Den Hemliga Läran och konsten

En teosofisk föredragsserie från Malmölogen U.L.T.
© 2013 Onlineversionen • Teosofiska Kompaniet Malmö • Malmölogens transaktioner
www.teosofiskakompaniet.net

Den Hemliga Läran och konsten

Föredrag hållet i Teosofisalen, Kärleksgatan 1, Malmö den 5 februari 1997

U.L.T.s DEKLARATION [För separat utskrift tryck här: Deklarationen ]

Inriktningen för denna Loge är att självständigt och hängivet tjäna teosofins sak utan att vara bunden vid någon teosofisk organisation. Den är lojal mot den Teosofiska Rörelsens stora grundare men befattar sig inte med tvistefrågor eller olikheter i personliga åsikter.

E.M. Jag glömde nämna att det är den första sammankomsten i denna månad, och då kan vi också ta upp eventuella frågor kring Deklarationen. Så alla sådana frågor är varmt välkomna nu, varsågoda.

P.B. Vad stod det i början? ”Studier och på annat sätt”, vad innebär ”på annat sätt” för någonting.

E.M. Det står så här: ”Den [U.L.T.] välkomnar till sin sammanslutning alla dem som bekänner sig till dess angivna syften och som genom studier och på annat sätt önskar bereda sig för att bättre kunna hjälpa och lära andra”, och P.B:s fråga var vad man menar med ”på annat sätt”.

P.B. Än studier.

E.M. Det finns många olika sätt att tolka det här på, men ett sätt är att fördjupa sina studier, dels genom en meditativ process, att man väljer att meditera för att på så vis kunna sätta igång en självanalys inom sig. Där betraktar den högre människan personligheten så att säga, och kan från ett vardagsperspektiv ha en dialog med sig själv för att bättre kunna komma underfund med sig själv.

Förutom en meditationsprocess kan man också tänka sig att vi i vår vardag försöker utföra våra handlingar altruistiskt, försöker tänka och känna på ett sådant sätt så att det gagnar helheten, vilket också är ett sätt att tjäna andra. Sedan finns det säkert många olika varianter där var och en inom sitt yrke och genom sina olika aktiviteter kan hitta uttrycksformer att tjäna andra. Slutligen kan man säga: Försök att leva enligt hjärtats lära på ett osjälviskt sätt. Det är väl det bästa sättet att tjäna andra.

Att leva osjälviskt, att studera och att meditera, är viktigt för att vi ska kunna hjälpa och försöka vägleda andra. Det blir vi på det klara med först när vi ställer oss frågan: Vad är teosofi?, eller om någon människa frågar oss: ”Kan du kortfattat berätta vad teosofi är?” Man har en kafferast på jobbet och får den där frågan och ska på ett par minuter försöka få ihop vad teosofi är för någonting. Jag tror inte det finns någon viktigare fråga man kan få. Om inget annat så börjar man tänka efter: Vad är teosofi egentligen? Och då inser man hur lite man vet och hur mycket mer man behöver gå på djupet och

gräva inom sig själv för att kunna förmedla bättre och mer insiktsfullt. Har vi någon annan fråga?

R.O. Nej, men brukar det gå bra för dig att förklara det på en kafferast?

E.M. Man kan väl hoppas på att det går bättre och bättre. Ibland går det bra och ibland mindre bra. Det beror också lite på hur många koppar kaffe man dricker. Okej, om det inte är några fler frågor så släpper jag fram P.B. som ska berätta om den moderna konsten och teosofin.

Piet Mondrian framför några av sina berömda verk...

DEN HEMLIGA LÄRAN OCH KONSTEN

P.B. Det finns många ämnen som är spännande inom teosofin. Ett som ligger mig varmt om hjärtat är konsten och den kreativa förmågan. Hur vi utvecklar den och hur olika personer genom tidernas lopp, åtminstone under nittonhundratalet, har använt sig av sina olika kreativa förmågor. Då tänker jag i kväll framför allt på konsten, och då förhållandet mellan den moderna konsten, teosofin och Den Hemliga Läran.

Det är kanske inte alla som är medvetna om alla dessa ockulta försök som har gjorts av olika kända konstnärer. Vi kommer bara att beröra ett antal mycket högt klassade pionjärer. Den mest kände, Piet Mondrian, har väl påverkat nästan allting som har med media och modern layout att göra. Han har lagt grunden för det mesta i modernt konsttänkande. Vi har också en nydanare som heter Wassily Kandinsky. Han har gjort oerhört mycket för konsten och har dessutom spelat en stor roll i utvecklingen av modern konst.

Ytterligare en annan person som har spelat en stor roll, som haft mycket stort inflytande och hämtat kraft utifrån teosofin är Kasimir Malevitj, en ryss som även har tagit intryck av Mästarnas undervisning. Dessutom har vi Paul Klee, som har skapat en del synnerligen intressanta verk. De som har möjlighet att resa till New York kan besöka Museum of Modern Art och studera intressanta målningar, där många konstnärer på olika sätt gestaltar
”tingens själ”.

Hilma av Klint målning

Vi kan också tänka på vår egen svenska Hilma af Klint, som bland annat sysslade med ”spiritpainting”. Hon blev då inspirerad av olika ”andar” under sin målning och utvecklade en sorts ”kanaliserad konst” som har blivit vida känd i världen. Hon påverkades också av teosofin och kom senare under inflytande av Rudolf Steiner. Han sade dock till henne att hon skulle sluta måla, så det blev inte så mycket mer med det sedan, som det var tidigare i hennes karriär, de stora verken återkom aldrig i hennes produktion, som t ex Templets Målningar.

