2

Den Avslöjade Isis
Online
[För första gången översatt till svenska]
 

© 2013 Online Teosofiska Kompaniet Malmö 

DEN AVSLÖJADE ISIS: 

EN HUVUDNYCKEL 

TILL DE 

URÅLDRIGA MYSTERIERNA OCH MODERN 

VETENSKAP OCH TEOLOGI 

AV
H. P. BLAVATSKY, 

KORRESPONDERANDE SEKRETERARE I DET TEOSOFISKA SAMFUNDET.

‘’Cecy est un livre de bonne Foy." 1 — MONTAIGNE.

  _____________________ 

VOL.  I  –  VETENSKAP.

_____________________ 
 

NEW YORK:
J.  W.  BOUTON,  706   BROADWAY
LONDON:   BERNARD QUARITCH
1877

FÖRFATTARINNAN 

Tillägnar dessa Volymer 

TILL DET 

TEOSOFISKA SAMFUNDET, 

SOM BILDADES I NEW YORK, [A.D.] 1875, 

FÖR ATT STUDERA DE ÄMNEN DE BEHANDLAR.

 _______________________________________________________________________________________________________
  Original edition,  Preface, page v

FÖRORD.

DET arbete som nu överlämnas till allmän bedömning är en frukt av en nära bekantskap med Österländska adepter och studium av deras vetenskap. Det erbjuds till sådana som är villiga att acceptera sanningen varhelst den kan bli funnen och att försvara den, även  se allmänna fördomar rakt i ögonen. Det är ett försök att bistå den studerande till att upptäcka vitala principer, vilka ligger till grund för gamla dagars filosofiska system.

Boken är skriven i ärlighetens namn. Den är ämnad att bereda väg för rättvisa, och lika mycket för att säga sanningen utan illvilja och förutfattad mening. Men den visar varken nåd gentemot upphöjda misstag eller vördnad inför missbrukad auktoritet. Den ställer krav på ett spolierat förflutet, vars uppnådda anseende undanhållits alltför länge. Den ropar på återlämnandet av lånade skrudar, och på försvar av förtalade med strålande rykte. Inte heller emot några former av tillbedjan, religiösa trosriktningar eller veteskapliga hypoteser har dess kritik riktats i någon annan anda. Människor och grupper, sekter och lärosäten är endast dagsländor i dagens värld. Den högt belägna SANNINGEN, på sin obevekliga klippa, är ensamt evig och suverän.

Vi tror inte på någon form av Magi som övergår det mänskliga förnuftets räckvidd och kapacitet, inte heller på ”mirakel”, vare sig gudomliga eller diaboliska, om sådana omfattar ett överskridande av naturens lagar som infördes för evigheter sedan. Inte desto mindre, accepterar vi yttrandet av den begåvade författaren till Festus, att det mänskliga hjärtat ännu inte har gett uttryck åt sig självt, och att vi aldrig uppnått eller ens förstått vidden av dess krafter. Är det för mycket begärt att tro på att människan skulle kunna utveckla ny känslighet och ett närmare förhållande till naturen? Evolutionens logik måste lära ut lika mycket, om den leds fram till dess välgrundade slutsatser. Om, det någonstans utvecklades en själ, i rakt uppstigande led från växtriket eller sjöpungar till den noblaste av människor, begåvad med intellektuella förmågor, så kan det inte anses orimligt att sluta sig till att en växande förnimmelseförmåga också utvecklas i människan, som gör det möjligt för henne att varsebli fakta och sanningar till och med bortom vår vanliga fattningsförmåga. Dock tvekar vi inte i att acceptera påståendet av Biffé, att ”det grundläggande är alltid detsamma”. Vare sig vi mejslar ut statyn ur marmorn som döljs i
 _______________________________________________________________________________________________________
  Original edition,  Preface, page vi

stenblocket, eller staplar sten på sten utvändigt tills templet är färdigställt, så är vårt NYA resultat bara en gammal idé. Den senaste av alla evigheter kommer att finna sin destinerade andra själsliga hälft i den tidigaste.’’

När vi för flera år sedan först reste runt i Österlandet, och undersökte dess övergivna helgedomars allra innersta, var det två nedslående och alltid återkommande frågor, som upptog våra tankar: Var, VEM, VAD är GUD? Vem såg någonsin människans ODÖDLIGA ANDE, för att på så sätt försäkra sig själv om människans odödlighet?

