10B

Den Avslöjade Isis
Online

Kapitel 6
Andra avsnittet, sidorna 182-204
ISIS SLÖJA
 
© 2013 Online Teosofiska Kompaniet Malmö 

 Första Volymen.

”OFELBARHETEN” I MODERN VETENSKAP.
______________________________________________

PSYKOSOCIALA FENOMEN. 

Tacksamhetsskulden gentemot Paracelsus…...................................................... 163
Magnetism – dess härkomst, mottagande, och slumrande utvecklingsmöjlighet… 165
”Psykometri”…................................................................................................. 183
Tid, rum, evighet … ...........................................................................................184
Förflyttning av energi från det synliga till det osynliga universum…...................... .186
Crookes experiment och Cox teori…............................................................... .195

 ISIS SLÖJA

KAPITEL 6.

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 182                                                     forts. fjärde raden                     ISIS SLÖJA. sidan 182


En av de mest intressanta upptäckterna under modern tid, är den förmåga som gör det möjligt för en specifik klass sensitiva individer, att från vilket som helst föremål som hålls i handen eller mot pannan, ta emot de överförda intrycken av en individs yttre skepnad eller karaktär, eller något annat objekt som denne nyligen varit i kontakt med. Följaktligen överför ett manuskript, en målning, ett klädesplagg eller en juvel – oavsett dess ålder, till den sensitiva – en levande bild av författaren, konstnären eller bäraren; även om denne levde under Ptolemaios eller Enoks dagar. Nej, vad mer är; även ett fragment från en forntida byggnad, kommer att återkalla dess historia och även de scenarier som ägde rum inom den och kring den.  En bit metall tar den själsliga visionen tillbaka till den tid då den befann sig under sitt bildande. Den här färdigheten kallas av sin upptäckare – professor J. R. Buchanan, från Louisville, Kentucky – psykometri. Världen står i skuld till honom, för detta ytterst viktiga tillskott till de Psykologiska Vetenskaperna; och när skepticismen visar sig ha blivit fälld till marken av sådana ackumulerade fakta, så kommer eftervärlden kanske tvingas resa en minnesstod till hans ära. När professor Buchanan offentliggör sin stora upptäckt och genom att hålla sig till psykometriska kraften för att klargöra den mänskliga karaktären, säger han: ”Det mentala och fysiologiska inflytande som överförs via skrivande, tycks vara oförgängligt, eftersom de äldsta provexemplar som jag undersökt, gav ifrån sig sina avtryck med en klarhet och kraft som endast ringa försämrats av tidens gång. Gamla manuskript, vilka skulle krävt en antikvarie för att dechiffrera deras märkliga skrivstilar, uttyddes enkelt av den psykometriska kraften. . . . Förmågan att hålla kvar sinnets intryck, är inte begränsad till skrivandet. Målningar, teckningar, allt det som utgått från mänsklig kontakt, tanke och vilja, kan kopplas till just den tanken och det livet, genom att det är möjligt att återkalla dem, till någon annans sinne när dessa står i kontakt.”

Utan att möjligen inse betydelsen av sina egna profetiska ord under den här stora upptäcktens tidiga timme, tillägger professorn: ”Den här upptäckten kommer, när den tillämpas på konstarter och historia, att öppna upp en outtömlig gruva av intressant kunskap” *

Förekomsten av den här förmågan, demonstrerades för första gången experimentellt, år 1841. Den har alltsedan dess verifierats av ett tusental psykometriker runt om i världen. Den styrker att var händelse i naturen – det spelar ingen roll hur ögonblicklig eller oviktig – lämnar sitt outplånliga avtryck på den fysiska naturen; och eftersom det inte funnits någon uppskattbar molekylär störning,

___________________________________

* J. R. Buchanan, M.D.: ”Outlines of Lectures on the Neurological System of Anthropology.”
 

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 183                                   SÖKANDET EFTER PSYKOMETERN.    ISIS SLÖJA. sidan 183

är den enda möjliga slutsatsen att dessa bilder skapats av den osynliga, universella kraften – Etern eller Astralljuset.

I sitt charmerande arbete med titeln The Soul of Things går geologen, professor Denton,* mycket detaljerat in på en diskussion om det här ämnet. Han ger en mängd exempel på den psykometriska kraft som Denton i påfallande grad äger. En skärva från Ciceros hus vid Tusculum, möjliggjorde för henne att utan minsta vink, gällande beskaffenheten av det föremål som placerades vid hennes panna, beskriva, inte enbart den stora talarens omgivningar, utan även byggnadens föregående ägare, Cornelius Sulla Felix, eller som han vanligen benämndes, diktator Sulla. En bit marmor från den forntida kristna kyrkan i Smyrna, framkallade inför henne, dess församling och förrättande präster. Provexemplar från Nineve, Kina, Jerusalem, Grekland, Ararat och andra platser från hela världen, uppdagade scenerier från skilda personligheters liv, vara aska spritts för tusentals år sedan. I många fall bekräftades utsagorna av professor Denton genom referenser från historiska källor. Dessutom så orsakade en bit skelett, eller en bit tand från något antediluvianskt djur, sierskan, att förnimma djuret som det betedde sig under sin levnad och även leva dess liv och uppleva dess sinnesupplevelser under några få korta ögonblick. Inför psykometrikerns angelägna uppdrag, ger de mest dolda skrymslena i naturens domäner ifrån sig sina hemligheter; och händelserna från de mest avlägsna epoker, tävlar i intryckens livlighet, i de flyktiga omständigheterna från igår.

Samma författare uttrycker i sitt arbete: ”Inte ett löv dallrar, ingen insekt krälar, inte en minsta krusning sker, utan varje rörelse registreras av tusentals trogna skribenter i ofelbara och outplånliga skrifter. Detta är lika sant rörande all förgången tid. Alltsedan denna begynnande globs gryningsljus, när runt dess vagga de ångande slöjorna hängde, fram till detta ögonblick, har naturen varit upptagen med att fotografera allting. Vilket bildgalleri hon bär på”!

Att göra sig en föreställning om att scenarier från det forntida Thebe, eller något annat tempel från förhistoriska tider skulle kunna avbildas fotografiskt bara på en substans av specifika atomer, tycks oss som att vara höjden av det omöjliga. Bilderna från tilldragelserna finns inbäddade i den allt genomsyrande, universella och för evigt bevarande mediumet, som filosoferna kallar ”Världens Själ” och Denton, ”Tingens Själ”. Genom att applicera ett fragment från ett litet föremål mot sin panna, försätter psykometrikern sitt inre själv i förbindelse med den inre själen i det objekt han handskas med. Det medges nu att den universella etern genomsyrar alla ting i naturen, även de mest solida. Det börjar även medges, att denna bevarar avbilderna av alla

__________________________________

* W. och Elizabeth M. F. Denton: ”The Soul of Things; or Psychometric Researches and Discoveries.” Boston, 1873.
 

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 184                                                                                    ISIS SLÖJA. sidan 184

ting som utdunstar. När psykometrikern undersöker sitt provexemplar, sätts han i förbindelse med astralljusets strömmar, som är förbundna med detta provexemplar och som bevarar avbilder från de tilldragelser som är förknippade med dess historia. Dessa utspelar sig, enligt Denton, med ljusets hastighet inom hans synfält; scen efter scen överlappar varandra så snabbt att det enbart är genom det oöverträffliga utövandet av viljan, som han kan hålla kvar synfältet länge nog för att kunna beskriva den.

Psykometrikern är klärvoajant; det vill säga, han ser med sitt inre öga. Såvida inte hans viljestyrka är väldigt stark, såvida han inte fullt och fast tränat upp sig själv inom det specifika fenomenets område och hans kunnande om sin synförmågas möjligheter är omfattande, måste hans förnimmelser av platser, individer och händelser, nödvändigtvis te sig mycket förvirrande. Men i fall det rör sig om mesmerizering, då samma klärvoajanta färdighet utvecklas, kan operatören, vars vilja håller försökspersonens vilja under kontroll, tvinga honom att koncentrera uppmärksamheten på en given bild under tillräckligt lång tid för att hinna observera alla dess enstaka detaljer. Dessutom, kan siaren, under vägledning av en erfaren mesmerist, överträffa den borne psykometrikern, när det kommer till att få en tydligare och klarare bild än vad den sistnämnde får, av ett förhandsvetande om framtida händelseförlopp. Och inför dessa som skulle vilja reservera sig inför det möjliga i att varsebli det som ”ännu icke är”, ställer vi frågan: Varför skulle det vara mera omöjligt att skåda det som komma ska, än att inför sin inre syn återse det som försvunnit och inte längre finns till? Enligt den kabbalistiska undervisningen, existerar framtiden i astralljuset i sitt embryo tillstånd, liksom det nuvarande existerade i sitt embryo tillstånd under en förfluten tid. Medan människan är fri att agera som hon behagar, är det sätt på vilket hon skulle komma att agera, känt vid alla tidpunkter; inte på grund av fatalism eller genom ödet, utan helt enkelt genom den universella principens oföränderliga harmoni; och likt det då man på förhand vet att när en musikalisk ton slås an, kommer dess vibration inte och kan inte komma att övergå i en annan ton. Dessutom, kan evigheten varken ha något förflutet eller någon framtid, utan endast nuet; liksom den gränslösa rymden, i dess strikt bokstavliga bemärkelse, varken kan ha några avlägsna eller näraliggande platser. Våra föreställningar, begränsade av våra erfarenheters trånga gränd, försöker skapa, om inte ett slut, så åtminstone en begynnelse på tiden och rummet; men ingen av dessa existerar i verkligheten; för i så fall vore varken tiden evig, eller rymden gränslös. Det förflutna existerar lika lite som framtiden gör det, såsom vi påpekat  överlever endast våra minnen; och våra minnen är bara de glimtar vi fångar upp i det förflutnas reflexioner av astralljuset, liksom psykometrikern genom det objekt han håller i, fångar upp minnena från objektets astrala emanationer.

