ARCANA

En teosofisk föredragsserie från Malmölogen U.L.T. 
© 2010  Online-versionen  •  Teosofiska Kompaniet Malmö •  Malmölogens transaktioner
www.teosofiskakompaniet.net

 

---

Mystiker eller Medium
Föredrag hållet i Teosofisalen, Kärleksgatan 1,  Malmö, den 11 september 1996.

---

Nr 29 • Serie 3 • Online versionen den 6 december 2010  •  ISSN 1401-3835

---

[I denna utskrift har en del redigering gjorts från kassettinspelning nr 316 för att göra föredraget så lättläsligt och begripligt som möjligt.]

 
INLEDNING

E.M. Välkomna till oss, välkomna till United Lodge of Theosophists som är den grupp av teosofer som håller föredrag här varje onsdag. För dem som inte känner till oss så har vi ett Programblad vid utgången som man kan ta. Där står listat vårt program för september månad. I dag har vi på programmet Mystiker eller medium, och vad skillnaden är ska vi försöka ge oss på att bena upp i kväll. Nästa onsdag är titeln Kärlekens alkemiska kraft, och den 25, det sista föredraget denna månad, talar vi om Astralkroppen, nyckeln till parapsykologiska fenomen.

Våra föredrag är upplagda så att vi har en kort inledning, sedan hör vi vår Deklaration uppläst och så följer själva föredraget, med utrymme för frågor, funderingar och svar i slutet. Förutom föredrag har vi också en studiegrupp som heter Dharmagruppen. Dit kan man komma varje onsdag mellan klockan sex och sju, och där diskuterar vi de teosofiska tankegångarna lite mer på djupet. Den är till för dem som vill sätta sig in i teosofin lite mer under veckan och fördjupa sig på olika sätt. Gruppen är öppen för alla som vill delta i den, man kan komma när man har lust, och det kostar ingenting. Det är likadant med alla U.L.T: s aktiviteter, det kostar ingenting utan bygger på tankegången att andligt arbete inte kan kosta pengar. Vi förlitar oss på vänliga människors donationer för att vi ska kunna behålla den här salen. Så ta gärna ett Programblad och läs om vår verksamhet.

När det gäller kvällens tema så har vi tagit fram tre exemplar av vår tidskrift som berör och tangerar ämnet. Det är nr 65 av Teosofiska Rörelsen som handlar om Hypnotism och regression och den typen av verksamhet. Sedan har vi nr 55 som handlar om Mediumskap och channeling och hur vi kan utvecklas från detta till adeptskap. Vi har också nr 71 som handlar om Det högre och det lägre förnuftet. Det kan vara bra att känna till i det här sammanhanget.

Vi har också tagit fram en vacker liten bok, en av Helena Blavatskys pärlor, Tystnadens Röst, som har mycket samröre med bland annat den tibetanska terminologin. Det är en meditationsbok som vi varmt kan rekommendera. Den är en ledstjärna just i den snåriga stigen på väg till eller mot att bli en fullkomlig människa, så den finns också tillgänglig.

Vi har också en annan serie som heter Arcana, vilken är nedskrivna föredrag som vi har hållit här på Logen under årens lopp. Vi har i kväll tagit fram tre olika föredrag.  Det är nr 23 (serie 2) som handlar om Astral berusning. Det går ju att berusa sig på annat än vin. Man kan alltså berusa sig astralt. Dessa Arcana är alla varmt välkomna att ta del av. Sedan har vi nr 15 (serie 2) som handlar om Den tibetanska Dödsboken. Den beskriver en vandring i de olika tillstånden efter döden. Till sist har vi nr 25 (serie 3) som handlar om Teosofin och den Nionde Insikten. Dessa finns alltså tillgängliga för intresserade.

Vi har ännu mer att erbjuda er. Som ni vet så spelar vi in alla föredrag på band, och man kan gratis låna ett band i veckan om man vill fördjupa sig ytterligare på egen hand hemma. Vi har i kväll valt ut tre band – bland våra över 300 band – som tangerar kvällens ämne. Det är nr 56 som heter Adeptskap eller mediumskap, nr 117 som heter Vägen till Adeptskap, och nr 267 som heter Den eviga spegeln – Astralljuset. Det är de tre band vi kan rekommendera som ligger i närheten av själva föredraget i kväll.

Vi ska strax få höra uppläst vår Deklaration. Det är en text som på ett lättfattligt sätt försöker sammanfatta vad U.L.T. står för, den grupp av teosofer som vi tillhör. Det är en text som vi läser för att tona in oss, dessutom har vi möjlighet den första onsdagen i varje månad att ställa frågor på Deklarationen.

Man kan inte bli medlem i U.L.T. genom att betala någon medlemsavgift, för det existerar inte. Det finns inga ledare i den bemärkelsen att någon säger till oss vad vi ska göra eller inte göra, och ingen säger att vi måste tro på några speciella teosofiska idéer eller läror för att associera sig. Det enda man är ombedd att sympatisera med är tanken om ett Universellt Broderskap. Att försöka leva, verka eller på annat sätt ta till sig den tankegången och omsätta
den i praktiken för att förverkliga kärnan till ett Universellt Broderskap, oavsett ras, tro, kön, ställning och religions- eller organisationstillhörighet. Det är egentligen den enda punkten man behöver sympatisera med. Nu är J.H. redo att läsa Deklarationen. Varsågod.


ULTs DEKLARATION

Inriktningen för denna Loge är att självständigt och hängivet tjäna teosofins sak utan att vara bunden vid någon teosofisk organisation. Den är lojal mot den Teosofiska Rörelsens stora grundare men befattar sig inte med tvistefrågor eller olikheter i personliga åsikter.

Det arbete den har att utföra och det mål den har i sikte är alltför upphöjda och krävande för att den skall hinna med eller önska engagera sig i underordnade frågor. Detta arbete och detta mål är att sprida de grundläggande principerna i teosofins filosofi och att praktiskt tillämpa dem genom ett fullkomligare förverkligande av SJÄLVET; en djupare övertygelse om universellt broderskap.

Den anser att den orubbliga grundvalen för att ena teosofer, varhelst de befinner sig och hur deras villkor än ser ut, är likhet i mål, syfte och lära och har därför varken konstitution, stadgar eller styrelse, och denna grundval utgör det enda bandet mellan dess associerade medlemmar.

Den strävar efter att sprida denna idé bland teosofer för att befrämja enigheten.

Den betraktar som teosofer alla dem som ägnar sig åt att verkligen tjäna mänskligheten utan hänsyn till ras, tro, kön, ställning eller organisationstillhörighet, och

den välkomnar till sin sammanslutning alla dem som bekänner sig till dess angivna syften och som genom studier eller på annat sätt önskar bereda sig för att bättre kunna hjälpa och lära andra.

