En teosofisk föredragsserie från
Malmölogen U.L.T.
© 2013 Online-versionen • Teosofiska Kompaniet Malmö
• Malmölogens transaktioner
www.teosofiskakompaniet.net
Avatarer och Kristusväsen
Föredrag hållet i Teosofisalen, Kärleksgatan 1, Malmö den
4 maj 1994
Nr 36 • Serie 3 • December 1996 • ISSN 1401-3835
[I denna utskrift har en del redigering gjorts från kassettinspelning nr 221 för att göra föredraget så lättläsligt och begripligt som möjligt.]
INLEDNING
P.B. Jag vill hälsa samtliga hjärtligt välkomna till kvällens sammankomst här i U.L.T:s lokaler. Innan vi sätter igång med själva föredraget så finns en del saker jag vill ta upp, och det är bland annat att vi inför kvällens sammankomst har plockat fram tre nummer av vår tidskrift Teosofiska Rörelsen. De innehåller artiklar som kan kopplas samman med vad vi talar om i kväll. Det är nr 60 som handlar om Mästarna, det är nr 31 som handlar om Teosofiska Rörelsen, och så har vi nr 30 som handlar om Avatarer och Kristusväsen, det ämne vi tänker ta upp i kväll. Dessa tre tematidskrifter för kvällen har vi till ett specialpris vid bokbordet.
För er som inte har varit här tidigare kan nämnas att vi har ett nytt Programblad som ligger vid ingången för den som vill ha det. Där står maj månads föredrag listade, och nästa vecka är temat Kristen mystik. Vi har också en Dharmagrupp, en studiegrupp som man kan ansluta sig till när man vill, där vi har djupstudier i olika teosofiska ämnen.
Vi har också startat en ny serie som vi kallar för Lotusgruppen. Den var igång för några år sedan och den är igång nu igen här i våra nya lokaler. I morgon kväll börjar vi med ett föredrag med anledning av en intervju i Sydsvenskan med E.M. Det heter En droppe för din själ, och E.M. kommer att berätta om Bachs Blomsterterapi och dess filosofi. Man kan då köpa häftet Bachs Blomsterterapi som E.M. har sammanställt, samt en del av Bachs egna mediciner, räddningsdroppar och krämer. Så det blir en helafton med E.M. och det finns särskild information om detta. Som sagt, välkomna till En droppe för din själ i morgon kväll kl 19.30.
För er som kanske bara kommer ibland kan nämnas att vi snart har ett nytt Lotusföredrag som handlar om Psykosyntes. Det är Roberto Assagiolis program för andlig utveckling, det senaste i psykoterapi, vilket är en fortsättning på Freud och Jung. Det är psykosyntes- och rosenterapeuten Lisbeth Johnsson som kommer hit och talar om detta. Vi planerar framöver en hel del föredrag, minst ett i veckan, som kommer att handla om tankegångar närbesläktade till den teosofiska filosofin.
Vi har också tagit fram en bok som vi kallar för Månadens Bok, Teosofns Ocean, till ett mycket lågt pris. Det är en standardteosofisk bok som vi rekommenderar samtliga att läsa. Problemet med boken är att den är översatt för många år sedan, så den innehåller en hel del gammaldags svenska. Den som inte vill läsa boken på engelska får nöja sig med den svenska utgåvan än så länge, tills vi kommer med en ny översättning. "Oceanen" kostar 40:- i den gamla versionen. Det finns en ny översättning, men den följer inte originalet på ett korrekt sätt. Mycket har censurerats bort av någon inkompetent översättare, så den rekommenderar vi inte.
Innan vi börjar själva föredraget får vi höra U.L.T.s Deklaration. Denna text binder samman alla som ansluter sig som associerad medlem till United Lodge of Theosophists. På Programbladets baksida står texten och där står också listat alla andra Loger som finns världen över. Om man är ute och reser och vill möta likasinnade så finns adresserna där. På framsidan har vi en text om Esoterisk kristendom, som är den röda tråden för maj månads meditation.
Som ni säkert känner till så bandas samtliga föredrag sedan många år tillbaka, så man kan låna ett föredrag i taget och lyssna hemma över det som har sagts. Man kan alltså på egen hand sätta sig in i den teosofiska undervisningen som är förmedlad genom Helena Blavatsky av Mästarna från Den Stora Logen. I dag är det också en speciell dag, det är Den Vita Lotusdagen, vilket innebär att vi går ut lite i förväg, den infaller egentligen den 8 maj men då har vi ingen sammankomst. Så vi kopplar samman kvällens föredrag med Den Vita Lotusdagen som en åminnelsedag till Helena Blavatsky. Nu får vi höra Deklarationen
U.L.T.s DEKLARATION
[För separat utskrift tryck här:
Deklarationen ]
Inriktningen för denna Loge är att
självständigt och hängivet tjäna teosofins sak utan att vara bunden vid någon
teosofisk organisation. Den är lojal mot den Teosofiska Rörelsens stora grundare men
befattar sig inte med tvistefrågor eller olikheter i personliga åsikter.
Det arbete den har att utföra och det mål den har i sikte är alltför upphöjda och krävande för att den skall hinna med eller önska engagera sig i underordnade frågor. Detta arbete och detta mål är att sprida de grundläggande principerna i teosofins filosofi och att praktiskt tillämpa dem genom ett fullkomligare förverkligande av SJÄLVET; en djupare övertygelse om universellt broderskap.
Den anser att den orubbliga grundvalen för att ena teosofer, varhelst de befinner sig och hur deras villkor än ser ut, är likhet i mål, syfte och lära och har därför varken konstitution, stadgar eller styrelse, och denna grundval utgör det enda bandet mellan dess associerade medlemmar.
Den strävar efter att sprida denna idé bland teosofer för att befrämja enigheten.
Den betraktar som teosofer alla dem som ägnar sig åt att verkligen tjäna mänskligheten utan hänsyn till ras, tro, kön, ställning eller organisationstillhörighet, och
den välkomnar till sin sammanslutning alla dem som bekänner sig till dess angivna syften och som genom studier eller på annat sätt önskar bereda sig för att bättre kunna hjälpa och lära andra.
Den sanne teosofen tillhör ingen kult eller sekt men tillhör likväl dem alla.
Kristus betyder den smorde, och är en
titel som av de troende kristna har givits åt
Jesus från Nasaret.
Kristus är den latinska översättningen av grekiska Χριστός .
