5 BB
Den Avslöjade Isis
Online
Kapitel 1
Andra avsnittet, sidorna 19-38
ISIS SLÖJA
5 BB
Den Avslöjade Isis
Online
Kapitel 1
Andra avsnittet, sidorna 19-38
ISIS SLÖJA
© 2013 Online Teosofiska Kompaniet Malmö
Första Volymen.
”OFELBARHETEN” I MODERN VETENSKAP.
______________________________________________
KAPITEL I.
GAMLA FÖRETEELSER MED NYA NAMN.
Den Österländska Kabbalan… 1
Urgamla sedvänjor understödda av modern forskning… 3
Mänskliga framsteg kännetecknade av cykliska återkomster... 5
Urgammal kodad vetenskap… 7
Oersättliga värden i de Vediska texterna… 12
Förvanskningar i de översatta heliga Judiska böckerna… 13
Magi alltjämt ansedd som en gudomlig vetenskap… 25
Dess adepters färdigheter och deras moderna belackares hypoteser… 25
Människans längtan efter odödlighet… 37
ISIS SLÖJA
_________________________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 19 APOLLONIUS RESA. sidan 19
Det är lika omöjligt att ange en tidpunkt för dess uppkomst som det är att visa på vilken dag den första människan föddes. Närhelst en författare har påbörjat idén med att förena ett lands första grundande med någon historisk karaktär, har ytterligare efterforskningar visat att hans egna uppfattningar var grundlösa. Odin, den skandinaviske prästen och monarken, ansågs av många ha gett upphov till tillämpandet av magi ett sjuttiotal år före Kristus. Men det bevisades med lätthet att de mystiska riterna med prästerskapet, benämnda Voïlers, Valas, förekom långt före hans livstid.* Vissa moderna forskare hade böjelse för att bevisa att Zoroaster var magins grundare, på grund av att han var grundare till magernas religion. Ammianus Marcellinus, Arnobius, Pliny och andra forntida historiker bevisade slutgiltigt att han bara var en reformator av den magi som praktiserades av kaldéer och egyptier.†
De mest framstående lärarna inom religionskunskap är överens om att nästan alla forntida böcker skrevs symboliskt och med ett språk som endast var begripligt för de initierade. Det biografiska utkastet av Apollonius av Tyana erbjuder oss ett exempel. Såsom varje kabbalist vet, ryms däri hela den hermetiska filosofin, och är i många stycken en motsvarighet till de traditioner som kung Salomo lämnade efter sig. Den tolkas som en sagoberättelse, men, som är fallet med den förra, läggs stundtals fakta och historiska händelser fram inför världen under en täckmantel av fiktion. Resan till Indien utgör allegoriskt ett exempel på en nybörjares prövningar. Hans långa samtal med brahminerna, deras kloka råd och dialogerna med korintiern Menippus skulle om de tolkades, ge oss den esoteriska katekesen. Hans besök i de vise männens rike, och intervjun med Amphiaraus orakel, kung Hiarchas, förklarar symboliskt några av de mest viktiga hemligheterna med naturen. Eliphas Levi framhåller den stora likhet som existerar mellan kung Hiarchas och den fabulösa Hiram, genom vilken kung Salomo skaffade fram cederträd från Libanon och guld från Ophir. Vi skulle vilja veta om moderna frimurare, samt ”Universitetslektorer” och viktiga ordnars mest intelligenta hantverkare, förstår vem denne Hiram är, vars död de hämnades genom att sluta sig samman ?
Om vi lade kabbalas rent metafysiska läror åt sidan, och enbart ägnade oss åt fysisk ockultism, den så kallade terapeutiska forskningsgrenen, så skulle kanske resultatet gagna vissa av våra moderna vetenskaper; sådana som kemi och medicin. Professor Draper säger: ”Ibland,
_______________________________________
* Munter, om de nordliga ländernas mest forntida religion före Odins tidsperiod. Memoires de la Société des Antiquaires de France. Volym ii., p. 230.
† Ammianus Marcellinus, xxvi., 6
___________________________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 20 ISIS SLÖJA sidan 20
stöter vi, inte utan förvåning, på idéer som vi smickrar oss själva med att de haft sitt ursprung i vår egen tid.” Detta yttrande, sagt i ett sammanhang rörande de vetenskapliga avhandlingarna om Saracenerna, skulle vara ännu mer användbart på de mera hemliga Urkunderna hos de forntida. Modern medicin har, eftersom den haft stora framgångar inom anatomi, fysiologi, och patologi och till och med inom olika terapiformer, förlorat ofantligt mycket genom sin trångsynthet när det kommer till det andliga, i sin rigida materialism och i sin sekteristiska dogmatism. En strömning ignorerar i sin trångsynthet hårdnackat det som utvecklats av andra strömningar; och alla är överens om att ignorera varje storartad föreställning om människan eller naturen som utvecklats genom mesmerism, eller genom amerikanska experiment på hjärnan – varje princip som inte är samstämmig med trög materialism. Det skulle krävas ett kyrkomöte mellan de skilda strömningarnas fientligt inställda medicinare, för att ställa samman det som nu är känt inom medicinsk vetenskap och det händer alltför ofta att en mesmerist eller ett ”helande medium” kan åstadkomma ett tillfrisknande efter det att de bästa praktiserande läkarna förgäves uttömt sitt kunnande på en patient! Utforskarna av gammal medicinsk litteratur, alltifrån Hippokrates till Paracelsus och Van Helmonts tidsskeden, kommer att återfinna ett omfattande antal väl bevittnande fysiologiska och psykologiska fakta och väl vidimerade åtgärder eller botemedel när det kommer till att hela det sjuka, vilket den moderna läkarkåren högdraget vägrar använda sig av.* Även med all respekt för kirurgi, så har moderna utövare ödmjukt och offentlig erkänt den totala omöjligheten i att närma sig något som liknar den förbluffande konstfärdigheten i att lägga förband, som de forntida egyptierna uppvisade. De många hundra yard av ligatur som innesluter en mumie, från öronen ned till varje enskild tå, studerades av de verksamma chefskirurgerna i Paris, och, trots att modellerna fanns rakt framför deras ögon, var de oförmögna att åstadkomma något liknande.
I den egyptologiska Abbott-samlingen i New York, kan ett oändligt antal bevis beskådas på de forntidas varierande hantverksskicklighet; bland annat i konsten att tillverka spetsar; och eftersom det inte kan förväntas annat än att tecknen på kvinnlig fåfänga torde gå hand i hand med
____________________________________________
* I vissa stycken kan våra moderna filosofer, vilka anser att de gör nya upptäckter, jämföras med “den mycket klyftiga, lärda och artiga gentleman” vilken Hippokrates mötte på Samos en dag och åskådliggör som mycket godmodig. “Han informerade mig om”, fortsätter medicinens fader, med att berätta, “att han nyligen upptäckt en ört som aldrig tidigare varit känd i Europa eller Asien och att ingen sjukdom, vare sig malign eller kronisk, kunde motstå dess häpnadsväckande egenskaper. Under en önskan om att vara artig tillbaka, tillät jag mig övertalas att slå följe med honom till konservatoriet i vilket han hade återplanterat det underbara läkemedlet. Det jag fann var en av de vanligaste plantorna i Grekland, nämligen vitlök — den växt som framför alla andra har minst krav på sig att äga helande förtjänster.“ (Hippokrates: De optima prædicandi ratione item judicii operum magni. Bok I.)
___________________________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 21 INGET NYTT UNDER SOLEN. sidan 21
de manligas auktoritet, förekommer även prov på konstgjort hår och guldornament av skilda slag. The New York Tribune, som granskar innehållet i Papyrus Ebers säger: – ”Sannerligen existerar det inget nytt under solen. . . . Kapitel 65, 66, 79 och 89 visar att hårvårdsmedel, hårfärgningsmedel, smärtstillande medel och loppmedel var önskvärda för 3 400 år sedan.”
