Den cykliska Lagen - WQJ ForumSvaren #6

Genomför den cykliska lagen sitt avsedda resultat utan medvetet ingripande av raser och individer? Eller är det en del av den verksamma lagen att raser och individer medvetet skall ta del av det som handlar om deras egen utveckling eller tillbakagång? Vilket det än är, kommer inte saker och ting att bli som de blir eller som de borde vara, trots våra enstaka eller sammantagna ansträngningar?

6. W.Q.J. – Den cykliska lagen har inga "avsedda resultat" eftersom den är en blind kraft. Den cykliska lagen styrde under de tidigare raserna precis som den gör nu, liksom den gjorde innan det fanns någon ras överhuvudtaget som kunde agera medvetet eller omedvetet. Förmågan att välja hos den mänskliga rasen som helhet kommer inte förrän evolutionens vändpunkt är uppnådd – när fyra har blivit fem – och tills dess är naturligtvis ett "medvetet ingripande" av en ras omöjligt.

Individer – i betydelsen av individuella monader – bör hjälpa och gör det verkligen också genom att påskynda utvecklingen av en ras eller nation, eller så sätter de upp en motsatt effekt, men även detta sker genom den cykliska lagen. I Den Dolda Världen av A.P. Sinnett uttrycker sig en Mästare i följande ordalag på tal om Adepterna:

"Där har aldrig funnits något skede vare sig före eller under den såkallade historiska perioden, då våra föregångare inte gestaltat händelser eller "skapat historia", även om fakta dock ständigt förvrängts av historikerna för att anpassas till samtidens fördomar... Vi har aldrig utgett oss för att kunna påverka hela nationers öden i strid med världens kosmiska förhållanden. Cyklerna måste ha sin gång... Stora och mindre yugas [tidsperioder] måste genomlöpas enligt tingens allmänna ordning. Och burna av tidvattnets mäktiga vågor, kan vi endast modifiera och styra några av dess mindre flöden."

"Ibland har det hänt att ingen mänsklig makt, inte ens den väldiga hänförelsen av den mest högstämda patriotism, har kunnat böja ett järnhårt öde ur dess fastställda bana, och nationer har slocknat ut som facklor sänkta i vattnet och uppslukats av gravens svarta natt."

Men detta bör inte leda till förnekelse eller apati. "Saker och ting kommer inte att bli som de blir eller som de borde vara, trots våra ansträngningar" utan snarare – "saker och ting kommer att bli som de ska vara, även om apatin finns hos dem som inte anser att det är någon mening med att verka för Mänsklighetens välbefinnande." De som anser att den absoluta godheten ändå kommer att bli fullbordad vad som än händer, är de som sjunkit ned i den mörka gropen av likgiltig, själviskhet. Dessa är alltid i vägen och blockerar vägen för de som strävar efter att arbeta för människans välgång.

När vi tar detta ämne i betraktande får vi inte förlora ur sikte att andra själar reinkarnerar varje dag, och att de för med sig erfarenheter och karma från förflutna tidsåldrar. Detta kommer att visa sig allteftersom de mognar i livet, och de kommer att tillföra nya impulser, nya idéer, nya uppfinningar, nya mängder av kunskap till totalsumman, och på så sätt påverka rasernas utveckling, och allt detta sker genom den cykliska lagens försorg. Och om vi genom att slött sitta ner vägrar att skapa för dem vad de skapat för oss tidigare – det rätta materialet, och de rätta uttrycksmedlen för civilisationen – kommer slutet av denna cykel att bli uppnådd men med deras uppgift ofullbordad på grund av vårt fel. Den karma som skapats av detta, blir då vår, och den obönhörliga rättvisan kommer att leda oss på scenen i en annan cykel, vilka evigt utgår ur tidens sköte, för att där med nedtyngda hjärtan avsluta den uppgift vi försökte smita ifrån. Ingen teosof skulle därför någonsin få för sig att tänka, att han inte borde erbjuda hjälp, eftersom all hjälp kommer ändå.

På vårt lilla sätt borde vi härma det Stora Brödraskapet i dess ständiga försök att hjälpa mänskligheten. De är medvetna om cyklerna, och genom att använda detta vetande, kan de förstå när impulsen av en ny cykel har sin början. Och genom att ta fördel av detta förutseende, blir de nya idéerna spridda bland människorna och alla goda reformer utvecklas. Varför skulle vi, bara för att vi är ovetande om cyklerna, inte göra något för att hjälpa hela människosläktets mäktiga välgörare. De erbjuder alla människor Visdomsreligionens sanning, men väljer inte ut någon, utan lämnar resultaten till lagen. Är det meningen att vi i vårt teosofiska arbete som fattiga, svaga och okunniga nybörjare, ska tro att vi är i stånd att välja ut bland mängder av medlemmar en eller många som är redo att ta emot teosofin? En sådan position som avgörare av detta, är fåfäng, löjlig och oteosofisk. Vår enkla plikt är att presentera teosofins sanningar till alla människor, och sedan låta dem avgöra om de vill acceptera eller förkasta den. [s 6-7]