Det var när vi var som mest angelägna om att lösa dessa förbryllande problem som vi kom i kontakt med specifika män, begåvade med så mystiska krafter och sådan kunskap att vi i sanning kan benämna dem Orientens Vise män. Vi lånade ett villigt öra åt deras instruktioner. De visade oss att genom att kombinera vetenskap med religion, kan Guds existens och människans odödliga ande demonstreras som ett Euklides problem. För första gången blev vi försäkrade om att den Orientaliska filosofin inte hade rum för någon annan tro än en absolut och orubblig tro på allsmäktigheten i människans egna odödliga själv. Vi blev undervisade i att denna allsmäktighet kom från den mänskliga andens släktskap med den Universella Anden – Gud! Den senare, sade de, kan aldrig uppvisas av den förra. Den mänskliga själen bevisar den Gudomliga Anden, liksom en droppe vatten visar på den källa ur vilken den måste ha sprungit. Berätta för någon som aldrig sett vatten att det finns en ocean av vatten, och att han måste acceptera det genom tro eller förkasta det helt och hållet. Men låt en droppe falla på hans hand, och han har då fakta varur allt det andra kan fastställas. Efter det skulle han steg för steg kunna förstå att en gränslös och omätlig ocean av vatten existerar. En tro i blindo skulle inte längre vara nödvändig; han skulle ha ersatt den med KUNSKAP. När man ser den dödliga människan visa prov på överväldigande förmågor, genom att kontrollera naturens krafter och genom att öppna upp sig för att skåda andevärlden, blir det reflekterande förnuftet överväldigat av en övertygelse om att människans andliga Jag kan åstadkomma så här mycket, då måste kapaciteten hos FADERNS ANDE vara så mycket mer omfattande, eftersom en hel ocean överstiger en liten droppe i storlek och omfattning. Ex nihilo nihil fit; bevisa den mänskliga själen genom dess underbara krafter – och du har bevisat Gud!

Under våra studier visade sig mysterier inte vara mysterier. Namn och platser som för den Västerländska tanken bara har relevans genom Österländska sagor, visade sig vara realiteter. Vördnadsfullt steg vi andligen in i Isis templet; för att lyfta på slöjan från ”den som är, var och skall förbli” vid Saïs;  för att skåda bakom springan í förhänget till det Heliga av det allra Heligaste i Jerusalem; samt även för att utforska inne i kryptorna som en gång existerade under det heliga byggnadsverket, efter det mystiska Bath-Kol: Filia Vocis – den gudomliga röstens dotter –
 _______________________________________________________________________________________________________
  Original edition,  Preface, page vii

som svarade från medkänslans säte innanför slöjan,* och för alltid så förlorade vetenskap, teologi, varje mänsklig hypotes och begrepp födda ur ofullkomlig kunskap, sin auktoritära karaktär för oss. Den enda levande Guden hade talat genom sitt orakel – människan, och vi var nöjda. Sådan kunskap är oersättlig; och den var dold enbart för dem som förbisåg den, eller förnekade dess existens.

Från sådant som detta förutspår vi kritik, censur och kanske fientlighet, även då hindren på vår väg varken är orsakade av brister i giltigheten, styrkta historiska fakta, eller brist på sunt förnuft hos den allmänhet vi vänder oss till. Strömningarna i det moderna tänkandet går i riktning mot liberalism såväl inom religion som inom vetenskap. Varje dag förs oppositionen närmare den tidpunkt då de måste ge upp den despotiska auktoriteten över det allmänna medvetandet, som de så länge funnit nöje i att utöva. När påven kan gå till ytterligheter och utfärda bannlysningar mot alla som hävdar yttrande- och tryckfrihet, eller som yrkar på att civilrätt ska råda i rättsliga konflikter i civila och kyrkliga mål, eller bara att någon annan sekulär förhållningsorder ska godkännas;† och som Tyndall, talesperson för nittonhundratalets vetenskap, säger, ‘’… vetenskapens upphöjda ställning kan sammanfattas med några få ord: vi gör gällande, och vi kommer att slita loss från teologin, hela den kosmologiska teorins domäner‘’, ‡ – är slutet inte svårt att förutse. 

Århundraden av underkuvande har inte helt och hållet lyckats förstelna människors hjärteblod runt den blinda trons kärna; och det nittonde århundradet bevittnar jättens kamp när han skakar av sig Lilleputtlandets trossar och reser sig upp på sina fötter. Även de protestantiska samfunden i England och Amerika, som nu är engagerade i omarbetningen av sina obestridda Orakler, kommer tvingas att redogöra för ursprunget och förtjänsterna i sina texter. Den dag har nått sin skymning då människor styrs av dogmer.