Hur litet antal av våra nyligen konstaterade upptäckter som i realiteten är nya och hur många som tillkommer de forntida, slås återigen fast om än delvis, ytterst sakligt och vältaligt av vår framstående filosofiska författare, professor John W. Draper. Hans Conflict between Religion and Science – en storartad bok med en mycket dålig titel – myllrar av sådana fakta. På sidan 13, återger han några av de prestationer hos de forntida filosoferna, vilka kom att väcka upp en beundran för Grekland. I Babylonien fanns en rad kaldeiska astronomiska observationer, vilka sträckte sig ettusenniohundratre år tillbaka i tiden, vilka Callisthenes skickade till Aristoteles. Den egyptiska kungliga astronomen Ptolemaios, ägde en babylonisk uppteckning innehållande planetförmörkelser som daterade sig 747 år före vår tideräkning. Som professor Draper sanningsenligt anmärker: ”För att kunna styrka en del av dessa astronomiska resultat, vilka nått fram till vår tid, var det nödvändigt att utföra grundliga och varaktiga observationer. Följaktligen hade babylonierna fastställt längden på ett tropiskt år med en felmarginal på 25 sekunder; deras beräkning av det sideriska året var nätt och jämt överskjutande med två minuter. De hade upptäckt dagjämningspunkternas precession. De kände till planetförmörkelsernas orsaker och med hjälp av deras cykler, kallade saros, kunde de förutsäga dem. Deras uppskattning av värdet på den cykeln, vilket är mer än 6 585 dagar, låg inom nitton och en halv minut från det sanna värdet.”
”Sådana fakta tillhandhåller obestridliga bevis på det tålamod och den färdighet varmed astronomin hade utvecklats i Mesopotamien, och att den, med mycket otillräckliga instrumentella hjälpmedel uppnått en icke obetydlig fulländning. Dessa gamla observatörer hade ställt samman ett register över stjärnorna, delat in zodiaken i tolv tecken; delat dagen i tolv timmar, och natten i tolv. De hade, såsom Aristoteles uttrycker det, under lång tid ägnat sig åt observationer av månens stjärn-ockultationer. De hade korrekta uppfattningar om solsystemets uppbyggnad, och kände till ordningsföljden på planeternas positioner. De konstruerade solur, klepsydror, astrolabium, gnomons.”
I resonerandet om de eviga sanningarnas värld, belägen ”inom chimärernas och de övergående vanföreställningarnas värld”, uttrycker professor Draper: ”Den världen ska inte upptäckas genom de fåfänga seder som förts vidare till oss från den tidigaste civilisationens mänskliga uppfattningar, inte heller ur mystikers drömmar vilka trodde sig vara inspirerade. Den ska
________________________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 22 ISIS SLÖJA sidan 22
upptäckas genom undersökningarna i geometri, och genom det praktiskt utforskandet av naturen.”
Exakt så. Frågan hade inte kunnat läggas fram tydligare. Denne vältalige författare delger oss en djup sanning. Han delger oss emellertid inte hela sanningen, eftersom han inte känner till den. Han har inte belyst karaktären eller omfånget i den kunskap som överförts genom Mysterierna. Inga av de senare komna folkslagen, varken före eller efter syndafloden, har varit så skickliga i geometri såsom byggmästarna av pyramiderna och de andra titaniska monumenten. Å andra sidan, ingen har någonsin kunnat mäta sig med dem när det kommer till den praktiska utforskningen av naturen.
Ett obestridligt bevis på detta är betydelsen av deras oräkneliga symboler. Varenda en av dessa symboler är en förkroppsligad idé, som förenar föreställningen om det Gudomligt Osynliga med det jordiska och synliga. Det föregående erhålls strikt utifrån det senare genom analogi enligt den hermetiska tesen –”såsom ovan, så ock nedan.” Deras symboler uppvisar ett stort kunnande inom naturvetenskaperna och en praktisk granskning av kosmiska krafter.
Rörande framtida upptäckters praktiska resultat inom ”undersökningarna i geometri”, är vi lyckligt nog, genom att åsyfta kommande studenter på verksamhetens scen, inte tvingade att nöja oss med rena gissningar. Under vår egen tid, har en amerikan, George H. Felt från New York, vilken, om han fortsätter i samma stil, chansen att bli erkänd som vår tids största geometriker. Han har uteslutande, genom de antaganden som fastställdes av de forntida egyptierna, kommit fram till resultat, vilka vi kommer att återge med hans egna ord. ”För det första”, anmärker Felt, kan ”det fundamentala diagrammet förbindas med all slags grundläggande geometrisk vetenskap, både plan och tredimensionell ; att ta fram aritmetiska system gällande proportionella förhållanden på ett geometriskt vis; att identifiera den här formen med hjälp av alla lämningar från arkitektur och skulptur, genom att fullständigt följa det fantastiska exakta tillvägagångssättet; i fastställandet att egyptierna använde det som grundval i alla sina astronomiska uträkningar, utifrån vilket deras religiösa symbolism nästan uteslutande grundades; att finna dess avtryck mitt ibland grekernas alla lämningar av konst och arkitektur; att bland de heliga judiska källorna, så starkt upptäcka dessa ledtrådar att man slutgiltigt kan bevisa att de var grundade därpå; i konstaterandet av att hela systemet hade upptäckts av egyptierna, efter tiotusentals år av efterforskningar i naturens lagar, och att det i sanning kan kallas Universums Vetenskap.” Vidare möjliggjorde det för honom ”att med precision fastställa problem inom fysiologi, vilka man hitintills gissat sig till; att först och främst utveckla en möjlig frimurarfilosofi som på ett avgörande sätt bevisade att den var den första vetenskapen och religionen, liksom den kommer att bli den sista”; och att genom okulära demonstrationer, får vi slutligen tillägga, bevisa att de egyptiska skulptörerna och arkitekterna
____________________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 23 DE FRYGISKA DAKTYLERNA. sidan 23
inte upptäckte de egenartade modeller vars symboler pryder deras tempelfasader och hallar, utifrån sina hjärnors oordnade fantasier, utan ifrån ”luftelementens dolda släkten”, och andra riken i naturen, vilka han, liksom de, hävdar gör sig synliga genom att bruka sina egna kemiska och kabbalistiska processer.
Schweigger bevisar att alla mytologiers symboler har ett vetenskapligt fundament och ett substantiellt underlag.* Det är först genom nyligen gjorda upptäckter av de fysiska elektromagnetiska krafterna i naturen som sådana experter i mesmerism som Ennemoser, Schweigger och Bart i Tyskland, Baron Du Potet och Regazzoni i Frankrike och Italien, var i stånd att spåra med nära nog oklanderlig precision den sanna relationen som varje Theosmytos hade till somliga av dessa krafter. Idæic-fingret, vilket tillmättes sådan betydelse inom helandets magiska konst, åsyftar ett järnfinger, som i tur och ordning drar till sig respektive avvisar magnetiska och naturliga krafter. På Samotrake frambringade helandet underverk genom att återställa angripna organ till dess normala tillstånd.
Bart bemödar sig mer än Schweigger om att gå på djupet i fråga om väsentligheterna i de gamla myterna och studerar ämnet både från dess andliga och fysiska aspekter. Han behandlar de frygiska daktylerna mycket utförligt, ”sjukdomarnas magiker och exorcister” och de kabiriska teurgikerna. Han säger: ”Alltmedan vi avhandlar den nära kopplingen mellan daktyler och magnetiska krafter, är vi nödvändigtvis inte begränsade till den magnetiska stenen, och våra granskningar av naturen kastar bara en snabb blick på magnetismen i dess vidare bemärkelse. Då de initierade, vilka kallade sig själva Daktyler, utförde mirakler av ett helande slag genom sina magiska färdigheter, är det således uppenbart att detta skapade förundran hos människorna. Många andra företeelser, sedvänjor, vilka forntidens prästerskap utövade enligt praxis, införlivades med detta; i brukandet av jorden och de moraliska principerna, i utvecklandet av konst och vetenskap, mysterier och hemliga invigningar. Allt detta utfördes av de kabiriska prästerna, och varför kunde de inte vara vägledda och stödda av de mystiska naturandarna?” † Schweigger är av samma uppfattning, och visar att de forntida fenomenen inom teurgi frambringades av magnetiska krafter “under ledning av andar.”
