4BB

Den Avslöjade Isis
Online –

FÖRE AVSLÖJANDET
[ Inledande kapitel på sidorna xxiii-xlv]

Andra avsnittet

© 2013 Online Teosofiska Kompaniet Malmö 

Ordlista med begrepp använda i den här boken… xxiii


_________________________________________________________________________________________________________
Original edition, Before the Veil, page xxiii                                                                                           FÖRE AVSLÖJANDET   sidan 23
 

FÖRE AVSLÖJANDET.

 
ÆTHROBACY, är den grekiska benämningen på att gå eller att lyftas upp i luften; så kallad levitation bland moderna spiritualister. Det kan antingen ske medvetet eller omedvetet; i det första fallet, är det magiskt; i det andra; antingen sjukligt eller genom en kraft, vilken kräver några klargörande ord.

En symbolisk förklaring av æthrobacy ges i ett gammalt syrianskt manuskript som översattes på fjortonhundratalet av en viss Malchus, en alkemist. Vid ett sammanhang där även Simon Magus finns med, står det på följande sätt i ett stycke:

”Simon som lade sitt ansikte mot jorden, viskade i hennes öra, ’Oh moder Jord, giv mig, jag ber dig, litet av din andedräkt; så kommer jag att ge dig min; släpp mig fri, Oh moder, så att jag må bära med mig dina ord till stjärnorna, och jag kommer troget återvända till dig efter ett tag.’ Och jorden som växte i styrka, sände utan att komma till skada ut sin ande för att andas av sin andedräkt på Simon, medan han andades på henne; och stjärnorna fröjdade sig över att få besök av den Allsmäktige.”

Utgångspunkten här är den erkända elektrokemiska principen som visar att kroppar som har likvärdiga elektroniska laddningar stöter bort varandra, medan de som har olikartade laddningar, attraherar varandra inbördes. Professor Crooke säger ”att den mest grundläggande kunskapen i kemi visar, att medan radikaler med ett motsatt slag kombinerar sig som mest energiskt, utövar två metaller eller två närbesläktade metalloider lite magnetisk dragningskraft på varandra.”

Jorden är en magnetisk kropp; den är faktiskt, vilket en del vetenskapsmän redan upptäckt, en ofantlig magnet, vilket Paracelsus bekräftade för ungefär 300 år sedan. Den är laddad med en slags elektricitet – låt oss kalla den positiv – som den oavbrutet spontant utvecklar i sitt inre eller rörelsecentrum. Mänskliga kroppar, är i likhet med alla andra former av materia, laddade med den motsatta formen av elektricitet – den negativa. Det vill säga, de organiska eller oorganiska kropparna kommer om de lämnas åt sig själva konstant och ofrivilligt ladda sig själva med den form av elektricitet som är motsatt jordens egen. Och vad är då vikt? Helt enkelt jordens dragningskraft. ”Utan jordens dragningskraft skulle du vara viktlös”, säger professor Stewart;*  ”och om vi hade ett jordklot som var dubbelt så tungt som detta, så skulle vi fördubbla dragningskraften.” Hur kan vi då göra oss av med denna attraktion? Enligt den elektriska lag som angavs ovan, finns en attraktionskraft mellan vår planet och organismerna som lever på den, och som håller dem kvar vid jordens yta. Men gravitationslagen har vid flera tillfällen neutraliserats, genom att människor och icke levande ting leviterat; hur ska vi nu

___________________________

* ”The Sun and the Earth.”
____________________________________________________________________________________________________
Original edition, Before the Veil, page xxiv                                                                                FÖRE AVSLÖJANDET   sidan 24

reda ut detta? Förhållandena i vårt fysiska system, är till övervägande del beroende av vår vilja, säger de teurgiska filosoferna. Om de är välordnade, kan de frambringa ”mirakel”; bland annat en förändring av den elektriska polariteten där den negativa blir positiv; vilket innebär att människans förhållande till jordmagneten då blir repellerande, och ”tyngdkraften” upphör för hans del att existera. Det skulle då vara den naturligaste saken i världen att fara upp i luften ända fram tills att den repellerande kraften är förbrukad, såsom det tidigare hade varit för honom om han stannat kvar på marken. Höjden på den här levitationen skulle vara beroende av hans förmåga, att i större eller mindre grad ladda sin kropp med positiv elektricitet. När kontrollen över de fysiska krafterna väl har upptäckts, skulle en förändring av viktlösheten eller tyngdkraften vara lika enkel som att andas.

I studiet av nervöst betingade sjukdomar har det slagits fast att vid vanlig somnambulism, lika väl som vid suggererad somnambulism, verkar kroppens tyngd ha minskat. Perty nämner en somnambulist, Koehler, som inte kunde sjunka när han befann sig i vattnet, utan flöt. Siaren av Prevorst flöt upp till ytan i badet och kunde inte hållas fast. Han talar om Anna Fleisher, som led av epileptiska anfall, och överintendenten såg henne ofta stiga upp i luften; och vid ett annat tillfälle, i närvaro av två tillförlitliga vittnen (två dekaner) och några till, steg hon två och en halv yard i horisontal riktning uppåt från sin säng. Ett liknande fall beträffande Margaret Rule återges av Upham i hans History of Salem Witchcraft. ”Hos subjekt i extas”, tillägger Professor Perty, ” förekommer stigningar i luften mera frekvent än hos somnambulister. Vi är så vana vid att betrakta tyngdkraften som något absolut och oföränderligt, att tanken på ett fullständigt eller partiellt stigande, i motsats till det andra, verkar oacceptabelt; det existerar inte desto mindre fenomen där man genom materiella krafter kan övervinna gravitationen. Bland ett flertal sjukdomar – såsom till exempel vid nervfeber – verkar kroppens vikt öka, men under alla extatiska förhållanden att minska. Och det kan, dessutom, finnas ytterligare krafter än materiella som motverkar den här kraften.”

I en tidning från Madrid, El Criterio Espiritista av senare datum, rapporteras om ett fall, med en ung bondflicka nära Santiago, vilket i dessa sammanhang äger en karakteristisk betydelse. ”Två magnetiserade järnstavar som hölls över henne horisontellt, på en halv meters avstånd, var tillräckligt för att få kroppen att sväva upp i luften.”
 
Om våra medicinare skulle utföra experiment på sådana här leviterade subjekt, skulle det visa sig att de är starkt laddade med en liknande typ av elektricitet som den som finns på platsen, vilket, enligt gravitationslagen, borde attrahera dem, eller snarare förhindra deras levitation. Och, om vissa nervöst betingade sjukdomar, och likaså andlig extas,

______________________________________________________________________________________________________
Original edition, Before the Veil, page xxv                                                                                     FÖRE AVSLÖJANDET   sidan 25

omedvetet frambringar samma effekter på subjektet, är det ett bevis på att om den här naturkraften undersöktes ordentligt, skulle den kunna styras med viljan.

ALKEMISTER – Från Al och Chemi, eld, eller guden och patriarken, Kham, även Egyptens namn. Medeltidens rosenkreutzare, sådana som Robertus de Fluctibus, (Robert Fludd), Paracelsus, Thomas Vaughan (Eugenius Philalethes), Van Helmont, och andra, var alla alkemister, som sökte efter den fördolda anden i varje oorganiskt material. En del människor – för att inte säga, det stora flertalet – har anklagat alkemisterna för charlataneri och falska påståenden. Säkerligen kan knappast personer som Roger Bacon, Agrippa, Henry Kunrath och den arabiske Geber (den första i Europa att introducera vissa av kemins hemligheter), behandlas som skojare – åtminstone inte som dårar. De forskare som reformerar den medicinska vetenskapen och baserar det på teorin om atomer, såsom Demokritus, upprepat av John Dalton, lämpligt glömmer bort att Demokritus, från Abdera, var en alkemist, och det förnuft som var kapabelt att i en bestämd riktning tränga så djupt in i naturens hemliga operationer måste haft goda skäl i att studera och bli en hermetisk filosof. Olaus Borrichias säger, att alkemins vagga ska sökas i de mest avlägsna tidsepoker.
 
ASTRALLJUSET – Detsamma som Paracelsus sideriska ljus och andra hermetiska filosofers. Fysiskt sett, är det etern i den moderna vetenskapen. Metafysiskt, och i dess andliga, eller ockulta hänseende, är etern så mycket mer än den ofta anses vara. I ockult celsiusfysik, och i alkemi, har det inom sina gränslösa strömningar lyckats omfatta inte bara Tyndalls ”löfte och förmåga avseende livets alla egenskaper”, utan också i förverkligandet av den potential som finns i andens alla egenskaper. Alkemister och hermetister tror att deras astrala eller sideriska eter, förutom de förut nämnda egenskaperna hos svavel, och vitt och rött magnesium, eller magnes, är anima mundi, naturens och hela kosmos verkstad, andligt, likväl som fysiskt. Detta ”grand magisterium” hävdar sig själv i magnetismens fenomen, i ”leviterandet” av mänskliga och overksamma objekt; och kan kallas etern utifrån dess andliga perspektiv.

