8A

Den Avslöjade Isis
Online

Kapitel 4
Första avsnittet, sidorna 99-113
ISIS SLÖJA
 
© 2012 Online Teosofiska Kompaniet Malmö 

 Första Volymen.

”OFELBARHETEN” I MODERN VETENSKAP.
______________________________________________

KAPITEL IV.

TEORIER ANGÅENDE FYSISKA FENOMEN. 

Teorier  av de Gasparin… 100
       ’’    av Thury… 100
       ’’    av des Mousseaux, de Mirville… 100
       ’’    av Babinet… 101
       ’’    av Houdin… 101
       ’’    av MM. Royer och Jobart de Lamballe… 102
Tvillingarnas ’’omedvetna cerebrala tänkande’’ och ’’omedvetna buktalarkonster’’. 105
Teorier  av Crokes… 112
       ’’    av Faraday… 116
       ’’    av Chevreuil… 116
Mendeleyeffs kommission från 1876…117
Själslig blindhet… 121

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 99                                                                        ISIS SLÖJA. sidan 99
 

 ISIS SLÖJA

KAPITEL 4.

”Jag väljer ut Emersons ädlare del, där han efter skiftande självbedrägerier, utropade,
’jag åtrår Sanningen.’ Hjältemodets sanna glädje uppsöker den, vars hjärta verkligen är kompetent nog att uttrycka detta.” – TYNDALL.

”Ett vittnesmål är tillräckligt när det vilar på:
1:a. Ett stort antal mycket känsliga vittnen vilka är överens att de gjort noggranna iakttagelser.
2:a. Vilka är sunda, kroppsligt och mentalt.
3:e. Vilka är opartiska och osjälviska.
4:e. Vilka enhälligt är överens.
5:e. Vilka dyrt och heligt bekräftar fakta” – VOLTAIRE, Dictionnaire Philosophique.


Greve Agenor de Gasparin är en hängiven protestant. Hans kamp med des Mousseaux, de Mirville och andra fanatiker var långa och bitska, vilka placerade merparten av de spiritualistiska fenomenen vid Satans dörrpost. Två volymer med över femtonhundra sidor är resultatet, vilka styrker verkningarna, förnekar orsaken och använder sig av övermänskliga krafter för att dikta upp varje annan tänkbar förklaring som går att uppbåda, hellre än den sanna.

Den allvarliga tillrättavisning som togs emot av Journal des Debats från de Gasparin, lästes av hela det civiliserade Europa*  Efter att denna gentleman minutiöst hade beskrivit oändligt många manifestationer som han själv varit vittne till, föreslog denna tidskrift mycket oförskämt, att de franska myndigheterna skulle skicka alla de – som efter att ha läst Faradays fina analyser av de ”andliga hallucinationerna” och som insisterade på att ha tilltro till detta självbedrägeri – till dårhuset för obotliga. ”Se upp”, skrev de Gasparin till svar, ”representanterna för de exakta vetenskaperna är på väg att bli . . . våra dagars inkvisitörer. . . Sanningar är starkare än högre akademiska studier. Fastän avvisade, förnekade, hånade, är de inte desto mindre sanningar och de existerar.” †

Följande bekräftelser på fysiska fenomen, vilka bevittnats av honom själv och professor Thury, förekommer i Gasparins omfattande arbete.

”Forskarna har ofta iakttagit att bordens ben, så att säga, verkat vara fastlimmade i golvet och att de oavsett de närvarandes upphetsning, vägrar förflytta sig från sina positioner. Vid andra tillfällen har de sett borden levitera på ett ganska kraftfullt sätt. De hörde med egna

___________________________________

*  ”Des Tablets”, vol I. sid 213

† Ibid, 216

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 100                                                                        ISIS SLÖJA. sidan 100
 

öron, höga, såväl som försiktiga knackningar, de förstnämnda hotade att skaka sönder bordet i bitar på grund av dess våldsamhet, de senare, så dämpade, att de knappast var förnimbara. . .

När det gäller LEVITATIONER UTAN BERÖRING, fann vi enkla och framgångsrika sätt att åstadkomma dem. . . . Och den typen av levitationer hänför sig inte till enstaka resultat. Vi har återskapat dem över TRETTIO gånger.* . . . En dag kan bordet vända sig och lyfta sina ben, bit för bit, dess vikt ökas genom att placera en man sittande ovanpå, som väger åttiosju kilo; en annan gång förblir bordet orörligt och orubbligt, trots att den placerade personen ovanpå bara väger sextio.† . . . Vid ett tillfälle använde vi viljan för att vända bordet upp och ner och det vände sig, med benen i luften, trots att våra fingrar aldrig nuddade vid det.”‡

”Det är helt klart, anmärker de Mirville, ”att en människa som upprepade gånger bevittnat sådana fenomen, inte skulle kunna acceptera den engelska fysikerns fina analys.”§

Alltsedan år 1850, har de principfasta katolikerna des Mousseaux och de Mirville, gett ut många volymer, vars titlar skickligt planerats för att attrahera allmänhetens uppmärksamhet. Från författarnas sida visas en mycket allvarlig oro, vilken de dessutom inte skyr några medel att dölja. Vore det möjligt att betrakta fenomenen som falska, skulle kyrkan i Rom aldrig ha sparat någon möda i att undertrycka dem.

Efter att båda sidor kommit överens om faktum och lämnat skeptikerna därhän, kunde folk enbart dela in sig i två sektioner: de som trodde på en direkt medverkan av djävulen och de som trodde på okroppsliga och övriga andar. Enbart det faktum att teologin i högre grad fruktade de avslöjanden som kunde komma genom det mystiska förmedlandet, än alla hotfulla ”konflikter” med Vetenskapen och de kategoriska förnekandena från de senare, borde ha öppnat ögonen på de mest skeptiska. Den romerska kyrkan har aldrig varit vare sig godtrogen eller feg, vilket i högsta grad bevisas av machiavellismen vilken understryker hennes hållning. Vad mer är, hon har aldrig bekymrat sig i någon nämnvärd grad över de klyftiga trollkarlar som hon visste med sig, var simpla mästare i trolleri. Robert Houdin, Comte, Hamilton och Bosco, sov säkert i sina sängar, medan hon förföljde sådana män som Paracelsus, Cagliostro och Mesmer, de hermetiska filosoferna och mystikerna – och effektivt förhindrade varje äkta manifestation av ockult slag, genom att döda medierna.