Deras uppenbara polyteism till trots, var de forntida – i alla händelser dessa som tillhörde den bildade klassen – helt och hållet monoteistiska; och detta även under långa tider före Mose dagar. I Ebers Papyrus läggs detta sakförhållande definitivt fram med följande ord, översatta från de fyra första raderna i Tavla I: ”Jag kom från Heliopolis tillsammans med de stora från
____________________________________________
* Schweigger: ”Introduction to Mythology through Natural History.”
† Ennemoser: ”History of Magic”, i, 3.
__________________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 24 ISIS SLÖJA sidan 24
Het-aat, Beskyddandets Herrar, evighetens och frälsningens mästare. Jag kom från Sais tillsammans med Modergudinnorna, vilka skänkte mig beskydd. Universums Herrar sade mig hur jag skulle befria gudarna ifrån alla mördande sjukdomar.” Högt stående människor benämndes gudar av de forntida. Förgudningen av förgängliga människor och imaginära gudar är inte ett tydligare bevis emot deras monoteism än vad monumentbyggandet bland moderna kristna, vilka reser statyer av sina hjältar, är bevis på deras polyteism. Nuvarande århundrades amerikaner skulle följaktligen betrakta det som absurt om efterkommande generationer 3000 år framåt i tiden klassificerat dem som avgudadyrkare eftersom de uppfört statyer till Washingtons ära. Den hermetiska filosofin var så inbäddad i Mysterierna att Volney försäkrade att de forntida människorna dyrkade sina frodiga materiella symboler såsom gudomliga i sig själva; fastän de enbart var ämnade att representera esoteriska principer. Även Depuis misstolkade, efter att ha ägnat problemet många års studier, den symboliska cirkeln och inordnade uteslutande deras religion under astronomin. Eberhart (Berliner Monatschrift) och många andra tyska författare både från föregående och innevarande århundraden, klassar magin högst informellt, och tror den vederbörligen hör samman med Timæus, den Platonska myten. Men hur var det – förutom för adepterna – möjligt för dessa människor eller några andra som inte var begåvade med den mer förfinade intuitionen som en Champollion, att upptäcka den esoteriska hälft av det som fanns fördolt bakom Isis slöja, utan att äga en kunskap om mysterierna?
Ingen kommer att ifrågasätta Champollions meriter som egyptolog. Han slår fast att allting visar på att de forntida egyptierna skulle ha varit ytterligt monoteistiska. Korrektheten i Hermes Trismegistos mystiska skrifter, vars uråldrighet härstammar från tidens gryning, styrks av honom in i minsta detalj. Ennemoser uttrycker även: ”Herodotos, Thales, Parmenides, Empedokles, Orpheus och Pythagoras for till Egypten och till Österlandet, för att förkovra sig inom naturfilosofi och teologi.” Där förvärvade även Mose sin visdom och Jesus tillbringade där de tidigare åren av sitt liv.
Där församlades studenterna ifrån alla länder innan Alexandria hade grundats. ”Hur kommer det sig”, fortsätter Ennemoser, ”att så litet blivit känt om dessa mysterier under så många tidsåldrar och ibland så olika tidsskeden och folk? Svaret är att det beror på den universellt strikta tystnaden hos de initierade. Ett annat skäl är förlusten och förstörelsen av den hemliga kunskap som fanns nedtecknad i alla källskrifterna från den mest avlägsna forntiden.” Numas böcker, vilka återfanns i hans grav och som Livy redogör för, innehåller avhandlingar i naturfilosofi; men något offentliggörande tilläts inte så att inte de mest hemliga mysterierna i statsreligionen skulle avslöjas.
_________________________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 25 OÖVERSKÅDLIGT URÅLDRIG MAGI. sidan 25
Senaten och folktribunen bestämde att böckerna skulle brännas, vilket skedde offentligt.*
Magin ansågs vara en gudomlig vetenskap vilket ledde till en delaktighet i Gudomlighetens attribut. ”Den avslöjar naturens verksamheter” säger Philo Judaeus ”och leder till kontemplerandet över himmelska krafter.”† Under senare perioder blev den föremål för allmän förskräckelse då ett missbrukande och en degenerering resulterat i trolldom. Vi tvingas därför behandla ämnet som det uppträdde under gångna tider, under de tidsåldrar då varje sann religion byggde på kunskap om naturens ockulta krafter. Det var inte, som man i allmänhet tror, prästkastet i det forntida Persien som grundlade magin, utan de som hämtar sitt namn därur, magerna. Mobederna, parsernas präster – de forntida geberna – kallas ännu idag i en pahlavisk ‡ dialekt för magoï. Magi framträdde i världen tillsammans med mänsklighetens tidigaste släkten. Cassian nämner en avhandling, välkänd under de tredje och fjärde århundradena, som tillskrevs Ham, Noaks son, vilken i sin tur ryktades ha mottagit den från Jared, fjärde generationens ättling av Seth, Adams son. §
Moses stod i tacksamhetsskuld beträffande sin kunskap till Thermuthis – den egyptiska prinsessans moder – vilken räddat honom ur Nilens vatten. Faraos maka,‖ Batria, var själv en initierad och judarna står i tacksamhetsskuld till henne för instiftandet av sin profet; ”skolad i all visdom från egyptierna och mäktig i ord och gärningar”. Justin Martyr, som hänvisar till auktoriteten Trogus Pompeius, visar att Josef ska ha förvärvat ett stort vetande inom magins utövande tillsammans med de egyptiska översteprästerna. **
De forntida hade mer kunskap inom vissa vetenskaper än vad de lärda i modern tid hitintills upptäckt. Många är motvilliga att erkänna så pass mycket, även om fler än en vetenskapsman har bekräftat detta. ”Den grad av vetenskaplig kunskap som existerade under en tidig samhällsperiod var mera storartad än de nutida är villiga att medge”; säger doktor A. Todd Thomson, utgivare av Salvertes Occult Sciences, “men, tillägger han, ”den var begränsad till templen, noggrant undanskymd för folks ögon och enbart riktad mot prästerskapet.” På tal om kabbalan anmärker den lärde Franz von Baader, att ”inte bara vår frälsning och visdom kom från judarna, utan även vetenskapen själv. ”Men varför inte fullborda meningen och berätta för läsaren varifrån judarna fick sin visdom?
Origen, vilken tillhört platonisterna i den alexandriska skolan,
____________________________________________
* ”Hist. of Magic,” vol. i, sid. 3.
† Philo Jud.: ”De Specialibus Legibus.”
‡ Zend-Avesta, vol. ii. sid. 506.
§ Cassian: ”Conference,” i., 21.
‖ ”De Vita et Morte Mosis,” sid. 199.
¶ Acts of the Apostles, vii., 22.
** Justin, xxxvi., 2.
___________________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 26 ISIS SLÖJA sidan 26
deklarerar att Mose, förutom förbundsarkens läror, delgivit de sjuttio äldste några väldigt viktiga hemligheter ”från lagens fördolda djup”. Han befallde dem att vidarebefordra dessa bara till individer som de fann värdiga.
