9A

Den Avslöjade Isis
Online

Kapitel 5
Första avsnittet, sidorna 125-144
ISIS SLÖJA
 
© 2013 Online Teosofiska Kompaniet Malmö 

 Första Volymen.

”OFELBARHETEN” I MODERN VETENSKAP.
______________________________________________

KAPITEL V.

ETERN, ELLER ”ASTRALLJUSET.” 

En primär kraft, men många förbindelser…................... 126
Tyndall lyckas nätt och jämnt undgå en stor upptäckt… 127
Omöjligheten i mirakler…............................................ 128
Den ursprungliga materians natur… ..............................133
Tolkningen av specifika urgamla myter… .....................133
Fakirernas experiment…............................................. 139
Utvecklingen i den hinduiska bildliga framställningen…. 153

 ISIS SLÖJA

KAPITEL 5.

”Ich bin der Geist der stets verneint.”
[Jag är den ande som ännu opponerar mig.]
                                                     –  (Mephisto, FAUST.)

    […] ”sanningens Ande, som världen icke kan taga emot, ty hon ser honom icke, känner honom icke”. – Johannesevangeliet 14:17

”Miljontals andliga varelser vandrar på jorden osedda, både medan vi är vakna och medan vi sover.” – MILTON

”Bara intellektuell upplysning kan inte igenkänna det andliga. Liksom solen tänder en eld, så släcker anden intellektets blotta syn.” – W. HOWITT.

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 125                                                                       ISIS SLÖJA. sidan 125


DÄR har existerat en oändlig förvirring kring namn för att förklara en och samma företeelse.

De forntidas kaos; zoroastrismens heliga eld, eller parsernas Antusbyrum; Hermes eld; Sankt Elmos eld hos de forntida germanerna; Kybeles blixtar; Apollos brinnande fackla; Flamman på Pans altare; den outsläckliga elden i templet på Akropolis och hos Vesta; eldsflamman från Plutos hjälm; de lysande gnistorna från Dioscuris hattar, på Gorgons huvud, Pallas hjälm och Merkurius stav; [pur asbeston]; den egyptiska Ptha, eller Ra; den grekiska Zeus Cataibates (den nedstigande);* pingstens eldstungor; Mose brinnande buske; Exodus eldpelare och Abrahams ”brinnande lampa”; ”avgrundens” eviga eld; ångorna från Delfis orakel; rosenkreutzarnas siderala ljus; de hinduiska adepternas AKASA; Eliphas Levis astralljus; nervtrådsauran och magnetisörernas fluidium; Reichenbachs od; eldklotet, eller Babinets meteor-katt; Thurys psychod och ekteniska kraft; sergeant Cox och herr Crookes psykiska kraft; den atmosfäriska magnetismen hos vissa naturalister; galvanism och slutligen elektricitet, är blott skilda namn på många olika manifestationer, eller verkningar av samma mystiska, överallt genomsyrande orsak – det grekiska Archeus, eller [Archaios]”.

Sir E. Bulwer-Lytton, åskådliggör kraften i sitt verk Coming Race,[ i sv övers. Det kommande släktet] under namnet VRIL, † vilken utnyttjas av den underjordiska befolkningen och han lät sina läsare att uppfatta

___________________________________

* Pausanias: Eliæ, lib.. i., kap. xiv.

† Vi uppfattar det som att den noble författaren myntade sina underliga beteckningar genom att dra samman ord från de klassiska språken. Gy torde komma från gune; vril från virile.
 
_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 126                                                                       ISIS SLÖJA. sidan 126

det hela som fiktionslitteratur. ”Dessa folk”, säger han, ”anser att de genom vril kommit fram till enheten i de naturliga energetiska verksamheterna”; och går med att visa att Faraday tillkännagav dessa ”under den mera försiktiga beteckningen växelverkan”, således:

”Jag har länge hyst en åsikt som nästan gränsar till en övertygelse, att jag gemensamt med många andra beundrare av naturlkunskap, att de skilda formerna under vilka de materiella krafterna manifesterar sig, HAR ETT GEMENSAMT URSPRUNG; eller, med andra ord, är så direkt besläktade och naturligt beroende av varandra, att de så att säga, är omvandlingsbara inom varandra och besitter likvärdiga krafter under sina verksamheter.”

Absurd och ovetenskaplig som vår jämförelse kan tyckas vara av en fiktiv vril, uppfunnen av en storartad novellist, samt den ursprungliga kraften hos den lika stora experimentelle forskaren med det kabbalistiska astralljuset, är trots allt en sann definition på den här kraften. Upptäckter görs ständigt för att bestyrka påståendet som hitintills oförskräckt blivit framlagd. Alltsedan vi började skriva den här delen av boken, har ett tillkännagivande gjorts i ett antal dagstidningar av den förmodade upptäckten av en ny kraft av Edison, elektrikern från Newark, New Jersey, vars kraft tycks ha lite gemensamt med elektricitet, eller galvanism, förutom ledningsförmågans princip. Om den visas, kan den under lång tid stanna kvar under någon vetenskaplig pseudonym; men icke desto mindre kommer den blott att vara en bland de talrika familjer som burits fram alltsedan tidernas begynnelse från ättlingarna till vår kabbalistiska moder, den Astrala Jungfrun. Faktum är, att upptäckaren säger att, ”den är lika otvetydig och har lika regelbundna lagar som värme, magnetism eller elektricitet.” Den tidskrift som först återger innehållet i upptäckten, tillägger att, ”Edison tror att den existerar i anslutning till värme och att den även kan genereras, av oberoende och ännu oupptäckta hjälpmedel.”

En annan bland de ytterst förbluffande upptäckterna på senare tid är möjligheten att omintetgöra avstånd mellan mänskliga röster – med hjälp av telefonen (distans mottagaren), en apparatur som uppfanns av professor A. Graham Bell. Den här möjligheten som först dök upp i o m den lilla ”burktelefonen” som består av små tennmuggar med veläng och en hampatrådsanordning, genom vilken en konversation kan genomföras på ett avstånd av tvåhundra fot, har nu utvecklats till telefonen, vilken kommer att bli den här tidsålderns underverk. En lång konversation har ägt rum mellan Boston och Cambridgeport via telegraf; ”varje ord har distinkt kunnat urskiljas och uppfattats till fullo och rösternas nyanser har varit alldeles urskiljbara” enligt den officiella rapporten. Rösten fångas, så att säga, upp och hålls på plats av en magnet och ljudvågen som överförs via elektricitet verkar i samklang och under samverkan med magneten. Framgången beror på en fullkomlig kontroll av de elektriska strömmarna och av
                                                                             
_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 127                                   EDISONS KRAFT OCH BELLS TELEFON. ISIS SLÖJA. sidan 127

den kraft magneterna använder, med vilken de förstnämnda måste samverka. ”Uppfinningen”, rapporterar tidningen, ”kan i grova drag beskrivas som en slags trumpet ovanpå luftinsugningstratten, på vilken det dragits ett fint membran, vilket, när rösten slungas in i tuben, sväller utåt i proportion till ljudvågens kraft. På membranets yttre sida häftas en bit metall, vilken, när membranet sväller utåt, ansluter till en magnet och den, tillsammans med den elektriska kretsen, kontrolleras av operatören. Genom en viss princip, som ännu inte är förstådd fullt ut, överför de elektriska strömmarna ljudvågen, precis som den yttras av rösten i trumpeten och lyssnaren på andra ändan av linjen, kan, med en sammansatt lur eller en med taltratt, vid örat, urskilja vartenda ord och med lätthet varsebli nyanserna i talarens röst.”

Följaktligen, i ljuset av vår tids underbara upptäckter och de därutöver magiska möjligheter som ligger latenta och ännu oupptäckta i naturens gränslösa världar och vad mer är, inom räckhåll för den stora sannolikheten att Edisons kraft och professor Graham Bells telefon kommer att släppa lös, om inte ytterst röra upp alla våra föreställningar om de ouppskattbara strömmarna, vore det inte bra för sådana personer som skulle kunna frestas att förneka våra yrkanden, att vänta och se ifall de kommer att styrkas eller motbevisas av ytterligare upptäckter.