De som inte kan tro på en personlig djävul och på kyrkans dogmer måste ändå medge att prästerskapet har en hel del skarpsinnighet för

___________________________________

*  ”Des Tablets”, vol. I. sid. 48

† Ibid, sid. 24.

‡ Ibid, sid. 35.

§ De Mirville: ”Des Esprits,” sid. 26.

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 101                                                        BABINETS ”OMEDVETNA  BUKTALERI!”. sidan 101
 

att kunna förhindra ett äventyrande av hennes ofelbara rykte, genom den stora affär man gör av manifestationerna, som, om de är falska, oundvikligen måste komma att avslöjas en dag.

Men det bästa vittnesmålet för den här kraftens realitet gavs av trollerimästaren själv, Robert Houdin, som, medan att han blivit kallad som expert av Akademin till att bevittna de underbara klärvoajanta krafterna och enstaka felaktigheter hos ett bord, uttryckte: ” Vi trollkarlar gör aldrig misstag och min synskhet har ännu aldrig svikit mig.”

Den lärde astronomen Babinet var inte lyckosammare i sitt val av Comte, den berömde buktalaren, genom att vara den expert som skulle vittna mot de befallande rösternas och knackningarnas fenomen. Comte skrattade, om vi får lov att tro vittnena, rakt i ansiktet på Babinet, vid blotta påståendet av att knackningarna åstadkoms av ”omedvetet buktaleri!” Den sistnämnda teorin, som är en värdig tvillingsyster till omedveten hjärnaktivitet”, fick många av de mest skeptiska akademikerna att rodna. Dess absurditet var alltför uppenbar.

”Det övernaturligas problem”, säger de Gasparin, såsom det uppvisades under medeltiden och som det förhåller sig nu, står inte att finna ibland dessa vi tillåts förakta; dess vidd och storhet undgår inte någons uppmärksamhet. . . Allting hos det är djupt allvarligt, både det onda och det botbara, vidskeplighetens förnyade utbrott och den fysiologiska realitet som är ämnad att besegra det senare.”*

Vidare, uttalar han följande avgörande åsikt, vilken han kom fram till genom att ha blivit besegrad av de skilda manifestationerna, som han själv säger – ”De antal fakta som påstås göras i sanningens klara dagsljus, har ökat så mycket på sistone, att utav två konsekvenser så är en i fortsättningen oundviklig: antingen måste de naturliga vetenskapernas domän samtycka till en expandering, eller så kommer det övernaturligas domän att expandera så pass mycket att den överträder alla gränser. ” †

Bland den mängd böcker som är emot spiritualism och som härrör ur katolska och protestantiska källor, har inga åstadkommit en mera förförlig effekt, än verken från de Mirville och des Mousseaux: La Magie au XIXme Siecle – Moeurs et Pratiques des Demons – Hauts Phénoménes de la Magie – Les Mediateurs de la Magie – Des Esprits et de leurs Manifestations, etc. Dessa omfattar den mest encyklopediska biografi av djävulen och hans demoner som framträtt i form av enskild underhållning för de fromma katolikerna, alltsedan medeltiden.

Enligt författarna, var han  ”en lögnare och mördare alltsedan begynnelsen”, liksom den huvudsakliga drivkraften till spiritualistiska fenomen. Han hade varit överhuvudet inom hednisk teurgi under tusentals år; och

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 102                                                                        ISIS SLÖJA. sidan 102

det var han, återigen, uppmuntrad av det ökande antalet irrläror, otrohet och ateism, som hade återuppstått under vårt århundrade. Den Franska Akademin höjde sin röst under ett ramaskri av allmän indignation och monsieur de Gasparin uppfattade det till och med som en personlig förolämpning. ”Detta är en krigsförklaring, ett ’lyftande av sköldar’ ” – skrev han i sin omfattande bok av motargument. ”Monsieur de Mirvilles arbete är ett verkligt manifesto. . . . Jag skulle glädjas över att få se en strikt individuell åsikt uttryckt i det, men i sanning, det är omöjligt. Verkets framgång, dessa högstämda samgåenden, dagböckernas och författarnas trogna återgivanden av sällskapets teser, den solidaritet som inarbetats fullt ut mellan dem och hela den katolska kroppen. . . . Där allting går ut på att visa upp ett arbete som väsentligen är en gärning och som har ett värde som ett kollektivt arbete. Som det nu förhåller sig, kände jag att jag hade en plikt att uträtta något. . . . jag kände mig manad att plocka upp handsken. . . . och lyfta upp den protestantiska flaggan högt gentemot den ultramontanismiska kyrkofanan.”*

De medicinska fakulteterna, vilket man hade kunnat förvänta sig, antog den grekiska körens parti, upprepar som ett eko dessa skiftande protester emot de demoniska författarna,  Medico-Psychological Annals, vilka utgavs av doktorerna Brierre de Boismont och Cerise, publicerade följande: “Bortom dessa kontroverser mellan antagonistiska parter, fanns aldrig en författare i vårt land, som med ett mera utmanande jämnmod, vågade bemöta, . . . sarkasmerna, hånfullheten, mot det vi kallar, sunt förnuft; och vad som på samma gång tycks trotsa och utmana dundrande skrattsalvor och axelryckningar, anslår författaren en attityd och placerar fräckt sig själv framför medlemmarna i Akademin . . . riktar mot dem, vad han anspråkslöst benämner, sina Memoire on the Devil!” †