Beteckningen astral är antik, och användes av somliga neo-platonister. Porfyrios beskriver den himmelska kroppen, vilken alltid är förbunden med själen, som ”odödlig, lysande, och stjärnlik.” Ursprunget till det här ordet kan kanske sökas, i det skytiska aist aer – vilket betyder stjärna, eller det Assyriska Istar, vilket enligt Burnouf har samma betydelse. Eftersom rosenkreutzarna ansåg det verkliga vara en direkt motsats till det synliga, och lärde ut att det som verkar vara ljust i materien, är mörker för anden, sökte de efter det senare i den astrala oceanens osynliga eld, vilken omsluter världen; och påstår sig ha spårat den lika osynliga gudomliga anden som överskuggar varje människa och vilseledande kallas själ, till den Osynliga och Okända Gudens självaste tron.

_____________________________________________________________________________________________________
Original edition, Before the Veil, page xxvi                                                                                 FÖRE AVSLÖJANDET   sidan 26

Eftersom den stora orsaken alltid måste förbli osynlig och ovägbar, kunde de endast bevisa sina övertygelser genom att peka på dess verkningar i den här materiella världen, och genom att mana fram dem ur det okända, ned till det vetbara universum effekter. Att detta astralljus genomsyrar hela kosmos, och även håller sig dolt under ett latent tillstånd i den yttersta lilla klipp-partikel. De visar genom fenomenet att en gnista från flintsten samt från varje annan sten – vars ande när det med tvingande kraft rubbas – synliggör en tändande gnista som omedelbart försvinner in i den osynliga världen.

Paracelsus gav det namnet sideriskt ljus, en term han tog från latinet. Han ansåg den stjärnbeströdda hopen (vår jord inberäknad) vara förtätade delar av astralljuset, vilka ”föll ner bland släktleden och materien, ”men vars magnetiska och andliga utflöden konstant höll en inbördes och aldrig upphörande kommunikation mellan sig själva och den ursprungliga källan till allt – astralljuset. ”Stjärnorna attraherar från oss till sig själva, och vi åter från dem till oss”, säger han. Kroppen är trä och livet eld, som likt ljuset kommer från stjärnorna och himlen. ”Magi är filosofins alkemi”, säger han igen.* Allting som tillhör den andliga världen måste komma till oss genom stjärnorna, och om vi står på vänskaplig fot med dem, kan vi uppnå de allra största magiska verkningar.

”På samma sätt som eld strömmar genom en järnstav så strömmar stjärnorna genom människan med alla sina egenskaper och går ned i henne på samma sätt som regnet går ner i jorden, vilket frambringar frukter ur samma regn. Lägg nu märke till att stjärnorna omger hela jorden, såsom ett skal omger ägget; genom skalet strömmar luften, och tränger sig in till världens center.” Den mänskliga kroppen, lika väl som jordklotet, planeterna och stjärnorna, lyder under en dubbel lag; den attraherar och repellerar, för den är genomdränkt av en dubbel magnetism genom inflödet av astralljuset. Allting i naturen är tvåfaldigt; magnetismen är positiv och negativ, aktiv och passiv, manlig och kvinnlig. På natten vilar mänskligheten från dagens aktiviteter, och återställer jämvikten i mänskliga lika väl som i kosmiska kvalitéer. När mesmeristen lärt sig den stora hemligheten i att polarisera agerandet och förse sitt flöde med en bisexuell kraft kommer han att ha blivit den störste levande magikern. På så sätt är astralljuset androgynt, därför att jämvikt blir följden när två motsatta krafter reagerar på varandra i evighet. Resultatet av detta innebär LIV. När de två krafterna utvidgas och under så lång tid förblir inaktiva, att de liknar varandra och kommer till fullkomlig vila, blir förhållandet DÖD. En människa kan antingen blåsa ett varmt eller ett kallt andetag; och kan dra in antingen kall eller varm luft. Vartenda barn vet hur man reglerar
____________________

* ”De Ente Spirituali”, lib. iv.; ”de Ente Astrorum,” bok i.; och opera omnia, vol. i., sid. 634 och 699. 

______________________________________________________________________________________________________
Original edition, Before the Veil, page xxvii                                                                                 FÖRE AVSLÖJANDET  sidan 27

sin andningstemperatur; men hur man skyddar sig själv från antingen varm eller kall luft, har ännu ingen fysiker med övertygelse, förvärvat kunskaper om. Astralljuset, den styrande faktorn i magi, kan ensamt avslöja naturens alla hemligheter för oss. Astralljuset är identiskt med det hinduiska akâsha, ett ord vi nu kommer att förklara.

AKÂSHA. – bokstavligt talat betyder ordet himmel på sanskrit, men i mystiskt hänseende kännetecknar det den osynliga himlen; eller, som Brahmanerna kallar det under Soma-offrandet (Gyotishtoma Agnishtoma), guden Akâsha, eller guden Himmel. Sättet att utrycka sig i Veda-böckerna visar att hinduerna för femtio århundraden sedan tillskrev det samma egenskaper som de tibetanska lamorna gör idag; att de ansåg det vara livets källa, livets energireservoar, och drivkraften till varje förändring i materien. I sitt latenta tillstånd motsvarar det exakt vår idé om den universella etern; i sitt aktiva tillstånd blev det Akâsa, den allestädes närvarande och allsmäktige guden. I de brahmanska offermysterierna spelar det rollen av Sadasya, eller superintendenten över de magiska effekterna under det religiösa utförandet, och det hade sin egen utnämnda Hotar (eller präst), som antog sitt namn därefter. I Indien, liksom i andra länder under uråldriga tider, representerar prästerna på jorden olika gudar; där var och en antar det namn under vars gudom de agerar.

Akâsan är den nödvändiga representanten i varje Kritya (magiska utförande) antingen religiöst eller världsligt. Det brahmanska uttrycket att ”väcka liv i Brahman” – Brahma jinvati – betyder att väcka den kraft som ligger latent i djupet av varje sådan magisk operation, för de vediska offerritualerna är endast ceremoniellt magiska. Den här kraften är Akâsan eller den ockulta elektriciteten; alkemins alkahest i ett avseende, eller det universella lösningsmedlet, samma anima mundi som astralljuset. Under offrandets ögonblick blir det senare genomsyrat av den brahmanska andan, och blir tillsvidare Brahman själv. Detta är det uppenbara ursprunget till den kristna dogmen om transformation. När det kommer till de mer allmänna effekterna av Akâsa, ger för första gången författaren till ett av det mest moderna arbetena om ockult filosofi, Art-Magic, världen, en högst intelligent och intressant förklaring till Akâsa i samband med fenomen som hör samman med fakirer och lamor.

ANTROPOLOGI. – Vetenskapen om människan; som bland annat omfattar:

Fysiologi, eller den gren inom naturvetenskapen som uppenbarar organens mysterier och dess funktioner hos människor, djur, och växter; och även, och i synnerhet,

Psykologi, eller den stora och i våra dagar, så negligerade vetenskapen om

____________________________________________________________________________________________________
Original edition, Before the Veil, page xxviii                                                                             FÖRE AVSLÖJANDET   sidan 28

själen, både som en enhet skild från anden och i dess relation till anden och kroppen. I modern vetenskap förhåller sig psykologi enbart eller huvudsakligen till förhållandena i nervsystemet, och ignorerar nästan helt och hållet naturen och beskaffenheten i det fysiska. Medicinare benämner vetenskapen om sinnesstörningar för psykologi, och namnger den galna professuren i kretsen bland medicinska kollegor utifrån den föreställningen. [Publicerat 1877. Det har sedan dess skett mycket inom psykologin. Öv.anm. 2012]

KALDÉER, eller Kasdim. – Först en stam, sedan ett kastväsende bestående av lärda kabbalister. Dessa var de lärda, magikerna i Babylonien, astrologer och stjärntydare. Den beryktade Hillel, förelöparen till Jesus i filosofi och i etik var en kaldé. Franck visar på den stora likhet som finns i hans Kabbala och ” i den hemliga lära” som finns i Avesta och med den religiösa metafysiken hos Kaldéerna.

DAKTYLER (daktylos, ett finger). – Ett namn som gavs till prästerna som hänger samman med dyrkandet av Kybelé (Cybelé). Vissa arkeologer härleder namnet från davktulo”, finger, därför att de var tio, samma antal som handens fingrar. Men vi tror inte att den senare hypotesen är den korrekta.

DÆMONER. Ett namn givet av antikens människor särskilt av den Alexandriska skolans filosofer, åt alla slags andar, antingen goda, eller dåliga mänskliga eller på annat sätt. Benämningen är ofta synonym med gudar eller änglar. Men några filosofer försökte, med goda skäl, att göra en rättvis åtskillnad mellan de många kategorierna.

DEMIURGER, eller Demiurg.– Uppfinnare; den Himmelska Kraften som byggde universum. Frimurare härleder frasen ”den Himmelska Arkitekten” från detta ord. Chefsdomarna i vissa grekiska städer bar den titeln.

