Den Avslöjade Isis – Isis Slöja – kapitel 3

Första Volymen.

”OFELBARHETEN” I MODERN VETENSKAP.
______________________________________________

Vi anser att det endast är ett fåtal av de äkta fysiska fenomenen som är orsakade av okroppsliga mänskliga andar. Likväl, förtjänar även de som produceras med hjälp av naturens ockulta krafter vilket sker hos ett fåtal äkta medier och som medvetet utnyttjas av Indiens och Egyptens så kallade ”gycklare”, en noggrann och seriös undersökning från vetenskapens sida; i synnerhet nu, då ett antal respekterade auktoriteter har intygat att hypotesen om humbug, inte håller. Utan tvivel existerar professionella ”trollkonstnärer” som kan utföra smartare tricks än alla amerikanska och engelska ”John Kings” tillsammans. Robert Houdin kunde det otvivelaktigt, men detta hindrade honom inte från att oförbehållsamt gapskratta rakt i ansiktet på akademikerna, när de bad honom intyga i tidningarna att han kunde få ett bord att röra sig eller knacka fram svar till frågor, utan händernas hjälp, såvida bordet inte var preparerat.* Det faktum, att en nu beryktad trollerikonstnär från London vägrade acceptera en utmaning som Algernon Joy erbjöd honom, på 1000 pund, för att producera den typ av manifestationer som vanligtvis utförs av medier, bara han lämnades fri och obunden gentemot kommitténs händer, förkastar hans exposé av det ockulta fenomenet. Hur klyftig han än må vara, trotsar och utmanar vi honom att under samma förhållanden producera, de ”tricks” som till och med kan utföras av vanliga indiska gycklare. Platsen väljs till exempel ut av undersökarna vid tidpunkten för utförandet och trollkonstnären får inte veta någonting om det valet; experimentet utförs mitt på ljusa dagen, utan minsta förberedelse; utan någon annan förbunden än en absolut naken pojke och trollkarlen själv i ett halvnaket tillstånd. Efter detta, ska vi utifrån ett urval, välja tre tricks, de mest vanligt förekommande bland den typen av publika trollkonstnärer och som nyligen utförts inför några gentlemän som

________________________________________________

* Se de Mirvilles ”Question des Esprits,” and the works on the ”Phenomenes Spirites”, av de Gasparin.

† Sekreterare inom det Nationella Samfundets spiritualister i London.

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 74 ISIS SLÖJA. sidan 74

tillhör prinsen av Wales anhängare: 1. Att förvandla en rupie – fast omsluten i en skeptikerns hand – till en livs levande kobra, vars bett en undersökning av dess huggtänder, skulle visa sig bli ödesdigert. 2. Att få ett frö som väljs ut på måfå av åskådarna, som planteras i det första som liknar en blomsterkruka, tillhandahållen av samma skeptiker, till att växa, mogna och bära frukt inom mindre än en kvarts timma. 3. Att sträcka ut sig på tre svärd, nedstuckna vertikalt i marken vid sina fästen, där spetsen pekar uppåt; att därefter få det första svärdet borttaget, sedan det andra och det sista efter några sekunder, till sist blir trollkonstnären liggandes på ingenting – i luften, mirakulöst frigjord på omkring en yards höjd [0,9144 m] ovanför marken. När en illusionist gör detsamma, vilken som helst med Houdin först ut och med ett avslutande av den siste svindlaren som tillförsäkrat sig kostnadsfri reklam genom att attackera spiritualismen, då – inte för – kommer vi att skola om oss i tron att mänskligheten utvecklats från den bakre hoven av Huxleys Orohippus, från den geologiska epoken Eocen. Vi slår återigen fast under fullständig tillit, att det inte finns någon professionell trollerikonstnär, vare sig i norr, söder eller i väster, som kan mäta sig med någonting som liknar framgångarna hos Österlandets okonstlade, nakna söner. De kräver ingen Egyptian Hall för sina utföranden, inte heller förberedelser eller repetitioner; utan står ständigt i beredskap och har till sitt förfogande att när som helst anropa naturens dolda krafter, vilka inför de europeiska illusionisterna lika väl som inför vetenskapsmännen, är en fullständig gåta. Det är sant, som Elihu lägger fram att ”stora människor inte alltid visar; inte heller förstår sig de gamle på urskiljning.”* För att åter upprepa yttrandet av den engelska teologen doktor Henry More, kan vi lika gärna säga:”. . . . om det verkligen fanns någon slags ödmjukhet kvar hos människorna, skulle Bibelns historier rikligen kunna försäkra dem om förekomsten av änglar och andar.” Samme eminenta man tillägger, ”jag ser på det som något av en Försynens utvalda skickelse att . . . moderna exempel på uppenbarelser kan väcka upp våra känslolösa och tröga sinnen mot en tillit om existensen av andra intelligenta varelser förutom dessa som är klädda i tyngande stoft eller mull . . . att som bevis för detta, visa på att det finns dåliga andar, kommer nödvändigtvis att öppna upp inför övertygelsen om de goda andarnas existens och slutligen att det existerar en Gud.” Det ovannämnda exemplet innehåller en moralisk lärdom, inte enbart för vetenskapsmän, utan även inför religionsvetare. Individer som satt sin prägel på talarstolen och på professorsämbetena, visar oupphörligt allmänhetens lekmän att de verkligen känner till så pass lite om psykologi, att de till och med ger sig i lag med vilken tänkbar konspiratör som helst som råkar komma i deras väg och på det viset gör sig själva till åtlöje i den tankfulle studentens ögon. Den allmänna opinionen rörande detta ämne har fabricerats av skojare och självutnämnda vetenskapsmän, vilket gjort dem ovärdiga att beaktas med respektfullhet.”
________________________________________________