Professor E. Hitchcock säger när han talar om ljusets inverkan på kroppar och om hur man med hjälp av detta ljus skapar bilder av dem: ”Det tycks dessutom som att den här fotografiska influensen genomsyrar hela naturen; inte heller kan vi säga var den upphör. Det enda vi möjligen vet är att den präglar

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 185                              BILDER PÅ DEN KOSMISKA DUKEN.     ISIS SLÖJA. sidan 185

den omgivande världen med våra karaktärsdrag, allteftersom dessa modifieras av olika passioner och därmed fyller naturen med dagerrotypistiska [tidig fototeknik] intryck av alla våra handlingar; . . . det kan även förhålla sig på så sätt att det förekommer försök, genom vilka naturen ännu skickligare än någon fotograf, kan ta fram och fastställa dessa porträtt, så att skarpare sinnen än vad våra är, kommer att kunna se dem som på en stor duk, spridd över det materiella universum. Kanske även så, att de aldrig någonsin kommer att blekna från den där duken, utan bli arter i evighetens stora bildgalleri.” *

Professor Hitchcocks ”kanske” är hädanefter förändrat genom de psykometriska uppvisningarna till en triumferande övertygelse. De som förstår dessa psykologiska och klärvoajanta förmågor, kommer att reservera sig gentemot professor Hitchcocks idé om att det behövs skarpare sinnen än våra är för att skåda bilderna på hans förmodade kosmiska duk och vidhålla, att han borde ha dragit en gräns för sina reservationer, vid kroppens yttre sinnen. Den mänskliga anden, som har sitt ursprung i den Gudomliga odödliga Anden, uppfattar varken det förflutna eller framtiden, utan ser alla företeelser som om de sker i nuet. Dessa dagerrotyper som hänsyftas på i ovanstående citat, finns inpräglade i astralljuset, där, som vi nämnde förut – och enligt den hermetiska undervisningen, den första delen som redan accepterats och uppvisats av vetenskapen – uppför ett protokoll över allt som var, är, eller för alltid, kommer att vara.

På sistone, har vissa bland våra lärda män ägnat särskild uppmärksamhet åt ett ämne som hitintills varit brännmärkt med stämpeln ”vidskepelse”. De har börjat spekulera om hypotetiska och osynliga världar. Författarna till Unseen Universe, var först ut med att djärvt inta en ledande roll och de har redan funnit en efterföljare i professor Fiske, vars spekulationer finns presenterade i Unseen World. Uppenbarligen sonderar forskarna materialismens osäkra grund och medan de känner av dess skakningar under sina fötter, förbereder de sig inför en mindre vanhedrande kapitulation av sina bestyckningar, i händelse av ett nederlag. Jevon ger Babbage sitt stöd och båda tror fullt och fast på att varje tanke som rubbar partiklarna i hjärnan och sätter dem i rörelse, sprider ut dem genom hela universum och tänker sig att ”varje partikel i den existerande materian måste bestå av ett register över allt som hänt.” † Å andra sidan inbjuder oss doktor Thomas Young, ytterligt beslutsamt, under sina föreläsningar i naturlig filosofi, att ”spekulera fritt kring möjligheten av oberoende världar; där vissa existerar åtskilda, andra genomtränger varandra, osedda och okända i samma rymd och andra återigen, där möjligen rymden inte utgör ett nödvändigt sätt att existera”.

Ifall vetenskapsmännen, som går vidare från ett strikt vetenskapligt perspektiv, som till exempel möjligheten att energi kan överföras till det osynliga universum – och med hjälp av kontinuitetsprincipen, tillåter sig sådana spekulationer, varför skulle ockultister och spiritualister vägras samma privilegium? Ganglioniska

___________________________________

* ”Religion of Geology.”

† ”Principles of Science”, vol. ii., sid. 455

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 186                                                                                    ISIS SLÖJA. sidan 186

avtryck på en metalls polerade yta, registreras och kan bevaras under obestämd tid, enligt vetenskapen; och professor Draper illustrerar faktumet ytterst poetiskt. ”En skugga, säger han”, faller aldrig på en mur utan att där lämna ett permanent intryck, ett intryck som kanske kan synliggöras genom att vi tar till lämpliga tillvägagångssätt. . . . . Porträtten av våra vänner eller av landskapsvyerna, kanske är dolda på den finkänsliga ytan inför vårt öga, men de står redo att framträda så snart lämpliga framkallningsmetoder används. Ett spöke döljs på en försilvrad eller blank yta, ända tills att vår nekromanti får den att framträda i den synliga världen. Inom hemmets fyra väggar, i vår mest privata sfär, där vi tror oss vara helt och hållet utestängda från ett inträngande öga och att vår avskildhet aldrig skulle kunna komma att vanhelgas, existerar spår av alla våra handlingar, siluetterna, till vad helst vi utfört” *

Alltså om ett outplånligt intryck kan uppnås på oorganisk materia och ifall ingenting går förlorat eller försvinner helt och hållet i universum, varför ett sådant vetenskapligt resande av sköldar gentemot författarna till Unseen Universe? Och på vilka grunder kan de avvisa hypotesen att ”Tanken uppfattad att kunna påverka materian i ett annat universum simultant med detta, skulle kunna förklara ett framtida tillstånd”? †

Ifall psykometrin, vilken för evigt kvarhåller intrycken från en yttre värld, enligt vår mening utgör ett av de största bevisen på materians oförstörbarhet, är vårt ägande av den här färdigheten, genom vår inre syn, ett ännu större bevis som understödjer odödligheten i människans individuella ande. Kapabel att urskilja händelser som ägde rum för hundratusentals år sedan, varför skulle inte samma förmåga gå att tillämpa på den framtid som gått förlorad i evigheten, i vilken det varken kan existera förfluten eller kommande tid, utan endast ett gränslöst nu?

Trots de bekännelser forskarna själva gjort rörande sin häpnadsväckande okunnighet kring vissa ting, förnekar de ännu förekomsten av den där mystiska andliga kraft som ligger bortom räckhåll för ordinarie fysikaliska lagar. De hoppas ännu, att på levande materia kunna tillämpa samma slags lagar som de funnit tillämpbara på död materia. Och efter att ha upptäckt vad kabbalisterna benämner, Eterns ”grova reningar” – ljus, hetta, elektricitet och rörelse – har de glatt sig över sin goda tur, räknat samman dess vibrationer i det uppkomna färgspektrumet; och stolta över sina prestationer, vägrar de se längre bort. Åtskilliga vetenskapsmän har mer eller mindre begrundat dess plastiska [protean] essens och medan de var oförmögna att mäta den med sina fotometrar, kallade de den ”ett hypotetisk medium, med stor elasticitet och extremt tunn, förmodad att

___________________________________

* J. W. Draper: ”Conflict between Religion and Science”, sidorna. 132, 133.

† ”Unseen Universe”, sid. 159.

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 187                               MYSTERIETS TREENIGHET.  ISIS SLÖJA. sidan 187

genomtränga hela rymden, det inre av solida kroppar, inte undantagna”; och ”att vara det överförande mediumet mellan ljus och hetta” (Lexikon). Andra, berättar de för oss, vilka vi kommer att benämna vetenskapliga ”hoppetossor” – hennes pseudo-söner – undersökte den också och besvärade sig även med att skärskåda den ”genom kraftfulla mikroskop”. Men alltmedan de varken kunde varsebli andar eller spöken genom dem och likaledes misslyckades med att i dessa förrädiska vågor upptäcka någonting av mera vetenskaplig karaktär, gjorde de en helomvändning och kallade alla dem som i största allmänhet trodde på odödlighet och spiritualisterna, i synnerhet, för ”sjuka idioter och ”visionära dårar”; * det hela, under ett bedrövat tonfall, fullkomligt lämpat för omständigheterna kring ett sådant sorgligt misslyckande.