Visst var detta en skarp förolämpning mot akademikerna; men alltsedan år 1850 tycks dessa ha varit förutbestämda att utstå lidande gällande sitt övermod, i högre grad än de flesta av dem, förmår bära. Idéen att fästa de fyrtio ”Odödligas” uppmärksamhet på Djävulens upptåg! De utlovade hämnd och föreslog medan de slöt sig samman, en teori, som i absurditet överträffade till och med de Mirvilles demondyrkan! Dr. Royer och Jobart de Lamballe – båda celebriteter på sina håll – formade en allians och presenterade inför institutet, en tysk, vars klipskhet enligt eget yttrande, tillhandhöll nyckeln till båda lägrens alla knackningar och knäppningar. ”Vi rodnar” – anmärker markis de Mirville – ”att säga att hela tricket helt enkelt handlade om den upprepade omflyttningen av en av de muskulära senorna i benen. Stor demonstration av systemet under en fullbelagd sammankomst på institutet – och på ort och ställe . . . uttryckanden av akademisk tacksamhet inför denna intressanta kommunikation och några dagar senare, en fulltalig försäkran framförd till allmänheten av en professor från den medicinska
 
___________________________________

*  Vol ii. sid 524

† ”Medico-Psychological Annals,” Jan 1 1854.

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 103                                                       DJÄVULEN “TRONS PELARE” sidan 103

fakulteten, om att nu, när forskarna lagt fram sin uppfattning, hade mysteriet till slut blivit utrett!”*

Men dylika vetenskapliga förklaringar varken hindrade fenomenet från att i tysthet följa sin utstakade kurs, inte heller att de två författarna i demonologi , fortsatte med att lägga fram sina strikt ortodoxa teorier.

Under förnekanden om att kyrkan inte hade något att göra med hans böcker, gav des Mousseaux högtidligt åt Akademin, förutom sitt Memoire, följande intressanta och outgrundligt filosofiska tankar om Satan:

”Djävulen är Trons huvudpelare”. Han är en av de stora betydande personligheter vars liv är allierad med kyrkan; och förutom hans tal som genljöd så triumfartat från Ormens mun, hans medium, kunde inte människans fall ha ägt rum. Om det inte vore för honom, så skulle Försonaren, den Korsfäste Frälsaren bara vara den mest absurda bland de överflödiga och Korset, en förolämpning mot gott omdöme!” †

Låt oss komma ihåg att den här författaren endast består av det trogna ekot från kyrkan, vilken på liknande sätt förbannar den som förnekar Gud och den som hyser tvivel om Satans objektiva existens.

Men markis de Mirville för den här föreställningen om Guds partnerskap med Djävulen ännu längre. Enligt honom handlar det om en regelrätt kommersiell verksamhet, i vilken den äldre ”tysta partnern” får finna sig i att den aktiva affärsverksamheten i firman utförs så som den yngre följeslagaren finner lämpligt, vars dristighet och flit han drar nytta av. Vem skulle kunna hysa någon annan uppfattning efter att ha läst följande?

”Vid tidpunkten för denna, 1853 års andliga invasion, så nonchalant uppmärksammad, vågade vi oss på att uttala orden om en ’annalkande katastrof.’ Världen befann sig detta till trots, under ett fredligt tillstånd, men medan historien visar upp samma symptom under alla ödesdigra epoker, fick vi en föraning om de dystra verkningarna av en lag, som Goerres formulerat på följande vis: [vol. v., sid. 356.] ”Dessa mystiska andesyner har undantagslöst visat sig genom Guds stränga hand på jorden.’ ” ‡

Dessa gerillaaktiga tvister mellan prästerskapets förkämpar och den materialistiska Vetenskapsakademin, visar i överflödande mått hur lite den sistnämnde gjort för att utrota den blinda fanatismen även från de mycket välutbildades sinnelag. Uppenbarligen har vetenskapen varken erövrat eller nedtystat teologin, helt och hållet. Hon kommer enbart att kunna besegra henne den dag då hon nedlåter sig till att se något mer än bara hallucination och charlataneri i de andliga fenomenen. Men hur kan hon åstadkomma detta utan att göra en genomgående undersökning av det? Låt oss anta att före den tidpunkt

___________________________________

* De Mirville: Des Esprits, ”Constitutionnel,” Juni, 16, 1854.

† Chevalier des Mousseaux: ”Mæurs et Pratiques des D´´emons,” sid. x.

‡ De Mirville: Des Esprits,” sid 4.

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 104                                                                        ISIS SLÖJA. sidan 104


innan elektromagnetismen blivit offentligt erkänd, så hade dess upptäckare, Köpenhamnsprofessorn Oersted, lidit av en attack av vad vi kallar psykofobi, eller pneumafobi. Han lägger märke till att den ledning som gjorts strömförande, visar upp en tendens till att vrida om den magnetiska kompassnålen från dess naturliga position, till ett vertikalt läge i riktning mot strömmen. Anta dessutom att professorn i hög grad hört talas om vissa vidskepliga människor som hade använt dessa slags magnetiserade nålar till att samtala med osynliga intelligenser. Att de mottog signaler och till och med höll felfria samtal med dessa genom en sådan nåls rörelse [tippande] och som konsekvens därav plötsligt kände en vetenskaplig skräck och motvilja inför en sådan okunnig tro och sedan utan vidare, vägrade, att ha något att göra med en sådan nål. Vad skulle resultatet ha blivit? Elektromagnetismen hade kanske inte blivit upptäckt förrän nu och våra experimentella forskare skulle därigenom ha varit de huvudsakliga förlorarna.
 
Babinet, Royer och Jobert de Lamballe, alla tre medlemmar vid Institutet, utmärkte sig i synnerhet under den här kampen mellan skepticism och övernaturlighet och har med absolut säkerhet inte skördat några lagrar. Den berömde astronomen hade obetänksamt nog utsatt sig själv för fara på fenomenens slagfält. Han hade förklarat manifestationerna vetenskapligt. Men, medan han uppmuntrades av den fåfänga tron bland forskarna om att den nya epidemin inte klarade en ingående undersökning eller skulle överleva året ut, hade han den ännu större obetänksamheten att publicera två artiklar om dem. Som markis de Mirville mycket kvickt anmärker, ifall båda artiklarna blott hade den ringaste framgång i den vetenskapliga pressen, hade de, å andra sidan, ingen alls i dagspressen.
 
