ARCANA

En teosofisk föredragsserie från Malmölogen U.L.T. 
© 2010  Online-versionen  •  Teosofiska Kompaniet Malmö •  Malmölogens transaktioner
www.teosofiskakompaniet.net

 

---

Cornelius Agrippa

Föredrag hållet i Teosofisalen, Kärleksgatan 1,  Malmö, den 19 april 1995.

---

Nr 35 • Serie 3 • Online versionen den 26 december 2010  •  ISSN 1401-3835

---

[I denna utskrift har en del redigering gjorts från kassettinspelning nr 260  för att göra föredraget så lättläsligt och begripligt som möjligt.]

INLEDNING

E.M. Hej och välkomna till kvällens föredrag som kommer att handla om en spännande man som heter Cor­nelius Agrippa. Det är ett föredrag i det led av Stora Teosofer genom tiderna som vi försöker belysa en gång i månaden. Det är ju så att den ursprungliga Teosofiska Rörelsens Syfte har som sin andra punkt att: Studera forntida och moderna religioner, filosofier och vetenskaper samt att klargöra vikten av ett sådant studium. Därför känns det ganska naturligt i denna process att vi då och då foku­serar på olika Mästare som har trätt fram på den historiska scenen och som har haft någonting att förmedla till mänskligheten. Därför ska vi höra mer om Cornelius alldeles strax. 

För dem som inte har varit här tidigare så har vi ett Programblad för denna månad, där vi har ytterligare ett föredrag. Nästa vecka talar vi om Osynliga hjälpare, ett föredrag som ingår i vår serie Ockulta Samtal. Så tag ett Program om ni inte har gjort det redan. Som ingress på framsidan står det Visdomsreligionen, esoterisk i alla tider. Det kan vara väl värt att studera dessa rader i lugn och ro och fundera på teosofins olika sidor när ni läser detta, det kan jag varmt re­kommendera. 

Vi har som vanligt föredrag här varje vecka vilka vi bandar. Det går bra att låna föredrag, det kostar ing­enting. Vi har också temabaserade tidskrifter, och i kväll har vi tagit fram tre nummer av Teosofiska Rörelsen som knyter an till kvällens tema. Det är nr 28 som har det teosofiska sigillet på framsidan. Det gäller ju att kunna läsa dessa symboler som är själens eget språk. Vi har nr 47 som handlar om Dödens Alkemi, och vi har nr 71 som handlar om vår egen dubbla na­tur, det högre och lägre medvetandet inom oss, eller det högre och lägre manas som man tekniskt sett skulle uttrycka sig i teosofiska termer. Så de finns till ett specialpris i kväll för dem som känner för det. 

Sedan är det också så att U.L.T. är framför allt en teosofisk skola, och varje Loge utgör ett centra där man kan ta del av de teosofiska filosofiska tankegångarna. Vi håller gemensamt i varje Loge tankegångarna levande genom att ha studiegrupper, genom att hålla föredrag och genom att träf­fas som vi gör här nu. På det sättet aktiverar vi de här tankarna, dels genom att lyssna och studera och dels i vår vardag och förmedlar dem på så vis till andra.  

Som vi har sagt tidigare så hålls tankarna levande och till­gängliga precis som på Internet och alla kan ta del av dem, var man än befinner sig. Vi samstämmer och samkör just nu med Bombay och New York och andra ställen på jor­den där det finns U.L.T.centra, vil­ket är en intressant utveckling. 

I en teosofisk skola finns det olika grader av studier, och det har vi även här. Vår Studiegrupp innan föredraget, klockan sex till sju, är ett sätt att gå lite mer på djupet i de teosofiska tankegångarna, och det finns möjlig­het att ställa fler frågor som inte alltid hinns med på ett föredrag. Nästa vecka sammanfattar vi ett väldigt spännande kapitel i Teosofins Ocean. Det handlar om psykiska och ockulta förmågor som klärvoajans och kläraudiens. Ett populärt ämne som är mycket givande att studera. Gruppen är öppen för alla, så vem som helst är varmt välkommen att vara med. 

Som ni vet så kostar inga av våra aktiviteter några pengar. De kostar bara en massa personlig strävan. När det gäller att få ihop till hyran för lokalen och annat så tar vi tacksamt emot donationer, vi brukar hjälpas åt med detta. Vi ska nu höra vår Dekla­ration uppläst för att fokusera på den strävan som U.L.T. har, och sedan kommer P.B. att ta över själva före­draget. I slutet av föredraget blir det utrymme att ställa frågor, om man har funderingar eller kommentarer.

 

ULTs DEKLARATION 

Inriktningen för denna Loge är att självständigt och hängivet tjäna teosofins sak utan att vara bunden vid någon teosofisk organisation. Den är lojal mot den Teosofiska Rörelsens stora grundare men befattar sig inte med tvistefrågor eller olikheter i personliga åsikter. 

Det arbete den har att utföra och det mål den har i sikte är alltför upphöjda och krävande för att den skall hinna med eller önska engagera sig i underordnade frågor. Detta arbete och detta mål är att sprida de grundläggande principerna i teosofins filosofi och att praktiskt tillämpa dem genom ett fullkomligare förverkligande av SJÄLVET; en djupare övertygelse om universellt broderskap. 

Den anser att den orubbliga grundvalen för att ena teosofer, varhelst de befinner sig och hur deras villkor än ser ut, är likhet i mål, syfte och lära, och har därför varken konstitution, stadgar eller styrelse, och denna grundval utgör det enda bandet mellan dess associerade medlemmar. 

Den strävar efter att sprida denna idé bland teosofer för att befrämja enigheten. 

Den betraktar som teosofer alla dem som ägnar sig åt att verkligen tjäna mänskligheten utan hänsyn till ras, tro, kön, ställning eller organisationstillhörighet, och den välkomnar till sin sammanslutning alla dem som bekänner sig till dess angivna syften och som genom studier och på annat sätt önskar bereda sig för att bättre kunna hjälpa och lära andra.

Den sanne teosofen tillhör ingen kult eller sekt men tillhör likväl dem alla.