Enbart kopplat till dessa upptäckter, kan vi kanske med all rätt påminna våra läsare om de många ledtrådar som kan återfinnas i de forntida historierna rörande en specifik hemlighet i det egyptiska prästerskapets ägo, vilka ögonblickligen kunde kommunicera från ett tempel till ett annat under firandet av Mysterierna och även om det förstnämnda låg vid Thebes och det senare i den andra änden av landet; tillskriver legenderna detta vara en självklar sak för luftens ”osynliga stammar” som överför meddelanden åt de förgängliga. Författaren till Pre-Adamite Man citerar ett fall, som blott delges på hans eget bevåg och enär han tycks osäker på om historien härrör sig från Macrinus eller någon annan författare bör den tas emot för vad den är värd. Han fann under sin vistelse i Egypten, säger han, övertygande bevis för att ”en, bland de många Cleopatras, (?) översände nyheter till alla städer, alltifrån Heliopolis, till Elefantine vid det övre av Nilen, genom en lina.”*

Det är inte länge sedan professor Tyndall ledsagade oss in i en ny värld, befolkad av luftartade gestalter, med den mest hänförande skönhet.

”Upptäckten består”, säger han, ”i att utsätta ångorna från flyktiga vätskor, med effekten av koncentrerat solljus, eller av den koncentrerade strålen från elektriskt ljus.” Ångorna hos specifika nitriter, jodider och syror utsätts för ljusets verkningar i ett provrör, vilket ligger horisontellt och arrangerat på så vis att rörets axel och de
___________________________________

* P. B. Randolph: ”Pre-Adamite Man”, sid. 48.

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 128                                                                                          ISIS SLÖJA. sidan 128

parallella strålar som strömmar från lampan, sammanfaller. Ångorna formar moln i praktfulla färgskiftningar och arrangerar sig i skepnader av vaser, bägare och koner, i svärmar om sex stycken eller fler; i snäckor, tulpaner, rosor, solrosor, löv och i invecklade slingor. ”I ett fall”, berättar han, ”växte molnknoppen snabbt till ett ormhuvud; en mun formades och en sträng sköt fram ur molnet, som liknande en tunga.” Slutligen, för att bräcka underverkens klimax, ”antog det uttryckligen formen av en fisk, med ögon, gälar och fjäll. Dubbelsidigheten i djurets form visades upp rakt igenom och inget bråck, buktning eller fläck, existerade på den ena sidan som inte existerade på den andra.”

Dessa fenomen kan möjligtvis till hälften förklaras genom den mekaniska effekten hos en ljusstråle, något Crookes nyligen demonstrerat. Till exempel är det en trolig omständighet, att ljusstrålarna kan ha bestått av en horisontell axel, runt vilken ångornas störda molekyler samlade sig i former av klot och cylindrar. Men hur ska vi förklara fisken, ormens huvud, vaserna, de olikartade blommorna, snäckorna? Detta tycks utgöra ett lika förbluffande dilemma för vetenskapen som Babinets meteorkatt. Vi upplever inte att Tyndall vågade sig på en lika orimlig förklaring som fransmannen hade, rörande sitt extraordinära fenomen.

De som inte ägnat ämnet någon uppmärksammat, kanske förvånas över att upptäcka hur mycket som var känt under forna dagar om den alltigenom allomfattande principen som nyligen döpts till  DEN UNIVERSELLA ETERN.

Innan vi fortsätter, önskar vi än en gång formulera två ovillkorliga påståenden, som antytts tidigare. Dessa propositioner  var styrkta lagar hos de forntida teurgikerna.

I.  De så kallade miraklerna, om man börjar med Mose och slutar med Cagliostro, var, då de var äkta, vilket de Gasparin mycket riktigt antyder i sitt arbete om fenomenet, ”helt och fullt i överensstämmelse med naturlagarna” – inga mirakler alltså. Elektricitet och magnetism används otvivelaktigt under vissa av de underverk som framfördes; men nu, på samma vis som då, tas de i anspråk av varenda sensitiv individ som är utrustad för att omedvetet använda sig av dessa krafter genom hans eller hennes konstitution särskilda natur, vilken tjänar som en ledare för vissa av dessa outsläckliga fluidium, vilka ännu är så fullständigt okända av vetenskapen. Den här kraften är den produktiva föräldern till oräkneliga attribut och egenskaper, varav många, eller snarare, bland vilka de flesta, än så länge är okända för den moderna fysiken.
 
II.  Den naturliga magins fenomen som går att bevittnas i Siam [Thailand], Indien, Egypten och andra Österländska länder, bär inte på något vis släktskap med fingerfärdighet; den förstnämnda är en slags absolut fysisk verkan som uppkommer genom verksamheten hos ockulta naturliga krafter, den senare, ett rent bedrägligt resultat


_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 129                                   VARIFRÅN KOMMER ORDET MAGNET?  ISIS SLÖJA. sidan 129



som uppnås genom fingerfärdiga manipulationer, understödda av en sammansvärjning *

Taumaturger [undergörare] av alla tidsperioder, skolor och länder, kunde åstadkomma sina underverk på grund av sin fullkomliga kännedom om de – i sina effekter – omätbara, men annars så fullkomligt gripbara vågorna av astralljuset. De kontrollerade strömmarna genom att styra dem med sin viljekraft. Underverken var både av fysiskt och psykologiskt slag; de förra, omfattade effekter åstadkomna på materiella objekt, de senare, bestod av Mesmers och hans efterföljares fenomen. Den här kategorin har under vår tid företrätts av två lysande individer, Du Potet och Regazzoni, vilkas underbara krafter blivit mycket väl styrkta, såväl i Frankrike som i andra länder. Mesmerism är den allra viktigaste grenen inom magi; och dess fenomen är verkningarna av den universella kraft som utgör grundvalen för all slags magi och har under alla tidsåldrar åstadkommit de så kallade miraklerna.

De forntida kallade det Kaos; Platon och Pythagoréerna kallade det Världssjälen. Enligt hinduerna, genomsyrar Gudomligheten, i sin skepnad av Eter, alla ting. Det består av det osynliga, men som vi tidigare sagt, även det gripbara Fludiet. Vid sidan av andra namn, var den här universella Proteus – eller ”den nebulöse Allsmäktige”, som de Mirville förlöjligande kallar den – av teurgikerna kallad, ”den levande elden”, † ”Ljusets Ande” och Magnes. Den här sista benämningen indikerar dess magnetiska egenskaper och visar på dess magiska natur. För, som det mycket riktigt uttryckts av en av dess fiender, är – [magos] och [magnes], två grenar som växer ut från samma stam och som skjuter fram likadana skott.

Magnetism är ett ord vars ursprung vi måste söka efter från en otroligt tidig tidsepok. Den sten som kallas magnet tros av många härröra från Magnesien, en stad eller region i grekiska Thessaly, där dessa stenar återfanns i mängder. Vi tror emellertid att hermetisternas åsikt är den med sanningen överensstämmande. Ordet Magh, magus, härrör från ett sanskritord, Mahaji, den store eller den vise (den av gudomlig vishet, smorde).
”Eumolpus är den mytiska grundaren till Eumolpidaerna (präster);

___________________________________

* På den här punkten befinner vi oss åtminstone på fast mark. Crookes vittnesmål styrker våra antaganden. På sidan 84 i hans pamflett om ”Phenomenal Spiritualism” säger han: ”De många hundratals fakta jag står beredd att vittna om – fakta vilka för att imiteras kräver kända mekanismer eller fysikaliska hjälpmedel, skulle förvåna en Houdin, en Bosco eller en Anderson vilka backas upp med alla resurser av raffinerat maskineri och åratals praktiserande – har alla ägt rum i mitt eget hus; vid tidpunkter som träffats av mig själv och under förhållanden som absolut omintetgjorde användandet av de allra enklaste instrumentella hjälpmedel.”

† Under detta namn, kan vi upptäcka betydelsen av den förbryllande mening som återfinns i Zend-Avesta, som säger att ”eld ger kunskap om framtiden, vetenskapen och vänligt tal,” eftersom det utvecklar en extraordinär vältalighet hos vissa sensitiva.

