11A

Den Avslöjade Isis
Online

Kapitel 7
Första avsnittet, sidorna 205-228
ISIS SLÖJA
 
© 2013 Online Teosofiska Kompaniet Malmö 

 Första Volymen.

”OFELBARHETEN” I MODERN VETENSKAP.
______________________________________________

          ELEMENTEN, ELEMENTALERNA, OCH ELEMENTARERNA. 

Universell attraktion och repulsion i naturens riken…............. 206
Fysiska fenomen beror på fysiska förhållanden….................. 211
Observationer i Siam…........................................................ 214
Musik vid nervösa störningar…............................................ 215
Världssjälen och dess slumrande möjligheter…..................... 216
Helande genom beröring, och healers…................................217
”Diakkas” och Porphyrys skadliga andar….......................... 219
Den outsläckliga lampan…................................................... 224
Samtida okunskap om livskraften…..................................... 237
Uråldriga teorier om krafternas växelverkan…......................241
Universaliteten i tron på magi…............................................247

 ISIS SLÖJA

KAPITEL 7.

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 205                                                                                               ISIS SLÖJA. sidan 205

 

”Du stora Första Orsak, som är minst förstådd.” – Pope.

”Varifrån kommer detta behagliga hopp, denna innerliga önskan, 
Denna längtan efter odödlighet?                                                                                                                      
Eller varifrån kommer denna hemliga fruktan och inre skräck 
Över att försvinna ut i intigheten? Varför ryggar själen
Tillbaka inför sig själv och skräms av förstörelsen?                                                                                   
Det är gudomligheten som rör sig inom oss;                                                                                                  
Det är himlen själv som pekar ut vårt härefter                                                                                             
och som gör evigheten känd inför människan. 

EVIGHETEN! Du behagliga, skrämmande tanke!” – ADDISON.

”Det finns en annan och bättre värld.” – KOTSEBUE. The Stranger.

Efter att ha ägnat så mycket utrymme åt de motstridiga åsikterna hos våra vetenskapsmän rörande specifika ockulta fenomen under vår moderna period, är det inte mer än rätt att vi ägnar uppmärksamhet åt de spekulationer som finns hos de medeltida alkemisterna och vissa andra ryktbara människor. De forntida och medeltida lärda, trodde nästan utan undantag på de arkana visdomslärorna. Dessa omfattade alkemi, den kaldeiska judiska kabbalan, Pythagoras esoteriska system och den gamla magin och de senare Platoniska filosofernas och teurgikernas läror. Vi ämnar också behandla de indiska gymnosofisterna och de kaldeiska astrologerna på följande sidor. Vi får inte låta bli att visa på de stora sanningar som genomsyrar det förflutnas missförstådda religioner. Våra fäders fyra element, jord, luft, vatten och eld, inbegriper för studenten av alkemi och forntida psykologi – eller som det nu benämns, magi – många ting om vilka vår filosofi aldrig drömt om. Vi får inte glömma att vad som av kyrkan nu kallas nekromanti och av moderna troende, spiritualism och detta inkluderar uppväckandet av de dödas andar, är en vetenskap som alltsedan den mest avlägsna forntid, varit närapå allmänt spridd över jordens yta. 

Den i allmänhet uppskattade Henry More från universitetet i Cambridge, skulle, även om han varken var alkemist, magiker eller astrolog utan helt enkelt en stor filosof – kunna gå under epiteten skarpsinnig logiker, forskare och metafysiker. Hans tillit till magiska krafter var orubblig under hela hans livstid. Hans tro på odödlighet och vederhäftiga argument när det kommer till att påvisa den mänskliga andens överlevnad efter döden, baseras alla på det pythagoreiska system som antagits av Cardan, Van Helmont och andra mystiker. Den oändliga och

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 206                                                                                               ISIS SLÖJA. sidan 206

oskapade anden vi vanligtvis kallar GUD, en substans av allra högsta dygd och excellens, skapade allt det övriga genom en emanerande orsakskedja. Gud är således den första substansen, resten är sekundärt; ifall den förstnämnda skapade materia genom kraften i sin egen rörelse, är den primära substansen fortfarande upphovet till rörelsen, liksom den är till materian och ändå påstår vi med rätta att det är materian själv som rör sig. ”Vi kan avgränsa det slaget av ande vi talar om, till att vara en icke-urskiljbar substans, som kan förflytta sig själv, som kan genomtränga, dra samman och utvidga sig själv och även genomtränga, förflytta och förändra materia”, * vilket är det tredje utflödet. Han trodde fullt och fast på uppenbarelser och försvarade med kraft teorin om varje själs individualitet inom vilken ”personligheten, minnet och medvetandet med säkerhet, kommer att fortleva under ett framtida tillstånd.” Han delade in människans astrala ande efter dess utträde ur kroppen i två distinkta entiteter; den ”aëriala” och den ”ætheraktiga vehikeln”. Under det tidsförlopp den disinkarnerade människan rör sig i sin aëriala klädnad, är hon underställd Ödet – egentligen, ondska och frestelse, vidhäftad sina jordiska böjelser och därför inte fullkomligt ren; det är enkom när hon kastar av sig den här första sfärens dräkt och blir eterisk som hon blir säker på sin odödlighet. ”För vilken slags skugga kan den kropp kasta som består av rent och genomskinligt ljus, vilket den eteriska vehikeln gör? Och härigenom fullbordas sedan denna gåta då själen uppstigit till det tillstånd vi redan gett uttryck för, i vilket den ensamt är utom räckhåll för öde och dödlighet.” Han avslutar sitt arbete genom att slå fast att detta transcendenta och gudomligt rena tillstånd, var det enda målet för pythagoréerna.

När det kommer till skeptikerna under hans livstid, är ordvalet hånfullt och häftigt. Medan han talar om Scot, Adie och Webster, benämner han dem ”våra nya inspirerade helgon . . . häxors edsvurna förkämpar, vilka helt galet och hänsynslöst, mot all känsla och förnuft, mot forna tiders bruk, mot alla uttolkare och mot den Heliga Skrift själv, inte ens har någon Samuel på skådeplatsen, utan en sammansvuren kanalje! Huruvida den Heliga Skrift, eller dessa inkrökta pajasar, uppblåsta av intet förutom okunnighet, fåfänga och dåraktig otrogenhet, är pålitliga, låt den som vill bedöma detta”, tillägger han. † 

Vilket slags språkbruk skulle den här ansedda teologen ha använt gentemot våra skeptiker under det artonde århundradet?

Descartes, var även om han dyrkade materian, en av de mest hängivna lärare inom den magnetiska skolan och i viss mening även inom alkemin. Hans metodik inom fysik var mycket lik den hos andra stora filosofer. Rymden, som är oändlig, är sammansatt, eller snarare fylld av ett fluidium och  elementär materia och är den enda källan till allt liv,   

___________________________________                                                        

* ”Antidote”, lib. i., kap. 4.

† ”Letter to Glanvil, författare till 'Sadducismus Triumphatus, ' 25 maj, 1678.”

__________________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 207    NÄSAN SOM SKARS AV FRÅN EN PORTVAKTS RYGG.    ISIS SLÖJA. sidan 207

inneslutande alla himmelska klot och hållande dem i ständig rörelse. Han kamouflerar Mesmers magnetiska strömmar till cartesianska strömvirvlar och båda vilar på samma princip. Ennemoser tvekar inte att ge utryck åt att båda har mer gemensamt ”än vad de folk tror som inte undersökt ämnet nogrannt.” *

Den högaktade filosofen Pierre Poiret Naude, var den allra varmaste försvare av lärorna om den ockulta magnetismen och dess första framställare † under år 1679. I hans arbeten ges full upprättelse åt den magisk-teosofiska filosofin.

Den välkända doctor Hufeland har författat ett arbete om magi ‡ i vilket han lägger fram teorin om den universella magnetiska överensstämmelsen mellan människor, djur, växter och till och med mineraler. Han bekräftar Campanellas, Van Helmonts och Servius vittnesmål angående den överensstämmelse som råder mellan kroppens olika delar, liksom mellan alla organiska och oorganiska kroppar och dess delar. 

Sådan var även Tenzel Wirdigs lära. Den kan till och med visa sig ha lagts fram med långt större klarhet, logik och vigör än vad som blivit gjort i andra mystiska författares arbeten som avhandlat samma ämne. I sin berömda avhandling, The New Spiritual Medicine, visar han, baserat på de fakta som accepterats under senare tid om universell attraktion och repulsion – numera kallad ”gravitation” – att hela naturen är besjälad. Wirdig kallar den här magnetiska sympatin för ”andarnas samstämmighet.” Allting dras mot sin likhet och strålar samman med naturer som är besläktade med en själv. Utifrån den här sympatin och antipatin uppkommer en konstant rörelse i hela världen och hos alla dess delar och ett oavbrutet umgänge mellan himmel och jord vilket frambringar universell harmoni. Allting lever och dör genom magnetism; en sak påverkar en annan även på stora avstånd och dess ”medfödda anlag” kan influera till hälsa eller sjukdom genom kraften i den här sympatin vid vilken tidpunkt som helst och oavsett det mellanliggande avståndet.§ ”Hufeland” säger Ennemoser, ”rapporterar om en näsa som skurits bort från en portvakts ryggtavla, men som dog även den, när portvakten dog och föll ned från sin artificiella position. Ett stycke hud, ”tillägger Hufeland, ”som tagits från en levande persons huvud, blev grått vid samma tidpunkt som det levande huvudets hår grånade”. ∫ 

Kepler, som var föregångare till Newton i många stora sanningar, även när det gäller den universella ”gravitationen” som han mycket riktigt tillskrev magnetisk attraktion, delar, oavsett om han benämner astrologi ”den osunda dottern till den allra visaste moder” – astronomi, den kabbalistiska tron

___________________________________
                                                                         
* ”History of Magic”, vol. ii., sid. 272.