Den sanne teosofen tillhör ingen kult eller sekt men tillhör likväl dem alla.
 

1. Vajrasattva

MYSTIKER ELLER MEDIUM

P.B. Det tackar vi för och nu ska vi komma in på själva föredraget. Man kan fråga sig varför vi har valt titeln Mystiker eller medium. När vi börjar studera teosofi och börjar förstå var teosofin kommer ifrån, speglar vi det mot en mängd andra filosofier som också finns. Det finns ju inte bara teosofi och så ingenting annat, utan det är faktiskt så att det finns teosofi och så finns det en mängd andra idéer.

När det gäller att förstå allt detta runt omkring oss, buddhism, hinduism och olika esoteriska läror så är det en snårskog, det vet vi alla. Det är oerhört svårt att förstå: Vad handlar det om? Varför ska jag välja det ena och varför ska jag välja det andra, vad kan det leda till? Vad kan jag ha för nytta av det i mitt liv? Det är frågan, och något av detta ska vi försöka reda ut i kväll.

Om vi börjar med teosofin och tittar på de mest grundläggande tankegångarna som vi jämt och ständigt talar om, karmaläran, reinkarnations-principen, själens odödlighet, alltså att vi är odödliga väsen, att vi alltid har existerat någonstans i kosmos och alltid kommer att göra det i framtiden. Detta är grundläggande tankar inom U.L.T. så det tar vi inte upp, det tar vi mer eller mindre som givet.

När vi sedan börjar närma oss meditation och andlig utveckling, då blir det intressant. Alltså när jag börjar använda teosofin i mitt liv på ett levande sätt. Jag kan själv välja hur jag vill göra det. Det finns många vägar att gå. Det finns inte bara A, B, C, ett, två, tre, eller att så här ska vi göra, utan vi är alla unika individer, där var och en tar sig fram på sitt sätt.

Helena Blavatsky, som fick i uppgift att föra ut teosofin i väst och i öst i modern tid, fick sig tilldelad en viss undervisning av Mästarna - Mahatmorna, fullkomliga människor. Dessa individer, dessa upplysta, invigda Mästare har nått en viss punkt som ligger bortom de fem sinnen som vi oftast styrs av. Dessa Mästare är också bortom tid och rum, så deras fält för information och insikt – att skaffa sig gnosis – är mycket vidare, mycket större än den vi själva kanske har möjlighet att omfatta just nu.

Så vi måste välja, antingen accepterar vi mycket av vad som sägs, antingen för att vi emotionellt eller intuitivt känner att "det här stämmer med vad jag tycker", eller så kan jag på ett logiskt sätt räkna ut eller följa den logik som finns i teosofin, och sluta mig till att "den här filosofin håller, den stämmer". Där finns en själslig matematik, vissa formler som gör att "det här kan jag ta till mig, det känns rätt". Och så prövar jag det i vardagen. Jag börjar kanske med att läsa en och annan bok och så småningom kommer jag till en punkt – det gör vi alla förr eller senare. Det går ju inte bara att läsa, det finns så mycket böcker så vi blir aldrig färdiga ändå. Utan jag måste börja leva filosofin, jag måste göra teosofin levande.

Hur gör jag då och vad finns det för måttstock på att jag verkligen korrekt följer dessa riktlinjer som är utstakade, erfarenheter eller kunskap, gnosis förmedlad av Invigda? Det kan vara svårt att ta till sig: Vem är dessa Invigda, varför ska jag sätta tillit till dem, varför ska jag tro på vad Buddha eller Jesus sade eller någon annan? De vet väl inte mycket mer än vad jag vet?

Jo de vet, menar vi. Att dessa är invigda själar med stor insikt som de har förmedlat till oss, och som i sin tur har förts vidare genom olika religioner, i olika sekter med mycket varierande schatteringar. I dag finns inom kristendomen kanske tre eller fyrahundra olika sekter. Alla dessa härstammar från Kristus ord. Och likadant är det med Buddha, vi har inom mahayana zenbuddhism och tibetansk buddhism, vi har en mängd olika skolor. Vi har sydbuddhism, teravada och så vidare. I alla dessa skolor finns det en enorm mängd människor som har tänkt till kring vissa grundläggande insikter som Buddha förmedlade.

2. Vajrahumkara mudra
 

Då är vi inne på två sidor inom teosofin när det gäller att förstå insikt, medvetande, att förstå erfarenheter. Och det gäller dels vad som är förmedlat av Invigda, av mystiker. Personer som genom självuppnådd gnosis eller självinsikt via meditation har försatt sig i ett tillstånd som ger kunskap, som är kunskap. Vi går nu för ett ögonblick tillbaka till vår lilla skiss över människans sju principer. Människan har ju ett medvetande, vi är ett medvetande, ett själsligt medvetande som för tillfället har en fysisk kropp som vi uttrycker oss igenom. Vi har en känslokropp, en tankekropp och så vidare.

För att förstå människan så har vi ritat upp på tavlan vad vi kallar för det Högre Jaget, det vi kallar för triangeln. Det är det Eviga Väsendet, det som alltid finns, det är tre principer i en. Det är Självet, det är Urskillningsförmågan eller intuitionen och tanken eller Förnuftet. Den delen tillsammans med personligheten – uttryckt genom en fyrkant som består av begär och känslor, livskraften (prana), astralkroppen och den fysiska kroppen – bildar tillsammans sjutalet eller det heliga sjutalet, som vi förenar med en cirkel runtom. Detta är jag, detta är mitt energiflöde.

Detta kan vibrera på olika sätt. En mystiker har alla dessa sju principer i samklang. Det är ett spektrum av färger som lyser och vibrerar, vilket ger en signal utåt till andra som sprider kunskap, ger inspiration till andra, det är ett kännetecken. Mystikern är också en person som inte bekymrar sig om "vart ska jag ta vägen när jag dör". Det är inte heller en person som bekymrar sig så mycket om kapitalet, för vad ska jag med det till? Pengarna kan jag ha på banken men sedan då, vad gör jag sedan?

Vad som är intressant att spara är det inre kapitalet, erfarenheter, det är viktigt. En annan sak som vi också tycker är väsentligt att förstå är den enkla klassificeringen av det Högre och det lägre Jaget. Det kommer igen i teosofin om och om igen. När vi till exempel närmar oss meditationen, som är en mera praktisk sida av den teosofiska undervisningen. När vi kommer till den punkten i det teosofiska studiet att vi verkligen vill bearbeta oss själva, disciplinera oss själva, göra någonting med teosofin, inte bara läsa om den, utan vi vill använda den som ett redskap till att förädla och förfina vårt liv, då kommer såklart meditation in i bilden.