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 130                                                                                          ISIS SLÖJA. sidan 130


dessa präster härledde sin egen visdom till den Gudomliga Intelligensen.”* De olika kosmogonierna visar att varje nation höll den Arkaiska Universella Själen, som den Demiurgiska Skaparens ”förnuft”, Gnostikernas Sophia, eller Den Heliga Ande som en feminin princip. Liksom Magerna tog sitt namn ifrån den, namngavs den Magnesiska stenen eller Magneten, till dess ära, för dessa var först med att upptäcka dess underbara egenskaper. Deras tempel ligger utspridda över landet i alla riktningar och ibland dessa fanns även vissa av Herkules tempel, † – följaktligen, när det väl en gång blivit känt att prästerna använde stenen för sitt helande och magiska ändamål, mottog den därför namnet Magnesisk eller Heraklitisk sten. Sokrates, som talar om den, anmärker; ”Euripides kallar den Magnesisk, men vanligt folk, den Heraklitiska stenen.” ‡ Det var landet och stenen som uppkallades efter Magerna och inte Magerna, efter det ena eller det andra. Pliny berättar för oss att romarnas bröllopsring magnetiserades av prästerna, före ceremonin. De gamla hedniska historikerna är noga med att hålla tyst om specifika mysterier bland de ”vise” (Magerna) och Pausanias varnades under en dröm, säger han, om att inte avslöja de heliga riterna vid Demeters och Persefones tempel i Aten.§

Den moderna vetenskapen, har utan verkan försökt förneka den animala magnetismen och funnit sig tvungen att acceptera den såsom fakta. Den är nu en erkänd egenskap i den mänskliga och animala konstitutionen; beträffande dess psykologiska, ockulta inflytande, kämpar akademikerna med detta mera rovlystet än någonsin under vårt århundrade. Det är desto mera beklagansvärt och föga förvånande, att representanter från den ”exakta vetenskapen” är oförmögna att varken förklara, eller ens erbjuda något som liknar en förnuftig förklaring, åt den obestridliga, mystiska kraft som existerar i en enkel magnet. Vi börjar få dagliga bevis på att dessa krafter utgör grundvalen för de teurgiska mysterierna och som kanske därför kan förklara de ockulta förmågorna som ägdes av de forntida och de moderna taumaturgerna, liksom en hel del av deras mest häpnadsväckande bedrifter. Av samma slag, var de gåvor som Jesus överförde till vissa av

___________________________________

* Dunlap: ”Musah, His Mysteries”, sid. iii.

† ”Herkules var känd som Musernas kung,” säger Schwab, ii., 44; och Musien var en högtid för ”Anden och Materien”, Adonis och Venus, Bacchus och Ceres. (Se Dunlap: Mystery of Adonis, sid. 95.) Dunlap visar, med stöd av Julian and Anthons auktoritet (67), att Asklepios, ”Alltings räddare”, är identisk med Ptah (det kreativa Intellektet, den Gudomliga Visdomen, och med Apollo, Baal, Adonis, och Herkules (ibid., sid. 93), och Ptah är ”Anima mundi”, Platons Världssjäl, egyptiernas Heliga Ande och kabbalisternas Astralljus. M. Michlet ser den grekiska Herakles dock som en annan slags karaktär, motståndare till Bacchus rumlande dryckeslag och deras åtföljande mänskliga offer.

‡  Plato: ”Ion” (Burgess), vol. iv., sid. 294.                           

§  Attica, i., xiv.

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 131                                   JESUS UPPLEVDE FÖRLUST AV KRAFT. ISIS SLÖJA. sidan 131

sina lärjungar. Vid det ögonblick då hans mirakulösa tillfrisknanden ägde rum, kände nasarén en kraft utgå från sig själv. Under Sokrates dialog med Theages,* medan han berättar om sin förtrogna gud (demon) och dess kraft att antingen skänka sin egen (Sokrates) visdom till sina lärjungar eller hindra den från att vara till gagn för de han umgås med, delger han följande fall i syfte att styrka sina ord: Aristides säger, ”Jag ska berätta en sak för dig, Sokrates, ja, vid gudarna, en verkligt otrolig, men med sanningen överensstämmande sak”. Jag fick ett kunnande när jag umgicks med dig, även då jag bara fanns i samma hus, inte ens i samma rum; men desto mer, då jag befann mig i samma rum... och ännu mer då jag såg på dig... Men jag fick det allra största kunnandet då jag satt nära dig och rörde vid dig.”

Detta är Du Potets och andra mästares moderna magnetism och mesmerism, vilka, efter att ha utsatt en individ för sin fluidiska influens, även på avstånd, kunde överföra alla sina tankar till dem och med en oemotståndlig kraft, tvinga sina objekt att lyda sina mentala befallningar. Men hur mycket bättre kände inte de forntida filosoferna till den här kraften! Vi kan få en glimt information om detta ämne från de allra tidigaste källorna. Pythagoras, lärde ut till sina lärjungar att Gud är det universella förnuftet som finns utspritt genom alla ting och att detta förnuft enbart genom den universella gemensamma inneboende kraft, kunde kommuniceras från ett objekt till ett annat och fås att skapa alla ting, bara genom kraften i den mänskliga viljan. Hos de forntida grekerna var Kurios det gudomliga Förnuftet (Nous). Platon säger, ”Nuförtiden betecknar Koros (Kurios), visheten – intellektets rena och oblandade natur ”. † Kurios är Merkurius, den Gudomliga Visheten och Merkurius är Solen” (Sol), ‡ från vilken Thaut – Hermes – mottog den gudomliga visheten, vilken, han i sin tur, överförde till världen genom sina böcker. Herkules är även Solen – den universella magnetismens reservoar; § och Herkules är snarare det magnetiska ljus som, när det banat sin väg genom ”himlens öppna öga”, stiger in i vår planets regioner och följaktligen blir Skaparen. Herkules, den tappre Titanen, passerar genom de tolv vedermödorna! Han kallas ”Alla tings Fader” och

___________________________________

* Platon: ”Theages”. Cicero föredrar ordet [.........] quiddam divinum, någonting gudomligt, inte något personligt.

† Cratylus, sid. 79.              

‡ Arnobius, vi., xii.

§ Som vi kommer att visa på i följande kapitel, ansågs inte solen, av de forntida, utgöra ljusets och hettans ursprung, utan enbart fungera som dess kraft, varigenom ljuset passerar på sin väg mot vår sfär. Ändå kallades den alltid ”Osiris öga, av egyptierna” vilken var själva Logos, den Förstfödde, eller ljusets synliggörande i världen, ”vilken är den Doldes förnuft och gudomliga intellekt.” Det enda ljus vi känner till är Demiurgen, vår planets skapare och alla därtill hörande ting; ingen av solgudarna hade något att göra med de osynliga och okända universumen som låg utspridda genom hela rymden. Idén finns mycket tydligt uttryckt i ”Hermesböckerna”.

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 132                                                                                          ISIS SLÖJA. sidan 132


 ”född ur sig själv” ”(autophues).”* Herkules, Solen, dödas av djävulen, Typhon † och likaså Osiris, som är fader och broder till Horus och på samma gång identisk med honom; och vi får inte glömma bort att magneten kallades för ”Horus benknota” och järnet för “Typhons benknota”. Han kallas enbart “Herkules Invictus, när han stiger ned till Hades (den underjordiska trädgården) och plockar de “gyllne äpplena” från “livets träd” och dräper draken. ‡ Den oändliga Titaniska kraften, klädnaden hos varje solgud, motsätter sig sin blinda materiella kraft, till förmån för den gudomliga magnetiska anden, vilken försöker harmonisera alla ting i naturen.

Alla solgudarna, med den synliga solen som symbol, är endast den fysiska naturens skapare. Det andliga, är den Högsta Gudens arbete – den Fördolda, den Centrala Andliga SOLEN och hans Demiurg – Platons Gudomliga Förnuft och Hermes Trismegistus, Gudomliga Visdom § – den visdom som utstrålar ur Oulom eller Kronos.

