Miljö och Hälsa– Arcana nr 42

En teosofisk föredragsserie från Malmölogen U.L.T.
© 2013 Onlineversionen • Teosofiska Kompaniet Malmö • Malmölogens transaktioner
www.teosofiskakompaniet.net

Miljö och Hälsa

Föredrag hållet i Teosofisalen, Kärleksgatan 1, Malmö, den 25 maj 1994

P.B. Jag vill hälsa samtliga hjärtligt välkomna till kvällens sammankomst där vi ska tala om Miljö och hälsa. Föredraget ingår i en serie vi kallar Ockulta Samtal. Ni har väl också noterat att vi har lagt fram vårt sista Programblad för denna säsong. Den 1 juni handlar föredraget om Människans sjufaldiga konstitution, den 8 är ämnet Väljer barnet sina föräldrar, och slutligen den 15 juni talar vi om Sommarsolståndets krafter.

Sedan har vi åter startat Lotusgruppen. Det kommer att bli det fjärde föredraget hitintills vi har arrangerat här på måndagar, och det finns ett särskilt Programblad om Mapuchiindianerna – jordens folk. De kommer från Chile och det finns omkring 1 miljon av detta folkslag. Vi kommer att visa en hel del bilder, så det blir en spännande afton. Ni är välkomna hit 19.30 nästa måndag den 30 maj.

Dessutom har vi inför kvällens sammankomst plockat ihop tre olika nummer av vår tidskrift Teosofiska Rörelsen. De handlar om Den yttre och inre miljön (nr 17), och ett specialnummer som handlar om Hälsa och holistisk livssyn (nr 49). Där finns också den intressanta intervjun med Assagioli – Den gyllene medelvägen – som troligtvis är den sista intervjun innan Assagioli dog 1974, och handlar om psykosyntes. Där finns även artikeln Hjälp till självhjälp av Edward Bach. Vi har också tagit fram ett nummer som handlar om Livselixiret (nr 63). En omkring 30 sidor lång specialartikel lagom som sommarläsning som handlar om hur man får ”evigt” liv. Det tycker vi väl alla är intressant.

Dessutom har vi återigen i Den Hemliga Läran–serien sammanställt två små häften. Denna serie kommer när den blir färdig att omfatta ett tjugotal ämnen, men för närvarande finns två stycken. Den ena heter Den Hemliga Lärans Tre Grundsatser och den andra heter Den Uråldriga Källan samt Den Ockulta Psykologins Grundsatser, båda av Helena Blavatsky. Det är tre mycket viktiga texter som är samlade i de två häftena till ett mycket överkomligt pris. De är också lätta att ha med sig när man är ute på stranden, när man sitter på kaféet och när man vill inleda en teosofisk konversation.

Som ni vet så bandar vi alla föredrag här, så även i kväll. Man kan låna hem och lyssna på dem i sin lilla kammare närhelst man vill. Vi har många band till utlåning för intresserade. [Se vår Föredragslista 1987–1997 med 354 listade föredrag]. Dessutom hoppas vi kunna starta vårt lånebibliotek till hösten, och då kommer det att finnas en hel del böcker till utlåning.

Innan vi sätter igång med själva föredraget får vi lyssna till vår Deklaration, ett dokument som Robert Crosbie har sammanställt. Det finns på Programbladets baksida och utgör den text som signeras om man vill bli associerad medlem i U.L.T. Som associerad medlem tar man bland annat ställning till vad som sägs i Deklarationen, man tar då ett steg närmare Mästarna och deras undervisning. Man stöder då också givetvis den moderna Teosofiska Rörelsen samt U.L.T.s policy, som i stort sett innebär att den sanne teosofen tillhör ingen kult eller sekt men tillhör likväl dem alla. Men nu ska vi först höra Deklarationen och sedan följer själva föredraget.

U.L.T.s DEKLARATION [För separat utskrift tryck här: Deklarationen ]

Inriktningen för denna Loge är att självständigt och hängivet tjäna teosofins sak utan att vara bunden vid någon teosofisk organisation. Den är lojal mot den Teosofiska Rörelsens stora grundare men befattar sig inte med tvistefrågor eller olikheter i personliga åsikter.

E.M. Vi ska tala om hälsa, vi ska tala om miljön, och för att kunna göra det vill jag knyta an till förra föredraget, då vi talade om Meditation, vision och drömmar. Jag vet att några av er var här förra veckan. Då sade vi att vi dels har jordeplanet och vårt dags medvetande, där vi i bästa fall är medvetna om det som sker omkring oss. Sedan talade vi om astralplanet som genomtränger oss dag och natt, där vi möter en mängd olika intryck, energier som vi själva har alstrat, energier som vi drar till oss på grund av det sätt vi lever på. Sedan hämtar vi dessutom kraft och inspiration från ännu högre tillstånd, den inre själsliga dimensionen inom oss själva.