Vårt arbete är således, en vädjan om ett igenkännande av den hermetiska filosofin, den forntida universella Visdoms-Religionen, som den enda möjliga nyckeln till det Absoluta i vetenskap och teologi. För att bevisa att vi inte alls undanhåller oss själva allvaret i vårt åtagande, kan vi i förväg säga att det inte skulle vara konstigt om följande grupper motsatte sig oss:
________________________

* Lightfoot  försäkrar oss att denna röst, vilken hade använts under gångna tider som en bekräftelse från himlen, ’’verkligen utfördes genom magisk konst’’ (volym.ii., p.128). Det senare begreppet används som ett övermodigt uttryckssätt, just därför att det var och fortfarande är missförstått. Syftet med detta arbete är att rätta till vilseledande uppfattningar beträffande ’’magisk konst’’.

† 1864 års Encyklika. 

‡ Fragments of Science. 

______________________________________________________________________________________________________
  Original edition,  Preface, page viii

De kristna, vilka kommer att upptäcka att vi ifrågasätter äktheten i de bevismaterial de har för sin tro.

Vetenskapsmännen, som kommer att finna sina yrkanden om ofelbarhet placerade i samma knippe som den romerskt katolska kyrkan, och särskilt utförligt, kommer den antika världens visa och filosofer rangordnas högre än dem.

Pseudo-vetenskapsmän kommer, naturligtvis, i raseri att fördöma oss.

Frisinnade statskyrkopräster och fritänkare kommer att upptäcka att vi inte går med på deras övertygelser, utan kräver ett erkännande av hela sanningen.

Författare och skilda myndighetspersoner, som döljer sina verkliga övertygelser i försvarandet av populära fördomar.

Pressens vinningslystna och dess parasiter, bjuder ut sin mer än kungliga makt, och på så sätt vanhelgar de ett upphöjt kall, kommer att finna det enkelt att driva med företeelser alltför underbara för dem att förstå; för dem är belöningen för ett stycke text större än värdet av uppriktighet. Från många kommer ärlig kritik; från andra – floskler. Men vi ser framåt emot morgondagen.

De stridigheter som nu pågår inom det allmänna samvetets parti och de delar som gör motstånd har redan utmynnat i hälsosammare tankegångar. Det kommer knappast att misslyckas med att slutligen resultera i ett utkastande av villfarelser och i triumferandet av Sanningen. Vi upprepar ännu en gång – vi verkar för en ljusare morgondag.

Och ändå, när vi betraktar det bittra motstånd vi tvingas möta, vem är mera lämpade än vi när vi beträder arenan, att på vår sköld skriva den romerska gladiatorns hälsning till Caesar:

MORITURUS TE SALUTÂT!

New York, september, 1877.

________________________

Tillägg av ÖVERSÄTTARNA till den svenska översättningen 2011.

1. Cecy est un livre de bonne Foy betyder ”Detta är en uppriktig bok ”. Det var med dessa ord som Montaigne adresserade sina läsare den 1 mars 1580, i sina Essayer, första delen. Såhär skrev han:

Läsare! Detta är en uppriktig bok. Den säger dig redan från början att mitt enda syfte med den är enskilt och privat. Varken din nytta eller min egen ära har jag ägnat en tanke – till ett sådant företag förslår inte mina krafter. Med den här boken vill jag enbart glädja mina släktingar och vänner: när de har förlorat mig (vilket de snart kommer att göra) kan de här återfinna vissa drag av min karaktär och mitt lynne och därmed hålla sin kunskap om mig mer levande och fullständig. Hade jag varit ute efter att söka världens gunst skulle jag ha styrt ut mig finare och framträtt mer utstuderat. Här vill jag bli sedd sådan jag är, enkel, naturlig och vardaglig, utan anspänd tillgjordhet; för det är mig själv jag målar. Här kommer man att klart kunna avläsa mina fel och mitt enfaldiga sätt – så långt hänsynen till allmänheten medger det. Hade jag levt bland de folk som fortfarande sägs leva under de första naturlagarnas ljuva frihet försäkrar jag dig att jag gärna hade målat av mig spritt naken i helfigur. Alltså, läsare, är det jag själv som är ämnet för min bok. Du har ingen anledning att använda din tid på ett så intetsägande och meningslöst ämne. Alltså farväl! Montaigne den första mars år femton hundraåttio.

Michel de Montaigne, född 28 februari 1533, död 13 september 1592, var en inflytelserik fransk renässansförfattare. I Essayer utforskar han, bland annat genom en rad latinska citat, jaget och dess relation till omvärlden.

Resterande fotnoter kommer satt publiceras längre fram i ett separat dokument. Översättarna

_____________________________________________________

länk till Huvudindex
Isis Unveiled del 1
____________________________________________________