AVATARER OCH KRISTUSVÄSEN
E.M. Eftersom det är den första onsdagen i månaden så finns det i kväll möjlighet att ställa frågor på Deklarationen. Om någon har frågor kring den så kommer UJ. att besvara dem.
U.J. Jag vet inte om Deklarationen har väckt någon speciell fråga hos någon av er. Kanske hos er som kommer för första gången. Men det kan ju också vara någonting som ni funderar på som kommer varje gång. Och om inte jag som är mindre beandrad i teosofin kan svara på frågorna, så har jag två som har varit med i många år. De kan säkert hjälpa mig att svara.
P.B. Du klarade dig utan frågor, U.J.
UJ. Ja men då ställer jag en fråga. Det talas flera gånger om enande, oavsett vad man tror och vad man har för syfte, bara man är verkligen villig att tjäna mänskligheten, och då utan att tänka på sig själv när man gör det. Så något om enigheten vill jag gärna be att P.B. tar upp.
P.B. Jag vet inte om ni är bevandrade med Deklarationstexten, men det står i någon av de senare stroferna att man kan befrämja enigheten. Det förutsätter ju att det finns en oenighet någonstans, och det kanske kan finnas ett frö till det. Det är helt klart att en sådan katalytisk effekt som teosofin hade i sin begynnelse med Helena Blavatsky i spetsen, måste få sina följder när hon lämnar jordelivet. Så blev det också och det gav upphov till många olika nya teosofiska grenar i det stora teosofiska trädet, vilka också har sina förespråkare häri Sverige.
I grunden kan man säga att anledningen till att vår grupp i Malmö finns är just för att vi vill fokusera på den ursprungliga grundläggande teosofiska undervisningen. Det är därför vi markerar i alla våra program, på våra skyltar, i föredrag och liknande att vi förmedlar den ursprungliga teosofiska undervisningen. För det finns i dag oerhört mycket som vi kallar för neoteosofi, alltså ”nyteosofiska” tankegångar som över huvud taget inte har någonting att göra med den ursprungliga grundläggande filosofi som Mästarna M & KH förmedlade genom Helena Blavatsky och som man lade ner mycket stor kraft på att föra ut. Och för att det inte ska råda någon som helst oenighet mellan olika teosofiska grupperingar så har vi inom denna krets valt att fokusera vårt intresse på Helena Blavatsky. För HPB måste ju vara alla teosofers gemensamma grund.
Så om vi går till roten och stammen för att förstå teosofin, för att sedan kanske förstå de små skotten som finns ute till höger och vänster i det stora teosofiska trädet, gör vi det lättare för oss. Och en enighet är lättare att uppnå om teosofer samlas kring de grundtankar som Helena förmedlade, speciellt i sitt monumentala arbete Den Hemliga Läran som vi kommer att ta upp en del av i kväll Det finns inte en bok inom New Agerörelsen som har haft så stort inflytande som just DHL. Det är ett manifest av ockulta tankar som alla, jag säger alla, utan tvekan hämtar idéer ifrån på ett eller annat sätt.
Vi kan själva studera vilken skola vi än vill, vilken grupp vi än vill i vår tid. Vi kan då konstatera att det finns ett teosofiskt förflutet, ett litet teosofiskt arv, lite lånegods här och där. Men vi bryr oss inte om vad olika grupper gör, för var och en har sin rätt att göra vad han eller hon vill och starta grupper, institut, samfund, sällskap och ordnar, det är okej. Vi har valt att lämna den diskussionen och fokusera vårt intresse på Helena, för det är hennes afton i kväll.
Helena Blavatsky och hennes personliga sigill.
E.M. Då kommer vi in på själva föredraget, Avatarer och Kristusväsen. Som vi hörde U.J. säga tidigare så krävs det egentligen ingenting som man måste acceptera för att kalla sig teosof när det gäller olika filosofiska tankegångar. Det viktiga är att sympatisera med tanken och inriktningen i sitt liv: att försöka vara med och bidra till att bilda kärnan till ett Universellt Broderskap. Att lägga en slags grundsten för ett mer kärleksfullt helhetstänkande.
Teosofin har flera olika grundtankar. Vi talar väldigt ofta om reinkarnationstanken, att vi kommer tillbaka till jorden om och om igen. Och vi talar om karmabegreppet, den lag som styr orsak och verkan. Allting vi upplever, från det vi sitter här i kväll, beror inte på någon slump utan allting har en mening och betydelse. Det finns alltid någonting i en situation som vi kan lära oss någonting ifrån. Det finns ingenting vi möter som vi inte själva har skapat, utan allting är självskapat, oavsett om det är en tanke, känsla eller handling.
Vi har också tankegången om cykler som vi kommer in på lite grand i kväll. För att kunna förstå oss själva, för att kunna ändra gamla mönster i oss själva, för att kunna utvecklas vidare så är det av vikt att vi förstår hur vi fungerar cykliskt. Att våra tankar kommer tillbaka cykliskt, att våra känslor kommer tillbaka cykliskt, att det också sker biologiska förändringar i vår kropp hela tiden i ett cykliskt förlopp. Precis som vi kan se i naturen överallt, vi är ju en del av naturen.
När vi tittar på dessa tankegångar – som inte är någonting man måste acceptera för att man är teosof men som vi ofta har som arbetshypoteser – så väcks ofta tanken: Ja, vi kommer kanske tillbaka hit om och om igen till jorden. Men vad är egentligen syftet med det? Vart ska det föra oss hän? Det kan vara nog så kämpigt i ett liv, ska jag behöva komma tillbaka om och om igen? Finns det då ingen mening med det hela, utan sker det bara helt mekaniskt att vi kommer tillbaka hit?
Här menar teosofin att vi som människor är stadda i en evig pilgrimsfärd, där vi är på väg hela tiden. Varje andetag vi andas, varje minut vi tänker, känner och agerar är vi på väg i utvecklingen. Alltihop är en enda evig process, där vi som en inre Evig Människa inte har någon början och inget slut. Vi har alltid existerat någonstans i en eller annan form och kommer alltid att göra så framöver. Vårt mål i den jordiska utvecklingen är att nå fram till att bli fullkomliga människor.
