberg – en vulkan; därför innehåller den eld, klippor, jord och vatten – det manliga aktiva och de kvinnliga eller passiva elementen. Myten är talande.
 

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 157                                               DEN HELIGA SOMA-DRYCKEN.   ISIS SLÖJA. sidan 157

 visa sig förkroppsliga den naturliga filosofins demonstrerade sanningar. Alla dessa berg, innehåller följaktligen, med mycket oväsentliga skillnader, den allegoriskt framställda skildringen av den ursprungliga kosmogonin; världsträden, den följande evolutionen av ande och materia; världsormarna och pelarna, symboliska minnesmärken av de skiftande egenskaperna i denna dubbla evolution i dess ändlösa växelverkan mellan kosmiska krafter. Inom de mystiska fördjupningarna i berget – universums matris – förbereder gudarna (krafterna) det organiska livets atomära fröer och på samma gång livs-drycken, som när den prövas, uppväcker i människo-materian människo-anden. Soman, hinduernas offer dryck, är just den heliga drycken. För under skapelsen av prima materia, eftersom de grövsta delarna av den användes för den fysiska embryonala världen, så genomträngde dess mera andliga essens, universum, genomsyrade osynligt och omgärdade, inom sina eteriska vågor, det nyligen födda barnet, utvecklade och stimulerade det till aktivitet, medan det sakta utvecklades ur det eviga kaoset.
 
Från de abstrakta begreppens poesi, omvandlades dessa världsmyter gradvis till konkreta bilder av kosmiska symboler i den form arkeologin nu återfinner dem. Ormen, som spelar en så framstående roll i de forntidas föreställningsvärld, degraderades genom Moseböckernas absurda tolkningar, till att bli synonym med Satan, Mörkrets Prins, då den egentligen är den mest sinnrika myten av alla, i sin vittomfattande symbolism. Till exempel, som agathodaimon, är den ett emblem för helandets konst och människans odödlighet. Den innesluter bilderna av de flesta sanitära eller hygieniska gudar. Hälsobägaren, i de egyptiska mysterierna, hade ormar som slingrande sig runt den. Eftersom ondska endast kan uppstå utifrån det extremt goda, blev ormen, då den betraktades ur vissa andra perspektiv, karaktäristisk med materian; vilken, ju mer den avlägsnar sig från sin primära andliga källa, blir föremål för det onda. Inom den äldsta egyptiska bildframställningen, såsom i de kosmogoniska allegorierna om Kneph, representerar vanligtvis världsormen och då den står för materia såsom innesluten inom en cirkel; han ligger tvärs över dess ekvator, följaktligen indikerande att universums astralljus, varifrån den fysiska världen utvecklades och genom att binda den sistnämnde, själv är bunden av Emepht eller den Högsta Första Orsaken. Phtha som alstrar Ra och de myriader av former han ger liv, framställs krypande ut ur världsägget, därför att detta är den mest kända formen bland dem vari varje levande tings frö inrättas och utvecklas. När ormen representerar evigheten och odödligheten, omsluter den världen, biter sin svans och erbjuder följaktligen ingen upplösning av sin kontinuitet. Efter det blir den astralljuset. Lärjungarna inom Ferekydes skola lärde ut att etern (Zeus eller Zen)) är den högsta empyrèriska himlen som omgärdar den översinnliga världen och dess ljus (det astrala), är det ursprungliga koncentrerade elementet.

Sådan är ormens ursprung som under den kristna tidsåldern
 
_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 158                                                                                      ISIS SLÖJA. sidan 158

genomgått en metamorfos till Satan. Den är Moses och kabbalisternas Od, Ob och Aour. När den befinner sig i sitt passiva tillstånd, när den påverkar de som ovetandes dras mot dess ström, är astralljusets Ob, eller Python. Moses var fast besluten att tillintetgöra alla de, som var sensitiva inför dess influens och som tillät sig själva att falla offer för den lätta kontrollen hos dessa ondsinta väsen, som likt fiskar i vattnet, rör sig i de astrala vågorna; varelser som omger oss, och som Bulwer-Lytton i Zanoni, kallar ”tröskelns väktare.” Den blir Od, så snart den besjälas av den medvetna utströmningen från en odödlig själ; för då agerar de astrala strömmarna under ledning av antingen en adept, en ren ande eller en skicklig mesmerist som själv är ren och vet hur man styr de blinda krafterna. Under sådana fall nedstiger en hög Planetrisk Ande från den kategori varelser som aldrig varit förkroppsligade, (även om det bland dessa hierarkier finns många som levt på vår jord) till vår sfär och medan den renar den omgivande atmosfären, möjliggör den för subjektet att se och öppnar upp inom honom det gudomliga siarskapets sanna källor. Beträffande termen Aour, används ordet för att beteckna specifika ockulta egenskaper hos den universella verkande kraften. Den hänför sig mera direkt till alkemistens område och är inte intressant för den allmänna läsekretsen.