När vi börjar meditera så uppnår vi vissa insikter, menar teosofin, och då skalar vi bort väldigt mycket, vi börjar prioritera. Det finns vissa saker som är väldigt viktiga för oss. Dessa gör vi först. Det andra lägger vi åt sidan, för vi kan inte hinna med allt. Det är väldigt viktigt att förstå. Och en person som lever ett kontemplativt liv, som har dessa idéer i vardagen på ett meditativt sätt, han blir mer och mer vad vi kallar för en mystiker, en person som väljer utifrån vissa esoteriska grundprinciper.

Allt agerande i vardagen, vad vi än gör på arbetsplatsen, i kärlekslivet, i familjelivet eller vad det nu än är, blir baserat på vissa esoteriska grundprinciper. När detta börjar bli aktuellt, då sker det enligt vår mening en transmutation, alltså en förändring i vårt väsen. Det kanske inte är synligt med detsamma, förutom att det troligen blir väldigt stökigt runt omkring oss.

För vi måste göra upp med väldigt mycket inom oss. Det är ungefär som när man börjar med hälsokost eller man börjar fasta. Alla vet att under de första dagarna eller den första tiden kommer alla slaggprodukter ut, mer eller mindre. Sedan börjar någonting annat hända med oss.

På samma vis menar vi att den dag vi börjar aktivt disciplinera oss, meditera och förändra vårt liv – enligt teosofiska grundprinciper – då sker det någonting inom oss som vi måste bli av med eller rättare sagt omförvandla. Den energi som finns runt omkring oss som är av så kallad negativ tendens, den måste omförvandlas. För den kan inte bara försvinna ut i tomma intet, det tror vi inte på. Energin finns där hela tiden, den måste bara förändras.

Vi måste ställa in oss själva på en annan frekvens, och ju mer vi ställer om oss till denna andliga frekvens – den universella frekvensen – ju mer går det då upp för oss att vi alla är ett. Vi är alla delar av en helhet; djur, människor, växter, allt är ett. Allt är en vibrerande energi i kosmos, vad jag gör påverkar andra. Vi ser det i miljörörelsen, den är ett starkt uttryck för en innerlig mystisk känsla som alla går och bär på. Vi måste värna om vår natur.

Människor i allmänhet kanske inte tänker så långt som att de kommer att återfödas till den här planeten om ett tag. De ser bara eländet och det är därför de vill göra något åt det nu. De kanske bara tänker på sina barn och barnbarn, att de bör åtminstone kunna se en häst eller leva i ett land där man kan dricka rent vatten utan att betala tvåhundra kronor per flaska. Så det är viktigt för oss att vi hela tiden väljer rätt. Att välja utifrån esoteriska grundprinciper.

E.M. Det som P.B. skisserar upp tycker jag symboliseras av aktivitet. Vilket innebär att vi själva tar till oss de här tankegångarna, blir medvetna om att vi kan handskas med våra liv, att vi kan styra våra liv. Den passivitet som vi kanske har haft innan, där vi tror att livet styr oss, försvinner då gradvis. Ju mer vi sätter oss in i de här tankegångarna, ju mer ser vi vilken fantastisk ordning det finns i kosmos, vilken ordning det finns i vår vardag om vi bara hade haft ögonen "öppna". Det vill säga att allting som sker med oss har en mening, någonting som vi ska lära oss utav.

Men när vi börjar uppöva den attityd som P.B. var inne på, då är vi på väg mot att bli mystiker. Vägen är oerhört lång, ända bort till horisonten. Men vi har tagit de första stapplande stegen, vilket är det viktigaste.

3. Swayambhunath stupa
 

Och då kan man fråga sig vad mediumskap är för någonting. Mediumskap, att ta emot budskap från andra sidan, från andeväsen eller vad det nu kan vara, det är inte något som teosofin direkt förespråkar. Vad teosofin menar vi ska ta fram är vår egen inre andliga kärna. Den är en och samma för oss alla, som P.B. så fint nämnde. Det är vad vi ska ta fram, där har vi alla de gudomliga krafterna inom oss.

Genuint mediumskap kan säkert också leda till en väldigt fin utveckling på sikt, om man tar ansvar. Men ibland när man läser om mediumskap så kan man få känslan av att det handlar om en viss form av passivitet. Man vet inte riktigt varför information kommer till en medialt lagd person som kanske inte har förmåga att stänga av och på, utan bara tar emot. Man kan göra en parallell med när man lever i den fysiska världen och rycker på axlarna och säger "jag kan inte göra någonting, för det är vad som har hänt mig, det är inte mycket jag kan göra". Man intar en sorts passiv attityd till livet.

Men tanken inom teosofin för att kunna bli mystiker är att vi måste ha en aktiv attityd till livet, vi måste vakna upp. Det är vad all teosofisk undervisning går ut på; ett gradvis uppvaknande, att vi ska bli mer vakna som människor. Och i detta uppvaknande så vaknar vi successivt upp till ett större ansvarstagande och förståelsen att vi ska ta mer och mer ansvar i vårt liv. Och det är ganska tufft.

Teosofin går rätt så långt. Den säger med karmaläran eller lagen om orsak och verkan att vi har ansvar inte bara för hur vi agerar på det som syns, det jag gör med vardagen, med mina medmänniskor i olika situationer, utan jag har också ansvar för de känslor jag hyser. Jag har ansvar för de tankar jag tänker. Tänk, så fort vi tänkt en tanke så är den utom vårt räckhåll, vi kan inte ta tillbaka tanken och samla in den igen och färga om den, utan den är borta.

Tankarna vi tänker är som små levande energicentra som far iväg och kan fångas upp av människor som är på samma frekvens som vår energi. Det sätt vi har präglat en tanke på innebär att vi får ta ansvar för det sätt vi har präglat den.

P.B. var inne på att vi påverkar varandra hela tiden sinsemellan, och det är ett ganska svårt begrepp att ta till sig. Det är ganska hisnande i början, för man tänker "nej, jag drar täcket över huvudet igen och somnar om." Men det går inte, för när vi en gång har fått upp ögonen för dessa tankegångar så börjar de verka i oss och då är processen igång.

Teosofin har varnat för mediumskap, vilket är väldigt populärt i dag inom New Age-rörelsen. Det finns många olika system för hur vi ska öppna oss för de inre världarna – astralvärlden och de olika sfärerna – för att få in energier. Det är väldigt frestande och det är väldigt spännande. Var och en som har gjort någon form av astral erfarenhet eller upplevelse vet hur färger förstärks. Ljud och former och smaker och dofter, allting förstärks något oerhört. Det är väldigt lätt att bli astralt berusad och stanna kvar i den världen, som bara är illusorisk.

