6 BB

Den Avslöjade Isis
Online

Kapitel 2
Andra avsnittet, sidorna 57-72
ISIS SLÖJA
 
© 2012 Online Teosofiska Kompaniet Malmö 

 
 Första Volymen.

”OFELBARHETEN” I MODERN VETENSKAP.
______________________________________________
 

KAPITEL II.

FENOMEN OCH KRAFTER 

Inställsamheten i samhället… 39
Fördomsfullhet och trångsynthet bland vetenskapsmän... 40
De rusar efter fysiska fenomen… 41
Förlorade färdigheter… 49
Den mänskliga viljan som krafternas kraft… 50
Ytliga generaliseringar bland lärda fransmän… 60
Mediumistiska fenomen, vad de kan anses bero på… 67
Dess samband med brottslighet… 71
 
_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 57                                                                      KRAFT MOT KRAFT. sidan 57


Det finns en återspegling i var och en av dessa uppfattningar av Schopenhauers filosofi. Våra ”undersökande” forskare kan med fördel konsultera hans arbeten. De kommer där att finna många konstiga hypoteser baserade på gamla idéer, spekulationer om de ”nya” fenomenen, vilka kan visa sig vara lika förnuftiga som vilken annan som helst och bespara det meningslösa besväret att uppfinna nya

________________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 58                                                                       ISIS SLÖJA.  sidan 58

teorier. De psykiska och ektoplasmiska energierna, de ideomotoriska och elektrobiologiska krafterna”; teorierna ”latent tanke” och till och med ”omedveten hjärnaktivitet”, kan koncentreras till två ord: det kabbalistiska ASTRALLJUSET.

De djärva teorier och uppfattningar som uttrycks i Schopenhauers arbeten, skiljer sig vida från de hos majoriteten av våra ortodoxa forskare. ”I realiteten”, anmärker den här vågade spekulanten, ”finns varken materia eller ande. Tendensen till gravitation hos en sten är lika oförklarlig som tanken är hos den mänskliga hjärnan. . . . Om materia kan – ingen vet varför – falla mot marken, så kan den även – ingen vet varför – tänka. . . . Så snart vi inom mekaniken inkräktar bortom det rent matematiska, så snart vi når det outgrundliga, såsom adhesion, gravation och så vidare, ställs vi ansikte mot ansikte med fenomen som inför våra sinnen är lika mystiska som VILJAN och TANKEN är i människan – vi finner oss ställda inför det obegripliga, för sådan är varje kraft i naturen. Var finns då den materia som ni alla låtsas känna till så väl; och varifrån – eftersom den är er så välbekant – drar ni alla era slutsatser och förklaringar och tillskriver alla ting? Bara det ytliga kan till fullo begripas av vårt förnuft och våra sinnen: dessa kan aldrig nå tingens sanna inre substans. Sådan var Kants uppfattning. Om du tänker att det inuti ett mänskligt huvud existerar någon slags ande, då är du tvungen att medge samma sak rörande en sten. Om din livlösa och ytterligt passiva materia kan uppbringa en tendens till gravation, eller likt elektricitet, attrahera och repellera och sända ut gnistor – då kan den, liksom hjärnan, även tänka. Kortfattat, så kan varje partikel av den så kallade anden ersättas med motsvarande mängd materia och varje partikel av materia ersättas med anden. . . . Följaktligen, är det inte den Cartesianska delningen av alla ting i materia och ande som någonsin kan konstateras vara filosofiskt exakt; utan enbart i indelandet av dem i vilja och manifestation, vars delningsform inte har något att göra med den tidigare nämnda, eftersom den förandligar alla ting: allt detta, som i första instans är verkligt och objektivt – kropp och materia – det transformeras till en representation och varje manifestation till vilja.”*

Dessa uppfattningar bekräftar vad vi redan gett uttryck för när det kommer till de olika namn som en och samma företeelse fått. De tvistande strider bara om ord. Kalla fenomenet kraft, energi, elektricitet eller magnetism, vilja eller ande-kraft, den kommer för alltid att vara själens delvisa manifestation, vare sig den är disinkarnerad eller instängd i sin kropp under en tid – en del av den intelligenta, omnipotenta och individuella VILJAN, som genomsyrar hela naturen och känd, till följd av att det mänskliga språkets otillräcklighet i att korrekt utrycka psykologiska föreställningar, såsom – GUD.

___________________________________________

* ”Parerga,” ii., sid. 111, 112.
 
____________________________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 59                                                          SCHOPENHAUERS STORARTADE  ”PARERGA.”  sidan 59

Vissa av våra skolades föreställningar om materia är på många sätt felaktiga utifrån en kabbalistisk synvinkel. Hartmann kallar deras åsikter ”en instinktiv fördom.” Dessutom, visar han att ingen som experimenterar kan befatta sig med det som rätteligen benämns materia, utan enbart med krafterna han delar in materian i. Materians synliga effekter är ingenting annat än verkningar av kraften. Han drar därigenom slutsatsen att det som nu kallas materia, är ingenting annat än en samling av atomära krafter, i syfte att klargöra vilken slags materia som används: förutom detta, är materian inför vetenskapen enbart ett ord utan mening. Bortsett från många ärliga bekännelser från våra fackmäns sida, att de inte vet något som helst om materia* – fysiker, psykologer och kemister – avgudar de den. Varje nytt fenomen som de känner sig oförmögna att förklara, mals ned, blandas samman till rökelse och bränns på det altare vars gudinna beskyddar de moderna forskarna.