Teosofin tar fram historiska exempel som Jesus, Buddha, Krishna och Rama. De är olika personligheter, individualiteter som har trätt fram på den jordiska scenen och påverkat mänskligheten väldigt starkt i en riktning genom att förena oss. Det sägs att varje gång som materialismen tar överhand, varje gång vi glömmer bort vem vi är, så kommer en ny sådan andlig ledare ner till den jordiska scenen. De påminner oss, de väcker upp oss om och om igen för att vi ska komma ihåg vem vi är. Vi ska inte förlora oss här nere på jorden, utan vi ska förstå att det finns ett mål och en mening med våra liv.
Det står i en av de tematidskrifter vi har tagit fram i kväll, att människan har aldrig varit utan en vän utan har en kedja av Äldre Bröder som ständigt vakar över de mindre framskridnas framsteg. De bevarar den kunskap som förvärvas genom eoner av prövningar och erfarenheter och de strävar ständigt att ge den gryende intelligensen hos den mänskliga rasen på denna såväl som andra planeter tillfällen att betrakta de stora sanningarna angående själens riktning och bestämmelse.
Som vi förstår så
finns det ett Ockult Brödraskap av Invigda som har nått denna
fullkomning genom egna erfarenheter som människor under ett tidigare
utvecklingsförlopp. I nuvarande utvecklingsförlopp har de uppgiften att
förmedla till oss – närde cykliska lagarna medger det – fragment av de
sanningar vi är mogna att ta emot för att växa. Så de är dels bevarare av
dessa sanningar och även förmedlare vid vissa tidpunkter i världen. Precis
som det finns tidpunkter när vi sår på sädesfälten så finns det också
tidpunkter när De sår ut andliga frön från den Stora Logen.
Tsongkhapa (1357–1419), vars namn betyder
“Mannen från Lök dalen”
Det talas också om att under de sista 25 åren i varje århundrade – genom en speciell cykel som inleddes på 1300-talet av Tsong-kha-pa – har det gjorts en särskild ansträngning från Logen att föra ut en andlig impuls i västerlandet. Så den tid vi lever i, de sista 25 åren i detta århundrade, är otroligt spännande och intressant. Och precis som teosofin talar om att det finns vissa tidpunkter på året som man ska utnyttja för att bryta gamla mönster och anlägga nya vanor, så talar man om tidpunkten mellan vintersolståndet och vårdagjämningen. Parallellt med detta har vi de sista 25 åren av ett århundrade.
Det finns hela tiden Kristusväsen, varelser med en Kristusnatur, en Buddhanatur eller en Krishnanatur som periodiskt kommer till jorden och ger en impuls. I detta led finns också Avatarerna, och här kommer även Helena Blavatsky som en budbärare. Blavatsky sade aldrig att hon kom med något nytt. Hon sade aldrig att hon hade hittat på de läror som hon kom och förmedlade. Vad hon sade är att jag kommer för att än en gång åskådliggöra vissa begrepp och idéer som under långa tidsperioder har vilat under ytan och varit fördolda för den stora allmänheten.
P.B. Ja, det är en mycket intressant tid vi lever i. Vi menar att om vi ska kunna förstå dessa Avatarer så måste vi vända oss till Orienten och då speciellt till Indien. Genom hinduismen har dessa tankegångar fått en enorm slagkraft här i västerlandet, mycket tack vare teosofins försorg.
Avatar betyder enligt sanskrit gudsinkarnation, och det bygger på begreppet att gudsväsendet periodiskt manifesterar sig i tre steg, Brahma, Vishnu och Shiva. Vishnu har tio stora gudsinkarnationer och Buddha tillhör en av dem, liksom Krishna och Rama tillhör en annan. De sista tre är Rama, Krishna och Buddha. Buddha var den nionde, Krishna var den åttonde och Rama var den sjunde gudsinkarnationen av Vishnu.
Man väntar den tionde,
Maitreya. Han kommer i slutet av Kali-yuga, som är en mycket lång
period enligt teosofin, hinduismen, buddhismen och jainismen. En period på
hundratusentals år, så vi får vänta lite grand. Trots det har många hunnit
lansera den kommande Maitreya flera gånger om, det började redan några år
efter Helena Blavatskys bortgång.
Ni är säkert bekanta med Krishnamurti. Han
lanserades från det Teosofiska Samfundet (Adyar) i Asien som den
kommande Messias. Han var klok nog att så småningom hoppa av det
teosofiska tåget, för att inte skapa mer oreda i lägren än vad som redan
gjorts av den falang inom rörelsen som vi kallar för Adyar-teosoferna.
Det var en liten parentes, men den knyter an till frågeställningen i början
om enighet och oenighet.
För att fokusera tillbaka på det som är väsentligt: undervisningen. Oberoende av vem som kommer med den så är det ändå viktigt att känna till de kunskaper och insikter som Krishna har förmedlat. Inom teosofin studerar vi dem med förkärlek i bland annat Bhagavad Gita. Finns det någon här ikväll som inte har läst Bhagavad Gita? Finns det någon som har läst den? Det finns inte en andlig text som är mer belysande för den kamp och den inre strid som vi alla någon gång når när vi mognat.
När vi har mött mörkret inom oss, när Själens stilla natt har passerat genom oss, då kommer vi enligt teosofin till vad vi kallar för Tröskelns Väktare. Den ackumulerade karman personifierad kommer upp till ytan där vi måste möta oss själva för att komma vidare. När vi nått den punkten, då först blir Helena Blavatskys undervisning mer intressant. Det finns få organisationer i dag som inte öppet eller på annat sätt använder den "teosofiska undervisningen". Den är så klar och tydlig som den någonsin kan vara för allmänheten, angående den smala stigen den förmedlar till självinsikt.
Riktlinjerna finns där, hur vi ska meditera, hur vi ska studera, hur vi ska leva i vardagen. Svårigheten är att göra det. Det beror på oss, det beror inte på Mästarna eller Blavatsky eller någon annan teosof. Vi kan föra hästen till ån men vi kan inte få den till att dricka. Det är samma med oss. Vi kan ha all teosofisk undervisning tillgänglig, den ene andlige Mästaren större än den andre. Vi kan närma oss hur många som helst, vad hjälper det om vi inte kan ta till oss och praktisera de enorma kunskaper som finns förmedlade inom de olika systemen.
