Patanjalis Yoga System – Arcana nr 38

En teosofisk föredragsserie från Malmölogen U.L.T.
© 2013 Onlineversionen • Teosofiska Kompaniet Malmö • Malmölogens transaktioner
www.teosofiskakompaniet.net

Patanjalis Yoga System

Föredrag hållet i Teosofisalen, Kärleksgatan 1, Malmö den 23 augusti 1995

[I denna utskrift har en del redigering gjorts från kassettinspelning nr 271 för att göra föredraget så lättläsligt och begripligt som möjligt.]

INLEDNING

U.L.T.s DEKLARATION [För separat utskrift tryck här: Deklarationen ]

Inriktningen för denna Loge är att självständigt och hängivet tjäna teosofins sak utan att vara bunden vid någon teosofisk organisation. Den är lojal mot den Teosofiska Rörelsens stora grundare men befattar sig inte med tvistefrågor eller olikheter i personliga åsikter.

PATANJALIS YOGA-SYSTEM

E.M. Ja, vi kan väl alla pusta ut efter Malmö-festivalen, jag vet inte hur många av er som lyckades ta sig till firandet av Malmö-festivalen. Jag var själv där när det var som mest folk. Vad som slog mig var hur man ständigt bombarderas med en massa intryck. Jag hade också nyligen nöjet att gå tillbaka i tjänst och börja arbeta, intensiva arbetsdagar från åtta till fem. Och när jag cyklade hem efter arbetet så pratade vi om meditation och hur mycket lättare det är på sommaren när man är ledig och kan meditera och ta tid på sig, ha lugn och ro, inte dras med i än det ena än det andra.

Så blir det åter dags att vi ska tillbaka in i vardagen där livet bombarderar oss med intryck hela tiden. Och mitt i alla dessa intryck ska vi dessutom försöka komma ihåg vem vi är. Vi ska försöka vara i vårt inre stilla centrum, vi ska försöka självreflektera och analysera de känslor vi går in i, och vi ska försöka behålla en koncentration rakt igenom vår vardag så att vi får bästa möjliga undervisning under nattens timmar.

Teosofin menar att vi får en mängd information och kunskap om oss själva, och allt detta ska vi under nattens timmar föra ner till dagsmedvetandet. Vi vet alla hur det är, för om var och en av oss betraktar livet så ser vi hur få stunder det är då vi stannar upp och kommer ihåg att vi är inre själsliga individer. Det är få stunder under dagen som vi lyckas hålla koncentrationen och komma ihåg vem vi är.

Vi talade i Dharmagruppen i kväll om hur svårt det är att komma ihåg Jagets erfarenheter och hur lätt det är att dras in i känslostämningar. Känslostämningar innebär att dras in i den astrala strömmen, den astrala energin. Den griper tag i oss dagligen på olika sätt, och fastän vi kanske har för avsikt på morgonen att sätta oss ner och samla ihop oss, ha en inre samling så går det sällan många minuter förrän vi kommer i konflikt med andra, på väg till jobbet, på jobbet eller på väg från jobbet.

Koncentration är inte någonting som kommer av sig självt. Utan ska vi uppöva koncentrationsförmågan och minnet av vem vi är hela tiden så måste vi sträva efter andlig insikt och få kontakt med det inre Jagets erfarenheter. Det sägs ju i teosofin att vi har levt många liv på den här jorden och skaffat oss en oerhörd mängd av erfarenheter.

Ändå är det inte mycket av det som vi kommer ihåg. I alla fall inte i vardagen. Men ändå har vi all denna enorma kapacitet inom oss. Det sägs också att all gudomlig visdom finns inom oss, i vårt eget hjärta, i den gudomliga kärnan som finns inom allt levande. Det gäller bara för oss att plocka fram det. Och det är ju lätt att säga, det är bara att plocka fram det. Men hur går vi tillväga? Det är inte så lätt.

I kväll ska vi närma oss det meditationssystem som teosofin rekommenderar, Patanjalis yoga sutras. Där är det första steget koncentration. Koncentration är just det vi behöver när vi ska gå igenom livet. För koncentration kan liknas med att man ställer in linsen, att vi fokuserar. Så att vi selektivt kan välja vad vi vill fokusera på. Vad är det jag vill ta fram och lyfta ut? Vill jag se att det finns en större mening i mitt liv? Jag vet att varje händelse, om jag lyssnar till teosofins läror, har en ockult innebörd för mig. Det var vad vi talade om förra gången. Att varje människa jag möter, varje situation jag möter, varje sinnesstämning jag möter i mitt dagliga liv har någonting att säga mig, något som jag precis just nu ska lära mig att förstå och bemöta på rätt sätt.

Det är inte en slump att jag träffar en viss människa, utan det mötet har en mening, ett mål och ett syfte för oss båda. Då gäller det att jag har så att säga justerat min kamera, ställt in linsen så att jag vet vad det är jag vill fokusera på. Så att jag snabbt kan förstå och räkna ut: Vad har det här att säga mig? Även då jag snabbt dras in in i de astrala strömningarna och känslostämningarna kan jag genast gå in och fokusera: Varför reagerar jag just nu? Vad är det inom mig som sätts igång av just denna händelse? Hur kan jag genom att fokusera och se på situationen få en överblick på den? Snabbt ta ett steg tillbaka, iaktta, se vad det är för någonting och gå vidare.

För detta krävs det koncentration. Det allra första steget under meditationen är att bestämma sig för en viss tid, en plats där man kan sitta för sig själv och vara ostörd. Gärna samma plats hela tiden, eftersom vi bygger upp ett kraftfält kring oss. Att vi kan hålla samma tidpunkt har också en ockult betydelse, därför att vi arbetar med cykler. Och när vi ska sätta igång en meditationscykel så vill vi ha hjälp av naturlagarna.