St. Jerome namnger Tiberias judar och Lydda som de enda lärarna i sitt slag gällande divinationens konst. Slutligen, ger Ennemoser uttryck för den bestämda åsikten att ”skrifterna av Dionysios Areopagita, uppenbarligen grundats på den judiska kabbalan.” När vi tänker på att gnostikerna eller de tidiga kristna bara var efterföljare till de gamla esséerna under ett nytt namn, är detta faktum ingenting att förundras över. Professor Molitor ger kabbalan dess rätta förtjänst. Han säger:
”Inkonsekvensens och ytlighetens tidsålder inom teologi likaväl som inom vetenskap, är förbi och eftersom den banbrytande rationalismen inte lämnat kvar någonting annat än sin egen tomhet, efter att ha förstört allting positivt, verkar tidpunkten återigen vara den rätta att styra vår uppmärksamhet mot det mystiska avslöjandet vilket är den levande källa varur vår räddning kan komma... det forntida Israels Mysterier, vilka innefattar det moderna Israels alla hemligheter, skulle i synnerhet kunna vara ämnade att... gjuta teologins stomme utifrån dess djupaste teosofiska principer, och att uppnå en stabil grund åt alla fulländade vetenskaper. Det skulle kunna öppna upp en ny väg... i den dunkla labyrint av myter, mysterier och primitiva nationers författningar... Inom dessa traditioner ryms ensamt profeternas lärosystem, vilket profeten Samuel inte grundlade, utan endast återupprättade, vars enda mål var att leda eleverna mot visdom och den högsta kunskapen och när de befunnits värdiga, introducera dem i de djupare mysterierna. Magin, som inordnades under dessa mysterier, hade en tvåfaldig natur – gudomlig magi och djävulsk magi, eller den svarta magin. Var och en av dessa är i sin tur indelade i två sorter, den aktiva och den seende; i den första, strävar människan efter att placera sig själv i harmoni [en rapport] med världen för att lära om de dolda tingen; i den senare strävar han efter att förvärva makt över andarna; i den förra, att utföra goda och välgörande handlingar; i den senare att utföra alla möjliga djävulska och onaturliga gärningar.”*
Prästerskapet inom de tre mest framstående kristna organen, det grekiska, romersk-katolska och det protestantiska, tar avstånd från varje andligt fenomen som manifesterar sig genom så kallade ”medier.” En mycket kort tidsperiod har sannerligen förflutit sedan de två sistnämnda ecklesiastiska samfunden brände, hängde och på andra vis mördade varje hjälplöst offer genom vars organism andar – och ibland besinningslösa och än så länge oförklarliga
____________________________________________
* Molitor: ”Philosophy of History and Traditions,” Howitts översättning, sid. 285.
_______________________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 27 ABSURDA ANSPRÅK FRÅN ROM. sidan 27
naturkrafter – manifesterade sig själva. Överst bland dessa tre kyrkor står den mest framstående romersk-katolska kyrkan. Hennes händer är vinröda av det oskyldiga blodet från oräkneliga offer utgjutna i den molokliknande gudomlighetens namn, på toppen av hennes trosbekännelse. Hon är redo och angelägen om att sätta igång igen. Men hon är bunden till händer och fötter av detta artonde århundradets anda av framåtskridande och religiös frihet vilka hon dagligen skymfar och smädar. Den grekisk-ryska kyrkan är den mest älskvärda och Kristus-lika, i sin primitiva, anspråkslösa, om än blinda tro. Trots det faktum att det inte funnits något praktiskt enande mellan de grekiska och de latinska kyrkorna och att de två skiljdes åt för flera århundraden sedan, verkar den romerska påven undantagslöst ignorera detta faktum. De har på det mest tänkbara och oförsynta sätt tillskansat sig rätten inte enbart över länderna inom den grekiska församlingen utan även över alla protestanter. ”Kyrkan insisterar på”, säger professor Draper ”att staten inte har några som helst rättigheter över de ting som den deklarerar ligga inom dess domäner och att protestantismen som blott och bart är ett uppror, inte har några rättigheter alls; att det till och med inom det protestantiska samfundet är den katolska biskopen som är den enda enligt lagen andliga pastorn.”* Förbisedda kungörelser, olästa påve brev, inviteringar till ekumeniska konsilier negligerade, bannlysningar förlöjligade – alla dessa ting verkar inte gjort skillnad. Deras framhärdande har endast kunnat mäta sig med deras oförskämdhet. År 1864 nåddes en kulmen av absurditet när Pius IX. offentligen bannlyste och dundrade ut sina förbannelser mot den ryske kejsaren och kallade honom en ”fördriven schismatic från den Heliga Moderkyrkans sköte.”† Varken han eller hans föregångare, eller Ryssland sedan det kristnades, för ett tusen år sedan, har någonsin givit sitt samtycke till att gå samman med det romersk katolska. Varför inte utropa ecklesiastisk jurisdiktion över Tibets buddhister, eller över skuggorna av det forntida Hyk-Sos?
Mediala fenomen har under alla tider förekommit i Ryssland lika väl som i andra länder. Denna kraft ignorerar religiösa olikheter; den skrattar åt nationaliteter; och tränger sig oönskat in i vilken individ som helst, vara sig det rör sig om ett krönt huvud eller en fattig tiggare.
Inte ens Guds nuvarande ställföreträdande, Pius IX., kunde undvika den ovälkomna gästen. Under de senaste femtio åren har det varit allmänt känt att hans Helighet varit föremål för ovanliga anfall. Inom Vatikanen kallas de Gudomliga syner; utanför, kallar medicinare dem för epileptiska anfall; och allmänna rykten tillskriver dem en fixering vid Peruggias, Castelfidardos och Mentanas vålnader!
____________________________________________
* ”Conflict between Religion and Science,” sid. 329.
† Se ”Gazette du Midi,” och ”Le Monde,” 3 Maj, 1864.
_______________________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 28 ISIS SLÖJA sidan 28
”Blått brinner ljuset; det är dödstyst midnatt,
Kallsvetten droppar på mitt kött som skälver.
I mina tankar tycktes alla deras själar komma, dem jag dräpt,
In i mitt tält. . .” *
Prins Hohemlohe, som var så omtalad för sina helande krafter under det första kvartalet av 1800-talet, var själv ett storartat medium. Dessa fenomen och krafter tillkommer visserligen inte någon särskild ålder eller något särskilt land. De gestaltar en del av de psykologiska dragen hos människan – Mikrokosmos.
Under århundraden har Klikouchy, † och Yourodevoÿ, ‡ och andra miserabla varelser hemsökts av konstiga rubbningar, vilka det ryska prästerskapet och den breda massan tillskriver en besatthet av djävulen. De skockas kring katedralernas ingångar, utan att våga gå in, så att deras självsvåldiga kontrollerande demoner inte kommer att slå dem till marken. Voroneg, Kiew, Kazan och alla städer vilka har de taumaturgiska kvarlevorna av helgonförklarade, flödar över av sådana omedvetna medier. De finns i massor, församlade i avskyvärda grupper och dessa slår dank vid utgångarna och portvalven. Vid vissa moment under den förrättande prästens förhärligande mässa, som vid uppträdandet av sakramenten, eller vid begynnelsen av bönerna eller vid körsången, börjar dessa ”Ejey Cheroúvim”, halvdårar, halvmedier, gala som tuppar, skälla, råma och gnägga och till slut, faller ned i skrämmande konvulsioner. ”De orena står inte ut med den gudfruktiga bönen”, är påvens förklaring. Rörda till medkänsla, börjar några generösa själar dela ut stärkande medel till de ”pinade” och fördelar allmosor bland dem. Då och då bjuds en präst in för att utföra exorcism, medan han antingen utför ceremonin i kärlekens och medmänsklighetens namn, eller inför det lockande prospektet av ett tjugo kopeks silvermynt, allt i enlighet med sina kristna impulser. Men dessa förtvivlade varelser – vilka är medier, för de siar och ser visioner ibland, när anfallet är äkta § – ofredas aldrig på grund av sina missöden. Varför skulle prästerskapet förfölja dem eller människor hata och brännmärka dem som förbannade häxor eller trollkarlar? Sunt förnuft och rättrådighet låter oss helt visst förstå att om någon ska komma att bestraffas så är det verkligen inte de drabbade vilka inte förmår hjälpa sig själva, utan den demon som påstås kontrollera deras handlingar. Det värsta som kan hända sjuklingen är att prästen översvämmar honom eller henne med heligt vatten och förorsakar den arma varelsen en förkylning. Detta effektiva misslyckande leder till att Klikouchas utelämnas åt Guds vilja
____________________________________________
* Shakespeare: ”Richard III.”
† Bokstavligt talat, de skrikande eller de tjutande.
‡ De halvdementa, idioterna.
§ Men så är inte alltid fallet, utan somliga av dessa tiggare skapar av detta en vedertagen och vinstingivande affärsverksamhet.