Ingen avhandlar sitt ämne skickligare än Schopenhauer i sin Parerga. I detta arbete diskuterar han mycket utförligt animal magnetism, klärvoajans, sympatetiska botemedel, siarskap, magi, omen, spöksyner och andra andliga företeelser. ”Alla dessa manifestationer”, säger han, ”är grenar av ett och samma träd och förser oss med obestridliga bevis på tillvaron av en kedja varelser, vilka baseras på en ganska annorlunda tingens ordning, än vad den natur gör som har rummets lagar, tiden och anpassningsförmågan som sitt fundament. Denna andra ordning är mycket djupare, för den är den ursprungliga och den vägledande; i dess närvaro är de vanliga lagarna i naturen förgängliga, eftersom de rätt och slätt är yttre; därför kan varken tid eller rum under dess omedelbara inverkan, skilja individerna åt och den separation som hotar dessa former, uppvisar inte längre något oöverstigligt hinder gällande en förbindelse av tankar och det omedelbara viljeutövandet. På så vis kan förändringar åstadkommas med ett ganska olikartat händelseförlopp än vad som sker vid det fysikaliska orsakssambandets händelseförlopp, eller med andra ord, genom agerandet av viljans manifestation, utfört på ett förunderligt vis och utanför själva individen. Därför är den förunderliga egenheten hos de förutnämnda manifestationerna, i sitt förhållande till tiden och rummet, visio in distante et actio in distante, (seende och agerande på avstånd). Ett sådant agerande på avstånd är precis vad som skapar den fundamentala beskaffenheten hos vad som kallas magiskt; kontakt är den omedelbara handlingen hos vår vilja, en handling som är befriad från de fysiska handlingarnas orsaksförhållanden .”

”Dessutom”, fortsätter Schopenhauer, ”förser dessa manifestationer oss med en reell och fullkomligt logisk motpol till materialismen samt till naturalismen, för mot bakgrund av sådana manifestationer,
___________________________________________

* Se Huxley: Physical Basis of Life.

______________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 60                                                                      ISIS SLÖJA. sidan 60

blir tvärtom den bestående ordning som båda dessa filosofier söker framställa som absolut och den enda med sanningen överensstämmande, enbart spektakulär och ytlig, och innehåller i grund och botten en väsenskärna à parte och fullkomligt obunden av sina egna lagar. Det är därför som dessa manifestationer – åtminstone ur ett rent filosofiskt perspektiv – i ljuset av alla fakta som delges oss inom experimentets ram, utan jämförelse, är de mest betydelsefulla. Därför är det varje forskares plikt att bekanta sig med dem:”*

Att övergå från de filosofiska spekulationerna hos en man som Schopenhauer till vissa av de franska akademikernas ytliga generaliseringar, skulle te sig meningslöst om det inte vore för de sakuppgifter som gör att vi kan beräkna den intellektuella förståelsen hos båda skolornas läror. Hur tysken handskas med djupgående psykologiska frågor, har vi sett. Jämför detta med vad astronomen Babinet och kemisten Boussingault, som bäst kan erbjuda som förklaring på ett viktigt spiritualistiskt fenomen. I maj år 1854, presenterade dessa förnämliga specialister en memiore, eller en monografi inför Akademin, vars uppenbara mål var att styrka och på samma gång tydliggöra dr Chevreuls alltför komplicerade teori när han ger en förklaring på det dansande bordet, inför undersökningens kommission där han var medlem.

Så här lyder det ordagrant: ”När det kommer till de rörelser och svängningar som påstods ha inträffat med vissa bord, kan de inte ha haft något annat ursprung än det osynliga och ofrivilliga vibreringarna i den experimenterades muskulära system; musklernas förlängda sammandragning, som framträder självmant vid sådana tillfällen genom en serie skakningar och på så sätt blir en visible tremor som förmedlar en cirklande rörelse till objektet. Den här rotationen är dock i stånd att manifestera sig själv med en avsevärd mängd energi, genom en påskyndad rörelse, eller genom starkt motstånd, närhelst man försöker stoppa den. Härigenom blir den fysiska förklaringen till fenomenet klargjord och bjuder inte på den minsta svårighet.” †

Nej, ingen som helst. Den här vetenskapliga hypotesen – vi kallar den demonstration – är lika tydlig som den om Babinets nebulosa, undersökt under en dimmig natt.

Och ändå, tydlig som den är saknar den en viktig egenskap, och det är sunt förnuft. Vi blir villrådiga då det gäller att bestämma huruvida Babinet en desepoir de cause accepterar Hartmanns förslag att ”de synliga verkningarna hos materia är ingenting annat än verkningarna av en kraft” och för att kunna bilda sig en klar uppfattning om materian, måste man först bilda sig en, om kraften. Inriktningen inom den filosofiska skola som Hartmann tillhör och som
___________________________________________

* Schopenhauer: Parerga. Art. Will in Nature.

† Revue des Deux Mondes, jan. 15, 1855, sid. 108.

________________________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 61                                                                  KRAFTEN SOM FÖRFLYTTAR ATOMER. sidan 61

delvis accepteras av åtskilliga bland de mest framstående tyska forskarna, lär ut att problematiken kring materia kan bara lösas med hjälp av den osynliga Kraften, ett vetande Schopenhauer benämner ”magisk kunskap” och ”magisk inverkan eller agerande genom Vilja”. Alltså måste vi först av allt fastställa huruvida de ”ofrivilliga skakningarna i det muskulära systemet hos experimetören”, vilka bara är ”ett agerande av materian”, är influerade av en vilja inom experimentören eller utanför. I det förstnämnda fallet gör Babinet honom till en omedveten epileptiker; i det senare fallet, vilket vi kommer att se längre fram, förkastar han alltsammans helt och hållet och tillskriver alla intelligenta svar rörande det vältande eller slående bordet ”omedvetet buktaleri”.  
      
Vi känner till att varje utövande av viljan resulterar i kraft och att enligt den ovannämnda tyska skolan, de atomära krafternas manifestationer är viljestyrda individuella ageranden, vilket resulterar i det omedvetna rusandet av atomer till konkreta avbildningar, vilka redan subjektivt skapats av viljan. Av sin instruktör Leucippus, lärde Democritus att alla tings grundprinciper, inneslutna i universum, var atomer och ett vakum. I dess kabbalistiska betydelse innebär vakuumet i detta fall den latenta Gudomligheten, eller den latenta kraften, vilken under sin första manifestation blev VILJAN och kommunicerade på så sätt den första impulsen till dessa atomer – vilkas anhopning är materia. Detta vakuum var blott och bart ett annat namn för kaos och ett otillfredsställande ett, för enligt Peripatetics ”skyr naturen vakuum”.