* Job.
____________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 75 FINGERADE EXPONERINGAR. sidan 75

Utvecklingen inom den psykologiska forskningen har försenats långt mera av förlöjligandena från den här typen av aspiranter, än av ämnets egna inneboende svårigheter. Det ihåliga skrattet från det vetenskapliga skötebarnet eller från de mönstergilla dårarna, har gjort mera för att hålla människan okunnig om hennes storslagna fysiska krafter, än vad de otydligheter, hinder och faror gjort, som anhopas kring själva ämnet. Så är i synnerhet fallet med spiritualistiska fenomen. Att deras undersökningar i så hög grad överlåtits till oduglingarna, hör samman med det faktum att de vetenskapsmän som skulle ha kunnat och borde ha studerat dem, skrämts iväg av de uppblåsta exponeringarna, de tarvliga skämten och de oförskämda skriken från dessa som inte är värda att knyta dess skor. Det existerar moraliska ynkryggar även inom universitetens befattningar. Bekräftelserna på den moderna spiritualismens inneboende livskraft är att den överlevt förnekandet från den vetenskapliga samfälligheten och även de högljudda skryten från dess påstådda utövare. Om vi börjar med de föraktfulla hånleendena från vetenskapens överhuvuden, sådana som Faraday och Brewster och slutar med de professionella (?) exposéerna hos fenomenets framgångsrika imitatörer – från London, kommer vi att återfinna att de inte tillhandhållit ett enda väl bestyrkt argument emot förekomsten av spirituella manifestationer. ”Min teori”, uttrycker den här individen i sin senaste soi-distant [påstådda] ”expose”, ” är att Williams själv klädde upp och lät personifiera John King och Peter. Ingen kan bevisa att det inte förhöll sig så.” Sålunda verkar det, om man bortser från det djärva tonfallet i försvaret, som att detta trots allt endast är en teori och att spiritualister gott och väl kan bemöta framställaren och kräva att han bevisar att det förhåller sig på detta sätt.

Epidemin utvidgades och i första skedet spred den sig som en löpeld över Tyskland, England och Amerika. Den återfann sina invigda i Frankrike, men upphetsningen varade inte länge hos dessa. Profeten behövde pengar: lärjungarna var ovilliga att förse honom med dessa. Den beundrande feberyran för en religion utan någon Gud kyldes av lika kvickt som den hade antänts; av alla de entusiastiska apostlar som tillhört profeten, återstod bara en, värdig någon uppmärksamhet. Det var den omtalade filologen Littre, medlem av det Franska institutet och en tilltänkt medlem av den Kejserliga Vetenskapsakademin, men som av Orleans ärkebiskop, illvilligt nog, förhindrades från att bli en av de ”Odödliga”*

Matematikens filosof – ”framtidsreligionens” överstepräst – lärde ut sina doktriner på samma sätt som hans förkunnande ämbetsbröder gör under vår moderna tid. Han trotsade ”kvinnan” och utrustade henne med ett altare; men gudinnan tvingades betala för dess användning. Rationalisterna hade skrattat åt Fouriers intellektuella förvillelse; och deras förakt för spiritualism visste inga gränser. Samma rationalister och materialister hade i likhet med så många enfaldiga sparvar fångats in av fågellimmet i den nya profetens retorik. En längtan efter någon slags gudomlighet, ett begär efter ”det okända” är en medfödd känsla hos människan; inte heller verkar de värsta ateisterna vara undantagna den. Vilseledda av den yttre briljansen från detta ignis fatuus [irrbloss], följde lärjungarna efter, ända fram tills att de fann sig själva vadandes i ett bottenlöst träsk.

Medan de täcker sig själva i en förklädnad av låtsad högre bildning, har detta lands positivister organiserat sig själva i sällskap och kommittéer med bestämmelsen att dra upp spiritualismen med dess rötter, alltmedan de opartiskt låtsas undersöka den.

Alltför skygga när det kommer till att öppet utmana kyrkorna och den kristna tron bemödar de sig om att tappa saven ur alla religioners fundament – människans tro på Gud och hennes egen odödlighet. Deras hållning är att förlöjliga det som kan skänka en ovanlig utgångspunkt för en sådan tro, nämligen – fenomenell spiritualism.

________________________________________________

* Vapereau: ”Biographie Contemporaine,” art. Littre; and Des Mousseaux: ”Les Hauts Phenomenes de la Magie,” kap. 6.