________________________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 29 DEN ANDLIGA CENTRALSOLEN. sidan 29
och ett omhändertagande under kärlek och medkänsla. En tro ledsagad av sådana principer, skrockfull och förblindad som den är, förtjänar sannerligen lite respekt och kan aldrig anses stötande, varken för människan eller för den sanna Guden. Men det gäller inte den romersk-katolska tron; och sålunda, är det dem, och sekundärt, det protestantiska prästerskapet – med undantag av vissa längre komna tänkare i dess krets – som vi har för avsikt att ifrågasätta under det här arbetet. Vi vill veta på vilka grunder de baserar sin rättighet att behandla hinduer och kinesiska spriritualister och kabbalister på det sätt de gör; fördömande dem, att vara följeslagare med de otrogna – varelser de själva skapat – som så många förbrytare dömda till helvetets outsläckliga lågor.
Låt den ringaste tanke av missaktning befinna sig långt ifrån oss – för att inte tala om hädelse – gentemot den Gudomliga Kraft som framkallade alla synliga och osynliga ting. På dess majestät och oändliga fullkomlighet vågar vi inte ens tänka. Det är nog för oss att Den existerar och att Den är allvis. Det är tillräckligt att vi tillsammans med våra medmänniskor äger en gnista av Dess essens. Den allenarådande kraft vi vördar är den gränslösa och oändliga – den stora ”CENTRALSOLEN” vars egenskaper och de synliga verkningar av den ohörbara VILJA vi är omgivna av – forntidens Gud och moderna siares Gud. Hans väsen kan studeras enbart i de världar som manas fram genom hans mäktiga DEKRET. Hans uppenbarelse stakas ut av hans eget finger i oförgängliga siffror av universell harmoni på Kosmos ansikte. Det är det enda OFELBARA evangelium vi känner till.
Apropå forntida geografer, anmärker Plutarkos i Theseus, att de ”till brädden fyller sina kartor med delar av världen de inte känner till och lägger till noter i marginalen med innebörd att det bortom dessa inte existerar något annat än sandiga öknar fyllda av vilda djur och otillgängliga träsk.” Gör inte våra teologer och vetenskapsmän detsamma? Medan de förstnämnda befolkar den osynliga världen antingen med änglar eller demoner, så försöker våra filosofer övertala sina lärjungar att där ingen materia finns där existerar ingenting.
Hur stort antal av våra oförbätterliga skeptiker, oaktat sin materialism, tillhör frimurarloger? Rosenkreutzarnas bröder, mystiska utövare från medeltiden, existerar fortfarande — men bara till namnet. Kanske ”fäller de tårar vid sin respekterade Mästare, Hiram Abiffs grav”; ”där myrtenkvisten var belägen”, men de kommer förgäves att söka dess sanna lokalitet. Anden har flytt, livlösa bokstäver återstår bara. De är såsom de engelska eller tyska körerna i den italienska operan Ernani, vilka stiger ned i Charlemagnes krypta under den fjärde akten, sjungande sina sammansvärjningar på ett för dem ytterst okänt tungomål. Så, våra moderna riddare av den Heliga Bågen må stiga ned varje kväll om de så önskar
_________________________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 30 ISIS SLÖJA sidan 30
”genom de nio valven till jordens innandömen,” – men ”de kommer aldrig att upptäcka Enoks heliga Delta.” De “Ädla Riddarna från den södra dalen” och de från den “norra dalen” bör försöka övertyga sig själva om att “upplysningen gryr i deras sinnen” och detta allteftersom de gör framsteg i frimureriet, därför att ”vidskepelsens slöja, despotism, tyranni” och så vidare, inte längre skymmer visionerna i deras sinnen. Men alla dessa är bara tomma ord så länge de negligerar moder Magi, dess källa och avvisar dess tvillingsyster, Spiritualismen. ”Österlandets Ädla Riddare”, må ni ”överge edra anvisade posteringar och sätta er på golvet i en anda av sorg, med huvudena vilande i händerna”, för ni har orsak att sörja och gråta över era öden. Alltsedan Philippe le Bel förstörde Tempelherreorden, har inte en enda dykt upp för att skingra era tvivel, oaktat påståenden om det motsatta. Sant är att ni är ”vandringsmän från Jerusalem, sökande efter den heliga platsens förlorade skatt.” Har ni återfunnit den? Ack, nej! För den heliga platsen är vanhelgad; visdomens pelare, styrkan och skönheten är förstörd. Följaktligen, ”måste ni vandra i mörker” och resa i ödmjukhet”, bland skogarna och bergen, under sökandet av det ”förlorade ordet.” Gå vidare!” – Ni kommer aldrig att finna det så länge ni begränsar era resor till sju eller till och med sju gånger sju; därför att ni ”reser i mörker” och detta mörker kan endast skingras av ljuset från sanningens flammande fackla, vilken ensamt bärs upp av de rättmätiga ättlingarna av Ormasd. Enbart de kan lära er det sanna uttalet av det namn som uppenbarades för Enok, Jakob och Moses. ”Gå vidare! Ända fram tills era R.S.W. lär sig multiplicera 333 och istället slå 666 – det Apokalyptiska Odjurets nummer – kan ni lika gärna iaktta försiktighet och agera ”sub rosa.”
I syfte att visa att de forntidas föreställningar inte helt och hållet var i avsaknad av en filosofisk bas när det kommer till att dela in den mänskliga historien i cykler, kommer vi gällande vår planets evolution att avsluta det här kapitlet genom att introducera en av forna tiders äldsta traditioner.
Mot slutet av varje ”stort år” – enligt Censorinus – kallat det största av Aristoteles och som består av sex sars,* är vår planet utsatt för en genomgripande fysisk revolution. De polära och ekvatoriella klimatzonerna byter gradvis plats; den förra förflyttar sig långsamt mot ekvatoriallinjen och den tropiska zonen, med dess sprudlande växtlighet och myllrande djurliv, ersätter de isiga polernas ogästvänliga vidder. Den
____________________________________________
* Webster tillkännager högst felaktigt att kaldéerna kallade saros för förmörkelsernas cykel, en period av 6 586 år, ”tidpunkten för mån nodernas omlopp.” Berosus, vilken själv var en kaldeisk astrolog vid Belus templet i Babylon, ger sar eller sarus-cykeln, en varaktighet av 3 600 år; en neros 600; och en sossus 60. (Se, Berosus från Abydenus, ”Of the Chaldaean Kings and the Deluge.” Se även Eusebius och Corys MS. Ex. Kod. reg. gall. gr. Nr. 2360, följ. 154.)
_______________________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 31 NEROSES, YUGAS OCH KALPAS. sidan 31
här klimatförändringen följs ovillkorligen av stora översvämningar, jordbävningar och andra kosmiska födslovåndor.* Alltmedan oceanernas bottnar förskjuts, mot slutet av varje decimillenium och kring en Neros-cykel, frambringas en semiuniversell syndaflod, i likhet med den legendariska Noaks flod. Detta år kallades av grekerna Heliakal; men ingen utanför helgedomen visste med säkerhet någonting om det, varken om dess varaktighet eller om dess säregenheter. Vintern under detta år kallades Kataklysmen eller Syndafloden – Sommaren, Ekpyrosis. De folkliga traditionerna berättade att världen, under dessa alternerade årstider, omväxlande hettades upp och översvämmades. Detta är åtminstone vad vi kan lära i skriften Astronomical Fragments av Censorinus och Seneca. Kommentatorerna var så osäkra på årets längd, att ingen, förutom Herodotos och Linus, varav den förra tillskrev det 10 800 och den senare 13 984 kom nära sanningen. † Enligt vad de babyloniska prästerna hävdar, vilket bekräftas av Eupolemus, ‡ ”möjliggjordes grundandet av staden Babylon tack vare de som räddats från översvämningens katastrof; de var jättarna och de byggde det torn som blivit uppmärksammat genom historien.” § Dessa jättar, vilka var storartade astrologer och som dessutom mottagit varje instruktion förbunden med hemliga ting av sina fäder ”Gudasönerna”, instruerade i sin tur prästerna och lämnade i templen kvar alla uppteckningar av de periodiska översvämningarna som de själva bevittnat. Det var på så vis översteprästerna kom i kontakt med kunskapen om de stora åren. När vi dessutom drar oss till minnes, att Platon i sin Timæus refererar till de gamla egyptiska prästernas tillrättavisande av Solon, rörande hans okunnighet i sakförhållandena om åtskilliga sådana översvämningar, såsom den stora Ogyges, kan vi med lätthet förvissa oss om att denna tro på Heliakos var en lära som upprätthölls världen över av initierade präster.