M. Babinet började med att a priori, acceptera rotationen och rörelserna hos möbeln, vars realitet han deklarerade vara ”hors de doute” [bortom allt tvivel]. ”Den här rotationen”, sade han, ”är kapabel att manifestera sig själv med en avsevärd mängd energi, antingen under en mycket hög hastighet, eller under ett starkt motstånd, när den uppmanas avstanna.” *

Nu kommer förklaringen från den här framstående vetenskapsmannen. ”Under tiden som bordet försiktigt knuffas av små överensstämmande stötar av de händer som är lagda ovanpå det, börjar bordet svänga från höger till vänster. . . . Vid det ögonblick då, efter ett större eller mindre dröjsmål, skapas en nervös ängslan i händerna, och när de små individuella knuffningarna blivit harmoniserade hos alla experimentella forskare, sätts bordet i rörelse.” †

Han finner det hela mycket enkelt, på grund av att ”alla muskulära rörelser hos kropparna bestäms av en tredje ordningens hävstänger, där stödjepunkten är väldigt nära den punkt där kraften verkar. Detta medför därför överföring av en
___________________________________

* Ibid. ”Revue des Deux Mondes” Januari 15, 1854, sid. 108.

† Detta är en repetition och variation av Faradays teori.

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 105                                                BABINETS PRATSTUND MED SIG SJÄLV sidan 105

 
hög hastighet till de rörliga delarna, genom det mycket lilla avstånd som den drivande kraften har att flöda. . . . Vissa individer häpnar över att se ett bord utsättas för ett agerande där åtskilliga överskådliga individer är på god väg att övervinna kraftfulla hinder, till och med bryta dess ben, när det helt plötsligt stoppas; men det där är mycket enkelt om vi tar hänsyn till kraften i de små överensstämmande aktionerna. . . . Än en gång, de fysiska förklaringarna erbjuder inga svårigheter.” *

I den här doktorsavhandlingen är det två resultat som klart uppvisas: verkligheten av de bevisade fenomenen och den skrattretande vetenskapliga förklaringen. Men Babinet kan gott kosta på sig att låta sig förlöjligas en smula; han vet, såsom en astronom, att mörka fläckar även återfinns på solens yta.
 
Det finns dock en sak, som Babinet alltid hårdnackat har förnekat, nämligen: svävandet av möbler utan beröring. De Mirville kommer på honom med att tillkännage att sådan levitation är omöjlig: ”helt enkelt omöjlig”, säger han, ”lika omöjlig som en evighetsmaskin är.” †

Vem kan ta på sig, efter en sådan deklaration, att hävda att ordet omöjlig uttalad av vetenskapen är säker?

Och borden började vicka och knacka, efter att ha valsat runt, pendlat och vänt sig. Knackningarna var ibland lika kraftfulla som pistolknallar. Vad innebär allt detta? Hör här: ”Vittnena och forskarna är buktalare!”

De Mirville hänvisar oss till Revue des Deux Mondes, i vilken det finns publicerat en mycket intressant dialog, påhittad av Babinet, som talar med sig själv, till sig själv, likt kabbalisternas kaldeiska En Sof: ”Vad har vi slutligen att säga om alla dessa fakta som står under vår uppsikt? Kan sådana knackningar åstadkommas? Ja. Svarar sådana knackningar på frågor? Ja. Vem åstadkommer dessa ljud? Medierna. Med vilka hjälpmedel? Med hjälp av buktalarnas vanliga akustiska metod. Men vi övertalades anta att dessa ljud kunde ha varit resultatet av knäckanden med tår och fingrar? Nej; för då hade de alltid utgått från samma punkt och så är inte fallet.”‡

”Och nu då”, frågar de Mirville, ”vad skall vi tro om amerikanarna och deras tusentals medier som åstadkommer samma knackningar inför miljontals vittnen?” ”Buktaleri, för att vara säkra”, svarar Babinet. ”Men hur kan du förklara en sådan omöjlighet?” Den enklaste sak i världen; hör här bara: ”Allt som var nödvändigt för att åstadkomma den första manifestationen i det första huset i Amerika, var en gatupojke som knackade på dörren hos en förbryllad medborgare, kanske med en blytung boll fäst i ett

___________________________________

* ”Revue des Deux Mondes,”, sid. 410.

†  ”Revue des Deux Mondes,” Januari ,1854, sid. 414.

‡ ”Revue des Deux Mondes,”, Maj 1, 1854, sid. 531.

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 106                                                                        ISIS SLÖJA. sidan 106

snöre, och om Weekman (den första troende i Amerika) (?) * när han för tredje gången tittade ut, inte hörde några skrattsalvor från gatan, är det på grund av den väsentliga skillnad som existerar mellan en fransk arab från gatan och en engelsk eller en transatlantisk, där den senare mer än nog är försedd med vad vi kallar en dyster munterhet, ”gaité triste.” †
 
Sannerligen, säger de Mirville i sitt berömda svar på attackerna från de Gasparin, Babinet och andra forskare: ”och på så sätt i enligt med vår stora fysiker, vänder sig borden mycket kvickt, följaktligen mycket energetiskt, bjuder också motstånd och som de Gasparin visat, de leviterar utan beröring. En präst uttryckte: ’Med en människas tre handskrivna ord, åtar jag mig att få honom hängd.’ Med de tre ovanstående raderna, åtar vi oss, i vår tur, att försätta jordklotets alla fysiker under den största förvirring, eller snarare revolutionera världen – om bara de Babinet, likt de Gasparin, vidtagit försiktighetsåtgärden att föreslå någon än så länge okänd lag eller kraft. För detta hade då täckt hela området.” ‡

Men det är i de anteckningar som innefattar ”fakta och fysiska teorier”, som vi återfinner höjdpunkten av Babinets pålitlighet och logik, såsom sakkunnig utredare på spiritualismens område.

Det tycks som om markis de Mirville i sin berättelse om de underverk som uppenbarade sig vid Presbytere de Cideville, ‡ mycket kraftigt slogs av otroligheten hos vissa faktaförhållanden. Om än verifierade inför juryn och fredsdomarna, bestod de av en så mirakulös natur, att det tvingade den demonologiska författaren att själv rygga tillbaka ifrån ansvaret att publicera dem.