Att de forntida, före Demokritos tid, var välbekanta med föreställningen om materians oförstörbarhet, styrks av deras allegorier och otaliga andra fakta. Moves förser oss med ett tydliggörande, inom den feniciska föreställningen, om det fulländade solljuset, vilket härrör sig från den högsta Guden IAO, i form av en andlig influens, ”det ljus som endast kan tas emot av intellektet – alla tings fysiska och andliga Princip; ur vilken själen emanerar .” Detta var en manlig Essens, eller Vishet, medan den ursprungliga materian eller Kaoset var den kvinnliga. Följaktligen befann sig redan de två första principerna – samexisterande, eviga och oändliga, hos de ursprungliga feniciernas ande och materia. Teorin är alltså lika gammal som världen; eftersom Demokritos inte var den första filosofen att lära ut detta; och intuitionen existerade redan inom människan före det maximala utvecklandet av hennes förnuft. Men det är i förnekandet av den gränslösa och ändlösa Evigheten, som kraftlösheten inom varje materialistisk vetenskap ligger, när det kommer till att förklara det ockulta fenomenet hos den osynliga Viljans innehavare, vilken vi i brist på ett mer passande koncept kallar GUD. Det är a priori i avvisandet av allt det som skulle kunna tvinga dem att korsa den exakta vetenskapens gränslinje och stiga in inom den psykologiska domänen, eller om vi så föredrar, den metafysiska fysiologin, som vi hittar den hemliga orsaken till deras misslyckande kring manifestationerna och de absurda teorier de tillskriver dem. Den forntida filosofin slog fast, att det som en konsekvens av denna Viljas manifestation – av Platon benämnd den Gudomliga Idén – uppstod det varande vari allting synligt och osynligt

________________________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 62                                                                                                       ISIS SLÖJA. sidan 62

existerar. Likafullt som den Intelligenta Idén förmår, vilken, genom att rikta sin enastående viljestyrka mot en avgränsad central punkt av krafter, kallad objektiva former under vardande, kan människan, mikrokosmoset i det stora Makrokosmoset, göra likaledes, i proportion till utvecklingen hos hennes viljekraft. De imaginära atomerna – ett bildligt uttryck använt av Demokritos och tacksamt övertaget av materialisterna – påminner om mekaniserade arbetare som förflyttas inåt genom det här inflödet av Universell vilja, vilken riktas mot dem och som under ett manifesterande av kraft, försätter dem i aktivitet. Den plan som ska utföras finns i Arkitektens hjärna och återspeglar hans vilja; eftersom ännu varande abstrakt, blir den alltifrån konceptionens ögonblick konkret, genom dessa atomer som troget följer varje linje, punkt och form som kan spåras i den Gudomliga Geometrikerns föreställning.

På samma vis som Gud skapar, kan människan skapa. Det förutsätter en viss intensitet i viljan och att sinnets skapade former görs personliga. Hallucinationer, kallas de, även om de inför sina skapare är lika reella som vilket synligt objekt som helst är inför alla andra. Under förutsättning att man besitter en mera intensiv och intelligent koncentration av den här viljan, blir formen konkret, synlig och objektiv; människan har lärt sig hemligheternas hemlighet; hon är en MAGIKER.
                  
Materialisten borde inte göra några invändningar mot den här logiken, eftersom han ser på tanken på samma sätt som han gör med materian. Genom att erkänna att det förhåller sig så, i den sluga mekanism som planlades av uppfinnaren; i de sagolika scenerna som föddes i poetens hjärna; i den läckra målning som skissades upp av konstnärens fantasi; i den makalösa staty som mejslats ut i etern av skulptören; vid arkitektens byggda palats och slott, i etern – måste de alla, om än osynliga och subjektiva, existera, för dessa är substanser som är formade och gjutna. Vem kan härefter påstå, att de inte finns vissa människor med en sådan kejserlig vilja att de vore förmögna att dra upp dessa tecknade fantasier till synliga objekt, i etern, inneslutna i det fasta höljet av tjock substans, med syfte att gör dem gripbara?

Ifall de franska forskarna inte fick skörda några utmärkelser inom vetenskapens nya forskningsfält, vad hade ytterligare gjorts i England, fram till den dag då Crookes offrade sig själv såsom en gottgörelse för den lärda gruppens försummelser? Hur kom det sig, att  Faraday nedlät sig till att uttala sig en eller två gånger om ämnet, för ett tjugotal år sedan. Faraday, vars namn anti-spiritualisterna uttalar som en sorts vetenskaplig besvärjelse mot spiritualismens onda öga, under varje diskussion om fenomenet, den Faraday som ”rodnade”, på grund av publicerandet om den dekadenta tron, från hans undersökningar, är nu på goda grunder överbevisad om att själv aldrig någonsin ha suttit på ett tippande bord! Vi behöver bara öppna ett antal enstaka nummer av the Journal des Debats för att påminna oss om de tidigare händelserna i all sin ursprungliga fräschör, publicerade samtidigt som ett ansett skotskt medium var i England. Under ett av dessa framträdanden, kommer dr. Foucault från Paris fram, i form av en förkämpe för den framstående engelska experimentören.  ”Be, föreställ dig inte”, säger han,

________________________________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 63                                                             ANVÄNDNINGEN AV HALVT FLYTANDE LIM. sidan 63   

”att den store fysikern själv någonsin hade kunnat nedlåta sig till att sitta helt alldagligt på ett hoppande bord.” När uppkom då ”rodnaderna” som spred sig på kinderna hos den Experimentella Filosofins Fader?” Medan vi lägger denna sakuppgift på minnet, kommer vi nu att undersöka beskaffenheten hos Faradays vackra ”Indikator”, den extraordinära ”Medium-Fångaren”, som konstruerades av honom i syfte att blottlägga mediumistiska bedrägerier. Den där komplicerade apparaten, vars minne likt en mardröm jagar oärliga medier, finns utförligt beskriven i Comte de Mirvelles Question des Esprits.