”Efter spridningen av ren Eld, under de Samothrakiska Mysterierna, inleddes ett nytt liv.”‖ Detta var den ”pånyttfödelse”, som Jesus syftar på under sin nattliga konversation med Nikodemus. ”Invigda inom det mest välsignade av Mysterier, varande rena...  så blir vi opartiska och heliga av visdom.” ¶ ”Han andades på dem och sade till dem, ’Tag emot den Heliga Pneuma.’ ” ** Och denna enkla handling av viljekraft var tillräcklig för att skänka en siarförmåga i sin mer upphöjda och mest fullkomliga form, ifall både invigaren och den invigde gjort sig förtjänta av den. Att förlöjliga den här gåvan, till och m i sin nuvarande aspekt, till att vara ”den korrupta avkomman och de kvarlevande återstoderna av en tidsålder bestående av okunnig vidskeplighet och i all hast fördöma den såsom ovärdig en saklig undersökning, skulle var lika ofilosofiskt som det vore fel” anmärker pastor J. B. Gross. ”Att lyfta bort den slöja som döljer vår vision av framtiden, har försökts göras – under alla världens tidsåldrar; och därför kommer böjelsen att snoka omkring under de tider som gått, betraktad som ett av det mänskliga förnuft medfödda förmågor, som en rekommendation, vilken sanktioneras av Gud... Zuinglius, den schweiziska reformvännen, intygade sin trosåskådnings mångskiftande natur i det Högsta Väsendets försyn, genom den världsomspännande lärosatsen att den Heliga Ande inte var utesluten från den mer aktningsvärda delen av den hedniska världen. Medan vi erkänner riktigheten i detta, kan vi inte

___________________________________

* ”Orphic Hymn”, xii.; Hermann; Dunlap: ”Musah, His Mysteries”, sid. 91.

† Movers, 525. Dunlap: ”Mysteries of Adonis”, 94.

‡ Preller: ii., 153. Detta är uppenbarligen ursprunget till den kristna dogmen där Kristus stiger ned i underjorden och övervinner Satan.

§ Den här faktauppgiften ger en förträfflig förklaring till massornas enorma polyteism och den förfinade, högst filosofiska uppfattningen, om en Gud, vilken endast lärdes ut i de ”hedniska” helgedomarnas tempel.

‖ Anthon: ”Cabeiria”.       

¶ Platon: ”Phaedrus”, Carys översättning.           

** John xx., 22.

 
_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 133                                                          EN SKANDINAVISK LEGEND. sidan 133

enkelt föreställa oss en välgrundad orsak till varför en hedning, som följaktligen blivit gynnad, inte skulle kunna vara i stånd att äga en sann siarförmåga.” *
                                                                                                      .
Nåväl, vad är den mystiska, ursprungliga substansen? I Första Mosebok, i början av kapitlet ett, heter det “att över vattnets yta”, sades ”Guds Ande” ha svävat. Job nämner i kap. 26:5. [King James version, år 1611] att ”döda ting har sin upprinnelse under vattnet och innevånarna därav”. I den ursprungliga texten skrivs det istället för ”döda ting”, döda Rephaim (jättar, eller mäktiga primitiva människor), varifrån vårt nutida släktes ”Evolution”, bör kunna spåras en dag. Inom den egyptiska mytologin, är Kneph den Evige icke-avslöjade Guden representerad av ett orm-emblem som innesluter ett vattenkrus, med sitt huvud svävande över vattnet som den ruvar över med sin andedräkt. I detta fall är ormen Agathodaimon, den konstruktiva anden; i sin motsatta aspekt är det Kakodaimon – den destruktiva. I den skandinaviska Eddan faller honungsdaggen – gudarnas och den kreativa och upptagne Yggdrasils mat – och binas – under de nattliga timmarna när atmosfären är genomsyrad av fukt; och i sin skepnad av den passiva kreativitetsprincipen inom de nordiska mytologierna, exemplifierar den att universum skapas ur vatten;  daggen är astralljuset i en av sina kombinationer och äger kreativa, likaväl som destruktiva egenskaper. Inom den kaldeiska legenden om Berosus, Oannes eller Dagon, undervisas människorna av människofisken, som visar att den outvecklade världen skapas av vatten och att alla varelser har sitt ursprung i prima materia. Mose lär ut att enbart jord och vatten, kan alstra en levande själ; och vi läser i den heliga Skriften att örter inte kunde gro förrän den Evige åstadkom regn över jorden. I den mexikanska Popol-Vuh skapas människan ur gyttja eller lera (terre glaise), vilken hämtats under vattnet. Brahman skapar Lomus, den store Muni (eller den första människan) som sitter på sin lotusblomma, efter att först ha skapat andeväsen, vilka följaktligen hade en företrädesrätt under tillkomsten av de förgängliga och han skapar henne av vatten, luft och jord. Alkemisterna hävdar att den ursprungliga eller för-Adamitiska jorden, efter att den reducerats till sin första substans, i sitt andra transformationsstadie, liknar klart vatten, där det första stadiet är själva alkahesten. † Denna ursprungliga substansen sägs i sig själv innehålla essensen av allt som behövs för att skapa en människa; den innehåller inte enbart alla beståndsdelar till det fysiska väsendet, utan även till själva ”livsandningen”, som befinner sig i ett latent tillstånd, redo att väckas till liv. Detta är härlett från Guds ”svävande” Ande, som svävar över vattnens – kaos; faktiskt så utgör denna substans, själva kaos. Det var ur detta som Paracelsus påstod sig vara förmögen att framställa sin ”homunculli”; och

___________________________________

* ”Heathen Religion”, 104.

† Alkahest, ett ord som först användes av Paracelsus, för att beteckna menstruum eller det universella lösningsmedel som är kapabelt att reducera alla ting.

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 134                                                                                          ISIS SLÖJA. sidan 134

det är därför Thales, den stora naturfilosofen, hävdade att alla tings princip i naturen, var vatten.

Vad är ursprunglig Kaos annat än Æter? Den moderna Etern; inte på det viset som våra vetenskapsmän känner den, utan sådan den var känd av de forntida filosoferna, långt före Mose tid; Etern, med alla sina mystiska och ockulta egenskaper, som i sig själv innehåller fröna från den universella skapelsen; Etern, den himmelska jungfrun, den andliga modern till varje existerande form och existens, utifrån vars barm, så snart den Gudomliga Anden, ”svävade” över den, uppstår som Materia och Liv, Kraft och Handling. Till och med nu, då nya fakta konstant breddar vårt kunskapsfält, är elektricitet, magnetism, hetta, ljus och kemiska verkningar, så litet förstådda. Vem vet var kraften hos denna mångsidiga gigant – Etern, slutar; eller varifrån dess mystiska ursprung härstammar? – Vem, menar vi, förnekar den ande som verkar inom den och varigenom alla synliga former utvecklas?

Det är en enkel uppgift att visa på att hela världens kosmogoniska legender är baserade på de forntidas kunnande vars vetenskaper under våra dagar gått samman för att stödja evolutionsläran; och att närmare efterforskningar kan visa på att de hade långt bättre kännedom om själva evolutionens fakta, än vad vi har nu, emedan de omfamnade både dess fysiska och andliga aspekter. Hos de gamla filosoferna var evolutionen ett universellt teorem, en lära som omfattade helheten, samt en etablerad princip; medan våra moderna evolutionister enbart är i stånd att lägga fram spekulativa, teoretiska resonemang; som i synnerhet består av bestämda, om inte helt och hållet negativa teorem. Det ter sig lönlöst för den moderna kunskapens representanter att avsluta debatten och låtsas frågan vara löst endast på grund av att det dunkla språkbruket i de mosaiska redogörelserna krockar med den “exakta vetenskapens” definitiva uttolkning.

Ett faktum är åtminstone klarlagt: det existerar inte något kosmogoniskt fragment, vilken nation det än kan tillhöra, som inte styrker denna universella allegori om vatten och den ande som svävar över det och som inte i högre grad än våra moderna fysiker, gör gällande att universum haft sin uppkomst ur ingenting; för alla deras legender börjar under den perioden då uppstigande ångor och ett nattsvart mörker ligger svävande över en flytande massa, redo att påbörja sin aktiva resa vid den första rörelse av Honom, som är den Icke-Avslöjade Ende. De kände av Honom, även om de inte såg Honom. Deras andliga intuitionsförmågor var inte så förmörkade av det subtila ordklyveriet från kommande tidsåldrar, som våra är nu. Ifall de pratade mindre om den siluriska tidsålder som långsamt utvecklades till däggdjurets och ifall den kenozoiska tiden endast återgavs i olika allegorier om den primitiva människan – vårt släktes Adam – är det när allt kommer omkring endast ett negativt bevis på att deras ”visa män” och ledare inte kände till de efterföljande perioderna lika väl som vi gör, nu.