Dessa individer ligger alltså till grund för modern abstrakt konst, och vi har en annan känd person i Sverige som vi borde känna till: Ivan Aguéli. Jag förmodar att alla här i kväll har varit på Konsthallen i Malmö och sett Ivan Aguélis utställning när den kom för några år sedan. Där kunde spåras en synnerligen intressant koppling mellan teosofi, sufism och Ivan Aguélis egen personliga målarstil. Han har också lagt fram en mycket intressant färglära, som finns utförligt beskriven i boken Porträtt av en rymd, av Viveca Wessel. Den finns i vårt bibliotek och är dessutom citerad i T.R. nr 54. Där arbetar han terapeutiskt, alltså med färgernas inflytande på vårt känsloliv, på vårt psyke, på vårt mentala medvetande och hur vi upplever detta.

Inom teosofin menar man att det finns ett stort område i våra liv – känslornas värld – som vi kallar för astralplanet. Alla lever där under dygnets alla timmar. Vi svenskar lever där till nittio procent skulle jag förmoda, resten av mänskligheten lever väl också i känslornas värld ganska länge. Vi tycker väldigt mycket om saker och ting, vi har åsikter om väldigt mycket. Det är oerhört svårt att höja vårt medvetande bortom det personliga intellektet. Vi ligger ganska ofta och pendlar mellan det känslomässiga och det intellektuella. Där befinner sig de flesta i dag helt mentalt i sitt medvetande, och det kan man ju tycka är trist.

Därför är det intressant när vi kan titta på dessa kreativa konstnärer som har gått ett steg till. De som uttrycker sig intuitivt med bild, färg och form. Jag har sett många utställningar av Kandinsky, en hel del i Frankrike. Det är intressant att studera Kandinsky som även har författat en del skrifter, både om konsten och om färgernas inflytande på oss.

Det finns en liten bok av Kandinsky översatt till svenska, med titeln Om det andliga i konsten, som jag varmt kan rekommendera. Där berättar han utifrån vissa principer hur färgerna har haft en oerhört stark betydelse för honom, och hur han även har blivit oerhört inspirerad av Mästarna och speciellt Helena Blavatskys uppfattning om dem.

Helena Blavatsky

Kandinsky citerar HPB på många ställen i sina skrifter, där han inte nog kan uttrycka sin tacksamhet för en sådan starkt intuitiv, intellektuellt lagd person. Hon tillförde världen den teosofiska insikten med dess arketypiska bilder och kosmologi. På den tiden fanns det i stort sett bara avmålare. Sedan kom målarna, de abstrakt arbetande konstnärerna, och det är bland dem vi finner teosofin vara en inspirationskälla.

Vad den abstrakta konstens pionjärer gjorde var att försöka omsätta i bild, i färg och i form olika symboler för tankar och känslor. Idén växte fram att olika tankar kunde ha olika former, tankeformer, och man talade om att känslor hade en specifik form. Om jag exempelvis i ett visst läge har en starkt negativt laddad tanke så har den även en särskild form, och likt hakar krokar den fast sig i andras auror, med påföljd att konflikter kan uppstå.

Jag förutsätter att vi alla åtminstone lite grand känner till de moderna konstnärernas sätt att uttrycka sig, speciellt Kandinskys. Han var oerhört fångad av föreställningen att medvetandet och känslorna uttrycker former på astralplanet. Det finns alltså en högre verklighet där alla dessa idéer är samlade. Så det finns inte bara ordets och ljudets makt utan också formens och färgens makt, och dessa arbetade konstnärerna med tillsammans.

Många av de olika "teosofiska" konstnärerna finns beskrivna i boken Den hemliga källan, av Peter Cornell som är lärare på Konstfack i Stockholm. Han har gjort mycket intressanta analyser av hur konsten har tagit intryck utifrån de esoteriska tankegångarna. Hur man har uttryckt helhetsbegreppet, hur man har arbetat med korset som ett uttryck för ande och materia och hur man har byggt in detta i sin symbolvärld genom exempelvis kvadraten.

Spiralvåningar på Guggenheimmuseet i New York

Ett bra sätt att studera hur ockulta tankar har byggts in i arkitekturen är att titta in på Guggenheimmuseet i New York. För några år sedan, när museet hade firat 100årsjubileum, utgavs en utställningskatalog om Teosofin och Piet Mondrian, där man kunde läsa om hans koppling med Blavatskys teosofi. Det är en avhandling där Guggenheimmuseets chef Peter Welsh har gjort en analys av Piet Mondrian och kommit fram till att han verkligen hade tagit starka intryck från de esoteriska lärorna. Det var inte bara någonting som Mondrian hade fått för sig, utan han var verkligen starkt involverad.

Det är en ganska intressant bok som handlar om Mondrian och teosofin. Där finns citat hämtade direkt ur Isis Unveiled eller Den avslöjade Isis som var Blavatskys första verk. Det utkom redan 1877 och var ett fullständigt epokgörande verk, där gnosis förmedlades i förhållande till teologisk kristendom. Där påvisades också hur de österländska symbolisterna och tänkarna använder sig av grafiska och arketypiska uttryck. Detta var någonting som satte full fart på den unge Piet Mondrian när han i Holland mötte de teosofer som fanns där.

Om vi vill studera hur modern konst har utvecklats så finner vi att Den Hemliga Läran, om vi vill det eller ej, faktiskt är en mycket viktig inspirationskälla. Vi ska veta att hela den stora och inflytelserika intelligenta eliten på den tiden var knuten till teosofin på ett eller annat sätt. För teosofin var den enda andligt orienterade rörelsen på den tiden som var stark nog att omfatta och inspirera musiker, konstnärer, författare, poeter och mystiker över huvud taget.

