10A

Den Avslöjade Isis
Online

Kapitel 6
Första avsnittet, sidorna 163-182
ISIS SLÖJA
 
© 2013 Online Teosofiska Kompaniet Malmö 

 Första Volymen.

”OFELBARHETEN” I MODERN VETENSKAP.
______________________________________________

PSYKOSOCIALA FENOMEN. 

Tacksamhetsskulden gentemot Paracelsus…...................................................... 163
Magnetismen – dess härkomst, mottagande och potentialitet................................165
”Psykometri”…................................................................................................. 183
Tid, rum, evighet … ...........................................................................................184
Förflyttning av energi från det synliga till det osynliga universum…...................... .186
Crookes experiment och Cox teori…............................................................... .195

 ISIS SLÖJA

KAPITEL 6.

               ’’Hermes, du är ju ock eljest åt oss budbärare städse . . .
                 Fattade sedan sin stav med vilken han söver de människors ögon,
                 han vill och andra igen, uppväcker ur sömnen.’’
                                                                 – Odysséen, Femte Sången

 
                          ’’Jag skådade de samotrakiska ringarna uppkomma
                            och järnspån koka på ett bronsfat,
                            snart placerades magnetstenen därunder;
                            och i vild skräck tycktes järnet undfly det
                            under orubblig avsky. . . . ’’ – Lucretius, sjätte boken.


’’Men det som i synnerhet utmärker Brödraskapet är deras fantastiska kännedom om läkekonstens resurser. De arbetar inte med trollformler utan med medicinalväxter.’’
(MS. Förklaringen om de Sanna Rosenkreuzarnas Ursprung och Egenskaper.)

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 163                                                        ISIS SLÖJA. sidan 163

EN av de mest sanna saker som någonsin uttryckts av en vetenskapsman, är den anmärkning som gjordes av professor Cooke i hans New Chemistry. ’’Vetenskapens historia påvisar att tidsåldern måste förberedas innan vetenskapliga sanningar kan slå rot och börja växa. Vetenskapens andefattiga förvarningar har varit andefattiga, just därför att dessa sanningens frön föll ned i ofruktbar jord; och så snart tiden nått sin fullbordan, har sådden slagit rot och frukten mognat . . . varje student förvånas över att upptäcka hur liten del den nya sanningen är, även om det var det allra största geniet som gjorde så att det tidigare underlaget ökade .”

Den revolution som kemin nyss genomgått, är noga kalkylerad att förmå kemisterna att fästa uppmärksamhet på just detta faktum; och det vore inte konstigt om man objektivt, under kortare tid än vad det kräver att påverka den, skulle undersöka alkemisternas påståenden och studera dem utifrån ett rationellt förhållningssätt. Att överbrygga den smala klyfta som nu delar den nya kemin från den gamla alkemin, är endast lite, om alls något svårare, än vad de lyckats med då de gick från dualism till Avogadros lag.

Liksom Ampère var behjälplig med att introducera Avogadro inför våra samtida kemister, så kan Reichenbach, kanske en dag befunnits ha banat vägen med sin OD, när det gäller en rättvis uppskattning av Paracelsus. Det tog mer än femtio år innan molekyler accepterades som enheter vid kemiska beräkningar; det kanske krävs mindre än halva den tiden för att få de ypperliga förtjänsterna hos den schweiziska mystikern, att bli erkända. Den varnande paragrafen om helande medier,* som finns på annat håll, kunde kanske varit
___________________________________

* Ur en spiritualistiskt tidskrift från London.

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 164                                                        ISIS SLÖJA. sidan 164

författad av någon som läst hans alster. “Du måste förstå”, säger han, “att magneten består av själva den livsande i människan som de infekterade söker efter, eftersom de båda förenar sig med det kaos som kommer utifrån. Och följaktligen infekteras de sunda, av de osunda, genom magnetisk attraktion.”

De primära orsakerna till de sjukdomar som hemsöker mänskligheten; de hemliga relationerna mellan fysiologi och psykologi, vilka förgäves blivit förvrängda av moderna vetenskapsmän, i syfte att ha någon ledtråd att basera sina spekulationer på; de specifika detaljerna och botemedlen för varje krämpa i människokroppen – finns alla återgivna och redogjorda för i hans omfångsrika arbeten. Elektromagnetismen, den så kallade upptäckten av professor Örsted, hade använts av Paracelsus för trehundra år sedan. Detta kan påvisas genom att kritiskt undersöka hans sätt att bota sjukdomar. När det kommer till hans prestationer inom kemi, finns ingen anledning att gå närmare in på saken, för det har medgetts av ärliga och fördomsfria författare att han var en de största kemisterna av sin tid.* Brierre de Boismont, kallar honom ett ”geni” och håller med Deuluze om att han grundlade en ny epok inom den medicinska historien. Hemligheten med hans framgångsrika och som de benämndes, magiska kurerna, ligger i hans oinskränkta förakt för de så kallade lärda ”auktoriteterna” av sin tid. ”I sökandet efter sanningen”, berättar Paracelsus, ”överlade jag med mig själv, att om det inte fanns några lärare inom läkekonsten i den här världen, hur skulle jag ta itu med att lära mig konsten? Inte på något annat vis än genom naturens stora öppna bok, skriven med Guds finger. . . . Jag anklagas för att inte ha trätt in genom läkekonstens rätta dörr. Men vilken dörr är den riktiga? Galen, Avicenna, Mesue, Rhasis, eller den genuina naturen? Jag tror, på den sistnämnda! Genom den dörren trädde jag in och naturens ljus och inte någon apotekares lampa, vägledde mig.”

Detta absoluta förakt inför etablerade lagar och vetenskapliga formler, och att endast där söka efter hälsa och bistånd och sanningens ljus, blev orsak till det ingrodda hat som uppvisades av de samtida lilleputtarna gentemot eldfilosofen och alkemisten. Inte undra på att han blev anklagad för charlataneri och till och med fylleri. Från den senare anklagelsen rentvår sig Hemmann uppriktigt och utan farhågor och bevisar att den ruttna beskyllningen utgick från ”Oporinus, som hade vistats hos honom under en period, i avsikt att ta reda på hans hemligheter, men hans målsättning omintetgjordes; härav de ondsinta rapporterna av hans lärjungar och apotekare”. Han grundlade den Animala Magnetismens Skola och upptäckte magnetens ockulta egenskaper. Han blev under sin tid bannlyst, för att vara trollkarl, därför att de kurer han framställde var makalösa. Tre århundraden senare blev även Baron Du Potet anklagad för trolldom och djävulsdyrkan av kyrkan i Rom och för charlataneri, av

___________________________________

* Hemmann: ”Medico-Surgical Essays”, Berl., 1778.

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 165                         EN STORARTAD CHANS SOM KASTATS BORT. ISIS SLÖJA. sidan 165

Europas lärda. Såsom eldfilosoferna uttrycker det, är det inte kemisten som kommer att nedlåta sig till att beskåda den ”levande elden” på något annat vis än vad hans kollegor gör. ”Du har glömt vad fäderna lärde dig angående detta – eller snarare, det har aldrig varit dig bekant . . . det är alltför högt för dig! *

Ett arbete om magisk-andlig filosofi och ockult vetenskap, vore ofullständigt utan ett särskilt omnämnande av historien kring animal magnetism, som den står att finna alltsedan Paracelsus fick den att slå skolastikerna från det femtonde århundradets andra hälft, med häpnad.