[Vi går nu över till själva föredraget.]



 

1. Heinricus Cornelius Agrippa von Nettensheim

CORNELIUS AGRIPPA
 

P.B. Det tackar vi för. Vi ska nu fortsätta att försöka förmedla något av den ockulta filosofi som är ett led i den Teosofiska Rörelsens historia med en ny serie. Vi kallar den för Stora Teosofer genom tiderna. Som ni känner till så ska vi ikväll tala om en mycket speciell man, Henry Cornelius Agrippa av Nettesheim, född i Tyskland 1486 och död 1535. Med ett par ord skulle vi kunna sammanfatta denne man som kristen kabbalist. Vad det innebär, vem han var, hans mission och hans verksamhet är nå­got av det vi ska gå in på.

Men innan vi kommer så långt är det också intressant att förstå vad som har sagts i den teosofiska undervisningen. Det görs bland annat ansatser från de andliga världarna, från det Orientaliska Broderskapet, från den Stora Logen, att sprida ockult vetande i västerlandet genom olika Adepter, genom olika Invigda i olika länder under olika århundraden. Från 1300 talet fram till år 2 000 har det och kommer det att göras stora ansatser, och det är tack vare dessa särskilda Invigdas ansträngningar som vi i dag har sådan tillgång till ockult filosofi och vetande som vi har. Vi skulle inte ha haft sådana bokhandlare som Sök och Finn och andra som förmedlar hyllmeter av böcker för andligt sökande. Vi skulle inte ha haft en mängd andra grupperingar och New Age-rörelser om vi inte hade haft dessa pionjärer, och jag skulle vilja säga att Cornelius Agrippa är en av de största i Europa när det gäller västerländsk ockultism. Vi behöver inte säga vem som var störst, men han hör till en av de största.

Man kan säga att han vandrade i fotspåren av Pico della Mirandola, som vi tidigare har talat om. 

2. Pico della Mirandola

 

En mycket känd person som var den förste i modern tid att lansera kristen mystik, i så måtto att han lyfte fram judendomen och kabbalismen. Han införde en kristen sida inom kabbalismen, därav kristen kabbal­ism, vilket är någonting mycket speciellt. I och med att Pico della Miran­dola hade skrivit sina fantastiska verk så var det ganska enkelt för Agrippa att fortsätta föra ut en förståelse av kabbalism och att förklara hela den filosofi som judisk mystik sysslade med. 

Nyligen har denna tjocka volym kommit ut, som är Agrippas samlade verk. Den heter Three Books of Occult Philosophy, alltså de tre böcker­na om ockult filosofi som Agrippa författade 1509. Då kom den första utgåvan eller den första skissen på detta verk, och 1531 kom den första samlade delen ut i Antwerpen. Det betraktades som ett mycket stort verk, och många rörelser har hämtat sina idéer ur detta klassiska verk. Det finns alltså i originalmanuskript och denna volym är åter en ny översätt­ning av James Freake, en ny genom­gång av det gamla manuskriptet från 1509 med en mängd fotnoter gjorda av Donald Tyson. Nya fynd har dykt upp under vägen, och nya beskriv­ningar gör att verket utan tvekan platsar bland västerländsk ockultism. 

När det gäller just Agrippa så var hans stora uppgift att förklara kabba­lismen, att förklara talvärden, arbeta med symboler och talismaner, arbeta med att förutspå saker och ting, att läsa tidens tecken. Han var mycket speciell och ganska tidigt, redan vid 23 års ålder, blev han till exempel abbot i ett benediktinerkloster. Så han var mycket begåvad och han tog oerhört lätt till sig väldigt mycket kunskap som fanns spridd på den tiden.

 

3. Three Books of Occult Philosophy

 

Av en så kallad händelse råkade han hamna i det lilla klostret på grund av att det var oväder, så man kan säga att han på något vis fördes dit av ödet. I och med det så blev han efter några år abbot där och det dröjde inte länge förrän de hade 2 000 böcker i biblio­teket, skriver Tyson i sitt förord. Det är ganska intressant att notera att han var en mycket beläst person. På den tiden fanns ju inte samma tryckteknik som vi har i dag med manuskript som trycks och sprids i tusentals exemp­lar, utan det var mycket handskrivna manuskript.

Vi ska också ha klart för oss att man då hade Inkvisitionen att räkna med. Kyrkan jagade alla som kunde vara kättare, och det var knappast roligt för de misstänkta. För att kunna spri­da sådana här idéer fick man helt klart vara en ganska kraftfull person beslöjad form. Det är där kabbalis­men – det fördolda – kommer in i bilden. Det är ett symbolspråk, det är ett sätt att uttrycka idéer. Man måste ha koder och chiffer, man måste ha initieringar och en djup insikt i vissa korrespondenser, kunna förstå vad som sägs. 

Det berättas till exempel en histo­ria, men berättelsen förmedlar inte bara själva historien, den förmedlar också ett hemligt budskap. Har man då inte nycklarna för vad en berättel­se står för, så förstår man heller inte den esoteriska eller ockulta innebörden. Men å andra sidan blir man inte heller jagad av en kritisk Inkvisition utan förmedlar då helt enkelt bara en berättelse. Den kan vara förmedlad i en romantisk form eller i en veten­skaplig anda och beskriver händelseförlopp av olika slag. Men bakom orden ligger det någonting helt annat. 

Helena Blavatsky har till exempel i Den Hemliga Läran citerat Agrippa. Hon skriver bland annat att kabbalismens visdom vilar på vetenskapen om jämvikt och harmoni. Att förstå att det finns en jämvikt mellan olika grenar. Det är alltså oerhört viktigt att förstå att vi som individer lever i en värld med olika krafter, olika energier. Magi, ockultism och teosofi bygger på en förståelse av de krafter och energier som finns runtom i universum och inom oss. Det är i stort sett samma sak.