Teosofin menar att det är betydligt svårare när vi en gång har öppnat oss att stänga igen om oss. Det är inte så lyckligt om man börjar öppna sig i förtid innan man riktigt är redo för de energier som kommer fram. Man är då inte så pass samlad att man kan hantera dem. Teosofin förespråkar mer en naturlig utvecklingsväg och menar att alla de förmågor som vi kan tycka är spännande såsom klärvoajans, kläraudiens, förmågan att hela med händerna, ja alla de förmågor som vi läser om – ockulta förmågor – är något som var och en av oss har resurser att utveckla. Men de kommer att utvecklas naturligt, likt blomman som först är en knopp och sedan blommar ut när den får tillräckligt med näring.

En sådan utveckling kommer att ske hos oss när vi är grundade i ett osjälviskt sätt att leva. Teosofin menar att då är vi mogna för att hantera de krafter som finns inom oss. Då är det kärlekens eld eller låga som har utvecklat en grogrund för blomman att växa och bilda blommor. En sådan utveckling har vi inte forcerat via konstgödsling utan den kommer på ett naturligt sätt. Och då är stammen som håller blomman också tillräckligt stark för att kunna bära flera blommor så att fler kan få tillgång till dem.

Faran är om vi försöker utveckla andliga förmågor innan vi har en stadig moralisk grund att stå på – att vi gör väl på något sätt och det kan bli väldigt fint – och vi framstår som mer än andra. Det är väldigt lätt att känna sig lite förmer än andra om man har en helande kraft i händerna eller om man på något sätt har en förmåga som inga andra har. Och det kan vara en fara att fastna i detta och ett ytterligare sätt att blåsa upp sin personlighet.

Det behöver inte vara så, för det finns många som är födda med krafter som de har utvecklat i tidigare liv och som kan användas på ett bra sätt. Men teosofin menar ändå att vi ska försöka vara lite vaksamma på den utvecklingen, så att vi inte hamnar i något som vi tror är en genväg men som istället blir en senväg.

Så att vara mystiker är att kunna leva varje ögonblick i vår vardag med en slags tillit och tillförsikt. Att försöka vara så vaken som möjligt, att försöka vara fokuserad på det möte vi har med en människa eller den situation vi befinner oss i. Ju mer vakna vi är desto mer tar vi in av det som livet har som budskap till oss i varje situation. Och ju mer vi lyckas hålla oss vakna under dagens timmar desto lättare blir det att hålla oss vakna under nattens timmar.

Då menar jag att bibehålla en vakenhet så att vi går från ett tillstånd till ett annat medvetet under nattens timmar utan den vanliga glömskan som de flesta av oss har; när vi vaknar på morgonen så är det inte mycket vi kommer ihåg av de sju, åtta timmar vi har sovit. Men det går att träna upp. Det är mystikernas väg att bibehålla en medvetenhet i allt vad de gör i vardagen men också under nattens timmar. Drar vi det ännu längre så gäller det också mellan två liv.

Inom tibetansk buddhism talar man om ett fenomen som kallas tulku, att reinkarnera medvetet, att bibehålla sitt medvetande intakt. Dalai Lama och andra lamor är bra exempel på detta, och även på att man kan träna upp denna förmåga. På en fråga ställd till Dalai Lama om varför han mediterade, så var hans svar just att han ville dö medvetet. Han ville kunna lämna kroppen medvetet, gå in i olika tillstånd och sedan återfödas medvetet. Och för att göra detta måste vi träna oss i vardagen, under vårt meditationspass under nattens timmar, för att i förlängningen kunna gå vidare med det mellan två inkarnationer.

 

4. Tsong-kha-pa

P.B. Den sista varianten när det gäller mystiken är att förstå en tanke som är väl utvecklad i vår lilla bok Tystnadens Röst som E.M. nämnde inledningsvis. Teosofin talar om att det finns en kraft inom oss, något som vet, något som kommer till oss i ljusa ögonblick, något som guidar oss hela tiden i svåra stunder. Och ju mer vi är i samklang med detta tillstånd inom oss, som egentligen är vårt sanna väsen, ju mer vägledning får vi i alla frågor. Inte bara i teosofiska frågor utan i allt vi sysslar med.

Det är faktiskt ganska värdefullt att kunna ha någonting inom sig att gå till när vi har det svårt. Att inte alltid behöva fråga någon annan "hur ska jag nu göra?" Eller så ska jag titta i stjärnorna eller så ska jag lägga ut korten eller så ska jag titta i kaffesumpen eller vad det nu är. Utan jag kan istället gå in i mitt inre medvetande och känna efter och få det svar jag behöver, och det är en mycket värdefull insikt.

Ju mer vi uppodlar detta ju mer intuitiva blir vi också. Då utvecklar vi dessutom en kvalitet som vi brukar kalla urskillningsförmågan. För med den kvaliteten har vi precis det viktigaste redskap som vi behöver. Oavsett var vi befinner oss på jorden, oavsett vad vi vill med livet så behöver vi urskillningsförmågan. Det är oerhört viktigt att känna in hela tiden vad vi ska göra. Inte låta intellektet mala sönder allting vi ska göra, utan känna efter. Var gång vi känner efter får vi de rätta svaren. En individ som går mystikens väg, som börjar lyssna till den paradoxala Tystnadens Röst, förstår precis vad jag menar. Det är inte så lätt alla gånger.  

Den här lilla skriften är egentligen en förbuddhistisk text med viss anknytning – som E.M. var inne på – till den tibetanska kulturen. Den är självfallet upptagen i den tibetanska mystiken, eftersom många har kommit till Tibet på grund av att Kina och Indien har varit platser där mystikerna har varit förföljda. Så de har till slut dragit sig längre och längre upp i Himalaya, och Tibet har ju tills ganska nyligen varit en plats för många avfällingar inom det andliga området. Nu är även Tibet förändrat, men det fanns i alla fall en tid då många sökte sig dit och fick möjlighet att leva där. Sedan kom kineserna, och den historien kan vi. Tretusen kloster försvann. Så är karmalagen och så är det eviga kretsloppet. Vi har fått dharma; religionen har alltmer förts till väst. Så det finns en mening även med detta.

Men för att komma tillbaka till Tystnadens Röst så finns det sju punkter som borde tas upp när man talar om mystik. De är vägledande i all teosofisk undervisning, och det är läran om de Sju Paramiterna. Arcana-häfte nr 1 handlar om detta. Det handlar om de sju dygderna, de sju kvaliteterna som vi inom teosofin anser är så viktiga att förstå. Jag ska inte gå in på vad de innebär utan vill bara poängtera att dessa sju energier, dessa sju kvaliteter har vi nytta av, och den första av dem är just kärlekens och barmhärtighetens kvalitet.