Perioderna Neroses, Vrihaspati, eller de perioder som kallas yugas eller kalpas, är livsproblem som är till för att lösas. Satya-yug och kronologiska buddistiska cykler skulle få en matematiker att resa sig upp i förskräckelse inför uppställningen av siffror. Maha-kalpan spänner över ett oräkneligt antal perioder som går tillbaka till tidsåldrar före
____________________________________________
* Innan vetenskapsmännen avvisar en sådan teori – traditionsenlig som den är – skulle det var på sin plats om de kunde visa varför, det vid slutet av den tertiära perioden, förändrat den norra hemisfären genom en sådan sänkning av temperaturen att den fullständigt förändrat den förtorkade zonen till ett sibiriskt klimat? Låt oss påminna oss om att det heliocentriska systemet kom till oss från övre Indien; och att fröna till alla de stora astronomiska sanningarna kom alltså med Pythagoras. Så länge vi saknar matematiskt korrekta bevis, är en hypotes lika god som en annan.
† Censorinus: ”De Natal Die.” Seneca: ”Nat. Quæst.,” iii., 29.
‡ Euseb.: ”Præp. Evan.” Of the Tower of Babel and Abraham.
§ Detta är en ren motsats till Bibelns berättelse, vilken säger oss att syndafloden hade skickats i syfte att särskilt tillintetgöra dessa jättar. De babyloniska prästerna hade inte för avsikt att komma med lögner.
________________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 32 ISIS SLÖJA sidan 32
vår syndaflod. Deras system omfattar en kalpa eller en stor period av 4 320 000 000 år, vilken de delar i fyra mindre yugas, enligt följande:
1:a -Satya yug.....................1 728 000 år.
2:a -Tretya yug....................1 296 000 ”
3:e -Dvapara yug................ 864 000 ”
4:e -Kali yug...........................432 000 ”
Totalt....................................4 320 000
vilka ger ett gudomligt år eller Maha-yug; sjuttioen Maha-yug ger 306 720 000 år, till vilka adderas en sandhi (eller tiden då dag och natt gränsar varandra, morgon och kvälls gryning), som motsvaras av en Satya-yug, 1 728 000, ger en manvantara bestående av 308 448 000 år;* fjorton manvantaror ger 4 318 272 000 år; och till detta måste adderas en sandhi för att påbörja en kalpa, 1 728 000 år, vilket ger en kalpa eller den stora perioden på 4 320 000 000 år. Eftersom vi än så länge enbart befinner oss under Kali-yugs tjugoåttonde tidsålder i den sjunde manvantaran bestående av 308 448 000 år, vi har ännu tillräckligt med tid framför oss av väntan, innan vi ens nått fram till hälften av den tid som tilldelats världen.
Dessa siffror är inte godtyckliga, utan baserade på faktiska astronomiska beräkningar, vilket åskådliggjorts av S. Davis. † Många vetenskapsmän, Higgins däribland, har trots sina efterforskningar, blivit väldigt förbryllad angående vilken av dessa, som var den hemliga cykeln. Bunsen har klarlagt att de egyptiska prästerna som förde de cykliska anteckningarna, alltid höll dem i djupsinnig hemlighet. ‡ Kanske uppstod deras svårigheter från det faktum att de forntidas beräkningar var likafullt tillämpbara på både det andliga och det fysiska framåtskridandet hos mänskligheten. Det kommer inte att vara svårt att förstå den nära överensstämmelse, mellan naturens cykler och människosläktets, som de forntida skisserade upp, ifall vi drar oss till minnes deras tro på planeternas konstanta och allsmäktiga närvarande influenser, gällande mänsklighetens öden. Higgins antog på goda grunder att det indiska systemets cykel av 432 000 år, är den hemliga cykelns sanna nyckel. Men hans misslyckande i att försöka avkoda den blev dock uppdagad; eftersom den tillhörde skapelsens mysterium, var denna cykel den mest heliga av dem alla. Den återgavs enbart i form av symboliska gestaltningar i den kaldeiska Siffertalens Bok, det original, som
____________________________________________
* Coleman, som utför denna beräkning, tillät ett allvarligt misstag undkomma korrekturläsaren; tidslängden på manvantaran anges till 368 448 000 år, vilket nätt och jämt är sextio miljoner år för mycket.
† S. Davis: Essay in the Asiatic Researches” och Higgins's Anacalypsis; se även Colemans Mythology of the Hindus. Förordet sid. xiii.
‡ Bunsen: Egypte, vol. I
________________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 33 DEN STORA NAROSPERIODEN.. sidan 33
om den ännu är tillgänglig, sannerligen inte kan återfinnas på något bibliotek, eftersom den utgjorde en av de mest forntida av Hermes böckerna,* vars antal för närvarande är okänd.
Vissa kabbalister, matematiker och arkeologer, som inte anade någonting om de hemliga uträkningarna, fick, när de utförde sina beräkningar av den hemliga Stora Neros-perioden och de hinduiska Kalporna, de 21 000 åren som tidigare nämnts, att bli 24 000 år, därför att periodens längd var ämnad som en förnyelse av vår glob, så de antog då att den senaste perioden på 6 000 år var en del av denna stora cykel. Higgins anger som skäl för detta, att det i det förgångna ansågs att dagjämningspunkterna endast inträdde i ett nytt stjärntecken med en frekvens på 2 000 år och inte 2 160; detta skulle sålunda medge en längd på det stora året med fyra gånger 6 000 eller 24 000 år. ”Följaktligen”, tillägger han, ” utökas deras oerhört långa cykler; eftersom, det skulle vara detsamma med det stora året som med det vanliga året, genom att rotera runt en mycket förlängd cirkel och sedan återkomma till den gamla punkten igen.” Han redogör därför för de 24 000 åren på följande sätt: Om den vinkel som ekliptikans plan bildar med ekvatorn gradvis och regelbundet hade minskat, vilket den fram tills helt nyligen antogs göra, skulle de två ha sammanfallit efter cirka tio tidsåldrar, det vill säga 6 000 år;
____________________________________________
* Egyptiernas fyrtiotvå Heliga Böcker, omnämnda av Clemens av Alexandria, vilka ska ha existerat under hans levnad, utgjorde bara ett brottsstycke av alla Hermes böckerna. Under bemyndigandet av den egyptiska prästen Abammon, tillskriver Iamblichus 1 200 sådana böcker åt Hermes och 36 000 åt Manetho. Men vittnesbördet från Iamblichus såsom varande neoplatonist och teurgist, avvisas naturligtvis av moderna kritiker. Manetho, vilken av Bunsen betraktas med den största aktning i egenskap av en ”helt och hållet historiskt betydande personlighet”. . . vilken ”ingen av de senare komna historieberättarna kan mäta sig med. . . .” (Se Egypt, I sid. 97), blir plötsligt en pseudo-Manetho, så snart de idéer som presenteras av honom, kolliderar med de vetenskapliga fördomarna gentemot magi och den ockulta kunskap som förs fram av de forntida prästerna. Hursomhelst, så betvivlar inte arkeologerna för ett ögonblick på Hermesböckernas nästan otroliga uråldrighet. Champollion uppvisar den högsta aktningen inför deras autenticitet och höga sanningshalt, bekräftad som den är av många av de äldsta minnesmärkena. Och Bunsen lägger fram obestridliga bevis på deras höga ålder. Utifrån hans efterforskningar till exempel, lär vi att det fanns en ätt av sextio-en kungar vilka föregick Mose dagar med en klart skönjbar civilisation på åtskilliga tusen år före den mosaiska perioden. På så sätt är vi bemyndigade i vår tro att arbetena av Hermes Trismegistus existerade många tidsåldrar före födseln av den judiska lagstiftaren. ”Skrivstift och bläckhorn återfanns vid monument från den fjärde dynastin, den äldsta dynastin i världen”, säger Bunsen. Om den framstående egyptologen avvisar den 48 863 år långa tidsperioden före Alexander, till vilken Diogenes Laertius hänför prästernas anteckningar, är han troligtvis mer besvärad över de tiotusen observationerna inom astronomi och anmärker att ”om de var faktiska observationer, måste de ha sträckt sig över 10 000 år” (sid. 14). ”Vi lär oss i alla fall, ” tillägger han, ”utifrån ett av deras egna kronologiska arbeten . . . att den mytologiska periodens genuina egyptiska traditioner, avhandlade ett oräkneligt antal år.” (Egypt, I sid. 15).