Man kan säga att både kabbalis­men och hermetismen – alltså Hermes Trismegistos kunskap som spreds från Egypten – står för den hermetiska kunskapstradition som Pico della Mirandola gjorde oerhört mycket för att föra fram. Den har lagt grunden för alkemi i västerlandet, och den alkemistiska trenden har på något vis fört in i vår tid hela det ockulta samband som finns mellan planeter, metaller och hierarkier. Hur olika delar i människan är kopp­lade med olika kraftfält och hur zodiaken i sin tur är kopplad till olika grupper av själar, som i sin tur sedan är kopplade till olika faser i naturen. 

Hela detta magiska nätverk, denna karta på människans inre kvaliteter och resurser kan man säga Agrippa var en av de första att beskriva i sin Ockulta Filosofi. Var och en som bläddrar i volymen – titta gärna i den efter föredraget – kan konstatera att de diagram, formler, mantran, böner och åkallelser Agrippa använde sig av har lånats in av många esoteriska grupper i västerlandet. Då inte bara sådana rörelser som Golden Dawn utan även de äldre rosenkreutzarna och frimurarna, vilka har spelat en viss roll i ockultismens historia. De har alla lånat in sina idéer, sina dia­gram, sina kopplingar och sina ritualer från mycket av det Agrippa har skrivit.

Agrippa är en av de klart största inom magin, om vi betraktar hans förståelse av att kontrollera naturandar och behärska människans inre resurser. Hans kännedom och för­klaringsmodell var avancerad redan på den tiden om vad som hände när kroppen lämnade den fysiska värl­den. Hur vi gick in i astralvärlden, hur de astrala skalen lämnades kvar och utgjorde en viss fara för oss män­niskor, känslomässigt, intellektuellt och så vidare. Eller hur själen, sedan hon lämnat den fysiska kroppen och det astrala skalet, går vidare in i an­dra andliga dimensioner för att häm­ta kraft innan det är dags för själen att återfödas. Allt det här har Agrippa beskrivit i texter från 1509, helt fan­tastiskt. 

Det är klart att med teosofin i bak­grunden och när vi går till sådana skrifter är det lätt för oss att se och jämföra det språk som alla invigda hanterar. Alla har samma budskap men språket varierar. Vi kan säga att beroende på i vilken kultur man har rört sig och vilka som har varit ens lärare, vilka sinnebilder man använ­der – om det nu är Kina, Tibet, Japan, Indien, Egypten, Persien eller någon­stans här i Europa – så är det klart att språket blir olika.

Teosofin är väl den första ockulta rörelse i modern västerländsk tid som sprider idén att det finns andligt högt utvecklade Mästare, Invigda i Tibet. Efter att deras liv har tagit slut, alltså när deras jordiska verksam­hetsperiod är över, stannar de kvar och verkar som Nirmanakayor, det vill säga andliga Mästare med eller utan fysisk kropp. Dessa Invigda har en mycket speciell väg att vandra, och den går ut på att han eller hon inte lämnar jorden utan ingår istället i en speciell reinkarnationsprocess liknande den som Dalai Lama ge­staltar. Man kommer alltså tillbaka regelbundet.

Många stora västerländska ockultister är enligt teosofin stora andliga Mästare som har fullbordat sitt arbe­te här på jorden. Men i en kedja eller en serie inkarnationer har de valt att hjälpa till att sprida sådan kunskap i väst som har gått förlorad. Där har i huvudsak den kristna kyrkan spelat en mycket stor roll i att radera ut all magi, all ockultism och alkemi, all sann kunskap – gnosis – som baserar sig på en förståelse av de andliga dimensionerna.

Men på ockult håll, alltså på högsta andliga nivå, har man valt att motverka detta. Systematiskt utrotande gällde alla neoplatoniker, alla esséer, alla gnostiker, alla terapeuter, alla helare från Egypten och från andra håll. Alla med avvikande mening från den teologiska kyrkans bokstavstolkade evangelium som man sammanställde godtyckligt efter eget huvud. Dessa ansträngningar fick man alltså bemöta, och enligt teosofin har man på hög andlig nivå beslutat att ett antal långt komna utvecklade själar ska förmedla den hemliga läran i sin strävan att hjälpa till i mänsklighetens utveckling. I kraft av medkänsla och kärlek har man alltså bundit sig för att under en serie inkarnationer sprida ett vetande på ett mer eller mindre fördolt sätt. 

Det är därför som stora organisationer av rosenkreutzare, frimurare, hermetister, kabbalister och alkemister har växt fram. För det är i de leden dessa Invigda Mästare, dessa Nirmanakayor har besjälat olika långt komna individer. Där har man genom en symbios, en ockult process påverkat själar som har kommit oerhört långt i sin egen personliga utveckling. De ­har blivit andliga redskap för ännu längre komna andliga krafter, där man i ett samspel har accelererat utvecklingen.

Man har accelererat utvecklingen som i många fall förklarar hur vissa individer under mycket kort tid har åstadkommit fantastiska verk. De har sammanställt diagram och hem­liga koder som har varit näst intill obegripliga för många. Förklaringen finner vi i att det inte är gjort enbart av en person som vi ser på den här sidan jordklotet, på den fysiska sidan, utan det är också gjort med hjälp av en eller flera långt komna Andliga Hjälpare, vars uppgift enligt teosofin var att underlätta det klimat som fanns här i Europa under den mörka period där inkvisitionen jagade alla oliktänkande, torterade och brände upp alla kättare. 

Jag vet inte exakt hur många, men kanske omkring 500 000 ”häxor” och ”trollkarlar” brändes upp i Europa under en viss period. Det är helt obegripligt. Och detta gjordes i Jesu Kristi namn. Detta gjordes med de kristnas medgivanden, med kyrkans medgivande, med regeringars medgivanden. Vi kan inte föreställa oss vilken fruktansvärd situation det har varit här i Europa för de människor som hade en annan uppfattning än kyrkan. En sådan uppfattning hade tänkande individer som Cornelius Agrippa, Pico della Mirandola och exempelvis Agrippas vän Paracelsus, de var samtida. 