Vi kan inte göra någonting i livet om vi inte utvecklar en mycket stor generös känsla för allas välbefinnande. Vi kan inte bara leva i vår egen lilla trångsynta värld och ta oss fram på andras bekostnad, utan vi måste öppna oss, vi måste bli frikostiga, vi måste dela med oss av det vi har. En del får mycket, andra får litet. Men alla borde leva enligt principen att dela med sig, som man gör på Internet. Man kallar det för Share Ware, man delar med sig, allting är gratis. Man bara slår på datorn och så finns all information där. Ingen tar betalt, åtminstone inte för informationen på datorn, utan den bara finns där.

På samma sätt borde vi också leva lite mera. Internet är globalt. Teosofin kommer att bli universell under hela Vattumannens tidsålder. Vi har precis gått in i Vattumannens tidsålder och vi vet inte riktigt hur den kommer att gestalta sig. Men vi får vissa föraningar, vi ser vad som händer runt omkring oss. Vi ser hur det gamla åker ut och helt nya andliga värden växer fram.

När det gäller den andliga utvecklingen så kommer det att växa fram mycket tydligt en väg eller flera vägar, men särskilt en väg som bygger på att vi arbetar med de inre erfarenheterna, att vi söker kunskapen inom oss. Och eftersom alla är förenade på de inre planen i Anden så har vi alla tillgång till samma kunskap i Översjälen, menar teosofin.

Vår kunskap borde alltså rikta in sig på treenigheten. Vår personlighet befinner sig symboliskt i fyrkanten, och vi borde sträva mot att komma in i det vi kallar för det Högre Jaget. Det är medvetandet som genomsyrar allt. Och de kvaliteter som finns i det Högre Jaget kan vi stegvis uppnå genom meditation, genom andliga övningar, genom andliga studier, genom att i det dagliga livet leva på ett andligt sätt.

Det är ett långvarigt arbete, det kräver förmodligen en serie inkarnationer när vi har tagit det första medvetna steget. Och när vi väl har tagit det första medvetna steget så kanske det krävs ett antal invigningar tills vi uppnår full insikt. När vi väl är igång och har uppnått den insikt som Mästarna förmedlar, är det förmodligen andra uppgifter som gäller.

Vi känner säkert till de stora problem som existerar i före detta Jugoslavien, de är fruktansvärda. Vi kan konstatera hur människor som har levt sida vid sida i många år plötsligt över en natt kan göra de mest fruktansvärda illdåd gentemot varandra.

Då kan man fråga sig: Vad är det för kvaliteter, vad är det för mörka sidor som döljer sig i människors inre? Och när vi tittar på teven tänker vi "de är inte kloka där nere".

5. Tibetansk drake

Men hur hade vi reagerat om vi hade hamnat i samma scenario? Bär vi på samma mörka sidor? Teosofin menar att vi borde så mycket som möjligt sträva att fylla oss själva med de andliga kvaliteterna. Så mycket som möjligt sträva emot att närma oss vårt hjärta. Vi borde varje dag ägna en viss stund åt andlig begrundan, tänka igenom vissa saker när vi vaknar på morgonen, tänka igenom de saker som har hänt. Och när vi går och lägger oss bör vi också fundera över: Vad har den här dagen medfört?

Om vi gör detta till en regelbunden process så kan vi vara säkra på att vår utveckling kommer att accelerera, vår insikt kommer att växa och vi kommer att må mycket
bättre. Vi kommer att uträtta mycket mera och vi kommer att vara till glädje för väldigt många fler människor i vår närhet än vi kanske har varit tidigare. Det är positiva steg i en värld som har många ljusa sidor, men det finns också en hel del mörka sidor.

Det gäller att balansera, som gnostikerna uttryckte de mörka och ljusa krafterna. Det är en ständig kamp mellan de ljusa och de mörka krafterna. De finns inom varje människa, alltså de personliga själviska tendenserna och de osjälviska gudomliga kvaliteterna. Det där måste man göra upp med sig själv, sett ur ett mystiskt perspektiv.

En person som mer och mer arbetar med mystik, som arbetar med andliga frågor märker ju, förmodar jag, att hon måste göra någonting med sig själv om hon ska uppnå de harmoniska tillstånden. För det handlar om en balans inom mig själv och en fridfull stämning. Har jag frid inom mig så har jag också en viss fred runt omkring mig. Det är väldigt viktigt att jag inte bygger upp hela min tillvaro på en massa tjafs, på en massa bråk, på en massa vrede, ångest och rädsla, oro, avundsjuka och svartsjuka. Det är kvaliteter som vi bara borde lyfta ut snarast möjligt ur vårt väsen.

Så vad det handlar om varje morgon, varje dag, är att rena medvetandet, tämja medvetandet, tämja sina känslor, att hela tiden arbeta med detta. Det är någonting som var livsviktigt på Krishnas dagar för 5 000 år sedan, för 2 500 år sedan under Buddhas tid och under Kristus tid för ett par tusen år sedan. Hela tiden kommer det att vara så, även i framtiden. Det är ingenting som på något vis kommer att bli förlegat. Detta kommer vi hela tiden att möta, och varje enskild individ måste göra detta själv, måste göra upp med sig själv.

Jorden är den plats där vi väljer; vill jag bli en medial person, alltså en person som är offer för sina astrala berusningar eller för det känslomässiga livet? Att bli offer för sitt känslomässiga liv är detsamma som att vara offer för de astrala inflytandena. Istället menar vi att vi bör bygga upp en kraftkälla som mer och mer hämtar inspiration från de högre regionerna av vårt väsen. Mer urskillningsförmåga, mer intuition, mer kärlek givetvis.

Det menar vi är möjligt för varje individ, det är inte någonting som ligger långt borta och som bara Buddha klarade av eller någon annan ljusgestalt långt borta i förhistorisk tid. Det är någonting som vi alla måste ta till oss nu, om vi vill förändra omvärlden, om vi tycker att vi vill delta, om vi över huvud taget känner någon form av ansvar i den värld vi befinner oss, i den lilla sfär, i den lilla familj eller i det land och den stad vi lever i. Jag kan ta del av detta, jag kan aktivt verka i en viss riktning, det beror på mig. Jag kan också tycka att allt liv är jobbigt och sedan supa mig full varje dag, det kan jag också välja. Jag kan ta droger, jag kan berusa mig på kvinnor, jag kan berusa mig på Internet.