† ”Apologie pour tous les grands personnages faussement accuses de magie.”

‡ Berlin, 1817.              

§ ”Nova Medicina Spirituum,” 1675.            

∫ ”History of Magic.”

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 208                                                                                 ISIS SLÖJA. sidan 208

att stjärnornas andar består av väldigt många ”intelligenser”. Han tror fullt och fast på att varje planet är ett säte för en intelligent princip och att de alla bebos av andliga varelser, vilka utövar inflytanden över andra varelser som bebor grövre och mer materiella sfärer än deras egen och speciellt vår jord. * Alltmedan Keplers stjärnbeströdda andliga inflytanden undanträngdes av malströmmarna från den mer materialistiska Descartes, vars ateistiska tendenser inte hindrade honom från att tro att han kommit underfund med en diet som kunde förlänga hans liv med femhundra år eller mer, så kan den senares virvelströmmar och astronomiska läror en dag kanske komma att efterträdas av de intelligenta magnetiska strömmar som styrs av Anima Mundi.                                                                                                                

Baptista Porta, den lärda italienska filosofen, blev av senare kritiker, liksom sina kollegor, behandlad med samma orättfärdighet trots sina strävanden att visa världen det grundlösa i deras anklagelser om att magi är vidskepelse och trolldom. Den här celebra alkemisten efterlämnade ett arbete om Naturlig magi, † i vilket han baserar alla ockulta fenomen som är möjliga för människan, på världssjälen, vilken förbinder alla ting med varandra. Han visar att det astrala ljuset agerar i harmoni och sympati med hela naturen; att det är den essens utifrån vilken våra andar bildas; och att våra sideriska kroppar, genom att handla i samklang med moderkällan, kan göras kapabla att åstadkomma magiska underverk. Hela hemligheten ligger i vår kunskap om de besläktade elementen. Han trodde på de vises sten, ”om vilken världen har en så storartad uppfattning, vilken har skrutits om under så många tidsåldrar och lyckosamt förvärvats av vissa.” Slutligen, kastar han fram många värdefulla ledtrådar när det gäller dess ”andliga betydelse.” År 1643, framträdde bland mystikerna en munk, Fader Kircher, som lärde ut en komplett filosofi om universell magnetism. Hans talrika arbeten ‡ inbegriper många av de ämnen som nätt och jämnt antytts av Paracelsus. Hans definition av magnetism är mycket ursprunglig, för han bestred Gilberts teori om att jorden var en stor magnet. Han hävdade att även om varje partikel i materian och till och med de ogripbara osynliga ”krafterna” var magnetiska, så innehöll de i sig själva inte någon magnet. Det finns bara en MAGNET i universum och från den utgår magnetiserandet hos allt som existerar. Denna magnet är förstås vad kabbalisterna kallar
___________________________________

* Det vore meningslöst och en alltför långdragen ansträngning att här gå in på försvaret av Keplers teori om förhållandet mellan geometrins fem regelmässiga platoniska kroppar och storleken på de fem huvudsakliga planeternas omloppsbanor, tämligen förlöjligad av professor Draper i hans Conflict. Många är teorierna från de forntida som klandrats genom modernare upptäckter. Vad de övriga beträffar, får vi bida vår tid.

† ”Magia Naturalis”, Lugduni, 1569.

‡ Athanasius Kircher: ”Magnes sive de arte magnetici, opus tripartitum.” Coloniae, 1654.

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 209                  SYMPATIER OCH ANTIPATIER BLAND VÄXTER.      ISIS SLÖJA. sidan 209

den centrala Andliga Solen, eller Gud. Solen, månen, planeterna och stjärnorna är ytterst magnetiska, bekräftade han; men de har blivit så genom induktion, genom att leva i det universella magnetiska flödet – det Andliga ljuset. Han påvisar den mysteriösa sympati som existerar mellan kropparna i de tre huvudskaliga rikena i naturen och styrker sitt argument med en häpnadsväckande förteckning exempelfall. Flera av dessa verifierades av naturalister, men ännu fler har förblivit overifierade; därför förnekas dem, enligt den traditionella policy och mycket tvetydiga logik som råder hos våra forskare. Till exempel, visar han på en åtskillnad mellan mineral magnetism och zoomagnetism eller animal magnetism. Han bevisar det i faktaförhållandet att alla mineraler, förutom magneten, magnetiseras genom den animala magnetismen, den högre kraften, alltmedan den sistnämnda åtnjuter detta genom den direkta emanationen från den första orsaken – Skaparen. En nål kan magnetiseras genom att en viljestark människa helt enkelt håller den i handen och bärnstenen utvecklar, mer än från något annat objekt, sina krafter genom att gnuggas av en mänsklig hand; därigenom kan människan överföra sitt eget liv och i viss mån, levandegöra oorganiska objekt. Detta är ”i den dåraktiges ögon, trolldom.” ”Solen är den mest magnetiska av alla kroppar”, säger han; och föregår följaktligen general Pleasontons teori med över två århundraden. ”De forntida filosoferna förnekade aldrig faktaförhållandet”, tillägger han; ”utan har under alla tider uppfattat att solens emanation förband alla ting med sig själv och att den överför denna förbindande kraft till allting som befinner sig under dess direkta strålar.”

Som ett bevis på detta anför han exemplet på ett antal växter som är särskilt attraherade av solen och andra, till månen och visar på deras oemotståndliga sympati inför den förstnämnda genom att de följer dess bana över himlavalvet. Den växt som är känd under namnet Githymal,* följer troget sin härskare, även då den, beroende av dimma, är osynlig. Akacian öppnar sina kronblad när solen går upp och stänger dem vid dess nedgång. Så gör även den egyptiska lotusblomman och den vanliga solrosen. Potatisväxten uttrycker samma förkärlek inför månen.

Som exempel på antipatier eller sympatier bland växterna, anför han den motvilja vinrankan känner inför kålhuvudet och dess förtjusning inför olivträdet; smörblommans kärlek till näckrosen och vinrutans till fikonet. Den antipati som ibland existerar till och med ibland besläktade subjekt, uppvisas klart i fallet med det mexikanska granatäpplet vars uppskjutande skott då det skärs i bitar, stöter ifrån sig varandra med den ”mest osedvanliga vildsinthet.”  

Kircher tillskriver varje känsla i den mänskliga naturen, förändringarna i vårt magnetiska tillstånd. Vrede, svartsjuka, vänskap, kärlek och

_________________________________________________________

* Lib. iii., sid. 643.

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 210                                                                           ISIS SLÖJA. sidan 210

hat, är alla modifieringar i den magnetiska atmosfär som utvecklas inom oss och som konstant flödar ut ifrån oss. Förälskelse är ett av de mest ombytliga tillstånden och därav är dess sidor oräkneliga. Andlig kärlek, den mellan en mor och hennes barn, en konstnärs kärlek till ett visst slag av konst, vänskap i form av ren kärlek, är alltigenom magnetiska manifestationer av sympati mellan besläktade naturer. Den magnetism som springer ur ren kärlek, är ursprunget till varje skapat ting. I dess alldagliga bemärkelse består kärleken mellan könen av elektricitet och han kallar det, amor febris species, arternas feberaktiga tillstånd. Det finns två slag av magnetisk attraktion: sympati och fascination; den ena helig och naturlig, den andra destruktiv och onaturlig. Till det senare slaget, fascination, bör vi hänföra paddans gift, som blott genom att öppna sin mun tvingar de förbipasserande reptilerna eller insekterna att rusa mot sin egen undergång. Hjorten, likaväl som mindre djur, attraheras av boaormens andedräkt och förmås oemotståndligt att dra sig inom dess räckhåll. Den elektriska fisken, den marmorerade darrockan [torpedo marmorata], slår till mot hotet med en elektrisk stöt som under viss tid bedövar det. För att utöva en sådan kraft för välgörande ändamål, krävs för människans del tre förhållanden: 1, en själens värdighet; 2, en stark vilja och en föreställningsförmåga; 3, ett subjekt som är svagare än magnetisören; annars kommer denne stå emot. En människa, fri från världsliga motiv och sensualitet, kan med ett dylikt manér kurera de mest ”obotliga” sjukdomar och dennes vision kan eventuellt bli klarsynt och förutsägande.

Ett märkligt exempel på ovannämnda universella attraktion mellan det planetariska systemets alla kroppar och allting organiskt likväl som oorganiskt tillhörande dem, återfinns i en kuriös gammal volym från det sextonde århundradet. Den innehåller anteckningar från resor och en officiell rapport till den franska kungen från hans ambassadör, de la Loubere, om vad han skådat i riket Siam [Thailand]. ”I Siam”, säger han, ”finns två slag av sötvattensfiskar, vilka de var för sig kallar pal-out och pla-cadi fisk. När dessa väl saltats och placerats hela, i ett kärl, visar de sig följa havets exakta flöde och återflöde, växande sig högre eller lägre i kärlet i enlighet med havets ebb och flod” * De la Loubere utförde experiment med den här fisken under lång tid tillsammans med en statligt anställd ingenjör vid namn Vincent och går därför i god för sanningshalten i detta hävdande, vilket först hade blivit avvisat som ren fabel. Så pass kraftfull är den här mysteriösa attraktionen, att den påverkade fiskarna även då deras kroppar helt och hållet höll på att ruttna bort och falla i bitar.  

Det är i synnerhet i de länder som inte välsignats med en civilisationsprocess, som vi borde söka efter en förklaring av naturen och observera verkningarna av den subtila kraft som de forntida filosoferna benämnde ”världssjälen.” 