_____________________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 34 ISIS SLÖJA sidan 34
och om ytterligare tio tidsåldrar, 6 000 år till, skulle solen relativt sett ha varit belägen vid den södra hemisfären såsom den nu är belägen vid den norra; och om ytterligare tio tidsåldrar, 6 000 år, skulle de två planen sammanfalla återigen; och om ännu tio tidsåldrar, 6 000 år, skulle solen vara belägen där den är nu, efter en lapsus på cirka tjugofyra eller tjugofemtusen år sammanlagt. När solen anlände till ekvatorn, skulle de tio tidsåldrarna eller sextusen åren avslutas och världen skulle förstöras av eld; och när solen anlände till den södra punkten, skulle den förstöras av vatten. Och följaktligen, skulle den förstöras vid utgången av vart 6 000:e år, eller efter tio neroser.”*
Den här metoden att beräkna med hjälp av neroscyklerna, utan att ta hänsyn till det hemlighetsmakeri varmed de forntida filosoferna, vilka uteslutande tillhörde de prästerliga ordnarna, upprätthöll sin kunskap, förorsakade de största misstag. Det ledde till att judarna, liksom till några av de kristna platonisterna, hävdade att världen skulle förstöras vid utgången av sextusen år. Gale visar på hur fast den här trosuppfattning var rotad bland judarna. Den har även lett till att moderna vetenskapsmän fullständigt misskrediterar de forntidas hypoteser. Den har gett upphov till bildandet av olika religiösa sekter, vilka, likt adventisterna under vårt århundrade, alltid lever i förvissningen om en nära förestående undergång av världen.
Eftersom vår planet går runt solen en gång vart år och samtidigt vrider sig runt sin egen axel var tjugofjärde timma, och på så vis tillryggalägger en mindre cirkel inom en större, är verksamheten densamma i de mindre cykliska perioderna, vilka påbörjas och fullbordas inom den Stora Saros-cykeln.
Den fysiska världens kretslopp, följs, enligt den forntida läran, av ett liknande kretslopp inom intellektets värld – där världens andliga evolution, likt den fysiska, fortgår under cykler.
På så sätt ser vi under historiens gång en regelbunden växling av ebb och flod i det mänskliga framåtskridandets tidvatten. Världens stora kungadömen och imperier faller samman efter att ha uppnått en kulmen av storhet, i enlighet med samma lag genom vilken de steg upp; ända fram tills att den lägsta punkten nås, varur mänskligheten återigen reser sig och stiger uppåt, men på en kunskapsnivå som genom lagen om stigande progression under cykler, nu ligger på en något högre nivå än den punkt varifrån de tidigare sjönk ned.
Indelningen av mänsklighetens historia i en guld, silver, koppar och järnålder, är inte fiktion. Vi bevittnar samma sak inom folklitteraturen. En tidsålder med storartad inspiration och omedveten produktivitet, följs undantagslöst av en tidsålder av kritik och medvetenhet. Den förra förser stoff åt det analyserande och kritiska intellektet hos den senare.
Alla dessa storartade karaktärer som likt jättar reser sig under mänsklighetens historia, såsom Buddha-Siddharta och Jesus, i det andliga riket och
____________________________________________
* Higgens; ”Anacalypsis”
__________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 35 TYPER OCH PROTOTYPER. sidan 35
den makedoniska Alexander och Napoleon I inom den fysiska sfärens erövringar, var därför bara återspeglade föreställningar av mänskliga urtyper, vilka existerat tiotusen år tidigare under det föregående decimilleniumet och som åter blivit frambringade av de mystiska krafter som kontrollerar världens öden. Det existerar inte någon framträdande karaktär i alla de krönikor av helig eller världslig historia, vars förebild vi inte kan återfinna bland de halvt fiktiva och halvt realistiska traditionerna hos för länge sedan gångna religioner och mytologier. Liksom stjärnan glimmar och speglar ett omätligt avstånd ovanför våra huvuden på den gränslösa oändlighetens himmel, speglande sig själv i sjöns mjuka vatten, på samma vis återspeglas människorna före syndafloden i de perioder vi kan omfatta under ett historiskt återblickande.
”Såsom ovan så ock nedan. Det som var skall åter komma. Såsom i himmelen så ock på jorden.”
Världen visar alltid sina stora män otacksamhet. Florens har rest en staty till Galileos ära, men nämner knappast ens Pythagoras. Den förstnämnde hade till sitt förfogande en fullbordad vägledning bestående av Copernicus avhandlingar, vilken hade tvingats strida mot det universellt etablerade Ptolemaiska systemet. Men varken Galileo eller modern astronomi upptäckte de planetariska kropparnas positioner. För tusentals tidsåldrar sedan, lärdes detta ut av de vise från Centralasien och hämtades sedan hem av Pythagoras, inte i egenskap av en ren spekulation, utan genom en demonstrerbar vetenskap. ”Pythagoras tal, var hieroglyfiska symboler”, säger Porfyrios ”varmed han förklarade alla tings bakomliggande natur.”*
Vi får i sanning söka tingens ursprung i forntiden. Så väl Hargrave Jennings uttrycker sig när han talar om pyramiderna och hur sanna är inte hans ord när han frågar: ”Är det överhuvudtaget förståndigt att dra slutsatsen, att vid den period då kunskapen stod som högst och de mänskliga krafterna var rent häpnadsväckande, jämfört med våra nuvarande, att alla dessa okuvliga knappt sannolika fysiska verkningarna – att sådana bedrifter som egyptiernas – hängavs åt ett misstag? Att Nilens myriader av egyptier var dårar som laborerade i mörker och att all magi som utövades av deras stora människor, var bedrägerier och att vi, i avvisandet av det vi kallar vidskepelse och slöseri med kraft, är ensamma om att vara kloka? Nej, det existerar förmodligen mycket mer i dessa gamla religioner – av det moderna förnekandets djärvhet, av självförtroende i den ytliga vetenskaps-tiden och under dessa dagar utan tillit – än vad det i någon grad kan förmodas. Vi förstår inte den gamla tiden... Följaktligen ser vi hur ett klassiskt utövande och ett hedniskt lärande kan fås att harmoniera – hur till och med hedningarna och den hebreiska, den mytologiska
____________________________________________
* De Vite Pythag.
_____________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 36 ISIS SLÖJA sidan 36
och den kristna läran överensstämmer, gällande den allmänna tro som grundats på Magi. Att Magi verkligen är möjlig är denna boks bestämmelse.”*
Det är möjligt. När Rochesters första knackningar väckte upp en slumrande nyfikenhet inför den osynliga världens realitet för trettio år sedan; när de milda skurar av knackningar, bit för bit omvandlades till en störtskur som överflödade hela globen, då stred spiritualisterna bara emot två styrkor – teologi och vetenskap. Men teosoferna har utöver dessa, att möta världen i stort och först av alla, spriritualisterna.
”Det finns en personlig Gud och det finns en personlig Djävul!” dundrar den kristne predikanten. ”Förbannad vare han som vågar säga nej!” ”Det finns ingen Gud förutom den gråa materian i vår hjärna”, svarar materialisten föraktfullt. ”Och där finns ingen djävul. Låt den som säger ja vara en trefaldig idiot. ” Under tiden bryr sig varken ockultisten eller de sanna filosoferna om de två kombattanterna, utan håller ståndaktigt fast vid sina arbeten. Ingen av dem tror på den orimliga, lidelsefulla och nyckfulla ytlighetens Gud, men de tror alla på gott och ont. Vårt mänskliga förstånd, vårt begränsade förnufts utflöde, är med säkerhet inkapabelt att förstå en gudomlig intelligens, ett oändligt och evigt Väsen; och enligt strikt logik, kan det som övergår vårt förstånd och som därmed helt och hållet inför våra sinnen skulle förbli obegripligt, inte existera för oss; alltså, existerar det inte. Så här långt håller vetenskapen med och säger: ”Det finns ingen Gud.” Men å andra sidan, gör vårt Jag, vilket lever och tänker och känner oberoende av vår förgängliga kroppshydda, mera än att bara tro. Det vet att det existerar en Gud i naturen, för den ende och oövervinneliga Hantverkaren av alla liv, lever inom oss, såsom vi lever i honom. När människan väl förverkligat den nedärva intuitiva känslan inom sig själv, är ingen dogmatisk tro eller exakt vetenskap i stånd att utrota den inom henne.