 

 

4. Paracelsus

 

Vi känner till Paracelsus, vi har talat om honom tidigare. Han gjorde oerhört mycket för att hela och bota människor, han hade en mängd olika ockulta undervisningsmodeller och han betraktas som en mycket stor ockultist i teosofiska kretsar. Både han och Agrippa utförde ett mycket stort arbete under den tiden då de var verksamma. Man kan också säga att Agrippas stora förtjänst ligger framför allt i att han hade en förståelse av människans inre krafter.

Han talar om hur vi ska kunna kanalisera de Sju Hierarkierna eller de Sju Strålarna som Blavatsky skulle ha sagt. Han talar om planeternas regenter eller härskare och han arbetar med de klassiska alkemiska symbolerna som vi finner i all modern astrologi. Det är symbolspråk där han kopplar samman planeter och metaller, olika hebreiska magiska ordkombinationer och talvärden

Allt detta kan för oss i modern tid tyckas vara lite märkligt, men det kan förklaras mot den historiska bak grunden och kyrkans inställning. Man försökte ta till sig en ockult filosofi, alltså en filosofi som förklarar den sanna religionen, som förklarar orden bakom religionen. Hela den kabbalistiska judiska mystiken till exempel är en modell som i mångt och mycket har paralleller med teosofin.

När det gäller exempelvis meditation och att hämta kraft så går all klassisk buddhistisk och hinduisk meditation ut på att man uppväcker sina chakras nerifrån och går uppåt. Teosofin och kabbalismen är de enda systemen, åtminstone de som är offentliga i modern tid, som säger motsatsen. Teosofin menar att andens ljus kommer från ovan. Man sysslar alltså över huvud taget inte med asanas (kroppsövningar), man sysslar inte med pranayama (andningsövningar). Man sysslar inte med chakrameditation utan man använder sig av Patanjalis yogafilosofi, raja yoga-systemet, som bygger på de tre övre stegen i ett åttastegspaket. 

5. Magiska alfabet, från The Magus av Francis Barett (London, 1801).

All tantralitteratur, all yoga över huvud taget som är spridd i alla böcker, i alla öppna ashram i Indien, överallt där man tar sig fram, bygger på systemet att man utvecklar kunda­lini nerifrån och styr den uppåt. Teo­sofin menar tvärtom att kraften kom­mer ovanifrån och ska styras nedåt istället. Kraften kommer från ovan och andens ljus sänker sig över män­niskan. Man riktar alltså energin på ett helt annat sätt och får då också självfallet helt andra resultat i sin meditation, i sin visualiseringsteknik, i sin meditation. Denna metod väcker inte upp de grövsta sidorna utan uppväcker på ett helt annat sätt de övre andliga kvaliteterna som är kopplade till det Högre Jaget.

Teosofin har liksom kabbalismen insisterat på att det är fullt möjligt för oss att uppväcka de tre kvaliteterna Urskillningsförmågan, Förnuftet och Självet. Det vill säga sammantaget det Gudomliga Jaget, att väcka det högre, det gudomliga inom oss. Självfallet genom viss teknik, genom ett visst förfaringssätt, genom en viss trä­ningsmodell. Men det är den säkra metoden under den kali-yuga-period som vi lever i nu. 

Det är en mycket svårare väg till en början, den kräver koncentration, föreställningsförmåga, vilja, tålamod och tillit. Dessa fyra eller fem kva­liteter blir så att säga cementerade inom oss genom raja-yoga. Vi kan förlänga teosofin på ett sådant sätt att ockultismen i vardagen blir någonting som nästan alla kan utföra. Vi kan alltså kanalisera ner den andliga centralelden eller den gudomliga gudagnistan i det vi kallar för personligheten, det som är vårt dagsmedvetande. 

Agrippa har alltså gjort oerhört mycket för att lära ut olika tekniker, olika övningar, olika hjälpmedel som ska lära oss att fokusera genom en stor mängd symboler. För själen krä­ver hjälp, vi måste i vårt dagsmedve­tande för att uppnå en andlig-själslig medvetenhet ha vissa hjälpmedel för att bygga upp och utveckla vår kon­centrationsförmåga. Det kan vi inte göra bara genom att läsa en bok utan vi måste ha övningar av olika slag, vi måste ha hjälpmedel. I de symboler, de kartor, de olika tankesystem som Agrippa har lagt fram, finns väldigt mycket som överensstämmer med teosofin. 

Blavatsky nämner på många ställen i sina skrifter Agrippa i samma ande­tag som hon talar om Saint Germain, Paracelsus och ett par stycken andra. Alla dessa själar hade kopplingar med Nirmanakayor, högt utvecklade andliga Mästare som inte verkar genom sin fysiska kropp utan fungerar i sin andliga permanenta astralkropp. Dessa andliga Mästare har alltid, i vilket land de än befinner sig, till uppgift att inspirera de själar som har nått en viss andlig mognad. De hjälper dessa personer i sin utveckling, men utför samtidigt ett stort arbete med att föra ut idéer till allmänheten. 

Varför är det – som vi tidigare i dag har berört i Dharmagruppen – så andefattigt i det här landet? Jo, där­för att det råder brist på andliga le­dare. Det finns inga präster som fyl­ler det andliga tomrummet. Låt vara att det finns tillgång i dag till en mängd olika New Age-grupper, det är sant. Men det finns alltför få verk­ligt andliga gestalter som har fram­fört någon förkunnelse och som har fått komma fram, även om deras skrifter har varit tillgängliga för oss närhelst vi har varit andligen mogna.

Men det har vi inte varit. Vi har istället blivit matade under många år med en viss politik, vi har blivit ma­tade med en viss kristendomsversion. Det är vårt andliga klimat. På 1700-talet verkade Swedenborg som en förgrundsgestalt. Sedan var det ing­enting och sedan ingenting och sedan var det inte mer. Detta är Sveriges andligt ockulta arv, ganska trist. 