Så det var naturligt att dessa individer mer och mer började närma sig den ockulta undervisningen. Det skrevs böcker om färgernas inflytande på vårt psyke och det utvecklades färgterapier som i dag har lett till en stor mängd meditationssystem. Många av dessa bygger på att vi arbetar med färger. Men mycket av detta har faktiskt sin grund i österländska tankegångar och i teosofisk filosofi. För om vi vill förstå dessa tankegångar om reinkarnation, karma, själens eviga vara och så vidare, så är det inte alltid som enbart ord räcker till. Många gånger kan en bild eller en symbol säga mycket mer än en hel avhandling om de esoteriska sanningarna, och faktum är att dessa stora konstnärer har gjort oerhört mycket för vår förståelse av psyket.

Det finns i dag en mycket omfattande forskning. Det finns en forskare som heter Sixten Ringbom. Han har skrivit och på Åbo Akademi 1970 utgivit avhandlingen The Sounding Cosmos som jag rekommenderar på det varmaste. Där kan man följa hela den utveckling av former som jag själv är väldigt fascinerad av. Där illustreras konsten med olika fyrkanter, romboider, cirklar och halv månar, all världens former. Beroende på vilka färger de i sin tur har, speglar de våra sinnesstämningar. Och inom vår ”magiska cirkel” skulle vi kunna arbeta med motsatser för att utveckla oss.

Om jag har vissa bilder inom mig som är svåra att greppa så förklarar teosofin att dessa i sin tur hänger samman med problem jag har i mitt inre. De avspeglar sig alltså på astralplanet på olika substanser, i olika färger i olika former. För alla de konstnärer som hade den förmågan och många på den tiden var åtminstone till femtio procent klärvoajanta ägde ju en helt annan insikt gällande omvärlden och astralljuset. Det var inte bara att man sade: ”Nu ska vi se vad vi kan få ihop för någon teckning i dag”, utan de hade mystiska inre upplevelser till grund för sina målningar.

Astrala former av Wassily Kandisky

De började alltså få bekräftelse på sådana inre tankar och idéer de själva redan hyste, när de fick kontakt med teosofin och speciellt den hemliga Dzyans Bok som var delvis förmedlad i boken Den Hemliga Läran av Helena Blavatsky. Den är baserad på Dzyans Sånger som i sin tur baseras på hur världen är uppbyggd och skapad i olika grader av substans. Den är alltså en sorts meditationsbok där mängder av siare, helgon och invigda har byggt upp och sammanställt Sångerna eller Stanzorna utifrån sina mystiska upplevelser.

Man har där byggt upp en förklaringsmodell av hur hela planeten är evolverad, hur vi människor kom till den här planeten, hur vi evolverade vårt förnuft och medvetande; hur vi utvecklade vårt färgseende; hur vi utvecklade alla våra fem olika sinnen; hur intellektet tog över; hur vi människor i det förflutna levde på olika kontinenter; och hur vi existerade på de olika inre kontinenterna, på de inre astrala planen. Där rör vi oss hela tiden inte enbart på globerna i den yttre världen, för det är bara ett scenario. Vad det handlar om är ett dubbelspråk, det är egentligen ett kabbalistiskt kodat språk där vi talar om att existera fysiskt, astro-fysiskt, astralt och akashiskt.

Men vad det verkligen handlar om förstår ju var och en. Den som har studerat Den Hemliga Läran på djupet kommer att märka att det handlar om inre tillstånd, de 49 heliga stadierna som också finns omnämnda i Den Tibetanska Dödsboken, för att nämna ett litet exempel. Det finns alltså en oerhört stark koppling mellan de tidiga gnostiska rörelserna i Främre Orienten och de teosofiska skolorna i Alexandria. De har alla mer eller mindre, från orfikerna och framåt i vår tid, bildat de grupper av sökare som har arbetat med drömmar, myter och allegorier. De har arbetat med bildspråk, med färger, med meditation, med djup inre samling, där det handlar om att förstå ockulta tankar och idéer.

Teosofin lägger fram sin Sjufaldiga Väg där vi ska studera de Sju Paramiterna, de sju smala stigarna som bygger på att utveckla olika kvaliteter. Detta hänger intimt samman med de Sju Hierarkierna, med de Sju Strålarna, vilka är uttryck för Logos Ljus som vi talade om förra veckan. Hur dessa energier projiceras ut från det Vita Ljuset och vi får en brytning i de sju strålarna, vilka i sin tur blir tusen och en olika brytningar i sig och till slut återspeglar sig inom oss.

Nicholai Roerich målning

Var befinner jag mig i den ockulta pyramiden, kan man fråga sig. Var någonstans befinner jag mig i min andliga utveckling? Hur kan jag dra nytta av dessa tankegångar som förblir hemliga så länge vi inte kan passera igenom det yttre skalet? Detta är någonting vi måste lära oss att utföra. Vi måste lära oss förstå att detta är ett esoteriskt symbolspråk, den hemliga läran är och förblir ett symbolspråk.

I T.R. nr 54 finns en artikel som handlar om Tibets heliga bilder. Det är också mycket intressant att studera, för där talar man även om färgernas betydelse. Ni är säkert familjära med tibetanska thankas, alltså religiösa målningar som uttrycker olika tankar och vägar inom tibetansk buddhism. De är avsedda för meditation, och varje liten färg, och varje liten bild innehåller ett helt språk i sig, som vi knappast kan föreställa oss. Inte nog med det, utan varje färg är i sin tur kopplad med ett ljud, vilket leder oss längre och längre ut i etern, längre och längre ut mot Akasha.