Författarna till Unseen Universe uttrycker:

”Vi har förpassat verksamheten av det mysterium som kallas Liv, ut ur det objektiva universum. Det misstag som gjorts, ligger i att de genom att skjuta denna företeelse framför sig, gör sig en föreställning om att den här processen försvinner helt och hållet från universum. Det gör den ingalunda. Den försvinner bara från den lilla cirkel av ljus som vi kan kalla den vetenskapliga förnimmelsens universum. Kalla det mysteriets treenighet: materians, livets mysterium och – Guds mysterium – och dessa tre är En” †

Att inta positionen att “det synliga universumet säkerligen, i sin transformerande och troligtvis i sitt materiella tillstånd, måste komma till ett slut och att “kontinuitetsprincipen. . . kräver en fortsättning av universum. . .”gör att författarna till detta anmärkningsvärda verk ser sig själva tvingade att tro “att det finns något bortom det som är synligt ‡. . . och att det synliga systemet inte är hela universumet utan endast, kan vara, en mycket liten del av det.” Dessutom, understryker författarna genom att både titta bakåt och framåt avseende det synliga universumets ursprung, att “ifall det synliga universumet är allt som existerar, då är den första plötsliga manifestationen av detta, lika trolig som vad dess slutliga tillintetgörande är.” (Art. 85). Eftersom, ett sådant uppehåll går emot den vedertagna kontinuitetsprincipen, kom författarna fram till följande slutsats:

“Nåväl, är det inte naturligt att föreställa sig, att ett universum av det här slaget, vilket vi har skäl att anta, existerar och vilket är förenat med förbindelser till det synliga universum, också är kapabelt att motta energi från det? . . . Skulle vi inte kunna betrakta Etern, eller mediumet, inte bara som en brygga § mellan

___________________________________

* F. R. Marvin: ”Lecture on Mediomania.”

† ”Unseen Universe”, sid. 84, et seq.

‡ Ibid., sid. 89.

§ Hör och häpna! Storartade artonhundratalsforskare, styrker visdomen från den skandinaviska saga som citerats i föregående kapitel. För åtskilliga tusentals år sedan, allegoriserades idén om en bro mellan det synliga och det osynliga universumet av de okunniga ”hedningarna” i Valans spådom, genom ”Spåkvinnans syn” i Eddan. ”För vad för något är denna Bifrost bro, den strålande regnbåge, som leder gudarna till sina möten, nära Urdars källa, annat än samma föreställning som författarna till Unseen Universe erbjuder den tankfulle studenten”?

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 188                                                                                    ISIS SLÖJA. sidan 188

en världsordning och en annan, utan så att säga, formande ett slags cement, med vars hjälp de skilda världsordningarna svetsas samman och görs till en? Till sist, vad vi vanligtvis benämner Eter, kanske inte enbart är ett medium, utan ett medium, plus de osynliga tingens världsordning, så när det synliga universums rörelser förs över till Etern, överförs vissa delar av dem, liksom genom en bro, till det osynliga universum och används där och lagras. Nej, är det ens nödvändigt att kvarhålla föreställningen om en bro? Kan vi inte omgående säga, att när energi förflyttas från materia till Eter, förflyttas den från det synliga till det osynliga; och när den förflyttas från Eter till materia, förflyttas den från det osynliga till det synliga?” – (Art. 198, Unseen Universe.)

Precis; och om vetenskapen kunde ta några steg till i den riktningen och mera seriöst utforska ”det hypotetiska mediet” vem vet, kanske Tyndalls oöverstigliga gap mellan de fysikaliska processerna i hjärnan och medvetandet – åtminstone intellektuellt – skulle ha passerats, förvånansvärt lätt och säkert.

Så tidigt som år 1856, fanns en man – doktor Jacobi från Paris – en ansedd vetenskapsman på sin tid, hade samma föreställningar som författarna till Unseen Universe hade om etern, då han överraskade pressen och vetenskapsvärlden med följande deklaration. ”Jag har en upptäckt som skrämmer mig. Det finns två slags elektricitet; en, rå och besinningslös, som skapas genom kontakt med metaller och syror”; (den grova reningen). . . ”den andra, som är intelligent och KLÄRVOJANT! . . . Elektriciteten har kluvits, i händerna på Galvani, Nobili och Matteuci. Strömmens råa kraft, har följt Jacobi, Bonelli och Moncal, medan den intellektuella strömmen, följde Bois-Robert, Thilorier, och Chevalier Duplanty. Det elektriska klotet eller den sfäriska elektriciteten, rymmer en idé som trotsar Newton och Mariotte, för att istället följa sina egna nycker. . . . Vi har, i Vetenskapsakademins årsböcker, tusentals bevis på den elektriska åskviggens INTELLIGENS. . . Men jag noterar att jag tillåter mig själv att bli indiskret. Ett litet stycke till och jag skulle inför dig ha avslöjat den nyckel som är på väg att uppenbara den universella anden, åt oss.” *

Det som sägs ovan, kastar, om de läggs samman med vetenskapens underbara bekännelser och vad vi just citerat från Unseen Universe, en förhöjd lyster åt de för länge sedan gångna tidsåldrarnas visdom. I ett av de föregående kapitlen, anspelar vi på ett citat från Corys översättning av Ancient Oracles, i vilket det tycks som om ett av de Kaldeiska Oraklen uttrycker precis samma föreställning om etern och med ett språk som är enastående likt

___________________________________

*”L'Ami des Sciences”, 2 Mars, 1856, sid. 67.

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 189                   VATTEN, DET UNIVERSELLA LÖSNINGSMEDLET.   ISIS SLÖJA. sidan 189

                                                            

det som finns hos författarna till Unseen Universe. Det påstår att alla ting har sitt ursprung i etern och att de kommer att återvända dit; att alla tings avbilder finns outplånligt inpräglade i den; och att den är förvaringsplats åt frön eller resterna av alla synliga former och till och med i den. Det tycks som om detta förhållande, konstigt nog, styrker vår övertygelse om att vadhelst för upptäckter som görs under våra dagar, kommer dessa visa sig ha föregått oss för flera tusen år sedan, av våra ”anspråkslösa föregångare”.

Komna till nuvarande punkt, där materialisternas attityd, alldeles fullkomligt klargjorts gentemot psykiska fenomen, kan vi med säkerhet slå fast, att ifall den här nyckeln låg slängd vid ”gapets” rand, skulle inte en enda bland alla våra Tyndalls, stanna till för att plocka upp den.

Hur blygsamma skulle dessa trevande ansträngningar med att lösa den universella eterns STORA MYSTERIUM verka för vissa kabbalister, även om spekulationerna hos de intelligenta upptäckarna av The Unseen Universe föregått allt som lagts fram av de samtida filosoferna, bestod dessa bara av välkänd vetenskap för de hermetiska filosofernas mästare. För dem, var etern inte bara den bro som förenade universums synliga och osynliga sidor, utan längs dess spann, följde deras modiga fötter den väg som ledde fram genom de mystiska portar som moderna tänkare varken vill, eller kan, låsa upp.

Ju djupare forskningen av den moderna upptäckaren blir, desto oftare ställs han ansikte mot ansikte med de forntidas upptäckter. Ifall Elie de Beaumont, den stora franska geologen, slår in på ett spår som rör jordens omloppsbana i relation till några grundämnen i jordens skorpa, finner han sig ha föregåtts av de gamla filosoferna. Begär vi av ryktbara specialister inom teknologi, att de ska känna till vilka de senaste upptäckterna är, angående uppkomsten av malmhaltiga fyndigheter?  Hör vi en av dem säga, professor Sterry Hunt, då han visar på vilket sätt vatten är ett universellt lösningsmedel, tillkännager han den lära som vidhölls och lärdes ut av den gamle Thales från Miletos för mer än två tusen år sedan, att vatten var alltings grundprincip. Lyssnar vi till samma professor, med de Beaumont som auktoritet, göra utläggningar om jordens omloppsbana och den materiella världens kemiska och fysiska fenomen. Under tiden som vi förnöjsamt läser att han ”inte är beredd att skriva under på att vi i de kemiska och fysiska processerna har hela det organiska livets hemlighet” noterar vi med ännu större glädje följande uppriktiga bekännelse från hans sida: ”Men ändå närmar vi oss med mineralrikets hjälp, i många avseenden den organiska världens fenomen och lär oss samtidigt att dessa, komna så här långt, har att göra med och är beroende av varandra, och att vi börjar skåda en särskild sanning underligger föreställningen hos dessa gamla filosofer, vilka utvidgade mineralriket med en föreställning om en vital kraft, vilken fick dem att tala om jorden som en stor levande organism och att se på atmosfärens, vattnens och deras klippiga djups olikartade förändringar, som processer tillhörande vår planets liv.”

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 190                                                                                   ISIS SLÖJA. sidan 190

Allting i den här världen måste ha en början. Saker och ting har på sistone gått så långt bland forskarna i fråga om fördomsfullhet, att det till och med är alldeles underligt att så här pass mycket skulle ha kunnat erkännas den forntida filosofin. De enkla, sant ursprungliga elementära grundämnena har sedan länge varit förvisade och våra ambitiösa vetenskapsmän tävlar sinsemellan, för att avgöra vem som skall få lägga till ännu ett, till den just flygfärdiga kull som består av ca sextiotre grundämnen. Under tiden rasar inom den moderna kemin en strid om begrepp. Vi vägras rätten att kalla dessa element för ”kemiska grundämnen” eftersom de inte är ”ursprungliga principer eller självexisterande essenser, varur universumet skapades.” * Sådana föreställningar som associerades med ordet grundämnen, var goda nog inom den ”gamla grekiska filosofin”, men modern vetenskap avvisar dem; för som professor Cooke uttrycker det, ”dessa är olyckliga benämningar” och experimentell vetenskap kommer inte att vilja ha ”någonting att göra med någon som helst slags essens, förutom de den kan se, lukta eller smaka på.” Den måste ha sådant som kan ställas framför ögonen, näsan eller munnen”! De lämnar de andra till metafysikerna. 