6. Emanuel Swedenborg

 

Det finns få författare som har gjort så mycket för att lyfta neoplatonismen in i judendomen och in i den kristna mystiken som Pico della Mirandola. Han försökte till och med få påven att förstå: ”Ta nu för Guds skull till dig de idéer och den filosofi som Platon och alla neoplatoniker har lanserat, och förstå Kristus ur det perspektivet.” 

Det har funnits massor av möjligheter då katolicismen hade kunnat bli en religion som verkligen var universell, om man hade tagit tillvara alla de tillfällen som faktiskt har funnits. Den kristna religionen i sin linda skulle ha kunnat bli mycket mer allomfattande och universell, mycket mer andligt ockult orienterad än vad den är i dag, om man hade lyssnat till dessa stora Invigda tänkare som alla serverade ”nya” lösningar. 

Men Kyrkan var inte intresserad av att återgå till Kristi hemliga undervisning. Och då blev det som i många av dessa sammanhang, att det uppstod underjordiska rörelser som löpte parallellt med den officiella religio­nen. De hade hemliga möten, för de fick inte lov att ha öppna möten. De hade en hemlig undervisning för de kunde inte sprida den officiellt. Då råkade de ut för Inkvisitionen igen. De fick använda en mängd olika hemliga metoder för att över huvud taget kunna syssla med vad de ville. 

Och likväl, fastän det var ett sådant hårt klimat, fastän så många tusentalsmänniskor fick sätta livet till, så fanns det ändå ett dussintal mycket modiga Adepter i västerlandet som förmed­lade de enorma verk som finns till­gängliga än i dag. De cirkulerade underjordiskt för dem som var mer eller mindre mogna att ta del av dem. Vi vet att Pico della Mirandola påverkade till exempel sådana som Leonardo da Vinci. 

En mängd olika konstnärer har tagit till sig kabbalism, mystik, alkemi på sitt sätt och har förmedlat det i bilder. Det är magiska teckningar och målningar som blir mer och mer kända allt efter som tiden går, och innehållet i dessa målningar avslöjar ockulta innebörder. Platons filosofi börjar mer och mer accepteras, och Pythagoras idéer om talvärden är gångbart stoff i dag. Det var någon­ting centralt i hela den underjordiska västerländska ockultismen. 

Idag kan dessa idéer flyta fritt upp till ytan, för det är ingen som får plikta med sitt liv. 1 dag kan vi lugnt och stilla gå till våra lokala bokhand­lare och botanisera och ta till oss verk som en gång i tiden var mycket svåra att komma åt. Ett av dessa verk har vi i dag här på Logen, och det är just de tre böckerna om Ockult filosofi som Agrippa har skrivit. De är en sorts ockult bibel, där det samlade vetande fram till 1400-talet samt hans egna insikter öppet förmedlas. De fanns underjordiskt tillgängliga i benediktinerkloster där man i smyg satt på ”andra våningen” och studerade det man inte fick läsa på ”första våningen”. Ni har väl alla sett filmen I rosens namn. 

Ni känner väl till versionen om att det försiggick och förmodligen fortfarande försiggår olika ockulta studier även inom den romersk-katolska kyrkan. Att jesuiterna sysslar med det ockulta är vi helt på det klara med. Blavatsky säger bland annat om vissa kristna av den högre ordningen, att Vatikanen har en skola där vissa biskopar och vissa påvar har varit medlemmar. Hon säger också att det finns samlingar i Vatikanen av en mängd manuskript som påstods ha bränts under Inkvisitionens tid. 

Det är ungefär samma modell som Hitler använde. Han skickade in sina mest intellektuella och mystiskt be­gåvade anhängare för att ansluta sig till alla esoteriska rörelser som fanns i Tyskland på den tiden. Allt efter som dessa avancerade i grader och blev initierade i all mystik som fanns i den ena eller andra gruppen så stängde man Logen och förintade alla man kunde komma åt, förutom hemligheterna som fanns. Dessa flyttades till lämplig ort så att man själv inom SS kunde studera dessa idéer.

 

7. Himmelsk skrift

 

Och så har man gjort i många sam­manhang. Man har alltså på något vis velat att man enbart själv ska få kunskap, den kunskap som teosofin menar ska vara tillgänglig för alla. För vi ska kunna styra våra liv utan att behöva förlita oss på någon kyrka. När det gäller sådana människor som Agrippa kan man fråga sig: Hur klarade han sig? Hur kunde han undgå inkvisitionen?  Hur kunde Pico della Mirandola, Paracelsus och de andra undgå inkvisitionen, om de inte hade sina Osynliga Hjälpare någonstans på vägen som en sköld och som väg­ledde dem. Det är för mig en obegriplig fråga, om de inte hade ”hjälp”. 

Vi ska försöka lämna lite utrymme till frågestunden. Jag bryter här så får vi se vad som händer. Ordet är fritt.

 

A.B. Jag tänker på Swedenborg. Han var tillsammans ganska mycket med Karl XII på den tiden. Han levde ju på 1600- eller 1700-talet, och jag tror att det är på grund därav som han klarade sig. Han hade beskyddare där uppe nära kungahuset, och det kan ju vara något liknande i de här andra fallen också. 

P.B. Det är en riktig iakttagelse. Även på den tiden fanns det en mängd små kungadömen, kungar och prinsar. Man hade sina slott och herresäten i Tyskland – ja, hela Medelhavsområdet styrdes på det sättet. Och man ska inte glömma att påven och kyrkan hade en otrolig makt att manipulera. 

A.B. Men som du sade precis innan, de ville behärska kunskapen själva och därför ville de ha kontakter. Och de kunde kanske röra sig precis på den balansgången som Swedenborg gjorde, han hade sin far som var ärke­biskop. Så där fanns balansgången, de kunde inte ta honom för det var inte så lämpligt att ta ärkebiskopens son. Kungahuset och den högre adeln ville alltid sitta och lyssna på honom när han var både i Göteborg och i Stockholm.

 P.B. Men det är skillnad på protes­tantiska Skara och det katolska Rom. 

A.B. Ja, visst är det. 