DERVISCHER, eller de ”virvlande tjusarna” som de kallas. Bortsett från livets allvar, bön och kontemplation, uppvisar den hängivne mohammedanen bara lite likhet med den hinduiska fakiren. Den senare kan bli en sannyasi, eller ett helgon och helig tiggare; den förre kommer aldrig att nå bortom den andra klassen av ockulta manifestationer. Dervischen kan också vara en kraftfull mesmerist, men han kommer aldrig frivilligt att underkasta sig den avskyvärda och nästan otroliga självbestraffning som fakiren tänkt ut åt sig själv med en allt större och större iver, ända fram tills att naturen underkastar sig och han dör under en utdragen och plågsam tortyr. De mest förskräckliga operationer, sådana som att flå lemmarna levande; skära av tår, fötter, och ben; slita ut ögonen; och se till så att man blir levande begravd upp till huvudet i jorden, och förbli flera månader i den positionen, verkar vara en barnlek för dem. En av de mest vanliga formerna av tortyr är den som heter Tsiddy-Parvady.* Den består i att hänga upp fakiren i en av de
____________________

* Eller mer allmänt kallad chãrkh pujã.

____________________________________________________________________________________________________________
Original edition, Before the Veil, page xxix                                                                                              FÖRE AVSLÖJANDET   sidan 29

rörliga armarna på en slags galge vilken brukar kunna skådas i närheten av många tempel. I slutet på var och en av dessa armar är en remskiva fastsatt genom vilket det passerar ett rep som slutar i en järnkrok. Den här kroken skjuts in i fakirens bara rygg, som medan han översvämmar marken med blod hissas upp i luften och viras runt galgen. Från den allra första stund av den här grymma operationen tills han antingen är avkrokad eller ryggens hull slits bort under kroppens vikt och fakiren slungas ned över folkmängdens huvuden, kommer inte en muskel att röra sig i hans ansikte. Han förblir lugn och allvarlig och så samlad som om han tar ett uppfriskande bad. Fakiren kommer att skratta och håna varje tänkbar tortyr, övertygad om att ju mer hans yttre kropp kränks, desto ljusare och heligare blir hans inre, andliga kropp. Men Dervischerna kommer aldrig någonsin att underkasta sig sådana operationer, varken i Indien, eller i andra mohammedanska [islamska] länder.

DRUIDER. – Ett prästerligt kastväsende som florerade i Brittanien och Gaul.

ELEMENTALA ANDAR. – De varelser som utvecklades i de fyra rikena jord, luft, eld, och vatten, och som av kabbalisterna kallas gnomer, sylfider, salamandrar och undiner. De kan benämnas naturens krafter, och kommer antingen att sätta igång verkningar som slaviska tjänare av den allmänna lagen, eller så kan de anlitas av de okroppsliga andarna – antingen rena eller orena – och av levande adepter i magi och trolldom, för att frambringa önskade fenomenella resultat. Sådana varelser blir aldrig människor.*

Under den allmänna beteckningen av sagoväsen, och feer, visar sig dessa elementala andar i myten, fabeln, traditionen, eller i alla nationers poesi, forntida såväl modern. Deras namn är oräkneliga – peris, devs, djinner, sylvaner, satyrer, fauner, alfer, dvärgar, jättar, nornor, tomtenissar, gnomer, tomtar, näcken, strömkarlar, undiner, nixies, salamandrar, goblins, ponkes, banshees, bäckahästar, pixies, moss-folk, goda människor, goda grannar, vildkvinnor, fridens människor, vita fruar – och många fler. De har beskådats, fruktats, välsignats, förbannats, och åkallats i varje del av världen och under varje tidsålder. Ska vi då dra slutsatsen att alla som har mött dem har hallucinerat?
____________________

* Personer som tror på den klärvoajanta förmågan, men är benägna att misskreditera existensen av andra typer av andar i naturen än de okroppsliga mänskliga andarna, borde intressera sig för en berättelse beträffande specifika klärvoajanta observationer som beskrevs i London Spiritualist den 29 juni 1877. Ett åskväder närmade sig, sierskan såg ”en stor ande dyka upp bakom ett mörkt moln och passera med ljusets hastighet över himlen, några minuter efteråt såg de en diagonal linje i molnen bestående av mörka andar.” Dessa är ”Vedaböckernas” Maruter (se Max Müllers ”Rig-Veda Sanhita”).
 
Den välkända och respekterade föredragshållaren, författaren och klärvoajanten  Emma Hardinge Britten, har publicerat berättelser om hennes ofta förekommande erfarenheter av dessa elementala andar.

__________________________________________________________________________________________________________
Original edition, Before the Veil, page xxx                                                                                             FÖRE AVSLÖJANDET   sidan 30

Dessa elementaler är de huvudsakliga verkande krafterna vid seanser och består av okroppsliga men aldrig synliga andar, och alstrarna av alla fenomen förutom de subjektiva.

ELEMENTARANDAR. – Rätteligen, själar utan kroppar som är moraliskt fördärvade; dessa själar har vid någon tidpunkt före döden avskilt sig själva från sitt gudomliga väsen, och på det viset förlorat sin chans till odödlighet. Eliphas Levi och några andra kabbalister gör en liten åtskillnad mellan elementarandar som har varit människor, och de varelser som tar sin boning i elementen och som är de blinda krafterna i naturen. När rent materialistiska individer en gång skiljts från sina kroppar, är dessa själar (även kallad ”astralkroppar”) oemotståndligt dragna till jorden, där de lever ett temporärt och begränsat liv mitt ibland de element som är samstämda med deras grova naturer. Från det att de aldrig, under sina naturliga liv, odlat sin andlighet, utan underkastat sig det materiella och simpla, är de nu olämpliga för den upphöjda levnadsbanan – i den rena, okroppsliga existensen – för vilket jordens atmosfär är kvävande och illaluktande, vars attraktioner är långt ifrån den. Efter en mer eller mindre förlängd tidsperiod kommer dessa materiella själar börja sönderdelas och slutligen likt en pelare av dimma, lösas upp, atom för atom, i de omgivande elementen.

ESSEÉRNA – från Asa, en helare. En sekt judar som av Plino sägs ha levt nära Döda Havet ”per millia saeculorum” – under tusentals tidsåldrar. Somliga har ansett dem vara extrema fariséer; andra viket kan vara den riktiga teorin – ättlingarna till bibelns Benim-nabim och tror dem vara ”keniter” och ”nazariter.” De hade många buddistiska idéer och sedvänjor; och det är anmärkningsvärt att den Stora Moderns präster vid Ephesus, Diana-Bhavani med många bröst, kallades även så. Eusebius, och även De Quincey efter honom, förklarade att de var de samma som de tidiga kristna, vilket är mer än troligt. Titeln ”broder”, som användes i den tidiga kyrkan, var esséeiskt: de var ett broderskap, eller ett koinobion eller ett samfund av tidiga omvända. Det är anmärkningsvärt att enbart sadducéerna, eller zadokiterna, prästkasten och deras frihetskämpar förföljde de kristna, fariséerna var i allmänhet pedagogiska och milda och satt ofta sida vid sida med de senare. Jakob den Rättvise var en farisé ända fram till sin död; men Paul eller Aher betraktades som en schismatiker.

EVOLUTION. – Utvecklingen mot högre klasser av djur från de lägre. Moderna eller den så kallade exakta vetenskapen, håller enbart fast vid en ensidig fysisk evolution, ignorerar och undviker försiktigt den högre andliga utvecklingen, vilket skulle tvinga våra samtida att erkänna att de forntida filosoferna och psykologerna var överlägsna dem själva. De gamle vise, som uppsteg till det OVETBARA, tog som sin utgångspunkt den första osynliga manifestationen, den oundvikliga, och ur ett strikt logiskt resonerande, det absolut nödvändiga kreativa Väsendet,

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, Before the Veil, page xxxi                                                                                      FÖRE AVSLÖJANDET  sidan 31

universums Demiurg. Evolutionen startade för dem ur den rena anden, vilken sänkte sig längre och längre ned, och antog till sist en synlig och begriplig form, och blev materia. När de kommit fram till detta, spekulerade de med hjälp av den darwinistiska metoden, men på en avsevärt större och mer vittomfattande basis.
 
I Rig-Veda-Sanhita, Världens äldsta bok* (av vilken även våra mest noggranna indiologer och skolade i sanskrit tillskriver ett ålderdomligt värde på mellan två och tretusen år före Kristus), sägs det i den första boken ” Hymns to the Maruts,”

”Icke-varande och Varande finns i den högsta himlen, på Dakshas födelseplats, i famnen på Aditi” (Mandala, i, Sukta 166).

”Under gudarnas första tidsålder, föddes Varandet (den allomfattande Gudomligheten) ur Ickevarandet (vilket inget intellekt kan förstå); efter det föddes Rikena (de osynliga), ur dessa Uttânapada.”

Ur Uttânapad föddes jorden, Rikena (de som är synliga) föddes ur jorden. Daksha föddes ur Aditi och Aditi ur Daksha” (Ibid.).

Aditi är det Oändliga, och Daksha är daksha-pitarah, vilket bokstavligt betyder gudarnas fader, men uppfattas av Max Müller och Roth som kraftens fäder, ”bevarande, ägande, erkända, förmågor.” Därför, är det lätt att inse att ”Daksha, född ur Aditi och Aditi ur Daksha”, betyder vad de moderna uppfattar som en ”växelverkan mellan krafter”; mer av detta finner vi i det här stycket (översatt av professor Müller):

”Jag rangordnar Agni, källan till alla varelser, till styrkans fader”, (iii., 27,2), en klar och identisk idé som genomsyrade så mycket i zoroastriernas, magikernas, och de medeltida eld-filosofernas läror. Agni är en eldens gud, från den Andliga Etern, den gudomliga essensens rena substans från den Osynliga Guden, närvarande i varje atom i Hans skapelse och av rosenkreutzarna kallad ”den Himmelska Elden.” Om vi bara noggrant jämför verserna från hans Mandala, i vilken en av dem lyder: ”Himlen är vår fader, Jorden vår moder, Soma din broder, Aditi din syster” (i., 191,6), † på Hermes Smaragdtavlas inskription, kommer vi att finna samma metafysiska filosofiska underlag – de identiska lärorna!