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 135                                       SALOMOS SIGILLS HINDUISKA URSPRUNG. sidan 135

                                                                                  
Under Demokritos och Aristoteles dagar, hade cykeln redan påbörjat sin väg mot nedåtgående utveckling. Och ifall dessa två filosofer kunde diskutera atom teorin så pass väl och dra upp konturerna till atomens materiella eller fysiska punkt, kunde deras förfäder ha nått ännu längre och följt dess uppkomst långt bortom den gräns där Tyndall och andra, tycks ha naglats fast, utan mod att korsa det ”Obegripligas” linje. De förlorade konsterna utgör ett tillräckligt bevismaterial och även då det nu råder tvivel kring deras prestationer inom fysiografi  på grund av den otillfredsställande dokumentationen hos deras fysiker och naturalister – så överträffade de storligen, å andra sidan, vår egen kunskap genom sitt praktiska kunnande inom phytokemi och mineralogi. Vad mer är, kan de ha haft en fullkomlig kännedom om vårt klots fysiska historia under dessa tidsåldrar av religiösa Mysterier, utan att ha publicerat sina kunskaper till den okunniga massan.

Därför är det inte bara från de moseböckerna, som vi tänker anföra som bevis för våra ytterligare argument. De forntida judarna fick all sin kunskap –den religiösa lika väl som den världsliga – från de nationer som vi har sett dem sammanblandade med, under de tidigaste perioderna. Till och med den äldsta av alla vetenskaper, deras kabbalistiska ”hemliga lära”, kan i varje detalj spåras tillbaka till dess ursprungliga källa, det övre Indien eller Turkistan, långt före tidpunkten av ett tydligt åtskiljande mellan de ariska och semitiska nationerna. Som historikern Josefus uttrycker det,* vann kung Salomo stor ryktbarhet i eftervärlden på grund av sina magiska färdigheter som han mottagit från Indien genom Ophirs kung, Hiram och kanske Sheba. Hans ring, vanligen känd som ”Salomos sigill” och mycket beryktad för sitt inflytande över de skilda slagen av djinner och demoner i alla populära legender, är också av hinduiskt ursprung.

Medan pastor Samuel Mateer vid Londons Missionssällskap, skriver om den pretentiösa och motbjudande skickligheten hos ”djävulsdyrkarna” från Travancor, hävdar han sig samtidigt ha en mycket gammal handskriven bokrulle i sin ägo på det malayalim språket, om magiska besvärjelser och trollformler, vilka ger anvisningar om hur man verkställer en stor mängd olika syften. Naturligtvis, tillägger han ”är många av dessa, skrämmande, i sina illvilligheter och obsceniteter” och infogar ett faksimil i sitt arbete, bestående av några amuletter präglade med magiska siffror och mönster. Vi återfinner bland dem, en, med följande inskrift: ”För att undanröja skakningar
___________________________________

* Josefus: ”Antiquities”, vol. viii., c. 2, 5.

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 136                                                                                         ISIS SLÖJA. sidan 136

uppkomna vid demonisk besatthet – rista in den här siffran på en växt, som har mjölkaktig juice och kör en nål genom den; då kommer skakandet att upphöra.” * Illustrationen visar det identiska Salomos sigill, eller kabbalisternas tvåfaldiga triangel. Fick hindun den från den judiska kabbalisten, eller den senare från Indien, från arvet av sin stora kungliga kabbalist, den vise Salomo? † Dock lämnar vi nu den här oväsentliga dispyten för att fortsätta med den mera intressanta frågan om det astralljuset och dess okända egenskaper.

Medan vi alltså utgår ifrån att denna mytiska kraft är Eter, ska vi fortsätta med att undersöka hur väl vetenskapen kände till den.

Angående de olika solarstrålarnas skiftande verkningar, anmärker Robert Hunt, F.R.S. i sin, Researches on Light in its Chemical Relations, att:

“De strålar som alstrar mest ljus – de gula och oranga – kommer inte att åstadkomma en färgförändring i en silverklorid”; medan ”de strålar som har den minst illuminerande kraften – de blåa och violetta – åstadkommer den största förändringen och under oerhört kort tid... De
___________________________________

* The Land of Charity, sid. 210.

† De påståenden från vissa ”adepter,” som inte stämmer överens med de från den alltigenom judiska kabbalans efterföljare och som visar att den ”hemliga läran” haft sitt ursprung i Indien, varifrån den hämtades till Kaldén och senare övergick till de hebreiska ”Tanaim” styrks i förbigående genom de kristna missionärernas forskning. Dessa gudfruktiga och skolade resenärer har av misstag kommit till vår undsättning. Doktor Caldwell, i sin ”Comparative Grammar of the Dravidian Languages”, sid. 66, och doktor Mateer, i sin ”Land of Charity”, sid. 83, stöder fullständigt våra försäkranden om att den ”vise” kung Salomo fick hela sin kabbalistiska lärdom från Indien, vilket den ovangivna magiska illustrationen väl visar. Den förstnämnde missionären är angelägen om att visa på att mycket gamla och jättelika exemplar av apbrödsträdet, vilket inte som det kan tros, är inhemskt för Indien, utan tillhör den afrikanska jordmånen och som endast ”återfinns vid skilda forntida platser för handelsutbyte med främmande länder (vid Travancore), kan, såvitt vi vet”, tillägger han, ”ha introducerats i Indien och planterats av kung Salomos tjänare.” Det andra beviset är ännu mera slutgiltigt, säger doktor Mateer i sitt kapitel om Travcores naturliga historia: ”Det finns ett märkligt fakta förbundet med namnet på den här fågeln (påfågeln), vilket kastar ett visst ljus över historien i Den Heliga Skriften. Kung Salomo sände sin flotta till Tarshish (Första Konungaboken, 10:22), vilken återvände vart tredje år och hade med sig ’guld och silver, elfenben och apor och påfåglar.’ Nu är det så att det ord som används i den Hebreiska Bibeln för påfågel är ’tukki’ och eftersom judarna naturligtvis inte hade något ord för dessa fina fåglar, förrän de importerats till Judeen, av kung Salomo, råder det inget tvivel om att ’tukki’ helt enkelt är det gamla tamilska ordet ’toki’, benämningen på en påfågel. Apan kallas även på hebreiska “koph” vars indiska ord är “kaphi”.  Elfenben, har vi sett, finns i överflöd i södra Indien och guld distribueras i stor utsträckning längs med floderna på västkusten. Alltså hänsyftade ”Tarshish” tveklöst på Indiens västra kust och Salomos skepp var forntida ’ostindiefarare’.” Och dessutom, kan vi tillägga, fick kung Salomo och hans vän Hiram, ansedd frimurare, förutom ”guldet och silvret och aporna och påfåglarna,” sin ”magi” samt ”visdom”, från Indien.


_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 137                                     VÅG-TEORIN MISSKREDITERAD. sidan 137

 gula glasen blockerar knappast något ljus; de blåa glasen kan vara så mörka att de endast tillåter en mycket liten andel ljus att tränga igenom.”

Och ändå kan vi se att både växt- och djurlivet under den blåa strålen, ger uttryck för en ohämmad utveckling, medan de under den gula strålen, i motsvarande mängd, hämmas. Hur är det möjligt att redogöra tillfredsställande för detta med någon annan hypotes än att både djur- och växtliv är olikartat modifierade elektromagnetiska fenomen, än så länge okända i sina fundamentala principer?

Hunt finner att vågrörelseteorin inte kan tjäna som förklaring åt resultaten i hans experiment. David Brewster, visar i sin Treatise on Optics, att ”växtrikets färger uppstår... genom en specifik attraktion som partiklarna i dessa växtkroppar utövar på de olikfärgade ljusstrålarna” och att ”de färgade vätskorna i plantan fulländas genom solens ljus, att växtkropparnas färger förändras, etc...” och anmärker, det inte vara lätt att medge ”att sådana effekter kan åstadkommas genom den blotta strålningen av ett eteriskt hjälpmedel.” Och han tvingas resonera, tillägger han, ”på grund av den här kategorin fakta, som om ljus vore materiellt (?).” Professor Josiah P. Cooke vid Harvarduniversitetet, säger, att han ”inte kan hålla med... de som ser på teorin om ljusets vågrörelse, som en etablerad princip inom vetenskapen.” * Herschels doktrin, att ljusets intensitet till följd av varje vågrörelse, ”är som det omvända förhållandet till kvadraten på avståndet från den lysande kroppen”, skadar, ifall korrekt, åtskilligt, om inte tar död på vågrörelseteorin. Att han har rätt bevisades upprepade gånger genom experiment med fotometrar; och även om den mer och mer kommit att ifrågasättas, hålls vågrörelseteorin fortfarande vid liv.