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 77                                                                   COMTES FRAMTIDA RELIGION. sidan 77

Genom att sätta in stöten på dess mest ömtåliga punkt, utnyttjar de till fullo dess brist på induktiv metodik och de överdrifter som står att finna i förespråkarnas översinnliga läror. Genom att dra fördel av dess impopularitet och genom att visa upp ett mod lika ursinnigt och malplacerat som det den kringvandrande riddaren av La Mancha uppvisar, kräver de att erkännas såsom filantroper och välgörare med en vilja att tillintetgöra den monstruösa vidskepelsen.

Låt oss se i hur hög grad Comtes uppblåsta framtidsreligion är överlägsen spiritualismen och hur mycket mindre troligt det är att dess förespråkare behöver söka skydd på de vansinnigas vårdinrättningar som de så inställsamt rekommenderade åt de medier de bekymrade sig över. Innan vi börjar, låt oss uppmärksamma det faktum att tre fjärdedelar av de skandalösa inslag som man visar upp inom modern spiritualism, direkt kan härledas till de materialistiska äventyrare som låtsas vara spiritualister. Comte har på ett motbjudande sätt återgett den framtida ”artificiellt-befruktade” kvinnan. Hon är bara en äldre syster till de fria älskarnas cypriotiska ideal. Okränkbarheten i förhållande till [visavi] framtiden, vilken erbjuds i lärjungarnas sinnesrubbade läror, har i så hög grad blivit inympade till vissa pseudospiritualister, att detta förmått dem att bilda kommunistiska sällskap. Inget, har visat sig vara långlivat. Då deras tongivande drag i allmänhet består av en materialistisk animalism, förgyllt med ett tunt skikt röd mässingsfilosofi, utsmyckat med en serie svåra grekiska namn, kunde samfundet inte bestå av annat än ett misslyckande.

Platon föreslår i den femte av sina dialoger, Staten, en metod för att förbättra det mänskliga släktet genom att eliminera de sjuka eller vanskapta individerna och para ihop de båda könens bättre exemplar med varandra. Det var inte att förvänta sig att ”vårt århundrades geni” även då han var profet, skulle ha kunnat pressa fram något alldeles nytt från sin hjärna.

Comte var matematiker. Genom att sinnrikt kombinera åtskilliga gamla framtidsvisioner satte han sin prägel på det hela genom att fullkomna Platons föreställning. Han materialiserade den och lade inför hela världen fram det största vidunder som någonsin utgått från ett mänskligt sinne!

Vi ber läsaren hålla i minnet att vi inte attackerar Comte i egenskap av filosof, utan i egenskap av professionell samhällsförbättrare. I det ohjälpliga mörkret av hans politiska, filosofiska och religiösa åskådningar, stöter vi ofta på sporadiska iakttagelser och anmärkningar i vilka djupsinnig logik och tankemässig urskiljningsförmåga konkurrerar ut briljansen från dess utläggningar. Men sedan dessa förblindat dig, såsom ljusblixtar under en mulen natt, försätter de dig i nästa ögonblick, i ett ännu större mörker. Om man förkortade och gjorde infogningar i hans omfattande arbeten, skulle det, på det hela taget, kunna frambringa en volym av väldigt originella aforismer och ge en mycket klar och verkligt klyftig definition av de mesta onda i vårt samhälle; men det skulle te sig meningslöst att söka igenom någon av de omständliga omskrivningarna av de sex volymerna hans Cours de Philoso-

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 78                                                                      ISIS SLÖJA. sidan 78

phie Positive, eller i parodin om prästerskapet, utformad som en dialog – The Catechism of the Religion of Positivism – efter någon tankeväckande idé ens tillämpbar som provisoriskt botemedel mot sådana onda ting.

Hans lärjungar låter oss förstå att deras profets upphöjda läror inte vara ämnade för de vulgära. Om man jämför de dogmer som lärdes ut av positivismen med dess apostlars praktiska exempel måsta vi bekänna eventualiteten av, att det på dess botten förekommer somliga, väldigt färglösa läror. Alltmedan ”översteprästen” predikar att ”kvinnan måsta upphöra att vara mannens kvinna”;* medan positivistens teoribyggnad stiftar lagar om äktenskap och familjen, bestående huvudsakligen av att göra kvinnan till ”blott och bart en kompanjon till mannen genom att beröva henne varje moderlig egenskap”;† och medan de förbereder sig för ett substitut avseende den funktionen, inför framtida bruk, genom att tillskriva ”den kyska kvinnan” ”en latent kraft”, ‡ proklamerar vissa av deras lekmannapräster, öppet, polygami och andra bekräftar att deras läror är kvintessensen av en andlig filosofi.

Enligt det romerska prästerskapets uppfattning, vilka ständigt tjänstgör under en djävulsk mardröm, erbjuder Comte sin ”framtida kvinna” att ta ”mardrömmarna” i besittning. § Enligt mera sakliga individers allmänna opinion, måste positivismens gudomlighet hädanefter anses vara ett tvåfotat avelssto. Även Littre accepterade förnuftiga begränsningar medan han accepterade apostlaskapet i denna förbluffande religion. Detta är vad han skrev år 1859:

”Comte trodde inte bara att han funnit principerna, dragit upp konturerna och gett metodiken, utan att han hade härlett slutsatserna och konstruerat det för framtiden, sociala och religiösa stora byggnadsverket. Det är gällande den här andra avdelningen som vi reserverar oss, samtidigt som vi deklarerar, att vi accepterar, hela den första delen som en kvarlåtenskap” ?