Dessa fakta var som följer: ”Vid ett exakt ögonblick som blivit förutsagt av en svartkonstnär” – ett fall av hämnd – ”hördes en våldsam åsksmäll ovanför en av presbyteriumets skorstenar, varefter fluidumet genom den här passagen, sänkte sig ned under ett fruktansvärt oväsen och kastade omkull de troende, lika väl som skeptikerna (beroende på svartkonstnärens kraft) vilka fanns belägna vid elden för att värma sig; och som efter att ha fyllt rummet med en mängd fantastiska djur, återvände till skorstenen och steg åter upp och försvann efter att ha frambringat samma förskräckliga oväsen. ”För”, tillägger de Mirville, ”vi har redan försetts med en alltför riklig mängd fakta, drog vi oss tillbaka innan den här nya hemskheten lades till så mycket annat.” §

Men Babinet, som i likhet med sina lärda kollegor, vilka gjort sig lustiga över de två demonologiförfattarna och som dessutom var fast besluten, att påvisa det absurda i alla liknande historier, kände sig förpliktigad

___________________________________

* Vi översätter ordagrant. Vi är tveksamma om Weekman var den första undersökaren.

 † Babinet: ” Revue des Deux Mondes,”, Maj 1, 1854, sid 511.

‡  De Mirville: ”Des Esprites,” sid 33.

§  Notes, ” Des Esprites,” sid 38.

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 107                                                BABINETS METEORLIKNANDE KATT sidan 107


att misskreditera faktauppgiften i det ovannämnda Cidevillefenomenet genom att presentera en ännu otroligare faktauppgift. Vi överlämnar ordet åt Babinet själv.

Följande omständighet, som han överlämnade till Vetenskapsakademin den 5 juli 1852, återfinns utan någon närmare kommentar och endast som ett exempel på en sfär-liknande blixt, i verket Oeuvres de Francios Arago, vol. i., sid. 52. Vi lägger fram det ordagrant.

”Efter en stark åskskräll”, säger Babinet, ”men inte direkt därefter, hade en skräddarlärling som bodde på Rue St. Jacques, precis avslutat sin middag när han såg den fondvägg som stänger till om eldstaden, falla omkull, som om den knuffats bort från sin plats av en försiktig vindpust. Omedelbart efter detta, uppfattade han ett eldklot, lika stort som ett barns huvud, komma ut stilla och försiktigt inifrån spisgallret och sakta förflytta sig runt i rummet, utan att röra vid golvteglet. Anblicken av detta eldklot liknade en medelstor kattunge . . . som förflyttade sig utan hjälp av sina tassar. Eldklotet var snarare glänsande och självlysande än hett eller uppflammande och skräddaren hade ingen upplevelse av värme. Detta klot närmade sig hans fötter, likt en kattunge som vill leka och stryka sig själv mot benen som brukligt är hos dessa djur; men lärlingen drog undan sina fötter under det att han rörde sig med stor försiktighet för att undvika kontakt med meteoren. Den sistnämnda rörde sig under några få sekunder runt hans ben, medan skräddaren undersökte den med stor nyfikenhet och lutade sig över den. Efter att ha försökt sig på åtskilliga utvikningar i motsatta riktningar, men utan att lämna rummets mitt, höjde eldklotet sig självt i lodrät riktning, i nivå med mannens huvud, som för att undvika kontakt mot sitt ansikte, kastade sig bakåt mot sin stol. Efter att ha placerat sig en yard [0,9144 m] från golvet, tänjde eldklotet sig något och förflyttade sig i sned riktning mot ett hål i väggen ovanför eldstaden på ca en meters höjd ovanför spiselkransen.” Detta hål hade byggts för ändamålet att bereda plats åt ett spisrör om vintern; men, enligt skräddarens uttalande, ”kunde blixten inte se det, för det hade tapetserats över, liksom resten av väggen. Eldklotet for direkt mot det där hålet, lossade tapeten utan att skada den och steg åter upp i skorstenen . . . när det anlände till toppen, vilket det gjorde mycket långsamt . . . åtminstone sextio fot [18,288 m] ovanför marken . . . åstadkom det en ytterst skämmande explosion, vilken delvis förstörde skorstenen, . . .” etc.

”Det verkar”, anmärker de Mirville i sin redogörelse, ”som om vi kan tillämpa följande anmärkning på Babinet, gjord till Raynal, av en mycket kvick kvinna, ’Om du inte är kristen, så beror det inte på brist på övertygelse.’ ” *

Det var inte bara de troende som undrade över den godtrogenhet som

___________________________________

* De Mirville: ”Faits et Theories Physiques”, sid 46.

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 108                                                                        ISIS SLÖJA. sidan 108


Babinet visade upp genom att insistera på att kalla manifestationen för en meteor; för doktor Boudin omnämner det i mycket seriösa ordalag i ett arbete om blixtar som han just då publicerade. ”Ifall dessa detaljer är riktiga”, säger doktorn, ”som de tycks vara, eftersom de erkänns av Babinet och Arago, tycks det mycket svårt för fenomenet att hålla kvar benämningen, sfär-formad blixt. Hursomhelst, överlåter vi detta åt andra, ifall de klarar av det, att förklara essensen hos ett eldklot som inte sänder ut någon hetta, som har skepnaden av en katt som sakta promenerar i ett rum, som finner tillvägagångssätt att fly genom att stiga upp i skorstenen genom en öppning i väggen vilken är täckt av en tapet som lossnar utan att ta bort klistret!”*

”Vi är av samma uppfattning”, tillägger markisen, ”som den lärde doktorn, beträffande svårigheten i att fastställa en exakt definition och vi förstår inte varför vi i framtida blixtar inte kommer att kunna skåda skepnaden av en hund, apa, etc, etc. Man ryser vid blotta tanken på att ett helt meteorlogiskt menageri, vilka, tack vare åskan, skulle kunna stiga ned viljemässigt i våra rum för att ta sig en promenad.”