I syfte att på bättre vis tydliggöra för experimentörerna, den faktiska realiteten i deras eget tryck, placerade professor Faraday ut åtskilliga pappskivor som var sammanfogade med varandra och fastsatta i borden med ett flytande lim, vilket, även om det fick det hela att klibba fast under ett tag, skulle ge efter för ett ihållande tryck. Nu, efter att bordet vridit sig – ja, faktiskt vågat sig på att vrida sig innan Faraday undersökt skivorna – ett faktum som i alla händelser har ett visst värde; då de successivt visade sig ha förskjutits av sig själva genom att glida i samma riktning som bordet, blev detta följaktligen ett obestridligt bevis på att experimentörerna själva hade knuffat borden.

    Ett annat av de så kallade vetenskapliga test som var så användbart på antingen andliga eller fysiska fenomen, bestod i ett litet instrument som omedelbart varnade vittnena för minsta individuella tryck från deras sida, eller snarare, enligt Faradays eget uttryck, ”det varnade dem när de bytte från ett passivt till ett aktivt tillstånd”. Den här nålen som avslöjade en befintlig rörelse, bevisade endast en sak, nämligen: rörelsen av en kraft som antingen härrörde sig från de sittande eller från dessa som kontrollerade dem. Och vem har någonsin påstått att det inte existerar en sådan kraft? Alla kan hålla med om detta, oavsett om kraften går genom operatören, vilket den i allmänhet visar sig göra, eller verkar oberoende av honom, som så ofta är fallet. ”Hela mysteriet bestod i att de utövande operatörerna fördelande kraften oproportionerligt och sköt på därför att de var tvingade att skjuta på, vilket resulterade i ett visst mått av rotation, eller snarare, i ett synnerligen förbluffande förlopp. I närvaro av sådana häpnadsväckande effekter, hur kan då någon förställa sig att experiment av dylika Lilleputtaktiga slag skulle kunna ha något värde alls i detta nyligen upptäckta Jättarnas Land?”*         

Professor Agassiz, en forskare som hade en nära nog lika framstående position i Amerika som Faraday i England, agerade med en ännu större orättfärdighet. Professor J.R. Buchanan, en framstående antropolog, som i vissa avseenden behandlat spiritualismen mera vetenskapligt än någon annan gjort i Amerika, uttalar sig om Agassiz i en färsk artikel, med
___________________________________________

* Comte de Mirville: Question des Esprits.

_____________________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 64                                                                                          ISIS SLÖJA. sidan 64

en mycket berättigad indignation. För, bland alla människor, så borde professor Agassiz hysa tillit till ett fenomen där han själv deltagit som försöksperson. Men nu, då både Faraday och Agassiz själva, är kroppsligt befriade, gör vi bäst i att hellre fråga de nu levande.

Sålunda en kraft vars hemliga förmågor var mycket välkända av de forntida teurgisterna, förnekas av moderna skeptiker. De barn som existerade före syndafloden – som kanske lekte med den och använde den på samma sätt som pojkarna i Bulwer-Lyttons Det kommande släktet använde den oerhörda ”vril-kraften” – benämnde den ” Phthas Vatten”; deras ättlingar benämnde den Anima Mundi, universums själ; och ännu senare kallade de medeltida hermetisterna den ”sideriskt ljus” eller den Himmelska Vintergatans Jungfru, ”Magnes” och ett flertal andra benämningar. Men våra dagars skolade kommer varken att acceptera eller erkänna den under sådana benämningar; för den hänför sig till magi, och magi är, i deras föreställningsvärld, en ovärdig vidskepelse.

Apollonius och Iamblichus vidhöll att det inte var ”i kunnandet om tingen utanför, utan i fulländandet av själen inombords, som människans rike befinner sig, aspirerande på att bli förmer än människa.”* De hade följaktligen nått fram till ett fulländat vetande om sina gudalika själar, krafter de i all sin vishet använde, genom förgreningarna inom den hermetiska traditionens esoteriska kunskap, vilken gått i arv till dem, från förfäderna. Men våra filosofer, vilka obevekligen sluter sig själva inom sina fysiska skal, kan eller vågar inte lyfta sina försagda blickar ovanför det begripliga. För dem finns inget framtida liv; det existerar inga gudalika drömmar, de föraktar dem som ovetenskapliga; för dem är forna dagars människor endast okunniga föregångare”, som de uttrycker det; och närhelst de under sina psykologiska undersökningar, stöter på en författare som hyser uppfattningen att denna mystiska längtan efter spirituell kunskap finns nedärvd inom varje människa och kan inte ha getts till oss helt utan mening, betraktar de honom under ett föraktfullt medlidande. 

Ett persiskt ordspråk lyder: ”Ju mörkare himlen är, desto ljusare kommer stjärnorna att lysa.” Sålunda, under den medeltida erans mörka himlavalv, började de mystiska Bröderna av Rosenkorset dyka upp. De bildade inga sällskap, byggde inga lärosäten; utan jagades kors och tvärs i likhet med  många vilda djur, för att sedan tillfångatas och brännas under hänsynslösa förhållanden, av den kristna kyrkan. ”Eftersom religionen förbjuder det”, säger Bayle, ”att spilla blod”, lät de ”för att undkomma maximet, Ecclesia non novit sanguinem, bränna mänskliga varelser, eftersom man genom att bränna en människa inte spiller hennes blod!”

I enlighet med vad de lärde från vissa avhandlingar, lät ett flertal av dessa mystiker, under största hemlighet, bevara förvärvade upptäckter från en generation till en annan, upptäckter som inte ens våra moderna dagars exakta vetenskap skulle avvisa. Roger Bacon, tiggarmunken, förlöjligades som varande en kvacksalvare och

___________________________________________

* Bulwer-Lytton: ”Zanoni.”