Vi kommer kortfattat att uppmärksamma dess framträdande i Paris, efter att den förts in från Tyskland av Anton Mesmer. Låt oss med omsorg och försiktighet granska de gamla skrivelser som nu vittrar sönder i huvudstadens Vetenskapsakademi, för där kommer vi att finna att de Odödliga, efter att i sin tur ha avvisat varje upptäckt som någonsin åstadkommits alltsedan Galileos dagar, nådde sin kulmen genom att vända ryggen åt magnetism och mesmerism. De stängde frivilligt dörrarna framför sig, de dörrar som ledde till naturens största mysterier, undangömda i de mörka regionerna av den psykiska, lika väl som den fysiska världen. Det stora universella lösningsmedlet, Alkahesten, var inom räckhåll för dem – de förbigick den under tystnad; och nu, efter att närapå hundra år har förflutit, läser vi följande bekännelse:

”Ändå är det sant, att bortom gränserna för de direkta iakttagelserna, är vår vetenskap (kemi), inte ofelbar och våra teorier och system, även om de kan innehålla en kärna av sanning, genomgår de talrika förändringar och är ofta revolutionerade.” †

Att så dogmatiskt slå fast att mesmerism och animal magnetism bara är hallucinationer, innebär underförstått att detta är möjligt att bevisa. Men var finns dessa bevis, vem ensam, kan ha auktoritet inom vetenskapen? Tusentals gånger gavs de lärda tillfälle att försäkra sig om dess sanning; men de har utan undantag avböjt. Förgäves åberopar mesmeristerna och helarna de dövas, lamas, de sjukdomsdrabbades och de döendes vittnesbörd, vilka blev botade och återställda till livet genom enkla tillvägagångssätt och genom apostoliska ”handpåläggningar.” ”Tillfälligheter” är den vanliga repliken, då själva sakförhållandet är alltför uppenbart för att absolut kunna förnekas; ”irrbloss” ”överdrifter” ”kvacksalveri”, är favorituttrycken, från våra alltför talrika Thomas tvivlare. Newton, den välkände amerikanska healern, har utfört fler ögonblickliga tillfrisknanden än vad många berömda läkare i New York City haft patienter under ett helt liv; Zouave Jacob, har rönt liknande framgång i Frankrike. Måste vi sedan betrakta den ackumulerade bevisföringen under de senaste fyrtio åren inom detta ämne, att allt bara är en illusion, sammansvärjningar av begåvade charlataner och dårskap? Till och med att ge uttryck åt
___________________________________

* Robert Fludd: ”Treatise III.”

† Prof. J. P. Cooke: ”New Chemistry.”

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 166                                                        ISIS SLÖJA. sidan 166

en sådan häpnadsväckande villfarelse vore detsamma som att anklaga sig själv för dårskap.

Bortsett från den senaste raderna av Leymarie, skeptikernas och den stora merparten av fysikernas och forskarnas hånskratt, ämnets impopularitet och framför allt de outtröttliga förföljelserna från det romersk-katolska prästerskapet, bekämpande inom mesmerismen kvinnans traditionella fiende, är detta fenomens sanning så självklar och oövervinnerlig, att till och med den franska fredsdomaren stillatigande, om än motvilligt, tvingades medge samma sak. Den beryktade kläirvojanta madame Roger, anklagades för att ha erhållit pengar under falska förespeglingar, i sällskap med hennes mesmerist, doktor Fortin. Den 18 maj 1876, ställdes hon inför rätta vid Tribunal Correctionnel i Siene. Hennes vittne var Baron Du Potet, mesmerismens stora mästare i Frankrike under de senaste femtio åren; hennes advokat var den icke mindre beryktade Jules Favre. Sanningen segrade för en gångs skull – man drog tillbaka anklagelsen. Var det talarens extraordinära uttrycksfullhet, eller de blottlagda faktaförhållandena, obestridliga och oklanderliga, som segrade den där dagen? Leymarie, utgivaren av Revue Spirite, hade även fakta som gynnade honom; och dessutom bevisföringen från över hundra väl ansedda vittnen, bland vilka Europas förnämsta namn förekom. För detta finns bara en förklaring – fredsdomarna vågade inte ifrågasätta faktauppgifterna kring mesmerismen. Andefotografering, andeknackningar, skrift, förflyttning, kommunikation och till och med andematerialisationer, kan simuleras; det finns knappt ett fysiskt fenomen i Europa och Amerika som inte kan imiteras – av en skicklig gycklare – med apparatur. Mesmerismens underverk och subjektiva fenomen trotsar ensamt, skojare, skepticism, hårdnackad vetenskap och oärliga medier; det kataleptiska tillståndet är omöjligt att simulera. Spiritualister som är angelägna om att få sina sanningar offentligt förkunnade och påtvingade vetenskapen, odlar de mesmeristiska fenomenen. Placera på scenen i Egyptian Hall en sömngångare, försatt i djup mesmerisk sömn. Låt hennes mesmerist skicka hennes befriade själ till alla platser som publiken kan tänkas föreslå; pröva hennes klärvoajans och kläraudience; stick in knappnålar i vilken del som helst av kroppen, vilken mesmeristen kan ha gjort sina handpåläggningar över; kör nålar genom huden under hennes ögonlock; bränn hennes hud och sarga den med ett vasst instrument. ”Var inte rädd!” utropar Regazzoni och Du Potet, Teste och Pierrard, Puysegur och Dolgorouky – ”ett mesmererat eller i trans försatt subjekt skadas aldrig!” Och när allt detta utförts, bjud in någon för dagen populär trollkarl som längtar efter burlesk reklam och som är, eller låtsas vara, skicklig på att härma varje andligt fenomen, att underkasta sin kropp samma slags tester!*

___________________________________

* I ”Bulletin de l'Academie de Medecine”, Paris, 1837, vol. i., sid. 343, kan doktor Oudets rapport återfinnas, som för att försäkra sig om det tillstånd av okänslighet [fotnoten fortsätter på nästa sida]

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 167                  VISA ORD FRÅN LACTANTIUS. ISIS SLÖJA. sidan 167

Talet av Jules Favre, rapporteras ha varat en och en halv timme och hader hållit domare och åskådare trollbundna genom sin vältalighet. Vi som lyssnat till Jules Favre, är ytterst benägna att tro på detta; endast det uttalande som fanns inbäddat i argumentets sista mening, var olyckligtvis omoget och felaktigt på en och samma gång. ”Vi befinner oss i närvaro av ett fenomen som forskningen erkänner utan att försöka förklara det. Publiken kanske ler åt detta, men våra allra mest lysande fysiker ser på det med allvar. Rättvisan kan inte längre ignorera vad forskningen erkänt!”

Ifall det här svepande uttalandet baserats på fakta och mesmerismen hade undersökts objektivt av många, i stället för av ett fåtal ärliga vetenskapsmän som hellre önskade förhöra sig om dess beskaffenhet, än den blotta lämpligheten, så hade åskådarna aldrig skrattat. Publiken är ett fogligt och fromt barn och följer beredvilligt sköterskan dit hon leder den. Den väljer sina idoler och fetischer och dyrkar dem i förhållande till det oväsende de åstadkommer; och vänder sig sedan om med en krypande och timid blick för att se om sköterskan, gamla fru Folkopinion, ser nöjd ut.

Lactantius, den gamle kristna fadern, sägs ha anmärkt att ingen skeptiker, inför en magiker under hans dagar, skulle ha vågat vidhålla att själen inte överlevde kroppen utan dog tillsammans med den; ”för han skulle ha vederlagt dem på ort och ställe genom att framkalla de dödas själar och göra dem synliga för det mänskliga ögat och få dem att sia om framtida händelser.”* Så gick det till även med fredsdomarna och rätten under Madame Rogers fall. Baron Du Potet fanns där och de var rädda att se honom mesmenizera sömngångaren och därigenom inte bara tvinga dem att tro på fenomenet, utan att erkänna det – vilket var långt mycket värre.