Vi ska veta att buddhismen är en synnerligen intressant religion utan gudsbegrepp. Den är en protest mot hinduismen, som på den tiden var en exklusiv och fortfarande är en mycket exklusiv religion för de som är födda hinduer och är män; ett mycket stolt prästerskap som vi borde göra allt för att förändra, lika mycket som vi borde förändra vilket prästerskap som helst som står framför undervisningen istället för att ställa sig bakom den. Det är klart att vi måste ha människor som förmedlar insikter, men om dessa personer använder sin undervisning som ett politiskt maktmedel för att uppnå sina syften med sina kyrkor och rikedomar och allt vad det nu är, istället för att förmedla sanning, då har vi ingen nytta av dem.
Så åter och åter
igen, menar teosofin, kommer det till jorden högt utvecklade själar, och vi
räknar Blavatsky till en av dem. Även om vi inte ställer henne vid sidan om
Buddha så räknar vi i varje fall HPB som en lärare i ett led bland Sju
Stora Förmedlare. Dessa har verkat i västerlandet ända sedan
Tsong-kha-pa initierade tanken om Dalai Lamor och Panchen Lamor i Tibet.
Dalai Lama eller Tenzin Gyatso den 14
Jag vet inte hur bevandrade ni är inom buddhismens olika tankar, men det finns olika slags hierarkier och grupperingar, kretsar inom kretsar, sällskap inom sällskap. Den ene besitter den världsliga visheten, den andre den hemliga visheten och den tredje den ockulta visheten som alla är delar av samma kunskap. Det är samma sak med flödet från Orienten där frimurare, rosenkreutzare, kabbalister, alkemister och teosofer alla utgör ett långt led i att föra över den Esoteriska Traditionen från öst till väst.
Vi måste växa ifrån det kristna oket. Vi har evangelierna som i dag förmedlas i vår snygga bibelöversättning av nya testamentet. Man har friserat den texten så många gånger att knappt någonting finns kvar som det var från början. Och det vet vi genom de gnostiska textfynd som gjorts vid Nag Hammadi. Det finns en bok som i svensk översättning heter De gnostiska evangelierna, författad av Elaine Pagels. Hon har på ett synnerligen klokt sätt förklarat och översatt dessa gamla texter.
Så när vi försöker förstå Avatarer och Kristusväsen har vi dels dessa Stora Själar som utstrålar från den högsta Gudomliga Elden. Vi kan tala om Översjälen och de själar som inkarnerar därifrån, vi kan tala om Gud och Gudsinkarnationer. Vi kan tala om det Absoluta Medvetandet och dess Jagmedvetanden här på jorden i dess individuella gestalt. Vi är alla Jagmedvetna men på olika nivåer, och Mästarna har nått en viss grad av insikt, en viss kunskap där de har valt att förmedla sin undervisning på olika sätt, beroende på i vilken tidsepok De framträder i.
När de kom under den mörka tiden här i Europa som många gjorde, så fick de kanske gömma sig bakom frimureriet med hemliga ordnar, med en mängd olika hemliga tecken och ett beslöjat och kodat språk. Men i dag 1996 består beslöjandet av att det finns så mycket förmedlat öppet både på gott och mindre gott. Detta gör det så svårt för oss att välja vad som är rätt och vad som är fel, vad som är uppbyggande för oss och vad som bryter ner oss. Så fast vi har allt framför oss har vi ändå mycket svårt för att välja: Vad är det rätta för oss?
Vi menar inom U.L.T att det rätta – eller i varje fall det som är ganska klokt att ge sig in i – är de riktlinjer som Mästarna har dragit upp och uttryckt genom Helena Blavatskys Instruktioner. Då nämner vi egentligen bara ett enda verk, och det är Den Hemliga Läran i två band. Vi önskar att alla någon gång i sitt liv läser DHL för att förstå vilket omfång teosofin har i sitt sätt att presentera esoterisk undervisning. Det finns inte ett ämne, det finns knappast något område som HPB inte går in och belyser. Jag undrar om det finns någon här som inte har läst Den Hemliga Läran?
UJ. Inte hela.
A.B. Jag håller på.
P.B. Det finns alltså hopp för oss allihop. Vi har dessutom olika utgåvor av Den Hemliga Läran. Vi har den i faksimil, vilket innebär en direkt kopia från originalet. Det finns också en svensk översättning av DHL som inte är riktigt korrekt. Men den finns och den är mycket intressant.
Men den första förmedlingen av Hemliga Läran skriven av Blavatsky finns inte på svenska. Den heter inte ens Den Hemliga Läran utan Isis Unveiled (Den Avslöjade Isis, {nu under översättning online 2012}). Boken skrevs 1877 och är inte så lättläst med filosofiska undertoner och ett esoteriskt uttryckssätt av sällan skådat slag i modern tid, fastän den är skriven för över 100 år sedan. Men jag tycker att ni som behärskar engelska ska ta en noggrann titt på den undervisning som Blavatsky förmedlar i Isis Unveiled, för den finns inte förmedlad någon annanstans.
Blavatsky skrev sällan om en sak två gånger. Hon arbetade hela tiden fram nya infallsvinklar, nya sätt att presentera gamla idéer som länkades samman i den gyllene kedja som vi kallar för teosofi. Det finns en artikel i Teosofiska Rörelsen nr 6 där det bland annat framkommer att Logen, alltså det Brödraskap vi hörde talas om inledningsvis, denna Loge av Mästare är knuten till den teosofiska rörelsen.
En del av dessa Mästare har officiellt arbetat direkt genom en enda person i modern tid offentligt, och hon heter Helena Blavatsky. En kvinna som fick en gedigen utbildning i Tibet och Centralasien under mycket lång tid, det sägs ibland uppemot sju år i sin ungdom. Där blev hon specialutbildad genom ockult träning och ockult meditation för att kunna utföra det arbete hon gjorde i en värld som inte hade telefon, ingen TV, ingen radio.
Meditation är Orientens nyckel till
självkännedom...
Kommunikation på den tiden var oerhört svår, så den kommunikation Mästarna upprätthöll var mestadels telepatisk. Det gick inte att snabbt förflytta sig fysiskt, det tog till exempel tre månader innan man kommit fram till Indien från Europa. Därför var det synnerligen viktigt för HPB att ha många ockulta siddhiförmågor (paranormala andliga krafter) till sitt förfogande för att kunna verka och kommunicera med så många människor som möjligt.