Om vi till slut lär oss detta färg och symbolspråk så kan vi från en målning som är tredimensionell visualisera fram vibrationer, föreställa oss energier som sedan i sin tur kan aktiveras inom mig. Detta är alltså så fördolt men ändå så uppenbart nära mig, att om jag vill förstå den hemliga kunskap, den gnosis, den sanna kunskap som finns där, så måste jag arbeta med dessa inre bilder eller portaler. Jag måste praktiskt använda dem, jag måste lära mig att meditera, jag måste lära mig att visualisera.

Om jag inte kan sätta mig ner och se regnbågens sju färger inom mig så kan kan jag glömma allt vad teosofisk ockult meditation innebär, då ska jag syssla med någonting annat. Jag kommer aldrig att nå teosofins a, b, c om jag inte har förmågan att se regnbågens alla sju färger när jag sluter mina ögon. Jag måste också kunna se dem i flera olika nyanser och kunna kombinera dem med olika djurkombinationer, så som det lärs ut i esoteriken, läs Förordet i Tystnadens Röst för mer information.

Genom att utföra denna andliga övning steg för steg så kommer vi att lyfta fram det Lägre Jagets högre aspekt. Vi kallar detta tillstånd för Antaskarana, den smala stigen som är en projektion ifrån det Högre Jaget, och det Högre Självet. Och ju mer jag lär mig att meditera i vardagen, varje morgon och kväll, desto tydligare kommer resultatet att visa sig, förr eller senare.

Det viktiga är att jag gör det, för det är just den ständiga regelbundenheten som kommer att väcka de slumrande fröna, skandhas som de kallas för på sanskrit. Det finns alltså frön inom oss, slumrande energier som inte kan sättas igång om inte ljuset riktas på dem. Jag är ljuset. Min vilja, min disciplin, min regelbundenhet är en del av den energi tillsammans med ljuset som riktas mot dessa slumrande frön. Och i och med att jag följer denna ockulta meditation så kommer jag att märka att jag personligen upplever saker och ting av sällan skådat slag i sanning ett mysterium.

Det finns ingen filosofi i något modernt system som kan mäta sig med den undervisning som HPB och Mästarna har förmedlat, för ingen har den kunskapen. Problemet med oss är att vi oftast har fått till oss teosofin i en förvirrad form. Många ”teosofer” har inte förstått den grundläggande ursprungliga teosofin, utan vi har tyvärr allt för många versioner som cirkulerar, och det är inte de ursprungliga idéerna som är mest spridda. Det är såklart vår karma som avgör vilken version av teosofin vi möter, antingen den förvrängda eller det ursprungliga systemet. Vår tidigare hållning till MÄSTARNA.

Men lycklig är den som har kunnat komma så nära Mästarnas och HPB:s egen undervisning, för det är i stort sett en och samma sak. Att komma nära teosofin och följa dessa instruktioner som är så tydliga och klara. De finns förmedlade i Tystnadens Röst, Ljus på Vägen, Patanjalis Yoga Aforismer och Bhagavad gita. Det gjorde Kandinsky, det gjorde Malevitj, det gjorde Mondrian, liksom många andra som vi inte nämner i kväll men som alla på sätt och vis har hämtat kraft från Den Hemliga Läran.

Det finns inte bara ordets och ljudets makt utan också formens och färgens makt.

Dem vi omnämnt i kväll är bara de allra största konstnärerna, de som har satt tydliga spår och vars verk betingar de högsta priserna i världen inom modern konst. Men det finns också många andra som har gjort försök att arbeta med färger och former utifrån esoteriska idéer. Det är ingen hemlighet att många av de symboler som användes i Bauhaus kollektivet härstammade från Den Hemliga Läran.

Vi kommer snart ut med en egen symbolbok här på Logen; vi har gjort en sammanställning av de esoteriska nycklar som finns i Den Hemliga Läran. Det kommer att bli ett kompendium som omfattar ungefär 170 sidor, ett ALUprojekt som nu börjar närma sig sitt slut. Där kan man faktiskt, om man är intuitiv, inhämta esoterisk kunskap.

Nu ska jag nämna någonting annat som är mycket spännande. Det är ju så att vi ibland ser symboler, vi ser en svastika, vi ser ett kors, en fyrkant eller en triangel. Men vem har förmågan och kunskapen att lägga in färg i detta? Vem inser att färg har någon betydelse? Finns det en koppling mellan olika chakror, olika färger, olika energier, olika medvetanden, olika former? Ja, var och en får själv kontrollera om det är så. Alla säger att det är så, men hur vet jag hur det hänger samman? Hur har jag blivit invigd i detta? Har jag läst en bok? Har jag nått fram till den Portal där jag får en egen erfarenhet, egen kunskap eller rättare sagt nycklarna som öppnar, kartan som visar mig detta? Det är vad man kan fråga sig, var finns insikten om allt detta?

E.M. Jag tänker på de stora konstnärer som P.B nämner, Kandinsky som ett tag bodde i Munchen, och Piet Mondrian i Holland, Malevitj i Vitryssland, alla med en enda stor brinnande längtan att uttrycka sig genom den abstrakta konsten. De hade stiftat bekantskap med det esoteriska, de inre filosofiska tankegångarna om vad människan egentligen är, och detta vill de förmedla på duken.