Och nu till Paracelsus lära. Hans obegripliga, om än livliga uttryckssätt, måste läsas som man läser Hesekiels bibelrullar, både ”invändigt och utvändigt”. Faran med att lägga fram kätterska teorier var stor under dessa dagar; kyrkan var mäktig och svartkonstnärer brändes i dussintal. Av detta skäl finner vi Paracelsus, Agrippa och Eugenius Philalethes, lika beundransvärda för sina fromma deklarationer, som de var berömda för sina prestationer inom alkemi och magi. Paracelsus hela synsätt gällande magnetens ockulta egenskaper, finns delvis förklarad i hans berömda bok, Archidaxarum, i vilken han beskriver den underbara tinkturen,

 ___________________________________

 * [forts] som rådde hos en dam under magnetisk sömn, stack henne med knappnålar, förde in en lång knappnål i hullet, i hela dess längd och höll ett av hennes fingrar under en ljuslåga under några sekunder. En kräftsvulst drogs ut från det högra bröstet hos madame Plaintain. Operationen varade i tjugo minuter; under hela tiden talade patienten mycket lågt med sin mesmerist och kände aldrig den allra minsta förnimmelse (”Bul. de l'Acad. de Med.,” Tom. ii., s. 370).

* Prophecy, Ancient and Modern, av A. Wilder: ”Phrenological Journal.”

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 168                                                        ISIS SLÖJA. sidan 168

ett läkemedel utvunnet ur magneten och benämnt, Magistrerium magnetis, samt delvis i De Ente Dei och i De Ente Astrorum, bok 1. Men alla förklaringarna förmedlas genom ett språk som är obegripligt för den världslige. ”Var bonde ser”, säger han, ”att en magnet attraherar järn, men en vis människa måste själv undersöka saken... Jag har upptäckt att magneten, förutom den påtagliga kraften, det vill säga att attrahera järn, äger en annan och fördold förmåga.”

Dessutom, visar han att det inom människan finns en fördold ”siderisk kraft” som är den emanation från stjärnorna och de himmelska kropparna, som människans andliga form – den astrala anden – är sammansatt av. Denna identiska essens, vilken vi kan benämna den kometiska materians ande, står alltid i ett direkt förhållande till stjärnorna, varifrån den blev dragen och följaktligen existerar det en ömsesidig attraktion mellan dessa två, eftersom båda är magneter. De identiska beståndsdelarna hos jorden och alla andra planeteriska kroppar och i människans jordiska kropp, var en fundamental idé inom den här filosofin. ”Kroppen härstammar från elementen, den [astrala] anden från stjärnorna. . . . . Människan tar sin föda från elementen för att nära blodet och kroppen; intellektet och tankarna i hans själ, får näring från stjärnorna.” Spektroskopet har bevisat riktigheten i hans teori när det kommer till de identiska beståndsdelarna inom människan och i stjärnorna; fysikerna undervisar nu i sina klasser om den magnetiska attraktionen mellan solen och planeterna.*

Av de substanser som är kända för att utgöra beståndsdelar i människokroppen, har redan väte, natrium, kalcium, magnesium och järn, upptäckts i stjärnorna. Hos alla iakttagna stjärnor, vilka omfattar hundratals, återfanns väte, förutom hos två. Om vi nu drar oss till minnes hur de har nedvärderat Paracelsus och hans teori om att människan och stjärnorna är uppbyggda av samma substanser; hur förlöjligad han blev av astronomer och fysiker för sina idéer om kemiskt släktskap och attraktion mellan dessa två; och sedan inser att spektroskopet har bevisat riktigheten i åtminstone två av hans påståenden, är det då alltför orimligt att förutsäga att även resten av hans teorier, med tiden, kommer att bekräftas?

Och nu, till en väldigt naturlig fråga. Hur kunde Paracelsus överhuvudtaget ha kännedom om stjärnornas sammansättning, när de himmelska kropparnas beståndsdelar, fram tills helt nyligen – faktiskt ända fram till upptäckten av spektroskopet – var fullständigt okända av våra lärda akademiker?

___________________________________

* Teorin att solen är ett glödande klot – som en av tidskrifterna nyligen uttryckte det – är ” omodern.” Det har räknats ut, att ifall solen – vars massa och diameter är känd – ”vore en fast solid massa av kol och en tillräcklig mängd syre kunde tillhandhållas för att få den att brinna med en hastighet nödvändig för att åstadkomma de verkningar vi ser, skulle den helt och hållet vara förtärd på mindre än 5 000 år.” Och detta till trots, fram tills för ungefär några få veckor sedan, vidhölls – nej, vidhålls det fortfarande, att solen är en reservoar, bestående av förångade metaller!

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 169                 PARACELSUS, UPPTÄCKAREN TILL VÄTET. ISIS SLÖJA. sidan 169

Och till och med nu, trots teleskopet och andra mycket viktiga moderna förbättringar, är allting rörande stjärnorna, förutom ett fåtal element och en hypotetisk kromosfär, ännu ett mysterium för dem. Hade Paracelus kunnat vara så säker på den stjärnbeströdda skarans egenskaper, om han inte haft hjälpmedel, varom vetenskapen inte vet någonting? Fastän hon fortfarande inte vet någonting, vill hon inte ens lyssna på namnen på dessa hjälpmedel, vilka är – hermetisk filosofi och alkemi.

Vi måste emellertid komma ihåg, att Paracelsus upptäckte vätet och kände väl till dess egenskaper och sammansättning långt före någon av de ortodoxa akademikerna ens kommit på tanken; att han hade studerat astrologi och astronomi, liksom alla eldfilosofer gjorde; och om han försäkrade att människan är direkt besläktad med stjärnorna, visste han mycket väl vad han påstod.

Nästa detalj för fysiologerna att verifiera, är hans påstående om att kroppens näringsupptag inte enbart sker via magen, ”utan även omärkligt, genom den magnetiska kraft som finns inneboende i hela naturen och genom vilken varje individuell kroppsdel drar till sig sin specifika näring”. Människan, säger han vidare, drar inte enbart till sig hälsosamma ting från elementen när dessa befinner sig i jämvikt, utan även sjukdom, då dessa är i obalans. Levande kroppar lyder under attraktionslagar och kemiskt släktskap, såsom forskningen medger; den mest anmärkningsvärda fysiska egenheten hos organisk vävnad, enligt fysiologerna, är egenskapen imbibition [absorption]. Vad ter sig då mera naturligt, rörande denna teori av Paracelsus än, att denna vår absorberande, attraherande och kemiska kropp, samlar de astrala och sideriska inflytandena inom sig? ”Solen och stjärnorna drar till sig, från oss, till sig själva och vi återigen, drar till oss från dem.” Vilka invändningar kan vetenskapen ha angående detta? Vad det är för något som vi avger, visas i Baron Reichenbachs upptäckt av människans odiska emanation, vilket är identiskt med magneternas, kristallernas och faktiskt alla vegetabiliska organismers ljussken.

Universums enhet, bekräftades av Paracelsus, som säger att människokroppen besitter ursprunglig materia” (eller kosmisk materia); spektroskopet har bevisat påståendet genom att visa att samma kemiska element som existerar på jorden och i solen, även återfinns i alla stjärnor. Spektroskopet gör mer: det visar att alla stjärnor är solar med liknande konstitution som vår egen;* och som professor Mayer säger oss † så förändras det magnetiska tillståndet hos jorden med varje avvikelse på solens yta och sägs vara ”underkastade

___________________________________

* se Youmans: ”Chemistry on the Basis of the New System – Spectrum Analysis.”

† Fysikprofessor på Stevens Institute of Technology. Se hans ”The Earth a Great Magnet,” – en föreläsning som gavs på Yale Scientific Club, år 1872. Se även professor Balfour Stewarts föreläsning, ”The Sun and the Earth.”

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 170                                                                                        ISIS SLÖJA. sidan 170

emanationer från solen”, stjärnorna måste även de vara solar som avger emanationer, vilka påverkar oss i proportionell grad.

