Är Chelor Medier? av Helena Blavatsky

Enligt den nyare upplagan av The Imperial Dictionary, av Johan Ogilvie, LL.D., är ett medium en person genom vilken en annan varelses handling sägs bli överförd och manifesterad förmedels animal magnetism; eller en person genom vilken andliga uppenbarelser påstås bli gjorda, speciellt en person som säges ha förmågan att samtala med de avlidnas andar.

Eftersom ockultisterna inte tror på någon kommunikation med ”de avlidnas andar” i detta uttrycks vanliga bemärkelse, av det enkla skälet att de vet att ”de avlidnas” andar inte kommer och kan inte komma ned och kommunicera sig med oss, och då ovanstående uttryck ”genom animal magnetism” antagligen skulle ha modifierats om utgivaren av The Imperial Dictionary varit ockultist, behöver vi bara befatta oss med första delen av definitionen av ordet ”Medium”, som säger: ”Ett medium är en person genom vilken en annan varelses handling sägs bli överförd och manifesterad”; och vi önskar gärna att tillägga: ”Antingen genom denna andra varelses medvetna eller omedvetna aktiva vilja.”

Det blir ytterst svårt att på jorden finna en mänsklig varelse, som inte är mer eller mindre påverkad av den ”Animal magnetismen” eller av någon annan aktiv Vilja (som utsänder denna ”magnetism”). Om den dyrkade generalen rider framför fronten, så blir alla soldater ”medier”. De blir fyllda med entusiasm, de följer honom utan fruktan och stormar det dödsbringande batteriet. En enda samfälld impuls genomströmmar dem alla, var och en blir den andres ”Medium”, plutonen blir upplivad av hjältemod, och endast den som inte är ett medium överhuvudtaget och därför otillgänglig för epidemiska eller endemiska moraliska inflytelser, kommer att utgöra undantaget och hävda sitt oberoende och ta till flykten.

”Väckelsepredikanten” går upp i sin talarstol, och trots att han säger det mest självmotsägande nonsens, så kan ändå hans gester och hans gråtmilda stämma göra tillräckligt intryck för att åstadkomma en ”hjärtats förändring” åtminstone bland den kvinnliga delen av hans församling; och är han en kraftfull man, så händer det att ”tvivlare som kommer för att driva gäck, stannar kvar för att bedja”. Folk går på teatern och fäller tårar eller ”kreverar av skratt” allt efter pjäsens art, om det är en pantomim, en tragedi eller en fars. Det finns ingen människa, med undantag av en äkta perukstock, vars känslor med åtföljande handlingar inte kan påverkas i ena eller andra riktningen och varigenom sålunda en annans handling manifesteras eller överföres genom honom. Alla män och alla kvinnor och barn är på så sätt Medier; en person som inte är ett ”medium” är ett monster, ett naturens missfall, ty han står utanför mänsklighetens område.

Ovanstående definition kan därför knappast anses tillräcklig för att klarlägga innebörden av ordet ”Medium” i detta utrycks allmänna bemärkelse, så vida vi inte tillägger några ord och säger: ”Ett medium är en person, varigenom en annan varelses handling sägs bli manifesterad och överförd i en abnormt hög grad genom den andre varelsens medvetet eller omedvetet aktiva vilja.” Detta reducerar ”Mediernas” antal i världen till en omfattning som står i proportion till det område kring vilket vi drar gränslinjen mellan det normala och det onormala (abnorma), och det kommer att bli precis lika svårt att avgöra vem som är eller inte är ett medium, som det är att säga var hälsan slutar och ohälsan börjar. Varje människa har sin lilla ”svaghet”, och varje människa har sitt lilla ”mediumskap”; det vill säga, någon öm punkt, där hon kan bli ertappad. Den ene kan därför inte anses verkligt sinnesrubbad, lika litet som den andre kan kallas ett ”medium”. Åsikterna går ofta isär ifall en person är sinnesrubbad eller inte, och likaså kan åsikterna gå isär rörande hans mediumskap. En person kan i det dagliga livet i hög grad vara excentrisk utan att bli ansedd som sinnesrubbad, förrän hans rubbning nått en sådan grad att han inte längre vet vad han gör, och är därför ur stånd att sköta sig själv eller sitt yrke.

Vi kan anlägga samma betraktelsesätt i fråga om medierna och säga att endast sådana personer bör anses vara medier som tillåter andra varelser att öva inflytande över dem på ovan angivet sätt i en sådan utsträckning att de förlorar sin självkontroll och inte längre äger kraft att bestämma över sina egna handlingar. Ett dylikt överlåtande av självkontrollen kan antingen vara aktivt eller passivt, medvetet eller omedvetet, frivilligt eller ofrivilligt och varierar i överrensstämmelse med de varelsers karaktär vilka utövar nämnda inflytande över mediet.