Varje gång vi sätter oss ner på samma ställe på samma tidpunkt så blir vi inställda och har tonat in oss på en särskild frekvens cykliskt sett. Många meditationsövningar är väldigt svåra och vi kanske inte genast når så stora resultat. Men genom att hålla regelbundenheten har vi tagit det första steget i den meditativa processen.

Det första hindret vi möter på vägen känner vi säkert alla till. Alla som har bestämt sig för att försöka sätta sig ner och meditera vid en viss tid och på ett visst ställe vet också att just då kommer allting att hända, yttre störningar gör sig gällande. Det är massor av saker som hela tiden distraherar oss på ett eller annat sätt. När vi kommer över det hindret och kan hålla denna vana dag ut och dag in, månad ut och månad in, år ut och år in, så kommer nästa steg i form av inre motstånd. Och det är när vi ska fokusera på någonting, när vi väljer ut någonting som vi vill koncentrera oss på.

Det kan vara en idé, det kan vara ett begrepp. När vi gör detta kommer de inre störningarna upp. Då kanske vi har eliminerat de yttre störningarna och då kommer känslorna in och stör. Då kommer vi in på det astrala, då kommer allting som finns där strömmande emot oss och griper tag i oss. Detta leder till att vi inte kommer ihåg vad det var vi fokuserade på. För då har känslorna eller en mängd associationer fört oss helt bort från spåret. Och så måste vi tillbaka igen och börja om med vår koncentration.

Så det finns olika slags motstånd på meditationens väg. Jag tänker nu låta P.B. närmare förklara Patanjalis filosofi, eftersom det är ämnet för i kväll.

Patanjali på indiskt frimärke

P.B. Patanjalis system handlar om att öppna och stänga dörrar. Den här schematiska bilden över människan [ett diagram över människans Högre och lägre Jag] kan vi alla vid det här laget. Men för att friska upp minnet så tar vi det igen.

Anden - Urskillningsförmågan - Tanken [ritar en triangel, symbolen för dessa tre. Ritar också en fyrkant, samt en oval runt dem]

Det Högre Jaget och det lägre Jaget beskrivs genom två symboler, en triangel och en fyrfald. Dessa tillsammans bildar människans sjufaldiga konstitution. Anden, Urskillningsförmågan och Tanken är de tre högre andliga kvaliteterna eller förmågorna inom människan. Begäret, Livskraften, Astralkroppen och den Fysiska kroppen är människans fyra lägre materiella förmågor, vilka vi har mer eller mindre kontroll över. Vi har dem starkt utvecklade i vårt väsen, och de motsvarar i grund och botten de fyra elementen i naturen.

Sedan har vi trappan mellan symbolerna som allting egentligen handlar om. Bryggan, den smala stigen, den ockulta vägen, föreningen. Projiceringen av vårt medvetande, projiceringen av det lägre Jagets högre aspekt mot det Högre Jaget. Detta kallas tekniskt för Antaskarana. Det är de högre aspirationerna, de högre ansträngningarna, vår längtan och strävan, vår ockulta inriktning. Det är den sidan av vårt väsen som Raja-yoga-systemet egentligen siktar in sig på att uppväcka inom oss.

Det finns en mängd olika yogasystem, men vi håller oss till Raja yoga-systemet [se Patanjalis Yoga-Aforismer, Bok III, Aforism 1- 4, som bygger på uppmärksamhet, kontemplation och meditation, vilket i sin tur ger fullkomlig koncentration SANNYAMA. De tillsammans är nyckeln till inre utveckling enligt Mästarna, och de lär oss att separera de lägre astrala inflytandena, våra skandhas, våra elementaler, allt det som är vårt karmatiska bagage som vi har fört hit genom en serie inkarnationer. Våra negativa inflytanden som ligger i vår aura, vilken illustreras genom ovalen i diagrammet.

Det gäller för oss att synkronisera vårt medvetande på ett sådant sätt att yogasystemet blir till nytta för oss. För om inte yogan leder till en förening mellan det Högre och det lägre, mellan det personliga och det opersonliga, mellan det materiella och det andliga, mellan det demoniska och det himmelska, så har vi inte uppnått målet.

Teosofin menar att denna process blir kanske tydligast beskriven i en annan mycket läsvärd bok som vi har på svenska, Bhagavad-Gita, som betyder Herrens Sång; i 18 kapitel. Det är Krishnas dialog – Krishna står för det högre jaget – med Arjuna, som står för det lägre jaget. En familjekamp eller en familjestrid beskrivs i Mahabharata, som är ett av Indiens största epos och gestaltar Indiens historia. Där har man bäddat in den filosofiska och esoteriska undervisningen, och den dialog som finns i Bhagavad-Gita har vi på svenska. [Se Bhagavad-Gita, med kommentarer av William Q Judge.]

I bokens 18 kapitel finns de flesta yoga-systemen förmedlade på lite olika sätt, men framför allt finns grundtanken förmedlad att den materiella sidan av vårt väsen är våra tidigare gamla förutfattade meningar, våra vanemönster. Allt det som håller oss fast av det gamla är representerat av den ena familjen. Den andliga sidan är representerad av den andra familjen eller släkten, som hela tiden strider om herraväldet över kroppen, över livet. Det är en synnerligen intressant dialog, en mytologisk förklaring av människans inre kamp och strid om sitt herravälde över det förlorade kungariket, om de förlorade rikedomarna, den förlorade andligheten.

Raja yoga-systemet som bygger på detta är väldigt viktigt att förstå. För om vi inte kopplar greppet om oss själva, om vi inte har kontroll över våra känslor och våra tankar och vår fysiska kropp så är vi förlorade. Det är ju så att de flesta är koncentrerade kring det fysiska. Vad vi äter, hur vi klär oss, hur vi gymnastiserar och vilken slags kroppsyoga vi utför. Vilken hygien vi har, vilken medicin vi tar in i vårt system är också viktigt, men det är bara en del av det hela.