”Under våra drömmar, ” säger Paracelsus, ”liknar vi växterna, som även de har en elementarisk och vital kropp, men äger inte anden. Under vår sömn är astralkroppen fri och kan, genom elasticiteten i sin natur, antingen sväva omkring i närheten av sin sovande kropp, eller sväva högre för att konversera med sina stjärnlika föräldrar, eller till och med kommunicera över stora avstånd med sina bröder och systrar. Drömmar av profetisk karaktär, förutseendets gåva och önskningar, är den astrala andens förmågor. Till vår nuvarande och tyngre kropp har dessa gåvor inte förmedlats, för vid döden faller de ned i jordens sköte och återförenas med de fysiska elementen, medan de olika själarna återvänder till stjärnorna. Djuren, ” tillägger han, ”har även de sina föraningar, för även de, har en astralkropp.”

Van Helmont, som var lärjunge till Paracelsus, säger i stort sett samma sak, även om hans teorier om magnetism har utvecklats i vidare bemärkelse och går mer in i detalj. Magnale Magnum, de medel med vilka den hemliga magnetens egenskaper ”gör det möjligt för en person att påverka en annan ömsesidigt, tillskrivs av honom vara den universella sympatin som existerar mellan alla ting i naturen. Orsak åstadkommer verkan, verkan hänskjuter sig tillbaka till orsaken och båda står i ett växelverkande förhållande till varandra. ”Magnetism, ”säger han ”är en okänd egenskap av himmelsk natur; som väldigt mycket liknar stjärnorna och hämmas inte alls av några begränsningar i tid eller rymd. . . Varje skapad varelse äger sin egen gudomliga kraft och är nära allierad med himlen. Denna magiska förmåga hos människan, vilken följaktligen kan verka i det yttre, befinner sig, så att säga, fördold inuti den inre människan. Denna magiska visdom och styrka sover följaktligen, men kan, genom blott en suggestion väckas upp till aktivitet och bli mer och mer levandegjord, ju mer den yttre kroppsliga människan och mörkret hålls nere. . . och detta, menar jag, är den kabbalistiska konstens påverkan; den för tillbaka till själen, den magiska men likväl naturliga styrkan som lämnat den, och kan väckas abrupt.” *

Både Van Helmont och Paracelus är överens om den stora potential som finns i viljan under det extatiska tillståndet; de säger att ”själen sprids ut överallt; och att anden är magnetismens medium”; den rena ursprungliga magin består inte av vidskepligt praktiserande och fåfänga ceremonier, utan av människans kejserliga vilja. ”Det är inte himlens och helvetets andar som är mästare över den fysiska naturen, utan själen och anden i människan, vilka befinner sig fördolda inom honom, liksom elden är fördold inuti flintstenen.”

Teorin om det sideriska inflytandet på människan, förkunnades av alla medeltida filosofer. ”Stjärnorna består lika mycket av element

___________________________________

* ”De Magnetica Vulner Curatione.”p. 722,l.c.

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 171                   1784 ÅRS FRANSKA KOMMITTÉ.  ISIS SLÖJA. sidan 171

från jordiska kroppar, ” säger Cornelius Agrippa ”och därför attraherar idéerna varandra. . . . Inflytanden kan bara frambringas om de får hjälp av anden; för denna ande sprids ut genom hela universum och är i full samklang med de mänskliga andarna. Den magiker som önskar uppnå övernaturliga krafter måste äga tro, hopp och kärlek. . . . Hos alla ting finns en hemlig förmåga förborgad och därur kommer den mirakulösa magiska förmågan.”

General Pleasontons moderna teori * sammanfaller egendomligt nog med eldfilosofernas synsätt. Hans uppfattning rörande mannens och kvinnans positiva och negativa elektricitet och den ömsesidiga attraktionen och repulsionen hos allting i naturen, tycks vara kopierad från Robert Fludd, Stormästare bland Englands rosenkreutzare. ”När två människor närmar sig varandra”, säger eldfilosofen, ”är deras magnetism antingen passiv eller aktiv; det vill säga positiv eller negativ. Ifall emanationerna de sänder ut, bryts eller kastas tillbaka, uppstår antipati. Men när emanationerna passerar genom varandra från båda sidor, då blir det positiv magnetism, för strålarna utgår från mittpunkten och vidare ut i periferin. Vid sådana tillfällen inverkar de inte enbart på sjukdomar, utan även på moraliska stämmningar. Denna magnetism eller sympati återfinns inte bara bland djur, utan även i växter och mineraler.” †

Och nu kommer vi att lägga märke till hur – när Mesmer förde in sitt system och sin ”baquet till Frankrike, som helt och hållet baserades på Paracelsus anhängarnas läror – den stora psykologiska och fysiologiska upptäckten behandlades av läkarna. Detta kommer att lägga i dagen hur mycket okunnighet, ytlighet och fördomar som kan uppvisas av en vetenskaplig samfällighet, då ämnet krockar med deras egna kärt omhuldade teorier. Detta är desto mera viktigt, därför att försummandena av den Franska Akademins kommitté år 1784, bär troligtvis skulden till den nuvarande materialistiska strömningen i den allmänna opinionen; och helt klart till luckorna i den atomära filosofin, vilka vi sett dess mest hängivna lärare erkänna existensen av. Kommittén från år 1784, inbegrep sådana eminenta män som Borie, Sallin, d’Arcet och den berömde Guillotin, till vilka därefter lade, Franklin, Leroi, Bailly, De Borg och Lavoisier. Borie dog kort därefter och Magault efterträdde honom. Det kan inte råda några tveksamheter rörande två ting, nämligen: att kommittén började sitt arbete under inflytande av starka fördomar och endast på grund av att de kategoriskt beordrats utföra det av kungen; och att deras tillvägagångssätt att observera mesmerismens känsliga fakta var omdömeslöst och inskränkt. Den rapport som utarbetades av Bailly, hade som avsikt att utgöra dödsstöten mot den nya vetenskapen. Den spreds under buller och bång till alla lärosäten och samhällsklasser, väckte upp de bittraste känslor

___________________________________

* Se ”On the Influence of the Blue Ray.” 

† Ennemoser: ”History of Magic.”             

 _______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 172                                                                                        ISIS SLÖJA. sidan 172

bland en stor del av aristokratin och den rika handelsklassen som beskyddat Mesmer och som varit ögonvittnen till hans kurer. Antoine L. Jussieu, en akademiker av högsta rang som grundligt hade undersökt ämnet tillsammans med den framstående livmedikusen d’Eslon, publicerade en motsägande rapport, utarbetad med minutiös exakthet, i vilken han kämpade för den medicinska fakultetens noggranna observerande av det magnetiska flödets terapeutiska verkningar och insisterade på det omedelbara publicerandet av deras upptäckter och observationer. Hans begäran möttes av utgivanden av ett stort antal biografier, polemiska arbeten och dogmatiska böcker, vilka utvecklade nya fakta; och Thourets arbete, med titeln, Recherches et Doutes sur le Magnetisme Animal, som visade prov på en omfattande högre bildning, stimulerade till efterforskningar i det förgångnas källor och de magnetiska fenomenen hos en rad nationer från den mest avlägsna forntid lades fram inför publiken.