Anaxagóras från Clazomene, författare till det filosofiska systemet, Homoiomérer, trodde att alla tings andliga prototyper, likväl som deras beståndsdelar, kunde återfinnas i den gränslösa etern, där de alstrades, varur de utvecklades och dit de återvände, från jorden. I likhet med hinduerna, som personifierat sin Akasha (himmel eller eter) och gjort den till en gudalik entitet, gjordes Etern gudalik av grekerna och de latinska folken. Virgil benämner Zeus, pater omnipotens æther; Magnus*, den store guden Eter.

De varelser som hänsyftas ovan är kabbalisternas elemental andar, † vilka det kristna prästerskapet stämplar som ”djävlarna” mänsklighetens fiender.

––––––––––––––––––––––––––––––––––––
* Virgil: ”Georgica,” bok ii.

† Porfyrios och andra filosofer förklarar väktarnas natur. De är illasinnade och svekfulla, även om vissa av dem är fullkomligt blida och harmlösa, men så svaga att de har den allra största svårighet i att kommunicera med de dödliga vars sällskap de oavbrutet söker. De förstnämnda är inte ondsinta till följd av intelligent uppsåt. Eftersom den andliga evolutionslagen ännu inte utvecklat deras instinkt till intelligens vars högsta ljus tillhör bara de odödliga andarna, befinner sig deras resonerande förmågor i ett latent tillstånd och därför är de själva oansvariga.
 
Men den latinska kyrkan motsäger kabbalisterna. St. Augustine för till och med en diskussion om den uppgörelsen med neoplatonisten Porfyrios. ”Dessa andeväsen”, säger han ”är inte av naturen svekfulla , såsom teurgisten Porfyrios hävdar, utan av elakhet. De utger sig falskeligen för att vara gudar och som avlidna själar” (”Civit. Dei” bok x., kap. 2). Så långt håller Porfyrios med honom; ”men de säger sig inte vara [forts nästa sida, bland fotnoterna]
 
_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 159                                              DET TYSTA LANDETS PORTAL  ISIS SLÖJA. sidan 159

“Redan Tertullian”, anmärker Des Mousseaux allvarligt i sitt kapitel om djävlarna, ”har formellt upptäckt hemligheten med deras listigheter.”
Detta var en ovärderlig upptäckt. Och nu, då vi hört så mycket om de mentala ansträngningarna hos de heliga fäderna och deras prestationer inom astral antropologi, behöver vi då förvånas, ifall de i sin entusiasm över sina andliga upptäckter än så länge negligerat sin egen planet, som vid de tillfällen då de inte enbart förnekar dess rätt att vara i rörelse, utan även dess sfäriska förlopp?

Och följande är vad vi återfinner hos den forne översättaren av Plutarkos: Dionysios av Halikarnassus (L. ii) är av den åsikten att ”Vestatemplet byggdes som en rund form av Numa, vilket syftar på att beskriva jordens skepnad, för med Vesta menade de jorden.” Dessutom vidhöll Filolaos, i likhet med alla andra pythagoréer, att eldens element fanns i mitten av universum; och medan han avhandlar detta ämne anmärker Plutarkos rörande pythagoréerna, att de i sitt antagande att ”jorden varken kan sakna rörelse eller vara lokaliserad i mitten av världen medan den roterar runt eldens sfär, inte heller kan tillhöra en av de mest värdefulla eller vara en de väsentligaste delarna i det stora maskineriet.” Platon rapporteras även han ha haft samma uppfattning. Det tycks därför som om pythagorèerna förekom Galileos upptäckt.

När existensen av ett sådant osynligt universum väl en gång blir erkänd – vilket tycks vara ett troligt faktum ifall författarnas spekulationer i verket Unseen Universe, någonsin accepteras av dess kollegor – då kommer många av de fenomen som hitintills varit mystiska och oförklarliga, att klargöras. Det verkar på de magnetiserade mediernas organismer, det genomtränger och laddar dem flera gånger om, antingen styrda av den kraftfulla viljan hos en mesemerist, eller av osynliga varelser som uppnår samma resultat. När väl den tysta operationen utförts, lämnar det mesmeriserade subjektets astrala eller siderala skal, sin paralyserade jordiska urna och efter att ha vandrat omkring i den gränslösa rymden, landar den vid tröskeln till det mystiska ”slutmålet”. För, medan grindarna till den port som markerar ingången till ”tystnadens land” nu endast delvis står på glänt; kommer de att flyga upp och blir vidöppet framför den hänryckta sömngångaren, endast på den dag då den förenad med sin högre odödliga essens, för alltid, lämnat sin förgängliga referensram. Fram tills dess, kan siaren eller sierskan bara skåda genom en springa; det beror på intensiteten hos klärvoajantens andliga synförmåga, att se mer eller mindre igenom det.