Längre fram, säger han att: ”Comte lade grunden till en filosofi [?] i ett stort arbete med namnet System of the Positive Philosophy, vilken slutligen måste komma att ersätta varje teologisk lära och all metafysik. Ett sådant arbete inbegriper nödvändigtvis en direkt anmodan till de styrande i samhällena; eftersom det inte innehåller något godtyckligt [?] och eftersom vi däri återfinner en verklig vetenskap [?], mitt vidhållande vid principerna är oupplösligt förenat med mitt vidhållande vid de grundläggande slutsatserna.”

Littre har visat upp sig som sin profets sanna arvinge. Hela Comtes system verkar sannerligen ha byggts upp genom en lek med ord. När de säger ”positivism”, läs nihilism; när du hör ordet kyskhet, vet då att det betyder skamlöshet; och så vidare.
________________________________________________

* A. Comte: ”Systeme de Politique Positive”, vol. i., sid. 203, etc.

† Ibid.

‡ Ibid.

§ Se des Mousseaux: ”Hauts Phenomenes de la Magie,” kap. 6.

‖Littre: ”Paroles de Philosophie Positive”.

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 79                                                          POSITIVISM BARA ETT FÖRNEKANDE. sidan 79

Genom att vara en religion byggd på en förnekelseteori, kan dess anhängare knappast driva saken praktiskt utan att säga vitt när man menar svart!

”Positiv filosofi”, fortsätter Littre, ”accepterar inte ateism, för ateisten har inte ett verkligt frigjort sinnelag, utan är, på sitt eget vis, ännu en teolog; alltmedan han förklarar tingens innersta väsen; han vet hur de tog sin början! . . . Ateism är panteism; detta system är ännu ganska teologiskt och tillhör följaktligen den forntida avdelningen.”*

Det vore verkligen bortkastad tid att citera flera av dessa paradoxala doktorsavhandlingar. Comte nådde upp till absurditetens förhärligande och bristande överensstämmelse när han efter att ha tänkt ut sin filosofi, benämnde den en ”Religion.” Och, som vanligtvis är fallet, har hans efterföljare överträffat samhällsförnyaren – i absurditet. Falska filosofer, som vid sidan om en planet, glänser likt en lampyris noctiluca [stor lysmask], på Comtes amerikanska utbildningsinstitut, låter oss inte sväva i ovisshet gällande sina övertygelser och jämför ”detta systems tanke och liv” som utarbetades av den franska aposteln, med spiritualismens ”idioti”; naturligtvis till den förres fördel. ”För att riva ned något, måste du ersätta det med något annat”; protesterar författaren till Catechism of the Religion of Positivism, medan han citerar Cassaudiere, som apropå det, inte erkänner honom citatet; och hans lärjungar fortsätter med att visa upp med vilket motbjudande system de är angelägna om att ersätta kristendomen, spiritualismen och till och med vetenskapen.

”Positivism” avslutar en av dem sitt tal med, ”är en integral lära. Den avvisar helt och hållet alla former av teologiska och metafysiska trosriktningar; alla former av övernaturlighet och följaktligen – spiritualism. Den sanna positiva andan består i att ersätta studiet av det man kallar orsakerna, till fenomenets oföränderliga lagar, oavsett om dessa är ungefärliga eller grundläggande. Av detta skäl avvisar den likaså ateism; eftersom ateisten i grund och botten är en teolog” tillägger han, medan han plagierar meningar från Littres arbeten: ”ateisten avvisar inte teologins problem, utan enbart dess lösningar och dessutom är han ologisk. Vi positivister avvisar i vår tur problemet, orsakat av att det är ytterst oåtkomligt för sinnet och att vi enbart skulle slösa kraft under ett fåfängt sökande efter de första och sista orsakerna. Som du ser, ger positivismen en heltäckande förklaring [?] av världen, människan, hennes skyldigheter och förutbestämmelse . . . .” !†

Mycket briljant är det här; och i gengäld, kommer vi nu att citera vad en verkligt stor vetenskapsman, professor Hare, anser om det här systemet. ”Comtes positiva filosofi”, säger han, ”är när allt kommer omkring, enbart negativ. Comte erkänner själv att han ingenting vet om källorna och orsakerna till naturens lagar; att deras ursprung är så fullständigt oförklarliga att det ter sig onödigt att

________________________________________________

* Littre: ”Paroles de Philosophie Positive”, vii., 57.

† ”Spiritualism and Charlatanism”.