________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 65                              TIGGARMUNKENS BACONS MIRAKLER sidan 65    
                                                                           
räknas nu i allmänhet in bland ”charlatanerna” inom den magiska vetenskapen; men hans upptäckter blev inte desto mindre accepterade och brukas nu av de som hånade honom som mest. Roger Bacon tillhörde rätteligen, om än inte byggt på fakta, det Brödraskap vilket inkluderar alla dessa som studerar de ockulta lärorna. Han verkade under det tolfte århundradet, nästan samtida med Albertus Magnus och Thomas Aquinas, därför betraktades hans upptäckter – sådana som krut och optiska glasögon och hans mekaniska landvinningar – såsom mirakler av många. Han anklagades för att ha slutit en pakt med Den Onde.

Inom den legendariska historieskrivningen, ”såväl som i ett gammalt skådespel författat av dramatikern Robert Green, verksam under drottning Elizabeths dagar, finns återberättat, om hur tiggarmunken Bacon blir tillkallad att infinna sig hos kungen och lockad att visa upp” några av sina skickligheter, inför hennes majestät drottningen. Så han gjorde en gest med handen (sin stav, förtäljer texten) och ”kort därefter hördes en sådan ypperlig musik, att alla påstod sig aldrig ha hört något liknande.” Sedan hördes ännu högre musik och fyra uppenbarelser trädde plötsligt fram och dansade ända fram tills att de löstes upp och försvann ut i etern. Därefter vinkade han med staven igen och plötsligt kom en sådan doft ”som om alla dyrbara parfymer i hela världen valts ut och förberetts på det mest fulländade sätt.” Sedan, efter det att Roger Bacon lovat en gentleman att visa honom hans käraste, drog han ett förhänge åt sidan i kungens gemak, varpå alla i rummet såg ”en kökspiga med en slev i handen.” Den stolte gentlemannen blev, eftersom han hade känt igen den unga mön som försvann lika snabbt som hon uppenbarats, rasande av det förödmjukande spektaklet och hotade tiggarmunken med att hämnas. Vad gör då magikern? Han svarar enkelt: ”Hota inte, för då utsätter jag dig för ytterligare skam; och tänk nästa gång på, hur du anklagar de lärde för att vara lögnare!

En modern historiker anmärker som en kommentar på detta:* ”Det här kan ses som ett slags exempel på den kategori uppvisningar, som troligen var ett resultat av en högre kunskap inom naturvetenskaperna.” Ingen tvivlade någonsin på att detta var ett resultat av just en sådan kunskap och hermetisterna, magikerna astrologerna och alkemisterna hävdade aldrig någonting annat. Det var sannerligen inte deras fel om de okunniga massorna under inflytande av ett samvetslöst och fanatiskt prästerskap, skulle ha tillskrivit all sådan verksamhet, influenserna från en djävul. Med tanke på den avskyvärda tortyr som inkvisitionen ordnade med för alla dessa som misstänktes för svart eller vit magi, är det inte underligt att dessa filosofer varken framhävde eller ens erkände den faktiska realiteten av ett sådant umgänge. Tvärtom, visar deras egna skrifter att de vidhöll att den där magin är ”ingenting annat än

___________________________________________

* T. Wright: Narratives of Sorcery and Magic.

_____________________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 66                                                                                             ISIS SLÖJA. sidan 66


tillämpandet av naturliga aktiva orsaker på passiva ting eller subjekt; med vars hjälp, många var oerhört överraskade men naturliga verkningar producerades likväl”.  

Roger Bacons utförda fenomen, de mystiska dofterna och musiken, har ofta iakttagits under vår egen tid. För att inte tala om våra egna personliga erfarenheter, har vi genom de engelska korrespondenterna inom det Teosofiska Samfundet blivit informerade om att de hört toner av den mest hänförande musik vilken härrört från ett inte synligt instrument, samt att ha inandats en rad ljuvliga dofter, frambringade, som de tror, av en andlig medverkan. En korrespondent berättar för oss, att en av dessa välbekanta dofter – den av sandelträ – var så kraftfull, att huset, veckor efter seansen, genomsyrades av den. I detta fall var mediet hemmahörande inom en privat familj och alla experimenten genomfördes inom den privata kretsen. En annan beskriver vad han kallar en ”musikalisk knackning.” De makter som i dagsläget är förmögna att åstadkomma dessa fenomen, måste ha existerat och varit lika verkningsfulla under Roger Bacons dagar. När det kommer till uppenbarelserna, räcker det med att säga att de för närvarande framkallas inom de spiritualistiska kretsarna och har blivit säkerställda av forskare, samt att Roger Bacons framkallande av dem, alltså är mera sannolikt än någonsin.

I Baptista Portas avhandling, Natural Magic, räknas en hel förteckning av hemliga formler upp gällande användandet av naturens ockulta krafter i åstadkommandet av extraordinära effekter. Även om ”magikerna” lika fullt som våra spriritualister, trodde på en värld av osynliga andar, hävdade ingen av dem att de var underställa dem eller beroende av deras exklusiva hjälp i åstadkommandet av sina effekter. De kände alltför väl till hur svårt det är att hålla de elementala varelserna borta när dessa väl en gång upptäckt att dörren stod vidöppen. Till och med de forntida kaldéernas magi bestod bara av en grundläggande kunskap om läkeörternas och mineralernas krafter. Det var enbart när teurgisten önskade gudomlig hjälp i andliga och jordiska frågor, som han sökte efter en direkt kommunikation genom religiösa riter med rena andliga varelser. Även bland dem, kan dessa andar som förblir osynliga och som kommunicerar med de dödliga genom deras uppväckta inre förmågor, såsom under klärvoajans, kläraudiens och trans, endast framkallas subjektivt och till följd av renhet i livet och under bönen. Men alla fysiska fenomen producerades helt enkelt genom att tillämpa kunskapen om naturliga krafter, även om det verkligen inte skedde genom den trixande metod som utövas av våra dagars besvärjare.
 