 ___________________________________

* ”Notes from a New Historical Relation of the Kingdom of Siam”, av de la Louere, fransk ambassadör i Siam under åren 1687-8. 1692 års utgivning. 

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 211                 KASHMIRFLICKORNAS KÄNSLA FÖR FÄRG.               ISIS SLÖJA. sidan 211                                                               

Enbart i Österlandet och i de vidsträckta områdena av de outforskade Afrika, kommer psykologistudenten finna en överväldigande mängd näring till sin sanningshungrande själ. Skälet är uppenbart. Atmosfären i tätbefolkade områden är svårt förorenade av röken och ångorna från fabriker, ångmaskiner, järnvägar och ångbåtar och i synnerhet från de miasmatiska [smittsamma] utdunstningarna från levande och döda. Naturen är lika beroende av betingelser, som vad en mänsklig varelse är innan hon kan utföra arbete och hennes mäktiga andning kan, så att säga, störas, hämmas och stoppas och hennes växelverkande krafter kan på ett givet ställe förstöras lika enkelt som om hon vore en människa. Inte enbart klimatet modifierar den fysio-psykiska naturen hos människan, utan även de ockulta inflytanden som dagligen förnims, ändrar på den så kallade oorganiska materians konstitution i en utsträckning som europeisk forskning inte ännu blivit klar över. Följaktligen råder den Londonbaserade tidskriften Medical and Surgical Journal kirurgerna att inte ta med sig skalpeller till Calcutta, därför att det genom personliga erfarenheter visat sig ”att engelskt stål inte tål atmosfären i Indien”; så en bunta engelska och amerikanska nycklar kommer fullständigt att ha täckts med rost, tjugofyra timmar efter att de förts över till Egypten; medan objekt som tillverkats av inhemskt stål i dessa länder, förblir ooxiderade. Så har det även visat sig att en sibirisk shaman som lagt fram häpnadsväckande bevisning för sina ockulta krafter bland sina infödda tschuktscher, gradvis och ofta helt och hållet berövas sådana krafter när denne anländer till det rökiga och dimmiga London. Är människans inre organism mindre känslig inför det klimatiska inflytandet än vad en bit stål är? Om inte, varför skall vi då kasta fram tvivel rörande resenärers vittnesmål, vilka dag efter dag kan ha sett shamanen utföra fenomen av det mest förbluffande karaktär i sitt hemland och förneka möjligheten av sådana fenomen och krafter enbart för att han inte kunnat utföra lika mycket i London eller Paris? I sin föreläsning om Lost Arts, bevisar Wendell Phillips att människan, som förutom att påverkas av klimatförändringar i sin psykologiska natur, även äger förmåga till en fysisk sinnesförnimmelse, vilken är långt mera skarp bland Orientens människor, än vad den är bland européerna. Han yttrar om de franska textilfärgarna från Lyon, vars skicklighet inte någon överträffar, ”har en teori om att det finns en specifikt utsökt blå färgton som européerna inte kan förnimma. . . . Och i Kashmir, där flickorna tillverkar sjalar värda 30,000$, kan de visa honom (textilfärgaren från Lyon) trehundra distinkta färger, vilka, förutom sin oförmåga att framställa dem, han inte ens kan åtskilja.” Ifall det föreligger en sådan vid åtskillnad mellan de yttre sinnesförnimmelsernas skarpsinnighet mellan de två folkslagen, varför skulle inte detsamma föreligga beträffande deras psykologiska krafter? Ytterligare, är den kashmiriska flickans öga förmöget att objektivt skåda en färg som existerar, men som är oförnimbar hos europén och därför icke-existerande inför honom. Varför då inte medge att vissa, speciellt utrustade organismer som tros äga den mystiska färdighet som kallas synskhet,

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 212                                                                                        ISIS SLÖJA. sidan 212

ser sina bilder lika objektivt som vad flickan som ser färger gör; och att därför det förstnämnda, istället för bara objektiva hallucinationer framkallade av föreställningsförmågan, tvärtom är reflexioner av verkliga ting och individer, inpräglade i den astrala etern, såsom förklarats av den gamla filosofin i Chaldean Oracles och antagits av de moderna upptäckarna, Babbage, Jevons och författarna i deras Unseen Universe?

“Tre krafter lever och försätter människan i rörelse”, lär Paracelsus ut; ”tre världar utgjuter sina strålar över honom; men alla dessa tre verkar enbart som föreställningen och ekot av en och samma allkonstruerande och förenande framställningsprincip. Den första, är elementens kraft (den jordiska kroppen och den vitala energin i dess råa form); den andra, stjärnornas kraft (den sideriska kroppen eller astralkroppen – själen) den tredje är den Gudomliga kraften (Augoeidés).” Emedan vår kropp besitter ”ursprungligt jordiskt stoff” såsom Paracelsus kallar det, går vi beredvilligt med på att acceptera tendensen i den moderna vetenskapliga forskningen om ”att betrakta både det animala och växtliga livets processer som helt enkelt varande fysiska och kemiska.” Den här teorin bestyrker bara desto mer de gamla filosoferna och den Mosaiska Bibelns hävdanden om, att våra kroppar var komna ur jord och att till jord skulle de återgå. Men vi bör minnas att 

” ‘Av jord är du kommen – jord skall du åter varda,’  
inte uttalades av själen.”

Människan utgör en liten värld – ett mikrokosmos inom det stora universum. Likt ett foster, hålls hon svävande med hjälp av sina tre krafter i den makrokosmiska  matrisen; och medan hennes jordiska kropp är i ständig harmoni med sin moder jord, lever hennes astrala själ i harmoni med det sideriska Anima mundi. Hon befinner sig inom det, liksom det finns inom henne, för det alltigenom genomsyrande elementet fyller hela rymden och är rymden självt, men gränslöst och oändligt. När det kommer till hennes tredje kraft, den gudomliga, vad är detta förutom en oändligt liten stråle, en av oräkneliga utstrålningar som utgår direkt från den Högsta Orsaken – Världens Andliga Ljus? Detta är den organiska och oorganiska naturens treenighet – den andliga och den fysiska, som är tre i en och om vilken Proclus säger att ”Den första monaden är den Eviga Guden; den andra, evigheten; den tredje, paradigmet eller universums mönster”; de tre utgör den Intelligenta Triaden. Allting i detta synliga universum består av denna Triads utflöde och är ett eget mikrokosmos i sig självt. Och de rör sig alltså i majestätisk procession genom evighetens plan, runt den andliga solen, på samma vis som de himmelska kropparna rör sig runt synliga solar inom det heliocentriska systemet. Den pythagoreiska Monaden, vilken verkar ”i avskildhet och mörker”, kan på den här jorden för alltid, förbli osynlig, ogripbar och icke-påvisbar inför experimentell forskning. Likväl kommer hela universum gravitera runt den, såsom det gjort från ”tidernas begynnelse” och

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 213                      SIAM´S TALAPOIN.                                 ISIS SLÖJA. sidan 213                                                                 

för varje sekund, så närmar sig människa och atom detta högstämda ögonblick i evigheten då den Osynliga Närvaron kommer att bli synlig inför deras andliga synfält. När varje materiell partikel, till och med den mest subliminerade, har förkastats från den sista formen som utgör den ultimata länken i den kedja av dubbelsidig evolution som genom miljoner tidsåldrar och efterföljande tranformationer knuffat entiteten framåt; och när den återfinner sig själv förnyat klädd i den ursprungliga essens som är identisk med sin Skapares, då har den här en gång ogripbara organiska atomen avverkat sitt lopp och Guds söner kommer än en gång ”ropa av glädje” vid pilgrimens återkomst.

”Människan”, säger Van Helmont, ”är universums spegel och hennes trefaldiga natur står i förhållande till alla ting.” Skaparens vilja, genom vilken alla ting skapades och fick sin första impuls, är varje levande varelses hemvist. Människan, som är utrustad med en förhöjd grad av andlighet, har fått den största andelen andlighet på den här planeten. Det beror på andelen materia inom henne, om hon kommer att utöva dessa magiska färdigheter med större eller mindre framgång. Medan hon gemensamt delar den här gudomliga kraften med varje oorganisk atom, utövar hon den under hela sitt livs förlopp, oavsett om detta sker medvetet eller inte. I det förstnämnda fallet, när hon har full tillgång till sina krafter, kommer hon att vara mästaren och magnale magnum, (den universella själen), kommer att kontrolleras och styras av henne. I fallet med djur, växter, mineraler och till och med gällande den genomsnittliga mänskligheten, finner detta eteriska fluidium som genomsyrar alla ting, inget motstånd och medan det lämnas åt sitt eget öde, flyttar det dem utefter hur dess impuls riktas. Varje skapad varelse inom den här jordiska sfären har danats ur magnale magnum och är besläktad med den. Människan äger en tvåfaldig himmelsk kraft och är förbunden med himlen. Den här kraften existerar ”inte enbart i den yttre människan, utan även inom djuren i viss grad och kanske i alla andra ting eftersom det råder ett inbördes förhållande mellan alla ting i universum; eller Gud finns åtminstone i alla ting, såsom de forntida uppmärksammat med en aktningsvärd korrekthet. Det är nödvändigt att den magiska styrkan uppväcks både i den yttre och inre människan. . . . Och om vi kallar detta en magisk kraft, kan de oinvigda bara förskräckas över detta uttryckssätt. Men ifall du hellre föredrar det, kan du kalla den en andlig kraft – spirituale robur vocitaveris. Härigenom finns dessa magiska krafter i den inre människan. Men eftersom det existerar ett visst förhållande mellan den inre och yttre människan, måste den här styrkan fördelas genom hela människan.” *                

I en utökad beskrivning av siamesernas religiösa riter, klosterliv och ”vidskepligheter”, åberopar de la Loubere, bland andra ting, den underbara kraft som talapoins (munkarna eller

__________________________________________________


* Baptist Van Helmont: ”Opera Omnia,” 1682, sid. 720 och andra. 