Jag tänker på Malevitj som bodde i Vitebsk, en stad i Vitryssland. Den skilde sig från andra ryska städer. Liksom i många andra städer fanns det röda tegelbyggnader. Men på huvudgatorna i Vitebsk var dessa tegelbyggnader vitmålade, och på dessa vitmålade tegelstenar fanns det gröna cirklar, orangeröda kvadrater och blåa rektanglar. Man hade låtit måla dem därför att inflytandet från konstskolan UNOVIS som Malevitj ledde var så starkt.

Malevitj berättar att när han skulle försöka förmedla det föremålslösa på en duk så kom han på idén att han skulle måla en kvadrat, och hans största stora genombrott blev när han målade den svarta kvadraten. Detta stod för honom för den osynliga högre världen, det som ligger bakom ”Maya”, alltså så djupt in man kunde tränga för att nå det gudomliga. Och när han hade målat den svarta kvadraten kunde han inte sova eller äta eller göra någonting på flera dygn. Han var så uppfylld av att han hade lyckats måla den på en duk, ett stort genombrott.

Då kan vi också förstå hur dessa stora konstnärer kämpade med att få dessa gudomliga idéer på dukar med så rena former och färger som möjligt. Jag tror att man nog måste vara konstnär själv för att kunna uppleva den intensiteten. Sedan kan man vara konstnär på många olika sätt. Man kan vara konstnär genom att måla, man kan dikta, man kan skriva musik eller skapa på annat vis. Men just att försöka få ner det föremålslösa på en duk, det abstrakta, att göra det begripligt för andra människor det var en av de största uppgifterna.

Kandinsky, som hade ett otroligt inflytande på den moderna konsten, hade tanken att han i sin förlängning ville förmedla konst eller förmedla de andliga idéerna utan att använda penslar, utan att använda färger, utan att använda duk. Han ville förmedla det telepatiskt. Han trodde att det gick att göra på det viset.

Han var så stark som person att många inspirerades av honom, och Solomon Guggenheim, grundaren av Guggenheimmuseet i New York, tog in mycket av Kandinskys ideologi. Han tillsammans med baronessan Hilla von Rebay, som hjälpte honom att vara konstråd för Guggenheim museet, formade museet på så sätt att det skulle bli ett slags tempel för konsten in i framtiden. De menade att ett sådant museum som Guggenheimmuseet, där man kunde ställa ut dessa stora dukar som försökte uttrycka det andliga, det föremålslösa, skulle ha ett kraftigt inflytande på hela det mänskliga medvetandet. Föremålslösheten, den framtida religionen, skulle stråla ut från Guggenheimmuseet och över hela den amerikanska kontinenten, som ju är sätet för det kommande släktet. Det kan vi också läsa om i Den Hemliga Läran.

En buddistisk symbol

När vi läser om allt detta kan vi dra paralleller med zenbuddhismen. Den har ett annat sätt att uttrycka konst, och då tänker jag inte bara på tavlor utan när man ska formulera en koan. En koan är en liten kort strof som uttrycker en paradox, vilken ska hjälpa lärjungen att nå tröskeln från det kända in i det okända, från former, från begrepp in i idéernas värld.

Vi känner säkert till de olika koans som man ska meditera över, till exempel "Vad är ljudet av en hand som klappar?" Försöker vi analysera den texten så innehåller den någonting vi inte förmår fatta enbart med vårt intellekt, för vad är ljudet av en hands klappning? Det är en paradox i sig, precis som titeln på en av Blavatskys främsta böcker, Tystnadens Röst. Hur kan en tystnad ha en röst? Det är en paradox i sig.

Det är med hjälp av dessa paradoxer vi ska föras in i det som ligger bortom färgen, bortom formen. För det var också det som dessa konstnärer ville förmedla men som är så otroligt svårt. Det är också detta, om vi nu ska omsätta det till vårt eget vardagsplan, som är så viktigt för oss människor. Vi har alla en bred färgsammansättning inombords, vi har alla många former inombords. Ju mer vi närmar oss enheten på ett renare och enklare sätt, desto mer är vi också förmögna att förmedla dessa idéer genom att vara levande varelser i vardagen.

Det som utmärker en stor konstnär är en förmåga att vara närvarande i sitt utövande. För att en dansare ska kunna dansa så att dansen blir fulländad måste man vara absolut närvarande. För att kunna få ner ett konstverk på en duk måste man vara absolut närvarande. För att skriva ett musikstycke måste man också vara absolut närvarande.

Var och en som har utövat någon konstart vet också hur absorberande det kan bli. Man glömmer bort tid och rum, vilket är ett kännemärke för att man verkligen är inne i det man gör och fullständigt skapar och är kreativ. Så ett sätt att uppöva sin konstnärliga ådra vare sig det gäller att måla på duk, att skapa musik eller dans eller att ”bara” vara levnadskonstnär är att försöka stävja personlighetens alla tendenser som drar iväg oss bort från nuet. Det gäller de tendenser vi har talat om många gånger och som vi alla känner igen. Att försvinna bort i associationer, i minnen, i förväntningar, med allt vad det innebär.

Bitterhet eller lycka eller vad det än är, har en tendens att låta sinnet försvinna iväg när vi ska göra saker och ting. Och de gyllene ögonblick när vi verkligen är kreativa, det vill säga när vi verkligen är närvarande i det vi gör, säger och känner, i det vi förmedlar vid mötet med en annan människa, det är gyllene ögonblick. Men det är också ögonblick som får oss att känna smaken av någonting annat än bara det personliga. Det fångar glimten av det eviga i oss och ger oss modet och kuraget att fortsätta på den vägen.