Den mänskliga naturen är likt den universella naturen i sin fasa inför ett vakuum. Den känner en intuitiv längtan efter ett Högre Väsende. Utan en Gud, skulle kosmos inför den bara vara som ett själlöst lik. Genom att människan var förbjuden att söka efter Honom där Hans avtryck allena skulle kunna återfinnas, fyllde hon ut det värkande tomrummet med en personlig Gud, vilka hennes andliga lärare byggt upp åt henne av hedniska myters söndersmulade ruiner och uråldriga filosofier från forntiden. Hur skall man annars kunna förklara det hastiga uppväxandet av nya sekter, där vissa är bortom rimlighetens alla gränser? Mänskligheten har ett nedärvt, okuvligt begär, som måste bli tillfredställt i någon av de religioner som ska komma att ersätta den dogmatiska, obevisade och obevisbara teologin under vår kristna tidsålder. Detta är längtan efter bevis på odödlighet. Såsom sir Thomas Browne har uttryckt det: . . . . ”det är den tyngsta av stenar som
____________________________________________
* The Rosicrucians, etc., av Hargrave Jennings.
_______________________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 37 MÄNNISKANS LÄNGTAN EFTER ODÖDLIGHET. sidan 37
melankolin kan kasta på en människa, att säga henne att hon befinner sig i slutet av sin existens, eller att det inte existerar något kommande framtida tillstånd, där detta liv ter sig utvecklande och i så fall förgäves.” Låt vilken religion som helst träda fram, som kan erbjuda dessa fakta i form av vetenskapliga realiteter och det etablerade systemet kommer att sporras mot alternativet att befästa sina dogmer med sådana fakta, eller förlora i aktning och tillgivenhet hos kristenheten. Många gudomliga kristna har tvingats medge att det inte finns någon autentisk källa varur människan skulle ha kunnat härleda en försäkran om ett liv efter detta. Hur var det då möjligt att en sådan tro kunde hålla i sig under ändlösa tidsåldrar, om det inte vore för att mänskligheten ibland alla nationer, vare sig de var civiliserade eller ociviliserade, hade medgetts övertygande bevisning? Är inte den blotta närvaron av en dylik tro ett bevis på att både tänkande filosofer och oförnuftiga barbarer varit tvingade att erkänna sinnenas vittnesbörd? Om det i enskilda fall, funnits fysiska orsaker som resulterat i spöklika illusioner, har det å andra sidan, i tusentals fall, förekommit andar från de döda som fört samtal med åtskilliga individer på en och samma gång och alla dessa kan inte ha varit sinnessjuka, eftersom de sett och hört dem gemensamt?
De största tänkarna från Grekland och Rom ansåg sådana företeelser vara demonstrerbara fakta. De skilde andesynerna åt genom olika namn; manes, anima och umbra; där manes efter individen avlidit steg ned till Underjorden; animan, eller den rena anden, uppsteg till himlen; och den rastlösa umbran (jordbunden ande), kretsade kring sin grav, därför att materians attraktionskraft och begäret till den jordiska kroppen ännu fanns kvar i den och hindrade dess uppstigning mot högre regioner.
”Terra legit carnem tumlum circumvolet umbra,
Orcus habet manes, spiritus astra petit,”
uttrycker Ovidius, när han talar om själarnas trefaldiga konstitution.
Men alla sådana definitioner måste underkastas filosofins noggranna analys. Alltför många av våra tänkare tar inte i hänsyn, till att de enorma förändringar i språket, den allegoriska termologin och den uppenbara hemlighetsfullheten hos de gamla Mystiska författarna, som i allmänhet var edsvurna att aldrig yppa helgedomarnas strikta hemligheter, kunde tyvärr tråkigt nog missleda översättarna och kommentatorerna. De medeltida alkemisternas fraser, läste de bokstavligt; och till och med de beslöjade symbolerna hos Platon, missförstås i allmänhet av de skolade under våra dagar. En dag kommer de kanske att bättre kunna lära sig att veta och på så vis bli medvetna om att den extrema determinismen tillämpades under forntiden likaväl som under modern filosofi; att de fundamentala sanningarna om allt vi får lov att känna till på vår jord, alltsedan människornas första tidsåldrar, var i säkert förvar hos helgdomarnas adepter;
___________________________________________________________________________________________________________
Original edition, The Veil of Isis, page 38 ISIS SLÖJA sidan 38
att skillnaden mellan trosläror och religiöst praktiserande bara gällde det yttre; och att dessa väktare av den ursprungliga uppenbarelsen, hade löst varje problem som befinner sig inom räckhåll för det mänskliga intellektet, var sammanbundna genom ett universellt frimureri inom vetenskap och filosofi, vilket bildade en obruten kedja över hela vår glob. Det är upp till filologin och psykologin att finna slutet på den länken. När detta väl klarats av, kommer försäkringen om, att man genom att lossa på en enda ögla i de gamla religiösa systemen, kan reda ut hela den mystiska kedjan.
Negligerandet och undanhållandet av dessa bevis, har drivit sådana framstående sinnen som Hare och Wallace och andra lysande begåvningar, in i den moderna spiritualismens fålla. På samma gång har det forcerat andra som alltsedan födseln varit berövade sin andliga intuition, i en riktning mot en krass materialism, vilken uppträder under olika namn.
Men vi finner ingen nytta med att föra ämnet vidare. För även om det enligt den allmänna opinionen hos våra samtida, endast funnits en dag av lärande, under vars gryning de äldre filosoferna befann sig och vars klara middags timme helt och hållet tillhör oss; och även om vittnesmålen om landvinningarna hos de forntida och medeltida tänkarna visat sig vara värdelösa för moderna forskare, som om världen daterade sig från år 1 e. Kr, och som om all kunskap bara helt nyligen växt fram, kommer vi inte att förlora hoppet eller modet. Ögonblicket är mera lägligt än någonsin, när det kommer till ett tillbakablickande mot gamla filosofier. Den tidpunkt närmar sig mer och mer då arkeologer, filologer, astronomer, kemister och fysiker kommer att tvingas uppmärksamma dem. Den fysiska forskningen har redan nått sin gräns; den dogmatiska teologin ser sina inspirationskällor torka. Om vi inte misstolkar tecknen, närmar sig den dag då världen kommer att få bevis för att de forntida religionerna var de enda som var i harmoni med naturen och att den forntida vetenskapen omfattade allt som är möjligt att veta. Sedan länge dolda hemligheter, kommer att uppenbaras och återstår ännu att gräva fram och uttolkas. Böcker för länge sedan bortglömda och sedan länge förlorade konstverk kommer att föras ut i ljuset igen. Papyrus och pergament av ovärderlig vikt kommer att dyka upp i händerna på människor som låtsas ha rullat upp dem ur mumier, eller ha snubblat på dem i begravda kryptor. Minnestavlor och pelare, vars skulpterade uppenbarelser kommer att få teologerna att vackla och förbrylla forskare. Vem känner till de framtida möjligheterna? En era av uppvaknande och återuppbyggande kommer snart att inledas – nej, den har redan inletts. Cykeln har nästan fullbordat sitt kretslopp; en ny står under uppsegling och historiens framtida sidor kan komma att innehålla fulltaliga bevis för och överbringa kompletta vittnesbörd”Ifall forntiden alls kan betros,
Har nedstigande andar konverserat med människan,
Och berättade för honom den okända världens hemligheter.”
_____________________________________________________
länk till Huvudindex
Isis Unveiled volym 1
____________________________________________________| till Helena Blavatsky Online | till ULTs hemsida |
Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö
Uppdaterad 2014-03-23