När då Van Helmont berättar för oss, att ”även om en homogen del av den ursprungliga jorden på ett konstmässigt (på konstgjord väg), kan omvandlas till vatten, ” medan han fortfarande förnekar ”att detsamma kan göras av naturen ensamt; eftersom ingen naturlig aktör är i stånd att omvandla ett grundämne till ett annat” där skälet anges vara att grundämnena alltid förblir desamma, är vi föranledda att tro på honom, medan han inte var alldeles okunnig i sin egenskap av outvecklad lärjunge till den mögliga ”gamla grekiska filosofin.” Alltmedan de levde och dog i välsignad okunnighet, rörande de framtida, sextiotre ämnena, vad kunde antingen han eller hans gamla mästare Paracelsus, ha uppnått? Ingenting så klart, förutom metafysiska och tokiga spekulationer, kringgärdade av en meningslös jargong som var välkänd bland alla medeltida och forntida alkemister. Icke desto mindre finner vi, då vi jämför anteckningar bland de senaste arbetena inom modern kemi, följande: ”Studiet av kemi har avslöjat en märklig kategori ämnen, utifrån vilka det aldrig någonsin producerats något sekundärt ämne genom någon kemisk process som väger mindre än det ursprungliga ämnet. . . inte genom någon som helst kemisk process, kan vi utifrån järn, skapa ett ämne som väger mindre än den metall som användes vid dess framställning. Kort sagt, vi kan ur järn inte extrahera någonting förutom järn.” † Dessutom, tycks det, enligt professor Cooke, som om människor för ”sjuttiofem år sedan, inte kände till att det fanns någon skillnad” mellan grundämnen och kemiska föreningar, för under gamla tider hade alkemisterna aldrig uppfattat ”att vikten utgör en måttenhet för materia och uppmätt på detta vis, går inget material någonsin förlorat; tvärtom, föreställde de sig att dessa grundämnen, under experimenten, ‡ genomgick en mystisk transformation. . . Århundraden,” kort sagt,

___________________________________

* Cooke: ”New Chemistry,” sid. 113. 
              
† Ibid., sidorna. 110-111. 
          
‡ Ibid., sid. 106. 

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 191                       ALKEMISKA PRINCIPER.                                 ISIS SLÖJA. sidan 191

 ”gick förlorade, under fåfänga försök att transformera de oädlare metallerna till guld”. 

Är professor Cooke, som är så framstående inom modern kemi, lika sakkunnig i vad alkemisterna kände till eller inte kände till? Är han helt säker på att han förstår den alkemiska diktionens innebörd? Vi betvivlar detta. Men låt oss jämföra hans synsätt som de uttryckts ovan, med enkla meningar, skrivna på klar och genuin, om än gammal, engelska, från Van Helmonts och Paracelsus översättningar. Vi lär från deras egna medgivanden att alkahesten föranleder följande förändringar: 

”(1.) Alkahesten förstör aldrig de fruktbärande dygderna i de kroppar den upplöser; till exempel reduceras guld, genom dess verkan, till ett guld-salt, ett antimon, till ett antimon-salt, etc., med samma verkningsfulla effekter, eller med den ursprungliga fasta massans beskaffenhet. (2.) Det ämne som utsätts för dess verkan, omvandlas till sina tre grundprinciper, salt, svavel och kvicksilver och därefter, bara till salt, vilket därefter blir ett flyktigt ämne och som sedan med tiden, fullständigt, förvandlas till klart vatten. (3) Vadhelst den upplöser, kan göras flyktigt av en sandvärmare; och om man efter att lösningen gjorts flyktig, därefter, destillerar den, blir ämnet rent, smaklöst vatten, men alltid med ett mått som överensstämmer med det ursprungliga.” Vidare, finner vi Van Helmont, den äldre, yttra om detta salt, att det brukar lösa upp de mest spåröst försvunna kroppar i substanser, vars fruktbärande dygder är desamma, ”vars massa överensstämmer med den materia som upplösts”; och han tillägger, ”Detta salt, som genom att åtskilliga gånger ha destillerats med Paracelsus sal circulatum, förlorar all fasthet och blir med tiden ett smaklöst vatten, vars massa överensstämmer med det salt det härrörde från.” *

Den invändning som professor Cooke, i egenskap av representant för den moderna vetenskapen, skulle kunna resa gentemot de hermetiska uttrycken, skulle också kunna tillämpas gentemot de egyptiska heretiska skrifterna – då dessa döljer vad som var ämnat att vara fördolt. Ifall han skulle önska dra nytta av de ansträngningar som gjorts i det förflutna, måsta han anlita krypteraren och inte satirikern. Paracelsus, liksom de övriga, uttömde sin genialitet genom att kasta om bokstäver och förkorta ord och meningar. När han till exempel skrev sutratur, avsåg han kaliumväteartrat  och då han skrev mutrin, menade han nitrum  och så vidare. Det fanns ingen ände på de påstådda förklaringarna till alkahestens innebörd. Vissa föreställde sig att den bestod av ett alkaliskt salt av kaliumväteartrat; andra, att den betydde algeist, ett tyskt ord som betyder alltinktur eller sprit. Paracelsus benämnde vanligtvis saltet som att vara ”vattnets mitt, vari metaller borde släckas ut”. Detta gav upphov till de mest absurda antaganden och vissa individer – sådana som Glauber – trodde att alkahesten var saltets ande. Det kräver inte så lite mod att slå fast att Paracelsus och hans kollegor var okunniga om  naturen hos elementära och sammansatta substanser; de gick kanske inte under

 ___________________________________

* ”De Secretis Adeptorum.” Werdenfelt; Philalethes; Van Helmont; Paracelsus.

 

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 192                                                                                   ISIS SLÖJA. sidan 192

samma namn som dessa som nu är i bruk, men att de var kända av dem, bevisas av de resultat som uppnåddes. Vad spelar det för roll, vilket namn Paracelsus gav den gas som frigörs, då järn upplöses till svavelsyra, eftersom han är erkänd, till och med av våra normgivande auktoriteter, som upptäckare till vätet? * Hans förtjänst är densamma; och även om Van Helmont, under beteckningen ”fruktbärande dygder” kan ha dolt hans kunskaper om själva faktumet att de elementala grundämnena har ursprungliga egenskaper, vilka när de ingår i kemiska föreningar, enbart tillfälligt modifierar – aldrig förstör – var han inte desto mindre den största kemisten av sin tid och jämställd med de moderna vetenskapsmännen. Han bekräftade att aurum potabile, kunde upptäckas med hjälp av alkahesten, genom att omvandla hela ämnet guld, till salt, kvarhålla sina fruktbärande dygder samt vara löslig i vatten. När kemisterna upptäcker vad han avsåg med aurum potabile, alkahest, salt och de ”fruktbärande dygderna” – vad han verkligen avsåg, inte vad han sade sig avse, inte heller vad som antogs att han avsåg – då och inte förr, kan våra kemister utan risk anta en dylik allvetande attityd gentemot eldsfilosoferna och de forntida mästare vars mystiska läror de så vördnadsfullt studerade. En sak är åtminstone under alla omständigheter klar. Om det bara beaktas ur en exoterisk synvinkel, visar detta språk hos Van Helmont, att han begrep de metalliska ämnenas löslighet i vatten, vilket Sterry Hunt låter utgöra grunden för sin teori om metalliska avlagringar. Vi skulle allt vilja se vilka slags begrepp våra vetenskapliga samtida skulle uppfinna, i syfte att dölja och på samma gång till hälften uppenbara, sina djärva förslag om att människans ”enda Gud består av hjärnans gråa substans”, ifall det i källaren på den nya domstolsbyggnaden eller i katedralen på Femte avenyn, fanns en tortyrkammare, dit domaren eller kardinalen, kunde sända dem enligt egen vilja.

Professor Sterry Hunt säger under en av sina föreläsningar: † ”Alkemisterna sökte förgäves efter ett universellt lösningsmedel; men vi vet nu att vatten, under vissa fall, med hjälp av hetta, tryck och närvaro av specifika, vitt utspridda ämnen, sådana som kolsyra och alkaliska kolsyror och sulfider, kommer att lösa upp de mest olösliga ämnen; så att det när allt kommer omkring, kan, betraktas som den länge eftersökta alkahesten eller det universella menstrumeet”.

Detta låter nästan som en omskrivning av Van Helmont eller Paracelsus själv! De kände till vattnets egenskaper som lösningsmedel, liksom moderna kemister gör och dessutom, gjorde de ingenting för att dölja detta faktum; vilket visar att detta inte var deras universella lösningsmedel. Många uttalanden och granskningar av deras arbeten finns fortfarande tillgängliga och man kan knappast ta upp en bok i ämnet utan att där åtminstone finna en av dessa spekulationer,

___________________________________

* Youmans: ”Chemistry,” sid. 169; och W. B. Kemshead, F. R. A. S.: ”Inorganic Chemistry.”

† ”Origin of Metalliferous Deposits”. 

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 193          VAN HELMONT VAR INGEN STORSKRYTARE                ISIS SLÖJA. sidan 193

vilka visar att de aldrig kom på tanken att göra något mysterium av detta. Följande är vad vi återfinner i ett gammalt arbete om alkemister – en satir och dessutom – från år 1820, skriven i början av vårt århundrade då de nya teorierna om vattnets kemiska potens knappt befann sig i sitt embryonala tillstånd.    