Eftersom general Pleasonton från Philadelphia, tagit på sig att bekämpa den anti-pytagoreiska hypotesen och tillägnat den en hel volym, gör vi inte bättre än att hänvisa läsaren till hans senaste arbete om the Blue Ray, etc. Vi lämnar Thomas Youngs teori, som enligt Tyndall, ”placerade ljusets vågrörelseteori på en obeveklig grund”, att hålla stånd i sällskap med den experimentelle forskaren från Philadelphia, om den kan.

Den moderna magikern Eliphas Levi, beskriver det astralljuset i följande mening: ”Vi har sagt att för att kunna förvärva magiska krafter, är två ting nödvändiga: att frigöra viljan från allt slaveri och att bruka den med kontroll.”

Den högsta viljan representeras i våra symboler av den kvinna som krossar ormens huvud och av den skimrande ängel som tvingar draken och håller honom under sin fot och spjut; det storartade magiska hjälpmedlet, ljusets tvåfaldiga ström, jordens levande och astrala eld, har åskådliggjorts i de forntida teogonierna genom ormen, med ett huvud
___________________________________

* Cooke: ”New Chemistry,” p. 22.

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 138                                                                                                 ISIS SLÖJA. sidan 138

av en oxe, bagge eller en hund. Den är kaducéens tvåfaldiga orm, den är Moseböckernas Gamla Orm, men den är även Mose kopparorm, tvinnad runt taukorset, det vill säga, den fortplantande lingha. Den är också geten under häxsabbaten och Tempelherreordens Baphomet; den är gnostikernas Hylé; den är ormens dubbla svansparti som formar benen på soltuppen Abraxas; slutligen, är den Eudes de Mirvilles, Djävul. Men i själva verket är det den blinda kraft som själarna har att besegra för att frigöra sig själva från jordens band; för ifall deras vilja inte befriar ”dem från denna fatala attraktion, kommer de att absorberas i den ström vars kraft skapade dem och kommer att återvända till den centrala och eviga elden.”

Detta sista kabbalistiska bildliga uttryck, bortsett från dess märkliga språkbruk, är exakt det som användes av Jesus; och i hans förnuft kan det inte ha haft någon annan innebörd än det som gnostikerna och kabbalisterna tillskrev det. Senare uttolkade de kristna teologerna det annorlunda och med dem blev det helvetesläran. Ordagrant, betyder det dock helt enkelt vad som uttrycks – astralljuset, eller alstraren och förstöraren av alla former.

”Alla magiska processer”, fortsätter Levi, ”består i att befria sitt själv från den Forntida Ormens oro; sedan att placera foten på dess huvud och styra den enligt operatörens vilja. ’Åt dig vill jag giva,’ säger Ormen i den evangeliska legenden, ’makten över allt detta med dess härlighet, om du alltså tillbeder inför mig.’ Den invigde borde svara honom, ’jag kommer ej att falla ned, men du skall krypa invid mina fötter; du kan ge mig intet, men jag skall dra nytta av dig och taga vadhelst jag önskar. Ty Jag är din Herre och Mästare!’ Detta är den verkliga innebörden av det tvetydiga svar som Jesus gav frestaren... Följaktligen är inte Djävulen en Entitet. Det är en kringvandrande kraft såsom namnet antyder. En odisk eller magnetisk ström som formar en kedja (en cirkel) bestående av fördärvliga viljor, torde skapa denna onda ande som evangelierna kallar härskara och som tvingar en svinhjord i havet – en annan evangelisk allegori som visar på hur låga naturer kan drivas huvudstupa av de blinda krafter som satts i rörelse av villfarelse och synd.” *

I sitt omfattande arbete om den mänskliga naturens mystiska manifestationer, har den tyska naturalisten och filosofen, Maximilian Perty ägnat ett helt kapitel åt de Moderna formerna av magi. ”Det magiska livets manifestationer”, säger han i sitt förord, ”vilar delvis på en ganska annorlunda tingens ordning än den natur vi sätter i samband med tid, rymd och orsakssamband; dessa manifestationer kan endast experimenteras med i mycket liten omfattning; de kan inte manas fram efter vår godtyckliga vilja, men kan observeras

___________________________________

* Eliphas Levi: ”Dogme et Rituel de la Haute Magie”.

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 139                                                                   FAKIRENS UNDERVERK. sidan 139
                                                                                  
och noggrant åtföljas, närhelst de uppträder under vår närvaro; vi kan endast gruppera dem genom eventuella likheter, under särskilda avdelningar och därigenom härleda generella principer och lagar.” För professor Perty, som uppenbarligen tillhör Schopenhauers skola, är följaktligen möjligheten och naturligheten i det fenomen som ägde rum i fakiren Kavindasamis närvaro och som finns beskrivet av orientalisten Louis Jacolliot, fullt ut bevisat via den där principen. Fakiren var en man som genom det totala underkuvandet av det materiella i sitt kroppsliga system, har uppnått det tillstånd av renhet varigenom anden närapå blir befriad från sitt fängelse* och kan åstadkomma underverk. Hans vilja, för att inte säga, hans enkla önskan, har blivit kreativ kraft och kan kommendera elementen och krafterna i naturen. Hans kropp utgör inte längre något hinder för honom; han kan därför kommunicera ”från själ till själ, ande till ande.” Under hans förlängda handflator, kommer ett frö, vilket är okänt för honom (eftersom Jacolliot valt ut det på måfå bland en rad olika frön i en väska och själv planterat det i en blomkruka efter att ha märkt det), gro ögonblickligen och drivas upp genom jorden. Medan den under mindre än två timmars tid utvecklas till en storlek och höjd som kanske under normala förhållanden skulle ha krävt åtskilliga dagar eller veckor, växer den mirakulöst upp rakt framför ögonen på den förbluffade experimentelle forskaren och upprör gäckande, varje accepterad formel inom botanik. Är detta ett mirakel? Långt därifrån; det skulle kanske kunna vara ett, om vi antog Websters definition att ett mirakel är ”varje händelse som står i motsatsförhållande till den etablerade konstitution och de rådande normala förhållandena – en avvikelse från naturens kända lagar.” Men är våra naturalister beredda att stödja påståendet att vad de en gång under observation slagit fast, är ofelbart? Eller att de känner till varenda lag i naturen? I detta fall är ”miraklet” endast en aning mera iögonfallande än de välkända experimenten av general Pleasonton från Philadelphia. Medan växtligheten och den fruktbärande förmågan hos hans vinrankor stimulerades med en otrolig aktivitet med hjälp av det artificiella violetta ljuset, åstadkom det magnetiska fludiumet som emanerade från fakirens händer ännu mera intensiva och snabba förändringar i de vitala funktionerna hos de indiska plantorna. Det attraherade och drog samman fröets akasha, eller livsprincip.† Hans magnetism, vilken rättade efter hans vilja,

___________________________________

* Platon syftar på en ceremoni som var i bruk under Mysterierna, under vars föreställning nybörjaren undervisades om att människorna under detta liv befinner sig i ett slags fängelse och blev instruerade i hur man tillfälligtvis kunde fly bort från detta. Som brukligt är, förvanskade de alltför skolade översättarna intrycket av denna passage, dels för att de inte kunde förstå den och dels för att de inte ville det. Se Faidon § 16 och dess kommentarer av Henry More, den välkände mystiska filosofen och platonisten.