”Eftersom alla ting som skapades genom aktiverandet ur en varelses verksamhet, frambringades alla ting genom detta enda ting genom anpassning: ’Dess fader är solen; dess moder är månen’… etc.  Åtskilj jorden från
___________________

* Översatt av Max Müller, Professor i Komparativ Filologi vid Oxford University, England.

† ”Dyarih vah pitâ, prithivi mâtâ sômah bhrâtâ âditih svasâ.”

___________________________________________________________________________________________________________
Original edition, Before the Veil, page xxxii                                                                                             FÖRE AVSLÖJANDET  sidan 32

elden, det subtila från det grova… Det jag hade att säga om solens verksamhet är nu avslutad” (Tabula Smargadina).*

Professor Max Müller ser till slut i den här Mandalan ”, någonting likt en teogoni, om än full av motsägelser.” † Alkemisterna, kabbalisterna och studenterna i mystisk filosofi kommer däri att finna ett perfekt formulerat kosmogoniskt evolutionssystem hos det folk som levde gott och väl tusentals år före vår egen era. De kommer där vidare att finna, en perfekt särpräglad tanke och även en lära den hermetiska filosofin, och även den av Pythagoras och Platon.

Inom evolutionen, så som den nu börjar förstås, förmodas det i all materia finnas en impuls att anta en högre form – en hypotes som klart och tydligt uttrycks av Manu och andra hinduiska filosofer från den mest förgångna tiden. Filosofins träd illustrerar detta i fallet med zinklösningen. Motsättningen mellan efterföljarna till den här skolan och emanationisterna kan enkelt formuleras på fölande sätt: Evolutionisterna stoppar all undersökning vid gräsen till det ”Ovetbara”; emanationisterna tror att ingenting kan utvecklas – eller såsom ordet förstås; bli till eller födas – förutom att det först varit involverat, vilket sålunda indikerar att livet har sitt ursprung i en andlig kraft som är upphöjd över det hela.

FAKIRER. – Religiösa anhängare i östra Indien. De är i allmänhet knutna till brahmanska pagoder och följer Manus lagar. En strikt religiös fakir kommer att gå absolut naken, frånsett ett litet tygstycke kallat dhoti, runt höfterna. De bär långt hår, och det tillhandahåller dem en ficka, eftersom de sticker in olika objekt i det till exempel en pipa, en liten flöjt kallad vagudah, det ljud som kastar ormarna in i en kataleptisk dvala, och ibland deras bambukäpp (ca en fot lång) med de sju mystiska knutarna på den. Denna magiska käpp, eller snarare bambostav, får fakiren från sin guru på sin initiationsdag, tillsammans med de tre mantras, vilket kommuniceras till honom från ”mun till öra.” Ingen fakir kommer att skådas utan detta kraftfulla hjälpmedels kallelse. Det är, som alla hävdar, den gudomliga staven, vilken är upphov till varje ockult företeelse som frambringas av dem. ‡ Den brahmanska fakiren är
___________________

* Eftersom de forntida filosofiska och religiösa lärornas hela särart kommer att behandlas fullständigt i de följande kapitlen, begränsar vi för tillfället våra förklaringar.

† ”Rig-Veda-Anhita”, sid. 234.

‡ Philostratus försäkrar oss att braminerna, under hans levnad, var kapabla att utföra de mest underbara kurer genom att bara uttala speciella magiska ord. ”Den indiska brahmanen bär en stav och en ring, med vilka de kan utföra nästan vad som helst.” Origenes konstaterar det samma (”Conta Celsum”). Men om inte ett starkt magnetiskt flöde – låt oss säga projiceras från ögat, och utan kontakt med något annat – läggs till, skulle inga magiska ord vara effektiva.

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, Before the Veil, page xxxiii                                                                                  FÖRE AVSLÖJANDET  sidan 33

helt och hållet skild från den muslimska tiggaren från Indien, vilka även kallas fakirer i några delar av det brittiska territoriet.

HERMETIST– Från Hermes, Visdomens gud, känd i Egypten, Syrien, och Fenicien som Toth, Tat, Adad, Seth, och Sat-an (det senare ska inte förstås på det sätt som tillämpas av muslimer och kristna), och i Grekland såsom Kadmus. Kabbalisterna identifierar honom som Adam Kadmom, den första manifestationen av den Gudomliga Kraften, och med Enoch. Det fanns två Hermes: den äldre var Trismegistus, och den andra en emanation, eller en ”kombination” av sig själv; Isis och Osiris vän och instruktör. Hermes är guden i prästerlig visdom, liksom Mazeus.

HIEROFANT. – Uppenbarare av heligt lärande. Den Gamle Människan, Adepternas ledare vid initieringarna, vilken förklarade den hemliga kunskapen för nybörjarna, bar den här titeln. På hebreiska och kaldeiska var termen Peter, eller öppnaren, uppenbarare; alltså, påven, eftersom efterföljaren till hierofanten i de antika mysterierna, sitter i ”St. Peters” paganska stol. Hämndlystenheten hos den katolska kyrkan gentemot alkemisterna, och den hemliga och astronomiska vetenskapen, förklaras av det faktum att sådan kunskap var den antika hierofantens privilegium, eller ställföreträdaren för Peter, som bevarade mysterierna om livet och döden. Människor som Bruno, Galileo och Kepler och även Cagliostro inkräktade på kyrkans privilegier och mördades därför.

Varje nation hade sina mysterier och hierofanter. Även judarna hade sin Peter – Tanaïm eller Rabbin, som Hillel, Akiba,* och andra berömda kabbalister, som ensamt kunde förmedla den vördnadsbjudande kunskapen som fanns nedlagd i Merkaban. I Indien, fanns under gångna tider en, och nu, finns det åtskilliga hierofanter utspridda runt om i landet, tillhörande de förnämsta pagoderna, vilka är kända under namnet Brahm-âtmas. I Tibet är den ledande hierofanten Dalay, eller Taley-Lama av Lha-ssa.† Bland kristna nationer, har katolikerna ensamt bevarat denna ”hedniska” vana, personifierad genom deras påve, även om de tråkigt nog vanställt dess majestätiska storhet och värdighet i det heliga ämbetet.

INITIERADE. – Under forna tider, de som initierats i den dolda kunskapen som lärdes ut av Mysteriernas hierofanter; och i våra moderna dagar de som blivit initierade av den mystiska lärdomens adepter i den mystiska kunskapen, som, oberoende av tidsåldrarnas gång, ännu har ett fåtal verkliga utövare på jorden.
___________________

*Akiba var vän med Aher, som sades ha varit aposteln Paulus i den kristna historien. Båda har framställts i egenskap av att ha besökt Paradiset. Aher bröt av grenar från Kunskapens Träd, och övergav på så sätt den sanna (Judiska) religionen. Akiba undkom i frid. Se Andra Korintierbrevet , kapitel xii.

† Taley betyder ocean eller sjö

________________________________________________________________________________________________
Original edition, Before the Veil, page xxxiv                                                                                 FÖRE AVSLÖJANDET  34

KABBALIST, härstammar från hlbq, KABBALA; en oskriven eller muntlig tradition. Kabbalisten är student i en ”hemlig lära”, en som tolkar den dolda innebörden i skrifterna med hjälp av den symboliska Kabbalan, och förklarar den verkliga innebörden med hjälp av dessa verktyg. Tanaim var de första kabbalisterna bland judarna; de framträdde i Jerusalem omkring början av det andra århundradet före den kristna eran. Böckerna om Ezekiel, Daniel, Henoch, och Johannes Uppenbarelser, är helt och hållet kabbalistiska. Denna hemliga lära är identisk med den kaldeiska och omfattar samtidigt mycket av den persiska visdomen, eller ”magin.”

LAMOR – Buddistiska munkar som tillhör Tibets religiösa lamaism, såsom till exempel, tiggarmunkar tillhör det påvliga eller den romerskt katolska religionen. Varje lama är underkastad den stora Taley-Lama, den buddistiska påven i Tibet som upprätthåller sitt residens vid Lha-ssa, och som är en reinkarnation av Buddha.

MAGUS, eller Magian; härstammar från Mag eller Maha. Ordet är roten till ordet magiker. Maha-âtman (den stora Själen eller Anden) i Indien hade sina präster under de för-vediska tiderna. Magerna var eldgudens präster; vi finner dem bland assyrierna och babylonierna, lika väl som ibland de persiska elddyrkarna. De tre magerna, som också omnämndes som kungar, som sades ha tillverkat gåvor av guld, rökelse, och myrra till den nyfödda Jesus, var liksom resten elddyrkare, och astrologer; för de såg hans stjärna. Parsis överstepräst vid Surat, kallas Mobed, andra härledde ordet från Megh; Meh-ab som kännetecknar någonting stort och nobelt. Zarathustras lärjungar kallades Meghestom, enligt Kleuker.