Mesmers lära, var rätt och slätt en ny version av Paracelsus, Van Helmonts, Santanellis och skotten Maxwells; och han gjorde sig till och med skyldig till kopiering av texter från Bertrands arbeten och att ha formulerat dem som sina egna principer.* I professor Stewarts arbete, † betraktar författaren vårt universum vara sammansatt av atomer med något slags medium mellan dem likt en maskin, och energins lagar såsom de lagar som drev denna maskin. Professor Youmans kallar detta ”en modern lära”, men vi finner bara ett århundrade tidigare, bland de tjugosju förslag som lades fram av Mesmer under år 1775, i sitt, Letter to a Foreign Physician, följande:

1. Det förekommer en ömsesidig inflytande mellan de himmelska kropparna, jorden och levande kroppar.

2. Ett fludium – som sprids universellt och oavbrutet, så att det inte medger något vakuum, vars subtilitet är bortom all jämförelse, och vilket till sin natur är kapabelt att ta emot, föröka och överföra alla intryck av rörelse – är medium för detta inflytande.

Det kan utifrån detta tyckas som om teorin inte är så modern när allt kommer omkring. Professor Stewart uttrycker; ”Vi skulle kunna se på universum i ljuset av en omfattande fysisk maskin”, Och Mesmer:

3. Denna verksamhets växelverkan lyder under mekaniska lagar som är okända ända in i våra dagar.

Professor Mayer som återbekräftar Gilberts lära att jorden är en stor magnet, anmärker att de mystiska variationerna i denna krafts intensitet, tycks vara i beroende av solens emanationer, ”förändrar sig med den himlakroppens uppenbara dagliga och årliga rotationer och vibrerar

___________________________________

* ”Du Magnetisme Animal, en France”. Paris, 1826.

† ”The Conservation of Energy.” N. Y., 1875.

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 173                            DEN PREUSSISKA REGERINGENS PRIS.  ISIS SLÖJA. sidan 173

 i sympati med de stora vågor av eld som sveper över dess yta.” Han talar om det ”konstanta växlandet, ebb och flod hos jordens ledande inflytande.” Och Mesmer:

4. ”Från denna verksamhet resulterar omväxlande effekter vilka kan betraktas som ett flöde och ett återflöde.”

6. Det är genom denna verksamhet (den allra mest universella av dessa som naturen presenterat oss) som de aktiva förbindelserna äger rum mellan de himmelska kropparna, jorden och dess tillhörande delar.

Det finns två till som utgör intressant läsning för våra moderna vetenskapsmän.

7. Materiens egenskaper och den organiserade kroppen, är beroende av denna verksamhet.

8. Den djuriska kroppen upplever de omväxlande effekterna av denna kraft; och det är genom att själva kraften tränger sig in i nervernas substanser som den omedelbart påverkar dem.

Bland andra viktiga alster som dök upp mellan åren 1798 och 1824 när den Franska Akademin hade utnämnt sin andra kommission för att undersöka mesmerismen, kan arbetet Annales du Magnetisme Animal, av baron d’Henin de Cuvillier, generallöjtnant, riddare av St. Lous, medlem i Vetenskapsakademin och korrespondent för många av de lärda sällskapen i Europa, konsulteras med stor behållning. Under år 1820 instruerade den preussiska regeringen Berlins Vetenskapsakademi att erbjuda ett pris på tre hundra gulddukater för den bästa tesen om mesmerism. Den Kungliga Vetenskapsakademin i Paris, under Hans Kungliga Höghets presidium, hertig d’Angouleme, erbjöd en guldmedalj för samma uppgift. Markis de la Place, fransk adelsman, en av de Fyrtio, inom Vetenskapsakademin och hedersmedlem vid de lärda sällskapen inom alla styrande regeringar i Europa, gav ut ett arbete med titeln Essai Philosophique sur les Probabilites, i vilken denna eminenta forskaren säger: ”Av alla instrument vi kan använda oss av för att få kännedom om de oförnimbara krafterna i naturen, är nervsystemet det allra mest sensitiva, i synnerhet då extraordinära inflytanden ökar dess sensibilitet... De säregna fenomen som förorsakas av den här extremt nervöst betingade känsligheten hos vissa individer, har lett fram till skilda uppfattningar rörande existensen av en ny kraft, vilken getts namnet animal magnetism. . . . Vi är så långt ifrån att känna till alla krafter i naturen och deras skilda handlingsmönster att det knappt vore filosofiskt att förneka fenomenen bara för att de är oförklarliga i sitt befintliga tillstånd utifrån den information vi har. Det är kort och gott vår plikt att undersöka dem med ett beaktande än mera skrupulöst eftersom det tycks vara så svårt att få dem erkända.”

Mesmers experiment förbättrades åtskilligt av markis de Puysegur, som helt och hållet klarade sig utan apparatur och producerade

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 174                                                                                        ISIS SLÖJA. sidan 174

anmärkningsvärda tillfrisknanden bland hyresgästerna på sin egendom vid Busancy. Efter att dessa presenterats inför allmänheten följde flera andra lärda efter med experiment som rönte lika stor framgång och år 1825 föreslog Foissac att den Medicinska Akademin skulle inrätta en ny undersökning. En specialkommitté bestående av Adelon, Parisey, Marc, senior Burdin, med Husson som protokollförare, enades om en rekommendation att anta förslaget. De uttalar den manliga bekännelsen att ”inom vetenskapen är inget beslut överhuvudtaget absolut och oåterkalleligt” och erbjuder oss medel för att uppskatta den värdering som bör finnas bifogad till slutsatserna av Franklins kommitté anno 1784, genom att säga att ”de experiment på vilka bedömningen grundades verkar att ha utförts utan den samtida och nödvändiga uppslutningen av alla kommissionärer, samt även utan moralisk känslighet, vilken i enlighet de faktaprinciper som de var beordrade att undersöka, måste förorsakat dem ett fullständigt misslyckande.”

Vad de har att säga om magnetismen i sin egenskap av hemligt botemedel, har upprepats många gånger av den moderna spiritualismens mest respekterade författare, nämligen: ”Det är Akademins plikt att studera den, att utsätta den för prövningar; slutligen, att få bort de individer som faktiskt står främmande inför utövandet av dess konst, som missbrukar dessa verktyg och skapar ett rent lukrativt och spekulativt ämne av det.”

Den här rapporten ledde till utdragna debatter, men i maj 1826 inrättade Vetenskapsakademin en kommission som bestod av följande lysande namn: Leroux, Bourdois de la Motte, Double, Magendie, Guersant, Husson, Thillaye, Marc, Itard, Fouquier och Guenau de Mussy. De påbörjade sina ansträngningar omedelbart och fortsatte med dem under fem år, resultaten av sina undersökningar förmedlade de via Husson, till Vetenskapsakademin.
Rapporten omfattar redogörelser av fenomen som blivit klassificerade under trettiofyra olika avsnitt, men eftersom detta arbete inte särskilt är tillägnat magnetismens vetenskap, får vi nöja oss med ett fåtal korta utdrag. De försäkrar undantagslöst, att varken kontakt via händer, gnuggningar, eller förflyttningar är nödvändiga, eftersom viljan och en fixerad blick, under åtskilliga tillfällen varit tillräckligt för att åstadkomma magnetiska fenomen även utan de magnetiserades vetskap. ”Väl bevittnade och terapeutiska fenomen” beror bara på magnetismen och kan inte reproduceras utan den. Det somnambulistiska tillståndet existerar och ”får till följd att nya färdigheter utvecklas, vilka fått benämningarna klärvoajans, intuition och inre förhandskännedom”. Den (magnetiska) sömnen har genererats under förhållanden där de som blivit magnetiserade inte kunnat se och varit helt och hållet okunniga om de hjälpmedel som använts för att få den att inträffa. När magnetisören väl en gång fått sitt objekt under kontroll, kan han ”försätta honom under ett fullständigt somnambulistiskt tillstånd, ta honom ur det utan dennes kännedom, bortom hans synfält, på ett specifikt avstånd och genom stängda dörrar”. De yttre sinnena hos den sovande,

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 175                                      AKADEMIKER SOM VAR ÄRLIGA.  ISIS SLÖJA. sidan 175

tycks vara fullständigt paralyserade och en dubblett träder in och agerar. ”Den mesta tiden står de helt och hållet främmande inför det yttre och de plötsliga oväsen som åstadkoms i deras öron, sådant som ljudet av kopparkärl som slås samman med kraft, fallet av någon tungt föremål och så vidare... Man kan få dem att andas in saltsyra eller ammoniak utan att detta förorsakar dem någon olägenhet eller ens väcker den minsta misstanke från deras sida” Kommittén kan ”kittla deras fötter, näsborrar och ögonvrår genom närmandet av en fjäder, nypa dem i skinnet så att en större blödning uppstår, sticka dem med knappnålar långt ned under naglarna utan någon indikation på smärta eller tecken som tyder på någon medvetenhet om det. Kort sammanfattat, har vi bevittnat en person som visade sig vara okänslig under en kirurgisk operation av det mest smärtsamma slag och vars fattning, puls eller andning, inte uppvisade den allra minsta sinnesrörelse.”