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 80 ISIS SLÖJA. sidan 80

lägga ned någon tid på en granskning med det syftet. . . . Naturligtvis gör hans doktriner honom till ett erkänt dumhuvud när det kommer till lagarnas orsaker eller de verktyg varmed de fastställs och kan inte utgöra något fundament annat än i de negativa argument som konstateras ovan i de invändningar som görs rörande relationen mellan fastställda orsaksförhållanden och den andliga skapelsen. Alltmedan vi ger utrymme åt ateistens materiella område, kommer spriritualismen att stiga upp inom och ovanför samma område med en kraft så mycket större än vad evigheten ter sig inför en genomsnittlig människas livslängd och vad fixstjärnornas gränslösa rymd innefattar jämfört med vår globs beboeliga yta.”*

I korthet är positivismens egen avsikt att förstöra teologi, metafysik, spiritualism, ateism, materialism, panteism och vetenskap och måste således avsluta med att förstöra sig själv. De Mirville anser att det enligt positivismen ”kommer att råda lag och ordning inom den mänskliga tanken först den dag då psykologin blir en slags cerebral fysik och historia en slags social fysik.” Den moderne Mohammed befriar först Guds man och kvinna och deras egna själar och skär sedan oavsiktligt upp buken på sin egen doktrin med metafysikens alltför skarpa svärd vilket han hela tiden trodde sig undvika, alltmedan han rentvår sig från varje tillstymmelse av filosofi.

År 1864 lade Paul Janet fram en avhandling om positivism vid det Franska institutet, i vilken följande märkliga anmärkningar dyker upp:

”Det finns ett antal förnuft som fostrades och blev livnärda på exakta och positiva vetenskaper, men som trots det, känner en slags instinktiv längtan efter filosofi. De kan enbart tillfredställa den här instinkten med de element de har för handen. Genom att enbart ha studerat metafysikens rudiment och okunniga inom de psykologiska vetenskaperna, är de fast beslutna om att bekämpa samma slags metafysik och även psykologi, vilken de vet lika lite om som de gör med den andre. När allt detta gjorts, kommer de att inbilla sig att de grundat en positiv vetenskap, eftersom sanningen är att de enbart byggt upp en ny förvanskad och ofullständig metafysisk teori. De tillskriver sig själva auktoritet och ofelbarhet, vilka rätteligen tillhör de sanna vetenskaperna ensamt eftersom de baseras på erfarenhet och beräkningar; medan de själva saknar sådan auktoritet eftersom deras idéer, ofullständiga som de får anses vara, inte desto mindre tillhör samma kategori som dessa de angriper. Den slutliga ödeläggelsen av dessa idéer, vilka snart kommer att skingras för vinden, utgör således den svaga punkten i deras situation.”†

Amerikas positivister har gjort gemensam sak i sina outtröttliga ansträngningar att kasta ut spiritualismen. För att understryka sin opartiskhet, lägger de dock fram följande nymodiga funderingar: ”. . . hur mycket förnuft finns

________________________________________________

* Professor Hare: ”On Positivism”, sid. 29.

† Journal des Debats, 1864. Se även des Mousseaux's ”Hauts Phen.de la Magie.”

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 81 ”KONSTGJORD BEFRUKTNING.” sidan 81

det i den obefläckade avlelsens dogm, i treenigheten och i transsubstantiationen, om dessa skulle utsättas för fysiologins, matematikens och kemins tester?” Och de ”åtager sig till att tala om att spiritualismens nycker, när det kommer till absurditet, kan de inte överträffa dessa i högsta grad respektabla trosföreställningar.” Utmärkt. Men det är varken den teologiska absurditeten eller den spiritualistiska villfarelsen som i sedeslöshet och dåraktighet kan överträffa den positivistiska föreställningen om ”konstgjord befruktning.” Eftersom de inför sig själva förnekar alla tankar på primära och slutliga orsaker, tillämpar de sina vanvettiga teorier på byggandet av en imaginär kvinna inför framtida generationers högaktanden; den levande och odödliga manliga följeslagaren torde ersättas av den kvinnliga indiska fetischen Obeah, avgudabilden i trä som var dag fylls med ormars ägg, för att kläckas av solens hetta!

Och nu, om vi i det sunda förnuftets namn tillåts fråga varför kristna mystiker ska lastas för godtrogenhet eller spiritualister anförtros åt Bedlam, när en religion som förkroppsligar en sådan upprörande absurditet till och med vinner lärjungar bland akademiker – när dylika vansinniga rapsodier som de som följer nedan, kan yttras från en mun som Comtes och beundras av hans efterföljare?: ”Mina ögon är förblindade; – de öppnar sig mer och mer, för var dag som går, inför den ökande överensstämmelsen mellan den samhälleliga ankomsten av det feminina mysteriet och den mentala dekadansen i det eukaristiska sakramentet. Gud har redan störtats från tronen av jungfru Maria i de sydliga katolikernas medvetande! Positivismen förverkligar medeltidens utopi, genom att återskapa alla medlemmarna av den stora familjen i form av ett fenomen med en jungfru utan äkta man. . . .” Och återigen, efter att ha delgivits modus operandi: ”Skulle utvecklandet av den nya processen snart förorsaka framvällandet av en ståndsklass utan kvarlåtenskaper som är bättre lämpade än vad vulgär fortplantning är gällande förvärvandet av andliga överhuvuden, eller till och med temporära, vars auktoritet då skulle vila på ett verkligt överlägset ursprung, som inte skulle rygga tillbaka inför en undersökning.”*

Till detta kan vi lämpligt nog fråga oss, huruvida det bland ”spriritualismens påfundigheter” eller bland kristendomens mysterier, någonsin existerat någonting mera befängt än detta ideala ”kommande släkte”. Ifall tendensen mot materialism inte kraftigt vederläggs genom uppförandet från vissa av dess förespråkare, dessa som offentligen predikar polygami, inbillar vi oss, att antingen eller så kommer det alltid att skapas ett prästerligt släktträd, eller så kommer vi inte att få se något slut på avkomlingarna – barnen, till ”mödrar utan äkta män.”