MAGIKER. – Det här begreppet, en gång en titel för ryktbarhet och distinktion, har kommit att helt och hållet förvrängas från sin sanna innebörd. En gång i tiden synonymen för allt som var hedervärt och vördnadsbjudande och syftade på en innehavare i visdom och lärande, nu degraderat till ett epitet betecknande någon som är en hycklare och en bedragare; en charlatan, kort och gott, eller en som ”sålt sin själ till Den Onde”; som missbrukar sitt kunnande, och använder sig av det i lågt och farligt syfte, enligt prästerskapets läror, och en hel mängd ytliga dårar som tror magikern vara en trollkarl och charmör. Men de kristna glömmer, med all tydlighet, att Moses, och Daniel, ”Mästaren bland magikerna, astrologer, kaldéer, och siare var magiker ” (Daniel, v. II).

Ordet magiker, härstammar således vetenskapligt talat, det från Magh, Mah, på hindú eller på sanskrit, Maha – stor; en människa välbevandrad i den hemliga eller esoteriska kunskapen; i egentlig mening en präst.

MANTICISM, eller mantisk frenesi. Under detta tillstånd utvecklades den profetiska gåvan. De två orden är nästan synonyma. Det ena var lika hedrat som det andra. Pythagoras och Platon högaktade det, och

________________________________________________________________________________________________________
Original edition, Before the Veil, page xxxv                                                                                       FÖRE AVSLÖJANDET  sidan 35

Sokrates rådde sina lärjungar att studera Manticism. Kyrkofäderna, som synnerligen strängt fördömde den mantiska frenesin hos de paganska prästerna och hos Pythia, höll sig inte för goda när det gällde att använda den för egna syften. Montanisterna, som tog sitt namn från Montanus en biskop från Frygien, som ansågs gudomligt inspirerad, rivaliserade med mantikerna eller profeterna. ”Tertullian, Augustine och Karthagos martyrer, var bland dessa”, hävdar författaren till Prophecy, Ancient and Modern. ”Han tillägger att montanisterna verkar ha uppvisat likheter med Backanterna gällande den vilda entusiasm som karaktäriserade deras orgier”. Det finns en mängd olika uppfattningar beträffande ursprunget till ordet Manticism. Där fanns den berömda siaren Mantis, från Melampus och Kung Proetus av Argos dagar; och där fanns Manto, dotter till profeten i Thebe, som själv var en profetissa. Cicero beskriver förutsägelse och mantisk frenesi genom att säga att ”i de inre djupen av förnuftet finns den gudomliga förutsägelseförmågan dold och innestängd, en gudomlig impuls, som när den brinner ytterst livligt kallas furor” (frenesi, galenskap).

Men det finns ytterligare en möjlig etymologi för ordet mantis, och som vi betvivlar om filologernas uppmärksamhet någonsin drogs emot. Den mantiska frenesin kan kanske ha ett ännu tidigare ursprung. De två offerbägarna i Soma-mysteriet som användes under de religiösa riterna, och mer allmänt kända som grahas, kallades var för sig Sukra eller Manti.*

Det är i den senare manti eller manthi bägaren som Brahma sägs ”uppväckas.” Medan de initierade dricker (om än med måtta) av den här heliga soma-juicen, inträder Brahman, eller snarare hans ”ande”, personifierad av guden Soma, i människan och tar kontroll över henne. Alltså, exstatisk vision, clairvoyance, och profetians gåva. Båda typerna av förutsägelse – den naturliga och den onaturliga – väcks upp av Soman. Sukra-bägaren väcker upp det som finns naturligt nedlagt hos varje människa. Den förenar både ande och själ, och dessa, från sina egna naturer och väsen, vilka är gudomliga, får en förhandskännedom om framtida händelser, såsom drömmar, oväntade visioner, och föraningar, mycket väl bevisar. Innehållet i den andra bägaren, mantiken, som ”väcker upp Brahman”, sätter härigenom själen i förbindelse med, inte bara de mindre gudarna – utan faktiskt också med den högsta gudomliga essensen själv. Själen tar emot en direkt illumination genom närvaron av sin ”gud”; men eftersom det inte är tillåtet att minnas vissa saker, vilka bara är välkända i himlen, grips personen i allmänhet av en helig frenesi, som när man återhämtat sig ifrån den, bara minns det som är tillåtet. När det kommer till andra typer av siare och teckentydare – de som gör
____________________

* Se ”Aytareya Brahmanan,” 3, I.

_____________________________________________________________________________________________________
Original edition, Before the Veil, page xxxvi                                                                               FÖRE AVSLÖJANDET  sidan 36

det till ett yrke och försörjer sig på det – vidhålls de ofta vara besatta av en gandharva, en gudomlighet som ingen annanstans än i Indien, är så litet hyllad.

MANTRA – Ett sanskrit ord som ger uttryck för samma idé som det ”Outsägliga Namnet.” En del mantror som när de uttalas i enlighet med magiska formler från Atharva-Veda, frambringar en ögonblicklig och underbar effekt. I dess allmänna bemärkelse, är emellertid ett mantra helt enkelt antingen en bön till gudarna och krafterna i himlen, så som det lärs ut enligt de brahmanska böckerna, och i synnerhet från Manu, eller besvärjelser. I dess esoteriska bemärkelse, kallar Brahmanerna det mantriska ”ordet”, eller mystiska uttalet för Vâch. Det finns inneboende i mantrat, vilket ordagrant avser de delar av de heliga böckerna som anses vara Sruti, eller direkt gudomlig uppenbarelse.

MARABUT – En mohammedansk pilgrim som besökt Mecka; ett helgon, vars kropp efter sin död placeras i en öppen grav byggd på marken, liksom andra byggnader, men i mitten av de befolkade städernas gator och allmänna platser. Placerad inuti gravens lilla och enda rum (åtskilliga sådana allmänna sarkofager av tegelsten och murbruk kan skådas ända in i våra dagar på gatorna och torgen i Kairo) finns en lampa som ständigt brinner vid hans huvud, underhållen av de kringresandes hängivenhet. Vissa av dessa marabuters gravar är mycket berömda för de mirakler de påstås sker där.

MATERIALISATION – Ett ord spiritualisterna använder sig av för att indikera fenomenet med ”en ande som klär sig själv i en materiell form.” Det mindre förkastliga begreppet, ”form-manifestation”, har nyligen föreslagits av Stainton-Moses, i London. När den sanna innebörden av dessa uppenbarelser förstås bättre, kommer otvivelaktigt ett mer passande namn att antas. Att kalla dem materialiserade andar är oacceptabelt, för de är inte andar utan besjälade porträttstatyer.

MAZDEANS, från (Ahura) Mazda. (Se Yasna Spiegel`s xl.) Dessa var de ädla forntida perserna som dyrkade Ormazd, och, som i sitt förkastande av avbilder, inspirerade judarna med samma fasa inför varje konkret gestaltning av Gudomen. ”De verkade under Herodotos tid ha blivit undanträngda av magiska religionister. Parserna och gheberna (geberim mäktiga män, i Första Mosebok vi. och x.8) verkar vara magiska religionister. . . Genom en märklig förväxling av idéer, blir ofta Zoro-Aster (Zero, en cirkel, en son eller präst, Aster, Ishtar, eller Astarte – på aryansk dialekt, en stjärna), benämningen på magernas ledare och elddyrkarnas, eller Surya-ishtara, soldyrkarna, förväxlade under modern tid med Zara-tustra, den beryktade mazdeanska aposteln” (Zoroaster).

METEMPSYKOSIS – Själens utveckling från ett stadium av existens till en annan. Symboliserar och anses vara en okultiverad tro på återfödslar i djurkroppar. Ett begrepp som allmänt missförståtts av varje europeiskt och
______________________________________________________________________________________________________________
Original edition, Before the Veil, page xxxvii                                                                                                 FÖRE AVSLÖJANDET  sidan 37

amerikanskt samfund, vilket omfattar många vetenskapsmän. Det kabbalistiska axiomet, ”En sten blir en växt, en växt ett djur, ett djur en människa, en människa en ande, och en ande en gud”, får en förklaring i Manus Manava-Dharma-Sastra, och i andra brahmanska böcker.

MYSTERIER – Det grekiska teletai, eller avslut, analogt med teleuteia eller död. De var ceremonier, som i allmänhet hölls hemliga från de världsliga och de icke-initierade, i vilka det med dramatisk framställning lärdes ut och genom andra metoder, ursprunget till saker och ting, den mänskliga andens natur, dess förhållande till kroppen, och metoderna i dess rening och återställandet till ett högre liv. Fysisk vetenskap, medicin, musikens lagar, förutsägelser, lärdes alla ut på samma sätt. Den hippokratiska eden var blott och bart en mystisk förpliktelse. Hippokrates var en präst från Asklepios, vars skrifter av en tillfällighet blev offentliga. Men asklepiaderna var invigda i det aeskulapiska ormdyrkandet, liksom backanterna tillhörde det dionysiska; och båda riterna blev slutligen införlivade med de eleusinska. Vi kommer att behandla Mysterierna mer utförligt i de följande kapitlen.

