Låt oss generara oss själva av B P Wadia

Låt oss generera oss själva

[från LIVING THE LIFE, sidorna 123-129]

by B. P. Wadia

© 2011 Online Teosofiska Kompaniet Malmö

Den teosofiske neofyten värderar Tystnadens Röst som en bok som förmedlar gudomlig disciplin. Vilken slags disciplin är gudomlig disciplin? Den kan definieras som arketypisk disciplin: den omfattar disciplin av kroppen och sensorium [sinnesapparaten], förnuftet och hjärtat; det är hela den personliga människans disciplin: vad hon ska äta och hur hon ska studera; när hon ska gå och lägga sig, varför hon drömmer, hur vi ska förhålla oss när vi är vakna, och hur vi ska göra saker och ting. Denna slags disciplin påverkar hennes motiv lika väl som hennes metoder.

Vem är Disciplinären?

(a) Det Inre Självet bortom den personliga människan.

(b) Den Esoteriska Filosofin eller Ockultismens Vetenskap.

(c) Läraren, som representerar Guruparampara

Det Inre Självet är gudomlig i sin essens liksom i sin substans; den Esoteriska Filosofin är också gudomlig till sitt ursprung och innehåll; Den verkliga Kedjan av Lärare är uppbyggd av länkar, där var och en är ägare av Gudomlig Visdom, vars förverkligande av sanningen från Andens Värld är genuin och tillräckligt djup vilket möjliggör för honom att ge ut ett flöde av Medkänsla i form av undervisning till nytta för andra.

Det finns världsliga, ambitiösa och pengaalstrande gurus; det finns en världslig och falsk kunskap; och det finns många goda och uppriktiga människor som önskar att lära, och att växa i makt. Den gudomliga disciplinens skugga är den världsliga disciplinen.

I Tystnaden s Röst, finns det två gyllene föreskrifter – ljud gömda i ord – vars genljudande måste bli hörd om dess verkliga betydelse och innebörd skall leda till osmos.

Men, Lärjunge, om inte din köttsliga natur är passiv, ditt huvudet svalt, din Själ lika hård och klar som den gnistrande diamanten, kan strålarna inte nå fram till KAMMAREN. De kommer inte att kunna värma hjärtat och inte heller kommer du att kunna höra de Akashiska höjdernas mystiska ljud i inledningsfasen, hur mycket du än försöker.

Du kan inrymma både handling och icke-handling; din kropp i verksamhet, ditt förnuft stilla, din Själ lika klar som en fjällsjö.

Utstrålningen från den Andliga Solen, Logos Ljus, värmer inte människornas hjärtan; den når inte hjärtats kammare eller grotta; och på grund av detta så är inte utstrålningen och ljuset till någon nytta för den världslige människan. Den gudomliga disciplinen är den personliga människans träning för att lära känna det Fördolda Ljuset och Ljudlösa Ljudet. Av denna anledning, har ovanstående föreskrift getts i form av de två verserna.

Emellertid krävs det något mera än ett ivrigt begär för att uppnå gudomlig disciplin. Både handling och icke-handling måste finna plats inom den lärande; han måste lära sig handla utan att fästa vikt vid handlingens frukter; han måste handla och samtidigt känna inom sig själv att han inte handlar, dvs han är inte den handlande.

”Handlingens väg är dunkel” säger Bhagavad Gita (IV,17). Till och med de Vise har blivit vilseledda om vad som är handling och vad som är icke-handling”. Han som lär sig se ”icke-handlande i handlingen och handling i icke-handlandet” är beskriven som en vis människa.

Neofyten finner sig själv fjättrad av sitt självskapade öde. Dessa bojor kan inte brytas eller försvinna; de måste mötas och bli transformerade. Var och en av våra bojor representerar en verkan, och noggrannhet och kunskap krävs för att hantera den. Den rätta tekniken består i att undersöka våra plikter. De såkallade konflikterna kan och borde lösas av varje neofyt redan initialt. Plikten innebär nödvändighet; det som är nödvändigt måste göras; å andra sidan, så bör det som inte är nödvändigt inte göras. Genom att utöva denna regel inom den gudomliga disciplinen så tar vi ett långt steg mot att befria oss från ödets bojor.