Så självklart att en filosofi, i stånd att frambringa en sådan pedagogisk mardrömslik ståndsklass, skulle uttrycka följande meningar genom pennan från en av dess mest pratsjuka essäister; ”Detta är en sorglig, mycket sorglig

________________________________________________

* ”Philosophie Positive,” Vol. iv., sid. 279.
_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 82 ISIS SLÖJA. sidan 82

tidsålder,* fylld med livlösa och döende trosåskådningar; fylld med fruktlösa böner som sänds ut under ett meningslöst sökande efter de försvunna gudarna. Men nej då! Det är en lysande tidsålder , fylld av de gyllene ljus som strömmar från vetenskapens uppåtgående sol! Vad kan vi göra för de som havererat i tron, de intellektuellt bankrupta, men . . . som söker tröst i spiritualismens hägring, i transcendentalismens villfarelser, eller mesmerismens irrbloss? . . .”

Detta ignis fatuus, nuförtiden en sådan favoriserad sinnebild hos många skuggfilosofer, tvingades strida för ett erkännande. Det är inte alltför länge sedan som det nu välkända fenomenet kraftigt förnekades av en korrespondent vid London Times, vars bedyranden vägde tungt, ända fram tills doktor Phipsons alster, understött av Beccarias, Humboldts och andra naturalisters vittnesmål försatte frågan i ett viloläge.†

Positivisterna borde välja ett något mer lyckosamt uttryckssätt och samtidigt åtfölja vetenskapens upptäckter. När det kommer till mesmerism, har den tagits i bruk i Tyskland och används inom det offentliga på mer än ett sjukhus med otvivelaktig framgång; dess ockulta egenskaper har styrkts och är betrodda av fysiker, vars eminens, kunnighet och meriterade framgång den självgoda föreläsaren om medier och mentalsjukdomar inte kan hoppas mäta sig med.

Vi har bara att ägna några få ytterligare ord åt det olustiga ämnet innan vi lämnar det bakom oss. Vi har funnit att det existerar positivister som är särskilt lyckliga över en vanförställning om att de största vetenskapsmännen i Europa var Comtister. I vad mån deras yrkanden är rättvisande när det kommer till andra lärda, vet vi inte, men Huxley, vilken hela Europa anser vara en av de största vetenskapsmännen, betackar sig å det bestämdaste när det kommer till ett sådant utnämnande och doktor Maudsley från London, följer hans exempel. Under en föreläsning given av den föregående gentlemannen, år 1868 i Edinburgh, om The Physical Basis of Life, verkar han till och med väldigt chockad, när det kommer till den frihet ärkebiskopen av York tar sig när han identifierar honom med Comtes filosofi. ”För mitt vidkommande”, säger Huxley, ”kan den mest ärevördiga prelaten sofistikerat hugga Comte i bitar, likt en modern Agag [amalekiternas kung] och jag skulle inte försöka lägga band på honom. I vad motto mitt studium av den positiva filosofin lett mig fram till vad som i synnerhet kan karaktärisera den, finner jag däri litet eller ingenting, av något vetenskapligt värde och en hel del som är lika fullständigt antagonistiskt för själva vetenskapen som någonting kan vara inom ultramontan katolicism. Faktiskt kan Comtes filosofi i praktiken, summariskt beskrivas som katolicism minus kristendom.” Vidare blir Huxley till och med rasande och hemfaller åt att anklaga skottarna för otacksamhet, i och med att de tillåtit biskopen misstaget att göra Comte till upphovsman åt en filosofi som rätteligen tillhörde Hume. ”Detta var nog”, utropar professorn, ”för att förmå David

________________________________________________

* Doktor. F. R. Marvin:” Lecture on Insanity”.

† Se Howitt: ”History of the Supernatural”, vol. ii.

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 81                                                             VETENSKAPENS “APOR”.   sidan 83

Hume att vända sig i sin grav, att man just på den här platsen, inom hörhåll för hans hemvist, låtit en intresserad publik utan minsta brus lyssna på att hans mest karaktäristiska läror vilka tillskrevs en fransk författare verksam ett femtiotal år senare, i vars tråkiga och krångliga sidor vi dessutom saknar tankens vigör och språkstilens skärpa. . . .”*

Stackars Comte! Det tycks som om de högsta representanterna för hans filosofi, åtminstone i det här landet nu är reducerade till ”en fysiker, en medicinare som gjort en medicinsk specialitet av nervösa åkommor, samt en jurist.” En mycket slagfärdig kritiker gav den desperata trion smeknamnet, en anomalistisk triad, vilken, mitt under sitt mödosamma arbete inte finner tid till att bekanta sig med sitt språks principer och lagar.”†.”

