Låt oss generara oss själva av B P Wadia

Buddha och Shankara

[från THUS HAVE I HEARD, sidorna 21-23]

by B. P. Wadia

© 2011 Online Teosofiska Kompaniet Malmö

Du måste leva och andas i allt omkring dig, precis som allt det du ser andas i dig; att känna att du är ett med allting, allting i SJÄLVET.

Var i full samklang med allt levande; älska dina medmänniskor som om de vore dina jämlikar i livets skola, samma Lärares lärjungar, barn till samma goda moder.

Det finns många lärare; MÄSTARSJÄLEN är en, Alaya, den Universella Själen. Lev i MÄSTAREN så som DENNES stråle lever i dig. Lev i dina medmänniskor så som de lever i DEN.

Tystnadens Röst

Under denna månad kommer buddhismens Triple Festival bli firad av alla som ärar Gautama Buddha. Den representerar födelsedatumet för prins Siddharthas kropp, vilken avsade sin krona för en tiggarskål och hans Kungarike för munkarnas och nunnornas Sangha; samt även den dag då han uppnådde den högsta Visdomen i Gaya under Bodhiträdet; och på den dagen, efter fyrtiofem års magnifik tjänst, kastade han bort kroppen i och genom vilken han hade arbetat. Men traditionen säger att Han, den Medkännande, finns kvar för att välsigna Mänskligheten genom sin ideation inom Paranirvanas sfär.

I senare tider, inkluderade de ortodoxa brahminerna honom i Vishnus gudavärld av Avataror. Men hans många reformer har inte lyckas fullt ut att rena hinduismen. Liksom den berömde Adi Shankara, vars årsdag också infaller i maj månad, lyckades inte heller helt och hållit med sin mission av religiös reformation. Han kallades av de ortodoxa en "förklädd Buddha" och i hans läror, metafysiska och etiska, så var Shankara det!

Vad planerade dessa två mäktiga Adepter att göra för mänskligheten genom att inkarnera i hinduiska kroppar ca 2500 år efter starten av Kali Yuga och Krishnas död? Både Buddha och Shankara var metafysiker och stora filosofer, men båda betonade ett liv i renhet och fromhet och i mänsklighetens tjänst. Medan Buddha, talade folkets språk och predikade för de mycket stora massorna så använde Shankara sanskrit, språket som de lärde folkliga ledarna talade. Syftet med båda var rening av hinduismens korrupta prästerskap och att betona enskilda insatser i kriget mot det onda som var rotad i människonaturen. Båda erbjöd en filosofisk grund för hög etik, men pekade på den sanningen att ädel moral var det mänskliga medvetandets verkliga upplysning. På mer än ett sätt, påpekade både Buddha och Shankara att genom intuitionen ensam kom förståelsen för de universella ytterligheterna och lösningen på de slutliga problemen angående materia, själ och ande. Var och en var logiker som resonerade superbt, vederlade lärda sinnen; än idag är materialistiska tänkare oförmögna att förstå båda dessa Lärares djupa läror eftersom de filosofiska logikerna kan inte använda sin egen Gudomliga Intuition. Utan den Själens förmåga, kan inte livets sanningar levas. Intuitionens utveckling kräver rening och förhöjning av människans moraliska natur. En karaktär belastad med egoism och fåfänga förmörkar det tänkande medvetandet och gör den oförmögen att fånga de Levande Idéernas sanningar.

Både Buddha och Shankara, som leder direkt till Hjärtas Religion, proklamerade på nytt lärorna Sanatana Dharma, Den Eviga Religionen, Den Perenna filosofin, Teosofin. Buddha spänner över Sruti och Smriti – Uppenbarelse och Tradition – och proklamerade på nytt de gamla moraliska och metafysiska sanningarna på ett så enkelt och okomplicerat språk som det bara var möjligt för människosläktets medvetande att uppfatta. Shankara som kom senare använde de gamla texterna men skrev kommentarer över dem, och gav en klar och tydlig nytolkning och fäste de lärdes uppmärksamhet på vikten av att leva det högre livet, och inte bygga tempel hur vackra de än är, av sten och berg, utan att uppföra det Levande Templet av den Levande Guden.

Stora vise har enhetligt uppmärksammat Bodhi Dharma, Visdomsreligionen, som föregår Vedaböckerna. Dess centrala och mest grundläggande lära är Universell Enhet rotad i den Enda Anden, som manifesterar sig som Broderskapets Lag i människoriket. Sanningen om Advaita undervisad av Shankara kräver att varje människa känner igen den Gudomliga Närvaron i varje människas hjärta, vilket i sin tur kräver att vi praktiserar Buddhas stora sanningen: - "Hat kommer aldrig i denna värld att upphöra med hat. Hatet upphör genom Kärlek. Detta är den Eviga Lagen"

I en kommentar till Gita, VI, 32, anmärker Shankara - "Genom att se att det som är glädje och smärta för en själv också är glädje och smärta för alla andra varelser, så orsakar han inte smärta för någon varelse; han är ofarlig. Genom att inte göra någon skada och hängiven åt rätt kunskap, anses han vara den högsta bland Yogierna”.

B P Wadia

Översatt från "Thus Have I Heard", sidorna 21-23. Utgiven av Indian Institute of World Culture, Bangalore, 1959.

_____________________________________________________________________________________________________

| till toppen av sidan | till B P Wadia Online huvudindex | till ULTs hemsida |