När vi avgör vad som är nödvändigt och vad som är onödigt, får vi inte ge vika för den krävande eller övertalande rösten från begäret, eller sinnets smidande och rimliga yrkanden; vi måste söka vägledning från det inom oss som är opåverkat av de begär som uppstår från sensorium och från sinnet. Inom oss finns Guiden, Filosofen, och Vännen som kallas för det Högre Manas. Men – han är långt ifrån Kama-Manas som ständigt är upptagen med sinnena och organen, med köttet och djävulen. Därför måste vi söka hjälp utifrån: från de Gudomliga Lärorna kan vi snabbt och lätt få hjälp. Ingen kan bli en neofyt utan strävan; ingen kan bli en aspirant utan kunskap. För att bli en som lär sig, är studier det första steget; studier renar och höjer andliga strävanden; Själsliga strävanden leder till att verkligen leva det högre livet, och på så sätt föds en neofyt.

Genomförandet av de nödvändiga plikterna och ett strikt undvikande av alla onödiga handlingar utvecklar både urskillningsförmågan och begärslösheten. Snart leds neofyten till förnimmelsen att hans nya kunskap pekar på en högre nödvändighet – att utföra handlingar som inte bara är personliga plikter eller karma. Barmhärtighetens och Offrandets Gudomliga Dygder kallar till verksamhet inte bara genom ord, utan handling, och inte bara genom tankar och känslor. Gudomlig disciplin kräver att ideation och den imaginära förmågan blir använda i tal och handling, och att harmoni skapas mellan ord och handling så att det inte lämnar mer rum för karmans agerande.

Med allt detta i minnet, låt oss då återvända till föreskrifterna som förmedlades i de ovanstående citerade verserna angående disciplin av kropp, förnuft och Själ.

(a) din köttsliga natur är passiv; din kropp i verksamhet.
(b) ditt huvud svalt; ditt förnuft stilla
(c) din Själ lika hård och klar som den gnistrande diamanten; din Själ lika klar som en fjällsjö.

Köttet representerar sinnenas begär, dvs, storätare. Den världslige skämmer bort den kroppsliga aptiten. Köttets aktivitet och sinnenas retningar alstrar kroppsliga sjukdomar, och man lyssnar inte ens på sjukdomssignaler i kroppen. Kroppslig hälsa är nödvändig för lärjungaskap. Därför måste neofyten lära sig skilja på två slags distinkta kroppsliga verksamheter. Till och med den moderna vetenskapen känner till att kroppen kan försättas i verksamhet genom en våg av starka känslor. Alltså, attraktioner av personlig ömhet som gör att personer hänger fast vid livet i kroppen, aversion mot eller rädsla för döden, och allt annat som hon gillar och inte gillar sätter hjärnan och kroppen i verksamhet.

Emellertid så skapar begär av sinnenas natur och Själens strävanden två olika slags verksamheter. Verksamhet i och från kroppen kan frambringas (a) genom det yttre – genom längtan som uppväckts genom synen, ljudet, etc från världsliga föremål: och (b) genom gensvar från vår inre högre natur på våra strävanden vilka är byggda runt ideationen och vår imaginära förmåga. Det första slaget av kroppslig verksamhet är ett stort hinder i levandet av det högre livet. Därför ombeds neofyten att hålla sin kropp verksam – dvs inaktiv, i syfte att göra den receptiv. Kroppen måste göras redo för att bli en mottagare. Det andra slaget av verksamhet måste invigas av hjärnan och hela sensorium. Det är det andra slaget av verksamhet som det hänvisas till när vi ombeds att göra vår ”kropp verksam”.