† Akasha är ett ord på sanskrit som betyder himmel, men det betecknar även den ouppskattbara och ogripbara livsprincipen – det astrala och himmelska ljuset som ingått en förening och där båda två utgör anima mundi och bildar människans själ och ande; det himmelska ljuset bildar hans [.......nou];”,[....... pneuma], eller gudomliga ande och den andra

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 140                                                                                               ISIS SLÖJA. sidan 140

drog upp akashan genom plantan i en koncentrerad ström mot hans händer och genom att vidmakthålla ett oavbrutet flöde avseende den tidsrymd som fordrades, byggdes livsprincipen i plantan upp, cell för cell, lager efter lager med extraordinär aktivitet, tills arbetet blivit utfört. Livsprincipen är bara en blind kraft som lyder en kontrollerande influens. Enligt naturens vanliga gång, skulle den ha koncentrerats och styrts med en specifikt fastställd hastighet av plantans protoplasma. Hastigheten skulle ha kontrollerats av de rådande atmosfäriska förhållandena; dess växtförmåga skulle ha varit snabb eller långsam och stjälk eller blomhuvud, stå i proportion till mängden ljus, hetta och fukt för rådande säsong. Men fakiren kommer till naturens hjälp med sin kraftfulla vilja och ande som är renad från kontakten med materia* och förtätar, så att säga, plantans livsessens i riktning mot dess embryo och tvingar den att mogna i förtid. Denna blinda kraft som är totalt underkastad hans vilja, lyder den slaviskt. Om han valde att föreställa sig plantan som ett monster, skulle den lika säkert bli ett sådant, lika normalt som om det vore dess naturliga skepnad; för den konkreta föreställningen – slav till den subjektiva modell som dragits upp av fakirens föreställningsförmåga – är tvingad att följa originalet in i minsta detalj, liksom konstnärens hand och pensel följer den bild som de kopierar från hans förnuft. Fakir-besvärjarens vilja bildar en osynlig men likväl, för den, perfekt objektiv matris, inom vilken växtens materia kan överlämna sig själv och anta den fixerade formen. Viljan skapar; för vilja i rörelse är kraft och kraft frambringar materia.
___________________________________

bildar hans [..... fuch], själ eller astrala ande. De tyngre partiklarna från den senare, inleder tillverkningen av hans yttre form – kroppen. Akasha är det mystiska fluidum som av den skolastiska vetenskapen kallades “den överallt genomsyrande etern”; den ingår i alla magiska verksamheter i naturen och åstadkommer mesmeristiska, magnetiska och spirituella fenomen. I Syrien, Palestina och Indien betydde As, himmel, liv och sol på en och samma gång; solen ansågs av de forntida vise vara vårt universums stora magnetiska källa. Det mjukare uttalet av detta ord var Ah – säger Dunlap, för “s: et mjukas ideligen upp till ett h, från, Grekland till Calcutta.” Ah är Iah, Ao och Iao. Gud förtäljer Mose att hans namn är ”Jag är” (Ahiah), en fördubbling av Ah eller Iah. Ordet ”As” Ah eller Iah betyder liv, existens och är uppenbarligen roten till ordet akasha, vilket i Hindustan uttalas ahasa, livsprincipen eller Gudomligt livgivande fluidium eller medium. Det är det hebreiska ruah och betyder ”vind” andningen, luften i rörelse eller ”rörlig ande” enligt Parkhursts Lexicon; och är identiskt med Guds ande som svävar över vattnet.

* Kom ihåg att Kavindasami fick Jacolliot att svära på, att han varken skulle närma sig eller röra vid honom under den tid då han var försatt i trans. Den allra minsta kontakt med materia skulle ha paralyserat agerandet hos den befriade anden, vilken, ifall vi tillåts använda en sådan opoetisk jämförelse, skulle ha återvänt till sin boning, likt en förskrämd orm och dra åt svångremmen vid närmandet av vilken som helst främmande substans. I vissa fall kan ett sådant här bryskt avbrott få anden att dra sig tillbaka (ibland bryts helt plötsligen den känsliga sträng som förbinder den med kroppen) döda det subjekt som befinner sig i trans. Gå till baron de Potets och Puysegurs åtskilliga arbeten beträffande denna fråga.

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 141                                                  DEN HINDUISKA PLANTANS VÄXT-TRICK.  sidan 141
                                                     .
Ifall vissa personer motsätter sig förklaringen, på grund av det faktum att fakiren under inga omständigheter skulle kunnat skapa sig en modell i sin egen föreställningsvärld av den typ av frö som valts ut för experimentet eftersom Jacolliot höll honom okunnig om detta; för dessa kommer vi att svara att en människas ande är lik sin Skapares – till sin essens, allvetande. Medan fakiren befann sig i sitt naturliga tillstånd visste han inte och kunde inte veta om det var ett frö från en melon, eller ett frö från någon annan planta; men väl i trans, det vill säga, kroppsligen död till det yttre – upplevde anden, inför vilken det varken existerar avstånd, materiella hinder eller tidsrymd, inga svårigheter med att varsebli melonfröet, oavsett om detta låg begravt i blomsterkrukans lera, eller återspeglades från det verklighetstrogna bildgalleriet i Jacolliots hjärna. Alla våra visioner, varsel och andra psykologiska fenomen som existerar i naturen, styrks genom de ovannämnda fakta.

Och nu, kan vi kanske lika så väl omgående, bemöta en annan överhängande invändning. Indiska gycklare säger till oss, kan utföra samma sak och lika skickligt som fakiren, ifall vi har tilltro till vad nyhetstidningar och resenärer återberättar. Utan tvekan är det så; och dessutom, lever dessa kringresande gycklare varken ett renlärigt liv eller betraktas som heliga av någon enda; varken av främlingar eller av sitt eget folk. I allmänhet är de FRUKTADE och avskydda av de infödda, för de är svartkonstnärer; människor som praktiserar svartkonst. Medan en sådan helig man som Kavindasami endast begär hjälp från sin egen gudomliga själ, nära sammanbunden med astralsjälen, samt understöd från endast ett fåtal kända pitris – rena eteriska varelser som samlas kring sin utvalda broder i köttet – kan svartkonstnären bara till sin hjälp räkna med den klass av andeväsen som vi igenkänner som elementaler. Lika attraherar lika; och girighet efter pengar, orena syften och själviska åskådningar, kan inte attrahera några andra andar än de som de hebreiska kabbalisterna känner som klippoth, innevånare i Asiah, den fjärde världen och de österländska magikerna som afriter eller elementar missödesandar eller devor [devs].

Följande visar hur en engelsk tidning beskriver det häpnadsväckande tricket hos en framväxande planta när det utförs av indiska gycklare:

”Gycklaren placerade nu ut en tom blomkruka på golvet och anhöll om att hans kamrater skulle få gräva upp lite mylla från den lilla bit mark som fanns nedanför. Tillstånd beviljades och mannen gick iväg och återkom två minuter senare med en liten mängd ny jord, samlad i en flik på hans chador som hälldes i blomkrukan och lätt pressades ned. Medan gycklaren tog fram en torr mangokärna ur sin väska och skickade runt den bland sällskapet så att de kunde undersöka den och själva förvissa sig om att den verkligen var vad den tycktes vara, gröpte han ur lite jord från blomkrukans mitt och placerade kärnan i hålet. Han vände sedan försiktigt över lite jord och efter att ha hällt på lite vatten över ytskiktet, skymde han sikten för blomkrukan

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 142                                                                                               ISIS SLÖJA. sidan 142

genom ett lakan som kastades över en liten trekant. Och nu, mitt under ett korus av röster och ett rat-ta-ta ackompanjemang från tamburinen, började kärnan gro; strax därpå drogs en del av tygstycket åt sidan och visade upp det späda skott som bestod av två långa blad, med en svart-brunaktig färg. Skynket drogs åter för och åkallan återupptogs. Det dröjde dock inte länge förrän skynket drogs åt sidan en andra gång och man kunde då se att de två första bladen gett plats åt åtskilliga fler gröna blad och att plantan nu var nio eller tio tum hög. En tredje gång och bladverket var mycket tjockare, det unga trädet var omkring tretton till fjorton tum högt. En fjärde gång och det lilla miniatyrträdet var nu ca arton tum högt och hade tio eller tolv mangos, av en valnöts storlek, som hängde utspritt över grenarna. Slutligen efter en tidsrymd av tre eller fyra minuter togs skynket bort helt och hållet och frukten, som nu hade en perfekt storlek, om än inte mogen, plockades och räcktes över till åskådarna och visade sig efter att ha provsmakats, vara milt syrliga och nästan mogna.”

Vi kan tillägga att vi bevittnat samma experiment i Indien och Tibet och mer än en gång tillhandhöll vi blomkrukan själva genom att tömma ut en gammal tenn låda med Liebig extrakt. Vi fyllde den med jord, med våra egna händer och planterade en liten rot i den som besvärjaren räckte oss och under hela den tid som experimentet pågick lyfte vi aldrig blicken från lådan, vilken placerades i vårt eget rum. Resultatet blev undantagslöst detsamma som redogjorts för ovan. Kan någon läsare föreställa sig att en illusionist skulle kunna utföra samma manifestation under samma förhållanden?