”Det kan bringa lite klarhet om vi lägger märke till att Van Helmont, så väl som Paracelsus, uppfattade vattnet vara kemins universella instrument och naturliga filosofi; och jorden, alla tings oföränderliga grund – att eld utsågs till den tillräckliga orsaken bakom alla ting – att fruktbärande intryck härbärgerades i jordens mekanism – att vatten, genom att upplösa och bilda en jäsningsprocess med jorden, som det gör med hjälp av eld, framkallar allting; varifrån djur-, växt- och mineralriket ursprungligen utgick .” * 

Alkemisterna förstår väl denna universella kraft i vattnet. I arbeten av Paracelsus, Van Helmont, Philalethes, Pantatem, Tachenius och till och med hos Boyle, finns implicit fastslaget ”alkahestens stora karaktärsdrag” att upplösa och förändra alla jordiska kroppar – med undantag av vattnet. Och är det möjligt att föreställa sig att Van Helmont, vars personliga karaktär var oklanderlig och vars stora lärdom var allmänt erkänt, ytterst allvarligt skulle förklara sig vara uppfylld av denna hemlighet om denna bara bestod i fåfängt skryt! † 

Under ett nyligen hållet tal i Nashville, Tennessee, lade professor Huxley fram en specifik regel angående mänskliga vittnesmåls sanna grund för historia och vetenskap, som vi är särskilt villiga att tillämpa på nuvarande fall. ”Det ter sig omöjligt”, säger han, ”att ens praktiska liv inte mer eller mindre skulle vara influerat av de synsätt vi har när det kommer till saker och tings förflutna historia. Ett av dem är mänskliga vittnesmål i sina skilda former – alla ögonvittnesskildringar, traditionella vittnesmål från dessas läppar som blivit ögonvittnen och vittnesmålen från de som satt sina intryck på pränt och låtit dem gå i tryck. . . . . Ifall du läser Ceasars, Commentaries, närhelst han återger sina fältslag mot Gallerna, så hyser du ett särskilt förtroende för hans uttalanden. Du godtar hans vittnesmål angående dessa ting. Du upplever att Ceasar inte skulle ha gjort dessa uttalanden såvida han inte trott att de var riktiga.”

Nu kan vi alltså inte med logikens hjälp låta Huxleys filosofiska regel tillämpas ensidigt på Ceasar. Antingen var den personligheten till sin natur sanningsenlig eller så, till sin natur lögnare; och eftersom Huxley avgjort den detaljen till sin egen belåtenhet rörande den militära historia som tilltalar honom, insisterar vi på att även Ceasar är ett kompetent vittne när det

___________________________________

* John Bumpus: ”Alchemy and the Alkahest,” 85, J. S. F., 1820 års utgivning. 

 † Se Boyles arbeten.

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 194                                                                                   ISIS SLÖJA. sidan 194

gäller varsel, spåmän och psykologiska faktum. Samma sak med Herodotos och alla andra forntida auktoriteter, såvida de inte av naturen var födda sanningsenliga, så skulle de inte ens bli betrodda när det rörde sig om medborgerliga eller militära angelägenheter. Falsus in uno, falsus in omnibus [En gång falsk, alltid falsk]. Och likaså, ifall de är trovärdiga när det kommer till fysiska ting, måste de även vara lika trovärdiga gällande andliga ting; för som professor Huxley berättar för oss, så var den mänskliga naturen detsamma som den alltid har varit. Intellektuella och samvetsgranna människor ljög inte för glädjens skull för att förvirra eller uppröra eftervärlden.

När en vetenskapens man så klart och tydligt avgränsat det sannolika i att sådana människor skulle ha ägnat sig åt förfalskning känner vi oss befriade från nödvändigheten av att diskutera frågan i förbindelse med namn som Van Helmont och hans lysande, men olycklige mästare, den mycket förtalade Paracelsus. Deleuze, som även om han i den tidigare nämndas arbeten, finner många ”mytiska illusoriska föreställningar” – kanske enbart av den orsaken att han inte förstod dem – erkänner honom inte desto mindre ägande omfattande kunskaper, ”ett skarpt omdöme” och att på samma gång ha skänkt världen ”stora sanningar”. ”Han var den förste”, tillägger han, ”att kalla de luftartade fluiderna gas. Förutan honom, är det troligt att stålet inte hade försett vetenskapen med någon ny impuls.” * Genom vilket slags tillämpande av sannolikhetskalkylen skulle vi kunna upptäcka det troliga i att experimentalister, som var kapabla att lösa upp och återkombinera kemiska ämnen såsom de erkänns ha gjort, vara okunniga om grundämnenas natur, deras förenande energier och lösningarnas lösningsmedel, som kunde sönderdela dem om så önskades? Ifall de var beryktade enbart som teoretiker skulle det ligga annorlunda till och våra argument skulle förlora sin styrka, men de kemiska upptäckterna som missunnsamt erkänts dem av deras värsta fiender, lägger grunden till ett mycket mera utpräglat språkbruk än vad vi själva tillåtit oss, av rädsla för att bli ansedda som alltför partiska. Och eftersom detta arbete dessutom baseras på föreställningen att det existerar en högre natur hos människan, att hennes moraliska och intellektuella färdigheter ska bedömas psykologiskt, tvekar vi inte att åter bekräfta att eftersom Van Helmont ”ytterst allvarligt” slog fast att han var uppfylld av alkahestens hemlighet, har ingen modern kritiker någon rätt att benämna honom vare sig som lögnare eller visionär, förrän något mera säkert blir känt om beskaffenheten hos detta förmodade, universella menstruum.

”Faktum är envisa ting”, anmärker A. R. Wallace, i sitt förord till Miracles and Modern Spiritualism. När därför † flera fakta borde bli våra 

___________________________________

* Deleuze: ”De l'Opinion de Van Helmont sur la Cause, la Nature et les Effets du Magnetisme.” Anim. Vol. i., sid. 45, och vol. ii., sid. 198.

† A. R. Wallace: ”An Answer to the Arguments of Hume, Lecky, etc., against Miracles.” 
 

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 195         FLAMMARIONS FRANKS ÖPPNA BEKÄNNELSE.           ISIS SLÖJA. sidan 195

mest kraftfulla bundsförvanter, kommer vi att plocka fram så många som möjligt av dessa såsom de antika ”miraklen” samt de vilka våra moderna tider, kan förse oss med. Författarna till Unseen Universe, har vetenskapligt visat på möjligheten av specifika, påstådda psykologiska fenomen genom den universella eterns medium. Wallace har tvärtom lika vetenskapligt bevisat att hela registret av antaganden är ohållbara, Humes sofismer inkluderade, ifall de ställs ansikte mot ansikte med strikt logik. Crookes har till den skeptiska världen gett sina egna experiment, vilka varade över tre år, innan han besegrades av det mest obestridliga bevis – de från hans egna sinnen. En hel lista vetenskapsmän skulle kunna radas upp som protokollfört vittnesmål med samma utfall; och Camille Flammar Ion, den välkände franska astronomen och författaren till många verk, vilka, i de skeptiskas ögon, borde förpassa honom till de ”vilseleddas” led, i sällskap av Wallace, Crookes och Hare, styrker våra ord i följande rader:

”Jag tvekar inte att bekräfta min övertygelse, som är baserad på en personlig undersökning av ämnet, att vilken som helst vetenskapsman som förklarar de fenomen vara omöjliga, som benämns ’magnetiska, ‘‘somnambuliska’, ‘mediumistiska’ och andra ännu inte förklarade av forskningen, är någon som inte vet vad han talar om och även vilken som helst slags individ, som genom sina yrkesmässiga strävanden är van vid vetenskapliga observationer – förutsatt att hans förnuft inte lider av förutfattade meningar, och inte heller att hans mentala syn är förblindad av den motsatta typen av illusioner, olyckligtvis alltför vanliga inom den lärda världen, vilka består av att inbilla sig att Naturens lagar redan är kända för oss och att allting som tycks överskrida våra nuvarande formuleringars gränser, är omöjliga – skulle ha behov av en radikal och absolut bekräftelse på den verklighet som faktumen syftar på.

På sid 101, i Crookes verk, Notes of an Enquiry into the Phenomena called Spiritual, citerar denna gentleman sergeant Cox, som gett den här okända kraften benämningen, psykisk och som enligt följande förklarar: ”Eftersom organismen rör och styr sig själv inom strukturen genom en kraft – vilken antingen är, eller inte är, kontrollerad av – själen, anden eller förnuftet. . .  som består av den individuella varelse vi benämner ’människan, ’ är det en lika förnuftig slutsats att den kraft som orsakar rörelserna bortom kroppens begränsningar är samma kraft som alstrar rörelse inom kroppens gränser. Och då den yttre kraften ofta styrs av en intelligens, är det en likaså förnuftig slutsats att den yttre kraftens styrande intelligens är samma intelligens som styr den inre kraften”.

I syfte att förstå den här teorin ännu bättre, kan vi lika gärna dela upp den i fyra propositioner och visa att Sergeant Cox anser:

1. Att den kraft som skapar fysiska fenomen utgår från, (följaktligen alstras inom) mediet.


_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 196                                                                                  ISIS SLÖJA. sidan 196


2. Att den intelligens som styr kraften till skapandet av fenomenen (a) ibland kan vara något annat än mediets intelligens; men rörande detta är ”bevisningen” ”otillräcklig”; därför, (b) härrör troligtvis den styrande intelligensen från mediet själv.  Detta kallar Cox ”en förnuftig slutsats.”