Så långt de yttre sinnena; låt oss nu se vad de har att säga om de inre, vilka i ärlighet kan anses visa på en lika tydlig skillnad som mellan människan och en protoplasma av fårkött. ”Medan de befinner sig i detta tillstånd av somnambulism”, säger kommittén, ”behåller dessa magnetiserade individer som vi observerat, sina inlärda förmågor från det vakna tillståndet. Deras minnesförmåga tycks även vara mera tillförlitlig och mer omfattande... Vi har bevittnat när två somnambuler kunnat särskilja objekt som placerats framför dem medan deras ögon var slutna; de har, utan att röra vid dem, berättat om färgen och valören på kort; de har läst ord som skissats upp av handen, eller några rader ur böcker som öppnats på måfå. Detta fenomen ägde rum även då ögonlockens blinkning omsorgsfullt förhindrades med hjälp av fingrarna. Vi stötte på hos två somnambulister förmågan att förutse handlingar som mer eller mindre är förorsakade av organismen. En av dem tillkännagav åtskilliga dagar, nej, åtskilliga månader innan, dagen, timmen och på vilken minut, epileptiska anfall skulle bryta ut och gå tillbaka; den andre tillkännagav tidpunkten för tillfrisknandet. Deras förutsägelser inträffade med anmärkningsvärd exakthet.”

Kommissionen säger att ”den samlat på sig och förmedlat fakta som är tillräckligt betydelsefulla att beveka den att tro att Vetenskapsakademin borde uppmuntra efterforskningar om magnetism under bildandet av en mycket vetgirig gren av psykologi och naturhistoria”. Kommittén avslutade med att säga att fakta är så extraordinära att de knappast kan föreställa sig att Vetenskapsakademin kommer att erkänna realiteten av dem, utan invända att de rakt igenom varit besjälade av ett mera upphöjt slag av motiv, ”kärleken till vetenskapen och nödvändigheten av att rättfärdiga de förhoppningar Vetenskapsakademin hade övervägt genom vår iver och hängivenhet”.

Deras farhågor bekräftades full ut genom uppträdandet av åtminstone en medlem ur deras egen styrka som hade hållit sig borta från experimenten och som Husson uttrycker, ”inte ansåg det vara klokt att underteckna rapporten”.

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 176                                                                                        ISIS SLÖJA. sidan 176

Detta var fysiologen Magendie, som trots den officiella rapportens påstådda faktum, att han inte ”varit delaktig i experimenten, ” så tvekade han inte att tillägna ämnet mesmerism fyra sidor i sitt berömda arbete, Human Physiology och som efter att ha summerat dess påstådda fenomen, utan att underteckna dem med lika stor oförbehållsamhet som hans följeslagare i kommittén med sin högre bildning och sitt vetenskapliga förvärvande skulle ha krävt, uttrycker: ”Yrkesämbetes självaktning och värdighet, kräver varsamhet på dessa punkter. Han [den välunderrättade fysikern] bör dra sig till minnes hur beredvilligt mysteriet flyter samman med charlataneriet och hur benäget yrkesämbetet är att degraderas, till och med av dess lyster, då detta uppmuntras av respektabla utövare.” Inga ord yppas i sammanhanget för att inviga läsaren i hemligheten att han blivit utnämnd av Vetenskapsakademin att tjäna 1862 års kommission; att han hållit sig borta från dess sammanträden; så totalt misslyckats med att lära sig sanningen om de mesmeriska fenomenen att han nu lade fram sina fördömanden, ex parte [partiskt]. ”Professionens självaktning och värdighet” krävde sannolikt, största möjliga tystnad!

Trettioåtta år senare – förnedrade sig inför ett sådant orättfärdigt uppförande – en engelsk vetenskapsman vars specialområde är forskning i fysik och vars ryktbarhet till och med övergår Magendies. När tillfälle bjöds att undersöka det spiritualistiska fenomenet och bistå med att lyfta bort det ur de okunniga eller oärliga forskarnas händer, undvek professor John Tyndall ämnet; förutom i sin Fragments of Science, där han gjorde sig skyldig till de föga gentlemannamässiga uttryck som vi återgett på andra ställen.

Men vi har fel; han gjorde ett försök och det var mer än nog. Han berättar för oss i Fragments, att han en gång tog plats under ett bord för att se hur andeknackningarna åstadkoms och att han rusade upp under ett förtvivlande över mänskligheten som han aldrig tidigare upplevt! Israel Putnam, som kröp på alla fyra för att döda varghonan i sitt näste, erbjuder oss delvis, en parallell för att uppskatta kemistens mod medan han trevade sig fram i mörkret efter den fula sanningen; men Putman dödade sin varg och Tyndall slukades av sin! ”Sub mensa desperatio”, borde lyda som motto på hans vapensköld.

På tal om rapporten från 1824 års kommitté, berättar doktor Alphonse Teste, en framstående samtida vetenskapsman, att den gjorde stort intryck på Vetenskapsakademin, men få blev övertygade: ”Ingen kunde ifrågasätta trovärdigheten hos kommissionärerna, vilkas goda vilja, samt omfattande kunskaper, var oklanderliga, men de misstänktes för att ha blivit dragna vid näsan. Faktiskt, existerar vissa olycksaliga sanningar som ställer dem som tror på dessa i dålig dager och i synnerhet dessa som är så frispråkiga att de tillstår dem helt öppet.” Hur stor sanning som ryms häri låter vi de historiska arkiven från historiens allra tidigaste gryning, fram till denna dag som är, bära sitt vittnesbörd om. När professor Robert Hare tillkännagav de preliminära resultaten från sina spriritualistiska undersökningar, blev han,

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 177     DEN GROVA BEHANDLINGEN AV PROFESSORN HARE.        ISIS SLÖJA. sidan 177


fastän han var en av världens mest framstående kemister och fysiker, detta till trots, betraktad som en lättledd person. När han motbevisade detta, blev han anklagad för senilitet; Harvardprofessorerna liknade ”hans sjuka fasthållande vid ett gigantiskt svindleri”.

När professorn påbörjade sina undersökningar under år 1853, tillkännagav han att han “kände sig kallad i form av en pliktuppfyllelse gentemot sina medmänniskor, att använda vilket slags inflytande han än var i besittning av, i försöken att stämma den allmänna galenskapens tidvatten i bäcken, som under sitt trotsande av förnuft och vetenskap, snabbt var på nedgång till förmån för den stora självbedrägeriet som kallades spiritualism”. Även om hans teori, likväl, enligt hans egen utsaga, sammanföll ”fullt ut med Faradays i hans teori om det roterande bordet”, ägde han den sanna generositeten som karaktäriserar en vetenskapens tronföljare, att fullborda sin undersökning och därefter förkunna sanningen. Hur han belönades av sina befintliga ämbetsbröder under ett långt liv, låter vi hans egna ord berätta. Under ett tal som hölls i New York, i september 1854, säger han att han ”varit engagerad i vetenskapliga strävanden under uppemot ett halvt sekel och hans exakthet och noggrannhet aldrig tidigare hade ifrågasatts, förrän han blev spiritualist; samtidigt som hans integritet som människa under ett helt liv aldrig angripits, förrän Harvardprofessorerna med dunder och brak slungade sin rapport mot detta han visste vara sant och vilket de inte visste vara osant”.