––––––––––––––––––––––––––––––––––––

demoner [läs djävlar], för sådana är de i verkligheten, tillägger biskopen av Hippo. Men sedan då, under vilken kategori ska människorna utan huvud, inordnas, vilka Augustine själv önskar få oss att tro att han beskådade, eller S:t. Jeromes satyrer, som han försäkrar uppvisades under ett anmärkningsvärt långt tidsförlopp, i Alexandria? Dessa, säger han, var ”människor med ben och svansar som hos getabockar; och om vi ska tro på honom så blev en av dessa satyrer marinerad, och sänd i en tunna till kejsare Konstantin!

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 160                                                                                     ISIS SLÖJA. sidan 160


Den förenade treenigheten, är en idé som alla de forntida nationerna hade gemensamt. De tre Dejotas – det hinduiska Trimurti; de Tre Huvudena inom den judiska kabbalan.* Tre huvuden finns uthuggna i varandra och över varandra.” Treenigheten hos egyptierna och den hos de mytologiska grekerna, var på samma vis återgivningar av det första treeniga emanationen vilket innehöll två manliga och en kvinnlig princip. Den är föreningen mellan det manliga Logos, eller visdomen, den avslöjade Gudomen, med den kvinnliga Aurora eller Anima Mundi – ”den heliga Pneuma,” vilken är kabbalisternas Sephira och Sophia hos de subtila gnostikerna – som alstrade alla synliga och osynliga ting. Alltmedan den sanna metafysiska tolkningen av den här universella dogmen kvarstod inom helgedomarna, imiterades den av grekerna med sina poetiska instinkter i många hänförande myter. I Dionysiacs från Nonnus, representeras av guden Bacchus, bland andra allegorier, att vara förälskad i den milda, gemytliga vinden (den Heliga Pneuma), under namnet Aurora Placida. † Och nu överlåter vi till Godfrey Higgins att tala: ”När de okunniga Fäderna konstruerade sina kalendrar, gjorde de av denna vänliga sefir, två romersk-katolska helgon!! SS. Aurora och Placida; – nej, de gick till och med så långt som att göra om den muntre guden till S:t. Bacchus och visade faktiskt upp hans kista och reliker i Rom. Festivalen till de två ”välsignade helgonens ” ära, Aura och Placida inträffar den 5 okt., nära inpå S:t. Bacchus festival. ‡

Hur mycket mera poetisk och storartad är inte den religiösa andan som återfinns i de nordiska ”hedniska” skapelselegenderna! I Ginnungagapet, den världsliga avgrundens gränslösa abyss, där vreden i blint raseri och den oförenliga kosmiska materian och de ursprungliga krafterna, plötsligen blåser upp den avfrostande vinden. Det är den ”icke-uppenbarade Guden”, som sänder sin välgörande andning från den empyreala eldens sfär Muspelheim, inom vars glödande strålar den stora Varelsen befinner sig, långt bortom den materiella världens begränsningar; och det Oseddas animus, Anden som ruvar över de mörka bottenlösa vattnen, som kallar ordning i kaos och efter att en gång ha gett impulsen till hela skapelsen, så drar sig den FÖRSTA ORSAKEN tillbaka och kvarstår för all tid i statu abscondito! §

Dessa hedniska skandinaviska sånger, innehåller både religion och vetenskap. Som exempel på det sistnämnda, ta begreppen om Tor, Odins son. Närhelst denne nordiska Herkules skulle greppa tag i handtaget på sitt fruktansvärda vapen, åskviggen eller den elektriska hammaren,  tvingas han ta på sig sina järn-handskar. Han bär även ett magiskt bälte

–––––––––––––––––––––––––––––––––––
* ”Tria capita exsculpta sunt, una intra alterum, et alterum supra alterum ”– (Sohar; ”Idra Suta,” sektion vii.)

† Mild vind (ordagrant).

‡ Higgins: ”Anacalypsis”; även ”Dupruis.”

§ Mallett: ”Northern Antiquities,” sidorna 401-406 och ”The Songs of a Völuspa” från Eddan.