P.B. Men det är en intressant iaktta­gelse, helt klart. Det var väl Karl XII som hade stor nytta av Swedenborg? Det var inte nog med att han var spiritualist, uppfinnare och forskare, utan han var mycket mer. Han var en stor matematiker också. Han hade många andra förmågor som Karl XII inte var sen att utnyttja till sina mili­tära fördelar. 

A.B. Han hade bland annat en syn när han var i Göteborg. Då sade han: ”Jag ser Stockholm brinna”. Det var fem timmar innan Stockholm brann. 

P.B. Ja, det är intressant, det kallas för fjärrskådning. 

I.P. Agrippa, var inte det en romare också, en häradshövding? 

P.B. Jo, han var en romare. 

I.P. Den här Cornelius, var det en romare det också? 

P.B. Nej, det finns flera Agrippa. 

I.P. Vilken nationalitet hade Corneilus Agrippa?  

P.B. Han var tysk. Henry Cornelius Agrippa von Nettesheim, född i sep­tember 1486 i den tyska staden Co­logne. Familjen von Nettesheim var en adlig mindre släkt som tjänade Österrikes kungahus i generationer. Det fanns alltså en koppling med Österrike, men han var född i Tysk­land. 

I.P. Var han ämbetsman eller vad sysslade han med i stort sett? 

P.B. Han hade doktorsgrad i medicin och civilrätt, och studerade i Konst­skolan i Cologne. Han var mycket språkbegåvad och var en tid sekrete­rare till kejsaren Maximilian I. Han reste bland annat till Paris, Lyon och London på olika uppdrag för Maxi­milian I. 

I.P. Dog han i 50-årsåldern?  

P.B. Ja. 

A.B. Han blev 50 år. 

P.B. Han lämnade som 23-åring det första klostret och sedan kom han – vilket är mycket intressant – till ett annat kloster i Wurzburg. Vi som har läst vår teosofi på rätt sätt vet ju att Würzburg var en intressant plats även senare. 

I.P. Berätta! 

P.B. Jag tänkte ni skulle fylla i. Blavatsky skrev nämligen stora delar av Den Hemliga Läran i Wurzburg, vil­ket är en intressant koppling. 

A.P. Av något särskilt skäl, eller?  

P.B. Säkert. 

A.P. Jag tänkte du skulle berätta litet. 

P.B. Jag är inte så välinformerad om detta precis. 

E.M. Boken som du håller i handen, när gavs den ut? 

P.B. Den gavs ut 1993 och omfattar ungefär 950 sidor. 

I.P. Är den på svenska?  

P.B. Nej, på engelska. 

E.M. Gavs den alltså ut helt officiellt utan att bli bränd eller beslagtagen? 

P.B. Ja, den gavs ut som ett verk. Den första delen kom ut 1510 i januari, och tillsammans kom det tre böcker, Three Books of Occult Philosophy. Och det finns faktiskt en fjärde apo­kryfisk bok som har dykt upp på senare tid, en så kallad hemlig del som några anser inte är äkta.

E.M. Det är ju märkligt att den fick gå förbi obemärkt utan att någon hindrade den. 

P.B. Det är synnerligen intressant. 

A.P. Jag tycker det låter så konstigt med kristen kabbalism. Jag tycker det verkar oförenligt på något vis. 

P.B. Det var just det som var finessen. Pico della Mirandola var den förste att introducera kristen kabbalism. Han menade att gudomlig kristendom fanns i judendomen. Den fanns liksom redan där. Alla de kristna värderingarna som man blåste upp i Rom som något unikt, det menade han fanns redan i den judiska filosofin. Och då reste sig alla håren, om påvarna nu hade några på den tiden. De fick stora problem och menade att så kan man ju inte göra. Men den kristna kabbalismen hade mycket sinnrika förklaringar, vilket hela neoplatonismen har för den delen och även teosofin, som talar mer om gudomliga principer än om personer. 

Så vad Pico della Mirandola gjorde var att han försökte förklara Zohar, alltså judendomens bibel inom kabbalismen. De kvaliteter och de idéer som fanns där påvisade Agrippa liksom många andra att de fanns också i bibeln. Det var alltså inget motsatsförhållande mellan judendomen och kristendomen. De ville göra en syntes och ha neoplatonismen som en bryg­ga mellan dem. De ville framlägga en universell livsåskådning med juden­domen, neoplatonismen och kristen­domen som en enda universell reli­gion, en visdomsreligion kan man säga. Och det arbetade Pico väldigt hårt med. 

Pico della Mirandolas Tal om människans värdighet, en tjock volym som finns på svenska, handlar om hela hans förståelse av de gamle vise. Där lyfter han in Orfeus, Trismegistos, Zarathustra, Moses och Pythagoras, allesammans. Alla förmedlade fragment av sanningen, den gudomliga sanningen, och alla hade delar av den. Alla talar om samma sak – Kristus, Orfeus, Zoroaster – alla talar om samma teosofiska gnosis. 

Men det blev för mycket, för kyr­kan ville ju säga: 'Nej, nej, nej, Jesus är unik, Jesus Kristus, den Ende, Sonen.” Han var lite extra, han var mer än Orfeus, han var mer än Zo­roaster, han var mer än alla de andra. Och det var för mycket för Agrippa, det var för mycket för Pico della Mirandola, Paracelsus, Saint Ger­main och många andra. Så de var tvungna att så att säga genom filo­sofiska resonemang visa att det finns ingen skillnad. Men om man blir överbevisad så tar man gärna till våld. Det fanns ingenting mer att göra än att bränna upp dem, för man kunde inte prata bort dem. 

A.B. Nej, det är sant. 

8. Geomantik Chart av Agrippa

P.B. Kyrkan gjorde så med katarrerna, med alla oliktänkande under hela medeltiden, ja ända från 1100-talet och framåt i Europa. Man gjorde det runt hela Medelhavsvärlden från 300­talet och framåt. En efter en brände man upp eller slängde ner i arenan så de blev uppätna av vilda djur. 

A.B. Det var ju i början av 1700-talet det slutade. 