Det finns en annan sida som vi också måste koncentrera oss på, och det är hela den processen som har att göra med vår inre utveckling. Människan har i 18 miljoner år kämpat om herraväldet att kontrollera och tygla det vi tekniskt kallar för det lägre Jaget, vår Personlighet, Egot, Känslorna. Lusten, Driften, det Sexuella, är vad som har styrt människan till dags datum.

Det handlar om att transcendera dessa och gå vidare i en utveckling där vi just nu har ett gynnsamt tillfälle, eftersom vi befinner oss i en skärningspunkt. Inledningen av Vattumannens tidsålder, 5.000 år av Kall yuga, de sista 25 åren av ett århundrade, är alla enligt teosofin esoteriska cykler som skär in i varandra. De ger oss utmärkta tillfällen att ta hand om vår egen utveckling. Och det finns tillräckligt mycket kunskap förmedlad i våra böcker och på annat sätt så att vi ska kunna omsätta dessa idéer praktiskt.

Sedan beror det på oss själva. Vi kan inte bara lägga över ansvaret på systemet, vi måste också ta vårt eget ansvar och utöva, praktisera och följa dessa råd och anvisningar. Annars uppnår vi inget resultat. Det är som att laga mat: ”Ah, jag tar det jag vill. Där står att jag ska ta ägg, men jag tar något annat istället, det blir nog lika bra.” Ja det kanske det blir, men det blir något annat.

Det är väldigt viktigt att vi följer Rishiernas, Mahatmornas, Mästarnas andliga undervisning som är beprövad. Det är inte någonting som man har suttit och tänkt ut i Lomma eller i Santa Fé. Det är släktled av andliga ledare som har uppnått kunskap, gnosis. Man vet att den stämmer i vilken tidsålder som helst, för man eller kvinna, för fattig eller för rik.

Att lära sig meditera är det första steget, det vill säga att lära sig utestänga allt annat än det Jaget fokuserar och fäster uppmärksamheten på. Det är den första grundläggande övningen som vi måste ta itu med. Att vi kan ställa in frekvensen, att vi kan utestänga allt annat så att vi kan lyssna på det vi har inom oss. Annars blir vi offer för allt det brus som finns runt omkring oss och givetvis inom oss också.

När vi har funnit den mysiga fåtöljen eller stolen att sitta i, när vi har hittat platsen som vi regelbundet mediterar på, så måste vi också fortsätta. Det räcker inte att vi gör detta mekaniskt, utan vi måste också transcendera inåt så vi uppnår något resultat. För att bara sitta på en särskild plats leder inte i sig till något resultat. Där kan vi sitta hela vårt liv och det händer ändå ingenting. Utan vi måste också utöva dessa andliga övningar korrekt, genom att föra vårt medvetande steg för steg från det Kamiska till det Kama-Manasiska, till Antaskarana, till Högre Manas, till Buddhi, det vill säga genom alla dessa olika medvetandenivåer som man talar om inom teosofin.

Vi måste ha en klar förståelse av dessa olika yogastadier så att vi kan känna igen var vi är någonstans. Och även förstå att det inte bara gäller att meditera på chakror eller visualisera olika färger eller recitera olika mantror eller utföra olika kropps- och andningsövningar. Det involverar oerhört mycket mera. Vi vill väl inte parkera oss eller sitta fast i ett kraftfält som inte gör något annat än bryter ner oss.

Det är väldigt lätt hänt att vi hamnar någonstans där vi inte vill vara, om vi inte bygger upp det man inom teosofin talar om som en sköld. Ett andligt skydd som motsvarar vad Nirmanakayorna gör för mänskligheten i stort. Där de bygger upp, som den ockulta traditionen säger – särskilt i Tystnadens Röst – den skyddsmur som alla Nirmanakayor och Bodhisattvor genom stora ansträngningar har byggt upp genom årtusenden för att hjälpa och skydda mänskligheten istället för att själva ingå i Nirvana.

Vi måste bygga upp ett skydd på ett lägre plan – på en personlig nivå. Annars kommer vi att hamna i rampljuset när vi utvecklar den inre flamman. Ni vet ju vad som händer när man tänder ett ljus i ett mörker. Tonvis med mygg och allt annat löst flygande dras till detta ljus. Detta kan vi överföra precis på samma sätt till oss själva. Vi är ljusväsen som lyser under meditationen.

Och vad händer? Jo, vi drar till oss alla negativa inflytanden som finns i astralvärlden i form av materialiserade tankeformer, monster som är direkta omförvandlingar av våra egna känslor och tankar. Dessa tar form genom de elementala världarna som kan forma tankar till bilder, till entiteter som vi måste ta itu med i vårt subjektiva inre. Där kommer även drömmarna in i bilden, där kommer analysen in i bilden och där kommer också ockultismen in i bilden. Att förstå: vad är detta, vad är den här labyrinten som jag är fängslad i och måste ut ur? Vad innebär detta?

E.M. Då förstår vi också att det är på det vakna planet som vi måste börja göra någonting. Det är här i labyrinten det börjar, det är här vi måste gå vidare för att se var Minotaurus är som ligger och lurar i labyrinten. Det är här vi måste lära känna oss själva. Vi brukar säga att det som sker under drömmens timmar eller nattens timmar oftast är en direkt återspegling av det som vi har varit med om under dagen. Därför måste vi också underlätta den processen genom att sortera intrycken, sortera vad vi har varit med om innan vi går och lägger oss, Då gör vi processen lättare för oss, så att vi medvetet kan plocka ner den kunskap vi har.