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 214                                                                                        ISIS SLÖJA. sidan 214

 Buddhas heliga män) äger över de vilda djuren. ”Siams talapoins”, säger han, ”kunde tillbringa hela veckor i de täta skogarna under ett litet soltält av grenar och palmblad och aldrig göra upp eld under natten, för att inte skrämma bort de vilda djuren, som alla andra människor som reser genom skogarna i det här landet gör. ”Folk anser det vara ett mirakel att inga talapoins någonsin blir uppätna. Tigrarna, elefanterna och noshörningarna – vilka finns i överflöd i trakterna – respekterar dem; och resenärer som placerats i säkra bakhåll, har ofta sett dessa vilda bestar slicka händerna och fötterna på den sovande talapoin-munken. ”De nyttjar alla magi”, tillägger den här franska gentlemannen ”och de tror att hela naturen är animerad (besjälad); * de tror på skyddsandar.” Men det som tycks chockera författaren allra mest, är den föreställning som råder bland siameserna, om ”att allt som människan bestod av under sitt kroppsliga liv, kommer hon att bestå av efter döden.” ”När tatarerna, anmärker de la Loubere, vilka nu härskar i Kina”, ”brukade tvinga kineserna att raka sitt hår på det tatariska viset, valde åtskilliga bland dem att hellre genomlida döden än att passera, som de sa, till den andra världen och träda  fram inför sina förfäder utan hår; emedan de föreställde sig att även själens huvud blev rakat!” † ” Vad som alltså sammantaget är malplacerat” tillägger ambassadören, ”gällande den här absurda ståndpunkten, är att orientalerna tillskriver själen en mänsklig skepnad, hellre än någonting annat.” Utan att upplysa sina läsare om vilken särskild typ av skepnad dessa oupplysta orientaler borde välja åt sina disinkarnerade själar, fortgår de la Loubere med att ösa ur sig sin vrede mot dessa ”vildar.” Slutligen angriper han minnet av den gamla kungen i Siam, fadern till den kung vars hov han sändes till, genom att anklaga honom för att ha slösat bort över två miljoner livre, i sökandet efter de vises sten. ”Kinesen”, säger han, ansedd som så vis, har under tre eller fyrahundra år varit dåraktig nog att söka efter och tro på existerandet av ett universellt botemedel med vilket de hoppas kunna undanta sig själva från nödvändigheten av att dö. De grundar sig på några dåraktiga traditioner rörande vissa sällsynta individer, vilka rapporteras ha tillverkat guld och ha levat under vissa tidsåldrar; det existerar vissa, mycket väl vedertagna faktauppgifter bland kineserna, siameserna och de andra orientalerna, rörande de som känner till hur man gör sig själv odödlig, antingen på ett alldeles fullkomligt vis, eller på det viset att man inte kan dö annorledes än genom en våldsam död. ‡ Varpå de namnger några individer som dragit sig undan från vanliga människors synfält, för att åtnjuta frihetliga och fridfulla liv. De berättar om underverk som kan hänföras till kunskapen hos dessa, påstått odödliga.”

Ifall Descartes, en fransmann och forskare, mitt under en pågående civilisation, fast trodde på att ett sådant universellt medel blivit funnit     

___________________________________________

* De la Loubere: ”Notes,” etc. (se ante), sid. 115. 
                  
† Ibid., sid. 120.                  

‡ Ibid., sid. 63

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 215                   MUSIKENS MAGISKA KRAFT.                      ISIS SLÖJA. sidan 215                                                                 

och om han ägde det kunde han åtminstone leva under femhundra år, varför är då inte Orientens folk berättigade till samma övertygelse? De förhärskande problemen om både liv och död är ännu olösta av västerländska fysiologer. Även sömnen är ett fenomen, om vars orsak det råder vitt skilda uppfattningar om, bland dem. Hur kan de då låta påskina att de fastställer det möjliga och preciserar det omöjliga?

Alltsedan de mest avlägsna tidevarv har filosoferna vidhållit den enastående kraft som finns i musik över vissa sjukdomstillstånd,  i synnerhet över de nervöst betingade. Kircher rekommenderar det, emedan han erfarit dess goda effekter på sig själv och ger en utförlig beskrivning av det instrument han brukade. Det var en harmonika sammansatt av fem tumlare [dricksglas utan fot] med mycket tunt glas, vilka placerades på rad. I två av dem fanns två olika slags vin; i den tredje, konjak; i den fjärde, olja; i den femte, vatten. Han fick fram fem melodiösa ljud från dem på det vanliga sättet, genom att helt enkelt gnida ett finger mot glasens kanter. Ljudet har en attraktiv egenskap; det lockar fram det sjuka, vilket strömmar ut för att drabba samman med den musikaliska vågen och de två försvinner ut i rymden under det att de båda blandas samman. Asklepiades nyttjade musik med samma syfte för ungefär tjugo århundraden sedan; han blåste trumpet för att bota ischias och alltmedan dess utdragna läte fick nervernas fibrer att pulsera, lade sig smärtan, undantagslöst. Demokritos bekräftade på liknande vis att många sjukdomar kunde kureras av de melodiösa tonerna från en flöjt. Mesmer använde för sina magnetiska behandlingar just den här harmonikan som blivit åskådliggjord av Kircher. Den beryktade skotten Maxwell erbjöd sig, med särskilda magnetiska hjälpmedel till sitt förfogande, att inför skilda medicinska fakulteter bevisa att han kunde bota vilken som helst av de sjukdomar som övergetts av dem såsom obotliga, sådana som epilepsi, impotens, mentalsjukdomar, förlamning, ödem och de mest hårdnackade tillstånden av feber. *

Den välkända historien om ”Guds onda ande” som drogs ut från den hemsökte Saul, kan alla dra sig till minnes i detta sammanhang. Den skildras på följande vis: ”Och det hände sig att när nu anden från Gud kom över Saul, tog David harpan och spelade; då kände Saul lindring, och det blev bättre med honom, och den onde anden vek ifrån honom.” †

Maxwell, utvecklar närmare följande satser i sin Medicina Magnetica, vilka samtliga är alkemisternas och kabbalisternas exakta läror.

”Det som människorna kallar världssjälen, är ett liv, likt eld, andligt, flyktigt, ljust och eteriskt, såsom ljuset självt. Den är en levande ande överallt; och densamma överallt. . . All materia är, förutom då den besjälas av den här anden, uttömd på handling. Den här anden upprätthåller alla ting i sina karaktäristiska tillstånd. Den återfinns i naturen fri från alla fjättrar; och han    

___________________________________________

* Se hans ”Conf.,” xiii., 1. c. in præfatione.       

† Första Samuelsboken, xvi., 14-23.

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 216                                                                                        ISIS SLÖJA. sidan 216

som förstår sig på hur man förenar den med en harmoniserad kropp, äger en skatt som övergår alla rikedomar.” 

”Denna ande är det gemensamma band som förbinder alla jordens hörn och som lever igenom och i alltsammans – adest in mundo quid commune omnibus mextis, in quo ipsa permanent.”

”Han  som känner denna livs-ande och dess användning kan förhindra alla skador”*

”Ifall ”Om du kan begagna dig av den här anden och anbringa den på ett speciellt organ kommer du att ha utfört magins mysterium.”                          

”Han som vet hur man utför operationer på människor med hjälp av den här universella anden, kan hela och detta på vilket avstånd denne än behagar.” †                               

”Han som kan liva upp den individuella anden med hjälp av den universella, kan förlänga sitt liv i all evighet.” ‡

”Det förekommer en förening av andar, eller av emanationer även då dessa befinner sig vitt åtskilda från varandra. Och vad består denna förening av?
Det är en evig och oupphörlig utspridning av strålar från en kropp till en annan.”

”Under tiden däremellan”, säger Maxwell, ”är det inte utan risk att utföra den här behandlingen. Många avskyvärda missbruk skulle kunna äga rum härigenom.”

Och låt oss nu se vad dessa missbruk av mesmeristiska och magnetiska förmågor består av för något hos vissa helande medier.      

Healing, kräver för att göra skäl för namnet, antingen en tillit hos patienten eller en robust hälsa i kombination med en stark vilja hos utövaren. Med exspektans, understödd av en tro, kan man kurera sig själv från nästan vilket patologiskt tillstånd som helst. Ett helgons grav; en helig relik; en talisman; en bit ark eller ett klädesplagg som den förmodade healern handskats med; ett universalmedel; en botgörelse eller en ceremoni; en handpåläggning eller några få ord uttalade med kraft – vilkendera, duger. Det är en fråga om temperament, föreställningsförmåga och en självkurerande förmåga. I tusentals fall har doktorn, prästen eller reliken fått äran för tillfrisknanden som rätt och slätt enbart berodde på patientens omedvetna vilja. Kvinnan med blodgång [blödande livmoder] som pressade sig fram genom folkmassan för att komma åt att röra vid Jesus klädnad, blev tillsagd att hennes ”tro” gjort henne hel.

Förnuftets inflytande över kroppen är så kraftfullt att det åstadkommit mirakler under alla tidsåldrar.

”Hur många icke-förväntade, plötsliga och häpnadsväckande tillfrisknanden har inte inträffat genom den imaginära förmågan”, säger Salvarte. ”Våra medicinska böcker är fyllda med faktauppgifter av detta slag, vilka enkelt hade kunnat godtas som mirakler.”§ 

Men ifall patienten saknar tro, vad händer då? Ifall hon är fysiskt negativ och mottaglig

___________________________________________

* ”Aphorisms,” 22.       