Hon hade alltså förmågan att lyfta ut sin "permanenta astralkropp" ur sin fysiska kropp. Vi gör det lite till mans när vi sover, omedvetet kanske, när vi får våra "nattlektioner" som många av oss känner till. Det är förmodligen så att många utav oss får undervisning under nattens timmar utan att vi kanske ens är medvetna om det i vårt dagsmedvetande, kan ni tänka er det? Bara genom att tränga in i en esoterisk tradition och närma oss dessa tankar så frigör vi många energetiska strömningar och mycket livskraft inom oss. Vi vet aldrig vart vi tar vägen under natten.
Vi bör alltså vara synnerligen noga med vad vi gör för dessa gudomliga Avatarer som periodiskt inkarnerar. Som det står i Bhagavad Gita: När mörkret är som störst och orättvisorna sprider sig runtom i världen, då sänder jag ner min ende son, eller åtminstone en gudsinkarnation som Krishna, Buddha eller Rama.
Några av dessa gestalter har satt outplånliga spår i världslitteraturens två största epos. Ramayana har ni säkert hört talas om, världens största epos. Mahabharata är ett annat, där Krishna figurerar. De handlar var och en om en hel gudsinkarnations leverne. Vi kan knappast föreställa oss dessa enorma beskrivningar. Det fanns en TV-serie för några år sedan som hette just Mahabharata, gjord av Peter Brook. Det var en modern tolkning av Mahabharata. Är det någon som har sett den? Den var fantastisk. Serien skildrade innehållet på ett modernt sätt och fokuserade på många väsentliga punkter. En mycket välgjord serie.
När vi förklarar ett Kristusväsen så menar vi inte nödvändigtvis bara Kristus. Redan i slutet på förra århundradet – som vi kan läsa om på framsidan av vårt senaste Programblad – skrev Blavatsky om Esoterisk Kristendom. Hon talar alltså om en Kristusmänniska, en individ som har Kristusprincipen utvecklad, vilket vi menar är Anden, den sjunde principen, det högre Självet, det gudomliga medvetandet inom varje människa.
När den sjunde principen är fullt utvecklad, när gnistan är uppskruvad till den inre eldens låga, när treenigheten – symboliserad av en stiliserad form av elden – är fullt utvecklad, när eldens yoga har manifesterat sig inom oss, först då kan vi säga att vi har närmat oss det tillstånd som De Upplysta är ständigt bärare av. Det vill säga den heliga elden eller det kosmiska medvetandet. För det är dessa individers dagsmedvetande. Det är inte någonting man uppnår i någon grotta i Himalaya eller sitter i padmaasana ställning i fjorton dagar innan man har fått fram någonting, utan det är ett bestående medvetande hos Dem.
Om vi kan föreställa oss att det finns ett Brödraskap på jorden, ett ockult nätverk av själar som har nått oerhört långt, så kan vi förstå att de inte behöver vara så många, kanske ett dussin eller så. Det behövs inte fler för att aktivera och återaktivera alla oss fem miljarder människor. Och det är långt ifrån alla fem miljarder som är andligen mogna att ta till sig esoterisk kunskap, att använda den i vardagen.
Man kan fråga sig: Vad har jag med det att göra? Vad har det med mitt arbete att göra? Det är ju när jag kommer till frågan hur jag kan använda teosofin i vardagen som teosofin blir livsviktig. Vad innebär ett Kristusväsen, vad säger mig över huvud taget tanken om Avatarer? Har jag någon praktisk nytta av detta?
Ja, säger vi, det har vi. Vi menar att det finns en kosmisk energi – Översjälen – som periodiskt tar gestalt på jorden. Denna energi är också ett medvetande, och detta kollektiva medvetande kan kommunicera med oss i form av en Avatar, en gudsmänniska, en ande-själ. En sådan själ har ett kosmiskt medvetande, ett gudsmedvetande, en insikt om alla naturlagar. Om det nu är så, då är det intressant att sätta sig in i vad Avatarerna har sagt. Vad vill de säga till oss? Vi kanske tycker allting är solklart, varför vi finns här och varför allting sker på ett visst sätt. Men om vi förnimmer att det inte är solklart, då tror jag att teosofin har mycket att säga och lära oss.
E.M. En sak att framhålla när det gäller teosofi är att Mästarna inte vill bli dyrkade, eftersom det skulle innebära att de hade ett behov av kontroll. Och behovet av kontroll är oftast någonting som hör till personligheten. Mästarnas personligheter är inte en begränsning utan snarare ett flöde, en tillgång.
Om vi mödosamt strävar att nå fram till samma grad av medvetenhet som dessa Mästare har, så är tillit någonting som vi måste uppöva mer än någonting annat. Tillit till att allt vi möter, som vi sade inledningsvis, är precis det vi behöver för att växa. För tillit utgör en balans, en motpol till personlighetens behov av kontroll.
Ni vet hur det är, vi planerar våra dagar, vi planerar långt i förväg vad vi ska göra. Sedan kommer livet och vänder upp och ner på alltihopa och helt plötsligt ter det sig helt annorlunda än vad vi hade tänkt oss. Och hur mycket energi och bemödande har vi inte lagt ner för att försöka få det inrutat precis som vi vill ha det.
Det vi måste uppodla för att uppnå balans i personligheten – som gärna vill sprida ut sig, ta mer och mer plats, ha allting under kontroll, ha koll på läget överallt – är tilliten. För det är tilliten som gör att vi kan närma oss Mästaren inom oss själv, det högre Självet. Med tiden kanske vi också når fram till en medveten kommunikation med de Äldre Bröderna, som för många av oss fortfarande bara är ett abstrakt begrepp.
Uppodlandet av denna tillit innebär att vi sätter oss in i karma-lagen, att vi studerar och förstår att karmalagen verkar på alla nivåer; i våra känslor, i våra tankar och i våra handlingar. Det finns inte något vi gör som inte får en karmisk följd som står precis i proportion till det vi har skapat och åstadkommit och som vi själva måste möta som konsekvens. För orsak och verkan är inte två olika saker utan själva verkan är innesluten i orsaken. Så i det ögonblick vi gör någonting har vi redan skapat verkningen, och det är bara vår oförmåga att leva i nuet och uppleva allting som nuet som gör att vi förflyttar den verkningen in i framtiden.
När vi kan släppa greppet om framtid och förfluten tid så blir i själva verket alltihopa en och samma sak. Varje gång vi gör någonting har vi omedelbart åstadkommit karma som vi får möta i framtiden, helt klart. Och vi borde börja leva i enlighet med detta sätt att tänka, till exempel att när vi lyssnar på ett föredrag så har det någonting att säga till var och en som är här i kväll. Oavsett vem som talar så finns det något korn av sanning som vi behöver just nu för att gå vidare.