Det finns många olika sätt vi kan gå tillväga på för att vända oss inåt för att börja meditera, för att börja koncentrera oss. Till sist handlar det om att vi måste börja i vardagen, vi måste uppodla allting här och dra nytta av de olika cykler vi talar om.

Det här med drömmar, som vi ska tala mer om nästa vecka, är någonting som vi måste lära oss att tyda. Dels har var och en av oss vår egen speciella tolkning av drömmar, där drömmarna står för olika saker som nästan bara har betydelse för oss själva. Men när vi går vidare, ju mer vi får kontakt med den inre kärnan inom oss själva, desto mer får vi ner symboler från en högre nivå. Dessa symboler har en helt annan betydelse och kan tolkas gemensamt, likt arketyper, av många människor,

Då får vi kontakt med någonting, precis som en konstnär. Vissa konstnärer som har kommit en bra bit på sin utveckling för ner just bilder och känslor från de högre astrala nivåerna. En tavla som några tittar på och som helt plötsligt väcker upp samma sak inom varje människa. Den talar till oss direkt, inte bara genom personligheten utan direkt genom hela den inre människan inom oss. Det är de här olika bilderna vi måste lära oss, precis som konstnärerna tolkar, för att komma i kontakt med det inre inom oss.

Vi har också talat om vikten av det sätt vi lever på. Det handlar inte bara om att vi sitter ner och mediterar, på morgonen eller på kvällen eller när vi nu mediterar. Utan det gäller också hela vår livsmeditation som Judge talar om. Vårt liv och vår fokusering på att göra affärer gör att vi blir väldigt duktiga på att göra affärer. Och det kan i sig vara en slags livsmeditation, det vill säga det vi ställer in och fokuserar all uppmärksamhet på, det som vår energi går mest till. Det kan vara att bli en bra lärare eller det kan vara att bli en bra vårdare. Vad vi än väljer allra främst så blir det vår livsmeditation.

Vi ska också försöka komma ihåg att det vi ständigt fokuserar vår uppmärksamhet på kommer att bli en enda lång ton. Den löper genom vårt liv som den starkast bärande tonen i vårt väsen. Så den livsmeditation vi väljer, om vi gör som Patanjali föreskriver, är att försöka fokusera på det inre inom oss, att fokusera på att komma ihåg vem vi egentligen är och att föra fram det i dagsmedvetandet. Att göra detta är någonting som kräver ständig koncentration.

P.B. Vad är då meditation enligt teosofin? Vad kan rekommenderas som en övning eller uppgift som vi alla kan gå in i utan att äventyra vårt inre liv för mycket? Vilket vi gör om vi ger oss i kast med olika former av meditation som vi inte har kontroll över, som vi inte har handledare till. Som vi kanske har lärt oss själva från böcker eller någon lärare som själv inte vet tillräckligt om vad han sysslar med.

Jo, det är en koncentration och en total inställning på det Högre Självet eller Anden. Om vi varje dag tar fem minuter att fokusera på det enda rena medvetande som vi är, om vi avsätter fem minuter av dygnets 24 timmar, så skulle vi på en månad förmodligen vara fullt upplysta om vi lyckades göra detta. Bara fem minuter.

Det är alltså väldigt viktigt för oss att förstå vem vi är. Vem är jag egentligen? Är jag mina åsikter, är jag mina känslor, är jag min kropp? Eller vem är jag som alltid finns och har sin boning i mig? Det är enligt vår uppfattning Anden, det Högre Självet, som finns i allt överallt. Och man har inom olika religiösa skolor valt att meditera på det Högsta på lite olika sätt.

AUM ljudet vibrerar

Inom hinduismen till exempel har man valt att symbolisera detta medvetande med AUM-ljudet. Att koncentrera sig på den högsta Källan är en helt ofarlig och synnerligen energigivande övning [se Patanjalis Yoga- Aforismer, Bok 1, Aforism 27-28]. För den kommer att ge oss kraft och styrka.. Genom att vi befinner oss i den nedre delen av pyramiden, i personligheten, och riktar vår uppmärksamhet uppåt mot individualiteten, så kommer vi att kunna kanalisera ner i vårt dagsmedvetande så mycket energi som står i proportion till vår strävan.

Riktar jag in en viss mängd kraft och energi utifrån mitt hjärta så kan jag vara säker på att det Högre Självet, som är mitt innersta väsen, ser till att jag får precis den kraft jag behöver för att ta mig igenom mitt liv, var jag än befinner mig och vem jag än är. Det låter som en märklig övning men den är synnerligen livgivande, för den ger oss precis vad vi saknar mest, självtillit och kraft och förmåga att klara av det jag behöver göra.

Självtilliten sopar bort rädslan omedelbart, liksom oron och ångesten som säger att det här klarar jag inte, det här mäktar jag inte med, det här kan jag inte göra. Sjukdomar, alla svårigheter flyttas bort och denna kraft får större och större utrymme genom att jag ger uppmärksamhet åt mitt Sanna Väsende dagligen. Om jag väljer att symbolisera denna kraft med en sol eller med någon annan symbol har ingen betydelse, för de är hjälpmedel för att få kraft från denna Urkälla i livet som är mitt sanna Väsende.

Vi vet att hela den filosofiska och religiösa världen är fylld av symboler. De har bara ett enda syfte; det är Jagets eller Själens språk att leda medvetandet mot Urkällan, mot en djupare förståelse av symbolens sanna innebörd. Det är viktigt för oss att förstå att många av de tillgängliga symbolerna har faktiskt inte bara ett estetiskt värde utan också en praktisk ockult funktion. Det vet var och en som har försökt meditera på en symbol, en tanke, en idé. Så gör alla vetenskapsmän, så gör alla forskare, så gör alla människor som har ett problem eller någonting de vill förstå. De koncentrerar sig på problemet, och så kommer lösningen till slut.