För att avsluta frågan, så försitter positivisterna inget tillfälle att kullkasta spriritualismen till förmån för deras religion. Deras överstepräster är som gjorda för att oförtröttligt blåsa i sina trumpeter; och även om inga moderna dagars murar, likt den i Jeriko, någonsin kommer att störta samman i damm och stoft inför deras trumpetstöt, försitter de ändå inget tillfälle att komma i besittning av det önskade objektet. Deras paradoxer är unika och deras anklagelser gentemot spiritualister, logiskt oemotståndliga. Under en föreläsning nyligen, anmärktes exempelvis att: ” Det exklusiva utövandet av religiös instinkt framkallas av omoralisk sexualitet. Präster, munkar, nunnor, helgon, medier, hänförda och anhängare, är beryktade för sina orenheter.”‡

Vi är glada över att få påpeka att medan positivismen högljutt proklamerar sig vara en religion, så har spiritualismen aldrig någonsin låtsats vara någonting annat än en vetenskap, en växande filosofi, eller snarare ett utforskande i fördolda och än så länge oförklarade krafter i naturen. Sakligheten bland dess skiftande fenomen har påvisats av mer än en äkta representant från vetenskapen och har lika resultatlöst blivit förnekade, av hennes ”apor”.
Slutligen, kan det om våra positivister, som handskas så informellt med varje psykologiskt fenomen, anmärkas, att de påminner om Samuel Butlers retoriker, som
                                                                                ”. . . . . ej kunde öppna
                                                              sin mun, utan att där flög ut ett bildlikt uttryck

Vi kan inte finna någon orsak till att rikta vår kritiska blick bortom kretsen av futtigheter och de principryttare som orättmätigt titulerar sig

________________________________________________

* Professor Huxley: ”Physical Basis of Life”.

† Hänvisning görs till en affisch som dök upp för ett tag sedan i en tidning från New York, undertecknad av tre personer som framställde sig själva enligt ovan och antogs vara en vetenskaplig kommitté som mötts två år tidigare för att undersöka spirituella fenomen. Kritiken mot triaden publicerades i tidskriften ”New Era.” ?

‡ Doktor Marvin: ”Lecture on Insanity”, N. Y., 1875.

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 84                                                                    ISIS SLÖJA. sidan 84

vetenskapsmän. Men det är faktiskt ett obestridligt faktum att behandlingen av nya ämnen från de vars rang är hög inom den vetenskapliga världen, alltför ofta passerar oemotsagda, eftersom det skulle te sig ansvarigt att komma med kritik. Den varsamhet som växt fram inom experimentell forskning, de trevande stegen framåt från uppfattning till uppfattning, den vikt som läggs vid erkända auktoriteter – fostrar alla en tankens konservatism som naturligt nog mynnar ut i dogmatism. Priset för vetenskaplig framgång hos innovatören är alltför ofta martyrskap eller utfrysning. Laboratoriets förnyare måste, så att säga, bära antagna sedvänjor och fördomsfullhet liksom kniven på strupen. Det är till och med ovanligt att en bakdörr lämnats på glänt av någon hjälpande hand. De skräniga protesterna och den närgångna kritiken från mindre viktigt folk inom de vetenskapliga förrummen, kan han kosta på sig att låta passera obemärkta; fientligheten från den andra kategorin är en verklig fara som innovatören måste bemöta och övervinna. Kunskap utvecklas i snabb takt, men den breda vetenskapliga kåren har inte gjort sig förtjänta av att ta åt sig den äran. Inom varje organ har de gjort sitt yttersta för att haverera den nya upptäckten, tillika med upptäckaren. Segerpalmen tillfaller den som förvärvat den genom individuellt mod, intuitiv förmåga och uthållighet. Få är de krafter i naturen som när de först kungjordes inte gjordes narr av och sedan lades åt sidan såsom varande absurda och ovetenskapliga? Alltmedan självkänslan underkuvades bland de som inte presenterat någon upptäckt, förnekades de sina legitima krav på vetenskaplig prövning fram tills att motbevisning inte längre var tillrådlig och fram tills dess – så mycket värre för den själviska mänskligheten – blev dessa helt korrekta upptäckare i sin tur alltför ofta antagonister och förtryckare av ännu senare upptäckare inom de naturliga lagarnas område! Sålunda förflyttar sig Mänskligheten, steg för steg, runt sina kringgärdade kunskapscirklar, vetenskapen korrigerar ständigt sina misstag och ändrar under kommande dag teorierna från föregående dags felaktigheter. Detta har varit fallet, inte bara med frågor som hänför sig till psykologi, sådant som mesmerism, vilket i sin dubbla bemärkelse är ett fysiskt och ett andligt fenomen, utan även med sådana upptäckter som varit lätta att bevisa och som direkt relaterar till exakta vetenskaper.