† Ibid., sid. 69.      

‡ Ibid., sid. 70.

§  ”Philosophie des Sciences Occultes.” 

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 217                VAMPYRISMEN HOS VISSA HELANDE MEDIER.                    ISIS SLÖJA. sidan 217                                                           

och healern är stark, frisk, positiv, beslutsam, då kan sjukdomen ryckas upp med rötterna genom den oeftergivliga viljan hos utövaren, som medvetet eller omedvetet, närmar sig och förstärker sig själv med naturens universella ande och därmed återställer den störda jämvikten i patientens aura. Han kan – likt Gassner, begagna sig av ett krucifix som hjälpmedel; eller begagna sig av händerna eller ”viljan”, som den franska Zouave Jacob gjorde, som vår hyllade amerikan, Newton gjorde, vilken fungerade som healer åt tusentals lidande, i likhet med flera andra; eller som Jesus och vissa apostlar, kan han bota genom kommando. Processen under varje fall är densamma.

I alla dessa exempel är tillfrisknandet grundligt och verkligt och utan sekundära bieffekter. Men, ifall någon som själv är fysiskt sjuk försöker sig på att ge healing, misslyckas han inte enbart med detta, utan överför ofta sin egen sjukdom på sin patient och berövar honom även den lilla styrka han besitter. Den skröpliga kung David förstärkte sin sviktande vigör med den unga Abishags hälsosamma magnetism;* och medicinska avhandlingar förtäljer oss om en åldrad dam från Bath i England, som i tur och ordning bröt ned två hembiträdens kroppsliga konstitution på samma vis. De gamla vise och även Paracelsus, avlägsnade sjukdom genom att applicera en frisk organism på den drabbade delen och i arbetena hos nämnda eldsfilosof, framhålls denna teori oförskräckt och kategoriskt. Ifall en sjukdomsdrabbad individ – medium eller inte – försöker sig på att hela, kan hans kraft vara tillräckligt påtaglig för att omplacera sjukdomen, att störa den på den plats där den är belägen och få den att skifta till en annan plats, där den kort därefter kommer att dyka upp; patienten kan under tiden tro att han blivit botad.

Men vad ifall healern lider av moralisk svaghet? Då kan konsekvenserna bli oändligt mera illasinnade; för det är lättare att bota en fysisk sjukdom än vad det är att rena en konstitution som infekterats med moraliskt fördärv. Mysteriet i Morzines, Cévennes och det hos Jansenisterna, är ett lika stort mysterium för fysiologer som det är för psykologer. Ifall profetians gåva, liksom hysteri och krampryckningar, kan överföras via ”smitta”, varför inte varje last? Healern, överför under sådana förhållanden, till sin patient – vilken nu är hans byte – det moraliska gift som infekterar hans eget sinne och hjärta. Hans magnetiska beröring medför besudling; hans blick, ett skändande. Mot denna lömska moraliska brist, finns inget skydd för det passivt mottagande subjektet. Healern har honom i sitt våld, trollbunden och kraftlös, liksom ormen trollbinder en stackars, svag fågel. Det onda som ett sådant ”helande medium” kan åstadkomma är oändligt stort; och sådana helare finns i hundratal. 

 Men, som vi tidigare påpekat finns riktiga och gudalika healers, som oavsett all illvilja och skepticism från sina bigotta opponenter,  

___________________________________________

 * Första Kungaboken, 1: 1-4, 15.

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 218                                                                                       ISIS SLÖJA. sidan 218

rönt ryktbarhet under världshistoriens gång. Sådana är Curé d’Ars från Lyon, Jacob och Newton. Sådana var även Gassner, prästen från Klorstele och den välkände Valentine Greatrakes, den ignorante och fattiga irländaren, vilken rekommenderas av den beryktade Robert Boyle, ordförande vid Royal Society i London under år 1670.  År 1870, skulle denne ha blivit sänd till Bedlam i sällskap med andra healers, ifall en annan ordförande från samma sällskap hade haft förfoganderätten över fallet, eller om professor Lankester hade ”stämt” honom med hjälp av lösdriverilagen, för att ha övat på Hennes majestäts undersåtar ”genom att spå i händerna eller annorledes.”

Men för att avsluta en förteckning vittnesmål som skulle ha kunnat förlängas i det oändliga, räcker det med att säga att, från första början till slut, från Pythagoras till Eliphas Levi, från den allra högste till den lägste, lär samtliga ut att den magiska förmågan aldrig kan ägas av dessa som är hemfallna åt illvilliga efterlåtenheter. Endast de som är rena i hjärtat ”ser Gud”, eller praktiserar gudomliga gåvor – bara dessa kan hela kroppens sjukdomar och tillåta sig själva, under relativ säkerhet att guidas av de ”osynliga krafterna.” Enbart sådana, kan till sina bröders och systrars själar överföra frid, för det helande vattnet kommer inte från någon giftig källa; druvor växer inte vid törnen och tistlar bär inga fikon. Men vad beträffar allt detta, så har ”magi  inget övernaturligt i sig”; det är en vetenskap och även förmågan att ”kasta ut demoner” var en av dessa grenar vilket de Invigda gjorde ett särskilt ämne av. ”Förmågan att kasta ut demoner från mänskliga kroppar är en vetenskap som är användbar och helande för människor”, säger Josephus. *

De föregående utkasten är tillräckliga för att visa på varför vi håller fast vid tidsåldrarnas visdom till förmån för någon av de nya teorier som kan ha kläckts vid tilldragelser under senare tid när det kommer till lagarna för intervärldsliga förbindelser och ockulta krafter hos människan. Alltmedan fenomen av en fysikalisk natur kan ha sitt värde som en metod att väcka upp materialisternas intresse och få dem att bekräfta, om än inte helt och hållet, så i alla händelser i härledande syfte, med vår tro på överlevandet av våra själar och andeväsen, är det osäkert, huruvida de moderna fenomenen ur sitt nuvarande perspektiv inte gör mera skada än nytta. Många sinnelag som hungrar efter bevis på odödlighet, urartar ofta till fanatism; och som Stow anmärker, ”styrs fanatikern snarare av inbillning än av omdöme.”

Utan tvivel har anhängarna till de moderna fenomenen en mångfald förmågor att ta i anspråk, men ”andarnas urskillningsförmåga” är synbart frånvarande från denna katalog av ”andliga” gåvor. På tal om Diakka ” vilken han en morgon upptäckte i ett skuggigt hörn av ”Sommarlandet”, anmärker A. J. Davis, den store amerikanske siaren: ”En Diakka är en som finner sjuklig glädje i att spela roller, i att spela

___________________________________________

* Josephus: ”Antiquities,” viii., 2.

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 219        DIAKKAN OCH PORFYRIOS SKADLIGA DEMONER.          ISIS SLÖJA. sidan 219                                                         

spratt, i att personifiera väsensskilda karaktärer; inför vilken böner och världsliga yttranden har samma värde; överlastad med en passion för lyriska skildringar; . . . bristande moral, han saknar en levande känsla för rättvisa, filantropi eller öm affektion. Han vet inget om det människor kallar tacksamhet; resultatet mellan hat och kärlek är detsamma för honom; inför andra, är hans motto ofta skrämmande och förskräckligt – SJÄLVET är allt  inom det personliga levandet och upphöjd förintelse, slutet för allt personligt liv. * Bara under gårdagen sa någon som undertecknade sig själv som Swedenborg, följande, till ett kvinnligt medium; ”Vadhelst som är, har varit, kommer att vara eller kan komma att vara, det ÄR JAG; och personligt liv är bara de sammantagna fantasifostren av tänkande klappningar som rusar fram under sitt vidare stigande till den eviga dödens centrala hjärta!’ ” †       

Porphyrios, vars arbeten – för att låna uttrycket från en irriterad fenomenalist – ”förmultnar, likt allt annat föråldrat skräp i glömskans skåp”, talar följaktligen om dessa Diakkas – ifall sådant är deras namn – återupptäckta under det artonde århundradet: ”Det är under en direkt medverkan av dessa skadliga demoner som varje slags svartkonst kan utföras . . . detta är resultatet av deras operationer och människor som skadar sina medmänniskor genom förhäxningar, återgäldar vanligtvis dessa skadliga demoner med rikliga hyllningar och i synnerhet deras mästare. Dessa andar spenderar sin tid med att narra oss, under det att de stoltserar med billiga underverk och illusioner; deras ambition är att bli tagna för gudar och deras ledare begär att få bli igenkända som den högsta guden.” ‡

Den anden som undertecknar sig själv som Swedenborg – som precis citerats i Davis Diakka och som anspelar på att vara JAG ÄR, påminner ensamt om denna ledande mästare från Porphyrios skadliga demoner.

Så mycket naturligare än detta förtalande av de forntida och erfarna teurgikerna av vissa medier, är det inte när vi finner att Iamblichus, utläggaren av spiritualistisk teurgi, strikt förbjuder alla ansträngningar att uppnå sådana fenomenala manifestationer; såvida det inte skett en lång moralisk förberedelse och en fysisk rening och under ett överinseende av erfarna teurgister. Varvid han dessutom deklarerar att det med ett fåtal undantag, för en person, är ett säkert tecken på besatthet av skadliga demoner ”då man visar upp sig förlängd eller yvig, eller tar form högt upp i luften”. §

Allting i den här värden har sin tid och sanningen, oavsett om den baseras på oklanderliga bevis inte, kommer att slå rot eller gro såvida den inte likt en växt, sätts i jorden under sin rätta säsong. ”Denna tidsålder måste vara förberedd”,                                          

___________________________________________

* ”The Diakka and their Victims; an Explanation of the False and Repulsive in Spiritualism.”