Man måste fokusera sitt medvetande på sin uppgift eller uppdrag. Och denna tanke som jag fokuserar mig på växer i proportion till hur jag koncentrerar mig, i proportion till hur jag lyckas omförvandla, transmutera, sublimera mitt medvetande på ett sådant sätt att det sker en alkemisk process, en omförvandling av mina jordiska energier till mer himmelska krafter. Det låter märkligt men det är väldigt enkelt. Det som krävs är bara att göra det regelbundet. En gång om dagen, två gånger om dagen, kanske tre gånger om dagen.

Vi väljer ju själva hur länge vi vill vandra på den här jorden. Det beror på oss. Mästarnas uppgift är att hjälpa oss på vägen. Det ligger i vårt väsen att försöka förstå dessa filosofier, dessa kunskaper, dessa tekniker, dessa metoder, vad de egentligen står för och vart de kan föra oss. Att ta dem på allvar. Om jag väljer att närma mig min innersta kärna utifrån ett kristet perspektiv, från ett gnostiskt perspektiv eller från ett annat perspektiv, det beror på mig och min läggning, det har egentligen ingen betydelse.

Vad som har betydelse är mitt ärliga uppsåt och min strävan att förstå vart jag är på väg. Det är viktigt. Och att jag tar itu och bearbetar allt som kommer upp inom mig i den här processen, att jag förbränner allt. Att jag blir ett med mitt ljusväsen, att jag skruvar upp den lilla gnista som jag har till en låga och till en flamma, till en stor central eld och slutligen till en sol. Men det är klart, under processen drar vi till oss skuggsidor, det gör allt ljus, det måste vi vara medvetna om. Men vi vet också att ljuset är starkare än de mörka inflytanden vi drar till oss, även om det mörka är på hemmaplan.

Så genom att ihärdigt framhärda i att hålla denna energi vid liv så kommer vi att förbränna alla negativa inflytanden, utveckla ny karma, runt omkring oss. I vår inre aura, i vår inre dimension, i vårt medvetande, i våra känslor, som också kommer att återspegla sig i vår fysiska natur i vårt energetiska system, i vår astralkropp, i vår fysiska kropp till slut.

Allt hänger samman, liksom yoga-vägen, Triyana eller de tre stegen vi har inom yogafilosofin; hinayana, madhyinmayana, mahayana och . Det är alltså tre viktiga steg som vi måste lära oss att förstå. Mahayana och Hinayana vet alla vad det är, buddhismens lilla och stora farkost. Triyana är yogafilosofms tre stadier som vi också måste förstå [se under Triyana i Helena Blavatskys Theosophical Glossary]. Med denna insikt har vi alla möjligheter, om vi känner till de olika plan som människan färdas igenom; det vakna, det drömmande och det drömlösa tillståndet. Detta finns väl förklarat i W.Q.J:s artikel Människolivets tre plan. Där finns förklarat hur vi går igenom olika tillstånd och hur vi lär oss att förstå oss själva. Det är alltså en ockult väg till självkännedom.

Nog om detta, tiden rinner iväg och vi ska ha lite utrymme för frågor och reflexioner, vår lilla gemensamma dialog, så ordet är fritt.

Patanjali i Kavaliya

N.N. Kan du säga något mer om Patanjalis system?

P.B. Förutom vad jag sagt tidigare så handlar det om att höja vårt medvetande hela tiden. Det finns olika metoder inom Raja yoga-systemet hur man gör detta, men det teosofin fäster vikt vid är uppmärksamhet, kontemplation och meditation. Alltså de tre yogastadier som tillsammans, om de utförs rätt, ger oss fullständig insikt, fullständig kunskap om allt vi vill veta. Det för oss alltså direkt till tingens innersta väsen. Vi kan lära känna allt, vi kan förstå allt om vi utför dessa tre processer simultant. [Se Patanjalis Yoga-Aforismer, Bok III, Aforism 5.]

Men vi måste först lära oss koncentrationens första nivåer. Uppodlandet av koncentrationsförmågan är primär. För om vi har koncentration och en samlad energi, då bygger vi upp en klar och fin astralkropp som drar till sig inflytande från högre sfärer. Om vi lever i en värld som är full av begär, som är full av rädsla, oro och ångest, då har vi en astralkropp, ett inre medvetande som är väldigt intakt, som inte kan återspegla från inre dimensioner någon form av kunskap eller insikt.

Så hela processen bygger på vår förmåga till koncentration och inre samling. Och det i sin tur återspeglar sig i astralvärlden och i hela känslokroppen, och därefter givetvis i den fysiska kroppen. Det är primärt, vi kommer aldrig att kunna sitta ner tio minuter, tjugo minuter, en timme och meditera om vi inte har utvecklat vår koncentrationsförmåga. Vi kommer ingen vart. Har vi inte utvecklat koncentrationsförmågan, då kan vi inte fixera vår uppmärksamhet på något speciellt och ta reda på vad det betyder inom oss själva. Vi har ingen förmåga att hålla koncentrationen riktad på ett ämne där svaret finns, där kunskapen finns, där vår förmåga att lösa upp karmatiska spänningar också finns. Allt detta ligger inom möjligheten för vad som kan förväntas av en som ger sig in i detta yogasystem.

Yoga innebär en förening av det personliga med det gudomliga, Anden, Självet. All yoga handlar bara om att förena det materiella med det andliga. Att vårt medvetande som i dag är fragmentariskt ska bli ett helt medvetande. Som ser klart, som uppfattar klart vad som gäller i alla situationer. Så vi kan leva ett harmoniskt och fridfullt liv sinsemellan. Människor i förhållande till djurriket och växtriket, i förhållande till atmosfären och elementen i naturen.