3. Han antar att den kropp som flyttar bordet är identisk med den kraft som flyttar själva mediets kropp.

4. Han motsätter sig bestämt den spiritualistiska teorin, eller snarare påståendet, att ”de dödas andar är de enda aktörerna under skapandet av alla fenomen.

Innan vi öppet och ärligt fortskrider med vår analys av den här typen av synsätt måste vi påminna läsaren om att vi själva finner oss placerade mellan två extrema motsatser, representerade av två parter – de troende och de icke-troende inom denna representation av mänskliga själar. Ingen av dem tycks vara kapabel att komma till någon slags slutsats rörande den detalj som rests av Cox; för medan spiritualisterna är sådana allätare i sin lättrogenhet beträffande att tro på varje ljud och rörelse som produceras i en krets av okroppsliga mänskliga varelser, förnekar deras antagonister dogmatiskt att något som helst kan alstras av ”andar”, eftersom inga sådana finns. Således är ingen av kategorierna i stånd att undersöka ämnet utan fördomar.

Om vi betraktar den kraft som ”alstrar rörelse inom kroppen” och den ”som förorsakar rörelse bortom kroppens gräns” att vara av samma essens, kan de ha rätt. Men identiteten mellan dessa två krafters slutar här. Den livsprincip som besjälar Cox kropp, är av samma slag som hans mediums; ändå är han inte mediet, inte heller är den senare herr Cox.

Den här kraften, som vi för att behaga Cox och Crookes lika gärna kan benämna psykisk som någonting annat, fortgår genom och inte ifrån, det individuella mediet. I det senare fallet skulle den här kraften genereras inom mediet och vi är beredda att visa på att det inte kan förhålla sig på det sättet; inte heller i fallen av levitation av mänskliga kroppar, vid förflyttandet av möbler och andra objekt utan vidrörelse, inte heller under sådana fall när kraften uppvisar förnuft och intelligens. Det är ett välkänt faktum, för både medier och spiritualister, att ju mer den förstnämnda förblir passiv, desto bättre blir manifestationerna; och samtliga av de nämnda fenomenen kräver en medveten förutbestämd vilja. Vid fall av levitation, skulle vi tvingas tro på att denna självgenererade kraft skulle kunna resa upp den inneboende massan från marken, styra den genom luften och sänka ned den igen, undvikande hinder och därigenom påvisa intelligens och ändå agera automatiskt, medan mediet under tiden blir passivt. Om så vore fallet, skulle mediet vara en medveten magiker och alla påståenden om att vara ett passivt instrument i händerna på osynliga intelligenser, vara värdelösa. Lika väl som att plädera

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 197                      SERGEANT COX´S OLIKA PUNKTER               ISIS SLÖJA. sidan 197


för att en tillräcklig mängd ånga, nog för att fylla ett kokkärl utan att få det att koka över, skulle höja upp själva kokkärlet; eller att en leidenflaska, som laddas med elektricitet, övervinner flaskans inaktivitet, är en likaså mekanisk absurditet som sådan. Varje jämförelse skulle kunna tyckas indikera att den kraft som inverkar på yttre objekt i närvaro av ett medium, härrör från en källa bortom mediet självt. Vi skulle snarare kunna jämföra den med det väte som övervinner ballongens tröghet. Gasen ackumuleras inom mottagaren under kontroll av en intelligens, i tillräcklig mängd för att övervinna attraktionen i dess kombinerade vikt. Via samma princip, förflyttar den här kraften möbler och utför andra manifestationer; och eftersom den till sin essens är identisk med mediets astrala själ, kan den inte enbart bestå av dess själ, för den senare förblir under tiden i ett kataleptiskt dvalliknande tillstånd när medialiteten är äkta. Cox första ståndpunkt tycks därför inte vara väl övervägd; den bygger på en hypotes som är mekaniskt ohållbar. Naturligtvis fortgår vår diskussion under förutsättningen att levitation är ett iakttaget faktum. Teorin om psykisk kraft måste gälla för alla ”synliga rörelser. . . hos fasta ämnen” och ibland dessa, förekommer levitation.

När det kommer till hans andra punkt, förnekar vi, att ”bevisningen är otillräcklig” gällande att den kraft som alstrar fenomenen ibland styrs av andra intelligenser än av förnuftet hos den ”psykiske”. Tvärtom finns ett sådant överflöd av vittnesmål som visar på att mediets förnuft, i flertalet fall, inte alls har något att göra med fenomenen, så vi kan inte nöja oss med att låta Cox vågade försäkran stå oemotsagd.

Lika ologiskt uppfattar vi hans tredje proposition vara; för om mediets kropp inte är generatorn, utan helt enkelt bara den kanal varigenom kraften alstrar fenomenen – en fråga som Cox forskningar inte kastar något som helst ljus över – av detta följer inte, bara för att mediets ”själ, ande eller sinne”, styr mediets organism, denna ”själ, ande eller förnuft” lyfter upp en stol eller knackar fram bokstäver.

När det kommer till den fjärde proposition, nämligen, att ”de dödas andar” är de enda aktörerna i framkallandet av alla fenomen”, behöver vi inte instämma i spörsmålet vid nuvarande tidpunkt, eftersom beskaffenheten hos de andar som alstrar mediala manifestationer, finns utförligt behandlade i andra kapitel. 

Filosoferna och speciellt de som var initierade i Mysterierna, vidhöll att astralsjälen är den ogripbara dubbelgångaren till den grova, yttre formen som vi kallar kropp. Enligt Kardecs efterföljare, är den perisprit och hos spiritualisterna, ande-formen. Ovanför denna inre dubbelgångare och upplysande den svävar den gudomliga anden, liksom den värmande strålen av solen lyser upp jorden,

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 198                                                                                  ISIS SLÖJA. sidan 198

och befruktar fröet och framkallar andligt liv till de latenta egenskaper som ligger vilandes inom det. Den astrala perisprit inryms och begränsas inom den fysiska kroppen, likt eter i en flaska, eller magnetism inom magnetiserat järn. Den är kraftens mittpunkt och motor, närd från det universella förrådets kraft och satt i rörelse av samma allmänna lagar som genomsyrar hela naturen och alstrar alla kosmiska fenomen. Dess inneboende aktivitet ger upphov till de oupphörliga fysiska verksamheterna i den animala organismen och resulterar slutligen i förstörelsen av den senare genom överanvändning och av dess egen flykt. Den är en fånge och inte en som vistas frivilligt i kroppen. Den har en attraktion till den yttre universella kraften som är så kraftfull, att den slutligen flyr till den efter att ha förbrukat sitt hölje. Ju starkare, tyngre, mera materiell den kropp som innesluter den är, desto längre tid varar dess fångenskap. Vissa individer är födda med strukturer så exceptionella, att den dörr som utestänger andra människor från kommunikation med astralvärldens ljus, med lätthet kan låsas upp och öppnas av dessa själar, där de kan titta in, eller till och med passera igenom till den världen och sedan återvända igen. De som gör detta medvetet och med vilje, benämns magiker, hierofanter, siare, adepter; de som förmås göra det, antingen genom mesmeristens fluidum eller genom ”andarna”, är ”medier”. Astralsjälen är så kraftfullt attraherad av den universella astrala magneten, att när barriärerna en gång öppnats, så kan den ibland lyfta sitt fysiska hölje och hålla den svävande i luften, ända tills materians gravitation upphäver dess herravälde och kroppen åter nedstiger tillbaka till jorden.

Varje objektiv manifestation, vare sig det rör sig om en levande lems rörelse, eller förflyttningen av någon oorganisk kropp, kräver två villkor: vilja och kraft – plus materia eller det som gör det rörliga objektet synligt för ögat; och dessa tre är alla konvertibla krafter, eller vad som forskarna kallar, korrelationen mellan krafterna. Dessa är i sin tur styrda, eller snarare överskuggade, av den Gudomliga intelligensen, som så minutiöst blir utelämnad i människors redogörelse, men utan den skulle inte ens den minsta masks krypande kunnat äga rum. Det enklaste, liksom det allra simplaste av alla naturliga fenomen – prasslandet av de löv som rör sig under den lätta beröringen av en bris – kräver ett konstant utövande av dessa förmågor. Forskarna kan gärna få kalla dem kosmiska lagar, oåterkalleliga och oföränderliga. Bakom dessa lagar måste vi söka efter den intelligenta orsak som en gång skapat och försatt dessa lagar i rörelse och ingjutit essensen av sin egen medvetenhet i dem.  Antingen vi kallar den för den första orsaken, den universella viljan, eller Gud, så måste den alltid äga intelligens.