† Se kapitel om när de mänskliga andarna blir den åttonde sfärens innevånare, vars syfte i allmänhet är tillintetgörelsen av den personliga individualiteten.

‡ Porphyrios: ”On the Good and Bad Demons.”

§  ”De Mysteriis Egyptorum,” lib. iii., kap. 5.

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 220                                                                                       ISIS SLÖJA. sidan 220

säger professor Cooke och för ett trettiotal år sedan skulle detta anspråkslösa verk varit dömt att misslyckas genom sitt eget innehåll. Så det moderna fenomenet med sina dagliga exponeringar, sina otaliga misstag och det åtlöje varmed det kröns i händerna på varje materialist, växer trots allt och befäster sig med sina numerärt starka faktaunderlag, om än inte gällande visdom och anda. Vad som för tjugo år sedan tycktes orimligt, lyssnar man gärna till nu eftersom fenomenen bekräftas av stora vetenskapsmän. Olyckligtvis sker ingen motsvarande förbättring inom filosofin, även om manifestationerna ökar i kraft dagligen Andarnas urskillningsförmåga lyser ännu med sin frånvaro.

Bland hela den spiritualistiska gruppens författare av idag, finns kanske inte en enda som när det kommer till anseende, bildning, uppriktighet och duglighet, värderas högre än Epes Sargent från Boston, Massachusetts. Hans monografi med titeln, The Proof Palpable of Immortality, upptar välförtjänt en hög rankning bland arbetena i ämnet. Med en verklig fallenhet inför att vara välvillig och ursäktande gentemot medier och deras fenomen, är Sargent ändå böjd att använda följande språkbruk: ”Andarnas förmåga att återskapa avbilder av individer som gått över från jordelivet, inspirerar till frågeställningen – I vad mån kan vi försäkra oss om identiteten hos vilken ande som helst, oberoende av vilka tester vi utför? Vi har ännu inte nått fram till den nivå av upplysning som skulle kunna få oss att svara tillförlitligt på denna frågeställning. . . . Mycket är ännu en gåta rörande språket och agerandet hos denna kategori materialiserade andar.” När det kommer till den intellektuella kalibern hos flertalet av de andar som lurar bakom de fysiska fenomenen, kan Sargent otvivelaktigt accepteras som en ytterst kompentent bedömare och han säger, ”majoriteten består, liksom i denna värld av den icke-intellektuella typen.” Ifall det ter sig som ett rättvist spörsmål, skulle vi vilja fråga varför dessa kan vara i sådan avsaknad av intelligens, ifall de är mänskliga andar? Antingen kan inte intelligenta mänskliga andar materialisera sig, eller så har de andar som materialiserar sig inte mänsklig intelligens och därför, genom Sargents eget resonerande, kan de lika gärna vara ”elementar” andar, vilka, på det hela taget upphört att vara mänskliga, eller visa sig vara dessa demoner, som, enligt den persiska magin och Platon, rankades som att befinna sig mittemellan gudar och okroppsliga människor.

Det finns goda bevis, först och främst från Crookes, för att påvisa att många ”materialiserade” andar talar med urskiljbar röst. Nu har vi emellertid genom de forntidas vittnesmål, visat, att de mänskliga andarnas röst inte är, eller inte kan vara klart artikulerad; eftersom den, som Emanuel Swedenborg deklarerar, är ”en djup suckande utandning.” Vilken av de två kategorierna vittnesmål är mest tillförlitlig?

Är det de forntida, med sina erfarenheter från så många tidsåldrars teurgiska övningar, eller de moderna spiritualisterna, vilka inte gjort någon erfarenhet alls och som inte har några reella fakta att basera en uppfattning på, förutom sådana som kommunicerats via ”andarna”, vars identitet de inte har några sätt

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 2212          BARN-PROFETERNA FRÅN CEVENNES.         ISIS SLÖJA. sidan 221                                                        

att bevisa? Det finns medium, vars organismer ibland kallat fram hundratals av dessa ”mänskliga” tilltänkta former. Och ändå kan vi inte dra oss till minnes att vi sett eller hört talas om någon enda, som uttryckt något annat än de allra trivialaste föreställningar. Detta faktum borde helt visst fånga även den mest okritiska spiritualists, uppmärksamhet. Om det alls är möjligt för en ande att tala och ifall dörren öppnas för intelligenta, såväl som icke-intellektuella varelser, varför skulle inte dessa, emellanåt, kunna hålla anföranden, som i fråga om kvalité på något indirekt vis närmar sig de överföringar vi mottar genom ”automatisk skrift”? Sargent lägger i den här meningen fram en mycket häpnadsväckande och viktig idé. ”I vad mån de begränsas i sina mentala verksamheter och hågkomster genom själva materialisationens utförande, eller i vad mån de begränsas av mediets intellektuella nivå, är fortfarande en fråga.” * Ifall samma slag av ”andar” materialiserar sig och åstadkommer en automatisk skrift och båda typerna manifester sig genom medier och den ena talar nonsens, medan den andre ger oss sublima filosofiska läror, varför skulle deras mentala operationer begränsas desto mer i det ena fallet än vad det gör i det andra, ”förorsakat av den intellektuella nivån hos mediet”? De materialiserande medierna – åtminstone så långt våra observationer sträcker sig – är inte mera obildade än vad många bönder och mekaniker är, vilka under skilda tillfällen skänkt världen djupa och sublima idéer under inverkan av övernaturliga influenser. Psykologins historia vimlar av illustrerade exempel på denna ståndpunkt, bland dessa sensationella fall finns den inspirerade, men okunnige skomakaren Boehme och vår egen Davis. Gällande spörsmålet om icke-intellektualitet, förmodar vi att inga fler frapperande fall behöver eftersökas än dessa som handlar om barnprofeterna från Cevennes, samt poeterna och siarna, sådana som omnämnts i föregående kapitel. När andarna väl utrustat sig med röstorgan för att på något vis tala, borde det säkert inte vara mera svårt för dem att tala än vad personerna med sin förmodade respektive bildningsnivå, intelligens och sociala ställning skulle ha gjort under livet, istället för att undantagslöst förfalla till en enformig, alldaglig stil och bara alltför ofta, till rena banaliteter. När det gäller Sargents hoppfulla anmärkning att ”eftersom forskningen om spiritualismen ännu befinner sig i sin linda, får vi hoppas att frågan kommer att blir mera belyst, ”fruktar vi att vi tvingas svara att det inte är i de ”mörka kabinetten” som detta ljus någonsin kommer att bryta fram. †

Det är helt enkelt löjligt och absurt, att av varje undersökare som träder fram som bevittnare till våra dagars underverk och psykologiska fenomen, kräva magisterexamen i konst och vetenskap. Erfarenheten från de senaste fyrtio åren utgör ett bevis för att det inte alltid är de sinnen som är som mest ”vetenskapligt tränade” som gör sig bäst vid frågor som rör enkelt sunt förnuft och sanningsenlighet. Ingenting förblindar såsom  
___________________________________________

* Epes Sargent: ”Proof Palpable of Immortality,” sid. 45.           

† Se Matthew xxiv. 26. 

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 222                                                                                       ISIS SLÖJA. sidan 222

fanatism, eller ett ensidigt perspektiv på en frågeställning. Vi skulle för att kunna belysa detta ta orientalisk magi eller forntida spiritualism, såväl som moderna fenomen. Hundratals, nej, tusentals av fullkomligt tillförlitliga vittnen som återvänder från vistelseorter och resor i Österlandet, har intygat faktaförhållandet att de obildade fakirer, shejker, dervischer och lamor, som i deras närvaro, utan bistånd av några förbundna eller mekaniska anordningar, frambringat underverk. De har bekräftat, att de fenomen som utfördes av dem, överträdde alla kända lagar inom vetenskapen och tenderade följaktligen att bevisa existensen av många, ännu okända ockulta krafter i naturen, till synes styrda av övermänskliga intelligenser. Vilken inställning har våra forskare antagit gentemot det här ämnet? I hur hög grad gjorde vittnesmålen från de mest ”vetenskapligt” skolade sinnena, intryck på deras egna sinnen? Rubbades alls deras skepticism, för ett ögonblick, av professorerna Hares och de Morgans, Crookes och Wallaces, de Gasparins och Thurys, undersökningar? Hur blev Jacolliots personliga erfarenheter av Indiens fakirer, mottagna, eller hur betraktades de psykologiska klargörandena av professor Perty från Geneve? I vad mån påverkar de höga ropen från mänskligheten dem, vilken längtar efter gripbara och uppvisade tecken på en Gud, en individuell själ och av evigheten; och vad består deras svar av? De river ned och förstör varje spår av andliga ting, men de reser inte upp någonting. ”Vi mottar inga sådana tecken, varken via enkla destilleringsapparater eller genom deglar”, säger de; ”alltså är allt en illusion! Under denna tidsålders kyliga resonerande och fördomsfullhet, tvingas även kyrkan vända sig till vetenskapen efter hjälp. Trosbekännelser byggda på lös sand och högtflygande, men rotlösa dogmer, krymper ihop under forskningens kalla anda och drar med sig sann religion i sitt fall. Men längtan efter något yttre tecken på en Gud och ett liv härefter, kvarstår, lika orubbligt som någonsin i det mänskliga hjärtat. Allt sofisteri inom forskningen är gagnlöst; det kan aldrig kväva naturens röst. Det är bara hennes representanter som lyckats förgifta den rena trons vatten och nu återspeglas mänskligheten själv i detta vatten som smutsats ned av all gyttja som rörts upp från bottnen av det en gång rena källsprånget. Våra fäders antropomorfiska Gud, ersätts av förmänskligade monster; och vad värre är, sker detta genom avspeglandet av mänskligheten själv i dessa vatten, vars krusningar sänder tillbaka de förvridna bilderna av den sanning och fakta som väckts upp av dess egen missledda imaginära förmåga. ”Det är inte ett mirakel vi vill ha”, skriver pastor Brooke Herford, ”utan att finna påtagliga bevis för det andliga och det gudomliga. Det är inte till profeterna som människor ropar efter ett sådant ’tecken, ’ utan snarare till forskarna. Människor upplever det som om allt detta trevande vid den yttersta himlaranden eller vid skapelsens innersta nischer, på ett uttömmande vis borde föra undersökaren närmare de djupa underliggande realiteterna hos alla ting, mot några tydliga tecken på Gud.” Tecknen finns där och även forskarna; vad kan vi ytterligare förvänta oss från dem, nu,

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 223               DEN NYA GUDEN – PROTOPLASMA.         ISIS SLÖJA. sidan 223                                                        

då de så väl utfört sin plikt? Är det inte så att dessa tankens Titaner släpat ned Gud från Hans gömställe och istället gett oss en protoplasma?