I dag så bara kontrollerar vi och förtrycker och fördärvar allting, sedan kastar vi det som blir kvar. Det finns ingen ekologisk ordning i någonting. Vårt beteende kommer tillbaka till oss i form av karma och kommer att hämma vår utveckling ännu mer framöver. Det kommer att göra det än svårare i nästa inkarnation att finna diamanthjärtat eller den inre Juvelen. De gynnsamma förhållandena kommer att bli mindre och mindre för vart liv som kommer, för vi går mer och mer med stormsteg in i en materiell värld, in i Kali-yuga.

Vi kommer förmodligen inte att leva i Vattumannens tidsålder mer än en gång, sedan kommer nästa tidsålder. Sedan tar det 25.000 år innan vi kommer tillbaka till Vattumannens tidsålder igen, efter att vi har gått igenom de andra elva husen. Det väntar oss några inkarnationer däremellan som vi alla måste gå igenom. Så vi ska inte skjuta upp den här yogaprocessen, föreningsprocessen, initieringsprocessen mer än nödvändigt. Har vi ingen insikt så har vi ingen. Har vi en liten insikt så ska vi använda det lilla vi har, så gott vi nu förmår.

Så kommer det osökt att leda oss till nästa steg, tills vi hittar Porten som kommer att föra oss direkt in i det innersta hjärtats kammare. Det blir då inte längre en beslöjad kunskap utan den kommer att vara helt öppen för oss. Tills dess så måste vi styra och tämja det medvetande, det monster, det odjur som finns inom oss. Personligheten som vill allting i den fysiska världen, som är förknippad med våra fem sinnen och vårt personliga förnuft. Vi styrs ju alla av våra fem sinnen, mer eller mindre. Självklart ska vi använda våra fem sinnen, men de ska inte styra våra liv. De är våra redskap. Vi måste lära oss att transcendera och låta de högre kvaliteterna guida oss. Det finns inget annat som kan föra oss mot en kärleksfull och harmonisk tillvaro, ingenting. Sedan kan vi välja att vandra på den här jorden hur länge vi vill.

Teosofin ger oss kunskap om hur vi kan ta oss fram, men den hjälper oss inte annat än genom hjälp till självhjälp. Teosofin gör inte vårt arbete. Vi får själva arbeta, vi får själva lyfta lönen. Men det är fullt logiskt. Det är ingen vits med att jag går och jobbar och sedan går ni och lyfter min lön.

S.N. Bygger Patanjalis Bok på verser som man kan meditera på?

P.B. Man kan säga att hans aforismer är indelade i fyra avdelningar som behandlar olika sidor av meditationsprocessen. Dessa går i stort sett ut på att förklara hur vi ska utveckla oss som människor. Medlen till att utveckla oss, våra andliga sidor, våra känslor och vårt medvetande. Hur vi tämjer vårt medvetande, vårt inre väsen. Och även hur vi uppnår alla våra siddhiförmågor som vi har slumrande inom oss. Alla människor har ockulta förmågor som vilar inombords, förmågor som bara väntar på att spira, som de gör när vi uppnått en viss andlig mognad.

Varje aforism kan man meditera över. Det finns 195 stycken i hela Yoga-systemet, och de är fördelade på fyra avdelningar. Alla följer ett logiskt system, de är alltså uppbyggda enligt ett särskilt ockult system från början. Så Bok 1 är väldigt viktig att sätta sig in i, innan Bok 2 ger någon större insikt. Vi ska inte först hoppa till Bok 3 där alla siddhiförmågorna finns förklarade, och sedan glömma vägen dit och tycka att den är helt ointressant. Så fungerar det inte. Det är klart att vi kan läsa den delen först, men om vi vill uppnå insikt och få hjälp av de instruktioner som Patanjali all har lämnat efter sig, så bör vi noggrant studera boken från början.

N.N. Vilka siddiförmågor talar han om?

P.B. Han beskriver en del av de 72 som vanligtvis räknas som siddhiförmågor.

N.N. Kan du nämna några?

P.B. Det finns många olika, som till exempel att kunna levitera, att kunna se på avstånd, att kunna se framtiden, att förstå sig själv. Att förflytta föremål med tankekraft. Detta är alltså paranormala supermänskliga kvaliteter, de ter sig för oss alla som synnerligen märkliga och de ligger långt bortom den vanliga förståelsen. Men det handlar om ett fullständigt utnyttjande av hela människans resurser. De är väl beskrivna i Bok 3.

Men i grund och botten så bygger det på själens totala medvetande, hur vi uppnår det högre Jagets förening, den individuella själens förening med Översjälen. Det är vad allt går ut på. När vi en gång är förenade genom yoga med Översjälen, då har vi alla siddhiförmågorna i vår hand. Så vi behöver inte jaga dem och utveckla dem, utan de kommer till oss, som bonus, när vi har nått det stadiet som människa. Men vägen dit är lång.

Vi behöver inte fokusera på att vi ska äga alla 72 siddhiförmågorna på en eftermiddag, det kan vi bara glömma. Men det är alldeles tillräckligt att ha kunskap om vem jag är och varför jag är här och hur jag ska komma vidare. Varför lever jag i denna fysiska kropp, varför är jag man istället för kvinna? Hur har jag egentligen hamnat i den här familjen i det här landet? Vad gör jag här? Hur hänger det samman?

Är livet bara en gåta som vi ska acceptera och tro att det inte finns några svar på den? Eller kan vi faktiskt ta reda på svaret till allt detta, göra det mer begripligt för oss i tillvaron och se en mening med varför vi befinner oss just där vi är. Och att vi faktiskt har en uppgift att fylla. Vi har faktiskt en personlig dharma-plikt i den situation vi befinner oss i, en uppgift. Vi är inte slumpmässigt födda hit till jorden för att sedan få klara oss bäst vi kan i denna labyrint utan någon synlig väg ut. Så är det inte.