Så är det med livets alla situationer, det kan vara på bussen, det kan vara på jobbet, vad vi än gör. Vi hör någonting på radio och det kan vara precis det som gör att polletten trillar ner, att saker och ting faller på plats. Vi behöver inte gå på filosofiska föredrag över huvud taget, för ju mer vi jobbar med oss själva desto mer ser vi hur mycket vardagen talar till oss hela tiden. Det är bara vår oförmåga att hålla oss vakna som gör att vi för det mesta går omkring lite halvt slumrande och missar det mesta.
Helt plötsligt får vi gyllene stunder i vårt liv där vi upptäcker: Ja men herregud, det här var ju riktat precis till mig. Detta leder till att vi blir mer uppmärksamma på: Att här är någonting som jag behöver ta till mig direkt. Så riktat kan det kännas ibland, och förmodligen är det så hela livet. Men vi har inte skruvat upp vår inre låga ” som P.B. var inne på – som upplyser och gör att vi ser saker utifrån det andliga. Vi går oftast i en slags halv- skuggig halvt dimmig tillvaro.
Men när vi väl börjar uppodla tilliten så kommer den att öppna vår förmåga att leva i flödet som Mästarna, som Avatarerna befinner sig i. Och ju mer vi arbetar med den processen desto mer når vi samma vibration som Mästarna, vi kommer dem närmare. Att komma dem närmare innebär dessutom att komma oss själva närmare. Nu lämnar vi en stund för frågor och funderingar.
Att praktisera tillit...
A.B. P.B. sade någonting om buddhismen, att den inte har någon Gud. Hur hänger det ihop, inget ”gudsmedvetande” i buddhismen?
E.M. Ja, hur hänger det ihop, P.B?
P.B. Nu är det så att inom buddhismen – som vi förstår den och som vi kan läsa i vilken skolbok som helst – har Buddha ett annat sätt att närma sig de eviga sanningarna än den hinduiska traditionen. Det är samma förhållande som mellan gnostiker och den katolska kyrkan.
Enligt Buddha och buddhismen så är det väsentliga människan och hennes inre relation med de Kosmiska Energierna –Fohat. Det finns inte något annat som är mer väsentligt att tro på än sina egna förmågor, sina egna högre förmågor. Att förlägga tron på en gud utanför sig själv eller inom sig själv menade Buddha i sin offentliga undervisning var meningslöst. Han menade att det väsentliga är att leva som en god människa, inte att gå och tro på en massa saker. Det hade han sett dem göra i Indien i tusentals år och det var ganska stora problem han iakttog när han vandrade runt under sitt sökande. Han såg fattigdomen och okunnigheten och hörde prästerskapets falska förhoppningar om frid när man offrade till gudarna.
Detta berodde inte bara på att det är negativt med ett gudsbegrepp. Hans undervisning bygger på att människan kan bli ett med det högsta väsendet, dvs. det högsta kosmiska medvetandet. På så sätt kan vi förverkliga oss själva och bli upplysta, uppnå självkännedom. Han var själv ett exempel på detta. Han utvecklade så småningom i sin undervisning det som han kallade för den Ädla Åttafaldiga Vägen.
Buddha menade att det är den sanna vägen till Insikt. Inte att gå omkring och bära på ett gudsbegrepp. Det gör araberna, de har sin gudsbild, judarna har sin gudsbild, de kristna har sin gudsbild. För att komma bort från den illusionen i Asien, där hinduismen var rådande, så bröt Buddha med den traditionen och lanserade en ny väg, i dag kallad buddhismen.
G.P. Så är det ju i Sveriges skolor idag, där är ingen plats för någon gud utan tänk på dig själv och jobba för dig själv. Så lär sig våra elever i skolorna idag och det ser vi våra kyrkor också.
P.B. Teosofin lär att det finns ett Absolut Medvetande, om man nu vill kalla det för Gud – det är en definitionsfråga – och att det finns sju olika hierarkier. Grundtanken är att vi kan kalla detta för det Absoluta [ritar på tavlan]. Ur detta kosmiska kraftfält som är överallt och ingenstans och som vi symboliserar med en cirkel strålar det periodiskt ut Sju Strålar eller Hierarkier. Utifrån dessa Sju Strålar sägs det att vi kommer. Vi tillhör någon av Strålarna. Det finns andra mellanled, men vi behöver inte göra det här för komplicerat.
Teosofin talar om en Översjäl och om individuella själar. Man talar om Brahman och Atman inom hinduismen. Så det är inte så konstigt att Buddha dök upp med sin Insikt – han var också invigd i de brahminska traditionerna – och förklarade förhållandet mellan Gud och människorna. Därmed bröt han totalt med hinduismens förstelnade dogmer. Tidigare hade han levt i skogen i tolv år och späkt sig. Med tiden fann han att det hjälpte inte mycket utan kom istället fram till sin egen förståelse av sanningen genom meditation, då han utvecklade de Fyra Sanningarna. Så han lämnade skogen så småningom och började undervisa och förmedla sin Insikt.
Hela Buddhas liv är en undervisning i hur man kan ta sig fram och hur vi alla på ett eller annat sätt kan bli medvetna. Det kan vi bli bland annat genom att förändra vår kost, vilket många försöker. Det räcker förstås inte med att vi bara äter grönt, då skulle alla kor på stan vara upplysta eftersom de är vegetarianer.
G.P. Jag har inte sett någon kossa på stan.
P.B. Nej, okej, jag tänkte på Bombay G.P. Eller du menar människorna?
P.B. Nej, men korna på landet får vi väl säga häri Skåne. Det är ju ändå så att det räcker inte att vi går in i en kostcirkel, hur avancerad den än är. För det förändrar ändå bara den fysiska kroppen. Nu förringar vi inte på något vis vegetarismen, för det är någonting vi förespråkar. Men det är inte där det viktiga ligger, vad vi stoppar in i munnen, det är mer väsentligt vad som kommer ur den. Vi måste förstå allt i sitt rätta sammanhang.
Man kan gå vidare och arbeta med astralkroppen. Då är man inne på andningsövningar som kanske ger oss fantastiska upplevelser. Både det ena och det andra kommer in i ens tankesfär. Man möter än den ene än den andre store upplyste som rekommenderar andningsövningar. Nu menar vi inte att man inte kan uppnå någonting väsentligt från detta, självfallet kan man göra det.