Vad kan vi göra? Ska vi väcka det obehagliga förflutna till liv? Ska vi visa på de medeltida lärda som såg mellan fingrarna på prästerskapet med uppsåtet att förneka den heliocentriska teorin, av rädsla för att skada en ecklesiastisk dogm? Måste vi påminna oss om hur skolade snäcksamlare en gång i tiden förnekade att de fossila skal som återfunnits spridda över hela jordens yta, alls hade bebotts av levande djur? Hur sjuttonhundratalets naturalister deklarerade dessa var blott och bart fak-similer av djur? Och hur dessa naturalister stred och grälade och slogs och kallade varandra andra namn under nära ett århundrade, på grund av dessa vördnadsvärda mumier från forntida tidsåldrar, ända fram tills att Buffon avgjorde frågan genom att inför motståndarna bevisa att de tagit miste? Helt säkert är ett ostronskal allt annat än transcendentalt och borde vara ett ganska uppenbart ämne för vilken exakt studie som helst; och om vetenskapsmännen inte kan hålla med

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 85                                    EN EPIDEMI AV MOTSÄGELSER. sidan 85

om detta, kan vi knappast förvänta oss att de ska tro på att flyktiga former – av händer, ansikten och ibland hela kroppar – framträder under andliga mediers seanser, där de senare är ärliga.

Det föreligger ett speciellt verk vilket skulle kunna erbjuda en mycket fruktbar läsning under lediga timmar för vetenskapens skeptiska män. Det är en bok som publicerats av Flourens, den ständige sekreteraren vid den Franska akademin, benämnd Histoire des Recherches de Buffon. Författaren visar i verket hur den stora naturalisten drabbade samman och slutligen besegrade förespråkarna av fak-simil teorin; och hur de ändå fortsatte med att förneka allting under solen, tills det lärda organet emellanåt, under en epidemi av motsägelser, råkade i raseri. De bestred Franklin och hans raffinerade elektricitet; skrattade åt Fulton och hans koncentrerade ånga; röstade igenom en tvångströja åt ingenjör Perdormet för hans erbjudande om att bygga järnvägar; bringade Harvey ur fattningen; och förklarade Bernard de Palissy ”vara lika dum som en av hans egna grytor!”

I hans ofta citerade arbete; Conflict between Religion and Science, visar professor Draper upp en avgörande benägenhet att väga alltför lätt på rättvisans vågskål, och lägger ensamt ned alla dylika hinder rörande vetenskapliga framsteg, vid prästerskapets tröskel. Trots all respekt och beundran inför denne förträfflige författare och vetenskapsman, måste vi ändå protestera och tilldela var och en vad som vederbörligen tillkommer honom. Flera av de upptäckter som räknats upp ovan är omnämnda av Conflict´s författare. I samtliga fall brännmärker han det bittra motståndet från prästerskapet och håller tyst om samma typ av motstånd som undantagslöst erfarits av varje ny upptäckare i händerna på vetenskapen. Hans yrkanden, i egenskap av representant för vetenskapen, att ”kunskap är makt” är otvivelaktigt rätt och riktigt. Men maktmissbruk, oavsett om det härrör sig från utsvävningar inom lärdomen eller från ren okunnighet, är lika hög grad avskyvärda i sina verkningar. Dessutom är prästerskapet nedtystat nu. Deras protester skulle vid det här laget knappast leda till någon uppmärksamhet inom den vetenskapliga världen. Medan teologin hålls i bakgrunden, har forskarna gripit tag i despotismens spira med båda händerna och använder den likt keruberna och Edens flammande svärd för att hålla människor borta från det odödliga livets träd och kvar inom den här världens förgängliga sfär av materia.

Utgivaren av Londonbaserade Spiritualist, anmärker som svar på doktor Gullys kritik av Tyndalls eldtecken teori, att om inte hela det spiritualistiska samfundet bränns levande vid Smithfield under nuvarande århundrade, är det till vetenskapen ensamt som vi står i tacksamhetsskuld för denna höjdpunkt av barmhärtighet. Nåväl, låt oss tillstå att forskarna indirekt är de allmännas välgörare i detta fall i så motto att brännandet av akademiskt skolade inte längre är på modet. Men är det orättvist att fråga huruvida den manifesterade tendensen mot den spiritualistiska läran, ifrån Faraday, Tyndall, Huxley, Agassiz och andra, inte berättigar misstanken att ifall dessa lärda gentlemän

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 86                                                                    ISIS SLÖJA. sidan 86

och deras anhängare haft den obegränsade makt som en gång upprätthölls av Inkvisitionen, skulle spiritualisterna inte haft anledning att känna sig lika avslappnade som de gör idag?

Även om vi utgår från att de inte skulle bränna de som bekänner sig som troende till en andlig värld – eftersom det är otillåtet att kremera människor levande – skulle de inte skicka varje spiritualist de kunde till Bedlam? Kallar de oss inte ”obotliga monomaniker”, ”hallucinerade dårar”, ”fetisch- dyrkare” och liknande karaktäristiska namn? Vi kan verkligen inte förstå vad som i så hög grad kan ha sporrat tacksamheten hos den Londonbaserade Spiritualist utgivaren angående det välvilliga beskyddet av vetenskapsmännen. Vi tror att det nyligen hållna åtalet mot Lankester-Donkin-Slade i London, åtminstone borde öppna ögonen på hoppfulla spiritualister och visa dem att envis materialism oftast är mer dum trångsynthet än den religiösa fanatismen i sig själv är.

Forts på kapitel 3

länk till Översättarnas fotnoter, kommentarer och tillägg (på gång)
Isis Unveiled volym 1
_____________________________________________

länk till Huvudindex
Isis Unveiled volym 1
_____________________________________________

| till Helena Blavatsky Online | till ULTs hemsida |

Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö
Uppdaterad