Vi är just på den plats där vi befinner oss, med de stökiga eller trevliga föräldrarna, med de barnen, med den relationen, med den älskaren och så vidare, av en anledning. Det finns någonting att hämta i denna karmatiska livssituation, och det är min uppgift att ta reda på detta. Och jag behöver minst 72 siddhiförmågor för att komma underfund med det.

Att lära sig förstå lidandets och ondskans uppkomst är svåra frågor. Men inom ramen för yoga, genom att höja och rena vårt medvetande kan vi lära oss att se klart på saker och ting. Vi blir inte lika påverkade av en massa förutfattade meningar och idéer och tolkningar, problem som hängt med av tradition eller uppstår i den kultur vi lever i. Utan vi lär oss steg för steg att skala bort allt detta och se på saker som de verkligen är, ofärgade genom ett klart medvetande och ett visionärt skådande. Det är dit vi måste nå.

Men vägen dit bygger på en filosofisk förståelse av spelreglerna. Vem är jag – ett själsligt medvetande som är statt i en serie progressiva utvecklingsfaser? Där allt som sker regleras genom en universell kosmisk lag som vi kallar karmalagen, där inte ett dammkorn faller fel. Att allting sker cykliskt. Att det finns en cyklisk lag som periodiskt reglerar allting. Det förstår alla som sysslar med astrologi eller som är naturkära. Allt detta hänger intimt samman och ger oss en stor möjlighet att lära känna oss själva.

Nästa vecka, kära vänner, gör vi ett försök att förklara det undermedvetna. Vi gör ett försök att förklara de sju kategorier av drömmar som teosofin talar om, i vår serie Ockulta samtal. Där kommer vi att utifrån ett nytt perspektiv ta upp tankarna om den ockulta vägen, om yogasystemen. Hur man praktiskt kan använda sig av det själsliga språket, av det högre Jagets förmedling till det lägre Jaget, med andra ord min inre dialog. Hur vi kan bli påverkade på olika sätt inifrån och utifrån genom drömmar, hur profetiska drömmar kan bli sanndrömmar. Allt detta kommer vi att försöka bena upp så gott det nu går, nästa onsdag den 30 augusti, och då är ni välkomna. Tack ska ni ha.

[Sammanställt den 28 mars 1997.]

Patanjali yogi

OM VILJAN I PATANJALIS YOGA-AFORISMER

Inte någonstans i Aforismerna hänvisas till Viljan. Den tycks ingå, antingen som väl förstådd och accepterad eller som en av själens egna förmågor och är därför inte föremål för diskussion. Många gamla hinduiska författare anser – och vi är benägna att dela deras uppfattning – att Viljan är en andlig kraft, funktion eller egenskap som ständigt är närvarande i varje del av Universum. Det är en färglös energi som inte får tillskrivas goda eller dåliga egenskaper utan kan användas precis som människan önskar. Om vi betraktar den på samma sätt som det vi kallar ”viljan” i vårt dagliga liv ser vi dess verksamhet endast i samband med den fysiska kroppen och förnuftet, styrd av våra begär; om vi betraktar den i förhållande till människans herravälde över sitt liv blir den mera svårfattlig, emedan dess verksamhet ligger utanför förnuftets räckvidd; om vi analyserar dess samband med människans reinkarnation eller med världsalltets ihållande manifestation genom en hel Manvantara finner vi den vara ännu mer fjärran från vår fattningsförmåga och vidsträckt i sin omfattning.

I det dagliga livet är viljan inte ett redskap åt människan utan styrs enbart av begär och förslavar människan under dessa begär. Därav den gamla kabbalistiska grundsatsen ”Bakom viljan står begäret.” Begären driver ständigt människan hit och dit och leder henne till att begå sådana handlingar och hysa sådana tankar som blir orsak till och mönster för talrika reinkarnationer, trälbinder henne vid ett öde mot vilket hon gör uppror och som oupphörligt förgör och återskapar hennes dödliga kropp. Det är ett misstag att säga om dem som anses ha stark vilja att de har viljan helt i sin tjänst, ty de är så bundna av sitt begär att detta, i kraft av sin styrka, driver viljan att uppnå önskade syften. Varje dag ser vi goda och onda människor vinna framgång inom sina olika områden. Att säga att hos den ena finns en god, hos den andra en ond vilja är uppenbart felaktigt, och orsaken är att man förväxlarviljan, dvs redskapet eller kraften, med de begär som aktiverar den för ett gott eller ont ändamål. Patanjali och hans skola visste emellertid mycket väl att den hemliga kunskap som gör det möjligt att rikta viljan med tio gånger dess normala styrka kunde upptäckas om de beskrev metoden, och då kunde onda människor med starka begär och brist på samvete använda den ostraffat mot sina medmänniskor; även uppriktiga lärjungar kunde föras bort från den andliga vägen, bländade av de underbara resultat som flödar vid träning av enbart viljan. Det är bland annat av denna orsak som Patanjali inte tar upp ämnet.

Det är en grundprincip i framställningen att Ishwara, anden i människan, är oberörd av alla svårigheter, gärningar, gärningarnas frukter eller begär, och när en fast ståndpunkt intas i syfte att nå förening med anden genom koncentration bistår Han det lägre jaget och höjer det gradvis till högre plan. I denna process får Viljan stegvis en starkare benägenhet att handla i en annan riktning än den som anges av passioner och begär. Således blir den fri från begärets herravälde och besegrar till sist själva förnuftet. Men innan man uppnår den fullkomnande övningen fortsätter viljan att handla enligt begären, bara med den skillnaden att begären gäller högre ting och vänder sig från dem som tillhör det materiella livet. Bok III har skrivits för att definiera det fullkomliga tillståndets natur, som där benämns Isolering.