P.B. Jag vet inte hur många av er som har tagit del i olika visualiseringstekniker, men många av de tekniker som finns spridda i västvärlden i dag tyder på att vi ska lära oss skapa. I den tibetanska mystiken bygger det på att jag ska kunna se och visualisera en gudomlighet, samma sak gäller inom hinduismen. Jag måste alltså kunna se en bild i alla dess detaljer inför mitt inre öga. Så småningom är det också min uppgift att bli denna bild, jag går alltså in i bilden.

Det blir också min uppgift att förgöra bilden, att så att säga ta bort alla färger och till slut ingå i det ljusa väsendet. Därefter träder vi så småningom in i det som vi symboliskt kallar det mörka, det föremålslösa, det som Malevitj målade som en svart kvadrat på en svart botten. Det som i Den Hemliga Läran beskrivs som den Yttersta Verkligheten, mörkret, alltså det som ÄR, en negation som vi inte kan förstå, det oändliga, det Absoluta som är så stort att vi inte kan förstå det med vår lilla hjärna.

Alltså förblir det ett mörker för våra sinnen och förnuft såklart. I sig själv givetvis Absolut Ljus, men för våra förnuftsmässiga sinnen och våra intryck som vi tar till oss blir det någonting annat. Det är den vägen vi måste lära oss. Om jag lär mig att visualisera färger och bilder, tankeformer, så lär jag mig att använda koncentrationsförmågan.

Om jag inte har förmågan att kunna se vad jag än väljer på förhand, om det är en fågel, en ros, en sol, Padmasambhava eller Tsongkhapa, en Bodhisattva eller Saraswati, vad det än är, så kan jag inte utöva ockult meditation. Jag måste kunna se alla detaljerna inom mig. Och det är bara ockultismens a, b, c, det är ingenting märkvärdigt.

Men var och en som försöker använda sig av en visualiseringsteknik vet hur svårt det är. Det är ungefär som att rita av någonting, hur många kan göra det? Vi ska inte tro att det är en enkel sak att sätta sig ner utan penna och papper och rita av verkligheten inom sig. Picasso till exempel, han som såg allting i kvadrat till slut, var en fantastisk tecknare. Han kunde teckna nästan som om det var tryckt. Många av de stora konstnärerna som utvecklade formlöshetens religion genom abstrakta konstverk har varit oerhört skickliga tecknare, oerhört skickliga konstnärer. De har så småningom lärt sig nå fram till ”tingens innersta själ” genom ett antal abstrakta streck och färger i kombination.

Har jag då någon nytta av det i min vardag? Det kanske jag inte har så mycket i och för sig, men om jag är intresserad av den andliga utvecklingen, om jag är intresserad av att utveckla mig själv så finns det enligt teosofin och Mästarna ingen annan väg att gå än att så småningom lära sig meditation; lära sig en mängd olika ockulta tekniker som kommer att föra oss dit vi vill. Vi kommer aldrig att ha en aning om vad det innebär om vi inte har prövat själva.

Ni kan höra mig säga det, ni kan höra andra säga det, ni kan läsa om det i böcker. Men var och en som har haft en inre upplevelse, som har sett någonting med sitt andliga tredje öga och som sedan har försökt måla det på en duk det kan vara en dröm, det kan vara en känsla, det kan vara vad som helst förstår vad jag menar. Det är någonting vi måste lära oss att kunna plocka ner. Vi ska inte bara plocka ner det som har med Astralplanet att göra utan även det som kommer från Akasha. Det är här de gudomliga idéerna vilar, som Platon talade om.

Det är nu dags för vår frågestund varsågoda.

N.N. Vad är det som kommer fram under automatism?

P.B. Automatmålning menar du? Vad allting är i enskilda fall vågar jag inte spekulera i. Det beror väl lite på vår känslomässiga inställning till saker och ting. Vad är det som gör att jag drömmer fragmentariskt? Vad är det som gör att jag har sanndrömmar? Det har givetvis med min andliga mognad att göra. Det har att göra med var jag befinner mig på skalan, var mitt medvetande är centrerat. Är det bara centrerat i den fysiska kroppen, ja då är allting orienterat till mat och till rörelse på det fysiska planet.

Förflyttar jag mig lite längre upp i dimensionerna, då blir såklart tankarna och känslorna mer orienterade i den riktningen. Mitt medvetande blir mer nyanserat, mina känslor blir tydligare, mina bilder får ett sammanhang. Jag kanske inte förstår sekvenserna av en dröm som gestaltas både i färg och i form och i tiden. Allt det där har betydelse. Hur kom en person in i bilden, var gick personen ut? Hur upplevde jag färgerna och så vidare.

Det kan då vara aktuellt med en ockult dagbok som vi kan skriva i hela tiden, som Strindberg gjorde. Vår egen dagbok eller ”nattbok”. Det där kan vi syssla med hela tiden, det kostar ingenting. Vi behöver inte gå på någon dyr veckoslutskurs, vi behöver inte läsa en massa böcker, vi kan börja med detsamma. Vi kommer att upptäcka att vi har en enorm Källa inom oss, även om vi inte är konstnärer. Alla kommer att upptäcka att det finns någonting inom oss. Alla har någonting inom sig.

Är jag dessutom andligt medveten på ett sådant sätt att jag är intresserad av att lära känna mig själv, så vill jag veta vem jag är. Jag vill veta var jag kom ifrån och vill definitivt veta vart jag är på väg, så jag kan styra mitt liv i en viss riktning. Det är då de teosofiska tankegångarna blir aktuella. Innan dess är det helt ointressant var min visualiseringsteknik leder mig. Den ligger ju långt borta från att få ihop till hyran.