MYSTIKER – De som var initierade. Men under medeltiden och under senare perioder tillskrevs begreppet människor som teosofen Boehmén, Quietisten Molinos, Nicholas av Basel och andra som trodde på en direkt inre förbindelse med Gud, motsvarande profeternas inspiration.

NABIA – Siarskap, sanningssägande. Detta äldsta och mest respekterade av mystiska fenomen, är det namn som givits profetians gåva i Bibeln, sådana ting som förutsägelse, clairvoyanta visioner, transtillstånd, och orakler är rätteligen inkluderade i kretsen av de andliga förmågorna. Men alltmedan besvärjare, spåmän, och till och med astrologer strikt fördöms i Moseböckerna, framträder den profetiska gåvan, siarskapet, och nabia såsom utvalda gåvor från himlen. Under äldre tider kallades de alla Epoptai, det grekiska ordet för siare, clairvoyanta; efter det benämndes de Nebim, ”pluralformen av Nebo, den babyloniska visdomsguden.” Kabbalisten gör en åtskillnad mellan siaren och magikern; en är passiv, den andra aktiv; Nebirah, är en som ser in i framtiden och en clairvoyant; Nebi-poel, är den som besitter magiska krafter. Vi noterar att Elijah och Apollonius tog till samma medel när det gällde att isolera sig själva från störande inflytanden från yttervärlden, nämligen genom att helt och hållet linda in sina huvuden i en mantel av ull; vi får förmoda att det var på grund av dess avelektrifierande förmåga.

OCKULTIST – En som studerar de olika grenarna av ockult vetenskap. Begreppet används av de franska kabbalisterna (Se Eliphas Levis arbeten). Ockultism innefattar hela räckan av psykologiska, fysiologiska, kosmologiska, fysiska, och andliga fenomen. Härstammar från ordet ockult, dolt eller hemligt; därför tillämpat när det gäller studier i kabbala, astrologi, alkemi, och alla arkana vetenskaper.

________________________________________________________________________________________________________
Original edition, Before the Veil, page xxxviii                                                                                      FÖRE AVSLÖJANDET  sidan 38

PAGANSKA [HEDNISKA] GUDAR –  Termen gudar uppfattas här felaktigt att betyda avgudabilder, hos de flesta i läsekretsen. Föreställningen som förknippas med dem är inte en som innebär något objektivt eller antropomorfistiskt. Med undantag för de tillfällen när ”gudar” syftar på antingen gudomliga planetariska existenser (änglar), eller av okroppsliga andar av rena människor, så förmedlar begreppet helt enkelt något till det mystiska förnuftet, såsom föreställningen av en synlig eller uppfattad manifestation av en dold naturkraft – vare sig det gäller hinduiska hotarer, mazdeanska mager, egyptiska hierofanter, eller lärjungar till de grekiska filosoferna. Och sådana ockulta krafter åkallas under skilda gudars benämning, vilka för tillfället, personifierar dessa krafter. Alltså är alla de oräkneliga gudomligheterna inom det hinduiska, grekiska, och egyptiska pantheons, helt enkelt krafter i det Osedda Universum. ”När den förrättande brahmanen åkallar Aditya – som i sitt kosmiska väsen är sol-gudinnan – kommenderar han helt enkelt den kraften (förkroppsligad i någon gud), vilken, såsom han hävdar, ”finns inneboende i Mantrat, såsom det heliga Vâch.” Dessa gudskrafter är allegoriskt uppfattade som den Allra Högstes gudomliga Hotars; medan prästen (Brahmanen) som förrättar på jorden, är den mänskliga Hotaren, och som genom att, i likhet med ett sändebud, representerar denna särskilda Kraft och förses med själva den makt under vilken han uppträder.

PITRIER – Det förmodas i allmänhet att det hinduiska begreppet Pitrier i rakt nedstigande led avser våra föregångares andar; av diskarnerade människor. Därav argumentet från vissa spiritualister, att fakirer och andra österländska undergörare är medium; att de själva tillstår att de är oförmögna att frambringa någonting utan bistånd av Pitrier, åt vilka de är lydiga instrument. Detta är mer än i ett avseende felaktigt. Pitrier är inte föregångarna till de nu levande människorna, utan de som härrör från det mänskliga slaget eller den Adamitiska rasen; andarna från de mänskliga raserna som, i stor skala steg ned i evolutionen, och föregick våra människoraser, som både fysiskt, och andligt var vida överlägsna våra nutida pygméer. I Manava-Dharma-Sastra kallas de för de Mån förfäder.

PYTHIA, eller Pythoness. – Webster slår ifrån sig ordet genom att mycket kortfattat säga att det var namnet på den som förmedlade oraklen vid templet i Delfi, och ” vilken som helst kvinna som hade förutsägelsens ande i sig – en häxa”, vilket varken är smickrande, exakt, eller rättvist. En Pythia, var enligt belägg från Plutarch, Iamblichos, Lamprias, och andra, någon som hade ett känsligt nervsystem; hon valdes ut ur den fattigaste klassen, och var ung och ren. Bunden till templet, i vars inhägnade område hon hade ett rum, avskärmad från alla andra, och till vilken ingen annan än prästen, eller siaren, ägde tillträde, hade hon inga förbindelser med yttervärlden, och hennes liv var mer strikt och asketiskt än en katolsk nunnas. Sittande på en tripod av brons som var placerad över en spricka i marken, genom vilket det steg berusande ångor, trängde dessa underjordiska

_____________________________________________________________________________________________________
Original edition, Before the Veil, page xxxix                                                                                FÖRE AVSLÖJANDET  sidan 39
 
inandningar igenom hela hennes system och frambringade en profetisk mani. Under detta abnorma tillstånd framförde hon oraklen. Hon kallades ibland ventriloqua vates,* den buktalande profetissan.

De forntida placerade människans astrala själ, fuch, eller hennes självmedvetande, till maggropen. Brahmanerna delade detta synsätt med Platon och andra filosofer. Sålunda sägs det i den fjärde versen av den andra i Nabhânedishthahymnen: ”Hör, Oh gudars söner (andarna) en som talar genom sin navel (nâbhâ) ty han hälsar dig i dina boningar!”

Många av de sanskritlärda håller med om att denna tro är en av de mest uråldriga bland hinduerna. De moderna fakirerna, liksom de uråldriga gymnosofisterna, förenar sig själva med sin Âtma och Gudomlighet genom att förbli orörliga under kontemplation och genom att koncentrera hela sin tanke på naveln. Såsom i moderna sömngångarfenomen, betraktas naveln som ”solens cirkel”, sätet för det inre gudomliga ljuset. † Är själva det faktum att det hos ett antal av våra moderna sömngångare är möjligt att läsa brev, höra, lukta, och se, genom den delen av sin kropp att betrakta som en simpel ”tillfällighet”, eller ska vi slutligen erkänna att de gamle vise kände till mer om fysiologiska och psykologiska mysterier än våra moderna akademiker? När en ”magiker” i det moderna Persien, (ofta helt enkelt en mesmerist) rådfrågas vid händelser såsom vid stöld och andra förbryllande företeelser, utför han sina manipulationer över maggropen, och leder på så vis sig själv in i ett tillstånd av klärvoajans. En översättare av Rig-vedaböckerna anmärker att bland moderna parsis, existerar det en tro ända in i våra dagar, att deras adepter har en flamma i sin navel, som lyser upp allt mörker och som avslöjar den andliga världen för dem, lika väl som osedda ting, eller saker som finns på avstånd. De kallar det Deshturs lampa, eller överstepräst; Dikshitas ljus (den initierade), och som de för övrigt benämner med flera andra namn.

SAMOTHRAKER – En benämning på tempelgudarna som dyrkades i Mysterierna på Samothraki. De betraktas som identiska med kabirerna, dioskurerna, och korybanterna. Deras namn var mystiska – betecknande Pluto, Ceres eller Proserpina, Bacchus, och Aesculapius eller Hermes.

SHAMANER, eller Samaneans. – En buddistisk orden bland tartarerna, särskilt dem från Sibirien. De är möjligtvis besläktade med filosofer

____________________

* Se Pantheon: ”Myths,” sid. 31; även Aristophanes in ”Vœstas,” i., reg. 28.

† Apollos orakel fanns vid Delphos , [........Delfus] stad”, livmoder eller mage; templets plats benämndes omphalos eller navel. Symbolerna är kvinnliga och lunariska; och påminner oss om att arkadianerna kallades proselini, för-hellenistiska eller mer forntida än den period då det Ioniska och Olympiska lunariska tillbedjandet introducerades.

__________________________________________________________________________________________________
Original edition, Before the Veil, page xl                                                                                FÖRE AVSLÖJANDET sidan 40
 

som under förgången tid är kända under namnet Brachmaner, ibland förväxlade med Brahmaner.* De är alla magiker, eller snarare på konstgjord väg utvecklade sensitiva eller medium. För närvarande är de som agerar präster bland tartarerna i allmänhet mycket okunniga, och långt under fakirerna i kunskap och bildning. Både män och kvinnor kan bli shamaner.