Hur mycket sörjande patos uttrycks inte i dessa få ord! En åldring på sjuttiosex år – vetenskapsman under ett halvt sekel, övergiven på grund av att han uttalat sanningen! Och under våra dagar, blir A. R. Wallace, tidigare högaktad som en av de mest lysande bland brittiska vetenskapsmän, omtalad i termer av medlidande. Professor Nicholas Wagner från Sankt Petersburg, vars rykte som zoolog är ett av de mest iögonfallande, betalar i sin tur sitt förelagda vite för sin exceptionella frispråkighets skull, genom de ryska vetenskapsmännens skandalösa behandling av honom!

Det finns vetenskapsmän och vetenskapsmän och ifall de ockulta vetenskapsgrenarna lider skada i fallet modern spiritualism utifrån denna grupps missöden, har de, inte desto mindre haft sina försvarare under alla tider bland de människor vars namn lyste upp själva vetenskapen. I främsta ledet står Isaac Newton, ”forskningens ljus”, som var en sann anhängare till magnetism i den form den lärdes ut av Paracelsus, Van Helmont och av eldsfilosoferna i största allmänhet. Ingen skulle våga sig på att förneka att hans lära om universell rymd och attraktion, uteslutande är en teori om magnetism. Ifall hans egna ord har någon innebörd alls, betyder de att han grundade alla sina spekulationer på ”världssjälen”, den stora universella magnetiska kraften, som han benämnde gudomlig sensorium.* ”Här”, säger han

___________________________________

* ”Fundamental Principles of Natural Philosophy.”

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 178                                                                                        ISIS SLÖJA. sidan 178

”är det fråga om en mycket subtil ande som genomtränger allt, även de mest fasta kroppar och som är fördold i dess substanser. Genom styrkan och aktiviteten hos denna ande, attraherar kroppar varandra och fäster sig vid varandra när de uppnått kontakt. Genom den, opererar elektriska kroppar på de mest vidsträckta avstånd, liksom på nära håll, attraherande och repellerande; genom denna ande flödar även ljuset och bryts och reflekteras och värmer upp kroppar. Alla sinnen väcks upp av denna ande och djuren förflyttar sig genom den. Men dessa ting kan inte förklaras med några få ord och vi har ännu inte tillräckligt med erfarenheter för att fullt ut avgöra under vilka lagar den universella anden verkar:”

Det finns två slags magnetisering; den första är helt och hållet animal, den andra, transcendent och beror på viljan och kunskapen hos mesmeristen, som på graden av andlighet hos försökspersonen och hans kapacitet att motta det astrala ljusets influenser. Men nu blir nästa steg att förvissa oss om att klärvoajans beror så mycket mera på det förstnämnda slaget än det sistnämnda. Inför en adepts kraft, som Du Potets, måste det mest beslutsamma försöksobjekt underkasta sig. Ifall mesmeristen, magikern eller anden, skickligt dirigerar sin synförmåga, måste ljuset ge ifrån sig sina mest hemliga registreringar inför vår forskande blick; för, om det är en bok som för alltid förblir stängd inför dessa ”som ser men inte förnimmer”, står den å andra sidan alltid öppen för någon som förmår att få den att öppna sig. Den rymmer en oförvanskad registrering över allt som var, är, eller alltid kommer att vara. De allra obetydligaste handlingar under våra liv finns inpräntade i den och till och med våra tankar, vilar fotograferade på dess eviga minnestavlor. Det är den bok vi ser ängeln öppna i Uppenbarelseboken ”vilken är Livets Bok och utifrån vilken de döda blir dömda enligt sina gärningar”. Den är, i korthet, GUDS MINNE!

”Oraklen slår fast, att intryck av tankar, egenskaper, människor och andra gudomliga visioner, dyker upp i etern. . . .  I denna ges tingen utan form, en form, säger ett forntida fragment ur Chaldean Oracles,* av Zoroaster. 

Följaktligen är både den forntida och moderna visdomen, siandet och vetenskapen, överens om att styrka kabbalisternas påståenden. Det är på astralljusets oförstörbara tavlor som intrycken av varje tanke vi tänker, varje handling vi utför, inpräntas; och att de framtida skeendena – verkningar av för länge sedan bortglömda orsaker – redan existerar i form av levande konturer på en bild, för siarens och profetens öga att uppfatta. Minnet – materialistens förtvivlan, psykologens mysterium, vetenskapens sfinx – är för studenten av gamla filosofier enbart en beteckning för att uttrycka den kraft som människan omedvetet utövar och delar,
___________________________________

 ”Simpl. in Phys.,” 143; ”The Chaldean Oracles,” Cory.

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 179                        DEN DRUNKNANDE MÄNNISKANS MINNE.  ISIS SLÖJA. sidan 179        

med många av de lägre djuren – där man med hjälp av sin inre syn ser in i astralljuset och skådar intrycken av förgångna förnimmelser och händelser. Istället för att söka i de cerebrala nervknutarna efter ”mikroskopiska foton av det levande och icke-levande, av skådeplatser vi besökt, av händelser vi varit delaktiga i”, * gick de till den stora skattkammaren där alla registreringar av varje människas liv, så väl som varje pulsslag i det synliga kosmos, finns lagrat för all Evighet!

De minnesglimtar, som enligt traditionen anses visa en drunknande människa  alla de för länge sedan bortglömda sekvenserna ur hennes förgängliga liv – likt det landskap som uppenbarar sig inför resenären i de återkommande ljusglimtarna – är helt enkelt den plötsliga glimt som den kämpande själen upplever i de tysta gallerierna där hans historia finns avbildad i oförstörbara färger. 

Det välkända fenomen – som nio utav tio personer bekräftar utifrån personlig erfarenhet – att vi ofta tycker oss redan vara bekanta med skådeplatser, landskap och konversationer som vi ser och hör för första gången och ibland i länder vi aldrig satt vår fot, är en effekt av samma orsak. Anhängare till reinkarnationsläran framhåller detta som ett ytterligare bevis på våra tidigare liv i andra kroppar. Denna hågkomst av människor, länder och företeelser vi aldrig tidigare skådat, tillskriver de själsminnets glimtar ur föregående existenser. Men forna dagars människor, i likhet med medeltida filosofer, höll beslutsamt fast vid en motsatt uppfattning.

De bekräftade, att även om detta psykologiska fenomen var ett av de mest betydelsefulla argumenten som talade för odödlighet och själens preexistens så utgör inte detta – även om den sistnämnda är utrustad med ett individuellt minne avskilt från vår fysiska hjärna – något bevis för reinkarnation. Som Eliphas Levi mycket vackert uttrycker det, ”naturen stänger till dörren efter allt som varit och driver livet vidare” mot mera fulländade former. Puppan blir till fjäril; den fjärilen blir aldrig mer igen en larv. Under nattens stilla timmar, då våra kroppsliga sinnen är fastlåsta av sömnens fjättrar och vår elementära kropp befinner sig i vila, släpps den astrala formen fri. Den oozar då ut ur sitt jordiska fängelse och som Paracelsus uttrycker det – ”samtalar med den yttre världen”, och färdas runt i de synliga, liksom i de osynliga världarna. ”Under sömnen”, säger han, ”rör sig astralkroppen (själen) friare; då svävar den till sina föräldrar och samtalar med stjärnorna.” Drömmar, förebådanden, förmågan att förutse, spådom och förkänningar, är intryck som överlämnas via vår astrala själ till vår hjärna, vilken mottar dem, mer eller mindre tydligt i enlighet med den mängd blod den blir försedd med under sömnens timmar. Ju mera utmattad kroppen är, desto friare är den andliga människan och desto mer livfulla är intrycken från vårt själsminne. Under en tung och robust sömn,

___________________________________

* Draper: ”Conflict between Religion and Science.”