De Gasparin uttrycker följande, i sin gigantiska volym av motangrepp: ”I frågor som rör vittnesmål, måste övertygelsen absolut upphöra i det ögonblick vi passerar gränsen till det övernaturliga.” †

Eftersom den avgränsande skiljelinjen inte blivit fastställd och avgjord tillfredställande, vem av opponenterna är bäst lämpad att åta sig den svåra uppgiften? Vilken av de två har den förnämsta titeln för att kunna verka som allmänhetens skiljedomare? Är det den vidskepliga parten som till sitt vittnesbörd stöds av många tusen människor? Under nära två år hopade de sig på det område där de tidigare, aldrig skådade miraklerna på Cideville, framträdde, nu nästan bortglömda bland alla andra oräkneliga andliga fenomen; ska vi sätta vår tillit till dem eller buga oss inför vetenskapen, representerad av Babinet, som utifrån en mans vittnesmål (skräddaren), accepterar eldklotets manifestationer, eller meteorkatten och härefter hävdar en plats bland de etablerade naturliga fenomens fakta?

Crookes nämner, de Gasparin och hans verk Science v. Spiritualism, i sin första artikel i tidskriften Quarterly Journal of Science, den 1 oktober, 1871. Han anmärker att ”författaren slutligen drog slutsatsen att alla dessa fenomen har sitt upphov i naturliga orsaker och inte kräver eventuella mirakler, eller inblandning av andar och djävulska influenser!

Gasparin anser, utifrån sina experiment, att det är ett fullt etablerat faktum att viljan under vissa

___________________________________

*  Se Monografin: Of the Lightning considered from the point of view of the history of Legal Medicine and Public Hygiene, av Boudin, chefskirurg på Boules militärsjukhus.

  † De Gasparin: vol. i., sid 288.

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 109                                               THURY GENTEMOT DE GASPARIN sidan 109


tillstånd hos organismen, kan inverka på avstånd, på overksam materia och det mesta av hans arbete ägnas åt att fastställa de lagar och förhållanden varunder denna verksamhet manifesterar sig själv.”*

Exakt; men alltmedan de Gasparins arbete framkallade otaliga Svar, Försvar och Memoarer, bevisades det därmed, genom hans eget arbete, han var en protestant och när det kommer till religiös fanatism, lika lite att lita på som des Mousseaux och de Mirville. Den förre är en innerligt from kalvinist, medan de två senare är fanatiska romerska katoliker. De Gasparins blotta ord avslöjar partiskhetens anda: – ”Jag känner att jag har en plikt att uträtta något. . . . Jag lyfter dessutom den protestantiska flaggan högt gentemot den ultramontanska kyrkofanan!” etc. † Gällande sådana frågor som beskaffenheten i de så kallade spirituella fenomenen, kan inget bevismaterial anses pålitligt, förutom de objektiva vittnesmålen från kyligt fördomsfria vittnen samt vetenskapen. Sanningen är en och de religiösa sekterna utgör en stor skara; varav alla påstår sig ha funnit den oförfalskade sanningen; liksom ”Djävulen är den (katolska) kyrkans huvudpelare”, så upphörde all övernaturlighet och alla mirakler, enligt de Gasparins åsikt, ”i och med apostlaskapet.”

Men Crookes nämnde en annan utomordentligt skolad man, Thury, från Genève, professor i naturhistoria och forskande yrkesbroder till Gasparin av fenomenen i Valleyres. Den här professorn bestrider på ort och ställe sin kollegas påståenden. ”Det första och mest nödvändiga förhållandet”, säger Gasparin, ”är den experimentelle forskarens vilja; utan viljan, skulle man inte upptäcka någonting; man kan bilda en krets (spirituell cirkel) under tjugofyra timmar i sträck, utan att upptäcka den allra minsta rörelse. ” ‡

Det ovannämnda visar enbart att de Gasparin inte skiljer mellan fenomen som är rent magnetiska, vilka alstras genom den ihärdiga viljan hos de sittande, ibland vilka det kanske inte ens finns ett enda utvecklat eller outvecklat medium samt de så kallade andliga. Medan de förstnämnda kan framställas medvetet, av nästan varje individ som har en fast och beslutsam vilja, överträffar det senare mycket ofta den känslige, utan hans eget godtycke och agerar alltid oberoende av honom. Mesmeristen framkallar viljemässigt och om han är tillräckligt kraftfull, inträffar denna sak. Mediet, som även om han haft en ärlig önskan att lyckas, kanske inte kan manifestera någonting alls; ju mindre han utövar sin vilja, desto bättre fenomen; ju mer orolig han känner sig, desto mindre troligt är det att han åstadkommer någonting alls; att mesmerisera, kräver en beslutsam natur, att vara medium, kräver helt och hållet en inaktiv natur. Detta är spiritualismens ABC och inget medium svävar i okunnighet angående detta.
___________________________________

* Crookes: Physical Force, sid 26.

† De Gasparin: Science versus Spirit, vol. i., sid. 313.  
            
‡ Ibid., vol. i., sid. 313.

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 110                                                                        ISIS SLÖJA. sidan 110

 
Thurys åsikt skiljer sig, som vi nämnt, fullständigt, från Gasparins teorier om viljans makt. Detta slår han i klarspråk fast i ett brev, som svar på en uppmaning från greven om att modifiera det sista avsnittet av sin mémoire. Eftersom Thurys bok inte finns till hands, översätter vi brevet som det föreligger i resumén till de Mirvilles Försvar. Det avsnitt hos Thury, som så chockerade den religiösa vännen, relaterade till möjligheter av existenser och inblandning i dessa manifestationer” av viljor andra än de som tillhör människor och djur.”

”Jag känner, att rättframheten i dina observationer beträffande de sista sidorna av detta mémoire: de kan generellt provocera fram en mycket dålig känsla gentemot mig från forskarnas sida. Jag beklagar det än mer eftersom min beslutsamhet tycks ha en sådan effekt på dig; hursomhelst, insisterar jag i min föresats, därför att jag anser det vara en plikt, att rygga tillbaka skulle vara ett slags högförräderi.