Det handlar om att få inspirationen att följa med hela vägen ner till dagsmedvetandet, så att det inte grumlas någonstans mitt på vägen i det astrala skiktet som är fullt av diverse olika energier. Vi kom fram till att meditation var ett steg i rätt riktning. Den gör att vi så småningom ökar vakenheten under dagens och nattens timmar, vilket med tiden leder till en permanent medveten vakenhet.

Detta anknyter i högsta grad till kvällens ämne – Miljö och hälsa. För vi menar att precis som kroppen är själens spegel så kan vi också säga att den yttre miljön är en spegelbild av den inre miljön. Och ska vi försöka påverka vår egen hälsa och vår närmiljö liksom miljön globalt sett, så måste vi parallellt arbeta med vår inre miljö.

Det handlar om sambandet mellan hälsa och meditation. För meditation innebär en vakenhet, det leder till att vi som människor lär känna oss själva bättre. Att lära känna sig själv bättre innebär också i sin förlängning en större helhet. Och engelskans helhet, wholeness, kommer från samma rot som holiness. Helhet, helighet och hälsa kommer från samma uttryck.

Så genom att skapa en större helhet lägger vi också grunden till en bättre hälsa och en hälsosam miljö. Buddha sade att orsaken till all sjukdom är den felaktiga föreställningen om att vi är avskilda väsen som lever som isolerade små öar och bara tänker på oss själva och ser till vårt eget bästa. Det vi måste göra i dag är att se mera globalt, att se helheten. Och för att kunna se mera globalt och ha det perspektivet i åtanke när vi ska verka för en bättre miljö, så måste vår livssyn förankras i ett helhetstänkande. Det vill säga att vi är delar av en enda helhet och att vi utgör en enda enhet.

Sambandet mellan vår miljö och vår egen hälsa är intressant. Därför att våra sjukdomar och obalans i miljön är egentligen inget annat än budskap till oss själva om att någonstans på vägen har vi tagit ett sidospår, gått ut på en gren som inte leder någonvart. Vi måste komma tillbaka till trädets stam igen, till det enhetliga.

Om vi tittar på vad de verkliga sjukdomarna är, om vi till exempel studerar tibetansk örtmedicin eller många traditionella medicinska system, så sägs det att de verkliga sjukdomarna ligger i våra karaktärsegenskaper. Om vi till exempel är själviska, om vi hyser hat, om vi hyser svartsjuka, avundsjuka, rädsla, girighet och fåfänga – listan kan göras lång – så avviker vi från enhet och helhettänkande, och när vi gör det så uppstår så småningom sjukdomar. I dag kommer man fram till det då det talas om psykosomatiska sjukdomar. Det perspektiv som läkarvetenskapen ännu inte har är att man kan se sjukdomar ur flera livs perspektiv, men det kommer kanske så småningom.

Vi måste alltså sanera vår inre dimension, och där kommer i högsta grad känslolivet in. Någon undrade tidigare i Dharmagruppen: ”Är det så att man som teosof måste vara en helt självspäkande varelse som inte ska unna sig någonting, inte kunna känna någonting, utan bara likgiltigt passera förbi livet”, och det är ju inte tanken.

Teosofin – den gudomliga visdomen – vill att vi ska leva, att vi ska ta vara på allt det livet ger oss och att det är en glädje att leva. Inte att det bara handlar om det stora lidandet som man ofta förstorar upp, utan konsten är att kunna vara i sina känslor, att se på sina känslor, att acceptera dem, att inte förkasta dem utan se dem för vad de är.

När vi till exempel möter sorg ska vi inte nödvändigtvis vilja välja bort sorgen för att vi vill bli lyckliga, utan kunna se och uppleva den erfarenhet som just sorgen ger. För vi måste erfara sorgen om vi sedan ska kunna erfara glädjen. Det är ju lite klurigt, för när vi är glada så vill vi inte gärna vara någonting annat. Vi har svårt att släppa greppet.

Det är svårt när vi är glada att acceptera att det börjar gå på andra hållet igen. Det är svårt att släppa taget och se det som kommer efteråt som lika nödvändigt. Men som det sägs någonstans i Bhagavad-Gita så måste vi kunna möta både sorgen och glädjen i livet. Det som irriterar oss måste vi kunna möta med samma slags jämnmod som det som glädjer oss. Med en slags inre förnöjsamhet som inte handlar om att välja mellan glädje och sorg, utan en förnöjsamhet och en insikt om att båda tillstånden är nödvändiga.