Vägen är lång och det finns många möjligheter. Men jag kan också försöka att med teosofin som ledstjärna förändra och disciplinera mitt liv. Det tar lång tid eftersom jag är fast i vanor som alla andra, men jag kan börja resa mig. Det är det första steget som är det viktigaste. Har vi väl börjat medvetet bearbeta oss själva och ser oss som individer, odödliga varelser, då har vi också oändliga möjligheter.

Jag ser att tiden går fort, vi ska lämna lite utrymme för frågor, om vi har några i kväll. Ordet är fritt, och E.M. och jag ska besvara frågorna efter bästa förmåga.

6. Förklaring av en stupa

B.H. E.M. sade någonting om att detta med mediumskap kunde vara medfött, och att vara mystiker är inte medfött.

E.M. När vi säger att någonting är medfött så är tanken att det inte är någon gåva från någon annan som kommer alldeles slumpmässigt, utan vare sig vi är födda som mystiker eller medium – eller med sådana tendenser åt ena eller andra hållet – så är det för att vi själva har lagt grunden för det i något föregående tillstånd och liv. Så man kan vara född med båda tendenserna. Sedan sägs det inom ockulta kretsar att man, om man ska bli en fullärd mystiker, måste göra en snabb repetition på vägen för att få allting under kontroll och disciplin. Men tendenserna är lagda redan i tidigare liv, inte av någon annan utan av oss själva, det är viktigt att komma ihåg. Det är inte så att någon helt plötsligt föds med mediala begåvningar och en annan med mystiska begåvningar, utan det är någonting som vi själva har skapat och hela tiden har förmågan att göra. Det var ett sätt att se på det. 

J.H. Men det kan ju kännas så. För när man är på jorden och det plötsligt går upp för en att man kan se vissa saker så kan det faktiskt kännas såsom hot. Det bara kommer, plötsligt såg jag bara det astrala eller vad du vill. Så det är ett uttryck för en lång skolningsväg, men det är ändå så att man tar det till sig. 

E.M. Kanske kan man se en skillnad. Jag tror att när en sann mystiker – i alla fall inbillar jag mig det – kommer tillbaka så är det inte så att det bara händer utan där finns en medvetenhet närvarande. Jag tror att det kännetecknande för mediumskap är just att det bara händer, det kommer slumpmässigt. Det är också svårt att stänga av eller på, man kan inte riktigt kontrollera flödet. 

J.H. Jag tänkte på någonting som du tog upp i början, det här med Buddha och Jesus. Jag är ganska trött på att höra hur stora några har varit och hur små andra har varit. Jag skulle vilja säga, behövs inte vi för deras skull? Jag menar det är en samrörelse som avgör att den ena och den andra finns. Jag har precis kommit ifrån England, jag kan inte tala om hur många kyrkor det står för våra synders skull. Det är ett ganska trist uttryck egentligen, när man har kvarskatt och allt sådant. Jag menar hur länge ska man bära på den här skulden att man har gjort någonting? Det har jag inte alls lust att finna mig i. Men det står ändå stämplat. Och så ska jag tänka på att de är så mycket större och vi är så små. Jag tycker det ligger någonting i det, man kan med kärlek visa att så är det inte. Vi är lika stora på ett sätt, och på ett sätt naturligtvis inte. Det tog du upp i början P.B, och jag har tänkt på det. 

P.B. Det är självfallet att alla är lika stora, men det vore väldigt förmätet att sätta sig på samma nivå som Jesus eller Buddha eller någon annan stor själ, det gör vi inte. Men självfallet har vi alla samma kvaliteter inom oss. Skillnaden ligger väl i omfånget av ett litet ljus och ett stort ljus.

Men vi ska inte fästa vikten vid att en själ var en stor själ och en annan var en liten. Det är inte så svårt att acceptera att vissa individer har satt stora märken i tiden, gjort vägmärken som på senare år har visat sig vara ganska viktiga. 

Jesus hade inte en miljard anhängare när han levde, han hade enligt legenden tolv stycken. Jag menar att det är någonting som har skett under lång tid, det här med att betrakta honom som Guds Ende Son och att vi har lyft fram Kristus på det sättet. När han levde spikade romarna upp honom på korset, så de förstod inte alls vem det var. Och de judiska rabbinerna förnekade honom. Vad gäller Buddha så gick han omkring på jorden tills han blev åttiofyra år och undervisade. Han hade en helt annan funktion. Han riktade sin undervisning till en hel världsdel. Jesus kom till det judiska folket. Vi menar inte att vi ska se upp till dessa Frälsare. Vi ska inte heller som islams anhängare böja oss inför Allah.  

Visst bör vi se dessa Mästare i ett rätt perspektiv, det måste vi kunna göra. Det måste vara så att om jag tittar på energier, om jag tittar på regnbågens skala, så visst har vissa energier en högre frekvens än andra energier, det är ett faktum i naturen. På samma vis skulle man kunna säga att vissa andliga gestalter har en särskild kraft och har en särskild uppgift på jorden. Ett ljus kan tända många andra ljus, så visst har de spelat stor roll för oss.  

Men vi ska inte heller glömma, vilket är det intressanta i det du säger, att det är här och nu som gäller. Vi kan ha dem som vägledare, men det är vi som lever nu, så gott vi kan där vi befinner oss. Vi behöver inte någon som går vid sidan om oss och håller handen, det är inte vad det handlar om. Men vi kan ha dessa stora andliga ledare som någon sorts kraft och inspiration i bakgrunden. De har utfört ett arbete och de finns fortfarande kvar som andliga vägledare på jorden, menar vi.  

Vi lever inte i den uppfattningen att Jesus är död eller att Buddha inte finns mer. De fanns i den historiska tiden och de är lika närvarande i dag som de var i går. De går bara inte omkring på gatorna och vi kanske inte möter Buddha på Södra Förstadsgatan eller var vi nu rör oss. Men visst finns dessa gestalter med i jordens utveckling, självfallet. Och vi har en möjlighet i dag att höja oss från resonemanget att "jag är en stackars fattig syndare" och så vidare. Det är ett teologiskt arv, en misstolkning av vissa bibelcitat som i sin tur är inlyfta från Gamla Testamentet. Det behöver vi inte hänga upp oss på över huvud taget, och det gör vi inte heller. Vi ser på det som en misstolkad och ofta förvrängd teologisk uppfattning av vissa idéer.  

Det är inte så att jag går och bär på en karma som inte är min och jag ska tyngas ner av den. Jag bär på mitt kors, det är mitt Golgata, mitt liv, min karma. Mina skulder har jag själv skapat, det har ingen annan gjort. Om jag sår mina frön i min trädgård så växer de ju inte upp i din trädgård och vice versa. Du ska förhoppningsvis inte bära mina skulder. Utan det är så att var och en får försöka ta hand om sitt, men vi ska alla hjälpa till, det är vad det handlar om. Om vi kan hjälpa till att avlasta varandras bördor så handlar vi kärleksfullt. Inte att jag ska känna skuld för vad jag har gjort och peka ut andra för vad de har gjort eller inte har gjort. Det får vila hos dem. Jag bör istället se mig som en individ och en själ med enorma potentiella möjligheter.  