A.N. Man behöver inte arbeta med bilder, för de kommer precis som begreppet ”att vara medveten, att vara omedveten”. Vi är ju fyllda i vår fysiska materiella tillvaro av bilder och former. De kan komma på ett omedvetet plan, och man uttrycker det som att ”de kom till mig automatiskt”. Det behöver inte stå för rektangeln eller någon annan form. Coca Cola behöver inte stå för just Coca Cola. Det kan ju ha samma ursprung som du menar.

Livets träd

P.B. Jo det är sant. Och dessutom kan man lägga till att förutom de bilder som kommer till oss, vilket vi alla upplever, så kan man välja till exempel att medvetet plocka fram bilder enligt ett särskilt system. Jag väljer ut vissa bilder i en viss ordning som ska föra mig genom de andliga världarna. Ett system som redan är avsett att föra mig någonstans specifikt i de inre sfärerna. Det är små hållpunkter – passager – som leder mig förbi känslorna och förbi de intellektuella tankarna in i intuitionens värld. Om jag följer det teosofiska systemet så leder det mig till de föremålslösa världarna.

Det är helt klart att olika bilder som kommer till mig leder mig till olika upplevelser. Vi är konstant bombarderade av bilder, vi lever i en media värld. Slå på MTV och se hur snabbt det går i dag. Det är ingen ordning alls, det bara flimrar förbi hela tiden. Det är bild på bild på bild och så ljud.

Vi kommer i framtiden att bli mer och mer visuellt och bildmässigt orienterade. Vi kommer mer och mer att uttrycka oss i bilder. En bild säger många gånger mycket mer än ord, och många ungdomar har i dagens läge mycket lättare att ta till sig bild uttryck än intellektuella förklaringar. Man förstår samma sak, fastän intuitivt.

N.N. De här konstnärerna som du nämnde tidigare, vilken tidsperiod är det de är så inspirerade av teosofin?

P.B. De levde i stort sett under 1900talets första kvartal allihopa. Kring 1900, 1910, 1914, 1915, 1918, 1920, där någonstans kan man säga.

N.N. Mellankrigstiden också?

P.B. Ja, det kan man säga.

N.N. Hur har det blivit sedan efter den tiden?

P.B. Det har inte hänt så mycket. Många konstnärer är fortfarande influerade av detta tänkande, om än omedvetet.

N.N. Du nämnde inte Roerich.

P.B. Nej, det är många vi har hoppat över. En känd ryss, Nicholas Roerich, som hade en mycket djup koppling med Helena Blavatsky, teosofin och Mästarna, fast han har inget med den abstrakta konsten att göra. Det är många vi inte lyckats få med. Det är inte så enkelt att få med dem allihop i ett enda kort föredrag.

Det står väldigt mycket i de olika böckerna, och i TR nr 57 finns ett långt citat från Den hemliga källan om den svarta kvadraten och Malevitj, som är spännande. Färgernas värld över huvud taget är någonting man blir fascinerad av inte bara som konstnär, vi blir alla fascinerade. Om jag till exempel skulle vakna en dag och ha sett en violett fyrkant, ni kan ju bara tänka er. En violett fyrkant som bara vibrerar, som bara finns där när jag vaknar en morgon. Den blir som ett väsen som finns i mig, den bara är där och tar plats och är levande.

I Den hemliga källan läser vi om många konstnärer som alla på olika sätt har hämtat kraft från teosofin. Ivan Aguéli gjorde det på sitt eget sätt. Hela kopplingen mellan den osynliga materien och andens värld, den över sinnliga världen, är vad som är så spännande. Och det finns konstnärer som målar eller avmålar. Var man än befinner sig på skalan spelar ingen roll, det är fascinerande i vilket fall som helst.

Varenda människa som har tagit i en pensel vet hur det växer fram när man börjar måla. Du är ju den inre gudomliga förmågan som skapar någonting, vi skapar någonting. Det är därför det kallas för skaparförmågan. Vi har kvaliteter inom oss som avspeglar de stora Hierarkierna. Alltså de som har har skapat hela världsalltet, byggmästarna, Dhyani Buddhorna som vi tekniskt kallar dem för. Deras kvalitet finns avspeglad i oss när vi författar någonting, när vi målar någonting och när vi skriver någonting.

Men det är faktiskt lättare att gestalta skapandet genom målandet. Jag hör personligen mer hemma där och har själv lättare att ta till mig detta. Var och en som har suttit med en duk och en pensel och försökt låta något växa fram helt spontant har automatiskt känt skaparglädjen. Och man kan såklart måla på många olika sätt. Några av er känner förmodligen till den svenska konstnärinnan Hilma af Klint. Hon målade enormt mycket under inflytande av vissa arketypiska idéer som fanns inom henne, vilka i sin tur omsattes på de lägre astrala dimensionerna. Hon påverkades inombords av olika ”andemålare”, som hon i sin tur förmedlade ner på ”utsidan”. Var och en som har läst boken om Hilma af Klint av Åke Fant, en diger bok om hennes teorier och hennes tankar, förstår att hon kanaliserade ner en mängd konstverk under inflytande av olika entiteter.

Det finns inget verk av henne som är så fantastiskt som när hon uttrycker yin och yang. Det är två svanar, en vit och en svart, ni har nog sett den. Bilden gavs också ut av Konsthallen som ett vykort. Oerhört poetisk och visuell, en målande sammanfattning av kosmos två polariteter.

Hilma af Klint. Svanen nr 1. Okt 1914—mars 1915. Olja på duk 150 x150 cm.

