DE FYRA GYLLENE LÄNKARNA



HELENA BLAVATSKY

© 2000 Online Teosofiska Kompaniet Malmö 

HELENA BLAVATSKY 1831-1891

DE FYRA GYLLENE LÄNKARNA

Fråga: Hur skulle man då kunna tillämpa de teosofiska principerna för att befordra det sociala arbetet och skapa framgång i arbetet för ett bättre samhälle?

Helena Petrovna Blavatsky: Låt mig först i korthet påminna dig om vilka dessa principer är: Universell Enhet och Universella Orsakssammanhang, Mänsklig Solidaritet, Karmalagen och Reinkarnationen. Det är de fyra länkarna i den gyllene kedja, som skulle kunna sammanbinda mänskligheten till en enda familj, ett universellt broderskap.

HPB: Låt oss för ett ögonblick betrakta det som du skulle kalla konkreta fakta i det mänskliga samhället och jämföra det liv, som inte bara folkets stora massa utan även medelklassen och de besuttna lever, med vad det skulle kunna vara under sundare och värdigare förhållanden, där rättvisa, medmänsklighet och kärlek vore förhärskande i stället för – som nu – själviskhet, likgiltighet och brutalitet, egenskaper som i alltför stor utsträckning tycks sätta sin prägel på samhällslivet. Allt gott och ont i mänsklig samlevnad har sin rot i den mänskliga karaktären, och denna är och har varit betingad av den ändlösa kedjan av orsak och verkan. Detta beroende gäller såväl framtiden som nuet och det förflutna. Själviskhet, likgiltighet och brutalitet kan aldrig vara ett normalt tillstånd hos människosläktet – att tro så vore att helt ge upp hoppet, och det kan en teosof aldrig göra. Framåtskridande kan uppnås, men endast genom utvecklande av de ädlare egenskaperna. Sann evolution visar oss, att genom att förändra dess miljö kan man förändra och förbättra en organism, och det gäller i striktaste mening också beträffande människan. Varje teosof är därför tvungen att efter all förmåga och med alla till buds stående medel understödja varje klok och välbetänkt strävan, som går ut på att förbättra de sämst lottades villkor. Syftet med sådana strävanden bör vara deras slutliga frigörelse eller uppväckandet av pliktkänslan hos dem, som nu så ofta försummar sin plikt i nästan alla livets skiften.

Fråga: Javisst! Men vem avgör om sociala reformer är goda eller förkastliga?

HPB: I detta avseende kan ingen enskild person eller organisation ställa upp en fast och bestämd regel. Mycket måste med nödvändighet överlämnas åt den enskildes omdöme. Men ett allmänt kriterium kan lämnas: kommer den föreslagna åtgärden att främja det sanna broderskap, som det är teosofins mål att förverkliga? Ingen verklig teosof ska finna någon större svårighet i att tillämpa en sådan måttstock, och sedan han en gång förvissat sig om dess giltighet, handlar hans plikt om att påverka den allmänna opinionen. Och det kan endast ske genom att man inskärper de högre och ädlare föreställningarna om de allmänna och privata plikter som ligger till grund för allt andligt och materiellt framåtskridande. I varje tänkbart fall måste han själv utgöra ett centrum för andlig verksamhet och från honom själv och hans egna dagliga liv måste de högre, andliga krafter utstråla som allena kan pånyttföda hans medmänniskor.

Fråga: Varför måste han göra det? Är inte han, och alla andra, som du säger, avhängig av sin karma, och måste inte karma nödvändigtvis få tid att arbeta ut hela sitt innehåll enligt vissa linjer?

HPB: Det är just karmas lag som ger styrka åt allt jag har sagt. Individen kan inte avsöndra sig från människosläktet, lika litet som det från individen. Karmalagen gäller lika för alla, även om inte alla är lika utvecklade. Teosofen tror att han genom att främja andras utveckling inte blott hjälper dem att fullborda sin karma, utan att han därvid i striktaste mening också fullbordar sin egen. Det är mänsklighetens utveckling, denna mänsklighet, som både de andra och han själv utgör integrerande delar av, som han alltid har för ögonen. Och när han inte är lyhörd för det högsta i sin egen natur, vet han att det inte blott fördröjer hans eget framåtskridande utan också alla andras. Genom sina handlingar kan han göra det antingen svårare eller lättare för mänskligheten att nå nästa högre existensplan.

HPB: Det finns ett mycket nära samband. Om vårt nuvarande liv är resultatet av utvecklingen av vissa principer, som har växt fram ur "frön" från en tidigare existens, så måste denna lag också gälla framtiden. När man väl har insett, att det universella orsakssammanhanget inte bara gäller nutiden utan även förgången tid, nutid och framtid, faller varje handling på vårt nuvarande plan lätt och naturligt på sin rätta plats och framträder i sin rätta belysning för oss själva och andra. Varje lågsinnad och självisk handling för oss inte framåt utan tillbaka, under det att varje ädel tanke och osjälvisk handling är trappsteg uppåt mot ett högre och härligare tillvaroplan. Om detta liv vore det enda, då vore det i sanning både fattigt och eländigt i många avseenden. Men sett som en förberedelse till nästa tillvaro, bör vi betrakta det som den gyllene port vi kan gå igenom – inte själviskt och allena utan i sällskap med våra medmänniskor – till de palats som ligger på den andra sidan.

HELENA BLAVATSKY
The Key to Theosophy, 1889

Översatt från The Key to Theosophy (1889 års originalutgåva) av Helena P Blavatsky, kap XII, s 233 - 237. Utgiven i faksimilutgåva av The Theosophy Company 1973, Los Angeles.