Likt Buddha, likt Jesus, likt Platon, likt Gandhi eller Nelson Mandela eller vem vi nu vill jämföra med. Namnet spelar ingen roll, det är ju bara namn på någon företeelse där en individ har gjort någonting större, har överträffat sig själv, har gått utanför sin person och gör en stor sak för en mängd människor. Martin Luther King arbetade för de svartas frihet. Gandhi arbetade för Indiens frigörelse, Nelson Mandela för Sydafrikas.

Jag vet inte vem som har arbetat för Sovjets frigörelse, men där är säkert en del som har gjort det och kommer att pekas ut i framtiden. Men i verkligheten så är vi alla delar av en stor helhet. Alla stenarna är viktiga för att bilda en mur. Det är en intressant fråga att ta upp, det finns mycket att säga om detta. 

E.M. Jag skulle vilja lägga till att det här med skuld är ofta ett negativt sätt att hålla folk i schack, eller hur? Och det är framför allt ett väldigt effektivt sätt att göra människor rädda för ledare. Känner man skuld för allting så vågar man till slut inte röra sig. Därför tycker jag att just karmabegreppet är så befriande. Det talas inte om god eller dålig karma, utan karma betyder egentligen bara handling. Och aktivt handlande är vi alltid. Även om vi väljer att inte handla så är det också ett agerande i sig.  

Ser vi på de verkningar vi möter som följder av orsaker – orsak och verkan är en och samma sak – så behöver vi inte se det som skuldbelagt eller dåligt, utan bara som möjligheter till utveckling hela tiden. Och då kommer vi snart underfund med att det kan vara en person i vår vardag som är hur obetydlig som helst ur ett yttre perspektiv. Men för oss är denne kanske miljontals gånger mer betydelsefull än Buddha, Jesus eller Krishna. Så vi ska inte förringa vårt eget värde i sammanhanget. Den röda färgen är inte mindre värd än den blå eller gula, de behövs alla. Vad vore den gula och blå utan den röda? Vi måste ha alla färgerna i spektrat.

7. Den dubbla Dorjen – Vishvavarjra

P.B. Fler frågor i kväll? 

J.H. Du sade innan angående New Age och att lägga kort rätt. Ett bra medium skulle jag vilja säga definieras av en medial personlighet, en person som inte går ut med det som en handlingsvara direkt, som är sitt leverne. Och då finns det ganska många medier, mediala människor. P.B. sade innan något om Sovjet, vem som utmärker sig där i det forna Sovjet. Det finns faktiskt väldigt många mediala människor som jobbar successivt i det tysta, hela tiden. Och när man reser omkring där och träffar folk så förstår man att det vi kommer med är ibland nästan ingenting jämfört med den kunskap de har inom sig. 

E.M. Ja, det är ett viktigt synsätt. 

P.B. Vi inom Teosofiska Rörelsen har själva en rysk kvinna som vägledande stjärna, alltså Helena. Hon var ganska medial på sitt sätt. 

E.M. Vi är alla mediala. 

J.H. Jo, men jag menar när man går ut och säljer sina tjänster så att säga. "Jag lägger kort, nu ska jag berätta vem du ska gifta dig med" och allt det där. Det är egentligen ganska oväsentligt. 

P.B. Jaså, tycker du det! 

J.H. Oväsentligt att någon annan talar om det för dig, för det vet du egentligen inom dig, det är det jag menar. 

E.M. Det är helt riktigt och det är väl en gammal tumregel, att går det geschäft i de ockulta konsterna så tror jag att man ska vara lite vaksam. Jag tror inte att förmågan, om den är så genuin, går att saluföra. 

J.H. Ja det är en väg, men det är inte säkert att det är den som är medial, skulle jag vilja säga. 

P.B. Syftet med kvällens föredrag har ju varit att få upp ögonen för att det finns en skillnad på det mediala och det mystiska. Det finns olika sätt att hämta in kunskap, olika sätt att föra ut den och olika sätt att leva. Och det har gestaltat sig i sufism, i gnosticism, i upanishaderna, på många olika sätt i världslitteraturen. Olika individer har gjort olika saker, just på grund av att man har närmat sig det informationsflöde som finns, eller de känslor och tankar som finns i vårt inre på olika frekvenser.  

Det finns ett bildgalleri, det finns en levande bok som vi kallar för Akasha eller det gudomliga Astral-ljuset där allting finns registrerat som har skett sedan den första människan kom till jorden. Så det finns enormt mycket information lagrad och som når vårt undermedvetna varje dag. Den finns där i vår minnesbank, någonstans i de övre regionerna av vårt medvetande eller hur vi nu vill se det. I detta bildgalleri finns vad alla människor har tänkt. Och detta finns lagrat inom mig, inom dig, inom oss alla. En fantastisk tanke.  

Hur ska jag skilja på vad som är väsentligt eller inte? Jag måste ju bygga upp min egen kanal så att jag kan ta till mig det som är viktigt för mig, medvetet. Annars blir det som att tända ljuset, allt kommer in i mitt system. Jag kommer att bli fullständigt bländad av ljuset, jag kommer att bli fullständigt förvirrad. Jag måste ju kunna välja och ta in så mycket energi som jag mäktar med. Kära vänner, för att bättre förstå detta så ska vi höra ett par verser. 

E.M. Jag vill knyta an till det J.H. sade för jag tycker det är så fint sagt, att det inte behöver alltid vara en Buddha eller Jesus. Ödmjukheten av att vara människa och ha den förmånen tycker jag uttrycks väldigt fint i ett par strofer hämtade från Tystnadens Röst, Fragment två; De Två Vägarna. Det står så här:

"Kan du inte vara en sol, så bli den ringare planeten. Javäl – är det dig förmenat att liksom middagens sol lysa på snöfjällets eviga renhet, välj då, o nybörjare, en mer anspråkslös bana. Visa "Vägen" – om än så dunkelt, än så förlorad bland mängden – liksom aftonstjärnan visar dem vägen, som beträder sin stig i mörker." Och det är någonting som vi alla kan göra. 

P.B. Och med de orden vill vi bara påannonsera nästa veckas föredrag, som försöker knyta an till vad som är det absolut viktigaste vad gäller andlig utveckling. Vi har valt att kalla föredraget för Kärlekens alkemiska kraft, hur vi genom kärlek och hur vi genom transmutationen förändrar det mörka till det ljusa. Men mer om det nästa vecka. Tack ska ni ha för visat intresse. 