En person kan medvetet och frivilligt låta sin egen vilja bli underkastad en annan varelses vilja och sålunda bli dennes slav. Denna varelse kan vara en människa och mediet komma då att vara dennes lydige tjänare och kan av henne användas för goda eller dåliga syften. Denna ”varelse” kan vara en idé, såsom kärlek, girighet, hat, avund, snikenhet eller någon annan passion, och verkan på mediet kommer att stå i proportion till tankens styrka och den mängd självkontroll som finns kvar hos mediet. Denna ”andra varelse” kan vara en elementar eller en elemental, och det arma mediet blir då en epileptiker, en dåre eller en brottsling. Denna ”andra varelse” kan vara människans egen högre princip, antingen ensam eller satt i förbindelse med en annan stråle av den kollektiva universella andliga principen, och ”mediet” kommer då att vara ett stort snille, en skriftställare, en skald, en konstnär, en musiker, en uppfinnare och så vidare. Denna ”andra varelse” kan vara en av dessa upphöjda individer som kallas Mahatmor och det medvetna och frivilliga mediet kallas då deras Chela.

Å andra sidan är det långt ifrån omöjligt att en person, som aldrig hört ordet ”Medium” nämnas, kan vara ett starkt Medium, fastän alldeles omedveten om detta faktum. Hans handlingar kan omedvetet för honom själv vara mer eller mindre påverkade av hans synliga och osynliga omgivning. Han kan bli ett offer för Elementarer eller Elementaler, även om han är okunnig om dessa ords betydelser, och han kan därför bli en tjuv, en mördare, en rövare, en drinkare eller en ”som skär halsen av någon” och det har ofta nog visat sig att brottet vid upprepade till fällen blivit epidemiskt; dessutom kan en person genom vissa osynliga inflytelser bringas att utföra handlingar som inte alls står i överensstämmelse med hans karaktär såsom denna tidigare varit känd. Han kan vara en lögnare som för en gång skull blir föranledd att säga sanningen genom något osett inflytande; han kanske är mycket rädd i vanliga fall, men han kan ändå vid något stort evenemang utan att tveka utföra en hjältebragd; han kan vara en ”gatu-tjuv”, en vagabond och plötsligt utföra en generös handling.

Vidare kan det förhålla sig så att ett medium känner de källor varifrån inflytandet kommer, eller i mer explicita termer, ”den varelses natur, vars handling överförs genom honom” eller så känner han inte dessa källor. Han kan stå under inflytande av sin egen sjunde princip och inbilla sig att han kommunicerar med Jesus Kristus eller med ett helgon; han kan vara i förbindelse med Shakespeares ”intellektuella” stråle och skriva Shakespearisk poesi och samtidigt tro att Shakespeares personliga ande skriver genom honom, och det triviala faktum att han tror si eller så skulle inte göra hans poesi vare sig bättre eller sämre. Han kanske av någon Adept påverkas att skriva ett stort vetenskapligt arbete och är kanske totalt okunnig om sin inspirationskälla, eller så tror han kanske att Faradays eller Lord Bacons ”ande” skriver genom honom, emedan han hela tiden handlar som en ”Chela”, fastän okunnig om detta faktum.

Av allt detta framgår att mediumskapets utövande består i det mer eller mindre fullständiga uppgivandet av självkontrollen, och om detta utövande är gott eller dåligt beror helt och hållet på det bruk som görs av detta och ändamålet vartill det brukas. Detta återigen är beroende på den grad av kunskap som den medialt begåvade individen besitter angående den varelses natur, åt vilken han för en tid frivilligt eller ofrivilligt anförtror förmyndarskapet över sina fysiska eller intellektuella krafter. En person som utan urskillning överlåter dessa förmågor åt inflytanden av varje okänd kraft är otvivelaktigt en ”stackare” och kan inte anses mindre sinnesrubbad än en person som skulle anförtro sina pengar och värdesaker åt första bästa främling eller vagabond som begärde dem av honom. Vi träffar ibland på sådana personer, fastän de är jämförelsevis få, och de känns vanligen igen på sitt idiotiska stirrande och på den fanatism varmed de klänger sig fast vid sin okunnighet. Sådana människor borde vi tycka synd om i stället för att klandra dem, och om det var möjligt borde de upplysas om den risk de löper; men om en Chela, som medvetet eller frivilligt för en tid lånar sina mentala förmågor till en högre stående varelse, som han känner och för vars rena motiv, ärliga uppsåt, intelligens, visdom och kraft han hyser fullt förtroende kan betraktas som ett ”Medium” i detta ords vanliga bemärkelse, är en fråga om läsaren själv efter moget övervägande må besvara.

HELENA BLAVATSKY
The Theosophist, June 1884

Översatt från Helena Blavatskys Theosophical Articles, vol I, s 295-298, ”Are Chelas ”Mediums?”. Utgiven av The Theosophy Company, Los Angeles 1981.

_________________________________________________________________________________________________

| till Helena Blavatsky Online | till ULTs hemsida | till toppen av sidan |