Vid det Brittiska vetenskapssamfundets möte i Edinburgh, uttryckte sir William Thomson; ”Forskningen är, genom sin beständiga ärofyllda lag, förbunden att modigt möta varje problemställning, som på ett opartiskt vis presenteras inför den.” Professor Huxley anmärker i sin tur: ”Angående frågan om mirakler, kan jag bara säga att ordet ’omöjligt’ inte, enligt mitt tänkesätt, är applicerbart på filosofi. ”Den store Humboldt anmärker, att ”en övermodig skepticism som avvisar faktiska förhållanden utan att undersöka den sanning som finns i dem, i viss mån är mera skadlig än vad förbehållslös godtrogenhet är.”

 Dessa människor har visat sig vara osanna gentemot sina egna lärosatser. Det tillfälle som yppat sig i och med tillgängligheten av Orienten, att inför sig själva undersöka de fenomen som varje resenär påstås ska ha inträffat i dessa länder, har avvisats. Så mycket som tänkte ens våra fysiologer och patologer på att använda sig av dem för att komma till rätta med detta ytterst betydelsefulla ämne inom det mänskliga tänkandet? Åh nej; det hade de aldrig vågat. Det är inte att tänka på, att de ledande akademikerna i Europa och Amerika skulle företa sig en samordnad resa till Tibet och Indien och undersöka fakirens underverk på själva platsen! Och ifall en av dem gett sig iväg som ensam pilgrim för att bevittna alla skapande mirakler i det där underlandet, vem, bland hans kollegor, skulle ha förväntats hysa tillit till hans vittnesmål?

Det vore lika långtråkigt som det vore överflödigt, att påbörja en återframställan av de fakta som redan eftertryckligen lagts fram av andra, Wallace och W. Howitt,* har återkommande och begåvat, gett uttryck åt de tusen och en absurda misstag, till vilka de lärda samfunden i Frankrike och England hemfallit genom sina besinningslösa skepticismer. Ifall Cuvier kunde kasta den fossil som grävdes ut av den franske geologen Boue år 1828, åt sidan, enbart därför att dissektorn själv trodde sig vara klokare än sina kollegor och inte trodde på att mänskliga skelett kunde återfinnas på ett djup av åttio fot nere på Rhens leriga botten; och ifall den Franska vetenskapsakademin kunde misskreditera Boucher de Perthes hävdanden år 1846, bara för att i sin tur år 1860, kritiseras, när sanningen om de Perthes upptäckter och observationer, till fullo, bekräftades av hela den geologiska samfälligheten efter återfinnandet av flintvapen i grusavlagringar i norra Frankrike; och så McEnerys vittnesmål år 1825, som man skrattade åt, vilket rörde sig om att han upptäckt bearbetad flinta tillsammans med lämningar av utdöda djur, i Kents Cavern †; och
___________________________________________

* Se Wallace, ”Miracles and Modern Spiritualism,” och W. Howitt, ”History of the Supernatural,” vol. ii.

† Se Wallaces avhandling uppläst inför det Dialektiska sällskapet år 1871: ”Answer to Hume, etc.”

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 224                                                                                       ISIS SLÖJA. sidan 224

Godwin Austens år 1840, i samma jargong, än mer förlöjligad ifall detta nu vore möjligt; och all denna excess i vetenskaplig skepticism och uppsluppenhet, skulle under år 1865 slutligen komma till korta och helt och hållet visat sig ha varit opåkallad; när – säger Wallace ”alla tidigare rapporter under fyrtio år bekräftades och påvisades vara till och med mindre underbara än vad verkligheten var;” – vem kan vara så naiv som att tro på vår forsknings ofelbarhet? Och varför förundra sig över enskilda medlemmars uppvisande av en sådan brist på moraliskt mod, i denna stora och envetna församling, känd som modern vetenskap?                                                                                                                            

Följaktligen har uppgift efter uppgift misskrediterats. Vi hör klagomål från alla håll och kanter. ”Mycket lite är känt om psykologi!” suckar någon från F. R. S. [Fellow of Royal Society]. ”Vi bör erkänna att vi vet lite, om alls något, om fysiologi”, säger en annan. ”Av alla vetenskaper, finns ingen, som vilar på en så osäker grund som medicinen gör”, erkänner en tredje, motvilligt. ”Vad vet vi om de förmodade nerv fluiderna? . . . Ingenting, än så länge”, inflikar en fjärde; och så fortsätter det för varje vetenskapsgren. Och under tiden blir fenomen, som överträffar allting annat av intresse i naturen och som endast kan redas ut av fysiologi, psykologi och de ”ännu okända” fluiderna, antingen avvisade som att vara villfarelser, eller, även om de vore sanna, ser forskarna på dem ”med ointresse.”  Eller, något ännu värre, då en försöksperson, vars organism uppenbarar de mest angelägna ockulta drag, i form av helt naturliga krafter, erbjuder sin egen person i forskningens tjänst och som istället för det ärliga experiment som skulle utföras på honom, finner sig själv fångad i en fälla av forskaren (?) och för sitt besvär belönas med en fängelsedom på tre månader! Detta ter sig verkligen lovande.

Det ter sig lätt att begripa att en uppgift som presenteras år 1731, vilken bär vittnesbörd från, till exempel, en annan uppgift, som inträffade under påve Paul III:s tid, blir misstrodd år 1876. Och då man berättar för vetenskapsmännen att romarna själva under oräkneliga år bevarade ljuskällor i sina gravkammare tack vare guldets oljiga natur; och att en av dessa evigt brinnande lamporna, återfanns klart brinnande i Tullias grav, dottern till Cicero, trots att graven varit tillsluten under femtonhundra år * – så äger de en viss rätt att tvivla och även misstro påståendet tills de själva försäkrar sig om bevis genom sina egna sinnen att en sådan sak kan vara möjlig. Under sådana förhållanden kan de även avvisa vittnesbörden från alla forntida och medeltida filosofer. Begravandet av levande fakirer och deras följande återuppväckning efter trettio dagars begravning, kan för dem verka suspekt. Så även med det självskapande, dödliga såren och hur olika lamor, inför de närvarande personerna, uppvisade sina egna inälvor, vilka så gott som omedelbart, helar den typen av sår.

_____________________________________________________________

* ”Filologo” ” (Baileys), andra utgåva.

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 225          ALKEMINS OUTSLÄCKLIGA LAMPOR.        ISIS SLÖJA. sidan 225 

För vissa människor, som förnekar bevisen från sina egna sinnen när det kommer till de fenomen som skett i deras egna länder och inför ett stort antal vittnen, måste naturligtvis de berättelser som finns i klassiska böcker och i resenärers anteckningar, tyckas vara absurda. Men vad vi aldrig kommer att begripa oss på är Vetenskapsakademiernas kollektiva envishet, ställda inför de bittra lärdomarna från det förflutna, deras institutioner som så ofta har” dunkla råd genom ord utan kunskap”. På samma vis som Herren svarade Job ”ur stormvinden”, kan magin till den moderna forskningen genmäla; ”Var var du när jag lade grunden för jorden? Säg det, om du har ett så stort förstånd!” Och vem är du som vågar säga till naturen, ”Härintill skall du komma, men ej vidare, här skola dina stolta böljor lägga sig”?

Med vad spelar det för roll om de tillbakavisar alltihop? Kan de hindra fenomenen från att äga rum vid jordens fyra hörn även med en tusen gånger större skepticism? Fakirer kommer ändå att begravas, återuppväckas och tillfredställa nyfikenheten hos europeiska resenärer; och lamor och hinduiska asketer kommer att såra, stympa och till och med skära upp sin egen buk och finna att det gjort dem gott; och förnekelse från hela världen kommer inte att kunna blåsa tillräckligt starkt för att släcka ned evighets lamporna i vissa underjordiska kryptor i Indien, Tibet och Japan. En av dessa lampor är omnämnda av pastor S. Mateer vid Londons missionssällskap. I södra Indien, i Travancores kungadöme vid templet i Trevandrum, säger missionären under sin berättelse om platsen, att det fanns ”en naturlig källa inuti templet, till vilken ofantliga rikedomar kastas, år efter år och vid en annan plats, en fördjupning, täckt av en sten, finns en stor gyllene lampa som tändes för över 120 år sedan och som ännu fortsätter att brinna”. Katolska missionärer skriver, som den naturligaste saken i världen, att dessa lampor är djävulens tillmötesgående tjänster. Den mera försiktige protestantiska prelaten nämner själva detta faktum men lämnar ingen kommentar. Abbé Huc har sett och undersökt en av dessa lampor och så har även andra människor, vars goda lycka det varit att vinna de österländska lamornas och gudomligheternas förtroende och vänskap. Det går inte längre att förneka förekomsten av de underverk som setts av kapten Lane i Egypten; Jacolliots erfarenheter i Benares och de av sir Charles Napier; mänskliga varelsers levitationer mitt på ljusa dagen, som endast kan redogöras genom den förklaring som ges i detta arbetes inledande kapitel.* Sådana vittnesbörd intygas – förutom av Crookes – även av professor Perty, som visar dem utomhus och som ibland varar upp till tjugo minuter; alla dessa fenomen och många fler, har inträffat, inträffar och kommer att inträffa i varje land på detta klot, oberoende av alla skeptiker och forskare som någonsin utvecklats ur den siluriska leran.
___________________________________________

* Se Art. om ”Æthrobacy.”