De människor som förfogade över en sådan kunskap och som utövade den typen av krafter bemödade sig tålmodigt om någonting förmer än den förgängliga glansen av tillfällig berömmelse. Fastän de inte eftersträvat detta, blev de odödliga, vilket alla de blir som  arbetar för människosläktets goda, och glömmer det elaka självet. Upplysta av den eviga sanningens ljus, fixerade dessa stackars rika alkemister sin uppmärksamhet på de ting som ligger bortom den ordinarie räckvidden och erkände inget oförklarligt, förutom den Första

___________________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 67                                                                    DEN SJÄLLÖSA ”KATIE KING”.  sidan 67

Orsaken,  och fann inga frågor vara olösliga. Att våga, att veta och att vilja och ATT IAKTTA TYSTNAD, var deras konstanta regel; att vara välgörande, osjälvisk och anspråkslös, var i deras sällskap spontana impulser. De ringaktade belöningarna från småskalig handel, avvisade lyx, pompa, välgång och världslig makt, och strävade istället efter kunskap, som det mest tillfredställande av alla förvärv. De satte värde på fattigdom, hunger, möda och dåligt rykte, vars uppnående de inte ansåg vara ett alltför högt pris att betala. De, som kanske hade vilat på dun och sammetsklädda bäddar, förnedrade sina själar och tillät sig att dö på barmhärtighetsinrättningar såsom utslagna, snarare än att tillåta den profana lustan triumfera, vilka frestade dem att överge sina heligt avlagda löften. Paracelsus, Cornelius Agrippa och Philalethes liv, återspeglar alltför väl den gamla sorgliga historien.

Ifall spiritualisterna är angelägna om att förhålla sig strikt dogmatiska till sina föreställningar om den ”andliga världen”, bör de inte, i sann experimentell anda, låta forskare undersöka deras fenomen. Dessa försök skulle med all sannolikhet resultera i en delvis återupptäckt av den gamla magin – den från Moses och Paracelsus. Bakom den illusoriska skönheten hos vissa av deras uppenbarelser, kan de en dag kanske finna sylfiderna och rosenkreuzarnas fagra undiner, lekandes i den psykiska och odiska kraftens strömmar.

Crookes, som till fullo erkänner varelsen, medger att det – under den vackra huden hos Katie, som täcker det tomma skenet av hjärtat som delvis lånats ut från mediet och kretsen – inte finns någon själ! Och de lärda författarna till The Unseen Universe, som medan de överger sin ”elektro-biologiska” teori, börjar förnimma möjligheten av ett fotografiskt album i den universella eterns EN SOF – det Gränslösa.

Vi är långt ifrån att tro att alla de andar som förmedlar sig under kretsarnas sammankomster tillhör kategorierna ”Elementaler” och ”Elementarer.” Många – speciellt bland dessa som individuellt styr mediet till att tala, skriva och i andra avseenden agera på olika sätt – är mänskliga, okroppsliga andar. Huruvida merparten av dessa andar är bra eller dåliga, beror i huvudsak på mediets personliga moral, samt mycket, på den aktuella kretsens sällskap och i rikliga mått på intensiteten och målet med deras strävanden. Om detta mål endast består i att tillfredställa nyfikenhet eller att fördriva tiden, ter det sig meningslöst att förvänta sig något seriöst. Hur som helst, kan aldrig mänskliga andar materialisera sig själva med sin propria personâ. [i ens egen verkliga person] De kan aldrig framträda inför undersökaren klädda i en varm och solid kropp, svettiga händer eller ansikten och kraftigt materiella kroppar. I bästa fall kan de projicera sina eteriska spegelbilder på de atmosfäriska vågorna och om beröringen från deras händer och klädsel vid sällsynta tillfällen, kan te sig verkliga inför en förgänglig varelses sinnen, kommer detta att upplevas som en förbipasserande bris som mjukt sveper över den berörda punkten, inte som en mänsklig hand eller materiell kropp. Det är meningslöst att påstå att de ”materialiserade andarna” som uppenbarat sig själva

_____________________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 68                                                                                          ISIS SLÖJA. sidan 68

med bultande hjärtan och höga röster (med eller utan en trumpet) är mänskliga andar. Rösterna – ifall ett sådant ljud överhuvudtaget kan kallas röst – en andlig entitet som knappast glöms när den väl en gång hörts. Den rena andens stämma liknar, det på avstånd genljudande sorlet av en skälvande eolisk harpa; medan stämman av en lidande och följaktligen oren, om inte ytterst dålig ande, kan jämföras med den mänskliga rösten från en tom tunna.
 
Detta är inte vårt filosofiska system, utan det som baserades på oräkneliga generationer av teurgister och magiker och deras praktiska erfarenheter. Forntidens bevismaterial bekräftar detta spörsmål: Daimoniw'n fwnai; a&narqroi eijsiv. . . . * Andarnas stämmor är inte välartikulerade. Andens stämma består av en serie ljud som fortplantar förnimmelsen av en komprimerad luftpelare, som stiger upp underifrån och uppåt och som sprider sig runt den levande samtalspartnern. De många ögonvittnena som avlade vittnesbörd i fallet med Elizabeth Eslinger, nämligen: † den verkställande guvernören för Weinsberg fängelset, Mayer Eckhart, Theurer och Knorr (edsvurna vittnesmål), Duttenhofer och Kapff, matematikern, vittnade om att de såg uppenbarelsen såsom en form av molnpelare. Under loppet av elva veckor följdes denna manifestation dagligen, av doktor Kerner och hans söner, åtskilliga lutherska ministrar, advokaten Fraas, gravören Duttenhofer, två fysiker, Siefer och Sicherer, domare Heyd och baron von Hugel m fl. Under tiden det hela pågick, bad den intagna Elizabeth oavbrutet sin bön med hög röst; och alltmedan ”anden” talade på en och samma gång, kunde det inte ha varit buktaleri; och de sade att den stämman, ”hade inget mänskligt i sig; ingen hade kunnat imitera dess klang.”