P.B. Ja, då fick man det lite lugnare. Så de hade alla enorma svårigheter att ta sig fram. Dels att lägga fram sin filosofi som då inte kunde uttryckas klart, för då kunde kyrkans hantlangare peka på att du hade fel och då var det bara att följa med. Antingen blev man två meter lång på sträckbänken eller grillad som en kyckling. Det fanns liksom inget att välja på, Inkvisitionen kom bara och hämtade en. Det är ungefär som judarna, de blev bara tagna: Nu ska ni med i det här tåget, följ bara med.

Men de Invigda var medvetna om farorna, de visste hur de skulle ta sig fram. Innan förföljarna skulle komma och hämta dem så hade de gått. Det var inte vanligt folk utan långt utvecklade individer som har gjort ett mycket stort arbete. Vi kan bara inte föreställa oss vad de höll på med. Det är för mycket för oss, det är för stort. Det enda vi kan se är vad de har lämnat efter sig. Och ju längre tiden går, ju mer förståelse kommer vi att få för dessa individer. Saint Germain, Cagliostro, Mesmer, Thomas Vaughan, Robert Fludd, Giordano Bruno, Agrippa, Pico della Mirandola – ja de är kanske ett hundratal tillsammans. Helt enormt. Kanske var det samma själar som reinkarnerade flera gång­er i sträck, som återkom hela tiden, som gjorde samma arbete. 

 

         

          9. Robert Fludd                         10. Anton Mesmer                   11. Saint German              12.Cagliostro

 

Bara en sådan sak som att översätta Platons verk från grekiska till latin, till italienska. Det var en revolutionerande renässans i Florens, där Hermes Trismegistos och hans filosofi genomsyrade allt. Konsten, arkitek­turen, filosofin, musiken, maten, tutti quanti. De var så starka, de var så många så det gick inte att bli av med dem. Man kunde tränga ut dem, man kunde flytta bort många, men det fanns tillräckligt många som levde vidare och det kom alltid nya. Hade man äntligen fått bort två, tre stycken så dök det upp en ny krets som fort­satte arbetet.  

Om vi idag läser Isis Unveiled och Den Hemliga Läran där Blavatsky nämner det ena namnet efter det andra på Invigda, och läser dessa människors böcker så ser vi att de säger samma sak, på sitt sätt. Dessa gudomliga fragment av sanningar finns utspridda lite här och där. Vad Blavatsky har gjort är att hon har knutit ett band runt dessa filosofer, en liten bukett, handplockat dem. Det är bara för oss att studera vad hon har skrivit, det finns massor att lära. En esoterisk visdom förmedlad men lite förstådd. Tyvärr finns väldigt lite på svenska. 

C.D. Vad står han på om man slår i uppslagsverk? Som filosof eller som teolog eller? 

P.B. Jag har talat med två, tre stycken som slagit upp honom i filosofiska lexikon och där står han som Agrippa. Han står som filosof men han står också som ockultist, han var en mycket lärd man också. Det var det som gjorde att han kunde sammanställa sina verk, han var ju begåvad. Han hade det vetenskapliga sättet att sammanfatta och göra fotnoter, ja hela köret som är så populärt i dag. 

C.D. Finns det en ny bok om honom?  

P.B. Det finns den vi har här 

C.D. Ja, men finns det ingen mindre? 

P.B. Detta är den senaste, den är på omkring 950 sidor med index. 

I.P. Kostar den någonting? 

P.B. Ungefär fyrahundra kronor. 

I.P. Är det Bonnier, eller vem har gett ut en sådan här bok? 

P.B. Det är en tosing från USA.  

A.P. En tosing? 

P.B. Donald Tyson heter han. Inte Mike Tyson. En slagkraftig bok, den är dedicerad till Ida Tyson. 

I.M. Jag undrar om du vet hur kabbalisterna ser på den där Messias-tanken som judarna har? 

P.B. Den tanke som alla neoplatoniker och alla hermetister har om den ständigt återkommande inkarnatio­nen av en upplyst som kommer hit regelbundet, det är en buddhistisk tankegång, från början den hinduis­tiska avatarläran. Den fördes sedan vidare in i buddhismen, och buddhis­tema exporterade den till Grekland och Egypten. Det fanns mängder av buddhister överallt och de ingick också i esséergrupper. Så småningom inlemmades tanken om en ny Frälsare i varje tidsålder i judendomen och det allmänna tänkandet.

 

12. Den alkemiska Sjustjärnan med den berömda Vitriol formulan.

Judarna handplockade sina idéer, ungefär som att gå i en trädgård och plocka frukt; päron, äpplen och plommon, det blev judendomen. Lite från Egypten, lite från Babylonien och lite från Persien. Så de sög upp tankegången om Messias, den kom­mande utstrålningen från Gud. Se­dan har det hänt mycket på vägen, men Messiastänkandet uppfattas på ett annat sätt i Zoroasters lära än så som den uppfattas i judendomen. För det första gick man förbi Messias när han kom, man missade honom. Man erkände inte Jesus.

De 72 rabbinerna var inte kloka nog att se vem han var, de behövde en 73:e för att känna igen honom, tyvärr. 

A.B. Det är ju så också att om vi säger att vi här är ett gäng, så ett tu tre så sitter han här. Det tror vi inte på. Att jag till exempel vore Messias. 

P.B. Säg inte det, vi hade nog trott på dig hela gänget. 

A.B. Lyssna nu. Messias skulle komma långt bortifrån. Det skulle vara något mystiskt över det samtidigt. Vi tror inte på att han växer upp här precis. Det är antagligen därför han inte blev godkänd av judarna. 

P.B. Han blev ju godkänd av alla utom av prästerskapet. Folket hade godkänt honom. Det var tomt i kyrkan. Regeringen, Pontius Pilatus och de andra romarna var ju helt knäckta. Bara Jesus dök upp så kom alla dit. 

A.B. Han är inte godkänd av judiska folket i dag som Messias. 

P.B. Idag nej. Men då var han god­känd, de följde ju honom. 

A.B. Ja, en del. 

P.B. En del. Ganska många. Men prästerskapet satt inne med kunskapen.