Man kan syssla med olika slags meditationssystem som aktiverar astralkroppen och livskraften. Man kan utföra kroppsövningar, det finns så många sporter i dag som inte gör annat än aktiverar prana eller chi eller vad vi nu vill kalla vitalkraften eller livskraften. Men det är inte så man utvecklar sig, enligt vår uppfattning. Vi har väl sagt det hundra gånger, det är inte nerifrån det lägre Jaget vi utvecklar oss utan det är från det Högre Jaget. Det är uppifrån vi får kraften.
Det finns bara två grupper, i stort sett teosofer och kabbalister, som förespråkar att det inte är från rotchakrat vi ska aktivera Kundalini genom kundalini-yoga som nu är så populärt. Det gäller istället att kanalisera energierna från de kosmiska energierna uppifrån. Så den processen är intressant enligt teosofins ockulta yoga. Mental träning, emotionell träning och fysisk träning hör naturligtvis ihop, det är helt klart.
Men vi menar att vi ska inte börja med den delen av vårt varelse som vi kallar för fyrfalden eller personligheten. Utan vi bör aktivera energierna från ett annat håll. Vi talar definitivt inte om den klassiska orientaliska chakra-meditationen från Kina, Japan och Indien, utan om det system från den transhimalayiska Logen – Mästarnas Broderskap – som teosofin hämtar sin styrka ifrån. De lär ut en undervisning där de övre energierna ska aktiveras. Det är en annan form av yoga än den som lärs ut i alla de böcker som handlar om kundaliniyoga eller ”serpent-yoga” eller vad de olika systemen nu kallas för.
Det finns alltså många sätt att närma sig förståelsen för hur vi ska uppnå en gudsupplevelse. Ska jag göra det genom att gå i en kyrka och höra någon präst tala? Knappast. Jag kan få vägledning genom teosofin, jag kan få en riktlinje, jag kan få en karta hur jag tar mig fram. Det är snarare som gnostikerna lärde, de behövde inga mellanled. Därför lät fanatiska teologer bränna upp dem, därför startade man Inkvisitionen. Oliktänkarna var för jobbiga, den tidens teosofer. De var för enkla, de behövde inga kyrkor, de behövde inga präster, de tillät kvinnor att verka på samma vis som männen. Det var för jobbigt för den tidens präster och biskopar som gick i kyrkans ledband, de som trodde all vishet kom från Rom.
M.A. Jag tänkte på att Buddha inte erkände någon Gud, och på ungdomarna som uppmanas att tro på sig själva. De vet bäst själva genom att vara så egoistiska som möjligt, att vara gudar själva. Men Buddha menade inte så, han ville inte åkalla någon gud utanför sig själv, för han var själv en av strålarna. Det är en väldig skillnad på det tycker jag.
P.B. Vi talar om det högre och lägre Jaget. När man i dag talar om att utveckla sig själv, då gäller det oftast den lägre delen av vårt väsen. Det är inte vårt sanna väsen som man släpper fritt. Dagens människor har inte ens en aning om att det finns sådana högre kvaliteter inom oss, utan man släpper loss de sämsta kvaliteterna: Var dig själv. Men det innebär inte samma sak i teosofiska kretsar som det gör i andra kretsar. Att vara sig själv innebär för många att göra precis vad jag vill på andras bekostnad utan att bry sig om konsekvenserna, utan att ta ansvar: Jag är fullständigt mig själv.
E.M. Det är en mycket viktig punkt, det du tar upp. För om vi börjar titta efter det som är gudomligt inom oss själva så kommer vi ifrån det här med min gud och din gud. Då ser vi att det som vållar splittring i skolor och över huvud taget i hela vårt samhälle, det är just det här jag och du-tänkandet.
M.A. Att ta för sig så mycket som möjligt.
Porten till det gudomliga låses upp av den
gyllene nyckeln...
E.M. Precis. Men vi riktar uppmärksamheten på det som är evigt inom oss. Då kommer vi till slutsatsen att det här är inte någonting som är annorlunda för någon annan människa, djur eller växt, utan den gudomliga kärnan är gemensam för allt. Först när vi blir bärare av det gudomliga medvetandet inom oss så kan vi kanske komma ifrån den tävlan som vi har i skolan till exempel.
M.A. Men det är väldigt svårt, det verkar som vi kommer fram till en väldigt svår vändpunkt. För vi ser ju i hela samhället att alla bankdirektörer och landsting tar för sig så mycket som möjligt, precis som om det är helt naturligt att göra det. Och då kan vi inte begära av några andra, om de nu har sådana förebilder, att de inte ska ta för sig. Man kan ju inte begära av andra människor att de ska bli annorlunda. Vi har en väldigt svår tid framför oss, vi måste bryta det mönstret.
E.M. Det finns vissa sådana tankegångar i Vattumannens tidsålder, det vill säga den shivaistiska principen att bryta ner förhållanden. Alla gamla traditioner förändras och det märker vi. Alla normer som vi har hållit fast vid, var tog de vägen någonstans? Vi blir ju duktigt omskakade hela tiden.
M.A. Kristendomen kom hit
till Sverige på 1000-talet, och nu är den på väg ut. Och då kom den inte av
sig själv, utan då blev vi påtvingade den.
G.P. Skåne fick
ärkestolen 1104, svenskarna fick den 300 år senare. Men folk har känslan av
sista chansen, det är därför de är så frustrerade idag. Och det visar bara
att folk inom sig känner den nya tiden som är på väg, det är därför folk är
splittrade.
E.M. Ja, vi är upprörda.
G.P. Nästa liv blir mycket lugnare, när allt har lugnat ner sig.
A.B. Det kan vi hoppas på.
E.M. Det är väl så att vi söker tryggheten i det yttre, men så helt plötsligt börjar de yttre ramarna att ramla ihop och brytas ner mitt framför våra ögon. Det är klart att då uppstår det ett tomrum inom oss. Det försöker vi konstant att fylla med nya sinnesintryck, vi köper nya prylar, vi letar efter nya kickar och nya upplevelser. Vi måste fylla ett tomrum, men vad är detta tomrum?
M.A. Vi måste bevara oss själva på något sätt.
E.M. Ja, vi måste igenom svåra situationer och komma ut berikade på den andra sidan.