Vidare: Heta huvuden kan inte lyckas i en neofyts liv. I Brev som Hjälpt mig (sid 106 indisk utgåva) gör Judge direkta referenser angående varma och kyliga inflytanden och till förnuftets och kroppens verksamhet och passivitet. I neofytens disciplin, spelar förnuftet den allra viktigaste rollen. Begynnelsepunkten ligger i hanterandet av begäret-förnuftet. Huvudet i människokroppen är framför alla andra det lägre förnuftets organ, och genom att göra förnuftet stilla blir det Själens kanal.

Det lägre förnuftets eller Kama-Manas komplexiteter är många. Den Hemliga Läran påpekar att ”Förnufet är ett namn som getts åt totalsumman av de Medvetanden som samlas under Tanke, Vilja och Känsla”. (I,38 orig utgåvan) Den roll som ideationen och minnet spelar refereras också. Den Hemliga Läran (II,701) innehåller också ett viktigt påstående som är av praktisk betydelse till neofyten: ”Den vanlige människan har ingen erfarenhet av något medvetande tillstånd annat än det genom vilket de fysiska sinnena länkar honom till”.

Neofyten måste komma bort från dem som är ”instängda, inhägnade, fängslade eller bundna” av sina sinnen. Han måste känna igen sin egen varelses Manasiska natur och förnimma nödvändigheten av att disciplinera sinnena vilket är essentiellt innan vi disciplinerar förnuftet. En stilla reflektion över de två påståenden från Den Hemliga Läran kommer att leda honom till den övertygelsen att ”materia, trots allt, inte är någonting annat än följden av våra egna medvetandetillstånd, och Anden en tanke av psykisk intuition” (I, 542) Kama-Manas, Manas frigjord från Kama, och det lägre förnuftet influerad och guidad av den mänskliga Själen, det Högre Förnuftet, är tre avskilda medvetandetillstånd, i vilket vilken var och en, tanke, vilja och känsla fungerar. Förnuftet kan inte bli stilla när det påverkas av tvivel och rädsla, attraktioner och motviljor. Vår disposition måste vara fri från sinnliga färgningar, angenämt böjd mot ett rent förstånd baserat på filosofiska principer, och viljan måste vara fast besluten att följa befallningarna från vårt gudomliga samvete. Ett stilla förnuft är inte ett passivt förnuft; det är koncentrerat och det är receptivt gentemot inflytanden och intryck från den Mänskliga Själen, Jaget, den Inre Härskaren – en stråle från det Gudomliga Förnuftet.

Teosofi undervisar att intimiteten mellan det Gudomliga Jaget och den mänskliga personligheten är inte etablerad i människan av kött förrän neofyten lär sig att frammana offrande, genom renhet, och kontrollera kraften och utstrålningen av denna Gudom.

När förnuftet är fritt från begär och sedan är tränad att utveckla inneboende latenta krafter, blir det stabilt och rent under det godhjärtade inflytandet av den Gudomliga Människan; det återspeglar diamantens fasthet och gnistrar ständigt i de Akashiska höjdernas färger. Den andra avbilden visar på att den personliga själen blir likt en fjällsjö, stilla och genomskinlig.

I Själens lugn ligger verklig kunskap. Erfarenhet av helig, celest Glädje är ett verkligt tecken på sant andligt liv.

Bergen symboliserar framsyntheten hos Prometheus själv reflekterad i den astrala personlighetens renade vatten som är i stånd att svara an på den Stora Herrens Visdom som har sin boning i de höga höjderna på Andens plan.

Precis som den världslige människan i sina handlingar och ord reflekterar världsliga illusioner och självbedrägerier, så börjar neofyten i sina handlingar och tal, att reflektera den Gudomliga Människans offrande och visdom. Neofytens mål är att bli gudomlig här, i sitt nuvarande förkroppsligade tillstånd, renad från Karmas slagg och drägg, och lysa med de Odödligas och Evigas Kraft.

B. P. WADIA

_______________________________________________________________________________________________________

| till toppen av sidan | till B P Wadia Online huvudindex | till ULTs hemsida |