 
_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 161                                 VAD BETECKNADE TOR, ÅSKBÄRAREN?  ISIS SLÖJA. sidan 161

känt som ”styrkans gördel”, som närhelst den omsluter hans person, förstärker det storligen hans himmelska krafter. Han åker med en vagn, dragen av två baggar med silvertyglar och hans skräckinjagande ögonbryn omsluts av en girlang med stjärnor. Hans vagn har en spetsig järnpåle och de av gnistor, beströdda hjulen, rullar ständigt över mullrande åskmoln. Han slungar sin hammare med oemotståndlig kraft mot de rebelliska frostjättarna som han upplöser och tillintetgör. När han beger sig till Urdars källa, där gudarna möts i överläggningar för att avgöra mänsklighetens öde, går han ensam till fots, medan resten av gudomarna tar sig fram ridande. Han går till fots av rädsla för att han under passagen över Bifrost, Asarnas mångfärgade bro (regnbågen), skulle sätta den i brand med sin blixtrande kärra och samtidigt orsaka att Urdars källvatten började koka.

Skildrat på ett modernt språk, hur kan den här myten tolkas annorlunda än att skaparna till den nordiska legenden helt och hållet hade kännedom om elektriciteten? Tor, elektricitetens euhemerism, hanterar sitt underliga element bara när han beskyddas av sina handskar av järn, vilket är dess naturliga åskledare. Hans styrkebälte är en sluten krets, runt vilket de isolerade strömmarna tvingas flöda, istället för att sprida ut sig genom rymden. När han störtar fram med sin vagn genom molnen, är hans elektricitet i sitt aktiva tillstånd, vilket gnistorna som sprids från hans hjul och de mullrande åskmolnen, vittnar om. Vagnens resta järnpåle påminner om en åskledare; de två baggarna som tjänar som hans springare, är de välbekanta forntida symbolerna för den manliga eller alstrande kraften; deras silvergrimmor, pekar på den kvinnliga principen, för silver är Lunas, Astartes och Dianas metall. Därför ser vi hos baggen och hans grimma, de kombinerade aktiva och passiva principerna i naturen, i opposition, en rusar framåt och den andre håller tillbaka medan båda är underordnade den världsgenomträngande elektriska principen som ger dem deras impuls. Med elektriciteten som tillhandahåller impulsen och den manliga och kvinnliga principen som förenas och återförenas i ändlös växelverkan, blir resultatet – den synliga naturens evolution, den krönta glansen i det planetariska systemet, vilket hos den mytiska Tor är allegoriserad genom kretsen av glittrande banor som smyckar hans panna. När han befinner sig i detta aktiva tillstånd, förstör hans åsksmällar allting, till och med de andra mindre titaniska krafterna. Men han går till fots över Bifrost, regnbågsbron, men för att kunna mingla med andra mindre kraftfulla gudar än honom själv, är han tvungen att befinna sig under ett latent tillstånd, vilket han inte skulle kunna vara i sin vagn; för då skulle han sätta fyr på och tillintetgöra allting. Innebörden av Urdas källa, vilken Tor är rädd ska börja koka och orsaken till hans motvillighet, kommer bara att kunna bli förstådd av våra fysiker när de sinsemellan elektromagnetiska förbindelserna, vilka ännu bara blivit misstänkta, mellan de oräkneliga medlemmarna i det planetariska systemet, blir grundligt fastställda. Glimtar av sanningen presenteras

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 162                                                                                     ISIS SLÖJA. sidan 162

av professorerna Mayer och Sterry Hunt, i deras nyligen publicerade, vetenskapliga avhandlingar. De forntida filosoferna ansåg, att inte bara vulkaner, utan även kokande källor, förorsakades av ansamlingar av underjordiska elektriska strömmar och att samma företeelse åstadkom minerallämningar av olika slag, vilka utvecklar hälsobringande källor. Om det reses invändningar mot att detta faktum inte specifikt finns fastslaget av de forntida författarna, vilka, enligt vårt århundrades gängse uppfattning knappast hade någon kännedom om elektriciteten, kan vi på detta enkelt svara att alla arbeten som tillsammans bildar den forntida visdomen inte längre finns tillgängliga för våra vetenskapsmän. De klara och kalla vattnen från Urdars källa, behövdes för den dagliga bevattningen av det mystiska världsträdet; och ifall de blivit hindrade av Tor, eller aktiv elektricitet, skulle de ha omvandlats till mineralkällor, olämpliga för sitt ändamål. Sådana exempel som de ovan nämnda, kommer att styrka de forntida filosofernas påståenden att det finns ett logos i varje mytologi, eller en sann grundprincip i varje dikt.

Slut på kapitel 5 i Den Avslöjade Isis


länk till Översättarnas fotnoter, kommentarer och tillägg (på gång)
Isis Unveiled volym 1
_____________________________________________

länk till Huvudindex
Isis Unveiled volym 1
_____________________________________________

 | till Helena Blavatsky  Online | till ULTs hemsida |

Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö     
Uppdaterad