Och nu undrar vi, hur en vilja kan manifestera sig själv intelligent och omedvetet på en och samma gång? Det är svårt, om inte omöjligt, att föreställa sig intellektet skilt från medvetandet. Med medvetande antyder vi

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 199               OSYNLIG KRAFT plus INTELLIGENS.    ISIS SLÖJA. sidan 199

         
nödvändigtvis inte fysisk eller kroppslig medvetenhet. Medvetande är en egenskap hos den förnimmande principen, eller med andra ord, själen; och den senare uppvisar ofta aktivitet till och med medan kroppen sover eller är paralyserad. När vi lyfter vår arm mekaniskt, kanske vi föreställer oss att vi gör detta omedvetet därför att våra ytliga sinnen inte kan uppfatta denna tidsintervall som finns mellan formuleringen av syftet och dess utförande. Eftersom den tycktes oss vara latent, utvecklade vår vaksamma vilja, kraft och försatte vår materia i rörelse. Det finns ingenting i naturen hos de mest enkla mediumistiska fenomenen som gör Cox teori sannolik. Ifall den här kraftens manifesterade intelligens inte utgör något bevismaterial för att den tillhör en okroppslig ande, utgör den ett än mindre bevis för att den omedvetet ges ut av mediet; Crookes berättar själv för oss om fall där intelligensen inte hade kunnat emanera från någon i rummet; som under händelseförloppet då ordet ”likväl”, vilket var dolt av hans finger och till och med okänt av honom själv, korrekt skrevs av psykografen.* Ingen som helst förklaring kan redogöra för detta fall; den enda rimliga hypotesen – ifall vi utesluter medverkan av en andekraft – är att de klärvoajanta förmågorna sattes igång. Men forskarna förnekar klärvoajans; och om de för att fly undan det ovälkomna alternativet att erkänna fenomenet en andlig källa, medger klärvoajansens faktum för oss, gäller det för dem att antingen acceptera den kabbalistiska förklaringen på vad den här förmågan består av, eller att åstadkomma det uppdrag som hitintills varit ogenomförbart i skapandet av en ny teori som passar in på faktumen. 

Vidare, om det för bevisföringens skull, erkänns att Crookes ord ”likväl”, kan ha tolkats klärvoajant, vad skall vi då säga om mediumistisk kommunikation av en profetisk karaktär? Existerar det någon teori om mediumistisk ingivelse, som redogör för förmågan att kunna förutsäga händelser som överstiger både talarens och lyssnarens möjliga vetskap? Cox tvingas försöka igen.

Som vi tidigare påpekat, är den moderna psykiska kraften och de forntida orakliska fluiderna, vare sig de är jordiska eller himmelska, identiska till sin essens – helt enkelt en osynlig kraft. Likaså är luften. Och alltmedan det under en dialog bildas ljudvågor, alstrade av talarnas konversation, vilka inverkar på samma luftmassa, implicerar detta inget tvivel om att det de facto finns två individer som samtalar med varandra. Är det överhuvudtaget mer förnuftigt att påstå att det nödvändigtvis bara måste förekomma en intelligens medan en gemensam aktör används av mediumet och ”anden” under en kommunikation? Liksom luften är nödvändig för det ömsesidiga utbytet av hörbara ljud, så är specifika strömmar av astralljus eller eter, styrt av en Intelligens, nödvändig för alstrandet av de fenomen som kallas andliga. Placera

___________________________________

* CROOKES: ”Researches, etc.,” sid. 96.


_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 200                                                                                  ISIS SLÖJA. sidan 200
 

två samtalspartners i en luftpumps uttömda behållare och om de kunnat överleva där, skulle deras ord bli oartikulerade tankar, för det skulle inte finnas någon luft att sätta i rörelse och följaktligen skulle inga ljudvågor nå deras öron. Placera det allra starkaste mediet i en sådan isolerad atmosfär liksom en kraftfull mesmerist som är, välbekant med vad det magiska redskapets egenskaper kan skapa omkring honom och inga manifestationer kommer att äga rum förrän någon motsvarande intelligens, mera kraftfull än mesmetistens viljekraft, övervinner den senare och avbryter den astrala inaktiviteten. 

De forntida stod inte rådlösa då det gällde att urskilja mellan den osynliga kraft som agerar spontant och samma kraft när den styrs av en intelligens. 

Plutarchos, Apollos präst, visar, när han talar om de orakliska ångorna som bara bestod av underjordisk gas, genomsyrad med berusande, magnetiska egenskaper, att dess natur var tvåfaldig, alltmedan han tilltalar det i dessa ord: ”Och vem vore du, utan en Gud som skapar dig och får dig att mogna; och utan en daimon [ande] som agerar under Guds order, styr och leder dig; du kan inte göra någonting, du är ingenting, förutom en förgänglig andning.” * Sålunda utan den inneboende själen eller intelligensen, så var även den ”Psykiska Kraften” bara en ”fåfäng andning”.  

Aristoteles hävdar att denna gas, eller astrala emanation som strömmar ut från jordens innandöme, är den enda tillräckliga orsaken, som agerar inifrån och utåt, för levandegörandet av varje levande varelse och växt på den yttre jordskorpan. Cicero, upprörd av en rättmätig vrede, utropar som svar åt de skeptiska förnekarna under hans århundrade: ”Och vad kan vara mera gudomligt än jordens utandningar, vilka påverkar den mänskliga själen så att den blir i stånd att förutsäga framtiden? Och skulle tidens hand kunna avdunsta en sådan dygd? Tror ni att ni talar om något slags vin eller saltat kött?” † Påstår sig moderna experimenterare vara klokare än Cicero och säga att den här eviga kraften har avdunstat och att förutsägandes källor sinat? 

Alla gamla profeter – inspirerade sensitiva – sägs ha yttrat sina förutsägelser under samma förhållanden, antingen genom det direkta yttre utflödet av den astrala emanationen, eller från ett sorts fuktigt flöde som stiger upp ur jorden. Det är denna astrala materia som tjänar som en tillfällig klädnad åt de själar som gestaltar sig själva i detta ljus. Cornelius Agrippa uttrycker samma synsätt beträffande dessa fantomers natur, genom att beskriva den som immig eller fuktig: ”In spirito turbido HUMIDOQUE.”

Profetior levereras på två sätt – medvetet av magiker, vilka är i stånd att skåda in i astralljuset och omedvetet, av de

___________________________________

* Lucian: ”Pharsalia”, Bok v.                    

† ”De Divinatio,” Bok i., kap. 3.

‡ ”De Occulta Philosoph.,” sid. 355.
 

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 201                                        SANN OCH FALSK INSPIRATION.   ISIS SLÖJA. sidan 201

som agerar under vad som benämns, inspiration. Till den senare klassen tillhörde och tillhör de bibliska profeterna och de moderna trans-talarana. Så väl var Platon bekant med detta faktum, att han om sådana profeter sa: ”Ingen människa uppnår, medan hon befinner sig vid sina sinnens fulla bruk, profetisk sanning och inspiration. . . . utan bara när hon är dement, genom någon slags obalans eller besatthet. . . ” (av en daimon eller ande). *  ”Somliga individer kallar dem profeter; de vet inte att de enbart är återupprepare. . . . och borde inte alls kallas profeter, utan enbart överförare av visioner och förutsägelser” – tillägger han. 

Om vi fortsätter med hans argument säger Cox; ”De mest nitiska spiritualisterna erkänner praktiskt taget existensen av psykisk kraft under det mycket opassande namnet, magnetism, (med vilken den inte har någon som helst likhet), för dessa hävdar att de dödas andar endast kan utföra de handlingar som kännetecknar dem, genom att använda magnetismen, (nämligen, den psykiska kraften).” †

Här uppstår återigen ett missförstånd som en konsekvens av att olika benämningar tillämpas på vad som bara visar sig vara en och samma ovägbara sammansättning. Men bara för att elektriciteten inte blev en vetenskap förrän under det sjuttonde århundradet, vill ingen anta att den här kraften inte skulle ha kunnat existera alltsedan skapelsen; vidare, står vi beredda att bevisa att till och med de forntida hebréerna var bekanta med den. Men bara för att den exakta vetenskapen inte råkat snubbla på den upptäckt som visar på den nära förbindelse som råder mellan magnetism och elektricitet, förrän år 1819, så hindrar detta inte alls dessa två redskap från att vara identiska. Ifall en järnbalk kan förses med magnetiska egenskaper genom att man skickar en ström med elektrisk spänning över några ledare som placeras på ett visst sätt nära balken, varför inte acceptera som preliminär teori att även ett medium under en seans kan vara en ledare och ingenting annat? Är det ovetenskapligt att hävda att den ”psykiska kraftens” intelligens, vilken drar elektriska strömmar från eterns vågor och använder mediet som ledare, utvecklar och i aktivitet framkallar den latenta magnetism med vilken atmosfären i seans-rummet är genomsyrad, så att de önskade effekterna produceras? Ordet magnetism är lika passande som något annat ord fram tills att vetenskapen ger oss någonting mer än bara en hypotetisk kraft, utrustad med egenskaper från föreslagna gissningar.

”Skillnaden mellan förespråkarna för den psykiska kraften och spiritualisternas, består i följande”, sergeant Cox säger ”att vi brottas med att det än så länge inte finns tillräckligt med bevis för någon annan styrande kraft än mediets egen intelligens och inga som helst bevis på en medverkan av de dödas ´andar’” ‡

___________________________________

* Plato: ”Timæus,” vol. ii., sid. 563.                     

† Crookes: ”Researches, etc.,” sid. 1         

‡ Ibid., sid. 101.