A.B. Ja det är klart. Det säger sig självt, han skulle bli den högste av dem. Då kunde de inte sitta på sina höga hästar. 

P.B. Nej. Men de visste nog vem han var. Han visste nog vad som skulle hända. Det scenariot var klart redan innan han kom dit, det spelar ingen roll. Han kom ju till det judiska folket för att reformera det hatiska ”öga för öga, tand för tand” och istället lära dem vända andra sidan till. Det klarade de inte av, inte alla. Det var därför han kom för att få slut på den dogmen. Jesus gjorde inte som Jo­hannes, han döpte inte folk i vatten. Han döpte dem i eld, det är något helt annat. Han kom med en annan kraft eller han tillförde någonting som inte funnits tidigare på 2 000 år. 

I.M. Men det här med vatten och eld, det var väl symboliskt? Att man gick ner i vattnet, det var ju symbolen för att man ville rena sig, och att man döpte med eld symboliserade väl visdomens eld. Så att man går ner i vatten, det är bara en symbolisk handling, likt ett löfte. 

P.B. Ja, det var återigen en import från hinduismen och buddhismen, där man alltid gick ner i vattnet. Det var allmänt utbrett i hela Asien. 

I.M. Och det är vad som har gått oss förlorat, de där symbolerna? 

P.B. Vi har tagit till oss symbolerna på ett helt annat sätt. Det är inte ett motsatsförhållande mellan att gå ner i vattnet eller få en gudomlig gnista uppifrån, det är bara två olika sätt. 

I.M. Man måste ha bägge? 

P.B. Ja, det måste man. Men Jesus kom med en större undervisning än Johannes Döparen. Det var samma kunskap, men det var bara en annan grad. Johannes Döparen kunde inte ge samma undervisning som Jesus gav, för då hade han gjort det. Han hade en uppgift och mission att fylla. Att rena folk i Jordan som det så vackert heter, att döpa dem. Men det var en tankegång som var upplockad från esséerna, som var upplockad från de buddhistiska missionärerna som hade tagit den med sig från Centralasien för många århundraden sedan. 

Det är mycket vanligt att man gör så, i Ganges och överallt går man och hälsar den högste genom att rena sig. För att kunna ta emot kunskap måste man vara renad först, man måste tömma sig på det gamla för att kunna ta emot det nya. Det är mycket intressant med de här olika övergångarna.

Intressant är att Blavatsky skrev oerhört mycket de sista fyra fem åren om esoterisk kristendom, om evangeliernas esoteriska karaktär. Det är väldigt lite känt, men det blir mer och mer känt allt efter som man studerar teosofi. Studerar vi sådana män som Agrippa – vilket vi får höra om lite mer längre fram allt efter som vi utvecklar oss – så kan vi se att hans ockulta filosofi kanske har gjort det möjligt för Blavatsky i sin tur att gå vidare. Om vi ser de här människorna som stafettlöpare där den ena tar vid där den andre slutar, så för de vidare en ockult tradition till vårt århundrade. Det är vad Mästarna har gjort på olika sätt, de har sått frön som ska kunna växa under Vattumannens tidsålder, där vi kan ta till oss dessa idéer på ett moget sätt.

Vi får väl sätta punkt här nu för Agrippa och hans filosofi. Vi hälsar er hjärtligt välkomna till nästa föredrag, där vi kommer att spinna vidare på hur Agrippa egentligen kunde ta sig fram på det sätt som han gjorde. Det gör vi genom att tala om olika grader av Invigningar och hur vi förbereder oss på att förstå den Stora Insikten – Teosofi.

(Sammanställt den 26 december 2010.)

Källor:

Den Hemliga Läran av Helena Blavatsky
Evangeliernas esoteriska karaktär av Helena Blavatsky
Isis Unveiled  av Helena Blavatsky
Theosophical Glossary av HPB
3 Books on Occult Phiosophy av Donald Tyson
Dödens alkemi, T.R. nr 47
Högre och lägre Jaget, T.R. nr 71
Teosofiska symboler, T.R. nr 28

OM KABBALAN 

I Zohar finner man det bästa bevis, som kan framläggas mot de kristna teologerna, till stöd för påståendet, att de esoteriska utsagorna i bibeln – i såväl gamla som i nya testamentet – framhåller samma idé som våra uråldriga läror, nämligen att ”änglarnas fall endast och allenast syftar på inkarnationen av de änglar, vilka hade genombrutit de sju kretsarna”. Simoen ben Jochais kabbala är ju själen och kvintessensen i den allegoriska berättelsen, liksom den senare kristna kabbalan är de fem Moseböckerna, ”djupt beslöjade”. Och denna säger (i Agrippa-manuskriptet):

”Kabbalans visdom vilar på veten­skapen om jämvikten och harmonin.”

”Krafter, som kommer till utbrott utan att först ha blivit bragta i jämvikt, förgås i rymden” [”bragta i jämvikt” betyder differentierade]. 

”Sålunda förgicks fornvärldens för­sta konungar [de gudomliga dynastierna], de självalstrade jättefurstarna. De föll likt träd utan rötter och blev icke sedda mera, ty de var skug­gan av en skugga”, nämligen de skugg­lika pitriernas chhaya.

”Men de som kom efter dem och som, störtande ned likt fallande stjärnor, tog sin boning i skuggorna – de har fortlevt till den dag som är”: Dhyanierna, vilka genom att inkarnera i de ”tomma skuggorna” inledde mänsklighetens era.

HELENA BLAVATSKY Den Hemliga Läran, del II, sidan 536

 

_____________________________________________________________________________________

till ARCANA Huvudindex

_____________________________________________________________________________________

ARCANAs föredragsserie började utges höstdagjämningen 1995 och kan beställas från:
TEOSOFISKA KOMPANIET Roslins väg 6, 217 55 Malmö. Mobil: 070 376 47 47 

_____________________________________________________________________________________

 

 | Helena Blavatsky  Online | William Q Judge Online  | Robert Crosbie Online | B P Wadia Online | ULTs hemsida |