”Ifall man skulle avstå från att yttra sig ur ett vetenskapligt perspektiv, ifall det mot all förmodan skulle ligga någon sanning i spiritualism på det vis jag föreställer mig det vara, att absurditeten i tron på inblandningen av andar, än så länge inte är vetenskapligt bevisad, (för sådan ter sig resumén och teserna i de sista sidorna av min mémoire), genom att avstå från att yttra detta till dessa som efter att ha läst mitt arbete kommer att känna sig benägen att experimentera med dessa fenomen, skulle jag kunna riskera att lura individer på en väg vars många strömningar är mycket dubbeltydiga.

”Utan att överge de vetenskapliga områden, såsom jag betraktar det, kommer jag att fullgöra min plikt intill slutet, utan någon tystlåtenhet i utbyte mot egen ära och för att använda mig av dina egna ord, ’eftersom den stora skandalen ligger däri,’ önskar jag inte dra på mig en sådan skam. Vad mer är, insisterar jag på, att ’detta är lika vetenskapligt som någonting annat.’ Ifall jag nu skulle vilja ge mitt bifall åt teorin om inblandning av diskarnerade andar, skulle jag inte ha någon makt därtill, för de fakta som tillkännagetts inte är tillräckliga för att lägga fram en sådan hypotes. Som det är och i den position jag antagit, känner jag att jag står stark gentemot alla och envar. Frivilligt eller inte, måste alla vetenskapsmän genom erfarenhet och egna misstag, lära sig att skjuta upp sina egna bedömanden gällande ting som de inte undersökt tillräckligt. Den lärdom du gav dem i den riktningen går inte någon förbi.

GENÈVE, 21 december, 1854.”

Låt oss analysera ovanstående brev och försöka att upptäcka vad författaren tänker, eller snarare vad han inte tänker om den här nya kraften. En sak är åtminstone säker: Professor Thury, som är en utomordentlig fysiker och naturforskare, erkänner och bevisar till och med vetenskapligt, att skilda manifestationer äger rum. Liksom Crookes, tror han inte att de åstadkoms genom en inblandning av andar eller diskarnerade människor som har levt

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 111                                     FARADAYANHÄNGARE OCH DE GASPARIN sidan 111

och dött på jorden; för han säger i sitt brev att ingenting har kunnat styrka en sådan teori. Han tror verkligen inte mer på de katolska djävlarna eller demonerna, för de Mirville, som en gång lyckades komma fram till ovannämnda sentens, citerar det här brevet som ett triumferande bevis mot de Gasparins naturalistiska teori där han en gång kom fram till den ovanstående meningen och skyndar sig med att understryka den med en fotnot, som lyder: ”Vid Valleyres – kanske, men annars, överallt!”* medan att han visar sig angelägen att framhäva att professorn enbart avsåg manifestationerna på Valleyres, när han förnekade att deras existens producerades av demoner.

De motsägelser och vi beklagar att behöva säga, absurditeteter, som de Gasparin tillåter sig själv att trassla in sig i, är otaliga. Medan han bittert kritiserar yrkandena från de lärda Faradayanhängarna, tillskriver han saker vara magiska, vars orsaker är högst naturliga. ”Om” säger han, ”vi endast hade att handskas med fenomen (som bevittnats och förklarats (?) av de stora fysikerna); kunde vi lika väl tiga; men vi har passerat bortom dem och vilken nytta gör de nu, frågar jag, dessa apparaturer, som visar att ett omedvetet tryck förklarar det hela? Bordet motstår tryck och styrning och det förklarar allting! En möbel som ingen rör vid lyder de fingrar som pekar på den och det förklarar allting; den leviterar (utan beröring) och vänder sig upp och ned!” †

Men trots detta, åtar han sig att förklara fenomenet.

”Människor kommer att försvara mirakler, just det – magi! Varje ny lag tycks dem vara ett underverk. Lugna er; jag tar på mig uppgiften att lugna de som är oroliga. Ställda inför sådana fenomen, korsar vi inte alls den naturliga lagens gränslinjer.” ‡

Det gör vi helt säkert inte. Men kan forskarna påstå att de äger nycklarna till en sådan lag? Gasparin tror att han har det. Låt oss se.

”Jag äventyrar inte mig själv i syfte att förklara någonting; det är inte min sak. (?) Att styrka enkla fakta och upprätthålla en sanning som vetenskapen önskar tysta ned, är allt jag påstår mig göra. Trots det, kan jag inte motstå frestelsen att inför de som önskar behandla oss likt så många andra illuminati eller svartkonstnärer, pekar på, att den aktuella manifestationen erbjuder en tolkning som överensstämmer med vetenskapens ordinarie lagar.

”Föreställ er ett fludium som emanerar ut från experimentatorerna och huvudsakligen från vissa av dem; anta att viljan bestämde den riktning som fludiumet tog och du kommer villigt att förstå rotationen och levitationen hos det bordsben mot vilket en omåttlig mängd fludium riktas med all tillgänglig viljekraft. Anta att ett glasföremål
___________________________________

* De Mirville pläderar naturligtvis för djävulsteorin, här.

† Des Tables, vol. i., sid. 213.

 ‡ Vol. i., sid. 217.

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 112                                                                        ISIS SLÖJA. sidan 112

får fludiet att försvinna och du kommer att förstå hur ett dricksglas som placeras på bordet kan avbryta dess rotation och att det dricksglas som placeras på en av dess sidor, orsakar ansamlingen av flödet på den motsatta sidan, vilken, som konsekvens därav, lyfts upp!”

Om samtliga experimentella forskare varit smarta mesmerister, kunde förklaringen, minus vissa viktiga detaljer, vara acceptabel. Så mycket för den mänskliga viljans inverkan på overksam materia, enligt Louis Philippes lärda minister. Men hur är det med den intelligens som bordet utövade? Vilken förklaring ger han gällande de svar som mottogs via bordets förmedling efter att man riktat frågor till det, svar som knappast kunde ha bestått i ”hjärnans återspeglingar” hos de närvarande (en av de Gasparins favoritteorier), på grund av, att deras egna idéer var rakt motsatta den mycket liberala filosofi som kom från det här underbara bordet? Om detta säger han ingenting. Vad som helst förutom andar, vare sig de är mänskliga, sataniska eller elementala.