L.T. Hur ska vi veta att vi får undervisning under sömnen? Om det är någon annan del av vårt eget själv? Ibland undrar jag: Var kommer det där ifrån?
E.M. Det är intressant det du säger, för visst är det så att vissa dagar tycker man sig vakna med vissa ljusglimtar. Man känner sig inspirerad på något konstigt sätt.
L.T. Jag menar är det delar av mitt eget, eller?
E.M. Det kan vara både och. Vi hämtar ständigt inspiration från vårt eget väsen, vårt Högre Jag. Det sker en uppladdning under nattens timmar. Men det sägs också att den första undervisningen i en studerandes eller lärjunges liv sker många gånger under nattens timmar av Invigda som kommit längre på vägen. De förmedlar insikter, de inspirerar oss, det finns båda möjligheterna.
P.B. Ja, det är nog
riktigt. Och man kan fråga sig: Varför sker det då i drömmen? Varför sker
det inte under dagens timmar? Det var allt för i kväll och hjärtligt
välkomna till ett nytt föredrag nästa onsdag. Tack ska ni ha för visat
intresse denna stora dag.
[Online versionen sammanställd den 21 nov 2013.]
Källor:
Bhagavad Gita, av William Judge
Den Hemliga Läran, av Helena Blavatsky
Teosofins Ocean, av William Judge
Isis Unveiled, av Helena Blavatsky
The Friendly Philosopher,av Robert Crosbie
Den Teosofiska Rörelsen,
T.R. nr 31
Kristusbarnets födelse, T.R. nr 30
Mästarna, T.R. nr 60
HÄNGIVELSE GENOM KUNSKAP OM DET HÖGSTA VÄSENDET
Krishna:
Människor säger att asvattha, det eviga heliga trädet, växer med rötterna upptill och grenarna nertill *). Vedaskriftema är dess blad, och den som vet det känner Veda. Dess grenar, som växer ur de tre egenskaperna med sinnesföremålen som de mindre skotten, sträcker sig ut, somliga upptill och andra nertill, och de rötter som förgrenar sig nertill i människornas regioner är handlingens föreningsband. Dess form uppfattas inte så av människorna, ej heller kan dess nuvarande beskaffenhet förstås, ty det har ingen början och heller inget slut. När man med lidelsefrihetens starka yxa har huggit ner detta asvatthaträd med dess djupt inbäddade rötter, då skall man söka det ställe från vilket de som tar sin tillflykt dit aldrig mer återvänder till återfödelse, ty det är det ursprungliga väsendet från vilket den betingade existensens aldrig upphörande ström flyter fram. De som är fria från högmod över jaget och vilkas urskillning är fullkomnad; de som har övervunnit den felaktiga bundenheten vid handlingen; som ständigt hänger sig åt meditation över det Högsta Väsendet; som har övergett begäret och är fria från inflytelser från de motsatser som är kända som glädje och smärta; de som är oförvillade går till det ställe som består för evigt. Varken solen eller månen eller elden upplyser det stället; från det finns ingen återvändo, det är min högsta boning. Det är just en del av mig själv som har antagit liv i denna värld av betingad existens och drar samman de fem sinnena och tanken för att den skall kunna få en kropp och kunna lämna den igen. Och dessa förs av den högste Herren till och ifrån den kropp som han går in i och lämnar så som vinden bär doften från blomman. Rådande över ögat, örat, känseln, smaken och lukten liksom över tanken upplever han sinnesföremålen. De vilseledda ser inte anden när den lämnar eller förblir i kroppen, inte heller när den, styrd av egenskaperna, upplever världen. Men de som har vishetens öga uppfattar den, och hängivna som flitigt strävar efter att göra det ser den dväljas i sina egna hjärtan, medan de som inte har övervunnit sig själva, de som saknar urskillning, inte ser den trots att de strävar efter det. Vet att solens strålglans, som upplyser hela världen, och det ljus som finns i månen och i elden är min egen glans.
Jag ingår i jorden och uppbär allt levande med min kraft, och jag är den egenskap hos saven som är smaken och som ger näring åt alla markens örter och blommor. När jag blir det levandes inre eld, ingår jag i den uppåtriktade och nedåtriktade andningen och får de fyra slagen av föda att smälta. Jag bor i alla människors hjärtan, och från mig stammar minnet och kunskapen liksom förlusten av bådadera. Jag känns igen genom alla Vedaskrifterna; jag är den som har skapat Vedanta, och jag ensam är den som tolkar Vedaskrifterna.
Det finns två slags väsen i världen, det ena delbart, det andra odelbart. Det delbara är alla ting och varelserna, det odelbara kallas Kutastha eller han som är upphöjd och oberörd. Men det finns en annan ande betecknad som det Högsta Väsendet – Paramatma – som genomsyrar och uppehåller de tre världarna. Eftersom jag står över det delbara och är överlägsen det odelbara, är jag både i världen och i Vedaskrifterna känd som det Högsta Väsendet. Den som inte är vilseledd och därför känner mig som det Högsta Väsendet, han känner alla ting och dyrkar mig i varje form och under alla förhållanden.
Så har jag alltså, o du syndfrie, förklarat för dig denna den heligaste vetenskapen; den som förstår den, o son av Bharata, blir envis och en som utför allt som skall göras.
Så lyder i Upanishaderna, i den heliga Bhagavad-Gita, i vetandet om det Högsta Väsendet, i Hängivelsens bok, i samtalet mellan den helige Krishna och Arjuna, det femtonde kapitlet, som kallas:
Hängivelse genom kunskap om det
Högsta Väsendet.
____________________________________________
*) Dess stam växte och utvecklades; genomträngande pleromas olika plan, utsände den i alla riktningar sina yppiga grenar, först på den knappast differentierade materiens plan och sedan nedåt, tills de nådde det jordiska planet. Sålunda sägs i Bhagavad-Gita livets och tillvarons Asvattha-träd, vars förstörande ensamt leder till odödlighet, växa med rötterna uppåt och grenarna nedåt. Rötterna betecknar det högsta väsendet eller den första orsaken, Logos; men man måste gå bortom dessa rötter för att vinna förening med Krishna, vilken, enligt Arjunas ord, är "större än Brahma, du som är den förste skaparen ... det enda odelbara Varat, liksom ock Icke-Varat; det högsta av allt är du".
Ur Bhagavad-Gita, kap 15, s 77-79. Proprius förlag 1977. I översättning av Olov Jonason, kommentarer av William 0 Judge.