Det finns inte så mycket mer att till lägga i kväll. Vi vill bara rekommendera att ni tittar på de texter vi har plockat fram. De är hämtade ur olika avsnitt av Teosofiska Rörelsen genom åren, och där har vi tagit med texter som har förekommit i Sydsvenskan och sådant som har funnits i andra media. Vi har sedan speglat det gentemot teosofins väsen, mål och mening.

E.M. Du kan kanske säga några ord om Nicholas Roerich, eftersom han nämndes här i kväll.

R.R. Och om Bauhaus och Weimar skolan, deras trianglar och så, alla de föremål som de designade.

P.B. Vi får nog behandla det på ett annat föredrag. Det finns inte mycket att säga mer än kortfattat att dessa individer hämtade kraft utifrån de esoteriska grundprinciperna. Alla de som arbetade inom Bauhaus gruppen hade en mycket djup esoterisk skolning.

R.R. De använde andningsteknik innan de designade?

P.B. Vi kan inte rekommendera allt de gjorde. Men i vilket fall som helst, när man försökte komma i en sorts kosmisk samklang så ingick ju också andningen. Jag menar vi teosofer talar om den stora in och utandningen, Brahmas in och utandning.

R.R. Men du, Hitler var inte förtjust i Bauhausdesignen.

P.B. Nej, han var inte förtjust i någonting som var vettigt, det är sant. Han hade stora problem med det, han var mest intresserad av Longinus spjut, men det är en annan diskussion.

Jag rekommenderar till slut det senaste Arcana numret som tar upp Meditation, drömmar och visioner. Ni kan stödja oss genom att köpa Arcana, förutom tidskriften Teosofiska Rörelsen liksom våra andra publikationer.

Nästa vecka tar vi upp någonting som egentligen är en naturlig följd på vad vi har talat om i kväll, fast sett ur ett annat perspektiv. Karma – handlingens väg. Vad är det egentligen jag ska göra som individ som ska föra mig framåt eller föra mig dit jag önskar, eller egentligen dit jag borde gå för att lära mig mer av livet? Vad Karma yoga innebär kommer vi att ta upp nästa vecka.

Karma är den undervisning som teosofin anser är den viktigaste av alla. Allt annat kan vi lägga åt sidan. Förstår vi karmalagen så förstår vi resten. För med ordet karma kan vi uttrycka allt. Vi kan uttrycka själens eviga vandring som regleras av karmalagen. Om vi sedan är här eller på ett rymdskepp, det spelar ingen roll. Alla är styrda av karmalagen. Den kan vi inte hoppa över, hur gärna vi än vill. Det görs ibland i Arkiv X och

i Gränsland, där det skildras diverse konstigheter. Men vi andra som lever i den vanliga världen som är baserad på lag och ordning kan ju förstå att det finns ordning i kaos. Det finns en karmalag. Tack ska ni ha.

[Sammanställt den 12 februari 1997.]

Källor:

Den hemliga källan, av Peter Cornell

Den Hemliga Läran, av Helena Blavatsky

Det andliga inom konsten, av Wassily Kandinsky

Heliga helande bilder, av Gun Maij Aronsson

Hilma af Klint, av Åke Fant

Isis Unveiled, av Helena Blavatsky

Theosophy and Piet Mondrian, Guggenheimmuseet 1971

The Sounding Cosmos,av Sixten Ringbom

The Spiritual in Art, Los Angeles County Museum

Piet Mondrian, T.R. nr 14

Wassily Kandinsky, T.R. nr 29

Ivan Aguéli, T.R. nr 54

Kasimir Malevitj, T.R. nr 57

SERIE 5:
49. Zodiakens mysterium
50. Vimanor – Flygande farkoster och teosofi
51. 2012 – Mayakalendern och teosofin

ARCANAs föredragsserie kan beställas från:
TEOSOFISKA KOMPANIET Roslins väg 6, 217 55 Malmö, tel: 070 376 47 47

SERIE 1: 1. Meditation – ParamitaStigen 2. Gnostikernas syn på kvinna och man 3. Dzyans Bok, intuition och meditation 4. Pico della Mirandola 5. Medvetandets olika processer 6. Den Sjunde Impulsen 7. Den Heliga Graalen 8. Greven av Saint Germain 9. Karma, den fria Viljan och Profetior 10. U.L.T. – en teosofisk skola 11. Devachan och Kamaloka 12. Helena Blavatsky	SERIE 2: 13. Varför reinkarnerar vi? 14. Spiralen som symbol 15. Den Tibetanska Dödsboken 16. Teosofi, Äktenskap och uppfostran 17. William Quan Judge 18. Människans yttre och inre cykler 19. Korsfästelsens Esoterik 20. Pistis Sophia 21. Paracelsus 22. Karmas tre stora vägar 23. Astral berusning 24. Rosenkreutzarnas mystik
SERIE 3: 25. Teosofin och den Nionde Insikten 26. Spiritualism och channeling 27. Omar Khayyam och sufismen 28. Reinkarnationsminnen och hypnos 29. Mystiker eller medium 30. Den Vita Logen ett Heligt Brödraskap 31. Jakob Böhme 32. Vit eller svart Magi 33. HPB och Tystnadens Röst 34. Meditation, drömmar och visioner 35. Cornelius Agrippa 36. Avatarer och Kristusväsen	SERIE 4: 37. Den Hemliga Läran och konsten 38. Patanjalis Yogasystem 39. Atlantis – myt eller verklighet? 40. Den avslöjade Isis 41. Karmalärans Mysterium 42. Miljö och hälsa 43. De invigda Mästarna 44. Franz Anton Mesmer 45. Maria – den feminina principen 46. Thomasevangeliet 47. Kan vi kommunicera med djuren? 48. Mästarna inför millennieskiftet