Följaktligen, kommer den ”simultana koncentrationen av tanken” och ”ansamlingen av fludiet”, inte befinnas vara bättre än de andra forskarnas ”omedvetna hjärnaktivitet” och ”psykiska kraft”. Vi måste göra ett nytt försök; och vi kan på förhand förutse att vetenskapens tusen och en teorier, inte kommer att visa sig vara till någon nytta förrän de erkänner att den här kraften, och långt ifrån att vara en projektion av den församlade cirkelns vilja, är den tvärtom en kraft som är avvikande, främmande inför dem och supraintelligent.

Professor Thury, som förnekar teorin om avlidna mänskliga andar, avvisar den kristna djävulsteorin och visar sig ovillig att favorisera Crookes teori (den 6:e), framför hermetisternas och de antika teurgernas, men antar, som han säger i sitt brev, ”den mest välbetänkta och som får honom att känna sig stark gentemot alla och envar.” Vidare, accepterar han lika lite de Gasparins hypotes, om den ”omedvetna viljekraften.” Han uttrycker följande i sitt verk:

”Vad beträffar de tillkännagivna fenomenen, sådana som levitation utan beröring och omflyttning av möbler med hjälp av osynliga händer – oförmögna att demonstera sin omöjlighet, a priori, har ingen någon rätt att behandla såsom absurda de seriösa bevis som styrker deras inträffanden.” (sid. 9).

Vad beträffar den teori som föreslogs av de Gasparin, bedömer Thury den mycket strängt. ”Medan han medger att kraftens centrum i experimenten på Valleyres kan ha legat hos individen”, säger de Mirville – och vi påstår att den var inre och yttre på samma gång – och att en vilja kan vara nödvändig i största allmänhet (sid. 20), upprepar han endast det han redan sagt i sitt förord, nämligen: ’de Gasparin lägger fram kalla fakta inför oss och vad de nu är värda, de efterföljande förklarningar han erbjuder. Andas på dem och många kommer inte att hålla stånd inför detta. Nej,

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 113                            PROFESSOR THURYS ”EKTENISKA KRAFT.”  sidan 113

mycket lite, om någonting alls, kommer att återstå av hans förklaringar. Beträffande fakta, är de från och med nu demonstrerade’ ” (sid. 10).

Som Crookes uttrycker det, så avfärdar professor Thury ”alla dessa förklaringar och betraktar verkningarna vara beroende av en underlig substans,  fluidium, eller den orsak som genomsyrar likt forskarnas ljusbärande eter, all materia, den kärnfulla, organiska eller oorganiska, som han benämner psychode.  Han ger sig in i en hel diskussion beträffande egenskaperna i detta tillstånd, denna form, eller materia och föreslår termen ektenisk kraft . . . Och syftar på den kraft som utövas när förnuftet agerar på avstånd genom influensen av denna psychode.” *

Crookes anmärker ytterligare, att professor Thurys ektensika kraft och hans egen ’psykiska kraft’ uppenbarligen är likvärdiga begrepp.”

Vi skulle helt visst mycket enkelt kunna visa att de två krafterna är identiska, liksom det astrala eller siderala ljuset såsom det förklaras av alkemisterna och Eliphas Levi i hans Dogme et Rituel del la Haute Magie; och att, under namnet AKASHA eller livsprincipen, var denna allomfattade genomsyrande kraft känd för tusentals år sedan av gymnosofisterna, de hinduiska magikerna och alla länders adepter; och att de ännu denna dag som är känner till den och att den för närvarande används av de tibetanska lamorna, fakirerna, alla nationers taumaturger och till och med av de hinduiska ”gycklarna.”

I flera fall av trans, konstgjort framkallade genom mesmerism, är det även ganska möjligt, till och med ganska troligt, att det är subjektets ”ande” som agerar under vägledning av operatörens vilja. Men, ifall mediet förblir vid medvetande och psykofysiska fenomen inträffar som indikerar en styrande intelligens, då, såvida det inte erkänns att han är en ”magiker” och kan projicera sin dubblett, kan en fysisk utmattning inte beteckna någonting annat än nervernas nedbrutenhet. Beviset på att han är det passiva redskapet för osedda entiteter som kontrollerar ockulta krafter, tycks därmed fastställt. Även om Thurys ektensika kraft och Crookes psykiska kraft väsentligen har samma ursprung, tycks respektive upptäckare skilja sig vida, gällande egenskaperna och potenserna hos den här kraften; medan professor Thury frispråkigt tillstår att fenomenet ofta åstadkoms av ”icke mänskliga viljor” och ger sålunda, naturligtvis, en kvalificerad bekräftelse åt Crookes teori nr. 6, har den senare, som erkänner äktheten i fenomenet, ännu inte uttalat någon definitiv åsikt gällande dess orsak.

På så sätt finner vi att varken Thury, som undersökte dessa manifestationer tillsammans med de Gasparin år 1854, eller Crookes, som erkände deras obestridliga äkthet år 1874, nått fram till någonting slutgiltigt. Båda är kemister, fysiker och mycket lärda män. Båda har gett sin odelade uppmärksamhet åt den förbryllande frågan; och förutom dessa två forskare fanns många andra som medan de kom fram till samma slutsats, hitintills, varit lika oförmögna att förse världen med någon slutgiltig lösning. Av detta följer, att under tjugo år har ingen av forskarna kommit ett enda litet steg närmare lösningen av mysteriet, vilket förblir lika orubbligt och ogenomträngligt som murarna i det förtrollade slottet, i sagans värld.

___________________________________

* Crookes: Psychic Force, part i., sidorna. 26-27.

 

 Forts på kapitel 4


länk till Översättarnas fotnoter, kommentarer och tillägg (på gång)
Isis Unveiled volym 1
_____________________________________________

länk till Huvudindex
Isis Unveiled volym 1
_____________________________________________

 | till Helena Blavatsky  Online | till ULTs hemsida |

Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö     
Uppdaterad