Den lärde Orioli, korresponderade ledamot vid Franska Institutet, presenterar ett antal fall, vilka uppvisar underbara verkningar som kan åstadkommas av mesmeristernas viljekraft som inverkar på den osynliga Proteus. ”Jag har sett”, säger han, ”vissa personer, som helt enkelt genom att uttala specifika ord, kunnat hejda vilda tjurar och hästar under besinningslösa förlopp och upphäva en pils snabba färd under sin bana genom luften.” Thomas Bartholini bekräftar detsamma.

Du Potet uttrycker: ”När jag drar upp den här konturen på golvet med krita eller träkol... fäster sig självmant en glans, en låga, på den. Strax därefter drar den till sig den person som närmar sig den: håller honom kvar och hänför honom... och det är meningslöst för honom att försöka korsa linjen. En magisk kraft förmår honom att stå stilla. Efter en litet ögonblick ger han vika och ger ifrån sig snyftningar... Orsaken står inte att finna hos mig, den finns helt och hållet i det kabbalistiska tecknet; att bruka våld vore förgäves.” *

Under en serie anmärkningsvärda experiment som utfördes av Regazzoni

___________________________________

* La Magie Devoilée, sid. 147.

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 143                                  REGAZZONIS MESMERISKA EXPERIMENT  sidan 143
                                                            .
i Paris, den 18 maj 1856, i närvaro av vissa välkända franska fysiker som kallats samman under en kväll, drog Regazzoni med sitt finger upp konturerna av en imaginär kabbalistisk linje på golvet, över vilken han gjorde några snabba strykningar. Det blev överenskommet att de mesmeristiska subjekten som valts ut av undersökarna och av den experimentella kommittén, samtliga främlingar för honom, skulle föras in i rummet med förbundna ögon och fås att gå emot linjen utan att ett ord skulle yttras som kunde indikera vad som förväntades av dem. Subjekten rörde sig intet ont anande tills de kom fram till den osynliga barriären, då deras fötter, såsom beskrivits, ”klibbar fast i golvet som om de plötsligen blivit infångade och fastnitade, samtidigt som deras kroppar drivs framåt av fartens snabba impuls, faller ned och slår i golvet. Den plötsliga stelheten i deras lemmar var likt ett fruset lik och deras hälar var fastrotade med matematisk precision på den ödesdigra linjen!” *

Under ett annat experiment blev det överenskommet att medan en av fysikerna skulle ge ifrån sig en specifik signal i form av ett ögonkast, skulle flickan med de förbundna ögonen fås att falla omkull som om hon träffats av blixten genom det magnetiska fluidum som utgick från Regazzonis viljekraft. Hon placerades på ett visst avstånd från magnetisören; signalen gick ut och omedelbart föll subjektet omkull utan att ett ord blivit uttalat eller någon gest utförd. Ofrivilligt sträckte en av åskådarna ut handen som för att fånga upp henne; men Regazzoni utropade med en dundrande röst; ”Rör henne inte! Låt henne falla; ett magnetiserat objekt skadas aldrig under fall.” Des Mousseaux, som berättar historien, säger att ”marmor inte kunna vara mera fast än vad hennes kropp var; hennes huvud rörde inte vid golvet; hennes ena arm forttsatte vara utsträckt i luften; det ena benet var upplyft medan det andra låg horisontellt. Hon fortsatte att vara i den här onaturliga positionen under en icke-angiven tid. En bronsstaty ter sig mindre stel.” †

Alla de effekter som bevittnats under de offentliga föreläsarnas experiment med mesmerism, framfördes perfekt av Regazzoni och utan att något enda ord blivit yppat för att indikera vad subjektet skulle göra. Han åstadkom med sin tysta vilja, till och med, de mest överraskade effekter på individer som var totalt okända för honom. Anvisningar som viskades i Regazzonis öra av kommittén, åtlyddes omedelbart av subjekten, vars öron var fyllda med bomull och vars ögon, var förbundna. För att inte säga, att det i vissa fall inte ens var nödvändigt för dem att uttrycka vad de önskade till magnetisören, för deras egna mentala önskningar blev åtlydda fullkomligt naturenligt.

Experiment av liknade slag utfördes av Regazzoni i England på ett avstånd av trehundra steg från det subjekt som anförtrotts
___________________________________

* Magie au XIXme Siècle, sid. 268.           

† Ibid.

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 144                                                                                               ISIS SLÖJA. sidan 144

honom. Jettatura, eller det onda ögat, är ingenting annat än riktningen på detta osynliga fluidium, som laddats med ondsint vilja och hat från en person till en annan och som sänds ut med avsikt att skada denne. Den kan lika väl användas med goda eller onda avsikter. I det förstnämnda fallet är det magi; i det senare, svartkonst.

Vad är VILJAN? Kan den ”exakta vetenskapen” ge besked? Vad består naturen av hos det där intelligenta, ogripbara och kraftfulla någonting, som överlägset styr över all inaktiv materia? Den stora Universella Idén vill och kosmos uppstod i sin existens. Jag vill och mina lemmar lyder mig. Jag vill och min tanke färdas genom rymden som inte existerar för den, omsluter kroppen på en annan individ som inte är någon del av mig själv, tränger igenom hans porer och undantränger hans egna förmågor, om de är svagare, tvingar honom till ett förutbestämt agerande. Den agerar likt fluidet i ett galvaniskt batteri på ett liks lemmar. Attraktionens och repulsionens mystiska effekter, är de omedvetna krafterna hos den viljan; tjuskraft, en sådan vi ser utövad av vissa djur, av ormar över fåglar till exempel, är ett medvetet agerande av dem och ett resultat av tanken. När sigillack, glas och bärnsten gnids, det vill säga, när den latenta hetta som finns inom varje substans väcks till liv, attraheras lätta kroppar; eftersom de omedvetet utövar viljan; för oorganisk, såväl som organisk materia, äger en partikel av den gudomliga essensen inom sig, oavsett hur oändligt liten den än må vara. Och hur skulle det kunna förhålla sig annorlunda? Trots att den under sin utveckling, från begynnelse till slut, kan ha passerat genom miljontals skilda former, måste den för alltid behålla sin frö-punkt, bestående av den pre-existerande materian, vilken är Gudomlighetens första manifestation och emanation. Vad består då den här oförklarliga attraktionskraften av annat än en atomisk portion av den essens som forskare och kabbalister likvärdigt igenkänner som ”livsprincipen” – akasha? Om vi tar för givet att den attraktion som utövas av dylika kroppar, kan vara blind; kan vi medan vi stiger högre upp i skalan av organiska varelser i naturen finna att den här livsprincipen utvecklar egenskaper och färdigheter som för var pinne på den ändlösa stegen, blir mera uttalade och markerade. Människan, som är den mest fulländade av alla organiserade varelser på jorden, hos vilken materia och ande – det vill säga, viljan – är som mest utvecklad och kraftfull, tillåts ensamt att sätta igång en medveten impuls hos den princip som emanerar från henne; och endast hon, kan till det magnetiska fluidet tilldela motsatta och olikartade impulser, utan begränsningar rörande inriktningen. ”Hon vill”, säger Du Potet, ”och organiserad materia lyder. Den har inga poler.”

Doktor Brierre de Boismont granskar i sitt arbete, On Hallucinations, en mängd underbara visioner, uppenbarelser och extaser, allmänt kallade hallucinationer. ”Vi kan inte förneka”, säger han, ”att vi under vissa sjukdomstillstånd ser utvecklandet av en kraftig överstimulering av känsligheten vilken ger sinnena en häpnadsväckande skarp förnimmelseförmåga. Följaktligen kommer vissa individer kunna förnimma på avsevärda avstånd, andra kommer att tillkännage annalkande individer som verkligen är på väg även om de närvarande varken kan se eller höra att de kommer.” *
 

 Forts på kapitel 5


länk till Översättarnas fotnoter, kommentarer och tillägg (på gång)
Isis Unveiled volym 1
_____________________________________________

länk till Huvudindex
Isis Unveiled volym 1
_____________________________________________

 | till Helena Blavatsky  Online | till ULTs hemsida |

Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö     
Uppdaterad