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 226                                                                                       ISIS SLÖJA. sidan 226

Ibland alla löjliga påståenden om alkemi förekommer ett om evighets lampor. Om vi för läsaren berättar att vi sett en sådan lampa, kan vi få frågan – i händelse av att vår personliga övertygelse inte ifrågasätts – hur vi kan veta att de lampor vi observerat, brinner för evigt, eftersom den period under vilken vi observerade dem endast var begränsad? Helt enkelt därför att vi känner till vilka ingredienser som används och sättet de framställs på, samt den naturlag som tillämpas i fallet, är vi övertygade om att vårt påstående kan styrkas genom en undersökning från rätt håll. Vilket detta håll är och varifrån kunnandet kan nås, måste våra kritiker själva upptäcka genom att göra sig lika mycket besvär som vi gjort. Under tiden kommer vi emellertid att citera ett fåtal av de 173 auktoriteter som skrivit om ämnet. Ingen av dessa, har, som vi kan erinra oss, slagit fast att dessa begravningslampor skulle kunna brinna evigt, utan endast under ett obestämt antal år och det finns nedtecknade exempel på att de fortsatt med att brinna under många århundraden. Det ska inte förnekas, ifall det nu existerar en lag med vars hjälp en lampa kan fås att brinna under tio år utan påfyllning, att samma lag inte skulle kunna få denna förbränning att fortsätta under etthundra, eller ettusen år.

Bland de många välkända personligheter som fullt och fast trodde på och nitiskt försäkrade att sådana begravningslampor kunde brinna under åtskilliga hundra år och kanske skulle ha fortsatt att brinna för alltid, ifall de inte blivit släckta, eller att kärlen gått sönder genom någon olyckshändelse, känner vi kanske igen följande namn: Clemens Alexandrinus, Hermolaus Barbarus, Appian, Burattinus, Citesius, Cœlius, Foxius, Costæus, Casalius, Cedrenus, Delrius, Ericius, Gesnerus, Jacobonus, Leander, Libavius, Lazius, P. della Mirandola, Philalethes, Licetus, Maiolus, Maturantius, Baptista Porta, Pancirollus, Ruscellius, Scardeonius, Ludovicus Vives, Volateranus, Paracelsus samt åtskilliga arabiska alkemister och slutligen, Plinius, Solinus, Kircher, och Albertus Magnus.

Det är de forntida egyptierna, sönerna från Kemins land, som gör anspråk på den här upptäckten.* I alla händelser var de ett folk, som fångade av sina religiösa läror, använde dessa lampor i långt högre grad än vad någon annan nation gjort. Mumiens astrala själ ansågs dröja kvar runt kroppen på grund av nödvändighetens cirkel, en tidsrymd på tretusen år. Förbunden med den, genom en magnetisk sträng vilken endast kunde brytas genom dess eget bemödande, hoppades egyptierna att den evigt brinnande lampan, symbolen för deras omutbara och odödliga ande, slutligen skulle påverka den mera materiella själen till att skilja sig från sin jordiska boning och för alltid förena sig med sitt gudomliga SJÄLV. Därför hängdes lampor upp i de rikas gravkammare. Sådana lampor återfinns ofta i de dödas underjordiska grottor

___________________________________________

* Psalm kv. 23. ”The Land of Ham”, eller chem, grekiska chemi , därur begreppen alkemi och kemi.

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 227          　DEN UNDERBARA LAMPAN VID ATTESTE.        ISIS SLÖJA. sidan 227 

och Licetus har författat en stor foliant för att bevisa att det under hans tid, närhelst en gravkammare öppnades, återfanns en brinnande lampa inuti graven, men som släcktes ut omedelbart, på grund av skändningen. T. Livius, Burattinus och Michel Schatta bekräftar i sina brev till Kircher * att de fann många lampor i de underjordiska grottorna i det gamla Memphis. Pausanius talar om den gyllene lampan i Minervas tempel i Aten, vilken han hävdar var Calliamchus hantverk och som brann under ett helt år. Plutarchos † försäkrar att han sett en i templet, Jupiter Amun och att prästerna försäkrade honom att den brunnit kontinuerligt under åratal och även då den stod ute i det fria, kunde varken vind eller vatten släcka den. St. Augustine, den katolska auktoriteten, beskriver även han en lampa vid Venus helgedom av samma slag som de andra, omöjlig att släcka ner både av den starkaste vind eller vatten. En lampa återfanns vid Edessa, säger Kedrenus, ”som, belägen dold, på toppen av en viss port, brann under 500 år.” Men av alla sådana lampor, är den som omnämns av Olybius Maximus från Padua, den mest underbara. Den återfanns nära Atteste och Scardeonius ‡ återger en brinnande skildring av den: ”Inuti en stor lerurna fanns en ännu mindre urna innesluten och i denna, en brinnande lampa, vilken hade fortsatt att brinna under 1500 år, med hjälp av en ytterst ren vätska som fanns i två flaskor, en i guld och den andre i silver. Dessa står under Franciscus Materantius beskydd och han tillskriver dem ett oskattbart värde.”

Om man bortser från överdrifter och lägger åt sidan den moderna vetenskapens negationer om dessa lampors omöjlighet, skulle vi vilja ställa frågan i händelse av att dessa outsläckliga eldar verkligen ansetts ha existerat under ”miraklernas” tidsåldrar, syftande på de lampor som brinner vid de kristna begravningsplatserna och de vid Jupiter, Minerva och andra hedniska gudomligheter, ifall de borde betraktas på ett annat vis. Enligt vissa teologer, tycks det som om det förstnämnda slaget, (för kristendomen hävdar även förekomsten av sådana lampor), har brunnit med en gudomlig, mirakulös kraft och att det senares ljus, skapats genom ett ”hedniskt” konsthantverk, med stöd av djävulens list. Kircher och Licetus visar att de rangordnades på dessa två sätt. Lampan i Antioch, som brann under 1500 år på en öppen och allmän plats ovanför en kyrkdörr, bevarades genom ”Guds kraft” som ”gjort att ett så oändligt stort antal stjärnor brinner med ett outsläckligt ljus.” När det kommer till de hedniska lamporna, försäkrar oss S:t Augustine att dessa, var djävulens verk ”som förleder oss på så många tusen vis.” Vad vore inte enklare för Satan att göra än att skapa en ljusblixt, eller ljusflamma, för dem som först träder in i en sådan underjordisk grotta? Detta hävdades

___________________________________________

* ”Œdipi Ægyptiaci Theatrum Hieroglyphicum,” sid. 544.

† ”Lib. de Defectu Oraculorum.”　　　　　

‡ Bibl. i., Kategori 3. Cap. ult.

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 228                                                                                       ISIS SLÖJA. sidan 228

av alla goda kristna under påven Paulus III tid och när en grav öppnades längs Via Appia i Rom, fann man den kompletta kroppen av en ung kvinna, flytandes i en ljus vätska som bevarat den så väl att till och med ansiktets skönhet verkade levande. Vid hennes fötter brann en lampa, vars flamma gick upp i rök då graven öppnades. Utifrån några ingraverade tecken visade den sig ha brunnit över 1500 år och förmodats ha varit kroppen av Tulliola eller Tullia, dottern till Cicero.*

Kemister och fysiker förnekar att evighetslampor är möjliga och gör gällande att vadhelst som löses upp i ånga eller rök inte är bestående utan måste förbrukas; och på samma vis som den oljiga näringen i en tänd lampa avdunstar till ånga, kan följaktligen inte elden bestå permanent, eftersom den behöver näring. Alkemister, å andra sidan, förnekar att all näring hos en tänd eld, nödvändigtvis måste konverteras till ånga. De hävdar att det finns ting i naturen, vilka inte enbart står emot eldens kraft och förblir oförstörbara, utan även i sig, är outsläckliga av både vind och vatten. I ett gammalt arbete från år 1700, om kemi, med titeln NEKPOKHDEIA, presenterar författaren ett antal motargument, gentemot skilda alkemisters påståenden. Men även om han förnekar att en eld kan fås att brinna evigt, är han benägen, till hälften, att tro det är möjligt för en lampa att brinna under åtskilliga hundra år. Dessutom har vi en mängd av vittnesmål från alkemister som ägnade åratal, åt dessa experiment och som kom till slutsatsen att det var möjligt.

___________________________________________

 * Detaljerna från den här historien finns i Erasmus Franciscus arbete, som citerar från Pflaumerus, Pancirollus och många andras arbeten.

          

Slut på Första Avsnittet av kapitel 7 i Den Avslöjade Isis.


länk till Översättarnas fotnoter, kommentarer och tillägg (på gång)
Isis Unveiled volym 1
_____________________________________________

länk till Huvudindex
Isis Unveiled volym 1
_____________________________________________

 | till Helena Blavatsky  Online | till ULTs hemsida |

Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö     
Uppdaterad