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 180                                                                                        ISIS SLÖJA. sidan 180

drömlös och oavbruten, kan människan när hon vaknar upp till det yttre medvetandet, ibland inte minnas någonting. Men intrycken av de världar och landskap astralkroppen skådade under sina vandringar, finns fortfarande där, även om de ligger vilande under trycket av materian. De kan, vid vilket ögonblick som helst triggas igång, vid sådana minnesglimtar ur människans inre, förekommer det ett ögonblickligt utbyte av energier mellan det synliga och det osynliga universum. Det etableras en ström mellan det ”mikrografiska” i de cerebrala nervknutarna och de foto-scenografiska gallerierna i astralljuset. Och en människa som vet med sig att hon i fysiskt tillstånd aldrig besökt eller skådat landskapet eller den person hon känner igen, kan mycket väl slå fast att hon ändå sett dem och är bekant med dem, för bekantskapen skapades medan hon reste i ”anden”.  Inför detta kan psykologerna bara resa en enda invändning. De kommer att svara, att under naturlig sömn – fullständig och djup, ”befinner sig den halvan av vår natur som är viljestyrd under ett inaktivt tillstånd”; följaktligen oförmögen att förflytta sig; desto mera så, eftersom förekomsten av någon sådan astralkropp eller själ, av dem, inte anses vara någonting annat än en uppdiktad myt. Blumenbach försäkrar oss, att under sömnen är all samverkan mellan förnuftet och kroppen upphävd; ett hävdande som dr. Richardson, F. R. S. förnekar och uppriktigt påminner den tyska vetenskapsmannen om att då ”förnuftets och kroppens exakta begränsningar och förbindelser är okända” övergår detta vad som bör läggas fram. Denna bekännelse, lagd till dem av den franska fysiologen Fournie och den ännu senare gjord av doktor Allchin, en eminent fysiker från London, som uppriktigt erkände, under ett anförande inför studenter, att ”av alla vetenskapliga utövanden som praktiskt berör allmänheten, finns kanske ingen som vilar på en sådan osäker och vansklig grund som vad medicinen gör”, ger oss en viss rätt att låta de forntida vetenskapsmännens hypoteser neutralisera de som vidmakthålls av våra moderna vetenskapsmän.

Ingen människa, hur grov och materiell hon än verkar, kan undvika att leva en dubbel existens; den ena i det synliga universum, den andra i det osynliga. Den livsprincip som besjälar hennes fysiska kropp finns framför allt inom astralkroppen; och alltmedan flera delar av hennes animala konstitution ligger i vila, känner de mera andliga delarna varken av begränsningar eller hinder. Vi är helt och hållit införstådda med att många skolade, precis som icke-skolade, kommer att resa invändningar inför en sådan ny teori om livsprincipens fördelning. De skulle hellre än att ägna ett ögonblicks uppmärksamhet åt vad de anser vara gamla och kullkastade teorier, föredra att förbli i ett tillstånd av välsignad okunskap och fortsätta med bekännelsen att ingen vet, eller kan göra anspråk på att veta, om och när denna mystiska kraft dyker upp och försvinner. Somliga, kan på teologiska grunder invända att mållösa djur inte har några odödliga själar och följaktligen därmed inga astrala andar; för teologer, precis som lekmän, verkar under den felaktiga uppfattningen att själ och ande, är en och samma sak.

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 181                      ETT LIV UNDER TRANS.  ISIS SLÖJA. sidan 181       
 
Men om vi studerar Platon och andra gamla filosofer, märker vi snabbt att medan den ”irrationella själen”, genom vilken Platon avsåg vår astralkropp, eller den mera eteriska representationen av oss själva, i bästa fall endast kan ha en mer eller mindre förlängd existens bortom graven; är den gudomliga anden – felaktigt benämnd själ, av kyrkan – bara odödlig i sin essens. (Vilken lärd skolastiker som helst, kommer beredvilligt att uppskatta den skillnad som finns implicerad i differensen mellan de två orden [...] ruah och [...] nephesh.) Ifall livsprincipen är någonting som står åtskilt från den astrala anden och på inget sätt är kopplad till den, hur ska man då förklara varför intensiteten i de klärvoajanta krafterna är så beroende av den kroppsliga utmattningen hos försökspersonen? Desto djupare trans, desto mindre livstecken uppvisar kroppen, desto klarare blir de andliga förnimmelserna och ännu kraftfullare är själens visioner. Själen, som lämnat ifrån sig sina fysiska sinnen, visar i sin kraft upp en högre grad av intensiv aktivitet än vad den förmår i en stark, hälsosam kropp. Brierre de Boismont ger upprepade exempel på detta faktum. Sinnesorganen för syn, smak, lukt, beröring och hörsel, har visat sig vara mera skarpa hos ett mesmererat försöksobjekt som är förhindrad möjligheten att bruka dem kroppsligt, än vad de är då han använder dem under sitt normala tillstånd.

Sådana fakta borde allena, när de väl en gång styrkts, stå som oövervinneliga bevis på det individuella livets kontinuitet, åtminstone under en viss period efter det att vi övergett kroppen, vare sig detta förorsakas av att den är förbrukad eller av en ren olyckshändelse. Men även om vår själ under sin korta vistelse på jorden, kan vara likt ett ljus som finns gömt under en skäppa, skiner den alltjämt med en större eller mindre ljusstyrka och drar till sig inflytanden av besläktade andar; och när en tanke på gott eller ont slag föds i vår hjärna, drar den till sig impulser av samma slag lika oemotståndligt som magneten drar till sig järnspån. Denna attraktion står även i proportion till den intensitet med vilken tankeimpulsen ger sig själv till känna i etern; och härigenom kan det förstås hur en enda människa under sin livsepok, kan åstadkomma ett avtryck med sådan styrka att inflytanden bärs fram – genom de för evigt alternerande energiströmmarna mellan de två världarna, den synliga och den osynliga – från en succesiv tidsålder, till en annan, ända tills att den påverkar en större del av mänskligheten.  

I hur hög grad författarna till det berömda verket Unseen Universe, kan ha tillåtit sig att fundera i dessa banor, kan vara svårt att uppskatta; men att de inte ger uttryckt åt allt som de skulle ha kunnat göra, antyds utifrån följande sätt att resonera:

”Betrakta det som ni själv vill, men det kan inte råda några tvivel om att eterns egenskaper är av en mycket högre ordning inom naturens arena, än vad tingen inom den gripbara materian är. Och fastän till och med vetenskapens överstepräster ännu finner det sistnämnda ligga vida bortom deras egen fattningsförmåga, förutom i de talrika men tillfälliga

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 182                                                                                        ISIS SLÖJA. sidan 182

och ofta enstaka detaljerna, är det inte passande för oss att spekulera vidare kring detta. Det tillräckligt för vårt syfte att veta utifrån vad etern med säkerhet kan göra, att den är kapabel till oerhört mycket mer än vad som någon ännu vågat uttrycka.”  

 

Slut på Första Avsnittet av kapitel 6 i Den Avslöjade Isis.


länk till Översättarnas fotnoter, kommentarer och tillägg (på gång)
Isis Unveiled volym 1
_____________________________________________

länk till Huvudindex
Isis Unveiled volym 1
_____________________________________________

 | till Helena Blavatsky  Online | till ULTs hemsida |

Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö     
Uppdaterad