I denna filosofi innebär Själens Isolering inte att människan isoleras från sina medmänniskor och blir kall och livlös, utan endast att Själen isoleras och befrias från materiens och begärets träldom och därigenom blir i stånd att handla för att förverkliga Naturens och Själens mål, vilket inbegriper alla själar hos alla människor. Så beskrivs klart och tydligt syftet i Aforismerna. Det har blivit en vana hos många ytliga läsare och tänkare, för att inte tala om dem som opponerar sig mot den hinduiska filosofin, att påstå att Jivanmuktor eller Adepter avlägsnar sig från all mänsklig samlevnad, från all verksamhet och allt deltagande i mänskliga angelägenheter, och isolerar sig på otillgängliga berg där inget mänskligt rop kan nå deras öron. En sådan anklagelse strider direkt mot de grundsatser i filosofin som fastställer metoden och medlen för att uppnå själens isolering. Dessa varelser kan förvisso inte iakttas av människor men, som filosofin tydligt anger, har de hela naturen som objekt och naturen inbegriper alla levande människor. De kan förefalla att inte intressera sig för kortvariga förbättringar eller framsteg, men de verkar bakom scenen för sann upplysning tills den tid är inne då människorna skall kunna stå ut med att de framträder i jordisk gestalt.

Ordet ”kunskap” som det används här har en mer omfattande betydelse än den vi brukar tillskriva det. Det innebär att förnuftet helt identifierar sig under vilken tidslängd som helst med vilket som helst objekt eller subjekt som det riktas mot. Modern vetenskap och metafysik erkänner inte att förnuftet kan göra iakttagelser utanför en viss ordning och gräns, och på de flesta håll förnekas eller ignoreras själens existens. Det framhålls till exempel att man inte kan känna till beståndsdelarna och egenskaperna hos en sten utan att använda mekaniska eller kemiska hjälpmedel direkt på objektet, och att man inte kan veta någonting om en annan människas tankar och känslor, såvida de inte uttryckts i ord eller handling. När metafysiker behandlar själen är de vaga och verkar vara rädda för vetenskapen, eftersom det inte är möjligt att analysera den och väga dess beståndsdelar på en våg. Själen och Förnuftet reduceras till att vara begränsade instrument som iakttar vissa fysiska faktorer som framläggs för dem genom mekaniska hjälpmedel. I etnologiska undersökningar framhålls det att vi kan känna till vissa fakta om grupper av människor genom iakttagelser baserade på syn, känsel, lukt och hörsel, vilket innebär att förnuftet och själen endast registrerar intryck. Patanjalis system förklarar att utövaren som nått vissa utvecklingsstadier kan rikta sitt förnuft mot en sten, oavsett om den finns långt borta eller i närheten, eller mot en människa eller en grupp av människor, och genom koncentration lära känna objektens alla inneboende egenskaper såväl som tillfälliga egenheter och samtidigt få kunskap om hela ämnet. Om asketen till exempel betraktar en innevånare på Påskön kan han varsebli inte bara det som är synligt eller kan bli känt genom långvarig observation eller har nedtecknats utan även djupt liggande egenskaper, och får ingående kunskap om den iakttagna människans härkomst och utvecklingslinjer. Den moderna vetenskapen kan inte veta någonting om innevånarna på Påskön och gör endast vilda gissningar om vad de är. Inte heller kan den med någon tydlighet beskriva den irländska nationen eller upplysa om dess ursprung fast den länge har varit föremål för vetenskapliga studier. Yogautövaren blir däremot genom koncentrationens makt helt identifierad med det betraktade föremålet, och upplever på så sätt faktiskt i sitt inre alla de fenomen objektet uppvisar lika väl som alla dess egenskaper.

För att möjliggöra ett medgivande av allt detta måste man först erkänna existensen, användningen och funktionen av ett eteriskt medium som genomsyrar allt, av hinduerna kallat Astralljuset eller Akasha. Dess universella spridning som ett faktum i naturen uttrycks metafysiskt med termerna ”Universellt Broderskap” och ”Andlig Identitet”. I det, med dess hjälp och genom dess användning, blir alla föremåls egenskaper och rörelser universellt igenkännliga.

Det är så att säga ytan på vilken alla mänskliga handlingar och alla ting, tankar och omständigheter är fästade. Innevånarna på Påskön tillhör en ras som har lämnat spår i Astralljuset och bär inom sig i outplånlig skrift sitt släktes historia. Asketen fäster under koncentration sin uppmärksamhet på detta och avläser registreringen som gått förlorad för vetenskapen. Varenda tanke som Herbert Spencer, Mill, Bain eller Huxley tänkt finns fästad i Astrailjuset tillika med de olika filosofiska system som de utarbetat, och allt asketen behöver göra är att hitta en enda utgångspunkt som har samband med någon av dessa tänkare. Sedan kan han i Astralljuset avläsa allt de tänkt ut. Hos Patanjali och hans skola hör sådana bedrifter till det materiella och inte till det andliga, trots att de för västerländska öron låter antingen absurda eller, om man tror på dem, förknippade med anden.

WILLIAM Q JUDGE

Ur Förordet till Patanjalis Yoga-Aforismer

Källor:

Bhagavad-Gita, med kommentarer av William Q Judge

Den Hemliga Lärans Tre Grundsatser av Helena Blavatsky
Människolivets tre plan av William Q Judge

Patanjalis Yoga-Aforismer av William Q Judge

A Collection of Esoteric Writings av T Subba Row

The United Lodge of Theosophists - dess Mission och dess Framtid

Uppodlandet av koncentrationsförmågan av William Q Judge
Tystnadens Röst av Helena Blavatsky
Theosophical Glossary av Helena Blavatsky

Andlig utveckling, T.R. nr 50
Meditation, T.R. nr 22
Teosofins yoga, T.R. nr 51