[Sammanställt den 6 december 2010.]

Källor: 

Bhagavad Gita, av William Judge
Fem Budskap, av Helena Blavatsky
Ljus på Vägen, av M.C.
Patanjalis Yoga-aforismer, av William Judge
Tystnadens Röst, av Helena Blavatsky
Det högre och det lägre förnuftet, T.R. nr 71
Hypnotism och regression, T.R. nr 65
Mediumskap och channeling, T.R. nr 55

 

VAR VAKSAM INFÖR DENNA UTVECKLING 

Låt oss blicka framåt, icke tillbaka. Vad bär månntro det kommande året i sitt sköte? Först ett varningens ord. Allt eftersom förberedelsen för den nya cykeln går framåt, allt eftersom förelöparna för den nya underrasen visar sig på den amerikanska kontinenten, börjar de latenta psykiska och ockulta krafterna i människan att spira och växa fram. Detta är anledningen till den snabba tillväxten av sådana rörelser som Christian Science [Kristen Vetenskap], Mind Cure [Viljekraftskuren], Metaphysical Healing [Metafysiskt helande], Spiritual Healing [Andligt helande] och så vidare. Alla dessa rörelser är ingenting annat än olika faser av utövandet av dessa växande krafter, vilka ännu så länge inte förstås och därför alltför ofta missbrukas på grund av okunnighet. Försök en gång för alla fatta och förstå att det inte finns någonting "andligt" eller "gudomligt" i någon av dessa manifestationer. De kurer som åstadkommes av dem beror helt enkelt på ett omedvetet utövande av ockult kraft på naturens lägre plan – vanligtvis av prana eller livsströmmar. 

Alla dessa skolors motsägande teorier är grundade på missförstånd och en missriktad metafysik, samt ofta på groteska logiska felresonemang. Det enda drag som de flesta av dem har gemensamt är följande. I nästan varje fall är lärornas andemening i dessa skolor sådan, att den leder folk att betrakta den helande processen som inriktad på patientens själ. Häri ligger faran, för varje sådan process – hur skickligt den än kläds i ord och döljs – är helt enkelt att psykologisera patienten. Med andra ord, närhelst helaren medvetet eller omedvetet hindrar den fria själsverksamheten hos den person han behandlar, så är detta – Svart Magi. Dessa så kallade "helande" vetenskapsgrenar brukas redan som en födkrok. Snart skall någon förslagen person komma underfund med, att genom samma procedur kan andras förnuft påverkas i många riktningar, och när en gång det själviska personliga förvärvets och penningbegäret tillåtits smyga sig in, kan den forne "helaren" omärkligt ledas in på att bruka sin kraft för att förskaffa sig rikedom eller något annat han traktar efter. 

Detta är en av farorna i den nya cykeln, som har ökat oerhört på grund av konkurrens och kampen för tillvaron. Lyckligtvis spirar också nya tendenser, vilka arbetar på att ändra grundvalen för människornas dagliga liv från själviskhet till altruism. Teosofin är i sanning livet, den inneboende anda som gör varje sann reform till en levande verklighet, för teosofi är Universellt Broderskap, både själva grundvalen såväl som kärnan i alla rörelser som har till syfte att förbättra våra förhållanden. 

Vad jag sade förra året gäller den dag som i dag är, det vill säga att teosofins Etik är av större betydelse än något offentligt förkunnande av psykiska lagar och fakta. De senare hänför sig helt och hållet till den materiella och förgängliga delen av den sjufaldiga människan, men Etiken ingår i och griper tag i den verkliga människan – det reinkarnerade Jaget. Till det yttre är vi varelser av blott en dag; i det inre är vi eviga. Lär er därför grundligt lärorna om Karma och Reinkarnation, undervisa i, omsätt i praktiken och förkunna detta livs och tankesystem, vilket endast kan frälsa de kommande släktena. Arbeta inte endast för Teosofiska Samfundet, utan genom detta för mänskligheten. 

Er position som förelöpare för den sjätte underrasen av den femte rotrasen har sina speciella risker såväl som sina särskilda fördelar. Psykismen, med all dess dragningskraft och faror, utvecklas med nödvändighet bland er, och ni måste se upp, för annars överträffar det psykiska den Manasiska och den Andliga utvecklingen. Psykiska förmågor är värdefulla tillskott till utvecklingen, men bara under förutsättning att de står under absolut kontroll, är tyglade och styrda av den Manasiska principen.

Men dessa förmågor skenar iväg och tar kontroll istället för att kontrolleras, utnyttjar istället för att nyttjas och leder den studerande in i de mest farliga villfarelser och till en säker moralisk undergång. Var därför vaksam inför denna utveckling, som är så oundviklig för er ras och evolutionsperiod, på det att den slutligen arbetar för det goda och inte det onda; och mottag i förtid de innerliga och mäktiga välsignelser från Dem, vars goda vilja aldrig kommer att överge er, om ni inte själva sviker. 

När allt kommer omkring, finns alla önskningar och tankar som jag kan uttala samlade i denna enda mening, mitt hjärtas aldrig slumrande önskan: "Var teosofer, arbeta för teosofin!" Teosofi först och teosofi sist; för endast dess praktiska förverkligande kan rädda västvärlden från den själviska och obroderliga känsla som nu skiljer ras från ras, en nation från en annan; och från det förhatliga klasstänkande och den sociala uppdelning som är de så kallade kristna folkens förbannelse och skam. Endast teosofin kan förhindra att världen sjunker helt ner i den rena njutningslystna materialism, i vilken den kommer att sönderfalla och förruttna som tidigare civilisationer gjort. Bröder, i era händer har det kommande århundradets välgång anförtrotts; och lika stort som förtroendet är också ansvaret. Mitt eget korta liv kanske inte varar länge till, och om någon av er har lärt något alls av min undervisning, eller med min hjälp har erhållit en glimt av det Sanna Ljuset, ber jag er i gengäld stärka Saken, genom vars seger detta Sanna Ljus kommer att upplysa världen. Ljuset kommer att göras än starkare och mera strålande av era personliga och gemensamma ansträngningar och sålunda, innan jag tar avsked av denna nötta kropp, låta mig få skåda Samfundets stabilitet säkerställd. 

Ur Fem Budskap till de amerikanska teosoferna, april 1890, april 1891, sidan 21-26. 

H. P. BLAVATSKY 

_____________________________________________________________________________________

till ARCANA Huvudindex

_____________________________________________________________________________________

ARCANAs föredragsserie började utges höstdagjämningen 1995 och kan beställas från:
TEOSOFISKA KOMPANIET Roslins väg 6, 217 55 Malmö. Mobil: 070 376 47 47