_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 202                                                                                 ISIS SLÖJA. sidan 202


Vi instämmer fullständigt med Cox om den brist på bevis som föreligger att kraft skulle bestå av de hädangångnas andar; vad resten beträffar, är detta en mycket märkvärdig slutledning från ”en uppsjö av fakta”, enligt Crookes eget uttryckssätt, som ytterligare anmärker; ”När jag går igenom mina anteckningar, finner jag. . . ett sådant rikligt överflöd av bevis, en så överväldigande mängd vittnesmål. . . att jag hade kunnat fylla åtskilliga nummer av tidskriften Quarterly.” *

Alltså, vissa av dessa fakta av ”överväldigande bevis” är enligt följande: 1:a Förflyttningen av tunga kroppar med kontakt, men utan något mekaniskt framtvingande. 2:a Fenomen som består av slag och andra ljud. 3:e Förändringen av kroppars vikt. 4:e Förflyttningar av tunga material när dessa befinner sig på avstånd från mediet. 5:e Lyftandet av bord och stolar från golvet, utan att någon individ rör vid dem. 6:e MÄNSKLIGA VARELSERS LEVITATION. † 7:e ”Lysande uppenbarelser.” Crookes påstår att han, ”under de allra striktaste förhållanden skådat en solid självlysande kropp, med nästan en storlek och form av ett kalkonägg, flyta ljudlöst omkring i rummet, vid ett tillfälle högre än vad någon kunnat nå upp till på tåspetsarna och sedan försiktigt sjunka ned mot golvet. Den var synlig i över tio minuter och innan den bleknade bort, slog den till mot bordet tre gånger, med ett ljud likt det av en hård och solid kropp.” ‡ (Vi måste inflika att ägget var av samma natur som Babinets meteor-katt, vilket finns klassificerad tillsammans med andra naturliga fenomen i Aragos verk.) 8:e Uppdykandet av händer, antingen självlysande eller synliga i vanligt ljus. 9:e ”Direkt skrivande” av samma lysande händer, avskilda och uppenbarligen försedda med intelligens. (Psykisk kraft?) 10:e ”Fantom-skepnader och ansikten.” I detta fall, kommer den psykiska kraften ”från ett hörn av rummet” i en ”fantoms skepnad”, som tar ett dragspel i händerna och svävar sedan runt i rummet och spelar på instrumentet; mediet Home, var fullt synligt under hela tiden.§  Allt föregående bevittnades och kontrollerades i Crookes eget hus och efter att ha försäkrat sig själv vetenskapligt, om fenomenens äkthet, rapporterade han dem till the Royal Society. Mottogs han som upptäckaren till naturliga

 __________________________________

* Crookes: ”Researches, etc.,” sid. 83.

† År 1854, skrev Foucault, vilken förnekade själva möjligheten av några som helst sådana manifestationer, var en av de Gasparins motståndare, framstående fysiker och medlem av den Franska vetenskapsakademin, följande minnesvärda ord: ”Den dag jag skulle lyckas förflytta ett halmstrå med hjälp av min egen vilja, skulle jag känna mig skräckslagen! Ordet är illavarslande. Under samma år, upprepade astronomen Babinet i sin artikel i Revue des Deux Mondes följande mening till utmattning: ”Leviterandet av en kropp utan att den rörs vid är lika omöjligt som vad den eviga rörelsen är, därför att på den dag det hade inträffat, skulle jorden smulas sönder.” Lyckligtvis ser vi ännu inga tecken på en sådan kataklysm: ändå så inträffar levitation av kroppar.

‡ ”Researches, etc.,” sid. 91.                      

§ Ibid., sidorna. 86-97.

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 203      EN AV SIG SJÄLV FRAMDRIVEN OCH LYFTAD PENNA.       ISIS SLÖJA. sidan 203

fenomen av ett nytt och viktigt slag? Låt läsaren själv konsultera hans arbete för svaret.                               

Dessutom presenterar Crookes, utöver dessa nycker av den ”psykiska kraftens” lek med mänsklig godtrogenhet, en annan klass fenomen vilka han benämner “specialfall” och som tycks (?) peka mot en medverkan av en yttre intelligens. *

”Jag har varit i sällskap med fröken Fox, säger Crookes, medan hon skrev ett automatiskt meddelande till en närvarande person, samtidigt som ett meddelande till en annan person, i ett annat ämne, gavs alfabetiskt med hjälp av ’knackningar’ och under hela tiden samtalade hon fritt med en tredje person, i ett ämne totalt skilt från något av de andra. . . . Under en seans med Home, förflyttade sig en liten stav över bordet mot mig i ett upplyst rum och levererade ett meddelande till mig genom att knacka på min hand; jag reciterade alfabetet och staven knackade på mig vid de rätta bokstäverna. . .  .och befann sig på avstånd från Homes händer”, Samma stav, gav, efter begäran från Crookes, honom ”ett telegrafiskt meddelande med hjälp av morsealfabetet, genom slag på min hand” (morsekoden som var alldeles okänd för de andra närvarande personerna och bara ofullkomligt känd av honom själv) ”och” tillägger Crookes, ”blev jag övertygad om att det fanns en skicklig morseoperatör på andra ändan av linjen, VARHELST DETTA KUNDE VARA.” † Vore det opassande under nuvarande fall, ifall man föreslog att Cox borde söka efter operatören i sitt eget privata furstendöme – det Övernaturliga Landet? Men samma stav producerar mer och bättre ting. I Crookes fullt upplysta rum uppmanas den lämna ett meddelande”  en penna och några pappersark hade legat i mitten av bordet; kort därefter ställde sig pennan på sin spets och efter att ha förflyttas med vacklande knyckningar över papperet, föll den ned. Den reste sig återigen och föll. . . . Efter tre misslyckade försök, gled en liten trästav” (morseoperatören) ”vilken låg nära, på bordet, mot pennan och reste sig några tum från bordet; pennan reste sig igen och lutade sig mot staven, dessa två gjorde tillsammans ett försök att pricka papperet. Den föll och sedan skedde återigen en förenad ansträngning. Efter ett tredje försök gav staven upp och förflyttade sig tillbaka till sin plats; pennan förblev liggande där den fallit över papperet och ett alfabetiskt meddelande sade oss: ”Vi har försökt utföra det du bad oss om, men vår kraft är uttömd.” ‡ Ordet vår, i form av de förenade intelligenta ansträngningarna hos den vänliga staven och pennan, fick oss att tänka att där  fanns två övernaturliga krafter närvarande.

Finns det något bevis i allt detta, för att den styrande kraften utgjordes av ”mediets intelligens”? Förhåller det sig tvärtom inte så, att allting pekar på att stavens och pennans rörelser var styrda av ”de dödas” andar, eller åtminstone från några andra, bland dessa osedda, intelligenta entiteter?                                                                         

__________________________________

* Ibid., sid. 94.         

† Ibid., sid. 95.     

‡ Ibid., sid. 94.

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 204                                                                                 ISIS SLÖJA. sidan 204
 

Helt säkert förklarar ordet magnetism i detta fall, lika lite som vad begreppet psykisk kraft gör; hursomhelst, så föreligger större anledning att använda det föregående ordet än det senare, om det inte vore för det enkla faktum att den transcendenta magnetismen eller mesmerismen, producerar i sina verkningar fenomen som är identiska med spiritualismens. De fenomenen som förekommer inom Baron Du Potets och Regazzonis förtrollade cirkel, är lika skilda från de accepterade lagarna inom fysiologi, som det bord som lyfter sig själv utan kontakt är, i förhållande till den naturliga filosofins lagar. På samma vis som starka människor ofta funnit det omöjligt att lyfta ett litet bord som väger några få pund och plockat sönder det i bitar under ansträngningen, på samma sätt var likaså ett dussintal av experimentörena, bland dem vissa gånger akademiker, ytterst oförmögna att passera över ett kritstreck som dragits på golvet av Du Potet. Vid ett tillfälle framhärdade en rysk general, omtalad för sin skepticism, ända tills han föll ned i golvet, under våldsamma krampryckningar. Vid detta tillfälle var detta det magnetiska fludium som bjöd ett sådant motstånd, Cox psykiska kraft, vilken förser borden med en extraordinär och övernaturlig tyngd. Ifall de producerar samma psykologiska och fysiologiska effekter, finns goda skäl att tro att dessa, mer eller mindre är identiska. Vi tror inte det finns några förnuftiga invändningar mot den här slutsatsen. Dessutom, även om själva fakta förnekades, utgör detta inget skäl för att det inte ligger till på det viset. En gång i tiden, hade alla kristenhetens akademiker gått med på att förneka att där fanns berg på månen; och det hände sig under en viss tidsepok att ifall någon varit djärv nog att bekräfta att det fanns liv i atmosfärens högre regioner, lika väl som i de bottenlösa oceanernas djup, så skulle denne ha betecknats som dåre eller ignorant.

       ”Djävulen påstår det – då måste det vara en lögn!” brukade den gudfruktiga abbén Almiguana säga under en diskussion med ett ”spiritualiserat bord.” Vi kommer snart att bli bekräftade i vår omskrivning av meningen och få den att läsas – ”Vetenskapsmännen förnekar det – då måste det alltså vara sant.”

Slut på Första Avsnittet av kapitel 7 i Den Avslöjade Isis.


länk till Översättarnas fotnoter, kommentarer och tillägg (på gång)
Isis Unveiled volym 1
_____________________________________________

länk till Huvudindex
Isis Unveiled volym 1
_____________________________________________

 | till Helena Blavatsky  Online | till ULTs hemsida |

Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö     
Uppdaterad