SOMA – Denna hinduiska heliga dryck motsvarar den grekiska ambrosian eller nektarn, som dracks av gudarna i Olympos. Vid den eleusinska initieringen svepte även en mysta i sig en bägare med kykeon. Den som dricker utav detta når utan svårighet, Bradhna, eller en glansfull plats (Himlen). Den soma-dryck som är känd av européerna är inte den genuina drycken, utan dess substitut; det är enbart de initierade prästerna som kan känna smaken av den riktiga soman; till och med kungar och rajor, tar emot substitutet när de offrar. Haug visar genom sitt eget erkännande, i sin Aytareya Brahmanan, att det inte var Soman som han smakade på och fann vidrig, utan saften Nyagradhas rötter, en växt eller buske som växer på Poonas kullar. Vi informerades uttryckligen om, att för majoriteten av Dekkans offrande prästerna, har hemligheten med den äkta soman gått förlorad. Den kan varken återfinnas i de rituella böckerna eller genom muntlig information. De sanna efterföljarna till den ursprungliga vediska religionen är väldigt få; dessa är de påstådda ättlingarna till Rishisherna, de verkliga Agnihôtris, som är initierade i de stora Mysterierna. Soma-drycken hedras även i den hinduiska Panteonen, därför att den kallas Kung-Soma. Den som dricker därav förbereds att ta del av den himmelska kungen, därför att han blir fylld av den, liksom de kristna apostlarna och deras konvertiter fylls med den Helige Ande, och renas från sina synder. Soman gör den initierade till en ny människa, han återföds och transformeras, och hans andliga natur övervinner den fysiska; den ger den gudomliga inspirationskraften, och utvecklar de clairvoyanta förmågorna till det yttersta. Enligt den exsteriska förklaringen är soman en växt och på samma gång är det en ängel. Den förbinder med tvång den inre högsta ”anden” i människan – vars ande är en ängel likt den mystiska soman, med hans ”irrationella själ”, eller astralkropp, och således förenad med kraften i den magiska drycken, höjer de sig över den fysiska naturen, och deltar under livets gång i himlens outsägliga glans och lycksalighet.

Följaktligen är den hinduiska soman på ett mystiskt vis, och i många avseenden densamma som den eukaristiska måltiden är för de kristna. Föreställningen är likartad. Med
____________________

* Utifrån Strabos och Megasthenes rapporter, vilka besökte Palibothras, verkar det som att de personer som benämns samaneans eller brachmanska präster  av honom, helt enkelt var buddhister. ”De säregna subtila svaren från de samaneanska eller brachmanska filosoferna, i deras intervju med erövrarna, visar sig innehålla den buddhistiska lärans andemening enligt Upham (se ”Historyand Doctrine of Buddhism” and Hales ”Chronology”, vol iii, p 238)

_______________________________________________________________________________________________________
Original edition, Before the Veil, page xli                                                                                        FÖRE AVSLÖJANDET sidan 41

hjälp av de offrande bönerna – mantrorna – förmodas denna dryck att på ort och ställe transformeras till äkta soma – eller ängeln, och även till Brahman själv. Somliga missionärer har uttryckt sig väldigt kränkande om den här ceremonin, så mycket värre är, att man i allmänhet säger att brahmanerna använder sig av en slags alkoholhaltig dryck som substitut. Men tror de kristna mindre intensivt på förvandlingen [transsubstantiation] av nattvardsvinet till Kristi blod, därför att detta vin råkar vara mer eller mindre alkoholhaltigt? Är inte den vidhängande symboliska idén densamma? Men missionärerna påstår att den här stunden av somadrickande är satans gyllene timme, vilken lurar på botten av den hinduiska offerbägaren.*

ANDE – Avsaknaden skribenter emellan av någon som helst gemensam överenskommelse i bruket av det här ordet har resulterat i en ödesdiger förvirring. Det likställs ofta som synonymt med själ; och ordboksförfattare understödjer den användningen. Vår okunnighet om det andra ordet är den naturliga konsekvensen av detta och i ett förnekande av den klassificering som antogs av de forntida. På andra ställen försöker vi göra en klar åtskillnad mellan begreppen ”ande” och ”själ.” Det finns inga andra passager i den här boken som är så viktiga. Tills vidare gör vi bara tillägget att ”ande” är Platons ”noú”, den odödliga, immateriella, och rent gudomliga principen i människan – kronan av den mänskliga Triaden; då däremot,

SJÄLEN är [.......fuch], eller Bibelns nephesh; den vitala principen, eller livets andning, vilket varje djur, ned till infusionsdjuret, delar med människan. I den översatta Bibeln står det oskiljaktigt för liv, blod, och själ. ”Låt oss inte döda hans nephesh”, står det i den ursprungliga texten: ”låt oss inte döda honom”, översätter de kristna (Första Mosebok xxxvii. 21), och så vidare.

TEOSOFER – Under den medeltida eran på femtonhundratalet var det Paracelsus lärjungar som gick under den benämningen, de så kallade eldfilosoferna eller Philosophi per ignem. Liksom Platonisterna såg de själen som fuch och den gudomliga anden som, nous (nou) som en partikel i det stora Archos – en eld hämtad från den eviga oceanens ljus. Det Teosofiska Samfundet, åt vilket författarinnan tillägnar dessa band, som ett uttryck av kärleksfullt beaktande, organiserades i New York 1875. Syftet hos grundarna var att experimentera praktiskt gällande naturens ockulta krafter, och att, samla och sprida ut information om de österländska religiösa filosofierna bland de kristna. Senare, har det spridit sig bland de ”fattiga oupplysta hedningarna” sådana
____________________

* Hedningarna kan i sin tur lika väl fråga missionärerna vilken slags dryck som lurar på botten av det offermässiga öl-kruset. Den evangeliska New York tidningen, the “Independent”, skriver: “En sentida engelsk resenär stötte på en oskuldsfull baptistisk missionskyrka, i den mest avlägsna delen av Burma, och som under nattvardens förrättande, och vilket vi inte betvivlar hade Guds välsignelse, använde Bass´s pale ale istället för vin.” Det beror helt på omständigheterna, verkar det som!

________________________________________________________________________________________________________
Original edition, Before the Veil, page xlii                                                                                            FÖRE AVSLÖJANDET sidan 42

bevis när det kommer till de praktiska verkningarna av kristendomen vilket åtminstone kommer att förmedla båda sidor av historien till de samhällen varibland missionärerna verkar. Till följd av detta har det etablerats förbindelser med sällskap och individer runt om i österlandet, till vilka det levereras verifierade rapporter om de ecklesiastiska kyrkliga lagöverträdelserna och förseelserna, schismer och kätterier, meningsskiljaktigheter och processer, dogmatiska differenser och biblisk kritik och granskningar, vilket pressen i det kristna Europa och Amerika konstant översvämmas av. Kristendomen har minutiöst och under lång tid informerats om det förfall och den djuriskhet som buddismen, brahmaismen, och konfucianismen störtat ned sina förledda anhängare i, och många miljoner har slösats bort på utländska missioner under sådana falska förespeglingar. Det Teosofiska Samfundet, som dagligen ser exemplifieringar på dessa förhållanden till följd av kristen undervisning och föredöme – i synnerhet det senare – tyckte inte det var mer än rätt att tillkännage dessa fakta i de länder där de har inflytelserika medarbetare, Palestina, Indien, Ceylon, Kashmir, Mongoliet, Tibet, Kina och Japan. De kan även i sinom tid ha mycket att berätta om missionärernas uppförande, till dem som bidrar till deras stöd.

TEURGIKER – Från teos; gud och ergon; arbete. Under den kristna perioden grundade Iamblichos den första skolan i praktisk teurgi bland de alexandrinska platonisterna; men de präster som var knutna till de egyptiska, syriska, och babyloniska templen, och som aktivt deltog i åkallande av gudar under de Heliga Mysterierna, var kända under det här namnet under den allra tidigaste arkaiska perioden. Syftet med det hela var att för vanliga dödligas ögon göra andarna synliga. En teurgiker var en expert i helgedomarnas esoteriska lärande inom alla de stora länderna. Neoplatonisterna i Iamblichos skola kallades teurgiker, för de utförde den så kallade ”ceremoniella magin”, och framkallade döda hjältars ”andar”, ”gudar”, och Daimonia ([........], gudomliga, andliga entiteter). Under de sällsynta fall när närvaron av en konkret och synlig ande krävdes, var teurgikern tvungen att erbjuda den mystiska entiteten ett del av sitt eget kött och blod – han var tvungen att utföra theopœa, eller ”gudarnas skapelse”, genom en mystisk process välkänd för de moderna fakirerna och initierade brahmanerna i Indien. Detta är vad som sägs i Åkallernas bok hos pagoderna. Detta visar den fullständiga överensstämmelsen vad gäller riter och ceremonier mellan den äldsta brahmaniska teurgin och den alexandrinskt platonska:

”Brahmanen Grihasta (åkallaren) måste befinna sig i ett tillstånd av absolut renhet innan han vågar sig på att kalla fram Pitrierna.”