Senare kommer vi att presentera bevis i överflöd från de forntida författarna beträffande den här negligerade självklarheten. Vi vill återigen hävda att ingen av de andar som av spiritualisterna påstods vara mänskliga, någonsin visade sig vara det enligt tillräckligt många vittnesbörd. Intrycken från de okroppsliga kan kännas och kommuniceras subjektivt genom dem, till sensitiva. De kan åstadkomma objektiva manifestationer, men de kan inte framställa sig själva på annat sätt än vad som exemplifierats ovan. De kan styra ett mediums kropp och ge uttryck för sina önskningar och idéer på olika vis, vilket är välbekant för spiritualisterna; men kan inte materialisera det som är immateriellt och rent andligt – deras gudomliga essens. Följaktligen är varje så kallad ”materialisation” – när den är äkta – antingen (eventuellt) frambringad av viljan från den ande den påstås tillhöra, men som den i bästa fall enbart kan personifiera, eller av de elementala väsenden, själva, vilka i allmänhet är för obegåvade för att ha gjort sig förtjänta av att kallas djävlar.”Under sällsynta tillfällen är andarna förmögna att underkuva och ta kontroll över de här själlösa varelserna, vilka ständigt, om de lämnas åt sitt öde, står beredda att

___________________________________________

* Se Des Mousseaux's ”Dodone, och Dieu et les dieux, sid 326.

† ”Apparitions, översatt av C. Crowe, sid. 388, 391, 399.
  
_____________________________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 69                                                                    MATERIALISERADE ANDAR ICKE MÄNSKLIGA. sidan 69

ikläda sig praktfulla namn, på sådant sätt att ”luftelementets” spjuveraktiga ande som skapats utifrån den sanna avbilden av en mänsklig ande, kommer att sättas i rörelse av den senare, likt en marionett och vara oförmögen att varken agera eller yttra andra ord än dessa som tvingas på honom av den ”odödliga själen.” Men detta kräver många betingelser som i allmänhet är okända även för de spiritualistiska kretsar som har för vana att regelbundet närvara vid seanserna. Alla kan inte dra till sig mänskliga andar efter behag. En av de mest kraftfulla lockelserna hos våra avlidna, är deras starka känslor inför dem de lämnat kvar på jorden. Detta drar dem oemotståndligt och omärkligt in mot Astralljuset, som vibrerar mellan den Universella Själen och den individ de sympatiserar med. Ett annat mycket viktigt förhållande är harmoni och de närvarande individernas magnetiska renhet.

Ifall den här filosofin är felaktig, om alla de ”materialiserade” skepnaderna som dyker upp i mörklagda rum ifrån ännu mörkare sidorum, är andeväsen från människor som en gång levde på den här jorden, varför då en sådan skillnad mellan dem och de spöken som helt oväntat dyker upp – ex abrupto – utan varken något sidorum eller medium? Vem hörde någonsin talas om uppenbarelserna av osaliga ”andar”, svävande runt den plats där de blev mördade, eller som kommer tillbaka av andra egna mystiska anledningar, med ”varma händer” som upplevs som köttsligt levande  fastän de är kända för att vara döda och begravna, inte går att urskilja från vanliga dödliga? Vi har väldokumenterade sakuppgifter på sådana uppenbarelser som plötsligt gör sig själva synliga, men aldrig någonsin, förrän i början av ”materialisationens” era, såg vi någonting som liknade dem. I boken Medium and Day Break från den 8 september 1876, läser vi ett brev från “en dam som reser över kontinenten” och som berättar om en händelse som inträffade i ett hemsökt hus. Hon skriver:”. . . Ett konstigt ljud kom från ett undanskymt hörn av biblioteket . . . medan hon tittade upp varseblev hon ett moln eller en pelare av självlysande dimma; . . .den jordbundne anden svävade runt den plats som sades vara förbannad av hans onda handlingar. . .”Eftersom det här andeväsendet otvivelaktig var en genuin elementär uppenbarelse, som gjorde sig själv synlig av egen fri vilja – i korthet, en slagskugga – var den, som varje respektabel skugga ska vara, synlig men ogripbar, eller om alls gripbar, kommunicerade den till känselsinnet förnimmelsen av en hop vatten som plötsligt fick grepp om handen, eller av en kondenserad men kall ström. Den var självlysande och dimmig; och kan åtminstone sägas ha varit den sanna individuella slagskuggan av ”anden”, plågad och jordbunden, antingen av sin egen, eller någon annan individs eller andes, ånger och brottsliga handlingar. Mysterierna i livet efter detta är många och nutida ”materialisationer” får dem bara att verka billiga och löjliga i de likgiltigas ögon.

Mot dessa försäkringar kan ett välkänt faktum invändas bland spiritualister: Författarinnan har offentligen bekräftat att hon sett sådana materialiserade skepnader. Vi har i allra högsta grad gjort så och står redo att upprepa

_____________________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 70                                                                                                      ISIS SLÖJA. sidan 70

vittnesmålet. Vi har känt igen sådana skepnader som de synliga formerna av bekanta, vänner och till och med släktingar. Vi har, i sällskap med många andra åskådare, hört dem uttala ord på språk okända inte bara för mediet och alla andra i rummet förutom oss själva, men, i vissa fall, rent av inför nära nog vartenda medium i Amerika och Europa, för dessa var tungomål från österländska stammar och folkslag. Vid den tidpunkten, ansågs dessa typexempel på goda grunder vara bindande bevis för ett äkta mediumskap hos den obildade bonden från Vermont, vilken fanns stationerad i ett ”sidorum”. Men, hursomhelst, så var dessa inte återgivningarna av de skepnader de ville ge sken av att vara. Dessa var rätt och slätt deras avbildade porträtt, som byggdes upp, animerades och styrdes, av elementarerna. Om vi inte tidigare kunnat bringa reda i den här saken, berodde det på att den spiritualistiska publiken ännu inte var redo att ens lyssna på det grundläggande påståendet att det existerar elemental och elementar andar. Alltsedan dess har ämnet kommit på tapeten och diskuteras nu mer eller mindre öppet. Genom att till viss del förbereda det publika sinnets förmåga att betrakta ämnet under en opartisk och reflekterande attityd, ter det sig nu som mindre av ett vågspel att sjösätta de forntida vises uråldriga filosofi, på det hav som stormats av kritik. Två års agitation har resulterat i en markant förändring till det bättre.