Ni kanske kommer ihåg den gamla sufihistorien om kungen som ville ha makt i sitt rike. Han ville på alla sätt gardera sig så att han skulle kunna behålla makten under hela sin livstid. Då inträffade det att fientliga härar närmade sig vid gränserna. De ville tränga in i landet och det uppstod oroligheter kring det lilla riket. Därför ville kungen höra sig för bland de visa i kungariket och se vad han kunde göra för att gardera sig så att allt skulle förbli som det alltid hade varit. Då kom till slut en sufimästare som gav honom en ring och sade: ”Den här ringen ska du få, för den har själva svaret på allt det du söker. Men du får inte titta på den inskription som står i ringen förrän allting är förlorat. Då först får du titta på den.”

Det gick många år och kungen hade ringen. Han var frestad att titta på inskriptionen men gjorde det inte, utan han höll sitt löfte. Så en dag rusade fiendens härar in i landet. Hela situationen trappades upp till den grad att kungen blev avsatt från tronen och jagad och förföljd av fienden. Till slut springer han in i en återvändsgränd och tre soldater förföljer honom. Men precis när de ska spetsa honom kommer kungen ihåg ringen och så tänker han: ”Nu är allting förlorat, nu om inte förr så ska jag väl kunna använda ringen.” Då tar han upp den och läser inskriptionen. Där står: ”Även detta kommer att passera.”

Visdomsordet är: Det finns ingenting som varar för evigt i en föränderlig värld. Kan vi lära oss att möta de känslor som vi måste gå igenom med inställningen att ta vara på glädjen när den är där, men också ta vara på erfarenheten som sorgen ger oss, då tror jag att vi har vunnit mycket och då tror jag vi är på väg att bli helare människor. Försöker vi skärma av oss från känslorna och säger att vissa känslor vill jag känna men inte alla, då avskärmar vi oss från det som vi måste uppleva.

Så för att bli helare människor måste vi uppleva alla känslor men samtidigt ha disciplinen att kunna veta med oss att de är förgängliga, de är inte någonting som varar för evigt. Och när vi börjar uppodla koncentrationen, som tar lång tid, så gör vi inte det på ett liv. Det tar många inkarnationer, men vi kan lägga grunden i detta liv. Och kanske är det så att vi arbetar vidare på något som vi har lagt grunden till i tidigare liv.

När vi börjar betrakta det vi möter disciplinerat, då upptäcker vi också plötsligt att vi faktiskt är något mycket mer än de tillfälliga känslorna, de tillfälliga tillstånden. För vem är det annars som iakttar förändringarna i tillstånden? Vem är det som finns där hela tiden och som iakttar förändringen, om inte det bestående inom oss.

P.B. Jag vet inte om ni känner till detta citat som kommer från Lao–tse. Det är taget ur Tao Te Ching och låter så här: ”Hur gör man det grumliga vattnet klart? Låt det stå i stillhet och det klarnar.”

Vad vill då Lao-tse säga med detta? Som jag förstår det så går det ut på att våra liv är ganska splittrade på grund av att vi är så förvirrade i våra känsloliv. Och att de känslor vi går och bär på i sin tur återspeglas i astralkroppen, som i sin tur återspeglar sig i den fysiska kroppen. Till slut får vi vad vi kallar för fysisk ohälsa, sjukdom.

Vad gör vi då för att bli av med sjukdomarna? Lao-tse rekommenderar att stilla sinnet, begären, tanken och känslan. Stilla dem så stillas också kroppen. För det är på grund av att det är grumligt och rörigt i vårt inre som vi också har det rörigt och grumligt i vår fysiska kropp. Även Buddha var inne på samma linje som Lao-tse, och de levde i stort sett vid samma tidpunkt. Både Buddha och Lao-tse rörde sig samtidigt på jorden, liksom Pythagoras gjorde här i Europa. De levde alla samtidigt. De kanske till och med träffades över en kopp te någonstans i Orienten, vem vet.

I alla fall har dessa människor satt ett mycket stort och djupt intryck i vårt medvetande och i modern filosofi och religion. Och vill vi lyssna till vad de säger när det gäller att vara friska, att skaffa sig mental hälsa, så får vi studera vad de har sagt om detta. Buddha säger till exempel att det absolut viktigaste i den Ädla Åttafaldiga Vägen är Rätt Tanke. Rätt tanke låter väl enkelt. Tänka rätt. Om man tänker rätt så handlar man rätt. Och handlar man rätt så får man inga negativa konsekvenser.

Vad innebär då att handla rätt? Vi kan tala om den yttre miljön till att börja med. Vi ser runt omkring oss hur vi har miljöförstöring. Vi ser hur sjöarna är försurade. Vi ser hur vi slänger ut tungmetaller till höger och vänster omkring oss. Vi ser hur hela naturen skövlas i form av att träden försvinner på vår jord så att jordens lungor blir mer och mer stympade.