Efter att ha ställt i ordning en lampa, några rökelser av sandelträ, etc., och efter att ha dragit de magiska cirklarna som den ledande gurun lärt honom, i syfte att hålla dåliga andar borta, upphör han att andas, och ber elden om

_____________________________________________________________________________________________________
Original edition, Before the Veil, page xliii                                                                                     FÖRE AVSLÖJANDET sidan 43

hjälp att lösa upp hans kropp.” Han uttalar ett bestämt antal gånger det heliga ordet, och “hans själ lämnar den fysiska kroppen, och hans kropp försvinner, och den uppväckta andens själ stiger ned till dublett kroppen och levandegör den.” Sedan återinträder ”Han (Grihastans) själ till kroppen, vars subtila partiklar återigen har förenats, efter att utifrån dess utflöden ha bildat en luftig kropp, åt den ande han väckte upp.”

Och nu, när han till Pitrien bildat en kropp med de mest väsentliga partiklarna, sina egna mest väsentliga och rena, efter att det ceremoniella offrandet är över, är grihastan tillåten att ”samtala med förfäderna och Pitrierna, och ställa frågor om Varandet mysterium och med de oförgängliga transformationerna.”

”Efter att sedan ha blåst ut sin lampa måste han tända den igen, och släppa de dåliga andarna fria från de magiska cirklarnas plats, och lämna Pitriernas helgedom.”*

Iamblichus skola var skild från Plotinus och Porfyrios, som var starkt emot ceremoniell magi och praktisk teurgi eftersom det ansågs farligt, hur som helst trodde ändå dessa två eminenta herrar principfast på båda sätten. ”Den teurgiska eller välvilligt inställda magin, den goetiska, eller mörka och onda nekromantismen, var likvärdiga när det gällde deras oöverträffade ryktbarhet under det första århundradet av den kristna eran. ”† Men aldrig någonsin har någon av de högst moraliska och gudfruktiga filosoferna, vars obefläckade ryktbarhet gått i arv till oss i brist på illasinnade gärningar, praktiserat någon annan sorts magi än den teurgiska, eller välvilligt inställda, som Bulwer-Lytton benämner den.” Vem som än bekantat sig med gudomligt lysande framträdanden (fasmata) vet även under vilka villkor det är nödvändigt att avstå från bevingade varelser (animal föda), och i synnerhet för den som har bråttom att befria sig från jordiska bekymmer och att knyta an till de himmelska gudarna”, säger Porphyry.‡

Även om han vägrade att praktisera teurgi själv, nämner Porfyrios i sin Life of Plotinus, att en egyptisk präst, som ”på begäran av en viss vän till Plotinus – vars vän kanske var Porfyrios själv, anmärker T. Taylor – visade den kända daimonen för Plotinus, i Isis templet i Rom, eller, med ett modernt språk, denne filosofs skyddsängel. ”§ Den allmänt, rådande idén var att teurgikerna, lika väl som magikerna, utförde underverk, i stil med att framkalla själarna eller skenbilderna av hjältar och gudar, och utföra andra thaumaturgiska arbeten med hjälp av övernaturliga krafter.

YAJNA – “Yajna” säger brahmanerna, existerade ända från begynnelsen, därför

____________________

* ”Book of Brahmanical Evocations,” del iii.
 
† Bulwer-Lytton: ”Last Days of Pompeii,” sid. 147.

‡ ”Select Works,” sid. 159

§ Ibid., sid. 92.

___________________________________________________________________________________________________
Original edition, Before the Veil, page xliv                                                                                FÖRE AVSLÖJANDET sidan 44

att den utvecklades vidare ur det allra Högsta Väsendet, Brahma-Prajapâti, hos vilken den låg vilande alltifrån ”icke begynnelsen”. Detta är nyckeln till TRAIVIDYA, den trefaldigt heliga vetenskapen som innefattas i Rigvedaverserna, vilka lär ut Yagus eller de heliga mysterierna. ”Yajna” existerar som ett osynligt ting hela tiden; det är likt den vilande kraften hos elektriciteten i en elektrisk maskin, som bara kräver inverkan av en ändamålsenlig apparatur för att väckas till liv. Det antas att den utvidgas från Ahavaniya eller den offrande elden, och bildar en bro eller stege genom vilken den offrande kan kommunicera med gudarnas värld och andarna, och till och med uppstiga till deras boningar medan man ännu är vid liv.*

Detta Yajna är återigen ett av Akashans skepnader, och det mystiska ord som väcker det till liv och tar emot impulsen genom VILJEKRAFTEN är Det Förlorade Ordet, som uttalades mentalt av den initierade prästen.
 
För att färdigställa listan, kommer vi under de följande kapitlen, närhelst vi använder termen Arkaisk, att syfta på tiden före Pytagoras; när vi använder Antik, tiden före Muhammed; och Medeltida, tiden mellan Muhammed och Martin Luther. Det kommer bara vara nödvändigt att frångå regeln när vi från tid till annan talar om nationer under den för-pythagoreiska antiken, och kommer då att anamma det vanliga bruket att kalla dem ”forntida.”

_____________________________

Innan vi avslutar det här inledande kapitlet, vill vi ge oss på att uttrycka några förklarande ord om avsikten bakom detta verk. Dess syfte är inte att påtvinga allmänheten författarinnans personliga åsikter eller teorier; inte heller gör det anspråk på att vara ett vetenskapligt arbete, som strävar att uppväcka en revolution inom något av tänkandets områden. Det är snarare en kort resumé av människosläktets religioner, filosofier, och universella traditioner samt dessas tolkning i de hemliga lärornas anda, av vilka inga – tack vare förutfattade meningar och trångsynthet – nått kristendomen i så ostympat skick, att det går att ge dem en rättvis bedömning. Alltsedan de medeltida filosofernas olyckliga dagar, där dessa förvaltare var de sista att skriva ned något i dessa hemliga läror, har bara ett fåtal människor varit modiga nog att bemöta förföljelse och fördomar genom att sätta sina kunskaper på pränt. Och dessa få har aldrig, som regel, skrivit för allmänheten, utan endast för sina egna och för de som under kommande tider var i besittning av deras fackspråks nyckel. Det stora flertalet, som varken förstår dem eller deras läror, har sammantaget vant sig vid att antingen se dem som en grupp charlataner eller drömmare. Sålunda har det oförtjänta försöket att studera den noblaste av vetenskaper – den om den andliga människan – gradvis förfallit.
____________________

* ”Aitareya Brahmanan,” Introduktion.

______________________________________________________________________________________________
Original edition, Before the Veil, page xlv                                                                   FÖRE AVSLÖJANDET sidan 45

Under åtagandet av att undersöka den moderna vetenskapens och teologins förmodade ofelbarhet, har författarinnan, även med risk för att avvika från ämnet, tvingats göra konstanta jämförelser gällande idéer, resultat, och anspråk hos företrädarna, med de antika filosoferna och religiösa lärarna. Åtskiljande sakförhållanden såsom tidsaspekten, har följaktligen omedelbart ställts i juxtaposition, för att bara därigenom kunna säkerställa företrädesrätten och härkomsten i upptäckterna och lärosatserna. Medan man diskuterar förtjänsterna hos våra samtida forskare, har deras egna bekännelser om misslyckande i experimentell forskning, om oförklarliga mysterier, om felande länkar i teoriernas kedjor, om oförmågan att förstå naturliga fenomen, om okunnigheten i de kausala lagarna, lagt grundvalen för den aktuella studien. I synnerhet (då psykologi blivit så negligerat, och österlandet ligger så långt bort att få av våra forskare någonsin kommer att ta sig dit för att studera den vetenskap som där är ensamt förstådd), kommer vi på nytt att granska spekulationerna och hållningen hos ansedda auktoriteter i samband med de moderna psykologiska fenomen som började vid Rochester och som nu spridits över hela världen. Vi önskar visa hur oundvikliga deras oräkneliga misstag var, och hur de måste fortsätta ända tills dessa låtsade västerländska auktoriteter beger sig till fjärran österns Brahmaner och Lamor, och respektfullt ber dem att förmedla den sanna vetenskapens alfabet. Vi har inte riktat någon anklagelse mot vetenskapsmännen som inte är grundad på deras egna offentliggjorda uttalanden, och om våra citat från forntidens urkunder berövar dem vad de hittills betraktat som väl förtjänta skördade lagrar, är felet inte vårt, utan Sanningens. Ingen människa värd namnet filosof skulle ha lust att bära hedersbetygelser som rätteligen tillhör en annan.

Djupt medveten om den titanska kampen som nu är under uppsegling hos mänskligheten mellan materialismen och de andliga strävandena, har vår ständiga strävan varit att i åtskilliga kapitel samla, likt vapen till en arsenal, ihop alla fakta och argument som kan hjälpa det senare i att besegra det förra. Genom att nu vara ett sjukt och deformerat barn, är materialisationen av Idag född ur den brutala Gårdagen. Såvida dess framväxt inte hindras, kan den bli vår herre. Det är den oäkta avkomman från den franska revolutionen och dess reaktioner mot århundraden av religiöst bigotteri och förtryck. För att förhindra krossandet av dessa andliga strävanden, omintetgörandet av dessa förhoppningar, och dämpandet av den intuition som lär oss om en Gud och ett härefter, måste vi visa våra falska teologier i dess avklädda vanskapthet, och skilja mellan andlig religion och mänskliga trossatser. Vår röst höjs för andlig frihet, och vi vädjar om befriande från all tyranni, vare sig den härstammar från VETENSKAP eller TEOLOGI.

 

länk till Översättarnas fotnoter, kommentarer och tillägg (på gång)
Isis Unveiled volym 1