Pausanias skriver, att det ännu fyrahundra år efter slaget vid Marathon, kunde höras gnägganden från hästar och rop från skugglika soldater, på den plats där slaget ägt rum. Förutsatt att de slaktade soldaternas gengångare var deras äkta andeväsen, såg de inte ut som materialiserade människor, utan som ”skuggor”. Vem, eller vad, åstadkom då hästarnas gnägganden? Häst ”andar”? Och om det otvetydigt skulle visa sig vara oriktigt att hästar har själar – vilket förvisso ingen bland zoologerna, fysiologerna eller psykologerna, eller till och med bland spiritualisterna, varken kan bevisa eller motbevisa – måste vi då ta för givet att det var de ”odödliga själarna” från människor, som åstadkom gnäggandet vid Marathon, i syfte att göra det historiska slagets scen mer levande och dramatisk? Vålnaderna av hundar, katter och diverse andra djur har beskådats vid upprepade tillfällen och de världsomfattande vittnesmålen är lika tillförlitliga på den här punkten som de är beträffande mänskliga uppenbarelser. Vem eller vad personifierar, om vi tillåts ett sådant uttryckssätt, vålnaderna av de avlidna djuren? Är det, återigen, mänskliga andar? Som det nu ligger till, finns inget sidospår; vi har antingen att erkänna att djur har överlevande andeväsen och själar, i likhet med dem vi själva har, eller hålla med Porfyrios om att det i den osynliga världen finns några slags trixande och illvilliga demoner, förmedlande väsen, mellan levande människor och ”gudar”, andeväsen som gläder sig åt att träda fram under varje tänkbar skepnad och som börjar med den mänskliga formen och avslutar med de allehanda djurens former.*
_________________________

* De Abstinentia, etc.

_______________________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 71                                                 ELEMENTARER SOM SPORRAR TILL BROTT. sidan 71

Innan vi vågar oss på att avgöra frågan huruvida de spöklika djurskepnader som så frekvent beskådats och bekräftats, är de återvändande andarna av döda bestar, måste vi nogsamt överväga deras rapporterade beteenden. Agerar dessa gengångare enligt sina gängse vanor och uppvisar de samma instinkter som djuren gör under levande livet? Ligger de spöklika villebrådens bestar på lur efter byten och flyr försagda djur inför människors uppdykande; eller uppvisar de senare en illvilja och tendens till att irritera, fullkomligt främmande för deras naturer. Många som fallit offer för dessa tvångsföreställningar – i synnerhet, de drabbade personerna i Salem och vid andra historiska häxerier – vittnar om att de har sett hundar, katter, grisar och andra djur göra entré i deras rum medan de trampar på deras sovande kroppar, biter dem och talar med dem; ofta sporrande dem till självmord och andra brott. I det väldokumenterade fallet med Elizabeth Eslinger, omnämnt av dr Kerner, följdes uppenbarelsen av den forntida prästen Wimmenthal,* av en stor svart hund som han kallade sin far och vars hund under närvaro av otaliga vittnen hoppade upp på alla de intagnas sängar. Vid ett annat tillfälle uppträdde prästen med ett lamm och ibland med två lamm. Ett flertal av de anklagade vid Salem beskylldes av sierskorna för att rådslå och avsiktligt vålla rackartyg med gula fåglar, vilka brukade sitta på deras axlar eller på bjälkarna ovanför deras huvuden.† Och såvida vi inte misskrediterar bevisföringen från tusentals vittnen från alla delar av världen och under alla tidsåldrar och tillåter moderna medier ett monopol på siarskapet, kommer spökdjur att fortsätta dyka upp och manifestera den depraverade mänskliga naturens allra sämsta sidor, utan att själva vara mänskliga. Vad, kan de då vara förutom elementaler?

Descartes var en av de få som ansåg och vågade sig på att uttrycka att vi kommer att stå i tacksamhetsskuld gentemot den ockulta medicinen, för upptäckter ”ödesbestämda att expandera filosofins domäner”; och Brierre de Boismont delade inte enbart dessa förhoppningar, utan vidkände öppet sin sympati med det ”övernaturliga”, vilken han ansåg vara en universell ”storslagen tro” ” . . . Vi tänker med Guizot”, säger han, ”att samhällets existens finns införlivad i den. Det ter sig fruktlöst att modernt förnuft, trots sin positivism, inte kan förklara de sammanhängande orsakssambanden hos vilket fenomen som helst och avvisar det övernaturliga; detta är universellt och existerar vid roten av all essentiell existens. De mest upplyfta tänkarna är oftast dess mest nitiska lärjungar.”‡

Cristoffer Columbus upptäckte Amerika och Amerigo Vespucci skördade frukten av den ära som skulle ha tillkommit honom. Theophastrus Paracelsus återupptäckte magnetens ockulta egenskaper – ”Horus ben” vilken, tolv århundraden före hans tid spelat en sådan avgörande roll inom de teurgiska mysterierna – och han blev naturligtvis grundare

___________________________________________

* C. Crowe: On Apparitions, sid. 398.

† Upham: Salem Witchcraft.

‡ Brierre de Boismont: On Hallucinations, sid. 60.

_____________________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 72                                                                                                ISIS SLÖJA. sidan 72

av magnetismens skola och av medeltidens magiska teurgi. Men Mesmer, som levde nästan trehundra år efter honom och som i rollen av lärjunge till hans skola lade fram de magnetiska underverken inför allmänheten, fick skörda den ära som vederbörligen skulle ha tillkommit eld-filosofen, medan den store mästaren istället dog på ett sjukhus!

Så går det till i världen: nya upptäckter utvecklas ur gamla vetenskaper; nya människor – med samma gamla egenskaper!

Slut på kapitel 2



länk till Översättarnas fotnoter, kommentarer och tillägg (på gång)
Isis Unveiled volym 1

_____________________________________________________

länk till Huvudindex
Isis Unveiled volym 1
____________________________________________________

 | till Helena Blavatsky  Online | till ULTs hemsida |

Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö     
Uppdaterad 2014-03-23