Allt detta sker på det fysiska planet, men det ligger givetvis någonting annat till grund för att så sker. Det beror på att olika människor tänker kortsiktigt på olika sätt. Profit intressen å ena sidan, i de flesta fall ligger det ekonomiska baktankar i alltihop. Och utnyttjandet av naturen för egna syften. Själviskheten ligger till grund för det mesta, det handlar alltså om ett fullständigt felaktigt tänkande.

Det borde gå upp för oss att vi alla bildar en stor evig helhet, och att det jag gör i dag kommer jag att möta i morgon och i övermorgon, eftersom jag är en evig varelse. Mitt sanna medvetande har ingen början och inget slut, det är gränslöst, det är evigt. Det är en svår tanke att greppa, men det är en av teosofins definitiva grundtankar. Den idén finner vi även i det lilla häftet jag nämnde i början, där det talas om Den Hemliga Lärans Tre Grundsatser. Där omtalas den Yttersta Verkligheten, Urgrunden och Källan varifrån allting härstammar.

Om det går upp för oss att allting är ett enda helt och att det jag gör påverkar alla andra, nu eller någon gång i framtiden, då måste det bli väldigt viktigt för mig vad jag gör. Mitt ansvar måste ju bli 100 procent om jag har full insikt om vad det innebär. Då behöver jag över huvud taget inte gå med i något särskilt miljöprogram om jag inte vill, jag kan bara ta mitt eget ansvar i alla handlingar. Att inte skräpa ner i det yttre, men framför allt att rensa upp bland skräpet vi har i det inre.

Om vi inte rensar upp i det inre så kvittar det hur mycket skräp vi rensar upp i det yttre, för det kommer tillbaka igen. Vi måste alltså göra både och. Vi ska ju så klart inte tiga och se på när havet försuras och när träden skövlas bort, utan vi måste bearbeta de människor som sitter på viktiga poster och bär ansvaret.

Vi kan bara se på Afrika till exempel. Det växtliv och djurliv som finns där i dag kommer inte att finnas kvar om femtio år om människorna fortsätter att skövla och hugger ner allting för att de ska få ved. Då har djuren snart ingenstans att gömma sig. Alltså förtorkas och förbränns jorden på grund av att vi inte har insett att vi måste tänka och hjälpa våra medvarelser. Utan vi sitter lugnt och stilla här uppe i vårt land och tittar i bästa fall på TV eller läser i tidningen hur eländigt det är runt omkring oss.

Vi kan alltså var vi än befinner oss, genom att tänka rätt, påverka vem som helst. Ju fler människor som ansluter sig till rätt tänkande, ju mer blir dessa tankar levande. De cirkulerar mer, de finns tillgängliga i den arketypiska världen som inte känner några gränser men som alla människor har tillgång till. Vi talade förra veckan om medvetandet i Vardagen, i Astralljuset och i Akasha, de tre planen där tankarna vilar. Jung har varit inne på det och även andra har talat om det. Teosofin har talat om det i över 100 år.

Det är oerhört viktigt att de frön vi sår, de tankar vi hyser är baserade på ett harmoniskt kretslopp. Vi ska tala om detta ganska mycket framöver, det har man också börjat göra inom miljörörelsen. Vi talar om de fyra årstiderna, vår, sommar, höst och vinter. Vi talar om sommar- och vintersolståndet, vår- och höstdagjämningen som är de fyra viktigare högtiderna i naturen.

Det är alltså oerhört viktigt att vi förstår det kretslopp vi är involverade i, antingen det gäller vår jord, en hel manvantara, en livsperiod eller vad det än är, och hur många riken som är involverade. Det är inte bara djurriket, växtriket och mineralriket utan också de tre elementala rikena, grundenergierna. De arketypiska formerna, de eteriska mönstren bildas hela tiden. Det är vi som skapar dem med våra tankar. Antingen präglar vi livsatomerna med snedvridna former eller sköna former, det kan vi välja om vi har insikt.

Miljö och hälsa menar teosofin innebär lika mycket att meditera som att äta grönsaker. Det är lika mycket kontemplation i vardagen som att arbeta med att förändra den yttre miljön. Det absolut bästa är om vi kan förena alltihop i ett helt sammanhängande system. Men om jag inte riktigt har klart för mig hur jag ska leva mitt liv, så tror jag det absolut viktigaste är att gå in i sitt inre och känna efter vad jag bör göra med mitt liv.

Vad är det som gör att världen ser ut som den gör, den värld jag lever i? Hänger det bara samman med vad vi gör i dag? Nej, inte enbart. Det är en reflex, en återspegling av hur vi har tänkt för 2.000 år sedan. Det är vad vi skördar i dag. Och det vi gör idag kommer definitivt att prägla tillvaron 2.000 år framåt. Det är vad vi borde tänka på. Vad vi alla kollektivt gör kommer att forma århundraden framåt i hela nästa 2.000-årscykel.